Senaste kommentarerna i forumet

Jag vet inte ens varför jag skriver här nu. Ångesten är befogad, idag kom första väntade dödsfallet. Inte min bäste vän än iaf men tillräckligt smärtsam för att slå undan benen på mig. En vän, min vinpolare, har bjudit hem mig ikväll och ska dränka sina sorger i vin. Jag måste finns för henne nu. Hur det går vet jag imorgon. Varifrån ska jag hämta styrka?

Jag har precis börjat läsa igenom inlägg. Navigerar mig runt lite just nu och försöker hitta rätt var jag skriver ??!

Vill så gärna bli alkoholfri! Önskar ju kunde ta ett glas vin lite då och då men är rädd att jag aldrig kommer klara det. Belönings centrum slår till varje kväll och jag automatiskt häller upp ett glas vin när jag ska börja laga mat...

Jag som också gått igenom en skilsmässa förstår dig, men som du skrev att du har dina barn, jobb och vänner :) Du har ju tagit första steget och det betyder att du visar din styrka INTE din svaghet! Tillsammans kan man hjälpas åt att bygga upp sin självkänsla och ett liv med glädje. Har du läst delningar från andra personer här? /Magge

Tack, jag håller med dig till 100%?

Kramar
???

Har egentligen allt att va glad för! Jobb. Tre barn. Vänner. Fint hus att bo i. En sorg över en skilsmässa och dämpat sorgen med vin. Som utvecklats dig till att finnas tillhands varje kväll. Vaknar med ångest och förakt över min svaghet... blir väldigt negativ spiral. Speciellt när jag har väldigt höga krav på mig själv. Känns väldigt sorgligt. Glad att jag hittat hit och hoppas det kan hjälpa mig att fatta ett beslut och genomföra en förändring till ett alkoholfritt liv fyllt med glädje!

Vi håller oss på rätt sida staketet idag också ???
Kramar
???

Jag känner lust till saker igen....
Jag blir glad av nya tankarna på att nu är det bara jag/ mig själv att tänka på.

Har börjar göra sånt jag gjort innan, sjunga, vara mer social och mera säker. Det går lättare att prata med de jag känner. Nu handlar det om mig.

Min bror har missbrukat droger under många år nu men det har blivit värre de sista åren. Han har nästan aldrig haft ett riktigt jobb fast han är över 40 år. Han har börjat jobba men slutat ganska snart..
Tror missbruket tog fart efter en trafikolycka då han skade sig ganska illa och fick morfin.. sedan blev han fast i det.
Han nästan dött flera gånger pga droger.
Jag har inte haft kontakt med honom på 2 år efter att gan varit otroligt elak fast det enda jag gjort är att försöka hjälpa. Det som gjorde att jag bröt kontakten var när han sa oförlåtliga saker till min dotter, då fick det vara nog. Fick honom tvångsintagen på ” behandlingshem” eter många många orosanmälningar till soc.
Han var där 1/2 år men började snart igen när han kom hem. Fått skicka in honom med ambulans för han var helt borta..
Nu bor han hos mamma o pappa vilket inte alls är bra. Men de är så rädda att han ska börja igen o nu har de koll på honom. Han gör ingenting utan blir bara serverad allt där. Mina föräldrar mår väldigt dåligt! Han har blivit erbjuden ” riktigt behandlingshem” men tackat nej även erbjuden att få ett anpassat arbete men vill ingenting. Han skriver till sin ex flickvän att han ska ta sitt liv.
Min o mina föräldrar relation blir lidande eftersom han bor hos dem o jag vill inte träffa honom.
Vet inte vad jag ska göra.. har ringt så många samtal till soc men känns som inget hjälper så länge han inte vill själv..

