Senaste kommentarerna i forumet

Jaa, Kaveldun, vad jag håller med om att vara snäll. Mot sig själv. Blir otroligt ledsen när jag läser trådar här om explicit självhat och förakt, som om det inte vore nog med skam och ensamheten vi lever med.
Den enda vägen framåt måste vara i sällskap med ömhet och omtanke om vilka vi har blivit och så stort hopp, för att vi är här.
JoYo, läste delar av min egen tråd igår och det måste varit nån abstinens som gjorde att jag inte lyckades stava ditt namn rätt... förrän efter tre veckor... ?
Jag lär mig så mycket av dig och tar rygg på dina fina framsteg.
Snäll kram till er. ?

Tänk, jag gillar också mina morgnar så mycket som nykter. Nya känslor!
Och tänk vilken lång resa du har gjort, på så kort tid.
Gå tillbaka och läs ditt första inlägg!
Vill också tipsa om att inte gå ut för hårt med sociala aktiviteter, det är riskfyllda tillfällen till en början, och jag tänker att det kan vara skönt att få vila lite på platåerna.
Kram!

Tack för all pepp! Ny utmaning nu är att klara sig nykter nu när man knappt vågar lämna dörren

Jag har druckit idag igen. Men det är ett gott tecken är jag är här och läser och skriver.
Jag tänkte att jag ska försöka ta nya tag igen, börja om på dag 1 med antidepressiva och naltrexon.

Hur kan det vara så tydligt med sina personligheter?
Jag hatar mig själv som alkoholist och mitt själviska beteende när jag dricker.
Jag älskar hur jag har mått, hur jag har haft energi och ork till livet när jag vart nykter.
Hur kan jag välja det destruktiva livet?

.....fantastiskt. Får hopp när jag läser att du/ ni lyckats håller er nyktra så länge.
Hatten av!
Alla historier är olika - och ändå lika
Jag känner igen mig - på ngt plan - i det mesta jag läser här. Men har inte den där långa nyktra erfarenheten ...än.
Det jag tänker mycket på - just nu - är väldigt enkelt egentligen ( fast svårt)
Vara snäll mot mig själv, sänka kraven, komma ihåg att jag behöver vara kreativ och ha roligt...också.
Och vara öppen även med mina sköra sidor.
Ingen blir nykter genom stränghet och hårdhet.....tror jag ( ikväll:-)
God kväll!

släpa med honom till AA :-)) Inte så jag menade med konfrontationen ! De kommer hem till er när du vet att han är hyfsat nykter så han kan ta in vad de säger. Bakis ? Ja ok ! Full ? NEJ !!

En hel del alkisar har blivit räddade när de hamnat i en sjuksäng pga fylla och några nyktra alkoholister har besökt dem innan de hinner skrivas ut igen. De (Vi!!) är liksom mer mottagliga när ångesten härjar som värst i oss.

När jag gjorde min behandling var där en som pluggade på socionomprogrammet som gjorde sin "lärlings"- (vet inte vad det kallas) utbildning hos oss. Hon fick vara med på alla typer av behandling som grundbehandling, Familjevecka och Ungdomsvecka och hon kunde därmed följa 3/4 av min familj. Hon var så totalt chockad över att det skiljde så enormt mycket mellan teori och praktik ! Och det är otroligt sällsynt att socionomer/behandlare är med på öppna AA/Alanon-möten vilket jag tycker är urkass.

Ta hand om dig och fundera lite på en Familjevecka för egen del !

Vilket trist väder vi haft idag, grått och blötsnö. ?️

Jag har läst ut "Hej och välkommen till Allhelgonamässan" utav Olle Carlsson & Else Blomgren. Den var intressant och gjorde mig förstås nyfiken på att gå dit någon gång.

Nu har jag just kommit hem från ett möte. ?

Just oro är nog den största smittorisken just nu. Jag är mest ledsen å andras vägnar, de som sett fram emot resor, evenemang, och alla som jobbat med olika evenemang och nu får ställa in ?

Och sen är jag förstås orolig för världsekonomin. Minns inte kraschen 1987, men 2008-2009 minns jag väl, när ekonomin störtdök.

