Senaste kommentarerna i forumet

Skriver några rader i min egen tråd. Det är söndag kväll - internationella kvinnodagen - och jag samlar ihop mig inför veckan.
’Gör det enkelt’ ....tror jag är ett mantra i AA. Och ’det viktiga först’.
Jag är ju fortfarande nynykter.
Jag försöker navigera i det dagliga livet och för mig är det en utmaning att - i denna ålder - öppna upp för ngt jag inte är så bra på. Att ta hjälp.
Jag är ju annars senior....vad gäller kompetens och erfarenhet - inom många områden.
Men här måste jag släppa det. Här är jag oerfaren. Att ’kapitulera’ betyder för mig att sluta tro att jag har alla svar inom mig.
Det utmanar min självbild en hel del ....det skaver och värker.
Men jag känner mig ändå glad och förväntansfull.

Åh Ullabulla, exakt så har sista tiden varit för mig. Kan känna mig så himla lättad framförallt för att lite senare vara jätteledsen.

Känner inte direkt lycka förutom microsekunder när jag inser att jag lyckats ta steget bort från ett liv jag vantrivdes med.

Tyvärr finns det alltid saker i livet som bekymrar och oroar. Men nu är i alla fall hemmiljön för mig och mina barn fri från konflikter (Såklart det finns konflikter... Mellan syskon och ibland mellan mig och barnen, så som det är i livet. Men det är inte vuxna som bråkar).

För några dagar sedan kom mannen över en sväng till mig. På något sätt kom vi in på ämnet "systembolaget". Han skojade om att han och en annan person träffades där och att båda de hade krossade hjärtan. Då svarade jag att de har krossat sina egna hjärtan. Då sa han att inget allvarligt har hänt mellan oss och att man inte kan skiljas för vad som helst. Men han stoppade sig själv innan det blev en diskussion och sa "så länge du är nöjd är jag nöjd". Det verkar verkligen aldrig gå in i hans huvud hur hans drickande har förstört vårt liv. Han kan inte tro på det. Han sa åter igen att han ibland undrar om jag träffat nån annan och att det bara är därför jag vill skiljas. Är inte det en form av gaslighting så säg? Han vänder allt så att jag måste stå och försvara mig från en helt absurd anklagelse. En anklagelse han redan VET absolut inte är sann. Han tror det inte ens en enda procent men han säger det ändå för att det ska bli jag som måste försöka prata mig ur något. Direkt tas fokus från drickandet till en påhittad anklagelse mot mig. Det sköna nu är att jag inte bor med honom så risken för att behöva ha såna här idiotiska samtal är väldigt låg. Och en kvart efter vi ens hamnade i diskussion så var han på väg hem till sig och vi skiljdes åt som vänner.

Jag är rätt säker på att han är bakis idag. Det känns väldigt skönt att han inte ligger här i soffan och ropar efter vatten. Så skönt att han inte ligger däckad hela dagen för att sedan börja röja och laga mat i köket när det börjar bli läggdags. Så skönt att jag inte kommer vakna till ett kök fullt med disk från hans matlagning imorgonbitti.

Men trots detta. En sorg. Över allt som inte blev och över allt som varit. Det gör ont och det känns ensamt. Ensamt eftersom ingen annan är jag. Ingen annan känner ju exakt det jag känner nu. Jag måste vara stark och tålmodig i mig själv. Jag antar jag växer även av detta. Men ibland är det nästan obehagligt att tänka på allt man hinner vara med om genom åren. Obehagligt att jag är så vuxen att jag har två skolbarn, varit gift i många år, att jag har skilt mig och nu provar på livet som ensamstående på allvar. All livserfarenhet är nästan läskig att ha. Jag var ju nyss bara ett barn.

Helgerna verkar vara till för att jag ska ha lite tid att livskrisa. Jag har haft en jättefin helg rakt igenom ända till nu när jag hann reflektera lite igen. Och nu var det som att ett mörkt moln drog över mig.

Men det måste väl få komma...

Kram till er alla ♥️

Hej Kompis. Ledsen jag är dålig på att svara och peppa på dig. Lider med dig och den tuffa situationen nu att kriga i underläge med ett diskbråck. Jag själv håller ju bara samman genom träningen så det hade förmodligen varit ödesdigert i mitt fall. Kämpa på och var snäll mot dig så är du snart tillbaka med kraft!

