Senaste kommentarerna i forumet

Både det enklaste och det svåraste, från en mamma till en annan..,om du frågar mig..?
Jag var i liknande funderingar som du ungefär vid årsskiftet. Drog igång med några månaders nykterhet OCH INSÅG hur svårt det var.. klarat av att avstå långa perioder tidigare, under graviditeter och amning m.m, kanske det inte ens var ett problem då..(?)
Iaf - Där du är nu..! Avkoppling efter barnen/barnet nattats.. det är så det börjar..!! Utmattningssyndrom, sorg över det såklart, känslor av otillräcklighet och misslyckande..så var det för mig iaf och tyvärr också efterhand blev det en resa mot mer och mer begär efter alkohol. sTOPpA i TId?! För allt vad du kan?!
Så bra gjort av dig att logga in här och ta tag i det här medan tid finns. Det gör det ju alltid förvisso, finns tid menar jag..☺️. Men det är helt klart en framgångsfaktor ju tidigare man tar tag i det, tänker jag..?!
Jag kämpar på och är på dag 3 igen.. inte så nöjd med mig själv just nu. Samtidigt j-ligt stolt över att jag aldrig ger upp kampen om bättring och förändring ??!
Önskar dig all lycka på din resa ?!
Stor kram!
/Fibblan ?

❤️❤️❤️ tack för du finns!!

Kära du!! Tack för fina fina rader ❤️ Låt oss ta en dag i sänder tillsammans..:)

Har så mycket tankar.. och funderingar kring min A vana.. just nu gör jag lista på när var och hur jag triggas till för mycket A och när hur och var jag kan faktiskt utan problem både avstå helt .. eller ta ett glas vin till maten.. jag är inte en person som aldrig kan sluta efter första glaset inser jag.. min problematik e en annan men tung som sjutton den med för jag måste tvinga mig själv nu att förändra mitt liv så att jag inte behöver döva mig stundtals.. jag vet egentligen rätt mycket kring vad som måste ändras.. och jag ska försöka! Idag jobbat 12 timmar men det har gått bra.. sen gjorde jag SUSHI med mina vänner kan ni tänka er :)!!! Andra gången i mitt liv ?.. det var roligt och jag skrattade lite lite för första gången sen i lördags.nykter. De andra tog lite vin... det såg gott ut men jag fokusserae på sushin och drack en liter iskallt vatten! Vet inte konkret vad jag vill säga med dessa rader.. annat än att jag e glad att ni finns och jag tror på er och på livet.. kanske finns det hopp ändå :). Kram

Det betyder mycket att få råd o igenkänning under resan! Håller er i handen o känner att ni håller min❣️

Rosa-vina och Mirabelle G-S, tack för inlägg. Rosa-Vina, härligt att höra att det går så bra, klart du ska komma hit. Det är lite lugnare men märkte att jag släppte lite greppet från forumet (på ett bra sätt) sedan jag flyttade. Det känns verkligen som en livsstil nu och mår så bra av att inte dricka. Allt jobbigt och självkänsla är ändock bättre än förut.

Mirabelle G-S, jag har nog aldrig sett mig själv som dålig i själva samspelet pga. att jag skådespelar, eller jag är dålig men andra märker det inte, har aldrig fått höra något, aldrig, men har också inövat många fraser som man kan ta till. Sen är det oftast bäst att bara vara tyst och låta folk prata, bara man nickar lite, lägger en hand på axeln (om man absolut måste - gillar inte sånt dock) och säger något i stil med "jag förstår", "hur känns det nu", "vad jobbigt, men vad stark du är" så blir folk ganska nöjda och går vidare. Låter ju som en total psykopat men det är liksom tvärt om, ofta skriker jag och gråter på insidan av känsla för personen men kan inte reglera det och visa det utåt så att personen får den reaktion och stöd som den förtjänar.

Nu ska jag sova, natti alla pussgurkor där ute!

Att "samla på nyktra erfarenheter i situationer som tidigare alltid varit förknippade med alkohol" ska bli mitt mantra. Jag ska bli samlare...Tusen tack!

Reagerade också direkt mkt positivt på den meningen, spratt som till i kroppen. Det ska jag också gör. Den meningen ska jag skriva upp. Ska börja samla och "att samla på nyktra erfarenheter i situationer som tidigare alltid varit förknippade med alkohol" ska bli mitt mantra. TACK!

Jag har burit på en tanke flera dagar, måste bara få ut den.

