Senaste kommentarerna i forumet

Era gratulationer värmer!
Jag känner mig faktiskt lite stolt att jag klarat en längre period än vad jag innerst inne trodde från början, även om jag inte riktigt vågar (får?) vara stolt över mig själv.

Tack också för att ni delar era erfarenheter av AA, @ Kristina och Tackohej.
...även om jag "inte behöver" gå dit. Jag tillhör ju inte dem som "går på vita knogar" för att hålla mig nykter, jag har inte dagliga kval och oändliga diskussioner med mig själv om jag kan/får dricka. Eller hur...? Nej, det kan inte vara rätt att jag mår så mycket sämre psykiskt, inte alls hållbart, jag kommer inte att stå ut.
Och alla psykologer och terapeuter som "inte förstår mig"... De må vara högt utbildade men jag börjar tro att människor med empirisk kunskap och förståelse kanske han stötta mig bättre. Det är ju iaf vad ett flertal här vittnar om liksom Alkispodden med alla sina gäster.
Jag vill ju ha det där bra nyktra livet, inte något som jag lyckas "stå ut med en period". Så det kanske kan vara värt ett försök.
Får se om och i så fall när jag lyckas samla mod.
Sedan finns ju det där lilla spöket i bakhuvudet som säger att jag vill kunna dricka normalt socialt i framtiden. Jag får försöka övertyga det om att -Nej, vi kommer inte att bli inlåsta hos AA, vi är ju faktiskt fria att gå igen om det inte känns rätt...

Så till gårdagen. Det blev en bra dag till slut.
Kom ur den värsta ångesten från morgonen, sedan började eftermiddagsmatinén uppe i skallen... (Första gången jag upplevade den på riktigt..)
Jönssonligan hade flyttat in; -Jag har en plan!... -Lysande Sickan!
Jo, det kändes faktiskt lite så, som att jag tittade på mina egna tankar lite utifrån när de där lysande idéerna dök upp:
- En månad! Det är klart att jag är värd att ta ett glas tillsammans med gubben ikväll!
- Fast jag vill ju inte bara ha ett glas... Hmmm… Eftersom han inte fattar vad jag menar när jag säger att jag dricker för mycket så kan han väl få se.. Tänk om jag idag skulle gå och hämta en andra flaska när den första är slut och dra i mig den själv...
- Vin ger ju faktiskt skön avslappning och det är vad jag behöver idag.
- Och så förhöjer ju vinsmaken känslan av lyx, gubben vill ju bjuda på lyxmat, och vem är jag då att vara otacksam?
-Osv
-Osv

Jag tackar min lyckliga stjärna för att jag redan när de här tankarna pågick kunde se att de var som direkt hämtade ur en film om en mindre lyckad kupp. Ingen bra idé att följa någon av tankarna alltså.

Kvällen blev sedan riktigt bra, kände bara ett sting av saknad när gubben hällde upp vin i sitt glas - det doftade sååå gott! Men jag hade redan beväpnat mig med en alkofri öl i handen, fick lite bråttom att hitta öppnaren, men sedan var faktiskt den matchen klarad.
Maten var gudomligt god och sällskapet, ja, det käraste jag har :-) !

När man väl har insett att man inte är alkoholist men har alkoholproblem.
Att situationer, människor och känslor kan trigga systemet att stänga av och bara hinka på...

Vetskapen om att det aldrig blir bättre men att man ibland ändå bara vill "släcka ner"...
Till slut ser man att det inte är hållbart.
Jag vill inte ha det så!

Man letar vägar att bearbeta känslorna på.
Det går upp.. det går ner... det går framåt, det går bakåt... Men man försöker.
Jag ger aldrig upp!

Nytt mål är nyktert oktober.
För att jag vill.
För mig själv.
För att jag är värd en vit månad!

Jag ger aldrig upp!

Spelar ingen roll vilken situation man är i livet.. Det är suget, tankarna och utmattningen som många kan känna igen sig med.
Se det som en trappa.. ett steg i taget. Bu måste blrja gå, börja förändra.
Hitta nya mönster, nya rutiner... var tacksam att din sambo inte ännu ställt ultimatum. Var tacksam att du ännu har tid kvar att förändra. Än så ligger allt i dina händer, allt är möjligt.

Hur har du det med träning, kost, socialt umgänge i vardagen?

Har du tagit hjälp av programmet här på sidan? Jag tycker att det är toppen bra för att lära känna sig själv, sitt beteende och få nya insikter ??

Önskar dig all lycka, är helt övertygad om att du kan ta dig ur det här! ❤ Kämpa!!

