Senaste kommentarerna i forumet

Hej Azalea och Katia! Vad fint att ni har hittat varandra här och insett att ni båda har med er erfarenheter av våldsamheter på fyllan. Skriv gärna mer här, om ni vill. Det är något som drabbar alldeles för många, tyvärr. Du, Katia, har haft svårt att våga prata med någon om det du har varit med om, att berätta det för terapeuten du träffade kändes surrealistiskt och för jobbigt för dig, så du avbröt kontakten. En tanke som jag får är ifall det skulle kännas lättare att prata med någon över telefon, där möjligheten också finns att vara anonym? Jag funderar på om det kan vara till hjälp att testa ett samtal till Kvinnofridslinjen på 020-50 50 50? De har lång erfarenhet och kan även hjälpa till med att hänvisa vidare. Det är gratis att ringa och syns inte på telefonräkningen. Det är bara en idé.
Med hopp om en lugn och behaglig helg till er!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Jag ville bara kasta mig in här och ge lite information: vi brukar på startsidan på Alkoholhjälpen erbjuda möjligheten att anmäla sig till ett nätbaserat självhjälpsprogram, med möjlighet till återkoppling från en av våra rådgivare, men precis just nu har vi stängt möjligheten att anmäla sig, då det varit väldigt högt tryck under en period. Anmälan kommer att öppna igen inom kort, så håll ut!
Trevlig helg!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Snyggt jobbat, Steffi63, nu har du skapat en rubrik till en egen tråd! Någonstans därinne finns DU. Skriv gärna mer och berätta om vem den personen därinne är! Vad drömmer du om, vad vill du att livet ska handla om, ifall alkoholen inte tar så stor plats som den har gjort en period.
Trevlig helg!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Jag känner igen det där. Har fått diagnosen medelsvår utmattningsdepression.
Jag var sjuk i detta långt innan jag faktiskt blev sjukskriven, närmare 4 år innan.
Jag drack också för att ”bota” och ”lindra symptomen” och till en början (ca 1-1,5 år) funkade det bra tills det tvärt svängde och inte funkade alls. Jag vart då både deppig/utbränd och rå-alkis på köpet.

Lösningen på utmattning är INTE att dricka. Du har nog inte löst så himla mycket och mitt hetaste tips är att ta tag i det med proffshjälp, annars kommer det nog slå tillbaka på dig.

Mod och styrka,
Dee

..och det känns länge för mig..?!
Men jag tror faktiskt att det blir bra. Det har varit 0 fokus på alkohol denna veckan och hur det än är, och hur mkt jag än uppskattar detta forum och framförallt människorna i det ??, så märker jag att det blir bra för mig att inte hänga alltför mkt här inne. Denna vecka har jag levt ett helt vanligt liv. Nöjd och stolt över det! Vem har sagt att vanligt är tråkigt.. Nä, in med än mera vanlighet vet'ja..?!
Fortsatt lyckönskningar till alla?!
Stor kram!
/Fibblan

Vad fint att du har startat din första tråd, i ett läge där dina alkoholvanor börjar skapa problem för dig i arbetslivet - sjukdagarna ökar och det märks på dig, med skakningar, röda ögon, svettningar m.m. Vad starkt av dig att du nu vill ta tag i det här och hitta tillbaka till ditt riktiga jag! Hoppas att forumet här kan vara till hjälp och stöd för dig i din väg mot förändring. Du har försökt flera gånger tidigare men återfallit. Du ska veta att du inte är ensam om den upplevelsen och faktiskt att det inte behöver betyda någonting för dina chanser att lyckas nu! Det är väldigt vanligt att man testar att förändra sitt drickande många gånger innan man hittar det sätt som fungerar för en, som ger en hållbar förändring. Du vill inte lägga in dig, skriver du, men som Strulan skriver finns det många olika sätt att ta emot hjälp.
Vad tror du skulle kunna bli hjälpsamt för dig nu, mer än stöd från din make?
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

vanlig man skulle vilja ha dig! Du är ju helt vanlig eller förresten en helt vanlig människa som skaffat sig extra mycket styrka. MEN jag tror man behöver jobba med sig själv först. Allt börjar ju inom en själv. Man blir som smittad när man lever i närheten av sjukdom. Tror det är viktigt att göra sig av med "smittan". Känns också lite som om man har blivit bestulen på sin personlighet, man har varit någon annan under en längre tid. Att hitta tillbaka till sig själv tar tid. Packa upp bagaget brukar det väl kallas. Först nu börjar jag känna att jag faktiskt förtjänar en riktigt bra man. Kände precis som du: vill verkligen en helt vanlig man ha mig. Du förtjänar det bästa av allt i livet! Nu ska du bara känna det själv också. Kram till dig