Jag är ensam (som ni alla vet) och dödligt rädd för förhållanden. Men har bara kommit på att jag inte vill ha en partner som vill ha en sån som mig. Som vill ha mig med mina brister, jag vill inte ha en person som sjunker så lågt. Jag lägger alltså över min egna otillräklighet och känsla av total brist på självkänsla på en potentiell annan individ. Jag vet hur sjukt det låter. Men det känns precis så. Jag vill inte ha en person som "nöjer sig" med en sån som mig.

Nyss hemkommen från ett fint möte. På tisdagar är det alltid talarmöte så man får lyssna till någons berättelse.

Idag ringde faktiskt beroendemottagningen upp mig och frågade om jag ville ha en ny tid. Det var omtänksamt utav dem. De sa att jag var välkommen att höra av mig igen ifall jag behöver. Det var en lite bättre attityd denna gång. Snart sovdags! ?

Jag är så glad för din skull ? Så bra att du skriver ner hur det var då, och hur det har blivit. Bra för dig att läsa när suget kommer! Och bra för andra att inspireras av. Keep up the good work!

Hallå Lingon1svart!

Grattis till dina nyktra dagar!
Superbra med argument mot suget, jag har själv mentala argument/tankar, eller egentligen en enda när det börjar diskuteras i mitt huvud.
”Aldrig det där första glaset. Aldrig någonsin”
På det viset är det en punkt och slutdiskuterat. Finns inget utrymme för att ”klart jag är värd det nu när jag varit nykter ett tag för att fira/lugna ner mig/sova/bli av med irritationen”

Jag tror i mångt och mycket att man inte kan fokusera på att ”skära ner” på sitt drickande och tro att det kommer att lösa saker och ting - de allra flesta dricker på en känsla här inne. Bara det säger ganska mycket. Vi tar till berusningsmedel för att fly eller förstärka känslorna. Där i ligger hemligheten tror jag iaf.. når man den kärnan har man kommit ganska långt i livet och då behöver man heller inte ta till alkoholen.

Hur som helst, ett tips på vägen: Du behöver rusta dig med en ordentlig handlingsplan mot suget. Att ha strategier att tänka är super, men du behöver nog fundera ut en handling (en faktiskt fysisk handling som att ta en promenad, kolla Netflix, dricka ett glas vatten, springa, etc)
Då går det ännu lite bättre att vara nykter :)
Prova!

Det känns just nu verkligen som om man börjar fokusera om. Från att bara tänka på alkoholen hela tiden varje dag till att faktiskt lösa problem och ta an sig saker som är lite mer svåra och tar tid.
Fram till lite mer än två veckor sen så började varje dag med ”åh gud, vad jobbigt! Ush, så bakis.... idag ska jag inte dricka! Varför gör jag såhär mot mig? Mår skit! Ska definitivt inte dricka idag!!!”. Sen, vid lunchtid ”skönt att inte må så fruktansvärt dåligt längre! Men jag är super trött - ska se om jag kan sova lite nånstans. Bara en liten stund. Ska nog inte dricka ikväll - det gör mig ju alltid så trött nästa dag”. Eftermiddagen ”mår äntligen mycket bättre! Hur mycket tid kvar tills jag kan åka hem? Borde köpa vin på vägen!! Kanske en låda - en flaska är nog för lite och två flaskor blir mycket skräp” och sen dricker jag hela kvällen igen.
Men nu så vaknar jag på morgonen, myser lite med Lill-pojken som vanligtvis redan har krypt in i min säng, sen läser jag lite nyheter eller titta lite TV, gör iordning mig och går till jobbet tidigt (typ en timme tidigare än vad jag brukade!), jobbar hårt och är väldigt effektiv... lunchtid äter jag mat och pratar med kollegor - tänker inte ens på vad eller om jag ska dricka ikväll. Efter lunch fortsätter jag jobba utan att vara så oändlig trött och vid det här laget brukar tiden börja flyga iväg. När det är dags att gå hem blir jag oftast förvånad (”Va? Redan???). Sen så åker jag hem och ser faktiskt fram emot att spendera kvällen med barnen. Idag har min dotter och jag spelat Sims tillsammans fram till läggdags - det var super roligt! Och sen, när barnen är i sängen så läser jag lite, tittar TV eller tar en liten promenad och sen är jag super trött och går och lägger mig och sover gott. Vilken skillnad!!! De första 10 dagarna var svåra och tråkiga, men nu känns det som om allting blir mycket roligare igen och igår kväll tänkte jag att ”det finns ingenting som vin skulle kunna bidra just nu som skulle göra min kväll roligare - den skulle bara göra mig konstig, ofokuserad och trött”.