Men jag försöker ändå tänka:
- Kan jag göra något åt det?
- Nej.
- Släpp det.

Men om det är något jag kan göra så gör jag det. Bland annat försöka få folk att tagga ner från bacillskräck till bacillrespekt ?

Och tvätta händerna noga och använda handsprit. Och stanna hemma om jag blir sjuk.

Blodprover är väl bara en bisak. Bra att du får stöd.
Kram
svagis

Det är Corona-virus, ombyggnad av mitt hus (hyresfastighet), smitta, vad händer nu med börsen och mina pensionspengar, gör jag rätt saker när jag jobbar hemifrån...osv. osv. ORO för allt.

Jobbigt att hålla sitt nykterhetslöfte men kämpar...
Livet är livsfarligt - tror det var Tage Danielsson som myntade detta.
Kram
svagis

Det är nog en sån gåva min man också besitter, att vid rätt tillfälle lyckas framställa sig som guds gåva till jorden. Och det är väl exakt det som stör mig att inte dessa soc människor ser igenom. Men hur skulle de kunna det, om de helt saknar insikt och utbildning i alkoholism? Jag är tydligen inte ensam i att uppleva det saknas kunskap om att parkbänken mycket väl kan stå i vardagsrummet, att man har allvarliga alkoholproblem är för många idag ändå kombinerade med välbetalda statusjobb och ett till ytan sett bra svenssonliv med fru, barn, hus, resor, hobbyn, träning mm. Dendär ensamma fyllan i garaget och aggressiva utbrott mot familjen kan ingen ens föreställa sig, kontrasten är så stor så bara med att man berättar om det för en utomstående så låter det så långsökt och olikt den leende välstädade och vältaliga person de har framför sig på ett soc möte så de inte kan tro en. Varför har inte soc någon utbildning om alkoholism, skulle ju tro en ansenlig andel av klienterna som hamnar hos dem har någon form av missbruksproblem i botten också?

Men tack Adde för dina tankar, jag tror du kan ha helt rätt i att det ska till en konfrontation av en annan alkoholist innan försvaret rämnar. När inte lögnerna mer biter. Sen vet jag inte hur jag ska få min man till en sån situation, han säger ju sig inte ha nåt alkoholproblem så varför skulle han gå till AA? Han tyckte tanken var löjlig när jag föreslog det förut, han undrade vad han skulle dit och göra. I hans tycke är det bara lite avkoppling det han sysslar med, inte ser han det enorma obehag jag och familjen lever med som nåt annat än mitt påhitt. Han tar inte ansvar och tycker jag får skylla mig själv om jag mår dåligt. Men när jag åker hemifrån blir han också arg, fattar inte hur man kan tycka nån annan ska måsta sitta och se på när man vinglar runt, sluddrar och har sönder saker. Har till och med spelat in honom och visat men det fick han också bortförklarat, inte var det alls som det ser ut på filmen, ljudet förvrängs och vinkeln gör det ser ut som han lutar och bla bla bla. Ja förklaringarna är oändliga och allt utom sanningen kan han prata länge om.

Du vill sabotera allt du hade uppnått...som du skriver "skita i allt" och bara gå tillbaka till gamla dåliga vanor...Jag förstår...jag kämpar mot samma självdestruktiva demon inombords...varför ska man leva ett bättre liv? varför ska man ta hand om sig? varför ska man bevisa att man vill sitt eget bästa? varför, varför varför???

Tro mig, jag förstår dig alltför väl. Men dina antidepressiva ska du fortsätta ta i alla fall, även när du dricker. Du kommer ha nytta av det när du "vaknar upp" och vill ställa ditt liv till rätta igen.
Stor Kram
svagis

Skönt Nykteristen att han tog sitt förnuft till fånga och tänker fortsätta med antabus! Ändå verkar han väl inte helt förstått sitt problem om han tycker han ska lite ibland kunna låta bli pillren och dricka istället. Hoppas han börjar uppleva obehag själv när han druckit, att det nånstans skulle gå in vad illa det gör dig och barnen när han dricker. Även om det bara är ibland.

