Senaste kommentarerna i forumet

Hej vad modig du är som delar det här .
Bekräftelse är vi många som söker och ibland på ett destruktivt sätt. Det känns som att du kan börja vara rädd om dig nu när du kommit till punkten att du inte vill leva så här längre eller vakna med ångest. Steg i rätt riktning kram❤

Emotionellt insnord, det är en bra beskrivning!

Jag läste i en psykologisk litteratur om gaslighting, och det förklarar verkligen det som vi anhöriga till en missbrukare är med om.
Dvs. Det vi ser, hör, luktar och känner förnekar alkoholisten och akloholisten vill få det till att det är vi anhöriga som har fel och gör fel. I och med att vi inte får bekräftelse i att vi tolkat världen rätt, så börjar vi misstro vår förmåga att tolka det vi är med om överhuvudtaget. Därav blir vi kvar i relationen till missbrukaren.

Den dag jag började att titta på mig själv utifrån och såg hur mycket tid och engagemang ja la på en make som faktiskt inte själv gjorde ett dyft för att resa sig ur fördärvet, då förstod jag att jag faktiskt måste lägga min tid på något som ger mig något tillbaka.

Så tänker jag till dig som skrev att din make inte är så intresserad av att flytta, ta kontakt med domstolen, bostaden skall ägas av den som har störst behov av den och det har sannolikt du om ni har barn.

Ta hand om er därute!

Är glad för din skull. Fint med högmässa :)
Kram

Jag har under ganska lång tid vetat, även om jag inte velat ta ansvar, att jag har svårt att hantera alkohol i vissa sammanhang. Går jag ut med vänner och vet att jag inte behöver ta hand om barnen dagen efter (om de sover hos farmor eller mormor) så är det som att det inte finns något stopp! Häromdagen delade jag och en vän på en flaska vin innan en spelning. Under spelningen drack jag 5 glas cava, på nästa uteställe 4-5 glas till och på sista klubben drack jag också, men har ingen aning om hur många glas..
Sitter jag däremot hemma en fredag/lördag så kan jag öppna en flaska skumpa på fredagen och ta några glas och så dricker jag resten på lördag. Jag känner inte att jag behöver dricka alkohol varje helg, däremot har jag under senare tid använt det som avslappning efter jag nattat barnen...
Måste man sluta dricka helt och hållet - om det enbart är i vissa sammanhang det skiter sig?!

Det är lite så jag tänker att jag behöver ventilera. Jag är så jäkla hemlig och såklart min egna största fiende. Jag har varit i behandling det går bra när jag är i grupp men jag är väldigt instängd i mig själv. Lider av ptsd utmattningsdepression efter flera nära förluster jag har gått och pratat med terapeut och till viss del förmår jag öppna upp. Jag är vuxetbarn och vet inte hur man gör för att känna tillit. Jag har inte kunnat bearbetat min sorg särskilt väl jag blev änka igen med 4 nu vuxna barn att ta hand om . Nu är jag 50 år och jag vill tordas leva utan katastroftankar och släppa pokerfejset där jag bara kör falsk varudeklaration. Vad skönt att höra att det har hjälpt dig att blogga här.❤ kram

Det är lite så jag tänker att jag behöver ventilera. Jag är så jäkla hemlig och såklart min egna största fiende. Jag har varit i behandling det går bra när jag är i grupp men jag är väldigt instängd i mig själv. Lider av ptsd utmattningsdepression efter flera nära förluster jag har gått och pratat med terapeut och till viss del förmår jag öppna upp. Jag är vuxetbarn och vet inte hur man gör för att känna tillit. Jag har inte kunnat bearbetat min sorg särskilt väl jag blev änka igen med 4 nu vuxna barn att ta hand om . Nu är jag 50 år och jag vill tordas leva utan katastroftankar och släppa pokerfejset där jag bara kör falsk varudeklaration. Vad skönt att höra att det har hjälpt dig att blogga här.❤ kram

Tråkigt eller inte, du drack inte! Just den tristessen, att livet känns aptråkigt utan alkohol är ett väldigt tydligt abstinenssymtom. Det är alkoholdjävulen som sitter på din axel och viskar ”allt blir roligare och skönare om du tar ett glas vin, bara ett”.

Tro inte på hen! Tristessen går över. Har jag hört och läst i alla fall ?