Lyd rådet och häll ut/ge bort vinet så himla lätt att falla// kram Strulan ?❤️?

Klokt att du tänker och bromsa, för vanans makt är så stor.
Så håll ut, du vet ju att det blir lättare// kram Strulan ❤️?

Tack för det Andrahalvlek?

Ibland tänker jag att hjärnan är så lurig. När man som jag har många olika värden som inte är bra kan jag tänka att det är väl bara att sluta dricka alkohol?? Och, jag tänker att det är också vad min läkare har tänkt. Jag tänker att jag känner av min övervikt på olika vis. Och jag vet att dåliga värden och övervikt kan medföra olika sjukdomar likväl har jag fortsatt dricka alkohol. Jag vill inte behöva bli sjuk för att sluta dricka men det här har min hjärna väldigt svårt att förstå. Jag tänker att jag behöver ta medicin för att kunna få till ett längre uppehåll men det fungerar inte pga medicin.
Jag har en plan för hur kommande vecka ska de ut men börjar m måndagen först...ska ta till mig den här affirmationen ” Idag väljer jag att vara nykter”??✊?

??

Är väl just det att kunna ta till vara de bra stunderna. Men med tanken här och nu blir det lättare// kram Strulan

Snart hemma efter hundtävling. Det brukar vara så härligt att komma hem och avsluta med vin! Då har man ju nåt att fira - som i alla lägen liksom...
Jag är inne på dag 12 nykter men känner just nu sug efter vinet ikväll.
Det har gått bra de här dagarna men som sagt, just nu vore det gott.
Men jag ska baske mig inte sabba detta denna gången!
Varje gång jag hållit upp lite (över ett år sen sist och då 18 dagar) så har jag fallit tillbaks dubbelt värre. Det finns inget mellanting för mig. Jag kan aldrig mer ta en droppe.
Jag är rädd för den dagen jag inte känner mig så ”duktig” längre.
Kommer jag att klara det då?
Ikväll blir det påskmust light - oavsett längtan efter vin.
Ha en fortsatt bra söndag!?

Grattis t de elva veckorna???
Det är strongt??

Håller med övriga....skulle inte välja att ha kvar vinflaskan.

Kram?

... det är frustrerande när den där hopplösa känslan av att "aldrig bli nöjd', "aldrig få ro" infinner sig, typ varje dag, tyo hela livet.
Tror det är en del av att vara människa. Utan den drivkraften kommer vi inte framåt, kan vi inte anpassa oss eller hitta på nya smarta lösningar.

Stillheten kommer aldrig av omgivningen eller uppnådda prestationer. Sen finns inom dig och visst vissa omständigheter (vistas i naturen, mänsklig beröring o dyl) gör det lättare att få tillgång till den.

Vill tipsa om att prenumerera på Anders Haglund inspirationsbrev. De hjälper mig minnas att jag (jag!) äger mitt liv.
Med det sagt menar jag inte att det är lätt eller att det går att slippa frustrationen. Men stunderna av välbefinnande och tillförsikt ökar i både antal och längd!
Kram!

Kaveldun, jag uppskattar att du skriver här! Har ingen koll på hur det ska vara, men i min tråd bestämmer ju jag och inga restriktioner finnes här ?
Jag glädjs orimligt mycket (kanske särskilt nu) åt fina kläder och krämer.. men absolut ingen tjusig människa. Min garderob har iaf växt i takt med att jag krymper och har för avsikt att fortsätta. Senaste året; bylsigare och bylsigare kläder, som gjort det ännu svårare att gilla mig själv. Så allt hänger ihop, insidans blandning av yta och bråddjup.
AA, ja. Såklart har du rätt Kaveldun i att det är som att gå till läkaren. Jag har en bit kvar till den doktorn men motsätter mig tex inte detta med högre makt. Men kapitulera, det är ett laddat ord för mig.
Ska lyssna på avsnitt 14 nu, tack för tips ??? Ha en fin och ljus och nykter söndag!