Hej Adde,

Nej, så är det faktiskt inte. Jag har gjort det här för många gånger för att bara fortsätta att göra samma sak om och om igen - jag är trött på det. Jag vet vad som kommer att hända men jag ska ta mig igenom det. Det kommer bara bli svårt och jag är lite rädd.
Så här långt är det dock helt okej. Haft besök igår som höll mig upptagen och idag blir det en myskväll med barnen. Det känns som om min hjärna är som ett småbarn ibland som får spel när den inte kan ha vad den vill ha. Som ett barn i leksaksaffären som inte kan ha en leksak och som kaster sig på golvet och skriker, så beter sig min hjärna när den inte får vin - känns som den skriker och gråter ibland och det som faktiskt är problemet är att den bara är trött och hungrig - precis som det trotsiga barnet. Så länge som jag äter tillräckligt och sover mycket, så är det mycket lättare att ha läget under kontroll och när suget efter vin kommer upp igen så är det nog egentligen dags att äta eller sova :)
Så nu försöker den trotsiga hjärnan att få mig att gå tillbaks till spriten genom att kasta sorg på mig, men det känns som ännu ett sätt att manipulera mitt tänkande och jag ska vara den vuxna och stå emot

Hej Themistokles! Fint att du tittar in och uppdaterar! Det låter som att du, efter mycket hårt och målmedvetet arbete, har kommit till ett läge där alkoholen har blivit en i stort sett oproblematisk del av ditt liv. Härligt att läsa om de positiva effekter du märker, med glädje, lätthet, viktnedgång och träningsfokus (så länge det inte slår över till en problematisk besatthet som får dig att må dåligt, förstås). Det låter som en klok strategi att bara dricka när du har planerat det innan, det är ett sätt för många att hålla ett kontrollerat drickande.
Trevlig helg!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Idag sitter det många här som ser slitna och trötta ut. Själv känner jag mig pigg och fräsch, trots regn och förkylning. Jag är glad. Undrar hur jag ser ut i andras ögon? Som en alkis? Som en renlevnadsmänniska? Som vilken grå gubbe som helst?

Någon som har erfarenhet av utmattning och alkohol?
Jag har gått igenom en utmattning och blivit "frisk", ja, alltså, frisk blir man ju inte, men fungerande i alla fall. Grejen är det att jag drack ganska mycket under tillfrisknandet (inget under första sjukdomsfasen). Nu har jag tagit bort alkoholen och är rädd att jag är tillbaka på ruta ett med utmattningen... Är det vad som sker???

Jag har varit jättetrött sedan jag slutade dricka, en dryg månad nu. Men så måndag-tisdag var jag på kurs. Bara kul och positivt, ingen stress men mycket intryck och därmed mentalt ansträngande. Sedan dess har jag varit däckad fast jag inte fattar riktigt..
Har sovit dåligt för att hjärnan övervarvar, igår morse var jag så sömnsvullen i ansiktet att jag undvek att gå ut.

I morse vaknade jag och blev så GLAD! Jag hade sovit en hel natt, bara varit uppe en gång!! YES!
Så kom jag till badrummet och såg mig i spegeln. Jag skojar inte när jag säger att jag ser ut som att jag supit hårt hela natten, sååå svullen i ansiktet och svart runt ögonen. Och skallen är bara ludd, på gränsen att jag snart vinglar av trötthet...
Nu är jag rädd på riktigt! Har det här med en månads nykterhet att göra eller har jag gått in i en ny utmattningsperiod?

Måste snart iväg och fixa dagens uppdrag. Kul att behöva fronta människor när jag ser mer bakfull ut än jag tror att jag någonsin gjort innan - NOT! Speciellt inte nu, när jag slutat dricka....

Drack vin (my drug of choice) förra torsdagen. Har gått helt okej att inte dricka sedan dess. Har haft några stunder där jag behövt ”talk myself down” och påminna mig om att kroppen o knoppen mår bra av min omställning. Sömnen är bättre, självförtroende och självrespekten återkommer.

Försöker påminna mig om att jag säkerligen kommer att snubbla under min resa men att komma ihåg dessa dagar och att inte låta självhat o uppgivenhet direkt ta över alla mina tankar o handlingar om/när jag inte håller min plan att dricka måttligare och vid färre tillfällen. Att förändra inpräntade beteenden är klur o det får lov att ta tid o arbete?

