Senaste kommentarerna i forumet

Ja knaskatten det är ett tydligt kvitto! Det känns bra. Vilken tur jag skrivit här.

Kom på en till sak. Eller kom på och kom på. Erkänner en till sak snarare som jag låtsats inte hänt.

För kanske 2 år sedan åkte vi på en kryssning. Jag betalade och ordnade så att vi för en gångs skull gjorde nåt som familj. Min man tyckte det var toppen. Och buffén var ju kanon med öl och mat.

När vi gick till hytten för att sova så stannade min man i en bar. Han drack. Jag var i hytten med barnen och mådde så dåligt. Kändes helt fruktansvärt att sitta fast där och så var min man ute och drack på båten. Vi hade ju redan ätit, gått i butiker och dansat och haft kul. Han kom sent till oss igen full. Inte bråkig utan väldigt glad. Jag spelade med men kände ändå ett mörker inombords av sorg.

Dagen efter mina damer och herrar sov han HELA dagen förutom en snabb frukost. Jag var med barnen. Vi åt lunch och fikade och sånt. Intalade mig att det var rätt smart att min man sov för han skulle ju jobba dagen efter. Det var därför han sov. Inte för att han var galet bakis.

Sedan har vi pratat om att åka på en kryssning fler gånger. Men jag får panik av tanken på en till natt lämnad i hytten igen. Klarar det inte. Att BO en natt på en flytande krog med en alkoholist. Ingen bra idé.

Tack och lov minns barnen den där kryssningen som något av det roligaste de gjort. Men det är ju för att vi var där som familj och för att jag ansträngde mig varje minut för att få allt att vara bra. Vi har ett foto på oss alla därifrån. Som en fotograf tog. Min mans ögon är suddiga och han ler på sitt speciella sätt som han ler på när han är lite berusad. Jag har lagt undan fotot för jag blir mest sorgsen av det.

❤️?❤️?❤️ och ??? / mt

❤️ 3 helnyktra år och ett helt nytt liv i frihet ❤️

Du får bara fler bevis på att skilsmässa är rätt. Du HAR försökt. Du har gett alla chanser som finns, gång på gång. Måste ändå vara skönt att veta, att du verkligen gjort allt. ?

Det värmer! ?

Vi blir experter på att dölja, mörka och släta över. På alla sätt. Jag har verkligen ingen att prata med. Eller jo, egentligen flera stycken men dom hade samtliga (garanterat!) polisanmält och gjort allt vad de kunnat för att ta mig från honom. Jag vågar inte ens tänka på vad min pappa hade gjort om han hade vetat. Oj, oj, oj.... Därför förblir jag tyst, låtsas, döljer och kapslar allt inom mig.

Helgen är nykter här så här långt. Han är gullig och kärleksfull och vill att vi ska umgås. Jag stod i köket för en stund sen och laddad kaffebryggaren. Tittade ner på golvet och återupplevde ett tillfälle när jag låg precis där och det han gjorde med mig då. Helt overkligt. Nu är vi på gå gång att flytta. Sälja vår jävla (ursäkta) lägenhet, som jag hatar pga allt som hänt här, och flytta ut på landet i närheten av mitt föräldrahem. Ska bli så otroligt skönt!

Då kan han heller inte få för sig vissa saker på fyllan (som han får ibland), tex att gå ut sent eller mitt i natten för att köpa cigg eller öl på den dygnetruntöppna macken i närheten...

Önskar dig en fin, lugn och vilsam helg ?

Läste tillbaka i min tråd litegrann för 2,5 år sedan cirka. Herregud vad jag mörkade mitt liv. Jag fokuserade på mitt eget nyktra liv och försökte att inte skriva så mycket om min man.

Men nu räknar jag efter. I 2 och 5 månader har han varit i sitt återfall. När han började dricka igen fick han det att låta som att det var tillfälligt. Men snälla nån. Nästan 2,5 år har passerat. Och han ber mig fortfarande om mer tid. Att finnas här och förstå att det finns anledningar till att han dricker. Han undrar hur jag kan lämna min egen man såhär. Vi gifte ju oss "i nöd och lust". Men vad händer när den ena partern aktivt gör att det hela tiden är nöd? Med flit.

Jag har visst också skrivit att barnen påverkades av hans drickande redan för så många år sedan men sedan har jag tydligen normaliserat även det. Läskigt. Jag trodde att jag inte hade sett det så. Inte förrän nu. Men jag har väl blivit expert på att normalisera och förtränga. Usch. Obehagligt.