Har en son på 22 år som vi nyligen upptäckt att han röker cannabis ( weed ).htr nog rökt en längre tid . Han vet inte att vi vet än, vill ha han med oss så vi inte tappar han, Bor i egen lgh och vi har nyckel dit också, Han manipulerar friskt med oss och alla möten vi bestämmer kommer han undan , vi ska försöka få han frivilligt till mariamot där vi bor , Han vet att vi är oroliga för han och har nu daglig kontakt , Senast idag boka han av en förutbestämd träff med sina syskon ,sjuk ,,,igen.
han har en psykisk ohälsa så vi tror de är en form av självmedicinering .
Känner mej fruktansvärt rådvill hur man ska agera , vill inte ha han emot oss...
hur gör vi ....för att ha han med oss ..pappan o jag är överens och vi stöttar varann i detta , men vad ska vi göra för att hjälpa han ,

Snart tre månader! Härligt!! ?
Läst att suget kan återkomma starkare vid 3 och 6 månader och att det är vanligare med återfall just då.
Som Andrahalvlek är inne på har den första kärleken och glädjen över nykterheten lagt sig. Hjärnan har fortfarande inte blivit återställd och tycker att den inte får tillräckligt med dopamin. Och då om man har triggers som ger starkt sug kan man ge efter och dricka.
Inte hela världen men synd för då får man ju mer sug under en period och risken är ju den att man trillar dit igen och igen.

Så himla skönt om man kan slippa det. Klart vi skall rusta oss? Heja oss! Tack själv ???

sen jag gjorde min efterbehandling en gång i månaden har jag funderat över varför återfallen i gruppen kom så regelbundet ? Det är 3,6 och 9 månader som folk tar sina återfall och försvinner från efterbehandlingen.

Sen, ute i det nyktra livet, så ser man ett annat schema : Runt 7 år, runt 12 år och sen runt 17 år......och som synes är det ca 5 år mellan varje ??? Varför ???

Nu har jag träffat en bekant som har längre nykterhet än jag och som jag hyser förtroende för och litar på allt med det gamla talesättet jag kör med : Gör som Di Gamle gör så går det bra ! Vi pratade om återfall och hur det kommer sig att folk som har 22 års nykterhet och än värre.....28 år, tar återfall ??? Och som ni ser återkommer den ungefärliga perioden på ca 5 år. Han som tog återfall efter 28 år söp ihjäl sig. Inte förvånande men tragiskt.

Jag lever ju knappast till jag får fira 28 år :-)) men det andra oroar lite och det eftersom jag är en praktiker och vill ha orsak och verkan klarlagd. Min bekant hävdar att återfallen beror på att de slutat gå på AA men jag tror inte att det är så enkelt. Det viktiga för mig är ju att påminna mig om att jag ÄR en alkoholist och att jag alltid kommer att vara det. Och att jag kan kontrollera min sjukdom genom att inte dricka alkohol.

Jag lever ett liv där alkoholen inte finns med i handlingen på nåt sätt och jag påverkas inte av att andra dricker annat än att jag blir så less på fyllesnacket så jag föredrar att gå hem. Men jag skulle aldrig någonsin utsätta mig för nån typ av substitut som skulle kunna dra igång min demon som ligger i dvala nånstans inom mig. Jag fördrar kolsyrat vatten eller ibland "dryck av ciderkaraktär" trots att den är förödande för min diabetes men vafan....jag är ju inget helgon !! Och nej, jag drack aldrig någonsin typ starkcider under min aktiva karriär !! Varför hålla på med sån tantdricka när det finns vodka ???

Det forskas på alla möjliga sätt på oss alkoholister men jag har aldrig varit med om, eller hört talas om, att nån seriöst har pratat med oss ? Jag kan ibland läsa om "nya" upptäckter och då har det varit som klippt och skuret från 12-stegsprogrammet. Skäms de för att vi har en erfarenhet av supande som de inte har ? Man kan ju inte lita på en alkis va ??

Jag har många fina och roliga minnen från min nyktra karriär bla en lunch på en krog där vi, ett gäng på ca 10 st alkisar med anhöriga, ramlade in och beställde mat. Vid frågan vad vi ville dricka svarade allihop : Jag kör så jag tar vatten :-))) Servitören blev helt klart ställd :-)) Men vi fick vårt vatten !! Och som vanligt när alkisar träffas blir ljudnivån runt bordet snart hög med många och långa skratt och andra gäster tittade på oss och undrade med säkerhet vad vi drack :-)) För man får absolut inte vara glad utan att ha hinkat i sig en massa alkohol !! Det är en väldigt befriande känsla att sitta i ett sånt sällskap där alla har hittat sin plats i livet och fått en egen självkänsla och där det är omöjligt att göra bort sig !