Hej tagit en tablett antabus 400 mg . Hur länge sitter den i kroppen .
Aldrig tagit någon innan . Så totalt 1 st

Hej Lully
Bra att du hittade hit, här kan du läsa många olika delningar kring hur alkoholen styrt andras liv som kan vara till hjälp och sedan hur var och en har jobbat med olika metoder för att minska eller bli av med deras alkoholproblem. Välkommen hit!

Så ledsen. Trött. På att alkoholen har kontrollen över mig och mitt liv och inte tvärtom. En förändring måste till och jag vet inte hur. Jag är inte närvarande. Känner inte livets nyanser. Saknar livsglädjen! Har precis registrerat mig och hoppas jag kan hitta hjälp och stöd här!

Känns som mitt val är rätt för dina ord ger valet trygghet. Det går att leva ett bra liv utan alkohol, så fortsätt skriva ge oss trygghet i våra val. Kram Strulan ❤️??

Jag är ju nu inställd på att fixa detta, och det inkluderar också att jag är ärlig över vad som händer i mitt liv. Jag är införstäd att denna resa kommer att vara snårig, och det innebär att jag kommer att snava på en hel del minor på vägen.

Igår var en sådan dag, dag 2. Det känns självklart som ett misslyckande, att nycketerheten bara varade en dag. Men samtidigt, jag forsätter att skriva, jag vill vara är ärlig, jag är målmedveten! Det är tungt att ta sig ur ett missbruk, men jag är långt ifrån att ge upp. Jag kommer att vara 100% ärlig i denna tråden, och det känns befriande att dela detta med er.

Jag gick en prommenad på eftermiddagen, och kände ett starkt sug att köpa alkohol. Klockan var kring 16:20. En minnesannteckning till mig själv, är att det är oftast vid det klockslagen jag känner suget. Kort o gott så lyssnade jag på min inre röst, tog en tur förbi systemet och inhandlade en kvarting gin och en tetra-pack 275ml vin. Drack upp allt under kvällen.

Happy? Nej! Ångest? Ja!

Det finns dock bara en väg framåt, nykterheten. Idag startar vi om, motivationen finns där, och det glädjer mig att ni är med mig. Skam den som ger sig!

Jag har satt upp nya mål för min hälsa och börjat att gå ut med min nykterhet i de sammanhang det faller sig naturligt. När jag tackar nej till alkohol -Tack men nej tack. Jag dricker inte alkohol, men gärna något gott alkoholfritt. Jag tar även med mig alkoholfritt bubbel och ställer fram intill de övriga dryckerna ifall fler vill ha.

Funderar lite på varför det normala är att dricka alkohol och inte tvärtom. Det normala borde vara att välja alkoholfritt. Jag följer flera grupper på fb och insta och börjar förstå hur gigantiskt detta problem är för många med alkohol varje dag, kombinerat med andra droger. Jag vet att det inte är mängden eller hur ofta man dricker som avgör om man är beroende. Jag blir bara lite omskakad nu när jag börjar se vidden av detta samhällsproblem. Hur lätt det är att hamna i en så nedåtgående spiral att det enda som betyder något är drogen. Jag är så oerhört tacksam för min nykterhet. Att jag har med stöd från er tagit mig upp på en hälsosam stig med en oändligt massa roliga sidospår jag kan välja. Nu kan jag säga att mitt liv är bättre på alla plan även om det inte är problemfritt och kommer aldrig att bli. Tacksam, så tacksam <3 <3

Stor kram till er alla!

Kommande dagar, vecka, kommer nog bli avgörande huruvida jag kommer klara av nykterheten. Inte alls sugen på alkohol, har inte fantiserat om en klunk men denna stress knäcker mig. Skulle kunna dricka vilken alkohol som helst bara för effekten, finns inget glamoröst eller njutningsfullt i den typen av drickande. Jag behöver vila, få återhämtning från all ångest och oro över saker jag inte kan påverka. Vet så klart att alkohol får mig att slappna av för stunden, sen blir det ännu mer ångest. Piller är inget alternativ, har tidigare provat antidepp i olika varianter, lugnande, sömntabletter. Mår bara sämre av dem eller så ger de ingen effekt. Måste dessutom kunna köra bil. Ett mirakel är vad som behövs.

