Senaste kommentarerna i forumet

Nu är jag trött efter att ha varit på dubbla möten. Det ska bli skönt att gå och lägga sig nykter. Jag kommer nog sova som en stock!

Jag delade om mitt problem angående första steget. Rent teoretiskt kan jag ju lära mig hela begreppet om kronisk alkoholism men att känslomässigt känna sig 100% övertygad om att jag aldrig kommer att kunna dricka igen är svårare. Och då kan jag inte ta en sponsor och börja arbeta med programmet... En kvinna sa till mig efter mötet att "fake it until you make it". Kanske får jag göra det. Ska jag bara gå och vänta på att bli sjukare och sjukare, halka längre och längre utför tills inga fler "bottnar" finns? Och DÅ kan jag börja göra stegen och få hjälp? Det låter ju inte heller rimligt.

Idag kom en kallelse från Karolinska till min läkare. Då får jag resultatet utav röntgen och minnestestet. Dessutom kom en kallelse till beroendemottagningen. Det blir nog bra. Jag går dit med ett öppet sinne. Jag har inga problem med att vara ärlig. Jag skäms inte heller. Men det är dags att ta sjukdomen på allvar. Göra det som krävs. Be om hjälp. Tack, Gud, för att du visar mig vägen till ett nytt, bättre liv! Ske din vilja.

Tack för dom orden. Det värmer ❤

Från min terapeut på morgonen som undrade om jag hade något jag funderade över efter gårdagens samtal..
Så jag nämnde att det inte kändes bra att han sa att jag kanske kunde dricka i framtiden...så han förklarade att det inte var så han menade...utan att hotbilden från alkoholen kommer att avta. ..så jag inte behöver lägga lika mycket fokus på den.
Det kan jag acceptera. ...däremot så kommer jag aldrig att släppa ner garden helt, jag vet hur lätt det är att falla tillbaka i gamla vanor om man inte påminner dig själv dagligen vilken problematik man har.
Men i övrigt mår jag faktiskt bra...har haft både möte med stressgruppen idag och sen var jag på AA på kvällen..så nu är jag trött men nöjd över min dag☺

Det är inte lätt att ta in allt som hänt och jag tror att vi skjuter bort det som hänt så vi glömmer. Det är nog ett sätt för oss att överleva och inte bli galna . Typ ett skydd som hjärnan använder för att vi ska klara av det.
Di skrev att han kunde vara våldsam, min man har har också gjort en del saker och varit fruktansvärt elak.
Sånt är svårt att glömma under de nyktra perioderna.
Jag satte mig och skrev ner de stora sakerna som hänt och det blev ingen rolig läsning precis.
Jag har som tur är vänner som jag kan prata med fast de värsta sakerna säger man ju inte, de känns så jobbigt att göra det både för mig och för dem.
Använd oss här på forumet när du behöver lätta ditt hjärta om hur du mår. Vi finns här och vi är inte ensamma.
Stor kram till dig?Azalea

Vad mysigt med ett litet fireri såhär på en torsdagskväll ? Nu blev jag sugen på att fira också... Men det får i så fall firas att jag överlevde ännu en ”sån” dag. Kommer det inte en bättre dag snart så blir jag nog knäpp(are). Iofs vore väl det kanske en blessing in disguise. Jag tror inte de som är knäppa på riktigt bekymrar sig särskilt över sånt som bekymrar mig... Det tar jag ta mig tusan en kopp kaffe på. Skål! Jag vet, kaffe kl 20:00... Living on the edge baby. On the edge. Wild’n crazy ?