Det finns såklart också svåra och jobbiga stunder. Nu, när jag har fått orken tillbaka, så har jag börjat ta hand om några saker som fortfarande fanns kvar att göra efter min mans olycka. Det är fortfarande inte lätt, det blev lite tårar och allt, men det kändes också lite positivt. Jag fick en del gjort och det känns som vikten som trycker ner mig blev lite lättare.

Hoppas det fortsätter så här, det känns bra att ordna livet och bete sig som en vuxen igen.

Ja, den tanken har jag föreställt mig många ggr och den verkar befriande! Ångrar nu ikväll att jag inte ringde idag....imorn kanske d är försent!

Bra att du berättar för din omgivning! Svika sig själv är tyvärr plättlätt, svika andra är lite svårare.

Du verkar bestämd, bra!

Provade någon ny thailändsk tjofräs till middag ikväll. Alkoholfri öl till. Gott!
Har haft en sjukt kämpig dag på jobbet även idag och är HELT SLUT. Hade varit ännu slutare om jag hade druckit, definitivt. Halleluja för nykterheten!

Tack ?
Kramar till er

Det är bara en himla dryck. Ångesten och all skit som kommer med är inte värt det. Jag tror att man måste byta ut hela längtan efter alkohol till glädjen över livet man har utan den. DET ÄR SÅ MYCKET BÄTTRE. Sällskapsdrickandet är inte SÅ jäkla kul. Faktiskt. Det finns viktigare saker. Dina barn, till exempel. Och din egen hälsa. Kram!

Hej,

Jag känner precis som du igen mig i det här med att sällskapsdricka, jag klarar det en, två, fem, kanske tio gånger...men rätt vad det är så sitter jag där och har gjort bort mig igen. Kanske måste vi inse att det inte är för oss över huvud taget, även om man SÅ gärna vill vara en del av de andra. De som kan slappna av, ta sig två glas och nöja sig där. Inte bli hetsig, inte elak, inte dryg, inte skämmer ut sig. Att kunna se ens nära och kära i ansiktet och känna stolthet.

Jag är också i början på min väg mot ett annat liv, det kommer inte bli lätt men det är fler som befinner sig i samma situation. Jag känner i varje fall ett starkt stöd i det och tror att ju mer man läser här desto mer igenkänning hittar man. Vi är inte ensamma.

...det kanske är en inre oro/ångest som du tidigare "botat" med alkohol? Blir det för överjäkligt, så kanske en läkarkontakt kan vara ett alternativ? Finns ju en del bra läkemedel för att ta udden av obehaget, tills det stabiliserat sig. Själv klarar jag mig inte utan antidepressiva. Har testat ett par månader, men blir mkt nedstämd och vill helst dö. Det är ju lite olägligt när man har barn och ett arbete där jag stöttar andra genom psykisk ohälsa;-)
En tanke bara.

...men det är ju så trååååååkiiiigt!!!
Varför kan det inte vara enkelt, bara?
Två glas tack o Hej vi stannar där?

Suck

Hej igen,
Tack så mycket för alla svar jag fått, jag kan säga att det känns väldigt skönt att ha någon att bolla med som är lite mer i samma situation. I den krets jag umgås (student) så är det ganska standard att skratta bort sådant här och gå på lika hårt helgen efter igen. Men nu har jag ändå bestämt mig att det inte är något för mig. Om jag ska ha barn i framtiden vill jag skona dem från de negativa konsekvenser alkohol kan ha så gott jag kan. Och om jag dricker kommer jag inte kunna lova att det händer. Jag har rett ut mina problem från helgen och har redan sagt till de jag ska umgås med denna helg att jag kommer att hålla mig nykter. Det viktigaste för mig nu är att hålla detta över tid så att jag kan bygga upp förtroendet till mina nära och kära.

Min sambo har en grym förståelse för detta, och jag pratade med henne i morse om hur jag vill ha det i framtiden och kommer prata mer med henne i veckorna som kommer. Jag har läst en hel del trådar här i forumet och känner igen mig i många av historierna och tycker att det är skönt att ta tag i detta innan jag har barn. Jag och min sambo planerar ju för framtiden tillsammans, och för min del är inte alkoholen en del av det.