I går var en jobbig dag. Jag kände mig så ledsen och tårarna bara fortsatte att rinna hela dagen lång. Jag har sovit ordentligt i natt och vaknade tidigt. Jag känner mig stark i dag. Jag lyssnade inåt igår och jag lät allt komma tillsammans med mitt sällskap, chips, godis & läsk. I min kalender sätter jag guldstjärnor varje dag som jag klarar en dag utan a och i dag tänker jag att det borde vara två. Men, jag vill inte bryta kedjan, en stjärna för var dag. Jag funderar mycket över de människor som valt att helt leva nykter. De som aldrig testat a och de som testat att smaka men ändå valt bort det. En del av dem finns nu på mitt hemmagjorda bokmärke. De mår bra. De har kul. De utvecklas. De har familj mm. De kan. Jag undrar vad som gjorde att de valde just så, medans jag valde annorlunda. Vad hittade de som inte jag hittade?

Jag tänker att jag som i går stannade upp och lät känslorna få komma, till och med bejakade dem. Jag kände mig ensam med dem men jag ville vara det. Jag hade kunnat åka till min syster och hennes familj men jag ville inte det. Jag ville vara ledsen. Jag fortsätter min resa och har fokus på dem som tagit avstånd från giftet.

Trevlig söndag!

Vilken underbar tanke ?? skulle bära det med riktig stolthet för just nu är jag stolt över mina val ?❤️? Får väl vara glad att det är ett smycke och inte en konstig mössa och att man skall ha en ballong i handen, för hade gjort det med stolthet också just nu ???

Min första natt i lägenheten. Och jag har sovit såå skönt. Trodde inte det, för det är ju lite ovant. Nu är steget taget fullt ut känns det som.
Ville bara uppdatera lite.

rent av dags att köpa aa's halssmycke så vi känner igen dig :))

Av en ren impuls (kanske som minne ?? Jag vet faktiskt inte !) köpte jag aa's logga som halsband i guld när jag var på behandling ! Jag !!! som aldrig någonsin burit ett halsband ??!!

MEN.....det har hjälpt mig att påminna mig om vem jag är eftersom jag ser det i badrumsspegeln varje morgon. Och det har skänkt mig en trygghet.

Bara en tanke :-))

Jag har blivit en av dom, sekten som träffas i smyg.
Tänk om jag bara förstått innan, lyssnat och inte trott att man klarar sig bäst själv så mkt enkelt mitt liv hade kunnat vara. Men nu släpper jag det gamla och sträcker på mig och blickar framåt.
För denna gången är det på riktigt och enkelt när man gett upp och tagit till sig att jag har denna sjukdom.
Så nu bygger jag ett liv som skall funka med ärlighet och mkt vilja.
Ha en härlig söndag// kram Strulan ??❤️

Godmorgon alla,
Idag blir jag utskriven och mår sååå mycket bättre!
Aptiten tillbaks, b-vitamin sprutor gör susen och att känna sig trygg, mediciner övervakning i den värsta perioden. Rekommenderas starkt, känner mig som en ny människa, ångesten borta, känner mig otroligt mycket starkare i min skilsmässa bla.
Nu gäller det att hålla i den här känslan, komma ihåg hur dåligt jag mot ialla år pga av alkoholen och allt som gått snett pga av den.
Ett nytt kapitel och liv har tagit sin början och jag är taggad som f-n ?
Nu kämpar vi alla ?️‍♀️

Nej jag kan ju inte prata med honom, han vet att jag har problem men det är inget vi tar upp. Ibland säger han att jag luktar. Jag brukar säga att jag har lunchat med en kompis som inte jobbar så mycket. Han åker iväg ibland över helgen och tar med vår tvååring. Jag är då själv med lilla och då dricker jag mer än vanligt eftersom ingen ser. Sjutton starköl, en flaska prosecco och en halv flaska rött har jag dragit i mig på tre dagar. Sen kommer dagar som denna när jag tänker att nu är det nog. Tills nästa tillfälle bjuds. Men jag vill inte sluta helt utan kunna dricka måttligt! De gånger det händer känns ju så bra! Kunna bli lite glad i hatten och sen är det bra...

Tack för tipset, jag ska lyssna på podden.

slår mig tanken; kanske du också kunde ha stöd av att på på Alanon möte? Där brukar det vara ett antal (ibland många) som går/gått på AA och insett att de behöver stöd att tillfriskna från medberoende. Bara en tanke. Jag önskar dig en bra dag! / mt