Jag har det bra idag och jag vill inte riskera det livet med ett återfall och jag är väldigt medveten om att jag aldrig kommer att kunna dricka "socialt" (Vilket korkat uttryck ) och jag fortsätter dagen idag med att inte ta det första glaset.

håller ju med alla svar du fått !! Dina föräldrar dricker på tok för mycket och du och din bror hamnar i en knasig situation. Jag tycker lika som ovan att du ska ta kontakt med Maskrosbarn och Trygga barnen ! De känner igen er situation och kan ge er stöd och hjälp. Du ska absolut inte ta föräldraansvaret själv !! Och med den familjebakgrunden du har så ligger du väldigt illa till för eget missbruk framöver.

Här är lite om hur barnen reagerar i en missbrukarfamilj : https://accentmagasin.se/missbruk/gomda-bakom-rollerna/

Ta hand om dig och ta emot hjälp !
Kram !

Hej!
Hoppas helgen varit bra så här långt.
En fråga som alla kan ställa till sig själv då och då.
Har vi fokus på det som vi ser som problem? eller fokuserar vi på det som är bra i våra liv?
Den här skillnaden är enorm, och har stor betydelse för hur vi lever våra liv.
Vi kan ta ett hypotetiskt senarium.
Du har en chef som du är "galen" enligt din mening.
Du har även en helt underbar familj.
Ni ser, här är det lätt att ens fokus hamnar på chefen, och han följer med hela vägen hem i huvudet.
Men varför skall det vara så?
Det skall vara precis tvärtom.

Här kommer ett citat av en 7 årig pojke, vars mamma är väldigt sjuk.
" Det är bra, bara man inte tänker på det som är dåligt."
Det får en att tänka till.

Mvh Bo

....har jag inte än. Men möjliga framtida är en av mina motiverande tankar ( för nykterhet).
Säkert har du redan lyssnat på Alkispodden - men den podden är bredvid detta fora - min stöttepelare. Avsnitt 14 - om att ’ge upp’ inför alkoholen var så starkt. Men de är överlag - Johan och Roger - vettiga och kloka och fina att lyssna på. De hade/har också krävande jobb och familjer osv och bekräftar att det mesta kan se rätt ok ut men ändå är botten i ngn mening nådd.
Även jag tar hand om håret ....mycket! Gillar mitt hår och är absolut fåfäng ( även om jag verkligen också kan strunta i allt ...och njuta av att gå runt i samma jeans och tröja på landet).
Men hår och kläder ger mig en glädje...jag tycker om vackra saker.
Och jag har hållit mig i bra skick. Tills för ett år sedan då vikten plötsligt skenade iväg ...efter 25 år på samma ganska stabila nivå.
Ingen tvekan om att alkoholen är boven. Nu är det ju bara en ytlig aspekt och i det stora hela - i universum:-) inte mkt att grubbla över......men ändå.
Livet - det är ju den där solstrålen, koppen kaffe, vännen man tycker om, klänningen som sitter fint.
Nu ska jag ut och möta en vän och även våren som ligger på lur...
Borde skriva mer i min egen tråd.... sorry om j tar mkt plats.
Sist - att gå till AA kan kännas definitivt ...jag förstår. Men det enda som krävs är ju en önskan att sluta dricka - för att vara välkommen.
Varför inte gå dit då....och gå till läkare när man har ont någonstans:-)
Jag funderar i alla fall på att ge det ett försök....

Vi finns här i med- och motgång ?

Så här lyder en gammal Viktväktarsanning: ”Ibland behöver du gruppen, och ibland behöver gruppen dig.” Och det är sant!

Kram ❤️

En ny dag och nya möjligheter:)

Idag vet jag iaf att det blir en dag utan alkohol eftersom systemet är stängt och det är så skönt!
När jag skrivit färdigt här så ska jag åka och hämta min dotter för att sedan åka och simma i badhuset. Känner mig väldigt trött i min kropp men simning och lite bastu på det ...är ju skonsamt.
Har läst ditt inlägg "Spontan nykterhet" Andrahalvlek och känner igen mig i det. Har "Tänka klart" hemma och har tänkt att läsa den men har svårt att läsa när jag dricker alkohol men mitt mål är att kunna vara nykter.

