Senaste kommentarerna i forumet

... sparar det till tråkigare dagar, och när du beskriver det, låter det gott!
Hur är det att fundera på att prata m psykologen om relationen till alkohol.
Har inte gjort det själv, när jag gått i terapi. Men i efterhand tänker jag att det hade kunnat hjälpa mig.
Kram!

Låter som en kanonbra deal ? Och vara nykter är mycket viktigare än att gå ner i vikt. Plus att alkohol innehåller en hel del kalorier, så du kanske går ner i vikt också genom att sluta dricka. Vinn-vinn ?

Härligt! Heja dig????
Helt fascinerad av din dröm. Häftigt ju! Och Torns dröm också. Hm kanske frihetens vingar? Utan alkohol är man fri.
Jag vill också drömma!
Så fint med kilona. Vad kul! ?
Sov så gott, ?kram till er?

Grattis även till dig!!! Vi verkar vara rätt många här som presterat 60 dagar. Klart du ska vara stolt och nöjd, vilken investering!?Är genuint nyfiken på vad kommande månad bär med sig. Du är ett starkt stöd för så många här på forumet och bara det ger ringar på vattnet. Njut av varenda sekund!

Där gav du verkligen den listiga och kraftfulla alkoholdjävulen en rejäl snyting! Du var starkare ? Sträck på dig och var stolt över det!

Kram ❤️

Att vara glad och stolt över vad man själv lyckats genomföra är en riktigt mäktig känsla! Det är som att känna kärlek till sig själv ❤️

Grattis igen!

Det är så himla bra att skriva här och gå tillbaks och läsa som pepp!
Tänk bara hur vi misshandlat oss själva med drickandet... inte undra på det tar tid o krafter att bli bra.
Såg ett inslag på tv om thesorter. Tänker köpa någon bok och lära mig mer så tack för tips! ?
Hoppas du kan sova gott??

Grattis!!!? Vi verkar vara rätt många här med runt 60 vita dagar avklarade. Jag är mest nyfiken på kommande tid då två månader varit mitt tidigare rekord. Många som vittnar om att mycket ska kännas lättare om man bara härdar ut dessa första två månader. Jag är då redo att börja skörda frukten! ?

Har jag klarat att vara nykter.
Så himla stolt. Och glad!
Inifrån-glad, som en urkraft.
Det är iaf 20 år sedan jag var nykter så länge, och just idag tänker jag att allt jag tampas med tankar och tråkighet- har varit värt, eller värdefullt.
Det är en randig väg framåt, som en trasmatta. Mörka dagar kommer. Men den är inte svart, vägen leder inte ner i katastrofen.
Precis just nu känns det, ja att jag har gjort något mäktigt!
Tack alla och även om ni tycker jag överdriver nu, för jag har inte bestigit Mount Everest men det känns nästan som jag skulle kunna! Om jag vill.
Kram alla kämpar, och alla glimrande, stöttande, fina och modiga människor.

Nu har jag lyssnat på halva ljudboken ”Skål! Ta mig fan” av Torbjörn Åberg. SÅ BRA! Ibland känns boken som direkt tagen ur MITT liv ? Att likheterna mellan oss ”problemdrickare” var så omfattande visste jag faktiskt inte.

Bara en sådan sak som att vägra kalla sig A-ordet. Just därför används ordet ”problemdrickare” rakt igenom boken.

Just nu har jag lyssnat på kapitlet om Alkohoholdjävulen, som har fyra superkrafter: List, tålamod, styrka. Den fjärde har jag glömt ? Eller var det bara tre superkrafter?

Min hjärna funkar lite si och så. Pigg och alert fram till 15-16-tiden - det vill säga på jobbet - men sen är det mest snömos i skallen. Och huvudvärk varje em/kväll ?

Jag känner att det här är en bok som jag kommer att lyssna på MÅNGA gånger. Varje gång jag har en svacka i min nykterhet typ.

Annars har det varit en bra dag ? Ikväll fyllde jag på med underbar energi ❤️ Sen några år tillbaka sjunger jag i kör, och ikväll var det start på vårterminen - och som vi hade längtat allihop ?

Körsång är bra både för hjärnan och själen. Det finns forskning som visar att just musik och sång är superbra återhämtning för hjärnan, plus att gemenskapen i kören betyder oerhört mycket.

