Senaste kommentarerna i forumet

Har enligt o chill dag med vännerna i hufvudstaden. I kväll show - så himla kul. Ingen längtan efter A.

Mår bra, alltid lite jobbigt när man inte är hemma och kan göra vad man vill, men ändå bra.

Väljer att inte dricka i dag. Istället ska jag se Alaska, Adore, Sharon, Latrice o Miz cracker! ❤️

Oj vad jag behövde ditt svar...!!!! Idag är ett rent helvete... ligger i soffan och klamrar mig fast vid min mans hand... stört gråter... men jag vet att om jag vill.. så behöver jag ALDRIG mer må såhär en enda dag till... jag e med dig nu gör vi detta ihop!!! Vi ska fixa detta! Jag måste våga tro.. ty mirakel kan ske ?❤️

Upp i sadeln igen! Att ge upp är inget alternativ.

MEN, du ÄR inte klen och ett misslyckande, du har bara misslyckats just nu med vad du förutsatt dig.
Misslyckanden gör oss också starkare, man lär sig vilka fler verktyg man behöver för att lyckas bättre nästa gång.

Så med styrkan av det här misslyckandet i ryggen, hur kan du bättre hantera en ensamhelg på hotell nästa gång? Kan du tom ordna så att du får hjälp?

Skickar också med värme och omtanke!

Jag har också krishantering just nu...tackar min fru att hon inte lämnat mig.
Nu tar vi tag i detta tillsammans Odette, jag ska fortsätta min resa mot nykterhet och hoppas du hänger på?
Allt är bättre om ett par dagar.
Nej, absolut inget är värt att må så här dåligt.
Nu vill vi inte mer tillsammans!
Du klarar det, vi klarar det!
Håll ut Odette, allt blir bättre snart.

GaragePer

Usch vad tråkigt att det är likadant för er. Att han väcker honom och blandar in honom i saker barn ska slippa. Eller egentligen ska vi vuxna också slippa det ☹️

Det verkar som att du är på väg att lämna honom på riktigt denna gång?

Jag har nog snarare kommit till en punkt där jag absolut inte kan se mig själv i en relation igen. Det är inte värt det nånsin. Längtar så oerhört efter att bara tänka på mig och barnen. Vill inte anpassa mig efter någon annan alls igen nånsin. Är så trött på det.

Jag har de senaste åren jobbat mycket med mig själv. Så jag har hittat mig själv skulle jag nog säga. Var nog borttappad förut och som resultat av det drack även jag. Men till skillnad från våra män så såg jag faran och bytte riktning i livet. Tror jag hamnade fel mycket pga mitt äktenskap. Har i många år varit osäker på mig själv och haft låg självkänsla men tack och lov inte längre.

Du har yngre barn än vad jag har också och med ett barn som är 1 år (väl?) är man väl lite "lost" i sig själv även i en bra relation skulle jag tro. Man ska hitta tillbaka till sig själv och den man är efter bebistiden. Så kände iaf jag.

Med tiden kommer du hitta dig själv igen och se ditt värde. Att i flera år ta emot den skit din man kastat på dig bryter ju ner. Inte många skulle orka det.

Det här klappa/slå beteendet som våra alkoholiserade män verkar ägna sig åt förvirrar hela ens inre. Ena dagen är man inte vatten värd men nästa dag betyder man allt. Det är psykiskt misshandel som bryter ner oss ☹️ och även våra fina barn bryts ju ner när männen väljer att dra in dem. Det gör mig så arg att min man gjort så att mina barn kan säga saker som att "pappa luktade jättemycket öl. Jag är rädd". Barn ska slippa sånt ☹️☹️

Heja dig och ditt framtida liv. Ett steg i taget ♥️

Hej Steffi63,

Härligt att läsa om din framgång.
Jag föll pladask i fredags efter 25 dagar nykter,
Det du beskriver runt din personlighet och problem med alkohol stämmer exakt in på mig.
Jag blir också smått fanatisk.
Sköt om dig!
GP

Tänk att du har blivit en erfarenhet, eller flera när jag tänker efter, rikare.

