Senaste kommentarerna i forumet

Jättejobbig situation, men hela ansvaret för din bror kan ju inte du ta och kanske blir det inte bra ändå. Han vistas ju ändå hos din pappa en stor del av tiden om jag förstått det rätt. Undrar om du varit i kontakt med barn och ungdom på soc eller enbart de som jobbar med missbruk. Du har gjort orosanmälningar, men man har på soc inte fattat något beslut om att din pappa ska omhändertas enligt lvm. Det jag blir fundersam på är om den sektionen som jobbar med missbruk inte kontaktat barn och ungdom eftersom din bror lever tillsammans med sin pappa som har missbruksproblem. Det är dom skyldiga att göra. Barn får inte växa upp i hem där det förekommer missbruk. Om din pappa fick veta det kunde det i bästa fall bli en motivation att genomgå behandling för sitt missbruk. Jag tycker du ska göra en anmälan till soc och den sektionen som jobbar med barn. Det finns säkert olika lösningar inte nödvändigtvis att man placerar din bror i familjehem. Det är sista utvägen, men det finns t.ex. kontaktfamiljer och förhoppningsvis fler lösningar. Vet det är inte lätt och förmodligen finns det oro för vad händer då och det vet man ju inte. Ansvaret ligger då hos soc och inte som nu hos dig. Du finns där ju ändå för din bror. När jag läser vad du skriver förefaller det som att du måste göra något så en förändring sker. Alanon är också bra där kan du får stöd och det behöver du säkert för egen del. Det är inte lätt men fundera över vilka alternativ som finns.
Kram och lycka till. Du måste också få ett liv.

Tack för stödet tar tag i det i gen och tar lärdom av återfallet och tänker som du sa
Alla vita dagar framåt är något man njuter av få uppleva?
Soffi jag hoppar så klart slaktsupen

Riddargatan 1 har jag hört mycket positivt om. Jag tror att det är klokt att behandla riskbruk innan det blir missbruk. Och spännvidden där emellan är ju jättestor.

Blir på riktigt helt dum i huvudet...så då åker han o en kompis till Sthlm över dagen och hans kompis skriver ett whatsapp att d är nog bra om du lägger barnen innan vi kommer hem...han är jättefull! Alltså va är d för fel på människan????
Han gör mig kräkfärdig! Inte nog med d så har väl hela jvla avloppssystemet gått sönder i huset så nu är d ju inte att ”bara” flytta utan att behöva lägga pengarna på det först för att överhuvudtaget huset ska kunna användas. Är så trött och arg på allt idag på hela förbaskade situationen.
Saken gör inte bättre att den där mannen jag fikat med och pratat med uttryckt ändrade känslor dvs mer än kompiskänslor. Varför?! O varför nu?! Allt på en gång....blä för mitt liv just nu. Förlåt för hemskt tråkigt inlägg

Förstår dig så väl hur du känner.
Jag känner likadant fast jag har inte kommit så långt som du ändå.
Här en lägenhet som jag inte vågar flytta till än. Törs liksom inte ta sista steget för jag är rädd för konsekvenserna det får för honom.
Åh så svårt allt är.
Gläds med dig som flyttat och önskar att du kan må väl. För någonstans är vi ju skyldiga oss själva det och vi är också de enda som kan göra nåt åt det.
Stor kram Azalea

Jag har faktiskt avbokat min tid nästa vecka hos beroendemottagningen. Det är utav två skäl.
För det första är jag inte redo ännu att ge upp alkoholen för alltid. Jag har många "bottnar" kvar att slå i innan jag är helt övertygad.
För det andra känns det som om jag överreagerar. De är nog vana vid sjukare patienter än jag där. Det var bl a attityden hos läkaren jag talade med på telefonen och de frågor jag fick.
Det finns däremot en mottagning i Stockholm som heter "Riddargatan1" på samma adress, dit några som arbetar på detta forum är anknutna. Den mottagningen uppmärksammades mycket i media när den startade. Det var nytt då med en mottagning som vände sig till folk med problemdrickande men som fortfarande levde normala liv. Där kan man få hjälp både att dra ner på sitt drickande eller att sluta helt, beroende på situation. Jag tror också de har en annan attityd till sina patienter. Det känns som om jag borde vända mig dit i första hand ifall jag ska söka hjälp. Jag säger "ifall" för jag kommer inte göra det i dagsläget.
Fortfarande nykter! ?