Första löftet till mig själv är att inte dricka under veckodagar och inte under barnhelger om det inte i så fall sker måttligt o i samband med sociala aktiviteter såsom middagar eller festligheter. ....Om ens då; tänker försöka ifrågasätta mitt val och fundera på om inte jag ska vara den som kör den/de som behöver etc. Hålla i tanken att full närvaro med mina barn är mer värd än ens ett glas vin.

Ikväll blir det lite vin, middag och ostar. Imorgon tar jag nästa beslut. På söndag och framåt är det nolltolerans igen✊

#jagharfanimigbestämtmig ✊✊✊

Är det kul med spinningpass? Mer motiverande än att sitta själv och trampa på en cyklar kan jag tro. Själv har jag bara kört individuellt alltid, kanske skulle ta och testa ett pass nån gång!

Ha en fin dag

100 dagar! Heja dig!

Jag har slutat 1000 gng o alltid trillat tillbaka, nu måste det vara slut. Nykter ca 30h. Du behöver bara vara orolig de 4 första dagarna, skakar du inte är det lugnt. Har druckit ca 1 flaska vin om dan i 15 år så jag e skraj som fan, men skakar inte så mkt längre. Har långsamt sugit på en mellanöl i flera timmar.. Kämpa på!

Jag har inte druckit alkohol sen 30.11.2018

Så glad idag. En hel vecka utan alkohol. Mår mycket bättre mentalt. Spelade poker med polarna och de var väldigt förstående. Pigg och klar i knoppen. Måtte detta hålla. Vågar inte prova en folköl ens. Har läst att det inte är bra att sluta tvärt utan hjälp men nu råkade jag göra det. Bra eller dåligt. Det får vi se. Om någon vecka eller så ska jag prova lite i goda vänners lag. Vill inte dricka ensam fler gånger. Och som sagt, kanske inte alls.

Jag har vänner som typ aldrig dricker alkohol, inte ens på fest. Min vuxna dotter dricker inte alls, har aldrig gjort. Avskräckt av morsan sannolikt.

Men för mig är det så naturligt och självklart att jag är ”värd” att dricka vin fredag, lördag efter en hård arbetsvecka. Jag vet inte hur jag skulle klara mig utan. Men det skulle jag förstås, om jag måste. Det blir bara galet ovant i början, får hitta annat att ”belöna” mig med.

Men jag tänker göra ett seriöst försök att begränsa drickandet rejält, innan jag når vägs ände.

Jag vet redan nu att 4 glas inte kommer att göra mig nöjd - min tolerans är numer skyhög. Två liter vin kan jag dricka på en lördag, men då börjar jag redan på eftermiddagen, och jag är rejält bakis på söndagen. Så bakis att jag måste dricka ”lite vin” även på söndagen för att häva värsta bakisvåndorna.

Det var nog det som var droppen för mig. Någon klok person sa en gång ”när du börjar ta dig en återställare, då går det snabbt utför”. Och jag vill inte att det ska gå snabbt utför.

Jag får nöja mig med 4 glas/kväll, och 1 glas/timme. Det är fan bättre än inget. Och min tolerans dalar väl förhoppningsvis så småningom.

Vill sända en styrkekram till dej Kom ihåg att vi aldrig ger upp! ❤️

Hej! Ny här.

Nu är jag trött på att vakna varje lördag och söndag med ett ryck "vem chattade jag med igår?", "vad pratade vi om?", "är det något jag måste be om ursäkt för?", "blev jag otrevlig mot någon?" Osv, osv.

Mitt drickande sker oftast hemma, framför tv:n och olika forum. Dejtingsajter, fejjan, etc. Mitt drickande har sakta men säkert utökats rejält. Jag kan dricka en-två gg under veckan också, och då presterar jag förstås inte bra på jobbet. Och fredag, lördag, gärna söndag också, är det ju fritt fram liksom.

Oftast dricker jag för att jag är trött och låg, och vinet gör mig då lite chill och kontaktsökande.

Mängden vin har också utökats, jag tål mer och mer. Ändå kan jag inte stoppa i tid. Över en viss gräns så dricker jag tills det tar slut. Jag vill inte ha det så här mer. Jag vill kunna se mina barn i ögonen utan att skämmas. Jag vill inte vakna och inte kunnas minnas exakt vad jag gjort och skrivit under kvällen. Förbannat dyrt blir det också att dricka så ofta och mycket ?

Har precis läst en bok som heter "För mycket, för ofta" och den handlar om att man sätter upp en målsättning för sitt begränsade drickande, planerar, och utvärderar efterhand.

Så här har jag formulerat min målsättning:
1) Endast dricka fredag och lördag.
2) Endast dricka max 4 glas/kväll.
3) Endast dricka 1 glas/timme, och varva med vatten.