Du vet att du kan klara en månad, kan du det så kan du också klara flera.

Du trillade dit - ledighet = alkohol. Nu ,vet du det också. Plus att alkohol numera är lika med ångest.

Erfarenheter som jag tänker gör dig ännu starkare framöver. Det är alltid för tidigt att ge upp!!

Önskar dig en god jaktlycka!

PS. Du har väl laddat med egen alkofri "slaktsup" om du har lyckan att "behöva" en till veckan?

25 dagar nykter.
Sedan kom det ännu en helg i ensamhet.
Har inte lämnat rummet sedan fredag kväll. Drack mig till sömns i fredags, vaknade med sjuk ångest och fortsatte dricka lördag förmiddag.
Nu riktigt sjuk men på väg upp i sadeln igen.
Aldrig att jag kommer ge upp denna kamp.
Dag 1 är snart förbi och nya tag väntar.
Jag är riktigt klen och ett kapitalt misslyckande!
GP

Hej vänner! Har haft damage Control hela dagen och har mer ångest än livet borde tillåta... tackar Gud att min man inte lämnar mig... har insett varför jag dövar med A... men insett det på ett nytt sätt... att må såhär dåligt .... är inte värt det! Jag är självisk nu... vilket för mig e ovanligt.. men det e just den osjälviskheten som skapat mitt beroende ... jag vill inte leva såhär... behöver allt allt allt stöd ni kan kanske tänka er att ge mig... känner mig desperat! :(... vill inte mer!

Jag är så tacksam att jag har er här på forumet som kan spegla att jag är "normal" och inte ensam när jag tror att något är riktigt på tok.
Återigen får jag inse att duracellkaninen jag måste acceptera att dra ner på tempot och träna på att ta hand om mig själv, ja alltså inte genom att unna mig en vinare som jag brukar, utan försöka ta hand om mig på riktigt och bara vara samt låta det ta tid. Lite ny mark att utforska för mig där... Men jag antar utmaningen!

Jag är också tacksam att det är söndag (!). Jag vaknade tidigt i morse och tankarna vandrade. Tänkte att jag kanske skulle skriva en + / - lista över att inte dricka. Men jag lät bli, för medan jag tänkte så kunde jag just då och med tanke på hur dåligt jag mått i veckan bara komma på en positiv sak - att jag kan sätta mig i bilen och åka vart jag vill när jag vill så länge jag är nykter. Mitt mående hamnade ju på minussidan. Det kändes plötsligt så meningslöst att låta bli flaskan. Hade det inte varit söndag hade jag nog åkt och köpt mig en snutteflaska på systemet.
Nu kunde jag ju, tack och lov, inte det. Har istället varit ute lite i det underbara höstvädret och mår faktiskt lite bättre.

Sist, men inte minst, är jag så tacksam över att jag har min älskade gubbe. Att umgås med honom får mig verkligen att må bra. Jag fick mig också en tankeställare igår när vi ätit middag, inget vi pratade om alls, men jag reflekterade över att han drack vin som han ville 2-3 glas sedan blev flaskan stående, halvfull, orörd. Det slog mig att det är mycket tveksamt om jag kommer att kunna dricka så, även om det fortfarande är mitt officiella mål. Finns det en öppnad flaska så har jag nog inget stopp i mig att sluta dricka. Lika bäst att jag fortsätter dricka mina alkofria öl alltså. Och, nej, jag kände inte heller för att dricka ur den där flaskan igår. Så länge jag inte tagit det där första glaset och så länge jag är beväpnad med något annat gott att dricka så har jag inga problem med att det finns alkohol tillgängligt i min absoluta närhet. Och det känns SÅÅÅ SKÖNT att veta!!!

Önskar er alla en fortsatt bra söndag!

Tack, fantastiskt att få svar så snabbt och värdefullt att få det av dig som vet och har varit igenom det här själv. Det är inte lätt.

Ullabulla, knaskatten, miss lyckad och mulletant. Tack för era svar.