Oj va er omtanke värmer och stärker... hade inte gått idag utan er.. bara gråter och mår illa... dessutom tackade jag ja till ett monster arbetspass idag och har varit igång sen fem imorse och klart först vid midnatt... dessa pass brukade innehålla förstärkare ( A) för att jag skulle överleva.. nu gör jag det idag nykter.. kommer inte jobba på det här sättet mer. Förändring måste ske.en gång utbränd alltid utbränd.. livet måste saktas ner.. bli på MINA villkor! Kära ni TACK! Mirabelle jag minns dig med värme och leende på läpparna ... kommer gå strålande ... Vilja123... vi fixar detta!!! Javelin.. dina fina ord ger mig KRAFT! Imorgon kväll är jag hemma igen efter jobb resan.. jag ska inte slappna av med vin.. jag ska duscha äta fruktsallad och tacka Gud för min man.. för ER... och för att ändå har insikten att detta måste ta slut! Utan er e det inte möjligt.. så TACK❤️ Nån som har ett konkret tips på hur man får bort känslan av tårar i halsen och att man återigen e ett litet barn som skriker efter sin förälder som ska gå fast man inte vill det :)? Så känns det inom mig nu... phu vilken pärs!!

Förstår precis känslan. Min första dag också. Men vi fixar detta. Vi är starka och beslutsamma. ?

Enligt min app når jag en ny mile stone inatt. 135 dagar. Varför just 135, kan man undra. Jag funderar och funderar, men kan inte komma fram till varför det skulle vara speciellt. Bakom tidigare mile stones har det funnits någon slags rim och reson... Tiotal... Jämna månader... hundratal osv. Drog de bara till med nåt random antal som låter lattjo nu? 135. Jaja. Hipp hipp hurra då ?

Jag har just varit till labbet och låtit dem tappa mig på blod igen. Nåja, kanske inte så dramatiskt... De tog bara ett rör idag. Men jag saknar det. Faktiskt. Jag svär jag kände hur ansiktsfärgen gick från gråblek till genomskinlig. Och hur händer och fötter gick från iskalla till djupfrysta. Min man föreslår att jag fyller på med choklad ?

Jag är separerad från mina barns pappa sen sex år tillbaka. Vår yngsta dotter, 20 år, bor hos oss växelvis och hon kommer nog att göra så ytterligare några år. Hon är handikappad och kommer på väldigt många olika sätt att behöva oss föräldrar under hela sitt liv. Hon är ett ansvar som jag bär med mig 24/7, även om jag delegerar ansvaret till personal delar av dagen. Endast den veckan som hon är hos sin pappa så kan jag nästan släppa ansvaret. Bara nästan. Jag är när som helst beredd att släppa allt och rycka ut om hon behöver mig.

Jag har dessutom en åldrande skröplig mamma som behöver hjälp med en hel del vårdbesök (senast idag fick jag köra henne till vårdcentralen), sköta kontakten med hemtjänsten, hjälpa henne att handla, ringa henne två gånger per dag, och hjälpa henne med allt annat som inte hemtjänsten gör. Plus att hon är en mental påfrestning på många sätt, vår relation är verkligen inte den bästa tyvärr. Och den har inte blivit bättre med åren.

Jag har dessutom ett krävande arbete på heltid, som jag senast våren 2018 var sjukskriven ifrån med diagnos utmattningsdepression. Jag har varit sjukskriven för samma sak ett tiotal år tidigare, så jag behöver verkligen dagligen jobba på att sätta gränser för mig själv och andra, nöja mig med att prestera good enough, och skapa tid för viktig återhämtning varje dag. Helst äta nyttigt och träna regelbundet också, men det går sådär. Dygnet har ju bara 24 timmar liksom! En del föreningsuppdrag har jag tagit på mig också, förstås.

Samtidigt har jag lagt MYCKET tid och tankemöda det senaste 1,5 året på att först dejta – och sen få en distansrelation att fungera, tills jag blev dumpad för två veckor sedan. Just nu känns det faktiskt som det var det bästa som kunde hända mig. Att bli dumpad. Rätt ner i bråddjupet som en sten föll jag. Men sen finns det ju bara en väg att ta. Uppåt. I så maklig takt som krävs helt enkelt.

Hur jag tänkte när jag adderade flera liter vin per vecka till detta kaos är obegripligt. Jag tänkte nog inte alls. Jag ska nog bara vara glad att det inte slutade värre. Även om jag inte på något sätt ropar hej ännu. I slutändan måste jag kanske sluta med alkohol helt. Och då gör jag det. Jag tänker inte sluta som min pappa med söndertrasad lever vid 61 års ålder. Jag tänker vara generationen som bryter förbannelsen.