Vaknade pigg och fräsch idag och min fredag såg ut som din ungefär, a-fri cider, mys framför en film och min hund som sällskap. Dag 12 nu och min beslutsamhet är fortfarande min drivkraft ?? Ska åka och hämta min dotter nu och vi ska besöka IKEA och äta lunch. Myslördag och nykter idag också. Imorgon kommer maken hem, jag ska prata med honom inom kort och förklara ännu en gång och få honom att förstå och inte förminska mina problem. Ha en skön lördag ❤️

Min fru har pmds. Tar medicin mot det men glömmer ibland. Hemskt för henne. Svårt att inte hela familjen dras med en bit i mörkret under de perioderna, Det är liksom vårt fel allting just då. Men vill vara tydlig med att det såklart är synd om henne och inte mig :)

Spinning är väldigt bra för mig. Jag behöver bara trampa och lyssna på instruktören. Dessutom blir jag genom svettig vilket jag gillar. Det blir liksom träning både för kropp och själ. Jag rekommenderar att du provar ?

Ja gud så trött man är!
Men idag vaknade jag helt utvilad! Känner mig fräsch! Ska ta an den dagen också!

Känns som jag fått miljoner mer tid! Jag har tid att göra roliga grejer istället för att dricka eller vara bakis.

Snart en vecka nykter ?

Hmm....5 veckor kändes orealistiskt förr. Nu känns det normalt, hetsen att räkna dagar har lagt sig. Dagarna flyter på mer än i början.
Har tagit en liten paus från forum, AA, poddar, litteratur. Blev för besatt av att inte dricka alkohol, tänkte på att inte dricka konstant.
Vilket i sig blev jobbigt, behövde bara vara. Vilket gör att det bara blev lättare.

Träningen har nu börjat ge resultat av att bara plocka bort alla kalorier som ölen förde med sig. Har de senaste åren tränat mycket bara för att ligga på +-0. trodde på riktigt inte att kaloriintaget genom drickandet var så stort, och att träningen gav resultat. Förnekelse åter igen.
Ser det som en välsignelse att vakna en lördag 05.40 och va utvilad. Utan torr strupe och huvudvärk Blir typ förvånad varje morgon.
Har sovit bra varje natt sen jag skippade alkoholen, skumma drömmar men bra.
Tidigare trodde ja att jag hade sömnsvårigheter och att alkoholen vart bot på det. Och att stressen var på grund av jobbet och att alkoholen var bot på det.
Nu tror jag inte, utan vet att alkoholen var starkt bidragande till mina problem. Kärnan till problemen.

Har kassa dagar som alla, men ser det mer nyanserat utan att knyta näven och vänta på nästa tillfälle att ventiler (supa).
Oron och stressen har oftast släppt dagen efter och har då nya krafter att faktiskt lösa saker istället för att tänka på dem.

Suget kommer ibland men inte lika ofta. Har dock hållit mig hemma med familjen fram till nu, och inte ställts inför så många prövningar. Nu går jag in i en period med resor i jobbet med middagar etc.
Vilket kommer pröva min vilja och karaktär (om jag har nån). Ser fram emot dessa prövningar, då livet är mer än att vara hemma med familjen. Måste leva mitt nya beteende fullt ut och inte gömma/fly från situationer.
Stödet från familj och företaget är enormt och har gett mig styrka många gånger. Alla får göra som de vill, men för mig så betyde ropet efter hjälp allt. Annars vet jag att detta hade varit ett av mina många misslyckade försök.
Ändra dryck, dricka mindre mängd, dricka vissa utvalda tillfällen etc. har provat allt i min ensamhet. men varit tillbaka på ruta 1 inom kort.
Har insett att det kommer ta lång tid att ändra min syn och beteende gällande alkohol. Om jag hade kunnat konservera min känsla/mående när jag bestämde mig. Kunna ta fram den när som helst så skulle detta vara enkelt. Problemet är att man glömmer hur det kändes och hur det var.
Så jag försöker varje dag påminna mig om hur det var den dagen när jag på riktigt bestämde mig, samt den befrielse som kom när jag berättade för jobb och familj.

Idag är det ett löparlopp på schemat. Ett halvmaraton, med förhoppningvis ett personbästa. Idag mår jag bra.

Önskar er en trevlig nykter lördag!

Mvh Broken

Hej Sober ❤️

Det går knackligt framåt! Första fredagen igår som jag var nykter på väldigt länge. Jag är inne på dag 7 nu, i morgon är det prick en vecka som jag varit nykter.