Ibland är d skönt med en paus mitt i allt, d fick jag i två veckor ungefär! Vi är tillbaka på Tura ett såklart med smygsupandet. Jag är bortkopplad, jag känner mig känslomässigt bortkopplad och har gjort ett bra tag nu. Det gäller liksom att ta d där sista klivet till frihet inte bara psykiskt utan även fysiskt. Att d ska va så jäkla svårt.
Jag gjorde nåt idag, Jag träffade en man som jag haft kontakt med en längre tid. Han vet om min ”problematik” som finns hemma....det va på nåt sätt så härligt att prata med en man som är ”vanlig” som inte har ett missbruk. Jag fick se en glimt av en person som jag vill umgås med, en person jag nångång i framtiden kan se mig med. Samtidigt gör det så in i helskotta ont i mig att d inte är med min sambo...d ör ju egentligen han som jag vill ska va den personen, den mannen som sitter på andra sidan bordet av mig och där vi löser värdsliga problem ihop...där vi är öppna, glada, sprudlande och avslappnade ihop med en kopp kaffe.inte han i garaget med en öl o cigg o jag sittandes i soffan med en the medans barnen sover..... Men för att återgå, det va en häftig känsla samtidigt som jag även tvekar på mig själv som kvinna. När jag sitter där, tänker jag...varför skulle en sån här man vilja ha en sån som mig? En person som levt känslokallt med en missbrukare i så många år. Jag som inte varit intim med nån på 2 år, hur ska en vanlig man vilja ha mig? Men jag längtar kanske efter nåt obegripligt.

svar har funnits sen tidigare och även uppdaterat sen 1.5 vecka.......

Samma här! Han har sårat mig så oerhört många gånger under dessa fyra år. När jag tänker på det är det faktiskt svårt att förstå att ta in. Tyvärr blir han lätt hårdhänt och våldsam när han dricker. Ingen vet såklart något om det här. Jag har ingen jag kan prata med om detta. Träffade en terapeut ett tag i våras. Kändes bra men känslan att höra mig själv säga och berätta det jag gjorde till henne blev för surrealistisk så jag avbröt vår kontakt efter några gånger. Jag orkade inte mer. Stor kram till dej!

Tack finaste vänner, ja.. jag vill verkligen kalla er vänner. Ni är guld värda allihopa.

I dag har jag haft en stressig dag, men allt har bara funkat, klaffat. Alla saker som kunde gå fel gjorde inte det. Är så lycklig.

Sitter med en A-fri öl som jag gillar sååå mycket och en liten chokladplopp med smak av gott & blandat, den är så himmelskt god. För att fira lite.

Från er som även peppade och stöttade mig när jag hade det jättejobbigt i livet..?Tack MT, MM och Lim..

Jag har ingen aning om varför det är så svårt att fatta det där enkla sambandet att alkohol ger ångestpåslag deluxe. Varför är det så lätt att lura i sig själv att man mår bättre bara man får litet (hellre mycket) vin? Kanske för att det brukade vara så innan man drack sig sjuk? Vi är inte korkade. Vi upprepar inget beteende som inte ger oss någon form av positiv pay-back. Och upprepat har vi ju gjort. Alldeles för ofta. Och så blev det så här... Jag antar att man måste på allvar inse att det lyckade samspelet man en gång hade med alkoholen är över. Det kommer aldrig att bli så igen. Och hur man kommer dit... Ingen aning... Men beroendeenheten vet säkert. Och du har haft modet att söka dig dit. En eloge till dig! Snart får du hjälp. Kram

Jag känner en kvinna som önskade sig en sambo..Då flyttade en mus in hos henne..Dröjde dock inte länge förrän hon träffade en bra man, och dom blev sambos..Vem vet Mm...Det kanske var ett tecken??..Kram??

Du FÅR vara glad. Tillåt dig att känna dig fri och glad. Du smittar av dig glädjen på barnen och det hjälper dem otroligt mycket att se att du är glad i situationen (naturligtvis så får man vara ledsen över förändringen med - det är mödosamt) Men när du känner lycka - var inte rädd att visa det. Det signalerar trygghet för barnen att se att "mamma är okej" - trots allt.

Planera och visualisera ditt fina liv som ska komma tillsammans med barnen. Det gör dig gott. Det gör barnen gott.

