Senaste kommentarerna i forumet

Hej alla fina människor!
Laddade ner en app i går som heter Sober Time. Den håller koll på hur långt tid man har varit nykter samt hur mycket pengar man har sparat osv. Laddade ner den för att motivera mig själv men jag kan säga att i dag är det tufft som fan. Hela min kropp vill bara gå till systemet och handla. Suget i min mun är något jag aldrig har upplevt förut. Har väl inte panik riktigt än men det börjar närma sig. Har någon några bra tips för att motverka detta på något sätt? Fundrade på att gå en lång promenad i det fina vädret men är nästan rädd för att gå ut för jag vet att stegen så lätt kan styras mot det där hemska stället eller någon krog. Börjar också oroa mig för om jag ska få delirium eller liknande snart. Har läst att det kan vara sjukt farligt. Försöker hålla tankarna borta med att spela på datorn och att läsa här. Älskar och laga mat och tänkte grilla i kväll men se där då kommer tankarna om att fan vad gott det hade varit med en öl när man grillar. Det är så sjukt många aktiviteter i vardagen som nu är så kopplade med intag av alkohol eller berusning. Tog mig i alla fall iväg och handlade med sambon i dag och bunkrarde upp med saker som jag uppskattar. Köpte även B- vitamin då jag läst att det ska vara bra att ta i nuläget. Någon som har någon mer rekommendation om vad som bör köpas? Till och med i affären var jag nära att gå bort till hyllan med alkoholfri öl men kände att det inte var en bra idé och höll mig borta vilket jag är stolt över. Sambon vill dricka vin till maten i kväll och gick in på Systemet och köpte en flaska, jag gick till en annan affär så länge och kollade på annat. Konstigt nog så känns det ok för mig att hon ska dricka vin i kväll. Känns som en första stor chans för mig att visa att jag inte behöver dricka och att jag kan klara detta. Ber om ursäkt för ett spretigt inlägg men behövde bara skriva av mig.
Önskar er alla styrka och en trevlig helg!
/Polpotkin

Flickan vägrade gå in i färdtjänsttaxin. Vi har pratat om det nu. Hon blir osäker när hon ska till ett nytt ställe. När hon inte vet hur det ser ut eller hur det är. Då blir hon stressad näst intill panik. Inget att göra. Men, vad händer med mig? I mitt inre känner jag en sorg över hennes funktionshinder - självklart. Men även en frustration. Detta var min enda chans i dag att få komma ur lägenheten och tom få röra på mig lite. Nu blev jag sugen på vin. Skit. En hel helg till så här och jag kreverar.

Klok idé att starta en egen tråd, så det blir lättare både för dig att skriva av dig och för andra att följa dig. Ett litet tips på vägen om du inte vill söka hjälp öppet är att kolla upp självhjälpsprogrammet som vi erbjuder här på Alkoholhjälpen, det är gratis och du kan gå igenom det helt på egen hand eller med stöd av en rådgivare, det väljer du själv. Hoppas att du ska hitta mycket som kan vara till hjälp och stöd för dig här.
Trevlig helg!
Sofia, Alkoholhjälpen och Anhörigstödet

Alkoholhjälpens forum med alla underbara ”vänner” här, Alkispodden, youtube-klipp om alkohol och böckerna ”Skål! Ta mig fan” av Torbjörn Åberg och ”Tänka klart” av Annie Grace har varit min hjälp på vägen.

Om du läser min tråd ska du se att jag verkligen har försökt rannsaka mig själv och jag har jobbat hårt med både mitt medvetna och omedvetna. Inkluderat hela hjärnan.

För mig är det stor skillnad på att vilja sluta dricka alkohol och verkligen bestämma sig för att sluta dricka.

Nu har jag kommit till nästa steg - jag vill inte dricka alkohol. Lika lite som jag vill dricka bensin. (Liknelse lånad från boken ”Tänka klart”.)

Nykter dag 41 idag ?

Vad fint att du har hittat hit, startat en tråd och redan hunnit få lite tankar och tips från andra på forumet. Du har nu satt ett ultimatum om förändring för att ni ska fortsätta leva tillsammans och det kändes skönt att få ur sig. Hoppas också att det har effekt på hans beteende, att löftena infrias. Det låter som att du börjat ta dina egna upplevelser och behov på större allvar, en viktig process!
Trevlig helg!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Är inte på långa vägar lika illa som alkohol..Men det är klart att man som beroende får se upp så vi inte byter substans..Då är vi på kroken ialla fall..Men godis gör oss inte personlighetsförändrade, vi förstör inte våra förhållanden, vi blir inte bakfulla, vi förstör inte för barn och familj..Så måste man ha något så tycker inte jag det är farligt att ”mumsa”lite..Sen kan man ju äta goda bär, skaldjur eller annat nyttigt och gott också..Mycket bra jobbat Fenix! Både med tid och i trädgården????