Ullabulla jag tänkte på det där också. Och på när gränsen är nådd då det bara blir destruktivt att älta dåliga saker såhär. Men det känns som att just nu är det som en slags terapi eller ett sätt för mig att vakna upp ur fantasivärlden jag byggt för mig själv. Erkänna sanningen. För jag har verkligen låtsats för mig själv och andra i så många år. När mannen sovit bakis har jag intalat mig själv att det är för att han jobbar natt ibland. Men det kan ha varit en vecka sedan han faktiskt hade ett nattpass!

Ja mulletant. Jag har tack och lov mkt ordnat för mig själv redan. Det finns saker som kan ställa till det med mannens ekonomi men jag hoppas det inte ska stoppa en flytt. Det ska bli skönt att ha makten över mitt liv på riktigt sedan.

Ja knaskatten jag har ofta tänkt att min ekonomi nästan kommer att bli bättre. Egentligen kommer jag ha mindre pengar men jag kommer ha kontroll tror jag. Och jag kommer inte behöva swisha mannen pengar i slutet av månaden eller gå med på att betala alla räkningar vissa månader men ändå behöva köpa mat åt fyra. Men främst kommer jag slippa sjukskriva mig regelbundet pga hans drickande och redan där spar jag massa pengar.

Nej eller hur miss lyckad. Det här är ju inte kärlek. Om det vore kärlek så skulle alla akta sig för det. Finns inget härligt med det här.

Idag har min man varit glad. Men sådär retsam som jag beskrivit förut. Han retades när jag lagade lunch. Kritiserade mig på skoj och gav mig konstiga blickar. Det var så sjukt irriterande. Men han såg ut att njuta av att han lyckades trycka på mina knappar.

Sedan dammsög jag och diskade. Gick ut med hunden tillsammans med min ena son. Kom hem till ett totalt nedsmutsat golv. Då har han gått runt hemma med skor. Sedan kom han klädd för en tur till stan. Fika med sin kompis. Jag kvar här med ny disk att ta hand om och dammsugning att göra igen.

Jag ställde ju tre krav när vi skulle försöka lappa ihop äktenskapet nu under dessa 6 månaders betänketid. Det var 1. Ingen alkohol 2. Hjälp till hemma 3. Spendera tid med oss. Nu har det ju blivit så att vi väljer att separera men det känns faktiskt väldigt fel att det betyder att han inte ens tänker städa. För han bor ju här. Kan inte fatta att jag fortfarande är hans betjänt. Längtar så mycket tills jag slipper det!! Och när han är borta kan jag kanske försöka lära mina barn hur man faktiskt sköter ett hem. Det är svårt att få dem att hjälpa till när deras egen pappa slipper allt. Det känns så fel av mig att be dem plocka disk när deras pappa inte gör det.

Allt kommer bli lättare utan en mansbebis i hemmet.

Min ena son frågade mig idag om det är bestämt nu att vi ska skiljas. Jag sa ja. Han sa "vad bra!". Han sa att han inte känner sig trygg med honom. Det slår mig att situationen kanske är ännu värre än jag förstått? Hur han i sin unga ålder kan uttrycka det han känner så tydligt och så osentimentalt säga att han vill att vi ska försöka skiljas snabbare.

Jag sa att när vi flyttar isär kommer nog deras pappa ta bättre ansvar de gånger barnen är med honom. Jag vill inte förstöra deras relation. Bekräftar mina barns känslor och tankar förstås men jag måste också se till att vara lite neutral emellanåt så att jag inte råkar prata med dem som om de är mina jämnåriga kompisar eller nåt. Det är lätt hänt med min äldsta för han är lätt att prata djupa saker med.

Känns lite som att jag står och stampar just nu. Tappar lusten att hålla ordning hemma till och med för jag vill ju bara rensa ur allt och börja om. Helst nu direkt! Helst igår! Och när dessutom mannen hela tiden stökar ner och smutsar ner tappar jag faktiskt orken totalt.

Idag skiner solen och det hjälper mitt humör mycket. Känner mig så mycket gladare. Imorgon ska jag jobba igen också efter en veckas sjukskrivning. Det känns också bra just nu. Upp på hästen igen. Det kommer säkert hända igen att jag behöver vara hemma en vecka och smälta saker. Men just nu vill jag försöka leva vidare. Mitt jobb är ju en stor trygghet för mitt nya liv som ensamstående sedan.

