Senaste kommentarerna i forumet

Det finns många sätt att slippa undan. Självklart kan han ta antabus precis som alla andra, men han vill helt enkelt inte. Är nog
Inte konstigare än så. Jo man vill hjälpa och att erkänna sin maktlöshet är inte lätt men nödvändigt om man inte själv ska gå under. Så tänker jag. Har jobbat i missbruksvården och det var väldigt många som gjort operationen och som sedan fick alkoholproblem.

Fortfarande första veckan och som alltid vid det här laget är suget på vin vansinnigt stort - från tidiga eftermiddagen fram tills jag lägger mig. Åt andra sidan är jag också otroligt trött. Jag lever just nu för att sova, kan inte vänta tills det är kväll, barnen är i sängen och jag kan lägga mig och njuter av en god natts sömn - och det gör jag verkligen. Jag sover mycket lugnare, djupare och faktiskt hela natten. Jag vaknar inte längre kl. 3 bara för att rulla runt i 3 timmar och försöka somna om medan min hjärna rasar igenom alla möjliga tankar och problem och jag är svettig och allt är för varmt, osv. Så jag njuter verkligen av att sova just nu och jag vill helst göra det hela dagen! Dessutom vaknar jag på morgonen utan att vara bakfull och må som skit.
Jag har också öppnat ett speciellt sparkonto - varje kväll innan jag lägger mig överför jag så mycket som jag förmodligen hade lagt på alkohol den dagen - runt 80kr. Jag funderar fortfarande på ett bra mål att spara för, men under tiden är det redan skönt att se att pengahögen växer så fort :)

Du ska hjälpa mig. Hittar henne när hon ramlat på vägen hem helt full. Grannar som hjälper till. Jag får in henne hem stöttande med hjälp av en granne. Första kommentaren "det hade inte hänt om du varit med mig". Jag vet att jag imte är ansvarig för en annan person även om vi lever ihop. lskan växer men jag lyckas svara att det är hennes ansvar som vuxen. Försöker vara lugn. Imorgon kommer hon åter prata om depression och hon kommer må bättre om vi har sällskap. Då över ett par glas i baren vore bra för att vi ska ha trevligt och visa att vi älskar varandra.

Men jag vill inte och ändå gör jag det kanske imorgon igen för mina vägar att visa omtänksamhet och kärlek har tagit slut.

Har en lång tråd som heter ”Nu” - just nu känns den tung att hänga kvar i.
Jag tar nya krafter, vill ha en fräsch ny start.
Vill vara en sund kvinna och mamma till mina tre fantastiska barn.
Ser fram emot en nykter höst och vinter, en nykter framtid. ♥️

Det låter som om du fått nog och även din nya kille. Jag skriver i Jag-form, hur jag hade gjort om det var jag som satt i din sits. Vi är så olika vi människor och det är svårt att ge råd till någon annan utan att kanske klampa in och såra.

1. Jag hade skaffat mig en samtalskontakt för att reda ut hur jag vill göra. Inte ta allt med min nya kille. Jag hade valt en bra kurator, en terapeut eller någon annan med rätt befattning.
2. Eftersom min son är 9 år så hade jag i omgångar pratat med honom. Om jag inte redan hade gjort det. Inte alltid direkta frågor och inte i långa stunder. Jag hade försökt klura ut hur han tänker i frågan om sin pappa och att träffa pappan. Kanske vill han det men bör inte vara ensam med honom just nu.
3. Jag hade ringt och fråga Familjerätten vad de har för råd att ge vad det gäller umgänget av gemensamt barn och alkoholmissbruk. Hade jag känt mig osäker hade jag ringt från dolt nummer och varit anonym. Ibland vill man bara få lite information och vägledning i vilka val man ska göra framöver.
4. Min son har två föräldrar och vi kommer alltid finnas. Det går inte att ändra. Vi är biologiska föräldrar och vi kan skapa kaos hos våra barn. Jag sätter min son och mig i första ledet, så tänker jag. Om det är någon som inte accepterar mitt val, så får det vara så. Nu är vi inne i en kris och så är det med det. Ge mig stöd. Ge mig tid. Men ställ inte för höga krav på mig just nu när jag måste ta hand om detta.
5. Jag hade ställt krav på den andre föräldern att aldrig ringa eller på annat sätt störa min familj, med alkohol i blodet eller kontakt när bakfyllan fortfarande finns i kropp & knopp.
6. Jag hade kollat mina rättigheter som vårdnadshavare. Vad kan jag göra för att mitt barn inte ska behöva vistas hos någon som missbrukar. Det är ingen skillnad i att vara full anonym eller full förälder. Full är full.
7. Jag hade samarbetat (till viss gräns) med den andre föräldern om denne tog tag i sin problematik.