Har läst tillbaka i din tråd JoYo och kan du förstå att man är samma person? Jag är bara på dag 16 men mår ju nästan fysiskt dåligt när jag läser mitt första och andra inlägg. Jag kan ta på den ångest jag kände. Härligt att ta rygg på er som kan ge mig sådan gnista varje dag, tack! /Rosa

Det är så vackert när människor delar sina erfarenheter på detta sätt!

Jag berörs av att du berörs och jag ser de goda effekterna av när vi blir en del av ett sammanhang.

Jag tänker att vi alla människor lider i våra ensamma situationer, oavsett om vi är de som är medberoende eller de som missbrukar.

Alla gör vi en resa och en sak har vi alla gemensamt. Vi har eget ansvar och om det finns en vilja där någonstans så har vi alla en förutsättning att lyckas ta oss vidare. Oavsett hur svårt det kan vara och kännas, så kan vi människor mycket mycket mer än vi tror.

Grattis till din nykterhet. Jag vet hur det är att kapitulera och se sitt beroende, som min del av ett medberoende. Jag behöver kapitulera för det, om inte varje dag, ganska ofta och jag tycker att det är väldigt intressant när jag står inför val och jag alltid väljer mig själv, först av allt. Jag är en människa som alltid hjälpt andra och jag har förstått att jag behöver hjälpa mig själv först och främst. Det är intressant att se vad som händer när jag väljer att säga nej till att hjälpa andra, för att jag vet vad som händer om jag inte gör det.

I dessa tider när coronaviruset påverkar oss alla på något sätt, så väljer jag att hjälpa just de människor som alltid funnits där för mig och det är mina föräldrar.

Vi som kämpar på olika sätt, får lära oss att sortera och prioritera, men vägen dit kan vara ganska lång. Då vi behöver lära oss att koppla av först. Så många faser som vi ska igenom.

Ta hand om dig! (Riktat till alla som läser detta)

Det låter som att du har en väldig förmåga att se det positiva i tillvaron och hämta kraft, även under svåra omständigheter, Flowerchild. Vilken kapacitet! Du har tagit ansvar för din bror som varit riktigt ordentligt sjuk, medan dina föräldrar mest fokuserat på alkoholen och du har städat huset eftersom ingen annan tar det ansvaret. Mitt i allt detta med den osäkra Corona-situationen som kan bli jobbig för dig med stängda skolor, så kan du ändå stundvis njuta av skogspromenader och närvaro med djuren, det är jätteviktigt. Vad modigt av dig att ta samtalet med din mamma! Hoppas verkligen att hon får en tankeställare av att du har berättat om situationen för ett par andra.
Trevlig helg!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Hej igen!

Det kan vara bra att diskutera med din man hur du känner och tycker kring hushållssysslorna. Det är tråkigt att höra att han har sjuka föräldrar. Är dina barn i tonårsåldern? Har de möjlighet att hjälpa till hemma?

Ena dagen vill jag att han flyttar, jag vill göra slut

Andra dagen älskar jag honom mer än nånting annat och känner att han gör mig lycklig

Den ambivalensen är så jobbig, (måste den nog vara för honom med)

Och säger till mig själv att det inte är så farligt.

Jag gillar också att ta ett glas vin på helgen men känner att jag har ett annat förhållande till det, skulle min partner säga att han tycker att det blivit för mycket vin på senaste hade jag varit fine med det. Och jag kan absolut hoppa över det helt känner inte att han kan det. Helgen ska iaf innefatta 2 glas vin oavsett om barnen är här (det är kanske jag som överdriver)

Han dricker varje helg, men han blir inte odräglig, han har har rökt på varje dag tidigare men har nu begränsat det till en gång i månaden

Men jag är inte nöjd och jag bad honom flytta igår, han blev ledsen och sa att han skulle ändra sig för mig.

Men sen nästa dag så vill han köpa alkohol till helgen och tycker att så gör alla människor inför helg och det är inget konstigt (och det kanske är min barndom som får mig att känna så starkt över det?)

Egentligen vet jag inte hur jag känner, han är beroendeperson men det är inte så ”farligt” oftast.

Jag växte upp med föräldrar som var alkoholiserade och det har påverkat mig massor och känner en otrygghet i att inte veta om han tänker dricka eller om han får för sig att röka på.

Han blir inte elak eller odräglig, så jag undrar egentligen varför jag mår så dåligt emellan åt och när han dricker eller röker.

Kan inte sortera känslorna.

