Senaste kommentarerna i forumet

...känner jag mig.
Jag har inte skrivit på ett par dagar för att jag känner att jag bara gnäller över att jag inte mår bra och att jag är trött.
Och så är det fortfarande, har fastnat i nästan total apati pga orkeslöshet.
Det enda positiva är väl att jag är fortsatt nykter i alla fall, även om jag emellanåt funderar över om det är värt det.
Men, jo, det är klart att det är. Ingenting blir ju bättre på sikt om jag fortsätter att fly in i dimman.
MÅSTE bara hitta andra sätt att hantera livet, jag är dock totalt vilsen hur. Hur blir man av med tomheten, oron och ångesten när man inte längre vill dränka dem?

Fast just nu längtar jag faktiskt ändå efter en Quick fix på flaska. Tänk att få total avslappning en kväll och vakna piggare imorgon....

... så då gör jag det också: Du har varit en trygg nykterhetsklippa för mig - i mitt medberoende - snart tio år, inte riktigt dags för jubileum än men det närmar sig. Så (obehagligt) rak genom det vankelmod jag som medberoende upplevde i början - och alla dina förutsägelser höll streck. Jag prövade ju själv, eller accepterade att mannen prövade - ’två sociala glas vin’; på personalfest, på nyår, på middag med vår tant... Och varenda gång visade det sig att du hade rätt. Det funkade inte.
Så mycket hopp jag fick genom dig och Berra. Er som jag utsett till mina forumbrorsor. Hopp om att det är möjligt att leva nykter. Så många insikter jag fått här på forum om hur fruktansvärt jävla starkt begäret och längtan efter ’normalt’ drickande är. Du håller linjen och delar generöst ur din djupa (ja!) brunn av egna erfarenheter. Jag (och vi) har fått följa dig genom svackor och förluster och fått se hur du hanterat livets berg- och dalbana med bevarad nykterhet. En dag i taget. Du lärde mig tidigt att för en beroende är ’en för mycket och hundra inte nog’ vilket idag är ett motto för mig när det gäller kolhydrater. Ja - jag har lärt mig om mitt eget beroende också. Likväl som många beroende här också har ett medberoende och/eller är s.k ’vuxna barn’.
Så lite jag visste och kunde om beroendets sanna ansikte när jag hittade hit. Så oändligt mycket jag lärt mig - inte minst respekt för de som kämpar.
Du är en av de viktigaste och i en klass för dig i din ibland brutala ärlighet. Jag är tacksam för att ha fått möta dig och får följa dig - här och annanstans. Du är en av dem som hjälpt mig att ta makten i mitt liv. En ovärderlig gåva. Tack, tack❤️ / mt

Tack Pellis för dina kommentarer, precis vad jag behövde nu! Jag ska läsa och definitivt promenera nu när orken börjar komma tillbaka. Känner äntligen av en förändring, inte lika tvärslut som alla andra dagar. Är så innerligt tacksam att ha kunnat sova och gråta så här intensivt. Tuffa tider väntar men just denna stund återfinns en uns av fysisk styrka.

Kan knappt förstå att jag totalkraschade så jag blev sängliggande i över 1,5 dygn... Har aldrig hänt förr på grund av liknande, feber och sånt förvisso men det här var ren mental meltdown. Stundvis trodde jag inte jag skulle överleva för det gjorde så ont. Undrar hur stor del av allt detta som är ett direkt resultat av alkohol. Ärligt talat så vet jag inte hur jag hade hanterat alla dessa problem utan att dricka, förmodligen bättre men kontentan är att jag har inte en aning om vem jag är utan alkohol. Jag har druckit mer eller mindre hela mitt vuxna liv och tillåtit alkohol spela en så stor roll. Ska jag nu bli en ny person eller har den här personen hela tiden funnits under denna blöta alkoholkappa?

