Senaste kommentarerna i forumet

Jag är mitt inne i deadlineperiod, två stora arbeten ska in i slutet av oktober.
Jag känner ganska sällan sug, det är det här som är min trigger. Brukade lösa arbetsstress genom att liksom bara kötta på, strunta i dygnsrytm och bara dricka och jobba tills det blev klart.
Jag har inte riktigt förstått hur jag ska lösa det, provat att kötta dygnslöst utan a och det funkar sådär, provat att börja jobba halv fem på morgonen och det funkar bra men resten av dagen håller inte.
Var inställd på det denna vecka, att mina barnfria dygn skulle vara all-in jobba tills jag blöder. Skulle jobbat hela kvällen igår. Men jag märkte att det ju drar igång hela det där systemet, tjatet om att jag orkar lite till om jag dricker, att jag behöver ge kreativiteten skjuts, att jag bara kan lösa stressen så blir allt bättre sen.
Så jag fattar att det här är en vana från mitt gamla liv som bara måste brytas. Jag måste se mig själv på ett annat sätt. Min superkraft är inte att jag kan koppla bort mig själv och dra på när det gäller, utan att jag kan ta hand om mig själv så att jag orkar gneta på i normalt tempo.
Så jag slutade jobba vid fem, tränade och lagade mat. Har nu sovit nio timmar och förbereder mig att göra samma sak igen. Det här är alltså helt ny, outforskad mark för mig. Efter snart ett år nykter fattar jag att jag kan ha ett liv som faktiskt funkar.
Tack kära Vinäger och Sofia, ert stöd hjälpte mig igenom dom där dagarna <3 <3

glömde du mig ?

Och välkommen hit fina du ? Det blir kalas det här ?

Jag visste väl att du skulle bestämma dig för att hänga här ? Du är alldeles för envis för att komma fram till något annat ? Du behövde bara fundera färdigt ? Ja, min man är ett helgon vad gäller att bemöta känslosvall och känslosvaj ❤️ Haha, för ett par år sedan hände något riktigt dråpligt. Jag skulle hem och det hade blivit bäcksvart ute. Upptäckte att bilens annars automatiska lyktor inte gick igång. Blev nära nog utprejad från vägen av mötande trafik. Helt hysterisk ringde jag upp gubben (enastående problemlösningsförmåga, jag vet...) Jag ylade i falsett en lång stund innan jag stannade upp för att dra andan. Då hörs en förskrämd karl i andra änden ”Ursäka damen... Jag vet inte vem du tror att du har ringt... Men jag är rätt säker på att jag inte känner dig... Jag skulle gärna hjälpa dig, men jag är ledsen, men jag känner inte till din bil heller...” ??? Jag hade i min hysteri ringt ett av gubbens gamla nummer, som nu tillhörde någon annan stackars intet ont anande karl. Guuuuuud så pinsamt ?

Nej du har inte förtjänat det och jag är helt säker på att du gjort allt och lite till i din makt som förälder. När barnen blir vuxna måste de stå på egna ben och jag förstår det gör ont när din son valt eller hamnat i det liv han lever. Klart du är frustrerad men skam ska du inte känna! Ville skicka dig omtanke och en kram och jag hoppas verkligen din son på något sätt kunde komma till insikt om att ta emot den hjälp och det stöd som finns så hans liv kunde ta en bättre riktning!

att säga att du säkert kan dricka om du vill framöver. Det var inte hens sak att säga till en person som kämpar med sitt alkoholmissbruk, oavsett om bruket är ett beroende eller inte. Det är bara du som vet om dina konsekvenser och om din hjärna är beroende eller alkoholkänslig. Terapeuter och läkare är bra men de är oftast inte beroendeterapeuter.
En läkare sa till mig en gång att -Du dricker nog inte mer än jag och de flesta. Jag kände att hen förminskade mig och mitt alkoholproblem som jag faktiskt hade mod att ta upp, ett rop på hjälp faktiskt.
Det bästa stödet har jag fått på de enskilda samtalen på beroendemottagningen och i grupp (utbildning och delning 8ggr, Återfallsprementionen).

Du tänker så klokt kring din nykterhet och din bestående förändring. Du har kommit långt, så sträck på dig och var stolt

Sober is the new black

Vilken underbar make du har Mirabelle, wow.. precis en sån jag ska hitta nån gång framöver :) Jag kan också bli så där hysterisk, bägaren är fylld och rinner över - ledsen, arg, frustrerad och man bara släpper ut allt. Tror det är bra! Det får oss att släppa ut känslorna istället för att dricka på dem :)

Just ja, nu hänger jag även här i "Det vidare livet", nådde ju mitt mål för att komma hit, så nu fortsätter vi bara och kör - nyktra :)

Samma här, min helg spårade totalt och nu är jag inne på min 5:e dag nykter. Jag mår så dåligt över den man blir när man är berusad, vem är den människan tänker jag? jo i början är man väl den glade och dansande tjejen men sen? kan knappt tro när vänner berättar om kvällens bravader, sån är inte jag eller rättare sagt sån tänker jag inte tillåta mig vara.