Kram ❤️

Jag ska genast leta reda på Alkispodden! Alla sätt att boosta sig är bra :)

Kram <3

Jag har ju lovat att vara ärlig. Mot mig själv, och mot er. Därför är det dags för det här inlägget nu. Jag måste sätta ord på det, förhoppningsvis slutar det skava inombords då. Åtminstone litegrann. Fram med trolla i ljuset – så spricker de.

Jag är en uppmärksamhetsjunkie. Älskar att få likes och kommentarer på FB och Instagram <3 Och hänga på dejtingsajter. Där kan man verkligen få uppmärksamhet så att man storknar. Om man är kvinna vill säga.

Det är sex år sedan som jag och barnens pappa separerade. Sen dess har jag sökt kärleken med stor K. Det går inget vidare alls. En kille höll jag ihop med 1,5 år inklusive ett halvårs samboskap. Det tog slut med buller och bång. Annars har det mest varit hit och dit, och mest ensamhet.

I juni 2018 blev jag medlem på en dejtingsajt och gick all in. Det är ett tydligt drag i min personlighet. Allt eller inget. Sen dess har jag nog dejtat 10-12 killar, och haft sex med hälften. Jag har också bara haft sex utan egentlig dejt. (Vet ni att det finns massor med killar som kastar sig i bilen och kör 10-20 mil om man skriver "kom hit så ska vi kn......") Antalet killar som jag har sexchattat med kan jag inte ens räkna, inte heller hur många bilder som jag har skickat och fått.

Jag försöker rannsaka mitt minne. Hur många? Vad hette de ens? Det mesta är höljt i en dimma av rödvinsrus om jag ska vara ärlig. Jag skäms så jag rodnar när jag skriver det här, men jag måste sätta ord på det. Det är så galet destruktivt från början till slut, och jag vill inte leva mitt liv så här.

Det senaste halvåret har jag träffat samma kille. Honom har jag varit "trogen" och jag slutade logga in på dejtingsajten. Men han fortsatte logga in, och då kände jag mig tvungen att hålla lite koll. Jag blev svartsjuk och kontrollerande, misstänksam. Alla som bryr sig om mig sa "dumpa honom, han letar efter något bättre". Vi har bråkat massor om detta. Är man i en relation så ska man inte hänga på dejtingsajter. Punkt.

Men för att ge igen med samma medicin så gjorde jag förstås vissa utspel för att få honom svartsjuk. Jag berättade för honom hur många och vilka som tog kontakt med mig osv. Helt puckat. Och han blev inte ens svartsjuk, det var i alla fall vad han sa. Till slut kände jag, och sa också till honom "Jag tycker inte om mig själv så som jag blir ihop med dig."

För två veckor sedan träffades vi senast. Det var bättre än någonsin. Det kändes som vi valde om varandra, jag var så lycklig <3 Tre dagar senare släpper han bomben. Han har dejtat en annan kvinna just den dagen, och nu är han kär i henne. Det kände som himlen ramlade ner över skallen på mig. Givetvis blev det mycket rödvin veckan efter – MYCKET gråt och hårda ord. Det kändes som jag hade ramlat ner i ett bråddjupt dike.

Jag har sannolikt träffat på ytterligare en uppmärksamhetsjunkie. Han går igång på uppmärksamheten man ger varandra i början, men han vill egentligen inte ha en relation som bygger på att man kompromissar. Han vill leva sitt liv med barn, jobb och hobbies – och leka med kvinnors känslor framför tvn på kvällarna. Typ. Och jag tror faktiskt att han av någon anledning behöll mig ”på övertid”.

Det här med dejtingsajter är en stor del av mitt missbruk. För hur kul är det att hänga där nykter? Men jag orkar inte vakna ännu en morgon och tänka "Vad fan gjorde jag igår kväll, hur många hade jag kontakt med, vilka bilder skickade jag, vilka bilder fick jag?"

Så när jag började läsa boken "För mycket, för ofta" förra söndagen så slutade jag samtidigt att logga in på dejtingsajten. Istället har jag loggat in här – och det här forumet är precis vad jag behöver just nu. Min självkänsla behöver egenkärlek, och jag behöver hitta tillbaka till den person som jag vill vara – och som jag är utan alkohol.