Ja, samtalet med dottern var en milstolpe. Nu återstår bara konfrontationen, håller på att planera vad jag behöver göra inför och efter. Vilka alternativ som kan dyka upp och hur jag ska hantera det, jag gillar att ha koll och vara förberedd! Men här är en oberäknelig människa också inblandad så det kommer troligen inte alls att bli som jag tänkt mig i alla fall. Men men i slutändan blir detta bra. Till hösten kommer mitt liv att se annorlunda ut, det är jag säker på, men vet dock inte hur. Jag måste lägga över ansvaret på honom, jag kan inte ta på mig det. Jag har så lätt för att ta över och hjälpa till. Min familj är van vid det och det håller jag på att släppa, det är inte lätt men jag tränar ofta.

Blir jag av dina inlägg Joyo. Och du inspirerar mig de där ”trötta” dagarna då jag tvekar på mitt beslut.
Det är vetkligen så och sant att man kan dra varandra, på det här viset!
Jag vaknade piggare idag, äntligen. Ser ljust på dagen, och helgen, men en dag i taget får gälla fortsättningsvis!
Ha en fin fredag, kram till dig!

Vad modigt och ärligt du beskriver ditt liv, från din egen uppväxt med en mamma med svårt alkoholberoende och en frånvarande far, som gjorde att du fick ta ett tungt ansvar för dina yngre syskon, till ditt eget vuxenliv där du har levt i 30 år med en man som du älskar djupt, men som också har ett påtagligt alkoholproblem och som även har svikit dig på andra sätt, bl.a. genom att ha en relation bakom din rygg. Det låter som att du till en början fick uppleva en trygghet med honom och hans familj, som du själv hade saknat under din barndom, men att den gradvis har ersatts med att du står ensam med ansvaret för barnen, hushållet och försörjningen. Du funderar över om det är ditt öde att finna dig i den här situationen och lägga dig själv på paus. Samtidigt låter det som att du inte vill fortsätta på det här sättet. Du har tagit hand om andra så att du själv inte riktigt har funnits. Nu ställer du dig själv väldigt viktiga frågor. Det låter som att du är trött på att hans liv och skulder ska gå före dig och barnens behov och önskemål. Går det att "köra över" hans stolthet? Det låter ju som en väldigt tokig och oansvarig inställning att vara för stolt för att ta emot hjälp om ni som familj står på randen till hemlöshet. Går det att resonera med honom kring detta? Kanske lyfta fram barnens behov av trygghet?
Hoppas att du vill fortsätta att utforska dina tankar och känslor här. Ibland kan det ta ett tag innan en ny tråd tar fart, man kan behöva skriva flera gånger. Hoppas att det kan bli hjälpsamt för dig att läsa och skriva här och att du fortsätter att lyssna på vad du själv vill.
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Andrahalvlek

Vad använder du för expertis förutom alkoholhjälpen?
Går du på AA eller annan verksamhet?

Gresslon..
Det är du och jag som hade våra fyra dagar när vi började skriva i detta sammanhang!
som min syn är på hur vi ska göra detta möjligt, så måste varje enskild individ hitta en grundkänsla i beslutet att ge upp alkoholen. Jag kan aldrig påverka hur jag mår vid olika besked- väldigt svårt att säga!
Jag försöker hitta en person att ringa eller något som stör ut den negativa känslan...

Hur som helst finns jag här och flera..

Jag var också sugen i går. Det där solskenet triggar igång grejer... Bra att du skriver här i stället för att förstöra din nu långvariga nykterhet. Jag har ett väntande blodprov inför nästa möte på beroendekliniken. Det hjälper mig också som den ögontjänare jag tydligen är.

Grattis till alla dina dagar och håll i!

Kram!

Vi som hänger här på forumet har liknande erfarenheter som du. En del vill sluta dricka, andra har slutat, ibland tar någon ett återfall osv.

Under rubriken ”Förändra sitt drickande” är det lite mer aktivitet, så flytta din tråd dit om du verkligen vill göra en förändring. Sluta helt eller dra ner på drickandet. Vägen till beslut tar tid, ibland flera år.

Själv är jag nykter dag 41, men jag är mer än dubbelt så gammal som du. I din ålder hade jag inga tankar på att sluta dricka - tvärtom.

Jag har däremot en 22-årig dotter som aldrig har druckit alkohol - och hon är min idol ❤️

Det blir lättare och enklare att avstå från alkohol även i unga år har jag förstått. Man får välja sitt umgänge med omsorg bara.

Läs andras trådar och kommentera gärna. Det finns mycket samlad klokskap här!

