Senaste kommentarerna i forumet

Kära Lim!
Du skriver så bra. Du gestaltar på ett sätt som ger liv åt personer, känslor rum och händelser. Jag tycker du ska skriva en bok när du fått perspektiv. När du äntligen äger ditt liv igen.

Du är så stark och klok. ❤️ Jag är övertygad om att dina ord, ditt sätt att sätta ord på det svåra i att leva med en alkoholist, kan hjälpa många människor.

Hoppas du mår någorlunda bra just idag. Att den här dagen får vara en fin dag för dig och barnen.

Inte ens ork att skämmas
Hej! Jag är ny här och skulle vara glad för lite pepp-talk. De senaste 3 dygnen har jag varit hemma från jobbet, de första 3 dygnen på väldigt länge utan en droppe. Det började med känsla av nackspärr, blytungt huvud och huvudvärk. Emellanåt får jag yrsel och dimsyn. Om nätterna vaknar jag av urladdningar av värmeexplosioner i kroppen. Kastar av mig täcket, fryser och så börjar det om. Jag har inte sovit en hel natt på flera år. Jag har tänkt: Är det någon sjukdom jag fått?

Hahaha! Så lustigt va! När jag gått omkring hela dagarna och längtat efter ”rätt klockslag”, för att få lov att ta den första starkölen eller det första glaset rött. Det har pågått sedan... ja, flera år. Så gott som varje dag. I perioder värre och med det menar jag att drickandet blivit rena fyllor mitt i arbetsveckan. Jag har ursäktat det med att ”det behövs”, för att alls orka gå till jobbet. Jag har alltid pallrat mig iväg, inte helt utan besvär och skam, även om jag fortfarande känt av ruset. Det är en ynklig känsla att komma berusad till jobbet, hela dagen går åt till att försöka dölja tillståndet. Efter lunch blickar jag ändå framåt och längtar att få komma hem. Till drickat.

Jag är 48 år och har 3 barn, man och jobb. Det har gått bra (?!) hittills. Men jag har under de senaste 3 dygnen börjat med retrospektiv. Se mig själv och mitt beteende. Det suger och jag måste ut ur detta innan mitt psyke och min kropp helt falerar.

Mitt mående har i perioder varit uselt. Depressioner, konstiga domningar, tinnitus, hjärtklappning, värk i leder. Hm, Google är ju bra! Man får reda på att man lider av en massa åtråvärda sjukdomar, men inte alkoholberoende. Idag sökte jag fram en massa info om hypoteros, att det skulle finnas problem med sköldkörteln. En högst rimlig förklaring, tänkte jag. Då kan jag ju få en diagnos som svar på ”allt jag har”. Sen föll poletten ner. I en text står det om B12 brist. Jo, det kan man få... även som alkoholberoende! Jaha, den snygga diagnosen förvandlades raskt till sanningens minut. Den ligger där nu, som en öppen bok.

Det jag genomgår just nu är abstinens. Det jag genomgått under flera år är anemi pga mitt drickande. Jag har inte ens ork att skämmas.

Jag var nykter 9 månader under 2015-16. Det minns jag som en härlig känsla. Jag ska tillbaka dit - så tusan jag ska! Nu är jag förstås bekymrad över min anemi. Kan jag behandla den själv genom tillskott och min nykterhet, eller behöver jag något mer?

Jag funderar också på att byta jobb, då det känns som att arbetet/stressen i mitt yrke ”triggar” drickandet. ”Nåt ska jag väl ha som belöning för att jag står ut!”. Har jobbat som lärare i grundskolan i drygt 20 år. Drömmer om att stå i en kassa, dra upp ogräs eller dela ut post.

Tack för att du läste mina ord. Tack.

Hej! Jag är ny här och skulle vara glad för lite pepp-talk. De senaste 3 dygnen har jag varit hemma från jobbet, de första 3 dygnen på väldigt länge utan en droppe. Det började med känsla av nackspärr, blytungt huvud och huvudvärk. Emellanåt får jag yrsel och dimsyn. Om nätterna vaknar jag av urladdningar av värmeexplosioner i kroppen. Kastar av mig täcket, fryser och så börjar det om. Jag har inte sovit en hel natt på flera år. Jag har tänkt: Är det någon sjukdom jag fått?