Försöker hitta tillbaka till känslan när jag vaknade upp och bestämde mig för att ta den här fighten utan alkohol. Jag visste att de här dagarna skulle komma och strategin var att oavsett allt så är alkohol inte ett alternativ.

Inte ett alternativ. Det är orden jag ska minnas varje dag.

Är så katastrofinställd. Varje gång telefonen ringen tänker jag det värsta. Till och med att tömma brevlådan är obehagligt. Det är väl inte så konstigt med tankte på allt som pågår just nu. Men fy tusan vad jag inte är rustad för att hantera dessa känslor.

Höll på att krocka tre gånger igår. På väg till jobbet sprang fyra rådjur över vägen, tvärnitade. På väg hem från affären sprang en stor älg i hög fart ut framför bilen som låg före mig, båda tvärnitade. Några minuter senare står fyra rådjur mitt på vägen, så klart tvärnit igen. Jag svor högt för mig själv, som om jag inte är nervig ändå... Ok får vara glad att jag hann bromsa men det kändes som en prövning. VAD är meningen med detta liksom. Kanske ingen alls.

Och det är väl någonstans där min stora inre konflikt rasar. Meningen med allt. Liv, död och bearbetning av existentiell ångest. Nu har jag kastat bort så mycket av mitt liv i dimman, är det ens möjligt att förlåta sig själv. Alla drömmar jag hade, allt jag slopat och istället bedövat bort dagarna. Just nu är förlåtelsen långt borta. Det behöver passera avsevärt fler nyktra dagar innan jag ens tar i det ämnet igen.

Det låter som att oavsett om du väljer att stanna med din kille eller lämna honom så kan detta hända igen när du träffar någon ny osv. jag tycker att du ska bearbeta detta "övergrepp" som hänt, prata kanske med någon som vet vad som hände om ni då inte var ensamma. Jag tycker att du kanske bör se över om alkohol är något som du kommer kunna hantera i fortsättningen. Jag vet att jag inte känner igen mig själv när jag blir berusad och gör som du helt vansinniga beslut som då skadar både mig och framtida relationer så jag har tagit hjälp av AA trots att jag "bara" har problem när jag väl dricker och jag själv tycker inte att jag har problem att avstå men när jag väl dricker går det verkligen åt skogen och minnesluckorna är timmar. Så försök att avstå från alkohol, ut och festa nyktert så kommer du kanske tycka att alkoholen inte är nödvändig och om du verkligen älskar din kille så tycker jag att det är värt att försöka rädda genom att inte göra mer skada i ert förhållande. Riktigt bra gjort av dig att hitta hit, att läsa andras delningar och få stöd har hjälpt mig mycket då jag känner igen mig i många delningar och deras alkoholbeteende. Kämpa på det kommer bli bra om vi bara försöker att bli en bättre version av oss själva varje dag, vi kan men alkoholen förstör allt förmycket i många människors liv. <3
Jag är inne på min 18:e dag nykter och kommer få kämpa många ggr för att undvika att ta det första glaset då jag alltid tror att "den här gången går det nog bättre"....

/Magge

Vad bra att du hittat hit, och att du vill jobba med ditt drickande.
Ja, shit jag var också destruktiv i mitt drickande, vet inte hur många gånger jag kastade vigselringen i skallen på mig dåvarande man. För mig var det enda som funkade att sluta helt, var tvungen att smacka rakt ner i botten för att fatta det.
Men du, den där händelsen med brorsan plingar i alla varningsklockor när jag läser. Ett övergrepp/försök till övergrepp är ju aldrig aldrig nånsin ditt fel, oavsett läge, och det är inte din skam att bära. Jag tänker att det är viktigt att du får hjälp att bearbeta det.
Kram och styrka till dig

Bor i Göteborg och det funkar såklart att åka tåg fram och tillbaka samma dag.
Bara tågen går och inte får stopp!
Lite läskigt, tänk om det är någon man absolut inte vill träffa?....