Tack för länkarna, kollat nästan allt och det är precis så, kunskap ger mer makt över ens tankar. Det är lätt att tro att ”saker bara sker” eller att JAG o min hjärna är unik o speciell? ?

Blev medveten om vad som triggade igång detta och varför jag lät hela mitt väsen ta mig till systemet och handla vin. Bara tanken på att jag ”kanske skulle kunna” dricka ett glas bubbel när jag fyller år om drygt en månad, satte igång djävulen. Fick inte stopp på den, tanken på fest och flykt tog över allt jag gjorde.
Men nu är det gjort och jag ska fortsätta skriva här i forumet och kolla på utbildande videos.

Tack för er omtanke och alla bra tips???

Jag ringde 11313 för att reda ut frågan om karantän. Efter att ha köat i en och en halv timme kom jag fram. Handläggare lät oerhört trött men var tydlig. Har man inga förkylningssymptom behöver man inte sitta i karantän. Jag följer riktlinjerna och gick till min kurs. Flera av kursdeltagarna valde dock att delta via länk. Fungerade helt OK. Det var nog mest kursledningen som blev lite förvirrade. De fick försöka hitta lite nya grepp när de som var uppkopplade via länk inte såg vad de skrev på tavlan tex. Däremot kommer jag att helt avhålla mig från att träffa pensionärer över 70 eller andra med underliggande sjukdomar.

Studiedag för flickan i dag. Jag har försökt pitcha in att hon och jag ska gå på jympa. Hon har ofta ont lite här och där (rygg, axlar, ben). Svaren har inte varit entydiga. Kanske..., nja,.. Vill hellre gå på massage (DYRT!) I dag tog jag upp det igen. Sa att då bokar jag färdtjänst så sticker vi dit och testar. "OK!" sa hon bara. Vad bra det känns för mig! Detta blir spännande tycker jag. Vi kanske får en ny gemensam aktivitet :D

Alkoholen då? Jo, för det mesta inga tankar på den. Det poppar upp i huvudet då och då. Någon gång i Spanien och i går när det var så fint väder tex. Förutom mina vanliga argument till att inte dricka har jag ju nu det där blodprovet som ska tas på beroendekliniken innan nästa möte. Tyckte då att det verkade lite onödigt, men faktiskt har det hjälpt mig nu. Jag vill ju visa fina mätvärden, inte dåliga! Ögontjänaren i mig, eller? Kvittar varför egentligen, bara det funkar. Här gäller det att plocka nyktra dagar inget annat! Tidtidtid.

Kram!

Grattis till din löneförhöjning! Den är du alldeles säkert mycket väl värd!! Hur firade du? Snus och te? Nyfiken :D

En loverboy i Italien verkar ju bra att ha. Bara man kan träffas någon gång då och då. Tror jag börjar förstå mig på Match nu. Det är ett par stycken som "gillar" gång på gång. Ser trevliga ut båda två men nog inget för mig av andra randiga och rutiga skäl. Men till frågan. Varför hålla på att gilla och aldrig skriva något?

Nu åter till mitt te.

Kram!

Känner så väl igen dina tankegångar. Det är som att man blir en robot. Fötterna bara kutar till systemet och tar hjärnan o alltihop med sig dit och så stjälper man i sig. Hjärnan är kidnappad av alkoholen och man bestämmer inte själv.
Blev så less så jag slutade. Ville ha livet åter. Kan säga jag mår bättre nu?
Vet vad du tampas med. Kram?

Så bra jobbat! Fortsätt välja livet? / mt

Se det så här, vad kan du lära dig av det här? Och hur kan du unvika det igen?
Förstår att du mår dåligt, men det har du ingen nytta av.
Skaka av dig det, och gå vidare.
Låt inte dåligt mående dra ner dig.
Mvh Bo

Till er båda för peppet! Och förstår det där med att verkligen bestämma sig. Såå irriterande bara hur man kan bli så motarbetad av sin egen hjärna! Jag blev utbränd för ca 15 år sen och fick superbra hjälp via kbt bl.a. Sen har jag fått hållt på med en del mental träning i idrottssammanhang. Är överlag jätteintresserad av hur hjärnan funkar. Ja, ni vet, lite hobbyspsykolog :-). Skulle påstå att jag har stor självinsikt, vet hur jag funkar och vad som triggar och vet precis vad jag behöver göra för att komma till rätta med det. Men icke. Så fort det blir jobbigt tar det stopp och jag väljer den enkla vägen. I det här fallet, alkoholen. Är i övrigt väldigt beslutsam och handlingskraftig. Det är väl därför jag blir så arg och besviken när jag inte klarar detta. Sorry, lång utläggning. Men som jag sett många säga här så är det självterapi att få skriva av sig.
Kram till er båda starkisar!