Detta är mina val som jag hade gjort. Hoppas du tar det så.

Vad mycket klokhet du bjöd på i dagens re-cap ? Så skönt att du slapp bestämma dig just nu när du velar. I mitt fall är det så enkelt. Jag har ingen lust alls att ”dricka socialt”. Det är ensam hemma i soffan jag vill dricka (nå... inte just nu, men känslan kommer säkert igen i framtiden). Och soff-supandet går ju bort. Det är ett rungande NEJ på den, så det finns liksom inget att vela om. Nu har du litet mer betänketid. Nästa gång du står inför valet och kvalet kanske det känns mer självklart hur du ska göra. Kram

Jag gick ut och gick i skogen i nästan 2 timmar nu på eftermiddagen, så skönt och välbehövligt.

Nu sitter jag under värmefilten och dricker en A-fri öl, äter Zoo och popcorn. Ska strax tända värmeljus då det bröjar bli mörkt.

Så nöjd över hur det blev, även om jag sitter här ensam.

Tack för rådet Tackohej, det får nog bli en ursäkt att ha redo!
Jag är i det läget där jag säger "Hej då" till en del människor som jag umgås med. Jag har gjort så under de senaste åren när jag känt mig redo och jag vet att jag inte vill ha någon mer kontakt. Den här vännen som nu kommer på besök har jag inte mycket mer gemensamt med än just vinet och i kombination mat & en teater/ ett brädspel. Vi ses väldig sällan och det är alltid jag som tar kontakten. Jag gillar inte sådant.
Jag har dessutom andra intressen idag. Jag gillar att styrketräna och jag har nyligen börjat yoga och äta sunt. Jag är glad i detta men hon tar ofta bort glädjen och säger att man får inte bli fanatisk.
Så, anledningen är att jag kanske inte vill fortsätta vår vänskap och då känner jag mig inte bekväm med att berätta något om mitt liv.
Du kanske har rätt i att det är bra att vara öppen inför omgivningen. Vi får se. Just nu känns det tvärt om för mig. Jag har tagit över min egen träning i stort och jag går själv iväg på yogan. Jag har sovit på sömntabletter men avvecklar dem sakta nu då yoga och träning fungerar. Jag har aldrig gjort så här mycket för mig själv. Jag har aldrig givit mig tid. Jag har jämt pratat med andra om allt. Rådfrågat. Vridit och vänt på det med många. Nu stannar det hos mig. Det får ankra. Det är mitt år (tjuvstartat) för nästa hela år, år 2020 - är öronmärkt som "Cinnas år".
Jag märker (är dock vaksam) att jag känner mig tryggare just nu och jag är verkligen tacksam till mitt lugn.
Lugn & lugn. I dag har det stormat inom mig och tårarna ville aldrig sluta rinna. Nu har det lugnat sig med ångesten och jag är jättetrött. Jag försökte först stoppa känslorna men så tänkte jag, fram med chipsen & läsken och handdukar att snyta sig i, och så lät jag allt komma. Det var så mycket sorg och anspänning men det var inte farligt. Jag tog mig igenom och nu är det rätt skönt. ????????

Idag har jag besökt vår närmaste kyrka som firar 80 år hela helgen. Det har blivit kyrkan, AA-möten och naturen (nära vatten) som är de platser mitt hjärta finner ro. Då "fyller jag på" med läkande kraft som hjälper mig må bättre.
Jag hjälpte en gammal man i rullstol komma uppför en mindre backe och rullade honom in på servicehuset strax intill, där han bodde, på väg från kyrkan. Det kändes bra. Jag brukar ju be Gud om att få vara till nytta och glädje för andra människor. Vi behöver alla varandra. Ena dagen behöver jag din hjälp och nästa dag behöver du min.
Vi har just ätit middag. Min man är tyvärr redan ganska berusad och verkar vara på ganska dåligt humör så det bådar inte så gott för kvällen...
Nu ska jag hämta dottern igen. Det känns också bra att få vara till glädje och nytta med det lilla.
Jag har en sådan stor, tung ryggsäck med mig vart jag går. Jag måste uppskatta och tacka mer för allt det bra och vackra jag faktiskt har redan. Då kanske ryggsäcken känns aningen lättare? ?