I går var en prövning.. Fick ju inte den där fredsgskänslan som jag normalt får. När jag vet att jag kan ta ett glas vin (eller fem) och är ledig. Men jag drack läsk med mina barn, åt tacos och kollade film. Målade lite (har precis börjat) man har ju väldans mycket mer tid på kvällarna nu när man inte dricker.. Helt sjukt egentligen. Förut hade jag suttit med mitt vinglas, pratar i telefon eller med mannen om strunt. Nu har jag plötsligt tid för mig själv.

Sen gick jag och la mig och vaknade utvilad och nykter! Vilken känsla!

Men är mer lättretlig såklart. Ganska sur och grinig överlag. Men idag kommer bli första lördagen nykter på länge! Så jag ska ta mig an denna dag också.. En dag i taget ❤️

Vad jobbigt med din man. Min man dricker fortfarande och så men han bjuder inte mig. Sen dricker han öl och det gillar jag inte. Han vet att jag inte kan dricka nu. Du kanske kan sätta dig ner med honom nu på dagen och förklara dina känslor bättre. Han kanske bara inte riktigt förstår dig. Säg att du känner dig maktlös inför alkoholen och behöver hans hjälp. Det kommer säkert bli bra ❤️

Hoppas din fredag var nykter och fridfull ❤️ Kram

Hej!
Hur mår du idag? ?

Jag tänkte bara fråga en sak av ren nyfikenhet.. Om du inte känner dig minsta påverkad av vinet, varför dricker du det då? Det är starkt jobbat i så fall för jag hade nog druckit tills jag kände den där lilla buzzen.
För mig var nämligen själva njutningen att man blev avslappnad och liksom kände att man hade fått i sig alkohol. Ett glas alkoholfritt vin hade inte gett samma känsla. Ibland kunde jag också känna att jag "var i princip nykter" men i verkligheten är man ju aldrig det om man tänker efter.

Även bakiskänslan, jag vaknade alltid upp med den där känslan av att nått är fel, behövde inte vara trött eller så men man har en vinaktig smak i munnen, och den där känslan i kroppen. Idag är faktiskt första lördagen på länge som jag inte känner det.

Jag skriver inte för att vara dömande alls ❤️ Jag hoppas verkligen du klarar att dra ner på det. Blir bara lite orolig för dig då det verkar så psykiskt påfrestande att bli lite begränsad i sitt drickande. Det känns nästan (för mig) jobbigare än att avstå helt om du förstår vad jag menar. För första glaset triggar ju hjärnan att man vill ha mer.. Speciellt om man är ensam hemma och det finns mer att tillgå.

Var rädd om dig och skriv gärna mer här ❤️

Ja miss lyckad. Att sedan få slippa ångest över hans drickande kommer att bli helt otroligt. Så overkligt. Kan man ens få leva så? Att slippa vara rädd på natten för vad som ska komma. Våga kliva upp kl 2 på natten och dricka vatten utan att göra det så snabbt som möjligt pga risken att han kommer in full genom ytterdörren. Att ens våga dricka vatten... Ibland låter jag bli för att jag inte ska behöva gå upp på toaletten och möta honom. För möter jag honom full är risken stor att han vill hålla mig uppe. Och säger jag nej kan han följa efter mig till sovrummet och väcka barnen. Så varje liten grej måste planeras för att risken för bråk ska minimeras. Sedan kan planeringen spela noll roll. Han kan slita upp dörren ändå oavsett tid på dygnet.

Slippa vara stressad över att hunden ska vakna av honom så att jag behöver smyga ut när mannen somnat för att låta hunden kissa.

Usch alltså vad är det jag lever i... För det gör jag fortfarande. Jag har svårt att tro att det inte blir fler fyllebråk innan han flyttar härifrån. Men jag hoppas. Det är misshandel det han gör. Att ens behöva leva i oron att det kan hända är misshandel.

Du har rätt knaskatten. Saker är inte det viktiga. Och dessutom kan det vara bra att jag är ärlig med hur det kommer att se ut framöver. Jag ska ensam sköta ett hushåll och då måste vi tillsammans tänka smart och vara sparsamma för att kunna ha råd med roliga saker ibland.

Om min man flyttat ut till jul kan deras rums makeovers absolut vara en varsin julklapp. Bra idé ??

Det här inlägget satte verkligen fingret på det värsta jag vet med att leva med en man som dricker såhär. Och det är detta jag försökt förklara så ofta för honom. Men han förstår det inte. Har aldrig förstått och kommer aldrig förstå vilken terror det varit för mig i alla år.

