Senaste kommentarerna i forumet

Du har verkligen landat i ditt beslut. Stort grattis till den insikten!

Jag håller med dig. Orka börja om igen liksom ? Jag vill inte heller dricka. Inte idag och inte imorgon, och inte så långt jag kan överblicka.

Jag har läst och hört att man inte behöver sätta en gräns. Att det till och med är bra att inte tänka på någon bortre gräns. Risken är då stor att alkoholdjävulen bidar sin tid och sätter in sin stöt rejält när tiden är ute.

Så länge fördelarna är så stora som du har upplevt så väljer vi förstås nykterheten!

Ja, det är lätt att trilla av olika anledningar. Det gäller att resa sig snabbt och börja räkna vita dagar igen. Förhoppningsvis lär man sig något av sina misstag.
/Mrx

Tankar kring en fredag...
Kan inte minnas en fredag förutom när jag jobbat som jag dricker vatten..
Många nya upplevelser som kommer att dyka upp framöver!
Det är samtidigt med glimten i ögat.

Jag antar att du kommit till stadiet då vinet inte ger dig den ”sköna känslan” längre. Mot slutet var det ytterst få gånger jag upplevde det, och då alltid efter ett visst uppehåll.

Det som jag tyckte var jobbigast var att jag inte fick nog. Så fort jag hade hällt upp ett glas tänkte jag på nästa. Jag gjorde mycket dumma saker på fyllan också, *skäms*

Jag har bara varit nykter i 41 dagar, men det känns ändå som ett helt annat liv nästan. Märkligt.

Då vid den här tiden en fredagkväll hängde jag på dejtingsajter som en desperat bekräftelsejunkie. Sorgligt. Det var så destruktivt, som om jag stampade på mitt hjärta.

Då var då, nu är nu.

Hur går det Gresslon?

Fredag kväll och undrar hur det går för dig?

Jag har haft samma funderingar de senaste dagarna. Har t.o.m. tänkt på att fråga dig hur du ser på framtiden. Vet ju att du har 3 månader som mål och tänkte fråga om det har känts bra med det målet, och vad nästa mål blir. Inte tänker du väl börja testa att dricka ”normalt” den sjunde april??. Nä det kommer du inte göra. Jag har ju inte satt något mål, utan kör bara på på obestämd framtid, och tycker det funkar bra. Men det kanske är bättre med ett mål?

Som du märker så kan inte jag komma med några tips vad som är bäst? Det jag vet säkert är att jag tänker fortsätta vara nykter, till vilket pris som helst. Tänker aldrig börja dricka igen. Jag fick helt enkelt nog!

Det räcker med att jag tänker tillbaka på hur det var de sista veckorna innan jag slutade.....

Kram

Och vilken enorm seger att du inte direkt tänker att alkohol ska hjälpa dig genom krisen.

Du klarar dig bättre genom krisen utan alkohol!

Kram ❤️

Varit på dag 14 men tog faktiskt ett glas skumpa till maten. Hade siktet inställt på att nu är det fredag . Dricka vin och bara slappna av men nej var inte så sugen. Min man frågade efter jag druckit upp skumpan. -Ska du inte ha ett till glas.? Hann tänka 2 sekunder -nej det e bra tack. Ville inte ha. Sån skön känsla. Gå o lägga sig nykter och vakna pigg o fräsch till kaffet imorgon! Mannen dricker sina öl och det bekommer mig inte. Men å andra sidan han mår aldrig dåligt oavsett om vi varit på fest eller bara ta någon öl. Lite avundsjuk är jag allt men det gör inget för jag mår bra i mig själv och de val jag gör för mig själv??? hoppas ni har en fin fredag? kram

Lögnerna är nog allra värst. Det tar tid att bygga upp tillit igen, om det ens är möjligt.

Ta rygg på brorsan så kommer det att gå galant!

Nu har vi gemensam sjukstuga här hemma och hostar ikapp jag och dottern. Ingen corona, bara vanlig förkylning. Möjligen influensa.