Funkar inte detta så måste jag sluta helt, åtminstone någon-några månader. Men som det står i boken, man måste prova innan man vet om det funkar. Så det gör jag nu. Efter att inte ha druckit sen i söndags, då jag fick nog och började läsa boken, så är det imorgon fredag och jag köper inte mer vin än det går åt fredag, lördag. Och jag dricker INTE upp allt på fredagen och åker till bolaget på lördag igen. Just den fällan är nog lättast att gå i ?

Men jag måste prova för att se om det funkar för mig. Och jag lovar att vara hundra procent ärlig mot mig själv och er i detta forum. Det här forumet blir mitt sätt att planera och utvärdera, att sätta ord på det svåra. Plocka fram trollen i solljuset.

Jag vet precis varför jag blir skitfull vissa kvällar. Jag dricker för fort, häller i mig. Ett glas på en kvart är lätt hänt, och sen ett andra och kanske tredje glas lika raskt. Så min målsättning nu när jag vill dra ner rejält på drickandet är att dricka 1 glas vin/timme och växelvis dricka vatten.

Samlad och kontrollerad. Så beskrev terapeuten mig, som jag träffade. Det stämmer väldigt väl. Vissa stunder känns det som att jag ska gå sönder inuti av besvikelse, ilska och sorg. Och lika ofta mår jag så dåligt att jag inte vet vad jag ska ta vägen. Så sover jag en natt (försöker), gråter när ingen ser och hör. Det blir en ny dag och så tar man nya tag. Men det gör så otroligt ont.
Kram, kram

Ååh Magge ❤️
Jag tror aldrig att de kommer titta snett på dig. Du är där av en anledning som är din och de är där av sina anledningar. Finns nog inga rätt eller fel.. Sen har jag aldrig varit på ett möte själv ? men det är vad jag tror. Om jag träffat dig på ett skulle jag inte titta snett i alla fall ?

Haha måste bara påpeka det där med att du antagligen ramlat. Jag är samma! En gång vaknade jag upp med världens lårkaka! Hela benet var blått och gult.. Har ingen aning om vart det kommer ifrån och vågade inte ens fråga någon! Så du är inte ensam ?

Der var längesen jag drack ute eller var på fest. Det är liksom ingen som bjuder en längre när man är som jag på fyllan. Det får jag ta. Tyvärr så dricker jag hemma, antingen själv eller i väl valda sällskap. Oftast själv tyvärr. Ringer folk. Bråkar med min man. Får utflipp. Blir aggressiv. Ja.. Inte så kul. Och inte trodde jag att jag skulle bli en sån som sitter och super själv. Tydligen kan man bli en ensamsupare på fina viner också. Den bilden syns ju dock inte så ofta.

Nu kör vi en nykter helg! Och minns allt!

Dag fem.
Är trött. Sur. Grinig. Får ångestpåslag av minsta lilla. Av onödiga saker. Är arg på alla. Vill flytta från mitt hem och min man. Vill inte vara här. Gömmer mig. Svarar inte i telefon. Blä.

Idag är det min vininskaffardag. Som kom och gick utan något vininskaffande. Men oj vad jag känner att jag skulle behöva ett glas. Komma ner i varv. Slappna av. Men, efter 15 år av drickande så känner jag ju faktiskt mig själv och ett glas är inte på tal om.. Det blir alltid mycket mer. Så noll glas för mig nu. Dricker bubbelvatten.

Är i alla fall stolt att jag inte köpte nått idag. Inte ens för att ha som backup. Det finns inget vin hemma alls. Inte ens dessertvin ?

Förresten har jag en fråga till alla er? Hur kommer det sig att jag bara är sugen på vin och inte på nått annat av alkoslag. Hade tackat nej till allt förutom vinet. Hur kommer det sig?

Hoppas ni alla mår bra där ute och kämpar på ❤️ Jag hoppas morgondagen blir bättre ❤️

Tack Magge ❤️

Ja vem är man?? Känner sig som 17 i huvudet när man dricker. Allt ansvar och allt man jobbat för kastar man bara rakt åt sidan. Helt vettlöst. Känner mig inte som mig själv. Inte ens nu som nykter med all ångest.

Vad skönt att du har en vän som gått igenom samma. Är nog lite enklare att prata då. Det finns ett program man kan gå här på sidan, jag har precis börjat. Så får man hjälp och stöd. Tror det ligger på startsidan om du scrollar ner där. Jag tänkte i alla fall köra det, tror det kan hjälpa faktiskt. ❤️
Jag har också dag fem idag! Känns helt sjukt att ens räkna dagar.. Men på samma sätt som ett bra kvitto ? Tack för dina fina ord ❤️