Senaste kommentarerna i forumet

Vill bara sända en hälsning??
Du kämpar på så bra tycker jag?? så klokt och målmedvetet!
Kram ?

Tack för pepp i min tråd?
Roligt att läsa om dina framsteg och energi! Visst är det härligt att hålla nykterheten ??
Kram ?

Vi kämpar vidare, det blir en dag i sänder nu. Hittills ganska lugnt.. hoppas ni mår bra!

Kramar ???

Ja det gör ju det!!! Tycker veckodagarna är det ”enkla” dock när det är helg o ledigt kan det bli lite tufft....men nu när det gåt typ 38dagar (minus den lördagen!!) så känner jag mig mkt friskare o piggare!! Tränar stenhårt o ofta! Så jävla skönt e det!

30 dagar känns mäktigt mycket! Och jag mår så mycket bättre ? Trött är jag förstås, men det är jag så van vid att det är normaltillståndet. Men jag är pigg punktvis åtminstone!

Måndag för fyra veckor sedan var jag på ett styrelsemöte i en förening som jag just blivit invald i. Helt galet ångestriden, jag hörde knappt vad de andra sa ens. ”Låt mig komma härifrån” var det enda jag tänkte. Men jag gick dit, och jag var inte helt okontaktbar.

I sådana lägen sätter jag på mig masken, blir proffstrevlig typ. Lite kantig och tjurig kanske, men ingen som inte känner mig väldigt väl märker någon skillnad.

Det är faktiskt en trygghet att veta att hur dåligt jag än mår så kan jag koppla på ”autopiloten”. Det gör att jag sällan undviker saker - och det skulle bara i sin tur förvärra ångesten.

Men det finns förstås en gräns även för mig. Första gången jag var utmattningsdeprimerad (2007) låg jag rakt upp och ner i soffan framför tv:n de tre första veckor, helt okontaktbar. Gick ner 12 kg på tre veckor, kunde inte ens äta.

Men SÅ dålig blir jag aldrig igen, jag ser symtomen på mycket tidigare stadium och jag lär mig hela tiden vad jag behöver - och vad jag måste välja bort.

Ikväll var jag på möte med samma styrelse. Jag hade ingen ångest, och var bara lite irriterad över bristen på struktur. Och jag tog inte på mig mer än det som jag precis har tänkt mig att göra för föreningen. *klapp på axeln*

Den här veckan är lite tajt för mig. Möte ikväll, på show imorgon kl 19-23, kurs med jobbet ons-tor med middag på kvällen och hotellnatt.

Det ger mig sämre med tid att skriva och läsa här, och reflektera över min nykterhet. Sämre med tid för återhämtning överlag.

Det är egentligen big no-no för mig att först hålla igång hela dagen på jobbet och sedan på kvällen också. En kväll per vecka är okej, men tre kvällar i rad ?

På onsdag blir det dessutom alkohol till maten på kvällen, och mingel innan och efter i hotellbaren, och svindyrt vin brukar det alltid finnas på rummet. (Varför egentligen?)

Jag måste tänka på detta NU för att planera hur jag ska agera helt enkelt. Så att jag agerar rakryggat och rätt utan att ge utrymme för minsta tvekan.

För jag vill verkligen inte dricka. Jag får hantera stressen på annat sätt. Så mån-tor den här veckan planerar jag in dagliga lunchpromenader och träna mindfulness varje dag.

30 min lunchpromenad plus 30 min med sångmantra och djupandning SKA jag hinna med att klämma in varje dag.

Jag ska dessutom försöka avvika så tidigt det bara går på onsdagskvällen. Eftersom jag inte dricker alkohol lär jag vara rejält trött, och inte heller ha samma intresse av att sitta kvar och tjöta med folk.

Vad det gäller dricka i baren och till maten ska jag beställa alkoholfri IPA. Ingen kommer att bry sig. Och frågar någon drar jag förklaringen om klimakteriet. Då blir det knappast följdfrågor ? Folk är generellt så obekväma med att prata om klimakteriet.

Men det är faktiskt sant att nykterheten har gjort mina klimakteriebesvär SÅ mycket lindrigare! Och det är också en motivation att fortsätta vara nykter ?

