Senaste kommentarerna i forumet

på dig. Hur har du det?
Kram?

Jag citerar Peter "Missbrukaren är mästare på att ljuga, manipulera, sätta människor i känslomässiga beroendeställningar. Det är så man skapar trygghet i ett fortsatt missbruk."

Dessa ord hjälper mig att förstå vad jag levde med och jag behövde bli påmind om de orden just nu.

Tack!

Traskat i skogen med vovven. Så skönt? Vaknat vacker och definitivt stark som en björn.

Tänkte på hur jag kastat bort mitt liv på alkoholen. Inte njutit fullt ut av livet. Det har varit en kamp på många plan. Kommer att bli skillnad nu?

Kommer massor med flashbacks. Vad händer i min hjärna nu? Typ. Slut i glaset. Mer whisky nu. Inte minnas var jag satt flaskan... inte gömt men satt undan? Köpa mer, eller räcker det? Skynda till systemet.

Det får bara vara, det läker i mig och har varit en stor del av mig. Hjälper mig när jag får sug.

Mår gott! Hoppas ni andra som är så värdefulla också gör det. Tack för stöd? Kram??

Hej hej.

Jag sitter ute i solen och njuter. Och funderar på allt möjligt.

Skilsmässan, minnen, framtid.

Jag gick en promenad häromkvällen och släppte lös min hund ett tag. Det var stjärnklart. Jag tittade på himlen och grät. Jag gråter mest nu när jag påminns om tiden förut. När jag bara var 20 år. Men samtidigt inser jag att en hel del känslor jag kände då var jag ensam om att känna. Jag var verkligen tagen för givet redan för många år sedan.

Det fanns en tid då mannen satte mig först men den tiden var verkligen kort. Långsamt slutade han bry sig om mig. I alla fall har det känts så.

Nu vill han ha mig kvar. Han är inte beredd att släppa mig. Han vet kanske nu hur det känns att bli bortvald. Kanske det känns ännu värre för honom att jag hellre väljer ensamhet än att vara gift med honom?

Han sa att han vill vänta med att fullfölja skilsmässan. Men det gör ingen skillnad. Jag har verkligen grävt i alla ruttna minnen det sista halvåret och trots att vi funkar jättebra ihop nu isär så vill jag absolut inte stanna med någon som varit så elak mot mig och satt sig själv före allt och alla i så många år.

Jag vill egentligen inte gräva mer i allt det onda och fula men nu blev jag som tvungen till det för att stärka mig själv i att säga till honom att en framtid som man och fru inte går för oss. Hur mycket han än saknar mig och känner att han behöver mig.

Vi måste hitta en ny slags relation. Jag trodde vi var på väg att göra det men tydligen har han insett vad han haft med mig och att det är på väg att försvinna.

Jag sitter i solen och påminns om alla sommarkvällar och vårdagar jag hoppats att han ska stanna hemma och grilla med oss men då han valt att klä upp sig och dra ut på krogen. Alla kvällar jag sett andra familjer umgås medan jag förnedrad stängt dörren för att gömma mig på baksidan istället.

Jag vågade inte ens be honom stanna hemma. Mitt självförtroende i vår relation var så förstört efter att alltid blivit nobbad.

Nu känner jag mig ändå stärkt i att jag är självvalt ensam. Det är sorgligt ibland men det var mycket mycket värre på den tiden då jag hoppades att han skulle välja mig framför sina kompisar.

Jag försöker peppa mig själv. Jag som låtsats inför alla att vi haft det bra. Låtsats att det är helt okej för mig att göra allt ensam med barnen. Men nu ska jag lära mig att tycka det är okej på riktigt.

Och har det inte passat att välja mig före alla andra förut så går det inte att börja nu. För bara ett halvår sedan hade han chansen att ändra allt och ha mig kvar. Jag var beredd att ge honom en riktig chans trots allt. Men han ville inte ens försöka. Han sa det själv "jag vill bara sluta dricka om jag själv vill det". Han valde 100 procent alkoholen framför mig. Höjden av förnedring att inse att man betyder mindre än öl och fest.