Kram till er alla och tack för ert ovärderliga stöd ♥️

Hej! Vill gärna göra ett inspel. Efter ett låååångt dagligt drickande ca: 2 flaskor vin om dagen och ett beslut för någon månad sedan att dra ner eller lägga av har jag sedan fredag inte druckit något. Så det är inte så lång tid men känner ingen större abstinens...??? Klart jag mår dåligt och är lite darrig men inte som jag va förra gången jag lade av. Kanske för att fredagen "bara" innefattade en flaska vin? Nåväl, igår blev det inget och idag blir det inget... igår hade jag inte ens sug, får se hur kvällen blir. Men nått drickande blir det inte. Jag ville skriva för att mina kvällar har sett ut som dina. Chattande, minnesluckor, ångest etc. Men du, vi fixar det här, eller hur :)

Okej. I ärlighetens namn. Igår var jag sugen. Riktigt sugen. När allt var fixat, ärenden gjorda, huset i ordning och middagen inhandlad. Klockan var fem.
Då ville jag (brukade jag) sätta mig ner med ett glas vin. Kanske läsa lite, kanske sticka lite. Igår satte jag mig bara i soffan. Inget glas vin. Ingen bok. Inget stickande. Fy satan så tråkigt jag hade det. Fy vad jag ville ha ett glas för att slappna av. Blev helt ställd. Vad ska jag göra nu? Självklart kunde jag läst och stickat utan vin. Men det kunde jag inte. Helt sjukt.

Jag somnade. Däckade totalt och vaknade kl halv sju. Började med middagen. Käkade middag och kollade film med barnen. Åt godis. Men var rastlös. Kom inte i säng förrän halv två.

Igår kändes det inte så roligt alls att inte få ta ett glas vin. Igår tog det emot.

Men jag tog inget. Gick upp pigg nu på söndagen. Träffade en vän (som jag gjort bort mig inför inte allt för länge sedan), bävade lite för det mötet. Berättade om att jag inte ska dricka. Fick förståelse och kärlek. Gick därifrån rakryggad och med hopp.

En vecka nykter idag. En vecka av ångest, hopp, fallgropar, kärlek, tristess och lugn.

Nu känner jag mig lugnare. För i morgon är det måndag och jag dricker aldrig på veckorna så det är inget alternativ ens.

Jag klarade min första helg.

Vilket bra beslut att hälla ut! Starkt jobbat! ?

Och starkt av dig att inte ta mer än ett glas på restaurangen! Det är en tuff miljö att vara i när man ska försöka hålla sig ifrån alkoholen eller begränsa sig. Jag hade inte klarat att gå ut i nuläget ?

Har du lyssnat på alkispodden? Kan varmt rekommendera den. Känns skönt att lyssna på några som inte dömer en och har liknande erfarenheter.

Ha en fin dag ❤️

Lycka till och bra jobbat med rökningen! Jag är inne på 8 dagar nykter och mitt problem började också senare i livet och festandet var så jävla roligt och befriande men nu är det stop från min sida också, jag kan festa till morgonkvisten utan alkohol och det har jag bevisat för mig själv ett par ggr men ändå väljer jag alkoholen för att ha riktigt trevligt men det slutar med ångest och minnesluckor.

Jag är nyfiken på vad boken heter som du har om alkohol? :)

/Magge

Tyvärr drack jag i fredags. Vaknade igår lördag och bara ångrade det. I vanliga fall skulle jag fortsatt dagen efter, druckit bort ångest. Men jag konstaterade att det finns inget annat sätt än att inte dricka. Så jag drack inte mer. Fann mig i ångesten. Träffade vänner, bastade, åt god mat. Lät ångesten finnas och försvinna. Idag är jag glad att jag var stark igår. Jag fortsätter nykterheten!
?

Så skönt ändå att ni kommit överens iallafall om den biten. Jag förstår att du måste ha det sjukt jobbigt speciellt nu när processen med allt detta är igång.
Hur har du tänkt med barnen?