Hej! Kul att det flyter på bra för dig!? Känner igen mig mycket i det du skriver. Tror jag vet vad du tänkte när du namngav din tråd. (Vet att det var länge sedan) Sluta på egen hand i den bemärkelsen att inte ta hjälp av ”proffs” eller sjukvård. Jag tänkte så i alla fall innan jag slutade. Men i samma stund som man började läsa här på forumet så tog man ju hjälp med att sluta?

Det där med att dricka ensam gjorde jag också ofta, eller ofta, mest hela tiden faktiskt. I bland satte jag mig med en kasse öl framför datorn och spelade dataspel, i timmar, tills ölen var slut.
Snacka om att fly bort från verkligheten?

Lycka till med den fortsatta kampen mot alkoholen!
Jag tror på dig!

Kram

Note to self:
Tänker på det där ”glaset” som vi alla tycks längta efter, tråna efter, möjligheten av att dricka det där ”goda glaset” på midsommar, på altanen, framför brasan. Men det är ju inte ett glas, det är minst tre.
Jag har druckit kontrollerat, otaliga gånger, men det är endast av det skälet att jag ofta/ibland, vet hur jag ska kontrollera mig. I sällskap, med familjen, vänner- för att inte väcka misstanke.
Att gå igenom de här ganska jobbiga och skaviga, kliiga första veckorna av nykterhet, en gång till. Jag önskar att jag slipper och har sinnesnärvaro nog att inse skillnaden mellan mig och den som har - turen kanske - att ha ett annat beteende. Men jag är ödmjuk inför risken.
De flesta med erfarenhet säger att det är mycket, mycket svårt att lära sig dricka kontrollerat, om man druckit sig till ett problematiskt a-intag. Jag kan inte sluta tänka på vad som gör att vi envisas.
SÅ gott är inget ”glas vin”.
Ärligare, för mig, är att försöka förstå den ibland irrationella längtan, men inte desto mindre, önskan att känna nåd, glömska, oskärpa, enkelheten i teckning som en huvudfoting.
Oskärpan, glömskan, gläntan. Kan inte bara vara en fråga om berusning som i alkohol.
Jag letar, och har inte för avsikt att ge upp.

Härligt att höra att du känner kontroll på alkoholen nuförtiden. Låter trist ändå att behöva den för värken. Men va skönt att du kan köra spinning och cykla, förhoppningsvis är det lika bra mot värken som a-hjärnan! ??

Tack för pepp. Känns lite bättre i kväll. Ska verkligen försöka göra roliga saker. Sånt som gör mig glad.
Hoppas det går bra för dig också. Och att du också kan välja glädjen.
Kram

Och vid en vårdnadstvist vill du inte att hon använder ditt drickande mot dig, så desto viktigare att du är nykter. Vid 12 års ålder tror jag barnen får välja själva. Tror. Har ingen personlig erfarenhet alls.

Men som någon innan sagt - fokusera på det du just nu kan påverka. Det vill säga att vara nykter!

Grattis till dag 5! Nu är det värsta över, och du kommer må bättre och bättre den närmsta tiden. Gäller dock att inte falla i den klassiska fällan. Dvs tycka att ” det här gick ju bra, nu kan jag säkert ta ett, bara ett glas” Kämpa stenhårt nu, så kommer dom nyktra dagarna snabbt bli fler.

Kram

Ikväll har jag varit med en grupp och besökt Teosofiska samfundet. Teosoferna ser till andlighetens kärna, vad alla religioner har gemensamt. Kärlek & sanning. Kan kännas lite flummigt men var intressant. Nu är jag jättetrött efter utflykten till stan såhär på kvällen. ?

Den öppnade flaskan är nu inkokt i köttfärssåsen så lugnt med den! Den oöppnade ligger kvar i skafferiet men känns inte som ett hot mot nykterheten. Inte just nu i alla fall.

Mötet på beroendekliniken i dag var bra. Bokade ett nytt möte om 6 veckor. Inför det mötet ville terapeuten att jag skulle ta nya blodprover. Jag protesterade inte, men tyckte väl att det kändes lite onödigt. Slöseri med skattemedel gillar jag inte. Men sedan kom jag ändå att tänka på att de på kliniken ju verkligen gör ett seriöst arbete. Jag säger att jag inte dricker, de tror på mig förvisso men vill ändå hålla koll på mig. Det finns ju ett skäl till att jag skrivit in mig hos dem. Jag vill ha stöd i mitt nykterhetsarbete. Blodprov kan vara just ETT sådant stöd.