Bra att du hittat hit och bra att du satt ord på hur du har det!
Uppenbarligen är din man beroende - eller alkoholist, ett ord som många inte vill ta i sin mun. Han smyger, gömmer och ljuger, ’klassiska kännetecken’ som hör till. Du kan lära dig mycket om hur svårt det är att sluta dricka om du läser trådar i ’Förändra sitt drickande’.
Du kan inte få honom att sluta, det är den bistra sanningen. Men - du kan välja att ta hand om dig, dina barn och ditt liv - oavsett om du väljer att stanna eller inte. Det finns mycket bra stöd här på Anhörigstödet. Du kan säkert känna igen mönster i många trådar här på anhörigsidan, vanligen men inte enbart, skrivna av kvinnor (just nu finns en man - till och med två ser jag) som lever i liknande situation som du. Och så finns Alanon, jag rekommenderar varmt att du kollar hemsidan https://www.al-anon.se/ och att du går på möte. Du kan bra ta de tonåriga barnen med.
Fortsätt läsa och skriva här! Hela Alkoholhjälpen, Anhörigstödet och inte minst Forum är en guldgruva.
Varmt Lycka till! / mt

Jag hittade min man för fem år sedan och blev kär! Vi har varit särbos i fyra år. Jag flyttade till honom för ett år sedan med mina två tonårsbarn. Vi gifte oss även förra sommaren!

Allt har varit som en saga, men alkoholen har hängt över oss som ett mörkt moln.
I början drack vi tillsammans, men jag märkte efter några år att han hade svårt att sluta. Han har ingen botten.
Han blir dessutom helt personlighetsförändrad när han dricker. Inga känslor, bryr sig bara om dig själv och han blir allmänt jobbig.
Han är inte elak och han är inte våldsam mot mig.
Så började att ställa ultimatum och kände att vi inte kunde dricka hemma. Mina barn tyckte att han var jobbig när han drack, så vi bestämde att vi skulle sluta dricka hemma.
Men att det gick bra att dricka i "måttliga" mängder i andra sammanhang.
Det fungerade bra i början, men sedan märkte jag att han drack hemma i smyg.
Han hittar på olika ställen i garaget där han gömmer sin dricka.
Även barnen märkte att han druckit, men jag skyllde på att han var trött.

För varje gång som han drack så blev jag ledsen och jag talade om det för honom och han lovade att bättra sig!
För någon månad sedan var jag less på dessa "lovanden". Det värsta är att han säger att han inte druckit, men jag ser det direkt.
Jag gjorde då en deal med honom att om jag misstänker att han druckit så får han blåsa i vår alkomätare.
Jag misstänkte för några veckor sedan och då medgav han att han druckit, så då behövde han inte blåsa.
Men i kväll så märkte jag att det var dags igen. Han fick blåsa och han låg på 2,1... Suck!

Det värsta är att han säger att han ska fixa saker i garaget och då vet jag att han dricker.

Han säger att han inte kan låta bli att dricka och han vet inte varför han fortsätter. Han är medveten att jag blir ledsen.

Så nu ligger jag här i gästrummet! Jag sa till honom att jag orkar inte mer.
Hur många gånger ska han såra mig?

Han kommer att vara ångestfylld i morgon och lova på bättring.
Han är en underbar man och jag älskar honom. Men jag älskar inte den man han blir när han dricker.

Jag har sagt att han behöver söka hjälp, men han har tyvärr inte insett själv att han har problem.
Var kan han söka hjälp?
Hur ser det ut för oss anhöriga? Finns det även hjälp för oss?

Jag vill inte lämna honom, men jag vet inte hur länge till jag orkar.
Jag vet att det är han som har problem, men jag har blivit medberoende och ställer upp för honom och "ljuger" för honom.
Jag vet att det är fel.

Vad tycker ni?
Tacksam för tips och idéer!

Hej!
Vet inte hur jag ska börja min tråd. Min pappa har varit alkholist sen jag var 12 år. Jag är nu över 30 år.
Jag ser hur det påverkar min mamma väldigt negativt med ständig oro över om min pappa har druckit eller ej.
Jag har tagit upp det med honom då han ej varit nykter att detta inte kan fortsätta. Jag själv känner av den där oron jag hade som barn när jag pratar eller umgås med honom. Det är konstigt. Det gör det hela jobbigt att ta upp det med honom. Dels för att jag inte orkar eller att han kanske blir väldigt upprörd.

Han har ett år kvar till sin pension och han lägger mycket pengar till spriten. Ofta är han påverkad eller helt borta när vi ses.

Han är ju ändå min pappa så jag vill ju se att han kommer klara det här. Men jag tror inte han ens har riktigt en sjukdomsinsikt eller vilja till att sluta dricka.
Han har alltid varit ganska intensiv i perioder. Tar gärna över samtal och lägger sin bild pch åsikter över alla andra. Han kan också vara ganska elak mot speciellt min mamma. Mycket bråk och konflikter över småsaker.

Då när jag var liten var han väldligt våldsam av sig men idag är han inte fysisk iallfall. Jag är i den punktem då jag inte riktigt kan se ett ljus i tunneln längre och är främst orolig att min mamma ska leva tillsammans med honom som pensionär.
Jag vet att det är upp till henne såklart men jag och hon har pratat en del om det här att det måste ta ett slut.