Checkar in dag 3 ?!
Oavsett vad som händer idag ska jag vara nykter ??!
Kram
/Fibblan

Jag känner i hela kroppen och själen att något är annorlunda. Den här gången kämpar jag inte ensam i tysthet som jag gjort alla tidigare omgångar. Nu tänker jag ta emot hjälp. Jag tänker ta av mig egots pansarrustning av skuld, skam och förnekelse och kapitulera.

Jag är ingen dålig människa för att jag har druckit. Därför behöver jag inte heller vara rädd för vad andra ska tycka om min nykterhet. Jag behöver aldrig mer låtsas att mina alkoholproblem inte finns.

Mitt beroende var aldrig ett val, det var inte mitt fel att hjärnans belöningssystem kickade igång så brutalt på A. Att välja nykterheten däremot är ett aktivt val. För jag vill leva ett gott liv. Alla människor är värda det. Även jag. Önskar er alla en fin dag.

PS Skriver sedan om hur mitt besök hos AA gick. Väldigt, väldigt pirrigt...

Har följt dig under lång tid, men kanske inte på de senaste månaderna ser jag nu. Brukar gå in och läsa i din tråd för att det känns skönt med en sån övertygelse om att alkohol inte är aktuellt och ni gör så trevliga och vardagliga saker, du och barnen.
Och nu när jag går in och läser så är det en helt annan historia. Jag har ju fattat att det har varit problem, men inte vidden av dem. Du gör så rätt Lim som har bestämt dig för att lämna. Ni kan inte ha det som ni har det. Allt du skriver tyder på att han ännu inte har fattat nåt. Han förtränger hur illa det faktiskt ät och saknar insikt. Han bryr sig inte om att han skrämmer barnen och får dem att må dåligt. Hoppas att det ordnar sig snabbt nu för ni får ett bättre liv utan honom. Och det är ju inte bara alkoholen som är galet... du skriver att han gillar att reta dig tills du får nog och blir sur. Det är respektlöst och det skulle inte förvåna mig om han snart behandlar barnen likadant. Han verkar redan ha börjat genom att irritera sig på dem så fort han kommer hem. Nej, ett bättre liv får ni nog om du lämnar.
Du har imponerat förr Lim när du slutade dricka, jag är helt övertygad om att du med din insikt nu gör precis det rätta.

Drömde så många sjuka drömmar i natt, kommer ihåg att de var riktigt knäppa men det enda jag minns riktigt tydligt var att jag upptäckte att allt mitt hår inte var färgat i nacken. Det var som en fyrkantig ruta som frisören hade "glömt" att färga, eller som frisören hade sparat in på. haha. Var ju självklart tvungen att kika när jag stod och fixade håret sen ;)

Ska åka till päronen i dag, mor fyller år och till helgen blir det att resa med henne till andra släktingar. Jag vet att det säkert blir bra, men jag avskyr att resa, eller vara borta mer kanske, att inte ha min säkra plats, mitt ide. Där jag kan gå och gömma mig och samla energi. Men jag gör det för hennes skull, med allt hon hjälper mig med och ställer upp så är det absolut det minsta jag kan göra. Att träffa släktingarna blir säkert bra och trevligt, det är liksom inte problemet.

Är inte rädd för att det ska drickas där, min mamma och hennes syster (faster) gör det säkert, och kanske ena kusinen, men en annan är gravid och i det sällskapet känns det inte alls konstigt att vara nykter. Det finns bara ett sammanhang då det känns aningen konstigt - det är om man skulle gå ut. Eller om det skulle vara så att ajg skulle gå på en date framöver med den där killen som jag snackar med. Ingen aning hur jag skulle fixa det nykter, eller om jag skulle fixa det. har självförtroende inom det mesta men inom sånt, där är självförtroendet lika litet som självkänslan över lag. Dvs. botten.