Alkohol,de är inte värt det...

Tack för att ni svarat :)

Nu har jag ju nått mitt mål, så antar att även jag ska förflytta mig till "Det vidare livet" som jag sagt förut, känns lite sorgligt att lämna detta forum, men det är i trygga händer såklart.

Drick inte, du kan fixa detta. Känn alla känslorna och tänk att A dämpar bara för stunden, sekunden. Du har fixat 5 dagar, vilket är superbra. Tänk om du kan fixa 6, 7,8 dagar. Ta en dag i taget och tillåt tig att tänk alla tankar, stoppa dem i fickan, skriv ut dem här och träna om det hjälper dig att bli distraherad.

Kram

Torsdagen började ovanligt tidigt den här veckan. Vaknade pigg och utvilad långt före väckarklockan. Körde dubbla pass på gymmet igår och har sovit väldigt bra i natt. En dag i taget ?

Pompa och fanfar, rosor och juveler. WOW! Jag har fixar 100 dagar, det är ju heeeelt sjukt ju. Känner i skrivande stund sån lycka och är så stolt. Brukar ha supersvårt för att nå mina mål, brukar alltid falla på vägen, men denna gång har jag hållet mig. Och jag kommer fortsätta så. Jag ska med allt smör i Småland jobba med att det blir 100 dagar till. Men tar en dag i taget, och kommer det en dag då jag väljer att dricka trots allt, så har jag ändå minst 100 dagar bakom mig.

Känns kanske inte som julafton, men nästintill.

Väljer att fortsätta att inte dricka i dag, istället heldag på jobbet och massa fix efteråt för att ha det lugnare sen.

.

Duktig du är som håller dig på mattan! Och ja, Captain är en favorit. Likaså ett märke som heter Karma. Finns på Mathem! Kraaaam

Jag känner mig också mycket mer låg och deppig nu när det blir mörkare, kallare och det är långt till sommaren. Usch. Men jag har fått antidepressiva utskrivna, och tar en liten tablett om dagen och det hjälper SÅ mycket. Var orolig att jag skulle bli helt förändrad eller känslokall eller så, men det enda som har hänt är att jag bara inte blir lika låg. Otroligt skönt. Bara en tanke nu när du inte bara har höst och vinter att tas med, utan även en uppslitande skilsmässa och en massa oro som kommer med den.
Kram!

Stor varm bamsekram❤️

❤️

Känn barnens kärlek. Tiden går fort och din tid kommer den med. Du har barnens tillit och kärlek och din man - Ja han kan sitta kvar i sin desillusionerade alkoholvärld på krogen. Locked out. Du missar inget. Tiden kommer när du kan lämna barnen hos någon och få ditt sociala liv. Just nu så behöver ni varandra. Håll ihop din lilla fina flock och ös kärlek över varandra. Du klarar detta och det kommer något MYCKET bättre ur det.

Visualisera en kopp kaffe i din varma fina trädgård i vår, du och kärleken till barnen, blommor och fåglar. Visualisera ljuset och värmen, tryggheten och lugnet. Det droppar från taken och snödropparna spricker upp. Du och barnen utan alkoholpåverkan.

Du har det bakom hörnet.
Om vintern kommer så finns våren strax bakom.

Godnattkram och hoppas att du får sova i lugn o ro.
Det önskar jag dig och dina barn.

MM

där med en hjärna på högvarv. Kan du testa yoga/avslappning eller liknande? Har tränat yoga av o till under många år och det är en viss inkörningsperiod men sen tycker jag det ger resultat. Hoppas du mår bättre imorgon ???

Månad två here we come ??

Idag har jag fikat med min dotter och vi har väldigt bra och intressanta dialoger numera. Hon, mitt barnbarn och jag skall resa och hälsa på min son och mina andra barnbarn på höstlovet. Det skall bli trevligt. Jag är väldigt nöjd med mitt nyktra liv. Trodde aldrig, att jag skulle kunna leva så här. Klarar hyfsat, att min man dricker. Även, om det är irriterande. Men en dag i taget, så går det oxå.

Det är just så. All go känsla och glädje bara tinnar av när man kommer hem och känner lukten eller ibland bara vibbarna i luften när man öppnar dörren.
Så istället för att berätta om allt roligt som hänt behöva starta upp oron och besvikelsen igen är tungt.
Hoppas ändå att du hade det härligt på din tjej helg

Vilket jobb du gjort! Var stolt över dig själv. Läser ofta vad du skriver, blir inspirerad av dig. ✨

Måste upp tidigt, men ligger lite likt att det är julafton i morgon, det känns så. Kommer det magiskt kännas annorlunda när jag stiger upp 4.30 och ska dra till jobbet. Troligtvis inte, MEN jag har i vilket fall varit nykter i 100 fucking dagar då ?