Usch vad mycket som passerar i skallen. Ska försöka att fokusera på idag. Jag ska jobba och hantera vardagens praktiska saker. Inte gå in i för stora känslostormar direkt för det tar så oerhört mycket energi som jag inte har och då vet jag vad som tidigare brukar hända...... Så nu har jag en plan för kommande timmar: vardag, jobb och vila sen får vi se hur morgondagen blir.

Stor kram även till dig miss lyckad ❤️ Även jag valde att lämna min man , otroligt jobbigt tid i mitt liv .. det var inte pga a .. utan andra orsaker .. Men inser att vad du och Lim går/ har gått igenom är så mycket värre .. Sorgligt vad a gör mot oss .. Som miss lyckad säger .. Du är på rätt väg Lim ❤️

Mycket florerar i huvudet. Jag är trött på kvällarna men har svårt att somna. När jag väl somnar vaknar jag mitt i natten och huvudet kör igång igen. Sen är jag så trött på morgonen. Känner mig aldrig riktigt utvilad. Muskler som rycker. Hela tiden på min vakt. Försöker slappna av. Jag vill så mycket men orkar inget. Är detta pga av alkoholen? Efter så många månader där jag inte druckit en droppe?
Jag kommer närmare mitt mål, snart har ett år gått. Känner mig stolt. Kanske jag klarar ett år till? För jag vill känna mig mer i balans och stabil om jag ska prova igen. Samtidigt så jävla rädd för att falla tillbaka i gamla mönster. Dit vill jag aldrig igen. Skulle jag prova så ser jag inte det som ett återfall. Utan att jag provat. Går det så går det. Går det inte så får jag fortsätta min nyktra bana meden dag i taget.

det är ju inte alla förunnat att få uppleva ålderdomen. Nu är jag ju inte lastgammal men iaf över pensionsgränsen och i mitt gamla förlegade synsätt så är man ju hiskeligt gammal då !!!!
MEN....med stigande ålder kommer det div krämpor och jag kan :
1) ....inte låta bli att fundera på hur mycket av krämporna som orsakats av mitt tidigare liv som allkis ?
2) ...numera känna av samma förbannade begränsning i mitt liv som då jag drack fast av annat skäl dårå...

Och båda sakerna retar mig till vansinne !!!

Jag VET ju att punkt 1 är fullständigt meningslös att fundera över !! Det som är gjort är gjort och inget jag i dagsläget kan göra någonting åt. Jag har ju flera alkisbekanta som dött i alkoholrelaterade sjukdomar tidigt i livet så jag har ju det rätt bra ändå.

Punkt 2 VET jag ju också att jag måste inse min begränsning och rätta mig efter vad som sker !! Men nu har jag ju haft ett fritt liv där jag själv kunnat bestämma över vad jag ska göra och när jag ska göra det men nu måste jag helt plötsligt ta hänsyn till en kropp som ska fungera också. Innebärandes bla att jag inte törs boka resor för långt fram i tiden :-(( Jag har en resa kvar på min bucketlist som jag skulle vilja åka på i slutet av januari/början av februari men som jag dragit mig för dels för att jag inte vill åka som ensam man dit men även för att det ligger såpass långt fram. Och nu inser jag också att även min plan att åka till 75-års minnet av befrielsen av Auschwitz också hänger i luften :-((

Friheten från alkoholen har varit värd så många smällar och jag har själv valt att hantera dessa smällar så jag inte tagit till flaskan igen. Den friheten klarar jag inte att beskriva utan det måste var och en själv ta reda på hur den känns. Och en sak är väldigt klar : Jag har aldrig blivit bakis av en enda dag i frihet !! Men jag kan också se en framtid där jag inte kan göra som jag vill utan är beroende av andra och det skrämmer mig nåt sanslöst ! Tänk att sitta fast i rullstol på nåt hem och jag inte kan flytta mig själv och så kommer nån in och spelar dragspel :-O Vilken jävla tortyr !!! Just det är en stooooor anledning till att supa skallen i bitar!!