Hahaha! Så lustigt va! När jag gått omkring hela dagarna och längtat efter ”rätt klockslag”, för att få lov att ta den första starkölen eller det första glaset rött. Det har pågått sedan... ja, flera år. Så gott som varje dag. I perioder värre och med det menar jag att drickandet blivit rena fyllor mitt i arbetsveckan. Jag har ursäktat det med att ”det behövs”, för att alls orka gå till jobbet. Jag har alltid pallrat mig iväg, inte helt utan besvär och skam, även om jag fortfarande känt av ruset. Det är en ynklig känsla att komma berusad till jobbet, hela dagen går åt till att försöka dölja tillståndet. Efter lunch blickar jag ändå framåt och längtar att få komma hem. Till drickat.

Jag är 48 år och har 3 barn, man och jobb. Det har gått bra (?!) hittills. Men jag har under de senaste 3 dygnen börjat med retrospektiv. Se mig själv och mitt beteende. Det suger och jag måste ut ur detta innan mitt psyke och min kropp helt falerar.

Mitt mående har i perioder varit uselt. Depressioner, konstiga domningar, tinnitus, hjärtklappning, värk i leder. Hm, Google är ju bra! Man får reda på att man lider av en massa åtråvärda sjukdomar, men inte alkoholberoende. Idag sökte jag fram en massa info om hypoteros, att det skulle finnas problem med sköldkörteln. En högst rimlig förklaring, tänkte jag. Då kan jag ju få en diagnos som svar på ”allt jag har”. Sen föll poletten ner. I en text står det om B12 brist. Jo, det kan man få... även som alkoholberoende! Jaha, den snygga diagnosen förvandlades raskt till sanningens minut. Den ligger där nu, som en öppen bok.

Det jag genomgår just nu är abstinens. Det jag genomgått under flera år är anemi pga mitt drickande. Jag har inte ens ork att skämmas.

Jag var nykter 9 månader under 2015-16. Det minns jag som en härlig känsla. Jag ska tillbaka dit - så tusan jag ska! Nu är jag förstås bekymrad över min anemi. Jan jag behandla den själv genom tillskott och min nykterhet, eller behöver jag något mer?

Jag funderar också på att byta jobb, då det känns som att arbetet/stressen i mitt yrke ”triggar” drickandet. ”Nåt ska jag väl ha som belöning för att jag står ut!”. Har jobbat som lärare i grundskolan i drygt 20 år. Drömmer om att stå i en kassa, dra upp ogräs eller dela ut post.

Tack för att du löste mina ord. Tack.

? Vad skönt att det blev som det blev, tänk vad mycket tid du lagt ner på att fundera på hur det skulle bli.. Blir lite komiskt i slutändan men faktum är att liknande hänt mig flera gånger. Som om någon högre makt vill bana väg för den riktning man påbörjat.

Tycker det är så intressant att läsa om dina funderingar kring att vara högkänslig och jag fortsätter att bocka av igenkännande. Det krävs mod att reflektera över sina tankar, känslor och beteende. Men det är ju också så man utvecklas. Utan att lova för mycket så tror jag att om du fortsätter att utsätta dig för liknande obekväma situationer så kommer de kännas mindre obekväma med tiden. Hjärnan är ju fantastisk på att hitta och anpassa sig till nya mönster och tankebanor. I kombination med bra avslappningsövningar som tidigare alkoholen stått för. Det gäller ju "bara" att hitta metoder att dämpa surret i hjärnan som fungerar. Vet ju hur stressad och speedad man kan bli efter för mycket intryck och att sätta sig och meditera är hopplöst. Men jag vet också att om man lyckas hantera dessa känslor utan alkohol så tappar de styrka tillslut.

Att duscha jättevarmt och växla till iskallt, så mycket man klarar av, så kan man ta udden av de värsta känslostormarna har jag upptäckt. Fick tipset när jag hade migränkänningar att låta duschstrålarna träffa huvudet en stund och det är väl inte så konstigt egentligen med tanke på att allt styrs via nervbanor..