Hos oss är det en lång väntan på hur framtiden ska bli, mannen är ännu på sin jobbresa och jag undrar givetvis hur det ska gå när han är hemma till helgen. Blir det mer supas då eller kanske han tagit en strategi att dricka på sina utlandsresor? Kanske inte blir fler såna nu heller i dessa tider. När åker sen då flaskan fram i garaget igen, suget finns ju helt klart där ännu. Jag känner mig mest matt idag, ingen ide att ens fråga vad eller varför han drack för han kommer förneka alltihop ändå. Jag vet han druckit, och den informationen måste jag själv ta ställning till. En konfrontation leder ingen vart. Men ja en dag i taget...

Kom på att mitt förra nickname inte var bra eftersom maken skulle kuna identifiera mig! Om han skulle få för sig att titta in... Så nu har jag bytt

Precis så är det. Att vara nykter innebär inte med automatik "tillfrisknande", det blir väldigt tydligt för mig. Hur är det med din son, lever han i "tillfrisknande"?

Jag tänker nu mycket egoistiskt och tycker det är jobbigt, men jag måste rädda oss. Kan inte mannen vara nykter går inte detta. Jag är slavdrivare med jobbet i huset, enbart för att skynda på processen. Jag håller tyst om att han sover hela kvällarna, enbart för att jag inte orkar bråka. Jag trippar på tå och är lite undvikande enbart för att undvika bråk. Jag tänker inte heller bråka om han ska dricka i helgen, bara tydligt tala om att jag inte tycker om det.

Jag kan inte rädda honom, enbart han själv. Jag börjar också planera för konfrontationen, vad och hur jag ska säga. Inför den skriver jag också dagbok för att komma ihåg hur eländig tdet kan vara. För just nu är det som sagt var lugnt och han är trevligt, men jag väntar ju bara på nästa utbrott.

Nej o fy InteMera! Denna jävelskap /som aldrig verkar ta slut. Ja ett rejält illvrål vore nog gott för själen!
Pratade med honom dagen efter o sa hur d låg till för min del. Han hade på nåt sätt fått en svacka berättade han som gjorde att han inte tagit antabusen en dag o då kunde han dricka igen, vilket han ångrade. Vi får se, han har ”börjat om” med pillren nu igen så...

Hur går det för dig då?

Igår kl 12 ringde han och sa: "Gu vad skönt att vara nykter, man ser det hela så klart och tydligt och jag har hunnit det jag ska." (varit bortrest för att säja upp lägenheten så det är klart). Efter några timmar får jag sms och telsamtal och förstår att han druckit. "Ska jag vara orolig," sa jag, "när du kommer hem?" "Neeeej", sa han, "absolut inte." "Det har inget hänt något". Som om det vore ett mått: händer det inget fast han är full då är det lugnt, men händer det något som tex tappat saker eller LOB, ja då är det värre. Iallafall så kommer han hem full där jag sitter med mina barn (15,17) i köket. Han ramlar in och "skojjar" ngt om att "Å vad synd att barnen är här, men hej..." Jag är stel och negligerar honom, fortsätter att prata med barnen. Tillslut när han går in och ut ur köket flera gånger så kan jag inte låta bli att säga att "alla vi ser att du är full". Då blev han sur och gick till vardagsrummet mumlandes något och jag pratade med barnen. Jag har aldrig lyft det på det sättet med barnen men då fick jag nog. Jag måste vara ärlig. Det slutade med att barnen gick till pappa och sov (sonen kom dock tillbaka sen).
Jag ville berätta att där gick min gräns.
Och i samband med kvällningen så skulle han äta, lagade ngt obegripligt i köket (smält ost, bröd, kyckling, ris, smör, soja i en enda röra...samt en del på golvet), skar sig i fingret så det kom blod och stod sen och åt det med byxorna nere (för de hade rasat av). Full och svajjig. Sen tvärsomnade han i soffan.
Jag vill inte ha det så!!!
Under natten satte han på Tv ganska högt så varken jag eller min son kunde sova och fick säga till honom på skarpen. Fick ngt mummel som idiot och tjatmoster tillbaka. På morgonen idag inte nykter och vi började diskutera skilsmässa och han vill absolut inte vara med mig, mina barn, katter eller där jag bor och jag vill inte vara med honom när han dricker och ljuger och luktar och beter sig. Det slutade med att vi skickade in skilsmässoansökan digitalt, men det är väntetid 6 månader.
Vad händer nu - hur ska man förhålla sig?
Just nu bor han på hotell några nätter i närheten, men ringer hela tiden när han är vaken och vill ha besked om hur det ska gå osv. Sen är han ledsen och jag hör och vet att han druckit alkohol. Efter ett tag slutar det att ringa och jag förstår att ha tvärsomnat som han brukar. Som ni vet så är denna man en absolut toppenman när han är nykter, men har inte visat några tendenser på att vilja ta tag i sitt missbruk på sista halvåret genom att tex bokat tider eller på annat sätt tagit hjälp trots flera, även i hans tycke, bottennapp (botten är nådd) och trotsa att han visat nykterhet i perioder. Innan just detta tillfälle har det varit flera återfall under hösten och jan - feb som inte varit ok. Och när det hände att min dotter gick ifrån och sov hos sin pappa istället så känner jag att där går gränsen för vad jag kan tolerera, så därför står jag fast vid mitt beslut.
Det jag brottas med är: Skulle jag gjort detta tidigare och inte så drastiskt? Är det ett förhastat beslut? Vad ska hända med honom?
Har idag kuratorskontakt som jag ska träffa strax men kan behövde skriva av mig till er, som fattar vad man går igenom. Både skuldkänslor och framtidstro. Visst?