Och renovera bort alkohol-energin i hemmet....
Ut med den

Kram

MM

Det blev ett individuellt morgonpass för att stärka mina dåliga axlar. Jag körde lugnt och mjukt i maskiner. Varje onsdag kväll kör jag ett grupp pass spinning på gymmet. Jag brukar besöka gymmet varje fredag morgon före jobbet och köra ytterligare ett spinnings pass. Jag har kommit igång med gruppträningen nu i år. Tidigare har jag endast kört individuella pass. Det funkar rätt bra med grupp pass tycker jag.

Själv hittar jag bara fyllskallar. Var ute med en förra veckan som jag har dejtat tidigare och som har tjatat om att vi ska ses igen. Karln hade vart ute till 04 och supit. När vi gick på Södermalm upp till restaurangen där vi skulle äta fick han tydligen flashbacks från kvällen innan. Typ - Åh ... här satt jag nog i natt och sov...eller nått..... Vad intressant- tänkte jag. Varför skulle jag bry mig vad han gjorde på fyllan? Han vet att jag inte dricker.

Under middagen satt han och gäspade. Ja ja jag klämde i mig den oerhört goda persiska maten. Han fick betala. Sen fick han en puss på kinden och jag bad honom åka hem och sova istället för att slösa med min tid. Jag gick upp till Katarina Kyrka en stund sen ner mot en liten park där de har solstolar uppfällda. Jag satte mig där och en liten råtta (den var liten - vilket är ovanligt i Stockholm) kom springandes.

Den stannade upp och den tittade på mig en lång stund. Jag hatar råttor men just i den stunden så var råttan ett bättre alternativ som sällskap än en bakfull karl.

Det blev nästan som en metafor.

Kram fina du

MM

Ring Vc och be om hjälp, man behöver inte lägga in sig för att få hjälp. Jag väntade tills jag blev kallad till företagsläkaren, det blev min räddning.
Många kramar// Strulan ??❤️

Fem dagar har gått och jag jobbar med ångesten efter helgens fylla... stor del kommer jag inte ens ihåg men de är ju bland de värsta, vilka träffade man på?vad sa jag? gjorde jag bort mig? ont i kroppen har jag så har antagligen vurpat någonstans, vilka träffade man på ute vid rökrutan innan man drog hem och vad sa man...

Men men ska kämpa på och samtidigt ta tag i mitt problem innan ångesten försvinner så pass att jag tänker att "denna gång kommer gå bra"... Tänkte jag skulle prova ett AA möte och se om det är något för mig men inbillar mig att de kommer titta snett och mena på att mina problem är inga riktiga alkoholproblem

Nu har det börjat märkas på jobbet. Sjukdagarna blir fler o fler.
Snart ryker jag dit.
Jag skakar så mkt så att jag knappt kan skriva på tangentbordet ibland. Och det är liksom mitt jobb..
Har försökt så många gånger men fixar aldrig det trots att jag vet att jag sabbar hela mitt liv. Jag vill bara skrika rätt ut.

Jag gick hem idag igen, skakar, svettas, försöker äta, spyr. Röda ögon, röd i hela huvet. En riktig jävla alkis. Super, däckar, super, däckar..

Långt där inne finns jag, nu måste jag ut.
Vill definitivt inte lägga in mig, det skulle vara så förnedrande. Sticker min man så brakar allt. Jag hoppas SÅ att han vill kämpa med mig.

Lev och njut? / mt

Jag får rysningar av att läsa dina inlägg! Alltså jag trodde nästan de var skrivna av mig... Jag är 32 år, barn och har exakt samma problem som du, sedan helgens karatefylla så har jag varit helt trasig av ångesten av de jag inte kommer ihåg och ännu mer ångest av de jag kommer ihåg och de dumma man beslutade eller sa. Samtidigt kommer alla tidigare fyllor och dess konsekvenser upp i huvudet, vem är jag? jag är ju vuxen och har barn, varför kan jag bli den där stökiga, uppkäftiga tjejen på festen som oftast dricker så man måste ha textremsa och någon som leder en hem...det har ju alltid varit så, när ska man "lära" sig att mysdricka...nej det finns inget sådant för mig.
Nu har 5 dagar gått för mig och jag har pratat med en bekant som gått AA och jag ska försöka gå dit vid nästa tillfälle, men ni är flera som skriver något om program här på denna sida, vad är det?