Det här med att känna sig obekväm bland andra socialt kan ju verkligen få en ur balans. För mig finns inga hinder för hur mycket informationen kan spinna iväg. Kan räcka med en blick från någon och hela systemet printar analyser resten av kvällen och fortsätter efter det. Har så klart med osäkerhet att göra med. När jag känner mig mer tillfreds med mig själv så brukar jag inte reagera lika hårt. Det största beviset på det är att jag är klart känsligast när jag är bakis och då är jag aldrig tillfreds mig mig själv.

Det här blev långt och svamligt igen. Hoppas du får en fin helg Soffi och tack för dina inlägg!

Vilken stressig vecka. Jag har som hastigast varit här och kollat era inlägg när jag har haft tid över.
Men jag vill bara meddela att jag håller min nykterhet än, 25 dagar idag.
Jag märker att jag tänker mer sällan på alkohol nu än i början. De första två veckorna var beslutsamheten den starka drivkraften och alkohol och min nykterhet var det första jag tänkte på när jag vakande och de tankarna upptog ganska mycket av min vakna tid. Nu är inte min nykterhet det första jag tänker på när jag vaknar, det kan gå flera timmar och vid mycket arbete, möten och sådant som håller mig sysselsatt kan en halv dag gå innan jag påminns om det. Kan det vara så att nykterheten är det normala tillstånd jag vill vara i? Det känns just nu som självklart att inte dricka och den känslan är grym att känna.
Jag hoppas jag kan hålla kvar den känslan.
Tidigare när jag bestämt mig för en nykter helg har dagarna innan helgen varit nedstämd, har inte sett fram emot helgen alls eftersom jag inte ska få min alkohol, tråkigt och alldeles för bedrövligt pissigt har det känts.
Nu är det inte alls så, jag känner mig upprymd, lättad och glad över att jag kommer att vakna pigg, utan ångest och fräsch en lördagmorgon.
Jag ska inte dricka imorgon heller, så söndagen kommer att starta lika fint som de senaste söndagarna...hoppas jag.
Det är som sagt bara dag 25, prövningarna kommer, det vet jag.
Men jag passar på att njuta medans jag är inne på den inslagna vägen.
En dag i taget!

Först och främst: Soffi, tack för dina ord. Tillvaron tickar på, jag är nykter. Idag är det fredag och jag har inte ens fumderat på alternativet att dricka (förutom att jag skriver det här då). Helgerna har blivit något annat: god mat, mys och tid för roliga aktiviteter. Det kan jag verkligen njuta av, att veta att jag kan hitta på saker närhelst jag vill utan att bära på den där äckliga bakisfilten. Som sagt är inte allt helt okomplicerat. Jag vill fortfarande fly ibland, just för att det är så jobbigt att möta sig själv. Hade nog någon slags naiv förhoppning om att allt skulle bli bra bara jag slutade dricka men jag har fortfarande min pms och min oro (lite bättre dock). Men dricka? Nej! Jag är så klar med den karusellen. Jag vill leva på riktigt. Just nu lever jag som att alkohol inte finns och har slutat räkna dagar. Vet inte om det är en bra strategi, men just nu är det så skönt att göra så.

Jag brygger (heter det så?) kombucha och exprimenterar med nya smaker. Idag tappade jag upp på flaskor kombucha med krusbärssmak (hade röda krusbär i frysen) och det blev supergott. Jag har tidigare smaksamtt med svarta vinbär eller hallon, men även druckit det naturellt. Idag satte jag min fjärde omgång. Dricker det ut cupa eller vinglas så det ger den extra myskänslan. När kombuchan smaksätts bildas kolsyra i flaskan (alltid flastflaska och släppa ut trycket varje dag) och den röda färgen från bären gör den till en riktigt härlig dryck,

Jag har groddat alfalfa och mungbönor i olika perioden i drygt 30 år och tröttnar aldrig på dessa vitaminrika små "yngel". Supergott på fröknäcke som jag gör efter ett recept från LCHF, kostdoktorn (tror jag).

Jag har även tagit upp mitt intresse för hälsosam mat och börjat att fota min rätter som jag sätter ut i en grupp, för matnördar :) Igår fick jag feedback på min matkonst och min beroende hjärna blev så glad.