Ett sånt val går aldrig att ta tillbaka. Inte ens om han blev nykter nu. Jag har ändå blivit bortvald till förmån för alkohol. Det är som att bli bortvald till förmån för en påse skit.

Tyvärr måste jag ägna lite tid åt fula minnen igen. Jag måste det för att se till att skilsmässan blir av nu. Det finns inget vi och det finns inget romantiskt i att försöka hitta tillbaka till något ihop igen. Han har gjort sitt val många gånger om och jag har gjort mitt. Det tog många år att våga och jag ska inte backa till hur jag haft det.

Tänk... Jag trodde faktiskt att han skulle träffa nån ny när vi flyttade isär. Jag hade inte väntat mig det här. Så det gäller nu att vara tuff.

Du har helt rätt inställning! Och den kommer man väldigt långt med ?

Hej!

Oroliga tider nu, men ta en titt på livet just nu.

Det brukar hjälpa att se livet i stunden, istället för att oroa sig för morgondagen.
Om man bryter ner livet till här och nu, så brukar problemen minska drastiskt.
Se på min situation, jag är skild från min familj, vet ej när jag får se dem igen, och min fru är i tillägg sjuk.
Finns massa möjligheter att måla upp mardröms senarium.
Men här och nu är allt bra.
Pratat med min fru på telefon, alla mår bra, Mat och tak över huvudet.
Vad mer måste vi ha?
Så i skrivandets stund har jag inga problem alls.

Ett litet tips till er som har lätt för att oroa er, läs inte nyheter.
Om det kommer ny viktig information, så kommer ni få reda på det ändå.
Personligen har jag slutat med nyheter för många år sedan.
Och all information jag har behövt, har jag fått ändå.
Om ni inte vill sluta helt med nyheter, så välj åtminstone ut en vettig nyhetskälla.

Ta det lugnt och var försiktig!
Mvh Bo

Jag valde mig själv i dag. Sa nej till mannen som även ville umgås i dag. Skrev att inget har förändrad, du vill dricka, och jag vill att du ska sluta. Nu måste vi, hur jobbigt det än är, gå vidare med våra liv, var och en på sitt vis.
Mannen svarar med tystnad.
Nu ska jag tänka så, Ullabulla, att välja mig själv, varje dag.

Det är försvarsmaktens tränings app.
Jag är mycket erfaren inom träning, och det är den mest genomtänkta som jag har hittat.
Finns för alla nivåer i appen, inga hjälpmedel behövs.
Mvh Bo

Hej

Hej

Detta hjälper mig mycket att prata med folk som förstår sjukdomen. Att andra inte kan första att det är inte bara att lägga av. Det tar tid. jag har sakta tagit steg för steg och snubblat på vägen hit. Men från att dricka all ledig tid till nu. Är en stor skillnad. Jag kommer med hjälp utav er min fru å antabus fanimig att lyckas. The botten is nådd..????

Oro, rädsla, fundament som krackelerar och det ska man utstå utan att ta till A. En prövningens tid för oss alla. ??

Ja, det är det jag hoppas på, Charlie70??

Jag hoppas att nykterhet och viktminskning ska bidra till att blodtrycket och om det nu är sömnapne ska bli bättre??

Nu när jag har gjort vad jag kan göra med ringa/boka tider/söka jobb då kan jag iaf rensa ut det fr min hjärna och göra allt vad jag kan för att ha en bra livsstil. Å det är lite tuffare nu...?

Kram??

Hej

Andrahalvlek och Charlie70 ..jobbar m er barns målgrupp och jag vet hur tufft era barn och ni föräldrar kan ha det/har det...jobbar på en mottagning men träffar mest föräldrar. Nu är det ju speciellt i Coronatider men ta kontakt m kurator som är lite spindel i nätet mm. Kanske ni redan har kontakt.

Hoppas solen skiner på er där ni bor☀️

Kram?

Läste det här i boken ”Tänka klart” av Annie Grace igår kväll och kom att tänka på dig.