Idag har jag tagit en lång promenad vid havet, och den känslan lever jag på länge <3 Naturen är ett stort intresse som jag har. Där tankar jag energi, och njuter av skönheten <3

Det var en väldigt upptagen helg, men ändå lyckades jag klämma in en tupplur på eftermiddagen, som var så skönt och jag kände mig helt utvilat och fräscht efteråt.
Har även satt upp en massa gardiner, krokar för jackor, en spegel, röjt i garaget, osv - nu ser huset mycket bättre ut! ?

Har varit på högmässa idag igen. Jättefint. Vacker höstdag. Skördat sista gräslöken för i år. Nu finns det gräslök för kommande året i små påsar i frysen. Går att använda till mycket. ?️

Vi kämpar ihop!

Anmält mig till Göteborgsvarvet men tänker att man måste ju kunna gå en del av det.
Men detta är för att ha ett mål, utmana mig själv.
Innan jag själv blev nykter så retade jag mig så på alla dessa nyktra som tränade, gick på möten och verkade nästan lite korkat lyckliga.
Men se på fan nu är jag där och tror många retar sig på mig nu ??
Men se det struntar jag i, för de får inte bestämma hur jag skall må.
Och nya ledord är känsla- tanke bromsa och sen reaktion.
Så kommer väl älska löpband när höst och vinter passerat.
Så tar nästa steg och håller mitt löfte till mig själv, ta inte första glaset.
Kram Strulan ??❤️

Är en bra start att skriva och läsa här, det hjälpte mig mkt i början och även nu är det en ventil för mig.
Har du fått någon hjälp, är viktigt att man har någon att prata med.
Att söka hjälp via vårdcentralen gör att du kan få kontakt med alkohol eller sorgeterapeuter.
Kram Strulan ?❤️

Hej . Jag känner att jag måste bryta mönster pröva något nytt och läsa / prata med er här . Jag har svikit mig själv och mina nära många gånger. De gånger jag druckit nu ser jag till att isolera mig så att ingen vet hur jag har det. Det gör mig så ledsen och så sjukt trött på mig själv. Jag har så mycket att förlora ändå gamblar jag med livet. Det är som att jag inte ska orka välja ett bra liv för mig och min familj. Jag har sårat och oroat så mycket som tidig änka har barnen tvingats leva med sorg och oro . Jag bär på så mycket skam över det här. Hur ska jag hitta min dignity och fortsättning till ett bra och värdigt liv när jag är så svart och självdestruktiv. ?

Tråkigt att du föll, men upp på hösten igen och kämpa. Jag vet själv hur svårt det är ensam ute på resa. Går ju inte direkt bra för mig men jag är medveten, alltid något kanske.

Som svar på din fråga tidigare i tråden. Nej jag vet inte alls vad jag skulle ta mig till efter en separation. Alla mina drömmar involverade min fru, det gör de fortfarande. Men jag kan inte leva på ett minfält där jag hela tiden är 5 sekunder ifrån hennes nästa utbrott. Nyss kom det under matlagningen, hon sa att hon skulle fråga barnen om de ville ha pastan i eller utanför. Då jag lagar maten och inte var säker på om det skulle bli bra med pastan i så jag åt henne att vänta lite. Då skall det till och hon blev förbannad. Orkar inte leva så här.

Hej jag har precis hittat hit .
Känner mig hjälplös och hopplös just nu. Har druckit så destruktivt i många år för att be om hjälp och påbörjade min första behandlingen 2015 . Var nykter över ett år sen tog jag återfall bad om hjälp igen och behandling 12 stegs började om igen. Nykter i 7 månader sen tar jag återfall igen och det har jag fortsatt med av och till nu med i 5 månader. Jag vill inte dricka jag orkar inte hur fan kan man vara så destruktiv! Jag känner att jag målat in mig i ett hörn och klarar inte av att be om hjälp mer. Känner att jag måste ta ansvar över mig själv nu jag har fått så många chanser. Känns bra att skriva lite här . Kram

Efter mitt första AA möte, att få sitta tyst, lyssna på alla i gruppens delningar och få min första medalj var en upplevelse. Upplevde värme, kärlek och förståelse att min botten är ingen annans botten, man kan bara gå till sig själv och man kan bli den bästa versionen av sig själv men man får det inte gratis. Jag känner att jag vill gå på ett AA möte till och hoppas jag känner så efter andra, tredje och tionde... Så känner du för att prova eller bara tänkt tanken? GÖR DET! kärlek och styrkekramar till er alla

Nu slår det över på andra hållet. Jag har energi som en Duracell kanin. Läkaren har ökat upp mitt levaxin och det är väl det som slår till nu.