Jag har skrivit det förr : Jag har haft 3 liv ! Före, under och efter min aktiva tid som alkoholist. Alla 3 liven har haft sin ljuspunkter och sina sorgestunder men livet under alkoholen var ju utan tvekan det som var mest begränsat. Så ni som tvekar om att sluta, eller inte, med alkoholen....lägg bara ner allt med alkohol ! Ni har inget alls att förlora på det ! Bara känslan av att kunna göra allt jag vill uppväger varenda minut i berusat tillstånd !!

På sätt och vis är jag tacksam för att jag är en alkoholist och som tillfrisknar med hjälp av AA för så mycket som jag lärt mig om denna sjukdom och hur den påverkar mig och andra är det inte alla som får vara med om. Och en av grundstenarna i programmet är ju förändringen som jag själv ska göra och det har ju gått bra....så här långt....men det verkar just nu motigt för gubben att fatta den nya situationen !!

Men jag har ju lärt mig att ta ett steg i taget !

Hej Skampåtorraland. Det har tagit lång tid och jag har varit fast fokuserad på att hitta grund till problemen i mitt liv, aldrig ge upp, kriga, kämpa, leta. Vad är felet?
Sakta börjar jag förstå, acceptera, ta in. Detta är som jag är. Det finns inte "ETT" problem. Jag är orolig, känslig, känner alldeles för mycket omkring mig. Andra människors humör, kroppsspråk, tonfall. Jag samlar intryck, analyserar, utvärderar, kanske kommer till något resultat. Det går inte fort, men blir ofta inte helt fel. Tar tid. Tar energi. Skapar oro och ångest många gånger.
Spontanitet och nära till skratt och glädje är andra förunnat. Det är för dem som pratar först och tänker sen. Dem som inte känner vad fel ord kan betyda för någon annan, eller för den delen känner av andra och tar åt sig.
Ändå är dem omtyckta, kring dem händer alltid nya spännande saker. Saker som inte är utvärderade och riskanalyserade.

Man hör så blandat om de här läkemedlen. Jag är lite rädd för dem. Vad gör de med mig? Är det en lösning att med läkemedel ändra den jag är. Eller kan jag lära mig att acceptera den jag är så starkt att jag låter mig leva så utan behov att spela någon annan. Jag är definitivt nyfiken, men också rädd att det är något nytt att bli beroende av. Men visst, är det något som får mig att må bättre till vardags och inte medför samma risker som ett livslångt riskbruk av alkohol så vad har jag att förlora.

Idag är jag lugn men matt och trött. Blev lite för hård träning igår i förhållande till vad jag ätit. Skulle vilja ta tillbaka några kilo inför bröllopet. Det kommer starta ännu en konflikt mellan bra träning och att inte äta för mycket. Som vanligt är det det kortsiktiga som står mot det långsiktiga.

har gått Vinäger. Antingen går allt bra och du fokuserar för fullt på ditt mål och lägger energin på annat. Eller så gick det inte som du hoppats och du kanske inte vill skriva här för att du tycker det är skämmigt att det inte höll längre. Eller så är båda alternativen bara dåliga kill-gissningar.. Oavsett, VI VET. JAG vet precis hur den motivationen känns, när man vaknar, eller går och lägger sig och känner att nu är det nog igen, det här håller inte. Men precis som du säger så finns det någon grund i problemet som kommer fram. Vi vet efter alla vändor att sluta dricka är bara början på en ny kamp och allt blir långt ifrån bra direkt.
Oavsett så kom ihåg att här accepteras du alltid för vilket som! Kram