Är det du Odette? Vi hängde här i början av 2018? I så fall VÄLKOMMEN tillbaka min vän ❤️ Jag har undrat så hur det har gått för dig. Jag kom också tillbaka till forumet i våras, efter att ha marinerat mig i vin ytterligare ett år. Känslan var samma som du uttrycker nu. Fylld till bredden av ångest, nerklubbad av depression, och ”nu vill jag inte mer”. Osjälviskheten var grundproblemet, och det tar jag tag i varje dag sedan mitt återintåg här. Nu hänger min tråd i ”det vidare livet”. Är så glad att du har tagit dig tillbaka hit, så vi får hålla din hand när du tar tillbaka kontrollen över ditt liv ❤️ Håll ut vännen. Gråt och skrik. Sparka vilt omkring dig och klå upp soffkuddarna. Snart är det värsta över ❤️

Helgen jag var lite orolig för är över, jag höll mig undan från A. I fredags träffade jag på grannen med klirrande påsar, jag såg sedan hur de tänt ljus inne och ute på gården brann marschaller, då kunde jag känna att fan vad tråkigt jag har det. Men det gick vägen, jag hade mysigt med hunden framför tv:n och har vaknat pigg och fräsch både lördag och söndag full av energi utan ångest.
Nu börjar tankarna komma på vad som ska hända när oktober är över, beslutet att ha en nykter oktober och säga det till maken bara flög ur mig hux flux, ungefär som att jag fick bråttom att säga det innan jag ångrade mig, som om löftet gäller för all framtid helt utan tanke på att oktober tar ju slut en vacker dag.
Men just då kändes det som jag vann lite tid för att ta tag i problemen, lugna ner kroppen och få återhämtning.
Jag tror jag struntar i nykter oktober och tänker om lite där, "Nykter Tillsvidare" lär jag tänka nu.
Fixar jag oktober (vilket jag tror på nu) så fortsätter jag...tillsvidare!
Kämpa på alla kämpar!

Hej Ensam. Jag hade glömt att jag faktiskt kommenterade din första nyktra dag här så nu blev jag så imponerad och inspirerad av resan du tagit dig igenom med dessa drygt 100 dagar som av allt att läsa varit annat än smärtfritt. Det är så obehagligt tydligt hur många likheter som finns här inne. Kaotiska inre liv ihop med starka intellektuella fasader. Hur förtvivlat vi känner igen oss i olika dysfunktionella symtom hos allt från ADD, HSP, Bipolaritet, men samtidigt för starka och självkritiska för att skenet ska bedra någon. Inte ens när vi försöker berätta för någon professionell hur dåligt vi mår och vilken kamp det är att leva så ser de helt igenom vårt till synes starka skal. Kort sagt "We are on our own"
Jag kommer klara mina 30 uppsatta dagar i alla fall men just nu är det jävligt tufft. Känner du igen dig i starka motgångar även när det gått flera veckor?

haha...jajösses vad du rörde till det i skallen på mig :D Jag gillar ju reggae, är ju "uppväxt" med Jimmy Cliff (alltså gubben turnerar än !!)
Men jag var ju tvungen att lösa gåtan och flaggan fanns faktiskt med i handlingen från början men jag tänkte nog att sååå enkelt kan hon inte ha tänkt :-))

Jag hamnar tillbaka i ungdomsåren med Remy Martin, Martell och Benson & Hedges + Players special i cigarettväg :O Underbar tid innan alkoholen tog över helt.
Lyckligtvis provade jag aldrig någonsin att röka på annat än helt ofrivilligt då lumparbussen var helt inpyrd med haschrök !!

Idag har jag gått över till thaireggae, ljummen natt med bra musik !! Tom gamla gubbar kan må gott då helt utan alkohol och droger !!
En klassiker : https://www.youtube.com/watch?v=BVzwoqde15g

Du ska veta att jag och så många fler känner med dig. Ta dig bara igenom dagen, fortsätt andas, ät om du kan, vila när du kan och snart är det värsta över! Du kommer snart må bättre och bättre. ❤

På väg hem från storstaden, skönt, men har haft riktigt mysigt med vännerna. Showen var bra, men inte amazing.

Just nu är det så enkelt att vara nykter, känner mig så stark ? och duktig.

Väljer att inte dricka i dag, istället ska jag fixa när jag kommer hem så hemmet blir fint inför helvetesveckan på jobbet.

Jobbar! Skakig ! Skör ! Tårarna bränner bakom locken . Men jag e nykter. Jag andas. Dag 1!

Magge: Grattis till 8 dagar, eller snarare 9 idag, snart tvåsiffrigt ?! Boken är skriven av Allen Carr och heter "Äntligen full kontroll". Fick tipset av någon här på forumet, kan kanske vara för något år sedan. Klart värt att läsa med tanke på vad den mannen gjort för mitt liv tidigare.