Men jag ska cykla både lördag och söndag, i maklig takt. Inte så många backar uppför, mest nerför.

Jag älskar att cykla ❤️

För 5,5 år sedan vurpade jag rejält. ”Råkade” handbromsa på framhjulet och flög över styret. Landade på huvudet och sen kom kroppen efter.

Tack och lov hade jag hjälm ?? Jag kom undan med svullnader, skrubbsår och blåmärken. Inga frakturer, inga hjärnskador, inget som behövde sys. Rejält chockad blev jag förstås.

Efter det blev jag rädd för att cykla. Sen hade jag en hund några år, som inte ville springa bredvid cykeln. Så cykeln fick stå och damma igen i cykelförrådet.

Först tidigt i höstas, fem år senare, började jag cykla igen i liten skala. Fortfarande livrädd. Minsta grop, minsta sten fick mig att hicka av rädsla. Men jag fortsatte, och det lättade efterhand.

Nu är jag inte rädd längre ? Men jag har en enorm respekt för hur illa det kan gå - och jag cyklar inte en meter utan hjälm!

Jag har slappat och slöat sen i tisdags pga min förkylning. Jobbat några timmar per dag. Slappa och slöa fortsätter jag med i helgen. Mellan cykelrundorna.

Jag är nykter idag och det känns mer och mer självklart.

hej, jag är en 20 årig tjej som har varit nykter i 3 månader och 24 dagar. Jag blev främst nykter för att jag ville få tillbaka mitt x som dumpade mig pga hur vidrig jag var på fyllan och för att han va nykter alkoholist och inte kunde va med mig. Tyvärr så ville han inte tillbaka mig även fast jag blev nykter. Men jag blev nykter också för att jag går i terapi och insett att jag inte kan hantera alkohol. Efter 4:e loben på 1,5 år så bestämde jag mig för att sluta dricka och har hållt det sen dess.

Det har lett till mycket bra och jag ångrar inte beslutet trots att det är väldigt tråkigt och jag saknar verkligen att supa. Men iaf, jag känner mig jävligt ensam och tycker inte det är så kul att umgås med mina "vänner" när dom super. Det jag brukade göra förr i tiden när jag va ensam va att gå ut och supa och umgås med andra fulla främlingar. Men nu vet jag inte. Jag känner mig värdelös och ensam och ledsen. Om jag ska ha det såhär kommer jag inte kunna hålla mig nykter länge, dock vill jag inte ha mitt gamla liv heller, så då kanske jag kommer ta livet av mig istället. Så känns det nu iaf.

Om någon har nått tips på vad man kan göra så hjälp mig gärna.

Tack för era grattis Se klart, Pilla och VaraFrisk ?

40 är jämnt och bra - nu siktar jag mot 50 dagar!

Själv fick jag hämta min dotter i huset hemma hos hennes pappa idag kl 11, medan han jobbade. (Hon har utvecklingsstörning med språkstörning och autistiska drag.)

Hon har varit hemma sjuk själv sen i tisdags - och hon klarar det riktigt bra, men idag var nog gränsen nådd. Det förstod jag direkt när jag hörde hennes röst på telefon, så jag körde direkt.

Hon var SÅ stressad när jag hämtade henne. Hon hade packat allt rätt och riktigt, men jag såg på henne hur det kröp i kroppen på henne av oro och ångest.

Jag fick lägga mycket energi på att lugna henne, men allra viktigast var att jag var lugn själv. Hon är som en barometer på mitt humör. Spelar ingen roll vad jag säger eller gör - det hon fångar upp är vad jag känner inombords. Varje gång.

Så nu har vi gemensam sjukstuga här hemma och hostar ikapp, och så lär det vara hela helgen. Men lite sol ska vi nog få ändå. Fika utomhus kanske.

När man inte förstår allt fullt ut så tror jag att det blir extra jobbigt när den kollektiva oron runtomkring liksom exploderar. Då vill man bara stanna i det trygga invanda.