Jag har tidigare i mitt liv haft kortare uppehåll där jag varit på fest nykter och haft minst lika roligt av det - Nu gäller det att hålla det och se till att satsa på träning och annat som får mig att må bra. Jag gillar att laga mat så på söndag så ska jag köpa en god köttbit att laga till som för att belöna mig själv.

Detta känns för övrigt lite som att sluta snusa. Det gjorde jag "cold turkey" och har inte tagit en enda snus sedan dess. Det jobbigaste kommer vara att berätta för vännerna, men de som inte är allra närmst (och mina föräldrar) kommer jag säga att jag tröttnat på alkohol och satsar på att träna ordentligt för en gångs skull i mitt liv.

Jag är trött på att ligga hemma till på tisdagen nu.

Det svåra för mig kommer nog att vara att hålla detta när ångesten från senast har lagt sig helt.

Föreställ dig ett liv i lägenheten med dig och barnen. När turbulensen lagt sig och du kommit ut på andra sidan av allt det här svåra. Ett hem utan fyllegräl och oroliga barn. Du förtjänar det. Hoppas du orkar ringa imorgon. Hejar på dig!

Å tack och lov. Han skulle till en kompis. Så nu är musiken avstängd och ölen borta. Han lovade att inte väcka oss och jag sa "tack, men kom också ihåg att det gäller att inte prata högt i telefonen också" . Han sa okej. Gick iväg glad och nöjd. Jag lämnas som alltid med en klump i magen. Så är det bara. Och det är därför det är helt rätt att skiljas. Oavsett eventuella problem det kan leda till så finns ingen annan väg. Jag kan inte leva mitt liv med en klump i magen.

Hans sätt att gå vidare och leva på som förr men nu på ett gladare sätt visar ju på att även han börjar acceptera läget. För några veckor sedan drack han och gick ut men med en ledsen och sur uppsyn. Och sedan bråkade han med oss. Jag hoppas att hans gladare uppsyn betyder att han mår bättre och kanske också inte kommer att bråka. Men som alla här vet kan alkohol ändra på det ganska snabbt. Dricker han för mycket kan han lika väl komma hem med blixtar och dunder.

Vi tittar efter lägenheter hela tiden nu i alla fall. Inser att han inte kommer ha så stort och därför kanske barnen inte kommer vara så mycket där. Även om han förut i ilska sagt att han ska ha barnen osv så visar all hans praktiska planering att det inte kan vara varannan vecka det handlar om. Jag tar inte upp ämnet än utan låter tiden utvisa hur det blir.

Hans sätt att vara i alla år kanske blir en fördel i det hela. Han är redan van vid att inte träffa barnen på flera dagar. Så både barnen och han är vana vid det. Så att sova hos sin pappa då och då kommer inte bli så ovanligt för barnen egentligen. Och han är, så länge han är sjysst mot mig och inte dricker, välkommen hem till mig i princip så ofta han vill.

Jag har dock andra ord i baktanken. Saker som han sagt ska hända om vi skiljs. Men jag hoppas han bara sa dem i affekt. Just nu ser jag till att vara glad med honom och ge honom en kram när jag träffar honom osv. Då verkar allt gå mycket bättre.

Nu ska jag ta en kopp kaffe.

Kram på er!

Även jag känner igen mig i pianistens funderingar. Mina barn brukar tala om för mig att jag har ADHD. Ensam, jag nickar och hummar igenkännande när du beskriver så bra hur man kan förväxla att känna empati med att ha akademisk empatisk förmåga. Min tonåring (som har autism som primärdiagnos) har funderat väldigt mycket kring detta, och även skrivit ett antal låtar där hen djupdyker i ämnet. Hen trodde att hen helt enkelt var en dålig människa som inte brydde sig om andra, men har tack och lov insett att så är det inte. Hen är tvärtom mycket empatisk. Det som brister är den akademiska förmågan (beroende av mentalisering tex) att avgöra hur hen bäst uttrycker sitt inkännande till en viss individ i en given situation. Det leder till många misslyckanden i samspelet, som leder till ångest och undvikande. Svår nöt att knäcka... När hen var yngre kunde man öva in modell-fraser och modell-beteenden, som hjälpte hen att känna sig kompetent i samspelet. Tonåringars (eller vuxnas) samspel är så mycket mer komplicerat och helt kontextberoende.