Ibland har jag tittat på lägenheter på nätet och kollat planlösningarna. Då har jag alltid tänkt hur det skulle kunna funka i vår familj med planlösningen. Hur nära skulle min fulla man vara sovrummet? Kan barnen ha egna rum eller måste ett rum bli mannens rum. För det värsta jag vet från förr är när han bakissov i nåt av barnens rum. Så pass respektlöst tycker jag det var att jag ordnade ett eget rum till honom. Pga det delar jag alltså rum med mina barn nu. För att han inte ska lägga beslag på deras rum. För jag sover ju bara där på natten medan min man kunde blockera rummet en hel dag. Och barnen vågade inte störa för att hämta nån leksak eller så. Hemskt.

Alltså när han flyttar kommer jag ha så mkt plats trots att det bara är en av fyra som flyttar ut. Men han tar verkligen upp så mkt plats. Även när han är borta för jag vet att han snart kommer och låter och stökar och bråkar. Och hans rum är kaos. Hade det varit mitt rum nu hade det varit fint därinne så att det blir brukligt om dagarna. Nu är det bara pinsamt om nån ens tittar in där.

Hoppas ni får en fin helg därute allihop. Kram!!

PS. Tack för tips om antidepressiva knaskatten. Jag har det i bakhuvudet om jag skulle fortsätta må dåligt även när allt lagt sig här hemma ♥️

är bättre än vin. Så kändes imorse när jag vaknade. Jag vaknade pigg och glad. En märklig men oerhört skön känsla.

En lång promenad väntar om någon timme. Så skönt att inte ha ångest och illamående. Älskar livet just nu.

Denna känsla efter en vecka utan vin.

I dag ska jag till storstaden med stort S. Träffa vänner utan A i bilden, så himla skönt. Vet att det kommer ta på min energinivå ändå då jag blir trött vare sig det är kul eller inte men ser ändå så fram emot det.

Måste bara fixa i ordning mig och packa först, är lite seg på sånt, så chillar i soffan först.

Drömde om att jag drack även i natt, men det var ju ingen fara - för det var ju bara en dröm.

Väljer att inte dricka idag, istället kramar jag på fina vänner och mår allmänt bra

...av att vara nöjd slår ju allt! Att lyfta sig själv helt enkelt!

Du är så grymt stark! Hejja dig vilken inspiratör du är!

Håller helt med er till fullo på allt ni skriver! Jag är inte heller inne här så ofta för tiden räcker helt enkelt inte till! Jag får verkligen dåligt samvete när jag inte hinner skriva och peppa andra som peppar mig och för mig är det en känsla av ännu mera dåligt samvete!

Men det bästa av allt är NI finns! Kram

Ja visst kan man bli chockad själv när man ser sitt liv utifrån liksom.. Allt vi gått igenom och normaliserat. Men innerst inne vet vi ju att det inte alls är normalt. Men det är ju en överlevnadsstrategi när man är mitt i det. För att orka med så förtränger man och förklarar och slätar över. Tillsist vet jag ibland inte om jag bara överdriver de gånger jag fått nog liksom. Men sanningen är ju att det är alla andra gånger jag "underdriver".

Väldigt många av dina inlägg hade jag kunnat skriva. Hur mannen kan vilja rädda allt och ändra sig men likväl börja dricka en dag senare?!

Mina barn går i lågstadiet båda två. Och de verkar ha blivit tillräckligt stora för att deras pappa ska tycka (i fyllan) att det är okej att väcka dem och prata illa om mig och min familj. Det är därför jag vill skiljas. Men jag sa att om han slutar dricka helt kan vi försöka igen. Men i hans bakfylla och ilska så skyndade han till och med på hela processen. Skrev på pappren och postade dem. Så nu är det betänketid på 6 månader (snart har en månad passerat).

Det är en jobbig period nu men tänker jag tillbaka så är ett liv med en aktiv alkoholist ohållbart.

Läste att du träffat en man och fått känna hur det är att möta en man utan alkoholproblem. Men att du önskar det var din sambo du fick uppleva det med. Jag förstår dig så väl!! Det finns ju alltid den drömmen inom oss och en tro på att det livet ligger och väntar. Men frågan är hur länge man ska vänta och såras. 15 år till? ☹️

Din son påverkas negativt också skrev du. Jag tror att när vår egen kraft svajar och vi är så fast i vårt beteende att trycka ner våra känslor och inte ta oss själva på allvar så kan det hjälpa att titta på barnen utifrån hur de påverkas.

Tills nyligen stannade jag med min man för barnens skull och hade kunnat göra det hur länge som helst. För deras skull. Men nu när de mår illa av hans beteende så måste jag skiljas tidigare än vad jag planerat.