När dottern var mindre fick vi avbryta typ allt hela tiden eftersom det totalt låste sig för henne. Nästan inget nytt inplanerat funkade. Typiskt autistiska drag.

Men vi gav inte upp, vi fortsatte att försöka. Lirka, locka, pusha. Och det har blivit bättre och bättre med åren. Så bra att vi knappt tror att det är sant ibland.

En sak gjorde vi dock väldigt tydligt, både medvetet och omedvetet faktiskt. Vi slutade ha några som helst förväntningar. Allt fick bli som det blev, och det var okej.

Tio ”träningsbesök” hos tandläkare för att ”lära sig” laga hål med hjälp av endast lustgas slutade till slut med sövning ändå, eftersom hon fick tokpanik och skrek och sparkade när det väl skulle göras. Jag ryckte bara på axlarna och sa ”och det sa jag redan från början.” Snacka om bortkastad tid för alla liksom.

Men sen när det funkar ❤️ Som idag när hon själv hade packat allt rätt, även sina mediciner. Då blir jag så glad att jag nästan spricker. Och jag berömmer henne så jag storknar. Jag tror på positiv förstärkning ❤️

Jag förstår verkligen din besvikelse och sorg. Då och då blir jag också så fruktansvärt ledsen för min dotters skull, hur begränsat hennes liv är på många sätt. Men hon är tack och lov inte ledsen för det, och det är min tröst.

Försök att komma ut på egen hand i helgen. Cykla kanske? Det ska jag göra både lördag och söndag. I maklig takt pga förkylningen.

Kram ❤️

..och alla kämpare!
Idag kom en känsla jag inte känt på längre. ”Äh, nu ger jag upp den här kampen, jag ska dricka vin, unna mig den sköna känslan”.
Forumet! Ni! Boken ”Tänka klart” är mina strategier. Tack för er pepp!?
Nu, ett skönt bad, tycks ha en förkylning på gång. = risk att falla.
Måste hålla mig klar i tankarna! Inte låta mig luras av alkoholisttankarna. Jag håller mig nykter! Såklart! Jag är nykter nuförtiden! Njuter av nyktra livet!
Vi surfar på! Surfar på alla känslor! Även rädslan för suget! Tar de största vågorna med ett lugn!??‍♀️?
Heja er, heja oss!!?

Ja, det är en jobbig tid tror jag, särskilt för oss.
Charlie, Svagis, jag hejar från mitt håll där tycker att jag kommit över ”krisen” rent privat- och sett till den anarki som uppstår i ett sånt här läge.
Stort grattis Starkis till löneförhöjningen!
Och Charlie, skönt att du är hemma,
Och skönt att ni är nyktra!

Jaa visst är det svårt att lämna. Känner med dig 5barnsmamman. Jag har snart varit ifrån min man i 1 år. I dag träffade jag mannen en stund. Inte bra, känner jag. Sjunker lite igen. Men det kändes så bra att träffas en stund, lossas som att vi aldrig gått isär, bara för en liten stund.
Men dina ord Peter1970, stärker mig i mitt beslut. Jag ska inte träffa mannen, det är ingen idé. Han vill inte sluta med alkoholen, och då har vi ingen framtid.
Min dotter blev besviken, när jag träffade honom. Kände, jag bestämmer själv, men jag förstår att hon vill mig väl, att jag inte ska hamna där igen, hos en man som bara tänker på en sak, alkoholen. Jag önskar att jag fick styrkan att alltid vara stark. Att alltid välja rätt.
Men det är svårt.

Du kan må bra om du hittar motivation och återgår till dina sunda vanor. Du ska inte vara för hård mot dig själv. Alla kan falla nån gång. Det gäller att resa sig snabbt och börja räkna vita dagar igen. Antidepressiva ska du absolut börja käka igen. En dag i taget ?