Vad vill jag säga med detta? Mitt pysslande i köket roar mig och ger mig belöning. Mitt belöningssystem blir tillfredsställt och jag mår bra.Utöver detta så har jag kommit igång med min Yoga (jag är utbildad Yogalärare och massör. Jag har ju inte alltid druckit) hemma. Oftast får jag till 15 000 steg tillsammans med min hund. Vi går långa promenader på grusvägarna och njuter av skog och sjöar i stillhet. Ett fantastiskt läkande sker just i tystnaden i naturen. Jag vilar mycket och tillåter mig att läka. Dammråttorna får sig en (sopar lite varje dag) omgång var 14:e dag, inte oftare. Jag prioriterar mig inte städningen. Den största glädjen får jag av min stora familj som alla vet att jag inte dricker och varför. Jag vill vara en förebild för min dotter och barnbarn.

Nu låter det som att jag bara glider fram men så är inte faller. Igår var jag så sjukt trött i kropp och knopp att mitt återfall var bara ett par ord ifrån att komma ur munnen. Min man handlar alltid påvägen hem från jobbet och han hade säkert blivit glad om jag sagt -jag vill gärna ha en flaska vin. MEN icke. Den finska Sisun slog till direkt och bekämpade mina tankar. Jag gick till köket och hämtade mat, för egentligen var jag ashungrig.

Var ALDRIG:
törstig
hungrig

Till admin:
Ber om flytthjälp till det vidare livet

Kram

10 vita dagar att fira idag, utan A naturligtvis ??
Nu en tuff timme med min PT
Önskar en underbar vit fredag

Jag har blivit ett kontrollfreak. Skyndar hem varje rast och tar ut hunden. Även om mannen är hemma. För jag vet inte hur länge hunden får vänta på att gå ut annars.

Är barnen hemma sjuka med honom åker jag hem ändå för att se till att de fått nåt att äta.

Vet inte om jag överdriver men såhär har livet med någon som dricker blivit. Jag släpper ingenting nånsin.

Imorse vaknade jag tidigt efter en rätt orolig sömn. Mannens skor var i hallen och han hade lagt sig. Hörde inte när han kom hem. Det var positivt.

Nu blir det helg. Ska han ut kanske jag borde ordna en natt hos mamma. På helgen verkar han tycka det är mer legitimt att väcka mig. Vet dock ej hans skick idag. Han kanske blir hemma.

Kram kram

Älskar fredagmorgnar som nykter. Idag skiner solen och jag har inte druckit på en vecka. Känns helt fantastiskt. Inser att det är normen kring alkohol som alltid fått mig att börja dricka vin igen efter flera långa och lyckliga vita perioder. Vi människor är flockdjur. Vi vill höra till. Det tar emot att gå mot strömmen och att sticka ut.

Jag mår bra. Jag sover fantastiskt bra. Jag behöver inte alkohol i mitt liv för att göra det bättre. Alkohol tillför egentligen ingenting av värde i mitt liv. AW, vänner, familj, middagar där det alltid ingår alkohol är fortfarande trevligt även om jag inte dricker.

Mitt problemområden nr 1 - dricka ensam i soffan - hanterar jag också bra så länge jag inte tar det där berömda första glaset. Den där snabba kicken av tillfredsställelse som A ger kommer såsmåningom även utan A. Inte lika snabbt, men den kommer.

Maken är glad. Han gillar dock inte riktigt att jag ska på AW:n efter jobbet och i ärlighetens namn så skulle jag helst vilja slippa. Men jag kommer gå dit, beställa alkoholfritt bubbel, snacka lite och sedan åka hem. Film och popcorn i soffan all night long ?

Nya Sofia. Älskar ju henne. Hon är cool och modig. Vet vad hon vill och är rädd om sig. Hon är bra. Hon är jag! ❤️

Jag tror alla drömmer om att fly till ett annat liv ibland, dessutom är nog vi som "tenderar att ta ett glas för mycket ibland" överrepresenterade i flyktkategorin.

Jag tror också att det är fullt naturligt att du har mer flykttankar nu när du är på gång med stora förändringar i ditt liv. Är det rätt? osv...
Och din läsfåtölj låter ju som en helt fantastisk frizon, så skön! Men inte 24-7 väl?

Jag går en skogsrunda emellanåt och där, mitt ute i skogen på ett träd invid stigen, har någon satt upp en skylt med texten "Allt kommer att bli bra". Den skylten får mig att känna förtröstan och att le varje gång. Men skylten får mig också att inse att det går inte bara att sitta i soffan och vänta på att allt löser sig av sig själv, den får mig att fortsätta kämpa mot det jag verkligen vill.