Kom på en Stefan Sundström-sång (Fisk i en skål) som känns så mig: "Om någon skulle älska mig och tycka jag var bra, då är han en idiot som inte é någonting å ha". Sinnesstämning just nu, och jag kan inte komma bort från det. Önskar att jag bara kunde gilla mig själv som jag är. Men det är så svårt, mina fel och brister inåt kan jag acceptera, det är min person. Men mitt yttre, just nu finns det inget jag gillar. Mina handleder är okej, de ser "normala" ut, är inte för smala, inte tjocka, nätta... pust. tror jag ska sluta fundera på detta nu och åka till jobbet.

Väljer att inte dricka i dag, istället ska jag fira mamma med nya fina bestick :)

...så längesedan jag kikade in här! Har inte ens hunnit läsa vad ni andra har skrivit! Gulligt att ni undrar vart jag har tagit vägen. Min frånvaro har inte berott på att jag har fallit och simmar i vindunken utan att jag helt enkelt fått lägga vissa saker åt sidan. Det tog för mycket tid på morgonen och kvällen att uppdatera och svara här inne när jag är uppe 5 varje morgon och skjutsar min son till sin praktik. Detta är sista veckan för honom nu och min sista dag för idag flyger jag iväg, via Helsinki, till Kanarieöarna och tar därmed lov. Jag och vovven ska få några dagar för oss själva därnere innan mannen och sonen kommer (som därmed slutar sin praktik)

Jag kommer ha mycket mera tid att "hänga" här inne och gå igenom allt jag har missat.

Hur det går? Fibblan, det går sådär men jag håller en ganska rakryggad och stolt bröstkorg framför mig. Ska ta mera krafttag, hälsomånaden är slut och jag märker en viss skillnad på tightheten i kroppen men jag har inte varit helvit.

Nu måste jag skynda vidare...hör av mig när jag sitter på altanen i in ensamhet med kaffekoppen. Kraaam

Idag är det 67 dagar sedan jag själv valde att sluta dricka....det är ju faktiskt helt otroligt.
Har inte tänkt så mycket på A sista tiden...tanken kan nudda men sen är det som bra.
Kan däremot känna att belöningssystemet protesterar. ..liksom vad ska jag göra på fredag för att belöna mig för att jag varit duktig i veckan....lutar åt att jag ska ta ett långt, hett bad...bara för mig själv.
Sen på lördag har jag lovat pojken att vi ska fara på badhuset.
Idag har jag möte med drogterapeuten igen....är nyfiken på vad vi ska prata om, vi börjar ju sakta men säkert komma nånvart, och jag börjar få kläm på hur han tänker.
Imorgon ska jag hjälpa min mamma att flytta in på ett äldreboende....eftersom hon inte har någon sjukdomsinsikt så tycker hon själv att det är fullkomligt onödigt att hon ska flytta dit.
Jag försöker att inte få dåligt samvete, men det är jättesvårt...finns dagar när jag önskar att jag inte hade blivit satt i den här situationen, men nu är det som det är...det är en situation som jag inte kan förändra...och det måste jag försöka att acceptera.

O ja, d är ofta man får höra att man är anledningen till att d behövs drickas. Det spelar egentligen ingen roll hur man är i övrigt. Går d inte att dricka öppet så dricks d i smyg för att de måste!
Jag skulle säga såhär...vad tror du din sambo dricker mer? Tror du han håller sig till dessa 3,5 or? Tror du han är alkoholist? Hur är han när ni är ute o umgås med vänner/familj?
Hur länge har han hållit på med detta?
Ställ dig lite såna frågor, för om han inte redan är alkoholist så skulle jag definitivt säga att en överdriven konsumtion d har han o är påväg med stora steg mot ett större beroende....