Jag älskar honom. Förnuft och känsla går inte alltid ihop. När han har nyktra perioder är det mesta väldigt bra! Så lever jag på det. Hoppas att det ska bli bättre.

Körde ett pass Yin yoga på gymmet i morse. Jädrans va skönt det var. Det här var första gången för mig. Det var så nice att jag har bokat ett nytt pass nästa lördag. Nu ligger jag spiknykter i soffan och har ingen längtan att ta en bira. Ska köra bil lite senare i kväll. En dag i taget ?

Fredagen gick bättre än väntat, inga problem alls. Inget sug. Lugn kväll, vi snörvlar lite med halsont och halvsov framför TV:n efter ha ätit gott. Maken tog en virre och det bekom mig inte. Vaknade i morse utsövd utan ångest. Känner mig stark och mår bra. Nu ser jag fram emot en skön lördagkväll...helvit så klart ?

Han har precis börjat sin öppenvårdsbehandling. Han har bara varit på 1 möte hittills, och förutom det så har han träffat en handläggare på socialtjänsten. Vet inte hur jag ska gå tillväga om han struntar i detta nu,vi har ju delad vårdnad men vill inte att han ska träffa vårt barn om han inte kan vara nykter. Vårt barn är 9 år och förstår att pappa har problem med alkoholen, och vill inte träffa honom när han dricker, samtidigt som han saknar sin pappa oerhört mycket och villl att allt ska bli bra.

Hej

Jag lever med en periodare. Otroligt svårt i perioder. Jag frågar mig själv många gånger varför jag är kvar i äktenskapet.
Jag har utvecklat en ångest inför hans nyktra perioder även om jag vet att han är han så kan jag aldrig slappna av. Jag kan inte ens njuta av hans nyktra perioder längre. Det är så sorgligt. Sen har jag under mina barns småbarnsår utsatt dem för deras pappas alkoholism. Det kommer jag aldrig någonsin att förlåta mig själv för. Jag lever i en otrolig skam.
Jag önskar dig lycka

Vilken tuff situation. Du har som du skrev svaret men förstår att det är svårt. Det enda man vill är att skydda sina barn men det blir så fel...jag vet.
Har själv en man som är periodare. Ful i munnen mot mig så barnen hör, ändå fortsätter jag leva i detta utan att förstå varför.

Många styrkekramar

är inte samma sak som att man är en egoistisk människa. Det är ju alkodrogen som tagit över hela hjärnan och allt kretsar
till hur - var - när och hur man ska kunna dricka. Naturligtvis finns det en kärleksfull och empatisk människa bakom. Man måste
bara kidnappa tillbaks hjärnan - och det är inget som släpper på ett par veckor. Erase and rewind tar tid. Sätt dig i själv i en bunker tills det har skett. Det är hans ansvar.

Precis som du skriver Lim. Bara att sitta och berätta om vad som hände utanför en bar på fyllan medans du var hemma med era barn och försöker få lugn och ro - visar ju precis på detta. Vad fan liksom? Varför skulle du bry dig?

Jag har gått igenom två stora separationer och har märkt att männen har haft samma beteende - pendlat mellan extrem kärleksfullhet (smicker och ett överdrivet sätt att uppvakta) och när det inte funkar så blir det elakheter. Stålsätt dig och spela strategiskt med i "schackspelet". Försök att se "draget" som ska komma och parera innan det sker. Var alltid ett steg före och var beredd.

Gå ut och andas - det handlar om DIG.

Kommer ihåg sista gången jag såg min pappa, liggandes på soffan en dag när jag kom för att hälsa på, han var full så jag gick igen. Efter det hade han tydligen sen piggnat till och gått vidare till nån "vän" för att fortsätta. Där dog han sen. Det var länge jag tänkte att jag inte skulle ha lämnat honom, då hade han ju inte gått vidare. Men det var hans eget val, jag vet att jag sa till honom en gång iaf att inte dricka mera men fick som svar att ska jag gnälla så kan jag gå till mamma istället.

Förlåt ville bara säga att det att det är inte ditt fel.