Han sa till mig att han skulle ta tag i att prata med någon och sluta dricka. Men det är ju inte bara att sluta och dricka heller. Jag kan liksom inte lita på vad han säger innan han gör något åt det.

Jag vet faktiskt inte vad jag kan göra. Jag är beredd att låta honom välja spriten och säga upp kontaktet med honom. Jag vill också att ävriga i min familj ska må bra och ha ett liv utan det här. Jag tänker främst på min mamma då.

Vad gör man egentligen? Pappas alkholism har funnits med i hela livet och jag orkar inte mer.

Jag skulle vilja att han blir nykter och ordnar upp sitt liv men det måste ju komma från honom.

Han kommer inte klara sig själv, det vet jag. Men jag känner mig maktlös speciellt då det påverkar andra. Vill han välja spriten och allt det där så ser jag honom hellre som död för mig än att han även tar över min mammas liv och förstör det också.

Är lite extra orolig då mina föräldrar snart är pensionärer och är rädd att det också kommer påverka dom negativt ekonomiskt.

Det känns som det är kört för honom egentligen.... Vad ska jag eller vi göra? Vad gör man i en sån här situation?
Har även två syskon, ska alla prata med honom?

Mvh Arcis
( PS: ursäkta om mitt inlägg är lite rörigt, finns egentligen hur myckett som helst att skriva om när det gäller det hör)

Du har kommit långt skrållan
Du har använt energi att ta dig från huset till eget boende. Det tar kraft och gett dig positiv utdelning.

Kram ?

Tycker absolut man kan stöttas i beslut etc av sin partner men vill flagga lite för att inte skapa medberoende. Sen måste viljan och jobbet komma inifrån den som är sjuk i alkoholism. Och framförallt en riktig vilja inifrån att sluta.
Testa gå på ett AA-möte?
Boken ”skål ta mig fan” hjälpte mig att inse att jag behövde hjälp att sluta.

Lycka till med allt och hoppas du kommer ut träsket.

Hej o grattis till en månad!!!
Vill inte ge råd du inte bett om så att säga men vill ändå dela min upplevelse av terapi som kanske inte alls kanske har något att göra med din. Men jag gick hos en del olika psykologer för stress, ångest och annat. Slutade ofta med rekommendationen antideppressiv medicin. Jag var nog inte tydlig med alkoholen där sen tror jag många inte förstår sjukdomen alkoholism.
Nu har jag kört AA och 12-steg och nästan all min ångest är borta. Helt sjukt.

Grattis igen!

till en månad!!! Starkt jobbat ❤️ Hoppas din kväll blev bra o du mår bättre. Kram!!

Är en ny dag!

Du är en inspirerande person nordäng
Intressant att läsa några inlägg från start och sedan läsa nåt av dem i nutid

?

Om jag fick ge ett råd till mig själv för ca 12 år sedan när jag upptäckte att min man drack i smyg så skulle det vara: Ge honom en chans. Om han inte ens försöker hjälpa sig själv - separera. Hjälp dig själv och barnen innan hela familjen insjuknar i medberoende. Det blir aldrig bättre, bara värre. Men jag hade nog inte lyssnat på mig själv. Jag förstod inte alla konsekvenser utan hoppades att det här skulle vi hjälpas åt att fixa. Vi hade ju varandra, barnen, huset, fasta jobb... Livet rullade på. Vad kunde gå fel? ?

...var oxå uttråkad, stressad, less, men borde vara glad, tacksam osv. Tro mig. Alkohol leder bara till skam, trötthet, ångest o mer stress. När man dricker sig full upprepade gånger med sina egna småbarn i närheten så är man alkoholist. Punkt. Punkt.
Lyssna gärna på alkispodden! Avsnittet med Rebecka Åhlund. Sköt om dig. Det är du värd.

När dottern och jag kom hem eldades det i kakelugnen igen. Som ni vet är det = vit flagg. Det tog nog max 20 minuter innan maken sov i soffan. Ett par timmar senare vaknade han till och skulle in i badrummet. Han var så full att han först tog fel dörr, in till förrådet. Sen är det otäckt att se någon vara så berusad att han knappt kan gå, ögonen kan inte fokusera blicken...
Det blev en lugn kväll för mig i soffan men visst känner jag mig ensam. Väldigt ensam. ?

Tack för ert stöd och för att ni tar er tid. Kaffetanten, mitt hjärta blöder när jag hör om din situation. Jag har hämtat på dagis så full att jag inte kommer ihåg det men det kommer inte att hända igen. Jag hoppas det ordnar sig för dig.

Denhärgången- jag trivs vissa dagar men andra inte. Jag känner mig ganska blyg och osäker också och då hjälper alkoholen att bli lite modigare. Ta för sig och skämta. Jag försöker hitta på grejer men allt är roligare om man är lite lullig.. öppna förskolan, mammagruppen, träffa kompisar...