Jag känner så starkt med dig och beklagar verkligen din förlust.

Jag läser och förstår att du upplever samma tsunami av ångest och dåligt mående som jag i början av nykterheten. Det ÄR jättejobbigt och man FÅR känna det så.

Men, nu börjar jag få näsan lite över vattenytan, ja, det BLIR BÄTTRE. Någonstans börjar jag tom tro att det är i just det jobbiga och motiga som jag hittade styrkan att fortsätta.
Hoppas att du kan se det också.

Sänder all medkänsla. Du är stark!

Ja, jag var nykter igår. Och, all vånda var helt onödig för jag missade gästerna :-)) !
Hur lyckas man med det? Jo, han firade med en "öppet hus" variant och eftersom det var vanlig vardag så trodde vi att de flesta skulle komma på eftermiddagen/kvällen. Jag skulle alltså fixa dagens sysslor på förmiddagen och dyka upp hos honom på eftermiddagen. Vi hade såå fel. Alla som ville fira honom hade samordnat sig och dök upp till lunch!
När jag kom var alltså gubben lite lagom svettig efter att ha serverat lunchmat i massor och diskat undan efter. Vi kunde därför ha en lugn och mysig stund tillsammans bara vi och käka lite rester framåt kvällen. Han tyckte det var tråkigt att jag missat alla, men jag sa inte fullt ut hur SKÖNT jag tyckte det var :-).

Pianisten: Ja, det är nog det jobbigaste med att vara nykter, att man inte vet vem man är eller ska/vill vara. Det plus att jag blir överkänslig för alla slags sinnesintryck och att det blir totalkrasch i hjärnkontoret av all "spam".

Har funderat lite över detta nu på morgonen, vem jag är och vilka förväntningar jag upplever från omgivningen i olika roller. För jag är nog otroligt skicklig på "rollspel" har jag kommit på.
Yrkeskvinnan jag har ju inga som helst problem att ta plats och ställa krav, ej heller att ställa mig upp och prata inför massor av folk eller gå in i kniviga förhandlingssituationer. Jag har tom jobbat som lärare en period, inga problem att stå inför en klass med uppkäftiga tonåringar "testar en" eller, ännu värre, att ta föräldramöten där man vet att man blir skärskådad och bedömd av alla föräldrar "-Är hon bra / rätt person att ta hand om våra barns utbildning?". Visst, jag blir trött efter och har alltid dövat mig med alkohol när jag kommit hem, för att få stopp på huvudet efter dagen. Men jag har aldrig druckit så att jag varit onykter på jobbet. Och jag har alltid fått goda omdömen.
Men så kommer jag till sociala situationer där jag träffar goda vänner, och jag blir helt ur slag. Vet inte vem jag är. Känner mig bedömd och funnen fel och tråkig. Går på tårna för att känna in alla andra, deras sinnesstämning, vad de vill och behöver samt vad de tänker. Jag behöver helt enkelt alkohol för att reda ut situationen och känna mig "rätt". Eller så är det det att jag inte kan acceptera att jag blir precis lika trött av att umgås med vänner som att jobba på en hög nivå. Det känns ju faktiskt lite fel...Det plus att jag alltid har definierat mitt värde utifrån prestation. Presterar jag inte så är jag ingen...

Ja, återigen lite luddiga och halvfärdiga funderingar så här på morgonen. Lyfter och vrider och vänder på stenarna som tidigare legat under ytan, under floden av vin.