”Under de första dagarna eller veckan kommer din kropp att genomgå en avgiftning. Det tar alkohol tio eller fler dagar att helt lämna ditt system. Du kan komma att erfara ett sug efter alkohol eftersom du ändrat dina dopaminnivåer. Det är verkligheten, och helt normalt. Du måste svälta dessa begär, låta dem dö. Det kan vara en njutbar erfarenhet att utplåna dessa begär - du svälter din dödsfiende. Betrakta det som dopaminmonstret, ett monster du vill göra mindre och mindre tills det tystnar och sticker. Du har nu kontrollen, inte dina begär.”

Att vi sitter ihop i så starka och ibland rätt destruktiva band.
Varför de är starkare vet jag inte.
De friska trygga och kärleksfulla borde ju vara starkare men det är sällan fallet.

Kanske vi är ovanligt lojala.
Eller inbillar oss att vi är oersättliga.
Men trots att vi hela tiden får beviset att det är vi ju definitivt inte,då de konsekvent väljer alkohol.
Så står vi där med vår kärlek,lojalitet och hopp.
Så ska man vara riktigt klar med vad som händer så är det kanske vi som inte vill fatta.
Vi kommer att fortsätta att bli bortvalda.

Så damer (vilket oftast är fallet)
Välj er själva.
Fråga varje dag,varje timme och när det är riktigt tufft varje minut.
Vad kan jag göra för mig själv just nu?

Som gagnar mig och mitt liv och kanske mina barns om de fortfarande finns med.
Bygga en skyddande hinna runt sig själv med det mantrat och inte ge efter.
Från en som vet exakt hur svårt det är att efterleva?

Läs inlägg inne på anhörigsidan, då får du kanske en hint om hur allt detta känns från hennes horisont.

Jag är dotter till en alkoholist och var sambo till en under 1,5 år. Så jag har rätt god inblick själv tyvärr.

Det värsta stadiet är nästan när man blir så luttrad att man inte tror på en bättring. ”Here we goes again”.

Jag kände mot slutet med min pappa bara förakt och likgiltighet. Det spelade ingen roll vad han sa eller gjorde, jag visste ju att han skulle börja dricka igen förr eller senare. Jag vågade inte vara hoppfull en minut ens.

Men sambon var det enklare. Eller inte. Han fick flytta ut efter första återfallet och vi har inte haft kontakt sen dess.

Visa och göra istället för att prata. Eller prata måste ni förstås också göra, men du får nog vänta tills hon är mogen för det. Hon är sårad och besviken ända in i själen.

”Få texten att sitta i kroppen, inte bara i rösten.”

Den formuleringen bär jag med mig som en gåva ❤️

Lögnerna är värst.. Jag vet det. Men just då i fyllans rus är det lättare att ljuga. Å vad jag säger nykter hjälper föga. Bara handling kan hjälpa.

Helt rätt att fokusera på fördelarna med nykterheten!

Jag har gått från ”jag får inte dricka” till ”jag vill inte dricka” rätt så snabbt faktiskt. Och den skillnaden i ordval känns otroligt viktig.

Heja oss!

På yotube finns en massa olika typer av hemmaträning! Passar extra bra i dessa coronatider.

Så skönt att ni kunde prata om
det. Och kom fram till en gemensam lösning. Spela in en liten film från stället ni ska till är ju perfekt!

Ett besök på 4 H-gården låter ju alldeles underbart ❤️

Det är väldigt slitsamt att vara funkisförälder. När andra släpper taget om sina barn fortsätter vårt ansvar år efter år. Utmattande. Och vi kan bara göra så gott vi kan.

Vår dotter fyller 21 år i sommar. Planen är att hon ska flytta till ett LSS-boende i april nästa år. De börjar bygga boendet nu. Men jag vågar inte hoppas förrän vi har skrivit på kontraktet.

Kram ❤️

Alla sätt är bra utom de dåliga :D Tyvärr har jag inga streamingtips för jympa, men det finns det säkert andra som har!
Kram!

Jag har nyss avslöjat min reptilhjärna som tankar trygghet med vissa livsmedel. Känns både lite.... hmmm förargligt, för att inte säga skämmigt, men samtidigt jättebra att se hur vi låter lura oss själva. Heja dig, håll taget! Skriv mycket! / mt