Det är en stor sorg att ge upp sitt förhållande med den man bildat familj med. Det var ju inte planen när man startade sitt liv ihop. Men tar det slut är det faktiskt inte vårat fel. För vi kan inte sluta dricka åt dem.

Justja. Jag ska bo kvar i vårt hem och mannen hitta lägenhet. Jag behövde inte kräva det utan han vill ha nåt mindre och billigare.

Hoppas jag inte skriver som om jag vet vad jag håller på med eller är ute på andra sidan. Tyvärr är jag fortfarande fast i detta ett tag till och jag genomlider fortfarande min mans nattliga bråk och fylla regelbundet. Han dricker fortfarande och påverkar oss oerhört negativt. På ett sätt bra att bli ännu mer säker på att separation är rätt men också slitande. För jag orkar inte mer. Är så själsligt trött och av all inhållen gråt känner jag mig ofta alldeles febrig ☹️

Men det är nästan värre när de är snälla och kärleksfulla? För då kommer hoppet fram. Falskt hopp är det för det mesta.

Hoppas jag inte skrev för långt. Och hoppas du får en fin helg ?

Jag har bestämt mig för nykterhet och har klarat detta i en månad. Helt fantastiskt att få livet tillbaka.
Mitt problem är att min man inte vill sluta. Känns inte kul att tillbringa fredagskvällen med någon som är full och otrevlig.
Han tar ”vita veckor” senast 10 dagar inför inför sina provtagningar. Då är han ännu otrevligare.
Jag vet att det är hans beslut. Men frågan är om jag i längden orkar leva med honom. Någon som har erfarenhet?

Om några dagar har jag varit nykter i en månad. Det känns underbart. Ingen ångest ingen baksmälla som förstör dagen som kommer.
Det har gått förhållandevis lätt att sluta dricka alkohol och jag har ingen längtan tillbaka till det som var. Äntligen kan jag börja leva på riktigt.

Instämmer helt GaragePer!
Jag började träna stenhårt för sju år sedan efter en galet stressig period. Gick KBT och blev ordinerad träning. Cyklade flera långlopp och sprang milrundor och mådde riktigt bra. Bara det att jag fick inte med mig min bättre hälft på det tåget och fick skuldkänslor för att jag var borta så mycket på mina ”egotrippar”. Fick gliringar så som ”Ska du ut och cykla igen”. Jag tappade lusten och satte mig i tristessen och drack istället. Ser mer och mer att skilsmässan var ett bra tillfälle att förändra min livsstil och livssituation. Jag tänker fullfölja min terapi för vem vet, det kanske kommer något riktigt bra ur den. Stort tack för stödet Per.

CTn har funkat bra. Lite darrig i händerna men annars bra. Jag har varit lite småosäker i finmotoriken något år nu så jag vet inte riktigt om det är abstinens eller vad. I vilket fall var jag på en dejt med en jättesöt kvinna idag. Vi var på pub och restaurang i fem timmar. Jag drack vatten och alkoholfri öl och hon fick dricka A. Gick helt smärtfritt, jipeee. Körde henne sex mil hem och lika lång väg tillbaka. Kan inte minnas en fredag jag kört bil på kvällen/natten. En stor anledning att jag inte vill hålla på med spriten är att jag gärna vill träffa nya människor och vara mig själv utan påverkan. Vill inte att nya vänner ska se mig som en hinkare.
Mycket piggare nu. Hade jag krängt en pava efter jobb hade jag väl somnat klockan sju i soffan och inte fått uppleva detta möte. Halvdan 2.0 på G kanske.
Tack för all uppmuntran allihop. Så glad att jag hittat hit.

Underbar taktik mot ångest som jag definitivt skriver under på.
Det är en genial ide, faktiskt.
Men ibland orkar man inte springa intervaller. Fast all aktivitet som höjer pulsen ger endorfiner, som samtidigt ger lyckorus. Det kan räcka med att ta trapporna när alla andra tar rulltrappan. Visste ni att rulltrappan och fjärrkontrollen till Tv från början var menat som ett handikapp hjälpmedel? Kommer ni ihåg när man fick lyfta rumpan från soffan för att byta från kanal ett till eventuellt kanal två?
Tänker mycket runt varför extrem ansträngning gör oss nöjda och lättare kan avstå alkohol?
Är det en lätt ekvation eller bara ett mindfuck?
För mig hjälper träning men den måste vara tuff. Allt för att känna mig OK och tillräcklig.
Alla har sin egen verklighet och sitt eget universum, alla människor tror jag mår bra av att röra sig, utmana sig, våga, bli ansträngda, få puls, ta steget ut i det okända.
Kram och kärlek från mig GP