Följer dig lim, och är också med på resan..Många gånger vänjer man sig vid allt möjligt konstigt i ett förhållande..Det gjorde jag med..En person med aktivt missbruk blir nästan alltid självisk..Ju mer partnern går med på, desto större friheter tar sig hen som missbrukar..Jag har plockat hundratals ölburkar och pantat, som jag inte drack upp..Varför? För att städa undan, så ungarna slapp att se..Massor med gånger har jag bett exet sänka tv eller musik..Ibland för tomma öron, framförallt dagtid..Nästan lika störande det att tvingas höra dålig hårdrock på hög volym..Så kunde det vara tills....Jag bestämde mig..Jag ska lämna honom!! Tog kraft från människor som vill mig väl, Pratade med barnen..Kollade tog reda på planerade..Idag har fortfarande inte en ölburk kommit in i mitt hem! Ingen svinar ner eller har musik på som jag avskyr..Är det någon som spelar hög musik och dansar så är det jag, till mina favoriter..Du är på väg fina lim..Kram??✨✨✨

får man väl acceptera att sätta på när man är i sin roll på ett arbete. I övrigt borde "vi" nog bli bättre på att ha det ansikte som visar hur vi faktiskt mår och kanske spara mycket energi. (Eller skulle vi alltid se sura och fördärvade ut då?)
Ibland när jag har tuffa dagar framför (är bra på att tänka det värsta som kan hända) brukar jag tänka att oavsett hur dagen går, bra eller dåligt så kommer den ta slut.
Kanske inte så motiverande men lite lugnande. Lycka till med den långa dagen.

På hotellfrukosten brukar jag alltid hinka typ 5-6 glas äppeljuice. För att återställa vätskebalansen efter gårdagkvällens alkoholintag.

Men inte idag ? En kopp kaffe räckte gott. Sovit som en stock i natt. Redo för dagens klokheter ?

Det var extrapris på lättöl denna vecka så jag köpte det och drack en igår till maten. Märkte ingen skillnad mot A-fri öl. ?

Vi sitter i samma båt och guppar verkar det som....
Mirabelle har en bra liknelse med batteriet, det gäller att byta innan det slocknar.
Fan, att det ska vara så svårt att fatta?
Hursomhelst så sänder jag styrkekramar till dig. ???
Vi ger aldrig upp ??✌️

???

Tack för era svar. Så fint?

Ibland tar man slut på någe vis. Jag vet inte riktigt vad de är som händer inuti dig, eller mig, eller någon annan som snubblar. Men jag ser det litet som att batteriet tar slut, precis som för ett autistiskt barn som får en härdsmälta, när för mycket tar energi, och det inte ges tillräckligt med återhämtning emellan. Jag tror att för oss, liksom det autistiska barnet, ligger lösningen i att undvika att det där batteriet tar slut. När det redan är slut är det liksom kört. Det finns inga resonemang, ingen viljestyrka, ingen avledning som fungerar. Hur märker du att ditt batteri sinar? Hur stoppar du läckaget och fyller på? Stor kram till dig.

I dag är det stressdag no 1 på hela året. Håller i en mässa för ca 800 personer och 20 utställare. Det är minst sagt hektiskt. Ska snart iväg. Är hypad men vet att det kommer komma dippar. det blir så mycket intryck en dag som denna att jag är helt orkeslös när allt är över. Får inte glömma bort att ta med huvudvärkstabletter.

Väljer att inte dricka i dag, istället jobbar jag mig systematiskt igenom dagen och sätter på ett smile för alla andras skull.

Tror mörkret bidrar med att man blir mera slut i kroppen och bara stupar i säng. Det sköna med hösten ändå, är att man liksom slipper sitta uppe för att solen skiner ute. Det är mer legitimt att gå till sängs och känna sig tröttare.

Tur att du har alla 75 nyktra dagar i ryggen! Hade jag varit lika "duktig" hade jag haft typ 72 men så får jag inte tänka.

Jag önskar att jag kunde dricka Alkoholfri öl men Captains Kombucha! Sååå himla god! Jag fullkomlig älskar den drycken men förundras över hur olika de kan smaka! Kram till dig Kissen!