Lever nästan helt isolerad, sitter framför möten i Zoom hela dagarna och bara väntar på att det ska vara över snart! Men både frisk och nykter är jag :)

Mannen i Italien är en riktig läckerbit men har ett ganska kärvt sätt, fåordig och lite butter....och pratar inte engelska :) Så det kanske inte var så konstigt att vi inte pratade så mycket när vi sågs senast :-D Min italienska verkar få folk att falla ihop i små högar av skrattanfall....så någon vidare dialog var det inte tal om :)

Vi får väl se hur det blir med allt. Fast visst borde jag fira att min lön har höjts med 8000 kr sedan jag började hos den nya arbetsgivaren - jag jobbar ju i princip med samma arbetsuppgifter...Jo vi får se...
Kram
svagis

och just den där känslan när man nästan lyckas få med sig dottern till den där aktiviteten/mötet/stället som man innerst inne varit orolig hela tiden för att hon ska vägra....och då vägrar hon :(

Men jag är glad att du är hemma från Spanien igen och att du håller dig nykter - bra jobbat!
Jag är också nykter - men det är ganska tufft just nu pga att jag fått extremt mycket att göra på jobbet när alla lärare ska ställa om till distansundervisning - mycket tankar på vin men jag hankar mig fram...en dag i taget :) Vi ska klara det här!
Kram
svagis

Tack till er alla för stöttning och peppning:)

Men, denna veckan har varit tung....jag har ju inte haft så många alkoholfria dagar innan denna veckan men har ändå haft en annan känsla. Fast...jag hoppas och tror att morgondagen ska bli bättre och nästa vecka...

Har varit och tagit blodtrycket idag som var bättre men inte helt bra men ändock bättre! Har tagit kontakt så att jag kan få en sömnregistrering för utifall jag har sömnapné..lång väntetid och ännu längre i Coronatider...man jag har iaf tagit kontakten!! Har fått tid hos en ny tandläkare dels för att kolla tandstatus dels mitt bett/ömma käkar...har dragit mig för detta. Är lasad, arbetar på ett vik som tar slut 30/4 har äntligen fått tid med HR-specialist och chef. Söker jobb men det är många sökande inom min bransch därför inte kommit på intervju. Och över allt detta så har vi Coronaviruset som starkt påverka min arbetssituation....

Det har funnits/finns mycket i min hjärna som håller på ..hit och dit...dit och hit...å när det här så här kaotiskt då är det så svårt att göra kloka val...men nu har jag försökt iaf att sortera...

Så jag ser fram emot morgondagen....hoppas på sol...att greja i trädgården och ta en lång promenad....men framför allt att vara alkoholfri....för nu vill jag vara alkoholfri...äta bra...och att motionera mig...jag vill på riktigt göra vad jag kan för att få bättre blodtryck och snarka mindre...må bra....det här är på riktigt vad jag vill...det är inte alltid vad jag gör....men jag hoppas på morgondagen!! och ser fram emot Let's dance ikväll...älskar dans:)

Kram till er alla och tack för att ni finns!!

Charlie70:)

Håller tummarna för att det ska fungera bra i helgen:)

Nu vet jag inte var din dotter ska åka...men jag tänker att man kan ta kontakt med den mottagningen och den hon ska möta...för då försöker man ordna så att det blir på bästa vis.

Kram :)

Stort Grattis till 40 dagar!!!

Kram:)

Tack så mycket för dina ord. Behöver höra detta gång på gång, för att stå emot och att lindra den värsta ångesten och mitt dåligt samvete över att lämna. Förstår inte att de skall vara så svårt, har svårt att känna mina känslor för honom.

Ha ha; ursäkta men kan inte låta bli att skratta om bensin...
Jag kommer sen ta hjälp av en veteran i sammanhanget- min bror som varit nykter i 26 år..
Vi fick kontakt igen efter ett långt uppehåll efter jul(men just nu sitter han på kanarie öarna) och har precis berättat för han att jag väljer att sluta då ingen annan kan göra det åt mig..