Helgen är över och det känns som att man bara vill att dagarna ska passera så man kan må bättre. Gör vad jag kan med med mat och vila men skulle vilja ligga i sängen dygnet runt. Har jobb och familj som måste fungera så det är bara att bita ihop. Känner mig febrig fastän jag inte är det och så trött och orkeslös, tycker det ansträngande att ens stå upp... Kroppen är i totalchock uppenbarligen, ingenting fungerar som det ska.

Omgivningen är nu medveten om mitt beslut och det känns bra. Det är ingen nyhet att jag mått dåligt och inte tagit hand om mig. Känns som att de inte tycker det här är en så stor sak, eller så räknar de med att jag inte klarar det. Har bara sagt att jag inte kommer dricka på en lång tid framöver. För alltid är för stora ord att uttala men det är ju målet.

Jag kan inte låta bli att tänka på alla som har gruvlig ångest över helgens festande idag, hur många som sjukskrivit sig pga alkohol, för att inte tala om alla trasiga familjer, relationer och själar. Och ändå är det fullt lagligt och accepterat att bruka detta ämne... balansgången mellan måttligt drickande och när skador/konsekvenser av något slag uppstår verkar hårfin. Även om någon inte är stupfull så kan en vass tunga i en tack-vare-alkohol, avslappnad situation, såra för en livstid. Efter att ha funderat en stund så kan jag inte komma på en enda person jag någonsin känt som aldrig sagt eller gjort saker de ångrar pga alkohol. Hur skruvat är inte det. Min vanliga kommentar hade varit att jag gör saker jag ångrar även när jag är nykter men vem försöker jag lura... alkohol får mig att bli en person jag inte tycker om end of story.

Jag kan säga som så. Om jag äter ordentligt och tar tre till fyra alkofria öl så går det precis hur bra som helst. Triggar ingenting men försök med 0.0%.
Tog tre igår när det kom lite sug. Hjälpte bra kan jag säga. Men blir sjukt pigg utan A.
Kram

Ja, jag har lite sug emellanåt men tänker inte lika mycket på A just nu. Bra kämpat. Jag går i terapi för skilsmässan och pratar mycket med familj och vänner. Dessutom gör hon det lätt för mig att inte sakna henne med det beteende hon ligger inne med nu. Nu krigar vi vidare en vecka till gubben. Vi blir starkare och bättre än när vi var gifta jag lovar ?

Ja, jag har lite sug emellanåt men tänker inte lika mycket på A just nu. Bra kämpat. Jag går i terapi för skilsmässan och pratar mycket med familj och vänner. Dessutom gör hon det lätt för mig att inte sakna henne med det beteende hon ligger inne med nu. Nu krigar vi vidare en vecka till gubben. Vi blir starkare och bättre än när vi var gifta jag lovar ?

Oj vilka processer en liten mening kan göra... och "skapa" mening. Tänkte mest att skogen ser ut som den flagga stor del av reggaekulturen använder sig av. Efter ett besök på Jamaica tänker ibland jag på den starka symboliken i färgerna och det gör mig glad och tacksam. Medveten.

Hopp om en färgstark dag trots det (i allafall här) smågrå regnet.
Li-Lo

Dag 26 av 30 och jag har inte mått sämre sedan jag slutade dricka... Tack för dina tankar Soffi, det känns som du tagit in det jag skrivit. Ska svara så fort jag känner mig lite starkare. Hade jag inte varit så nära mitt mål hade jag åkt dit igår kväll. Tryck i bröstet, stressad, rastlös, deppig. Dåligt humör, dålig pappa. Jag har insett nu att det inte var alls genomtänkt att sno ihop ett bröllop på en månad mitt i detta. Min sambo vill prata bröllop dygnet runt och mitt huvud pallar inte allt, jag har panik, kan inte sortera tankarna.
Det som gör mig så ledsen är att det är precis så här jag brukar må när jag dricker. Jag har varit nykter en måndag snart och ändå sitter jag och mår som en dagdrickare, jag förtjänar inte det! :'-( VARFÖR ska jag vara nykter då!? På fredag är det 30 dagar, suget att "fira" i helgen växer oroväckande starkt, spelar ju ändå ingen roll.

Dina senaste inlägg är underbara! Jag känner igen den där med att dricka för att släppa loss, för att samtidigt kämpa med att inte verka för full... nog är det lättare att bara vara nykter och vara sig själv!
Den där hemligheten ? är fantastisk! Visst blir det lättare när man både tänker och känner på det viset. Frihet!
Lifehack ?
Ligger lite bakom dig, dag 56 här!

Precis så tror jag det måste gå till!!
En riktig ahaupplevelse och sedan går det av sig själv?
Vad glad jag är för din skull ???????

Kramar
???