Hej alla! Första gången här och läste andras inlägg och känner igen mycket från varje inlägget typ. Ursäkta stavfel - svenska är inte mitt modersmål. Vet inte i hur många år detta har pågått (vi varit ihop i 11 år, gifta 2,5 år) men nu räcker det. Vi ska skilja oss om 6 mån då det är betänkestid - vi har en tvåårig flicka - det bästa vi kunde skapa tillsammans. Än så länge är vi i samma lägenhet. Jag hör varje kväll sammanfattat: att jag inte gav/ger stöd och att jag har inget hjärta och att det blir mitt fel om han dricker tills han dör till slut. Att det är jag som sedan kommer behöva förklara till dottern varför är pappa borta. Suntförnuftmässigt vet jag att han säger skit och att det inte är mit fel/ansvar på så sätt han menar men ändå är det jobbigt. Jag föreslagit många gånger att han vänder sig till AA eller något centrum gör beroende eller vad den heter. Och han provade med Antubus men mår inte riktigt bra av det och inte vill vänta tills att kroppen vänjar sig kanske. Även om han erkänner att han har problem ändå vill han inte utesluta alkohol helt och vill kunna ta ett glas här och där! Men han har svårt att ta bara 1-2 glas förstås. Sa flera gånger under dessa år att om vi skilger oss så blir det här en av de viktigaste orsakerna. Till slut dödade missbruket kärlek som fanns och nu är det bara sorg som är kvar. Ber om inget råd eller så - behöver antagligen bsra skriva av mig. Men uppskattar om någon berättar om hen befinner sig i en liknande sotuation när det gäller alla dessa anklagelser.
Vänligen
Alexandra

Det här med fredag alltså..för de allra flesta en dag kopplat till alkohol, efter arbetsveckans slut. Äntligen få koppla av och belöna sig med ett (eller två eller Tre eller Fyra osv.) glas vin.
Men det är ju så feltänkt!

Det är ju idag och i helgen som vi VERKLIGEN ska UNNA OSS att INTE DRICKA! Nu ska vi vila, koppla av och återhämta oss, inför kommande vecka. Umgås med familjen med klara, rena tankar och känslor! Inte hälla i oss gift, som bedövar oss och som bara stressar kroppen ytterligare! Den får ju bara ännu mer den ska ta hand om då.

Känner mig helt övertygad om att helgen blir nykter?! Önskar det varit detsamma med nikotinet..Försöker få till samma tänk där, för det är ju samma sak, ett gift som min hjärna tror sig behöva. Det är ju inte sant!
Och min hjärna var ju äntligen fri från skiten. 100 dagar, hade jag när jag plötsligt stod där med en prilla innanför läppen igen..?. Hade tänkt börja på ny kula idag, men den där första på morgon efter frukost, har tyvärr redan slunkit in..
Nåväl, det betyder ju inte att jag ska snusa resten av dagen eller helgen heller för den delen. Det fina är ju att vi när som helst kan välja att sluta?!

Gör ett nytt försök och tänker att detta är den sista..?! Jag kommer dit med, har varit där förut och dessutom alldeles nyligen??!

Önskar er alla tappra kämpar en riktigt fin och nykter helg?☀️?!
Kramar
/Fibblan ?.

Stannar förbi för att önska dig en fin helg☀️!
Hoppas på sol, men har ingen aning om hur vädret kommer bli hos dig. Helgen kommer ju i vart fall bli nykter - och det är härligt oavsett väder?!
Stor kram
/Fibblan ?

Checkar in mitt nykterhetsbeslut för denna dagen ☑️!
Det kommer gå så bra, så??!
Kram
/Fibblan ?.

Tack Spinoza, ska försöka tänka klart i dag.
Ja jag vet ju att ju mindre kontakt desto bättre blir det. Jobbar på det?

Det känns som en ny fas, nästan ingen tid går till att tänka på A just nu. Jag vet att det kommer i perioder och om 1 alternativt 2 veckor så blir jag prövad igen då jag blivit bjuden på fest. Men jag tar det när jag kommer dit. Jag kan bara ha kontroll på i dag.

Ska åka till kusiner och kusinbarn och faster i dag med min mor. Usch, vad det är ångestladdat och jag vill verkligen inte. Allt i mig säger - va hemma och sov, vila - du är förtjänt av det. Men jag vet att min mamma och tydligen de andra också tycker det ska bli så kul att träffa mig. Har inte sett kusinerna på MÅNGA år. Pust. Men jag ska med all kraft jag har hålla ihop spektaklet och inte bryta samman för min mammas skull. Så hon inte behöver skämmas, så hon får känna sig lite som andra.

Hur fan ska jag fixa detta?

Jo, genom att välja att inte dricka i dag, välja att gå undan och vila samt bara gilla läget. Det är över på måndag eftermiddag liksom.