Jag ska försöka svara dig Charlie70...men vet inte om jag kan ge ett helt tydligt svar....jag försöker. Jag tänker att förnuftet vet en sak och känslan känner något annat. Jag skulle önska att jag kunde dricka ett par glas vin ute på restaurang, om man blir bjuden på middag eller vid ngt annat festligt tillfälle. Det är vad jag skulle önska men vad jag bör göra och vad jag vill göra just nu är att få en längre period av nykterhet. Och, min förhoppning är att om jag lyckas klara av en längre period av nykterhet att den perioden ska ge mig insikten om att jag kan klara mig utan alkohol, jag behöver inte alkoholen i mitt liv just nu. Jag är inte där nu men jag är där att jag behöver en lång alkoholfri period för att jag/min kropp behöver återhämtning, mina organ behöver återhämtning och jag behöver gå ner i vikt. Jag behöver fokusera på mig själv...har så lätt för att fokusera på andra människor/på annat....jag går hos terapeut för att stärka mitt jag..att lyssna till mig själv...å det är något som jag behöver öva på hela tiden...lyssna på mig själv...vad vill jag...vad behöver jag.

Jag har ju valt att skriva under rubriken "Förändra mitt drickande" och inte..nu minns jag inte namnet men iaf att man undrar om man behöver ändra drickandet. Jag vet att jag behöver det ...här under denna rubriken ...känns det som om att det är många som har läst länge på forumet men att man har börjat skriva när man har nyktra dagar och när man dricker blir man tyst. Det är därför jag inte har skrivit så mycket eftersom jag inte har klarat mer en någon enstaka dag då och då...men jag tänker försöka skriva här ändå för jag tror att det kan bidra till att jag får fler nyktra dagar.

Kram till er alla:)

Jag håller med om att det är aptrist att vara singel, men jag tänker som du att det nog är nödvändigt just nu.

Det ligger kanske något i talesättet att man ska älska sig själv först innan man kan älska någon annan ❤️

Kram ❤️

10 nyktra helger, vad hade du sagt om det för några månader sen.
För svårt? Ständig kamp?
Nä istället lever vi livet med upp- och nedgångar.
Jag oroar mig för kommande dippar- men tänker att det får vi ta en dag i taget som allt annat.
Så väl jobbat av dig, och tack för att du finns här! ??

Jag tror att vi alla måste ha tillit till processen - att den tar tid.

Dels ska vi bryta en vana, eller många ovanor snarare, och dels ska vi lära oss att leva nyktra. För första gången sedan vi var barn.

Självklart tar det tid. Mycket tid. Och vi måste ta oss den tiden - att förkovra oss, genom böcker bland annat, fundera och analysera. Och slutligen agera - för allt man övar på blir man bättre på ?

Kram ❤️

Jag tror att man efter 3 mån släpper garden lite, pustar ut. ”Det här gick ju bra, fan vad duktig jag är.”

Och alkoholdjävulen - som då bidat sin tid länge - ser sin chans att börja viska i ditt öra ”så farligt var det nog inte, ett glas i goda vänners sällskap kan du nog ta.”

Och eftersom dopaminnivåerna i hjärnan har sjunkit under nykterheten så ger alkohol just då en enorm effekt. Och då börjar hjärnan skrika efter ”meeer, meer, meer, jag vill ha meeer alkohol”.

Och fältslaget mellan din vilja att vara nykter och hjärnans vilja att få alkohol är därmed i full gång.

Men det här är bara min hobbyanalys ?

Idag blev det 12,71 km på cykel, och det var pass 5/12 i mars. Målsättningen är att få till 12 träningspass i någon form varje månad, och mars har verkligen börjat riktigt bra!

Medan jag cyklade så lyssnade jag på boken ”Skål! Ta mig fan” av Torbjörn Åberg. Ni får ursäkta att jag tjatar om den boken, men den har verkligen varit en ögonöppnare för mig.

Ett citat under dagens lyssning fastnade verkligen:

”Det är som att försöka bota en lungsjukdom genom att hosta mindre eller på ett annat sätt. Faktum kvarstår att patienten är sjuk.”

Jag blir så nyfiken på vad som kan orsaka extremt sug efter tre månader? Är ju själv snart där och vill eliminera alla fallgropar jag kan. ? Har istället läst att man ska få mer energi efter dessa månader tack vare att blodet förnyas på nåt vis... så här går man och väntar på lätta dagar. ?Det ena behöver ju så klart inte utesluta det andra men jag vill vara så rustad jag kan för eventuella prövningar. Grattis till 10:e helgen med! ?