...och välkommen hit! Jag känner igen din situation så väl! Att man ska trösta sig för att orka och när man tröstat sig blir man orkeslös för att man tröstat sig. Lyssna på boken, eller läs, (ag föredrar att lyssna när jag promenerar för då kommer friska luften och motionen som ett gott inslag) Skål ta mig fan...den är så bra! Hög igenkänningsfaktor, ibland vill man liksom bara stänga av. Hur f-n kan han veta det här? Lyssna, ta ett kapitel i taget!

Låt allt ta sin tid, tror det är jättebra att du tillåter dig själv att gråta och sova. Det rensar jättemycket! Kram

Kära Fibblan! Känn dig inte misslyckad! Som Andrahalvlek skriver: För varje misstag blir du (och jag för den delen) lite klokare och kan undvika falluckorna nästa gång. Ibland känns det ju så omöjligt att övervinna bara några vita dagar och ibland går det som på räls. Man har massor med energi att lägga på sin nyktra tillvaro och det är så mycket enklare tillsammans med alla andra här inne och tiden man hinner lägga på att skriva. Allt hänger ihop med vilken sinnesstämning man har i sin kropp, hur mycket egentid man har.

Ett drömscenario är att få träffa alla och bara grotta in sig i det omöjliga men jag vet ju att det inte går. Tänk att få fika med någon? Bara prata prata och prata ännu mera!

Jag ger heller aldrig upp om förändringen! Stor varm kram som innehåller styrka och lycka!

Tackar för uppmuntran ?
Har läst din tråd o hoppas det går ok för dig med ditt liv

Känner igen den känslan. Nu mår jag så bra så då kan jag ta mig en bläcka. Hur sjukt är inte det!? Då åker vi ju med största sannolikhet dit igen. Vågar inte ens en folköl.
Kämpa på vännen ??

Kämpa på! Det. Ska nog gå bra denna gång.
Det är inte lätt, jag vet.
Var stark ??

Har funnits och följt detta fina forum under lång tid, ibland aktiv i mina vita perioder men tyst när A åter tagit sig in i mitt liv, skäms liksom att man är svag ?
Har ett väldigt aktivt liv med mycket jobb, träning mm fyller livet för att slippa min ångest o A har blivit en falsk vän mitt i detta fast vet ju att det är sååå fel.
Nu ännu en nystart o detta blir min dag nr 1 ☺️
Ska försöka återvända till ett sundare liv med fokus på min träning, min tålmodiga fru o mina fina barn.

Jag behöver lite råd när det gäller min släkting som har ett alkoholberoende sedan flera år.
Innan alkoholberoendet uppdagades, så var det tabletter efter en operation som fick hen att bli morfin och opiatberoende. .
Och dessförinnan så var det mat som var hens beroende.
Det har alltid varit väldigt känsligt med att slänga eller göra sig av med saker.
Detta har eskalerat under ca 10 år och är nu ohållbart.
Jag antar att det inte finns mycket hjälp att få från sjukvården, men idag har hen skrivit in sig själv på en beroendeklinik för avgiftning, och jag är så glad över det!
Haken är att där är det stopp på info!
Ingen vet när hen blir ”utsläppt” eller
vad som händer efter detta!

Jag behöver lite råd när det gäller min släkting som har ett alkoholberoende sedan flera år.
Innan alkoholberoendet uppdagades, så var det tabletter efter en operation som fick hen att bli morfin och opiatberoende. .
Och dessförinnan så var det mat som var hens beroende.
Det har alltid varit väldigt känsligt med att slänga eller göra sig av med saker.
Detta har eskalerat under ca 10 år och är nu ohållbart.
Jag antar att det inte finns mycket hjälp att få från sjukvården, men idag har hen skrivit in sig själv på en beroendeklinik för avgiftning, och jag är så glad över det!
Haken är att där är det stopp på info!
Ingen vet när hen blir ”utsläppt” eller
vad som händer efter detta!