Kämpa på, vi ska klara detta! Du verkar även ha sånt fint stöd ikring dig <3

...jag har fixat det förr, både genom ett aktivt val att helt enkelt avstå något år, men också när jag varit gravid.
Jag är nästan hellre nykter på nyår än på julen..tänker som du kring glögg, att det är så mysigt och gott.. på nyår har jag fullt upp med maten så där lockar inte drickan lika mycket mörker jag nu.
Tänker på hela vintern med Lumumba och hur gott det är..
...men sen tänker jag på den osäkra blicken mina barn ger mig ibland, de tvivlar på mig..och det är inte värt att göra dem besvikna.
Jag ska nog klara det.
90 dagar, det ska gå.
Jag har ju redan fixat 7.

Nu hör jag en framtidsvision hos dig..Superbra..Planera i huvudet och med barnen, så är dom helt med i förändringen som sker..Det är inte lätt att hålla iordning, när man inte ens har ett eget sovrum..Jag hade det ungefär likadant för 2 år sedan..Jag läste att du hade dåligt samvete för att du drack tidigare..Det behöver du inte ha fina lim?Du har gjort något jättestarkt och jättebra, som dina barn för alltid kommer att beundra dig för..Du slutade dricka och bodde ett tag med deras pappa som började dricka igen..Så hos dig finns mycket kraft och inre styrka..Bra att flytt för pappan börjar diskuteras..Varm kram?✨✨

Hej Mstrx!

Jag går igenom exakt samma sak som du. Min kvinna sedan 25 år lämnade mig i augusti. Vet vad du går igenom. Har själv provat att döva med spriten under denna fasansfulla period.
Det blev inget bra. Blev bara mer uppriven. Jag har alltid druckit men då utan depression och sorg. Fy fan vad man mår i den kombon. Gick CT i förra veckan och fy fasen vad jobbigt. Bra att du har fått hjälp.
Starka kramar till dig!
Kämpa för allt du orkar så njuter vi en alkoholfri helg tillsammans (hoppas jag).

...jag har fixat det förr, både genom ett aktivt val att helt enkelt avstå något år, men också när jag varit gravid.
Jag är nästan hellre nykter på nyår än på julen..tänker som du kring glögg, att det är så mysigt och gott.. på nyår har jag fullt upp med maten så där lockar inte drickan lika mycket mörker jag nu.
Tänker på hela vintern med Lumumba och hur gott det är..
...men sen tänker jag på den osäkra blicken mina barn ger mig ibland, de tvivlar på mig..och det är inte värt att göra dem besvikna.
Jag ska nog klara det.
90 dagar, det ska gå.
Jag har ju redan fixat 7.

.. att inte tänka på alkohol, prata om alkohol så gör jag det ändå. Jag vill ej göra det... jag vill ingen alkohol ha!!! Men min hjärna verkar inget förstå. Att jag ingen alkohol vill ha. Ingen alkohol just nu. Hur framtiden ter sig är en annan fråga. Tror jag läser och pratar för mycket om det. Min hjärna slappnar aldrig riktigt av. Oavsett tankar. Den är på högvarv. Med allt. Jag försöker att meditera. Jag vill bli fri. Fri från ångest och oro. Och det ska jag bli. För jag vet att nånstans där inne älskar jag livet. Livet som det är utan ångest, oro, förtvivlan och alkohol. Jag måste släppa taget om det som varit. Förlåta mig själv. Leva i nuet. Känna kärleken till mig själv och livet.
Jag duger som jag är. Jag älskar mig själv.
Jag är fri. Fri från allt och jag kan göra allt jag vill.
Jag är fantastisk!