Det är faktiskt så enkelt. Sluta dricka, ta aldrig det första glaset. Om det finns andra bakomliggande problem lös dom så gott det går UTAN alkohol.Tyck om dig själv för den du är, skit i vad andra tycker, ingen bryr sig egentligen.

Mvh

Känner du dig utmattad, så är du inte frisk..Känn efter vad du orkar..Ingen tackar dig för att du kör slut på dig själv..Den viktigaste personen i ditt liv är du❤️Om du får energi och kraft genom vila, så blir livet bättre för dig och barnen..?✨

Tack för era svar och tankar.
Så svårt, ena kvällen så tänker jag att nu får det F:N va nog sen på morgonen när hon är normal så....
Jag är faktiskt lite förvånad att soc inte har hört av sig, för hon har tidigare gått hos beroendemottagningen och tydligen har dom nån gång märkt att hon har druckigt, jag har ringt och frågat hur det fungerar (rent allmänt för dom säger ju inget till mig) och dom har tydligen skyldighet att göra en orosanmälan men det verkar dom inte ha gjort. Vad jag vet så har hon slutat gå dit och då tänker jag också att dom borde reagera. Samma sak när dottern gick på förskola, vet att hon har varit påverkad när hon har hämtat dottern.

Går han i öppenvårdsbehandling så finns det väl terapeuter där som han prata om sitt dåliga mående med och kan inte dom det så vet dom var han ska vända sig. Din sak är det inte att ta hand om hans dåliga mående. Nykter ska han ju vara för att kunna umgås med sitt barn. Du har gjort allt rätt. Låt din f.d. man bli vuxen med hjälp av dom kontakter han har. Så tänker jag.

Tack snälla Monday. Du trampar inte alls på tårna. Tvärtom håller jag med dig. Jag tänker ofta att han verkar utvecklas bakåt. Han bli omognare med åren istället för tvärtom.

Det är konstigt nu. För min man vaknade och betedde sig som om han inte väckte oss kl 4 imorse och tjafsade. Han busade med barnen och mig ville han krama. När han bad om en till kram i sängen senare sa jag faktiskt att jag inte vill kramas. Jag frågade vad han håller på med och om han glömt att jag fick kliva upp kl 4 imorse. Att jag VARJE vardag går upp 5.30 och behöver få sova ut nångång. Kanske åtminstone till kl 7. När jag sa det så viftade han ut mig ur rummet. Han kan inte ta diskussionerna nykter. Och jag kan inte ta dem när han är berusad.

Går han omkring nu och tror att hans monolog imorse ledde till att vi ska fortsätta vara gifta? Jag fattar ingenting.

Han började prata om något som hände utanför en bar inatt. Jag kände bara hur i helvete kan han tro att jag vill höra det. Vad gör han på en bar mitt i natten???? Alltså det är så sjukt allting att han tror att jag ska lyssna på det han säger om det och vara intresserad. Det enda jag tänker på när han pratar om sitt uteliv är på hur fortsättningen blev... "efter baren kom du hem och förstörde för din familj"...

Han verkar hoppas på att jag ska ge mig nångång. Men det kommer inte att hända. Jag planerar för julklappar jag ska ge barnen sedan till deras nya rum. För jag ska fixa hemma sedan när huset bara är mitt.

Jag ska försöka orka med att fixa ute nu på gårdarna så att det är höststädat. Måste rycka upp mig.

Kramar till er alla.

Delat av din ’erfarenhet, styrka och hopp’, även generöst om motgångar. Förtröstan till en Högre Kraft. Det betyder mycket.
Så bra det känns att läsa att inte kommer att dricka A, oavsett. Det måtte vara underbart för dottern att du kör henne till jobbet, bekvämt förstås, men framförallt att hon känner omsorgen. Hoppas ni har en lugn och fin kväll! / mt

Vi a-beroende, men även andra beroende blir ego..Dels för att vi måste ha substansen, och planerar för det. Men även för att substansen, beroendet gör att det är det viktigaste vi har..I fall där båda dricker brukar det finnas en som tar mer ansvar..Bra att du skriver mycket Lim..Dina tankar blir klarare..Stor varm kram både till MM och dig lim❤️

Märkte att mina socialfobier minskade med nykterhet, i mitt fall tror jag att det har med att hjärnan har fullt upp med att upptäcka livet igen.
Den hann inte med socialafobier också vilket är enormt skönt, kommer en släng av det ibland men är hanterbart.
Så njut av dagen// kram Strulan