Har lagt mig i sängen nu. Har gjort läxor med barnen. Avstyrt syskonbråk. Sånt där som är mindre roligt med att vara förälder. Samtidigt är min man ute och "leker"!!

Blir plötsligt så jäkla förbannad. Varför är pappan så sällan här och tar alla strider? Nej han gör istället allt värre. Bekymmer som redan finns i barnens liv späs på av oro för gräl osv.

De gånger han avstyr bråk gör han det utan att lösa problemet som gjorde att barnen bråkade från början. Men barnens respekt för honom gör att de "skärper sig". Senare måste jag ändå ta den verkliga striden. För när han drar ut så blossar konflikten upp igen. Detta kanske inte verkar ha med hans drickande att göra men till viss del har det ju det. Eftersom hans frånvaro ofta har med drickandet att göra. Antingen är han ute och dricker eller så är han bakis.

Tänker ibland att det kommer vara tomt att vara ensamstående men jag lever ju som det nästan nu också. För helt seriöst... Det är onsdagskväll. Och jag är ensam med barnen. Inte för att han jobbar eller gör något för familjens skull. Han är ute och roar sig och jag vet inte ens med vilka. Ja nu ska vi separera så jag kanske inte ska säga så mkt längre (men vi bor ändå ff ihop) men såhär levde jag förut också. Såhär ÄR mitt liv med honom. Inte alla dagar och kvällar men majoriteten av dem om han inte jobbar.

Han har lovat att inte väcka oss. Men det är ändå en spänning i mig nu. För jag vaknar ju oavsett om han kommer in i rummet eller inte. Han stör ju min sömn ändå liksom. Detta är jag såååå trött på. Det gör att jag måste ha dörren stängd och öronproppar i. Sover sämre. Fan vad trött jag är på det här. Och han undrar varför han är ensam hemma sedan? När han väl är hemma en kväll vill jag gärna sova tidigt för att passa på att få sova en natt ostört. När han är nykter hemma kan jag sova gott för då stör han mig inte.

Risken inatt är också att barnen kan vakna och oroa sig även om han inte öppnar dörren in till oss. Nu har de också fått den oro jag lever med. Men det kändes som att han verkligen menade vad han sa när han gick iväg om att inte väcka oss. Han kändes medveten och på nåt sätt visade han nån slags omtanke. Så jag hoppas han inte druckit för mycket och glömmer bort det....

Han pratar om att vi inte sover ihop som att det är orsaken till våra problem. Men det är ju hans drickande som gör att jag har slutat sova med honom. Hur ska jag kunna sova med någon som ramlar in kl 3 eller 4 på natten regelbundet?? Aldrig i livet. Det funkar ju inte helt enkelt.

Alkoholen är verkligen grunden till så mycket ont. Det är fröet till alla problem och alla symptom på vårt dåliga äktenskap kommer från alkoholen.

Sörjer att han inte kan välja den nyktra vägen. Sörjer det väldigt mycket för när han är nykter kan jag vara lugn. Men det är egentligen ingen idé att fokusera på det och "tänk om"... För verkligheten är såhär. Jag tror att till och med ickealkoholister skulle ha svårt att ge upp alkohol för någon annan. Sjukt nog.

Jag ska försöka avsluta med något positivt. Något jag skrivit förut men som tål att skrivas igen för det peppar mig.

Snart ska jag:

1. Sova med öppen dörr
2. Sova utan öronproppar
3. Sluta oroa mig på nätter eller ledigheter
4. Slippa känna lukten av alkohol
5. Slippa se en berusad människas blick
6. Bestämma helt över mitt hem
7. Sluta ligga spänd på natten och lyssna efter ljud

Mitt mål är även att barnen ska kunna ha det såhär. Att slippa känna lukten av alkohol... Jag hoppas och tror att det ska gå. För ska han ut och dricka kommer barnen vara med mig och han kommer inte att bo här.

Det är frustrerande att vilja att ens barn ALDRIG ska uppleva alkohol och den otryggheten. Att själv vara nykterist och ge barnen det men då ha en man som gör tvärtom. Det är så upprörande att inte kunna ge barnen det man själv tycker är så viktigt. Men jag är så tacksam över att jag slutade dricka helt innan barnen hann uppfatta att deras mamma drack. Är glad att de var så små och glad att jag hade så många och långa perioder då jag inte drack alls. Ångrar dock varje glas jag druckit och önskar de kunde göras odruckna.

Gud vilket svammel... Medan jag skriver tänker jag 25 olika tankar samtidigt ?

Skriver så hatiskt känner jag men faktiskt är jag och min man mer sams än på länge nu. Men jag har bestämt mig för att hålla fast vid nån slags bestämdhet och för att våga gräva fram dåliga minnen....

Godnatt allihop