Det sär med att pappan väcker barnet har börjat nu senaste tiden o jag blir så förbaskat arg....han går in o berättar hur lite han älskar mamma o att d är bättre om vi flyttar så pappa får va själv o allt möjligt!

Men eller hur, sen kommer dagen efter o allt är ”normalt” igen....de är kärleksfulla o känns trygga. Dock har dessa känslor sakta men säkert lämnat mig. Även om önskan är kvar så finns inget hopp kvar tyvärr! Så ja, denna mannen jag träffat som jag skrev att jag önskade va min sambo så ja d gör jag....dock vet jag o har i dagens läge realiserat att det aldrig kommer bli så. Men är så osäker som person just nu, vilket är en sån hemsk känsla.

Hur känner du? I dig själv menar jag....är SU en stark person på det sättet eller har du som mig förlorat dig själv en aning?

Ja vi har ju samma gemensamma nämnare som skapat hinder för de liv vi vill leva. Jag har ju redan provat att hålla uppe och det kan jag i nån månad, sen blir det för tråkigt eller stressigt och vips är glaset framme igen. Först i små mängder och allt verkar lugnt... Men det jag märkt de senaste gångerna är att drickandet blir mer intensivt efter varje uppehåll. Och det skrämmer mig till vanvett. Trots att jag är mitt i drickandet så ser jag hur det eskalerar och borde stoppa direkt då men nej... går och väntar på "den där dagen" som uppvaknandet ska ske på allvar. Fullkomligt idiotiskt och ett solklart bevis på alkoholfällan. Har läst om så många här som beskrivit samma sak och trots det så fortsätter jag. Men gårdagen gick bra, trött, darrig, med paniktankar följt av en natt med mardrömmar men det var väntat. Jag vet ju av erfarenhet att det väntar några riktigt dryga veckor. Jag lyckades sluta röka för många år sedan med hjälp av en bok och samme man har skrivit en om alkohol. Den ligger på nattduksbordet och väntar. Minns att en av mina målbilder var att kunna säga att jag varit rökfri i fem år efter en artikel om någon som lyckats med det. Jag har varit rökfri i 12 år nu utan återfall. Ska läsa om er som har flera nyktra år i ryggen och få den där siffran att sikta mot och sedan fortsätta för alltid. Önskar er alla en fin söndag!

https://www.youtube.com/watch?v=k_PQWAMMwNo

nu har jag försökt lösa gåtan med "höstens baktakt" i reggaeformat och gått helt bet :-)) Googlar och får upp Culture Club - Karma Chameleon men det är ju knappast den som avses :-))

Jag känner mig såhär : https://www.youtube.com/watch?v=cJ2aMynSeFI :-))

Sååå....en lösning förväntas så jag kan sova lugnt !

vi skrev visst samtidigt :-(

Byt nummer till mamma, försök att få henne att flytta med skyddad identitet men få henne framförallt att inse att hjälp bara stjälper.
Bryt kontakten helt !!
Finns inte viljan att förändra sitt liv så kan ni inget göra, tyvärr. Tufft ? Ja !

Att kasta mjuka kuddar framför en beroende när den ramlar får bara en tvärtom-effekt ! Man blir en sk möjliggörare.

Låt han visa att han kan hålla sig nykter och drogfri utan er inblandning så ser ni rätt snart hur det går.

Men ni i övriga familjen måste ta hand om er själva och göra er fria från det ok ni släpar på !

Kram !

Gott Halvdan, håll i ??

Så är det ju verkligen
Massa vita dagar att få uppleva?

inte rätt person att råda men försök ta egen hjälp hos tex Al-anon eller nåt behandlingshem där du bor. På många orter finns hjälp för anhöriga i grupper där det finns folk med samma problem som du har. Du kan inte göra nåt åt din pappas drickande men du kan göra nåt åt din egen situation och för din bror.
Som exempel kan det se ut såhär : https://vardochomsorg.uppsala.se/personligt-stod/socialt-stod/trappan/b…

Fortsätt att skriva här så kommer du att få mer stöd och hjälp !!

Kram !!