I dag träningsfritt. Spinningpasset i går var inte att leka med. Det kunde samtliga deltagare intyga, inklusive ledaren. Slutet av passet valde jag att cykla nedför när de andra cyklade uppför...

Man behöver vila sina muskler också för att bygga dem. Och så behöver jag ju min glotid, men det vet ni redan :D

Kram!

Eller också väntar jag på att något tillräckligt stort skall hända som gör det oundvikligt och att jag bara tar en väska och går, vet inte om jag undermedvetet bara väntar.

Jag behöver ju som sagt bygga upp mig själv innan jag kan ta en fight, troligen bör jag söka hjälp för hur jag ska hantera henne och kanske även drickandet. Nu vet jag inte hur det fungerar med vårdnaden, barnen går på mellanstadiet så antar att om vi inte kommer överens så handlar det om en rättsprocess?

Ja, samma lika, Vakna vacker.
Vi traskar på.
Jag tror absolut att våra tidiga år präglar oss, men det gäller liksom att klura ut hur. Det är ju inte så enkelt- det ena leder till det andra.
Barndomens små stigar går i förunderliga mönster. Är ofta glad och tacksam över min uppväxt, som inte varit felfri på något sätt, men rik på känslor, erfarenheter, mycket människor och föräldrar som gjort mycket rätt. Men som är präglade av sina resp uppväxter, och som jag försöker pussla ihop med min egen.
Jag upplevs som stadig- men känner mig väldigt känslig, nästan genomskinlig i vissa avseenden. Långa känselspröt. Van att ”vakta” (syskon) och se till att inget farligt ska hända dem. Känt mig stor nästan från första början, tidiga minnen av att ta ansvar, inte vara barnslig. Samtidigt som jag ibland lidit av ordentligheten så pass att jag blivit gränslös i vissa avseenden. Kanske finns en nyckel tlll både trasslig ”kärlek”/relationer, samt vinets löfte om glömska.
Just nu känns inget av detta så farligt. Terapeuter brukar säga (eller iaf min) att det värsta redan har hänt. Och så känns det. På ett lugnt sätt.
Idag väljer jag att vara nykter, och idag känns det som en ynnest att få vara det, som att ha hittat en skatt.

Det låter onekligen som ni passerat gränser och sagt saker som skadat er så mycket att det aldrig går att reparera.

Men om du ska klara av en skilsmässa med allt vad det innebär på bästa möjliga sätt så måste du vara nykter ? Bättre motivation kan du ju knappast få!

Och barnen är väl stora nog att själva få bestämma var de vill bo?

Ja, jag var ju aldrig något vidare bra att hålla räkning på antal glas och enheter och uppenbarligen inte på mina nyktra helger heller, @torn, skärpning utlovas- och tack för att du läser (och räknar åt mig...) ?
I morse vaknade jag och kände mig bakis. Hemsk känsla. Trött och orkeslös. Dubbel Treo, sedan körde jag genom dagen tills jag insåg att jag hade feber.
Ingen stor sak, men jag fick en flashback kring alla dessa dagar som gått i känsla av orkeslöshet, trötthet, längtan efter att dagen ska ta slut. Hur har vi orkat?
Under två månader har jag varit pigg. Haft energi, kraft och varit glad. Varenda dag. Inte lycklig hela tiden, men grundglad för det mesta.
Så Ps- till mig själv.
Glöm inte skillnaden.

Tack för ditt meddelande, du har rätt till hundra procent i vad du skriver. Jag kan inte ens vara sjuk och hoppas pa lite sympatier eller hjälp, även om jag skulle ligga i sängen med 40 graders feber skulle det vara mest synd om henne. Därför kan jag inte minnas när jag senast tillät mig vara sjuk, förutom en magsjuka för ett par år sedan som jag inte kunde gömma undan för henne. Hon hånar mig nu för att jag föll och drack i helgen, men att hon "föll" först och bråkade och skrek har inte existerat då hon inte alls gjorde det och att jag bara hittat på - helt sjukt faktist. Idag har hon plötsligt börjat prata med oss alla igen, men helgens händelser är hundra procent mitt och barnens fel. Jag orkar inte ens bråka utan låter henne tro vad hon vill tro. Jag behöver göra upp en plan, tror inte det finns en chans att vårt äktenskap kan bli bra. Men lättast just nu är att låta henne tro att det är okej för att kunna komma på en plan. Hon har redan hotat mig med att hon tänker göra mig bankrutt och att jag inte ska få se barnen om jag lämnar henne, så det är bäst att inte göra det utan plan som sagt.