Så glad för din skull ?

och det kan jag tacka detta forum för. Tänk vad medmänsklighet och empati kan göra mycket. En ocensurerad sanning om ett gemensamt problem. Bara att kunna läsa att man inte är själv med alla knäppa känslor gör det lättare. Jag har gjort mer saker denna vecka som nykter än vad jag gjort på länge, framförallt älskar jag morgnarna...Sakta släpper irritationen, det hjälpte faktiskt lite bara att jag skrev det igår. Snart är det helg men nu har jag redan gjort en nykter helg så det känns ändå hyfsat ok. Jag hoppas att vi bara ska vara hemma, jag vill helst slippa utsättas för middag hos några vänner redan, känner mig inte så stark än. Jag vet att jag inte kommer dricka men ändå..Ska försöka komma igång med rask promenad eller precis som Andrahalvlek skriver 20 min löparrunda. Idag tillåter inte vädret det men jag ska komma igång till helgen. Nu tar jag en dag till och tänker att jag mår sååå mycket bättre denna torsdagen än förra :)/Rosa

Tack Torn och Villvarafri???

Har läst din tråd...vad bra du har kämpat! Så strongt??
Har för ganska länge sedan skrivit listor med fördelar och nackdelar men då jag har druckit. Längtar efter den tid då jag kan uppleva känslan av att ha varit alkolholfri inte bara tro att det kommer bli bättre...fast tron är viktig!??

Du har hittat hit och startat ett par trådar. Det låter som att du är i en förändring av dina alkoholvanor och kanske har funderingar kring antabus? Berätta gärna lite mer om du vill! Ibland kan man behöva skriva flera gånger här på forumet innan man får svar.

Läs gärna runt och hoppas att du hittar mycket här som blir hjälpsamt för dig!

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Du har hittat hit och startat en tråd, skriver som rubrik "trött på alkohol som en tröst". Många kan nog känna igen sig i det. Om det gäller för dig så är du nog inte ensam, bra gjort att du tog steget att starta en tråd här. Berätta gärna lite mer om du vill och hoppas du hittar mycket som blir hjälpsamt här inne!

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

När han kommer hem påverkad eller liknande så skäms han.

Han säger nu att han ska ta bort droger i livet. Sa igår antingen slutar du eller så går vi isär. Du bestämmer men då får du stå för det också. Han sa att han väljer mig. Han ska sluta röka gräs genom att röka mindre till en början sen trappa ner mer och mer.

Vet inte hur det kommer gå, men ska ge honom en sista chans att visa med handling.

Min fråga också, skäms alla narkomaner när det missbrukat fast de vet att respektive inte tycker om det?

Tack för svar ??Bra jobbat med över en hel månad nykter ❤️? Jag känner att det nästan var bra det här jag är mer än peppad av att sluta den här karusellen ? Tack för pepp ??