Igår blev det en låååång promenad på 1 mil. Jätte skönt. Käkade lunch på ett köpcentra mitt emot Systembolaget. Där kom den ena efter den andra med sina påsar och bag-in-box. Jag tänkte så lätt det är, bara in och handla sen dricka och du blir en helt annan person. Tänkte på alla dessa som gick förbi, hur många av dom har problem, dricker för mycket, kommer ha ångest imorgon?

Inte jag ialla fall. Äter färdigt och går in och shoppar nya träningskläder istället. Japp, jag fixade det, gick inte in på systemet.

Idag ännu mer energi, tränat styrka, städat badrummet med tandborste, fogarna. Sorterat mina kläder som ska säljas, lagat middag, gjort lunchlådor, storhandlat, börjat sortera mina spellistor på spooty.

Är detta en övergång från spriten?
Jag måste göra något för att annars tänker jag för mycket.

Hur gör ni?
Har ni också mycket energi?

Vill verkligen inte dricka mig berusad mer. Önskar att jag någon gång framöver kan dricka i sociala sammanhang.

Som jag känner igen mig.. 25 dagar e för övrigt totalt fantastiskt !!! Varje timme nykter e en högsta vinst. Jag förstår dig! Kan du så kan jag! Som jag mår idag är det värsta jag någonsin varit med om... tårarna sprutar och jag e ett barn igen.. liten och ensam. Men när jag läser dina rader känner jag ändå att jag inte e ensam.. du e inte ensam heller.. imorgon e det måndag.. ska vi ta nya tag tillsammans ? Vi KAN eller hur :)?

Vi for ut med husvagnen igår för första gången på några år...sov bara borta en natt men det var helt underbart att bara få åka bort.
Vi grillade hamburgare, marshmallows...var och fick på ett kallhygge och kollade på en gammal stuga.
Lyckades hålla mig någorlunda positiv även fast jag ramlade som en fura flera gånger☺
Jag kände av lite sug faktiskt....tror att det är för att jag alltid har druckit när vi varit ute med husvagnen...men jag noterade att suget fanns där...och sen var det inget mer med det.
När vi kom hem på gården gick bilen sönder...och även fast vi just nu står utan bil, jag tar mig inte till jobbet och att vi nu måste lägga ut pengar på att få den fixad. .så höll jag mig positiv.
Det skulle jag inte ha gjort om jag mådde som jag gjorde när jag drack...då hade jag blivit skitförbannad, fått panikångest och velat dricka ännu mer.
Så det kan jag lägga till min lista över vad som är positivt med att vara nykter☺

Kikar bara in och kollar om allt är bra med dig?

Först, ett sent svar på nyktert bröllop.
Jag förstår helt och fullt att du känner att du skulle vilja dricka på ditt bröllop, köper dina argument.
Men jag tänker.. Hur blir dina minnen från "den stora dagen" efter ett scenario där du dricker?
Jag har aldrig varit gift, men om jag varit det så hade jag nog velat se tillbaka på den dagen som "den bästa i mitt liv".
Inte "jättekul, men synd att det spårade lite mot slutet..."
Eller "dagen jag tog ett återfall.."
Försök att beakta det när du väljer.
Väljer du, och klarar, att ta ett par glas för att uppleva bästa festen ever och din fru håller med. Så gör så! Men du gör rätt i att tänka efter före.

Så till nya krav. Du har ju, som du skriver, "kravet" att inte dricka och det är stort.
Och nu tänker du att du kanske klarar lite ytterligare krav för att soffan och "ingenting" inte längre får dig att må bra.
Jag tänker att tillåtelse kanske är bättre än krav? Kan du tillåta dig att göra lite mer för hälsan utan att sätta krav på dig själv att bli "supernumberone"? Kan det hjälpa dig att nå en mer "lagom" nivå?

Kikar in och kollar läget bara (efter att ha varit "i källaren" och tappat kollen).

Hoppas allt bra!

Och, ja, det där med att svara eller inte svara när det ringer och man är full vid fel tid / tillfälle. Hua! Verkligen skönt att slippa :-).

Det låter som att du börjat landa "på riktigt" i att vara nykter. Och det verkar vara så skönt! Grattis!
Härligt att slippa mysär :-))