Tack igen för att du skrev!

Att läsa din skildring av naturens kraft, och om man inte skulle tro sina egna erfarenheter så finns ju numer massor av forskning som visar just hur skog/vatten hjäper oss att läka. Jag har haft min springrunda i skogen, 6,5 kilometer och jag tröttnade aldrig. Nu har jag flyttat och letar ny runda.
Jag berörs av dina framsteg, och blir glad att läsa om hur det går för dig.
Extra snällt är det ju att du håller koll på mig och mina dagar/ ovanpå allt annat. ??
Jag undrar om det är freudianska felräkningar från min sida. Att det verkar finnas nån annan- som har min rygg/räknar mina dagar.
(Ja, jag ska såklart skärpa mig med detta.) Tack T, ha en fin vecka nu trots ordinary vabb, kram!

Det har alltid varit jag som tagit initiativet till att träffas, utom första året när han var ”tvingad” nykter.

Nu börjar jag ledsna och försöker att undvika att ens nämna när kan vi träffas, ska vi göra något osv. Men det är svårt då jag är mycket ensam och ser han även som min bästa kompis.

Var på mitt första gruppsamtal på beroende enheten och det var intressant och jag känner mig tacksam att vi inte bor ihop!

Vi fick i hemuppgift att skriva ner våra beteenden och vad vi kan göra för att förändra och jag vet att stärka min självkänsla och försöka hitta nya sociala sammanhang är det som blir mina första ”jobb”!

Jag och särbon pratade om att göra nyktra saker..... men helt ärligt jag tror inte på det ett jäkla dugg! Det är nog jag som ska vara nykter i så fall och han fortsätter med sitt. Suck!

”Man måste få eller ha fått kärlek av någon, för att tycka om sig själv❤️” ”Fina minnen gör att vi känner Kärleken inom oss även om personen inte längre finns i vårt liv..❤️”. Dessa citat känns viktiga för att förstå varför många inte känner kärlek, och istället väljer dimman, och förnekelsens kemiska rus...

För varje dag kommer du att må lite bättre, även om sämre dagar kommer förstås. Få din man att göra mer hemma är nog en nyckel också! Bra jobbat ?

Lyssnar på sista kapitlet i boken nu, sen börjar jag nog om, eller lyssnar på favoritkapitlen.

Kram ❤️

Bra att du fick svart på vitt att alkohol inte är någon lösning på ångesten.

Du behöver nog vara extra vaksam på suget några dagar, men du ska absolut inte tänka fuck it och fortsätta dricka, utan snarare ska du ge alkoholen fingret!

Du kan fixa det här! Jag tror på dig ❤️ Du måste också tro på dig själv ❤️ Och framför allt måste du vilja vara nykter till 100 procent, stänga bakdörrarna.

Lätt blir det inte, men alternativet är mycket värre.

Kram ❤️

Tänk vad livet kan vända, från att ha mått dåligt så länge till att bara känna frihet!

För första gången i mitt liv tar jag ansvar för den jag vill vara, jag fick ett rejält uppvaknande och nu står jag här med hela världen framför mig! Jag har fått tillbaka kreativiteten och jag vet att ingen kan stoppa mig längre. Jag känner mig så tacksam för att mitt ex tog steget att ge upp och fokusera på sig själv.

Jag har blivit tvungen att växa upp och inse att jag kan inte tycka synd om mig själv längre, jag måste bli vuxen och inse att livet har sina upp och nedgångar. Livet är f¨cking tufft och det är så det ska vara, för hur vore livet utan problem?

Jag har varit med om det värsta jag kan tänka mig än så länge, nu vet jag hur det kan kännas och hur jag ska kunna hantera det i framtiden. Livet tar inte slut bara för att man blivit djupt sårad eller att livet svänger. Man är starkare än vad man tror!

Ha en fantastisk dag alla och allt löser sig alltid på ett eller annat sätt.