Du tar din plats i ditt hem och makten i ditt liv! Så härligt att få följa.
Fin fredag och trevlig helg? / mt
PS Läste sedan dina funderingar om att signalera ’singel’ och tänker på det du skrev tidigare om att du haft liknande relationer som den du lämnat. Tipsar igen om Alanon - för att stärka dig själv. Kanske att du också är ett s.k ’vuxet barn’ med tråkiga erfarenheter under uppväxten (missbruk, psykisk ohälsa, våld eller liknande). Tänk på det. Jag skriver i välmening /DS mt

Kan du begränsa kontakten med mannen? Själv känner jag att jag mår bättre ju mindre kontakt jag har med mitt X.
Och nej, ansvaret är hans och inte ditt och jag känner själv att jag har behövt träna mig på att inte gå in i känslan av att jag borde hjälpa mitt X.
Så mitt mantra är: Hans liv, hans ansvar. Mitt liv, mitt ansvar.
Ha en fin dag Skrållan!

Jag känner exakt som du angående alkohol....för mig är det antingen av eller på....så jag kommer aldrig att kunna dricka normalt.
Mitt bagage var ju betydligt tyngre än vad jag förväntat mig, och då tror jag ändå inte att vi lyckats nysta upp allt jag bär på inombords...men jag är beredd på att jobba med mig själv, för en av sakerna jag har lärt mig är att jag faktiskt förtjänar att få må bra.
Gårdagen var fylld med väldigt mycket stress....mamma här orolig över att flytta och jag gjorde mitt bästa för att det skulle gå så smärtfritt som möjligt.
Trodde inte att jag skulle hinna/orka gå på mötet, men det gjorde jag och det var en himla tur...för det var det absolut finaste mötet hittills.
Att jag har fått förmånen att få lära känna så otroligt vackra människor, det är något jag kommer att vara tacksam för så länge jag lever☺

Jag vet inte hur du är ska d stå ?

Jag vet inte, han säger att han ska ha huset men jag kan bo kvar tills jag hittat nåt för han vill inte ställa mig på gatan med två barn...sååå d är ju snällt ?

Men alltså, jag vet hur du är.....men jag orkar inte va snäll längre mot honom. Samtidigt när jag slänger ur mig dessa ord som jag vet gör att han blir fly förbannad över (nykter som onykter) så känns d så jvla befriande men ändå får jag lite ångest över det. Dock får jag tillbaka sjukt elaka ord om d mesta så kanske inte ska ha den känslan.
Som nu t.ex 45 min innan han ska börja jobba så går jag ner o berättar att d är nog dags att gå upp...vaknade av att jag va sjukt kissnödig o märkte då samtidigt att han inte va uppe. Gick ner 15 min senare för o säga att hallå, ska du inte till jobbet? Märker då att han nästan sluddrar...blir så förbannad så säger jaha ska FU till jobbet eller har du supit dig så jvla full i garaget att du inte klarar av jobbet. Varpå han flyger upp ut soffan, in på toaletten o skriker vilken f***a jag är. Efter d börjar människan att DAMMSUGA (???!!!!) för att d är så smutsigt överallt eftersom JAG aldrig kan hålla iordning på hemmet som den f***a jag nu är! Alltså???
Sen efter d skriker han nerifrån att jag ska då inte säga nåt som inte ens har ett jobb utan lånar till allt som jag köper....försök o fixa ett normalt jobb innan du säger nåt. Jag pluggar o är klar till början av nästa år.
Kommer sen upp o berättar att han allt ställt alarmet, pratar ashögt. Säger då tyst att prata försiktigt, barnen sover...varpå han skriker ? Barnen sover, barnen sover....allt handlar ta mig f*n om barnen jämt jämt jämt! Bara barnen aldrig mig!
Det är så infekterat hela denna miljö i detta hem!

Nu har jag krupit ner i min säng o ska sova en stund till, bra start på dagen eller?!

Grymt bra Mstrx?? Det går bra här. Ingen dricka i veckorna och ganska måttligt vid festliga helgtillställningar. Följer mitt sällskap och har verkligen förändrat mitt beteende. Inga abstinensbesvär kvar och suget är 2-3 på en skala 0-10. Kan jag leva mitt liv såhär så är jag nöjd. Inga fler minnesluckor men gärna lite skallebank så att jag fattar vilket gift det är.
Styrkekramar till dig nu inför helgen och skjut dig inte i foten ?