Och sen låter det så vackert ❤️ Att vara en del av det är verkligen magiskt!

Snart har jag till helgen varit nykter i fyra veckor och det känns bättre och bättre. Vin och alkoholfri öl kvällstid har ersatts med iste. Idag slog mig inte ens tanken att åka via bolaget hem. Sömnen är bättre än på väldigt många år.

Kaoset på jobbet betar jag av lite i taget, och jag bär inte med mig jobbtankarna hem längre.

Imorgon ska jag träffa min psykolog, och det känns så bra att jag mår så mycket bättre än för några veckor sedan. Nu får hon hjälpa mig att ta nästa steg.

Vi snackar mest om hur jag ska hantera stress, med min utmattning våren 2018 som ursprungsorsak.

Jag har inte berättat om mitt drickande för henne ? Jag har helt enkelt inte förstått tidigare hur negativt drickandet faktiskt har påverkat mig 24/7.

Jag har trott att varje fyllesynd har varit en isolerad händelse, som påverkade mig där och då negativt enbart. Känner mig rätt puckad faktiskt, nu med facit i hand.

Som nykter känns det som att tröskeln för att jag ska känna mig stressad har höjts rejält. Mycket på grund av bättre sömn förstås. Sömn är hjärnans viktigaste återhämtning, och utan sömn blir man väldigt knäpp och ångestriden snabbt.

På tal om återhämtning så tränade jag mindfulness i vilorummet idag, för första gången på två veckor tror jag. Efter tre sångmantra-låtar slocknade jag.

Jag somnar inte riktigt, jag hamnar i det jag kallar ”mellanlandet”, mitt emellan sömn och vakenhet. Och det är som att göra en omstart av hjärnan, och jag blir pigg och alert och kan jobba lite till.

Otroligt skönt att det funkade idag. Det tyder på att min inre stress har varvat ner, att tempot inombords har sänkts.

Jag är inte lika rastlös heller längre. Tänker mycket naturligare ”här och nu” i alla lägen. På bussen, i kön på Ica, i bilkön, på jobbmöten, i samtal med andra, när jag gör en viss arbetsuppgift osv.

Idag blev det promenad på lunchrasten, imorgon gymmet ? Och imorgon kväll kommer yngsta dottern hem igen.

Den här ensamveckan brukar jag dricka rätt friskt nästan varje kväll, i min totala ensamhet. Det var då. Nu är nu, och jag dricker iste.

Det blir inte värre, det blir bättre.
Det kan var bra att tänka på.
Att det blir bättre, hela tiden.
En dag i taget, håll fast vid det.
Läs Addes, eller Berras tråd- så mkt klokt och viktigt.
Kram. Grattis till att din man är involverad- och stöttande.

Kommer här.
Och en kram och omhållnlng av axlarna. Det blir bra.

Det går. Lite i taget. Inga vida vyer och stora framtidstankar.
Nu, och utan skam! Heja.

Så bra jobbat! Så mycket som faktiskt händer under 60 dagar, stort och smått. Viktigt!
Vi kämpar vidare, fisketur låter väldigt mysigt. Jag firar med god middag med vänner, och känner starkt att saknaden efter vin, avtar stadigt! Du är superstark!
Ha en fin kväll, kram på dig! ??

... när jag läst din rubrik så har det gått från Jaa vilken sorg det är att inte dricka (främst alla tankar och tillfällen kring framåt) till att bli mer; ja, sorg men också så mycket lättnad man inte hade räknat med.
Jag läser och inspireras av dig, och hejar på våra framgångar!
Ha en fin kväll.

Stort Grattis till dig! ? Önskar dig en fin fisketur imorgon. ?

11 av 12 dagar nykter.

Skickar lite omtanke och styrka till dig! ??

Ibland önskar jag att någon på hans jobb märkte av att dricker. Jobbet betyder allt för honom, så det skulle ju antagligen vara det enda som går honom att söka hjälp.

Konfronterade honom. Han erkände att han ibland dricker för att lugna nerverna. Han menar att det inte är särskilt ofta eller särskilt mycket (och hela min själ vrålar ” lögn, lögn, lögn”). Han skärpte sig u nån vecka.

Nu kommer han åter igen hem sent från jobbet, vinglig, sluddrig, osammanhängande och ibland verbalt aggressiv.

Så min kamp kommer fortsätta.

Som jag berättat tidigare är torsdag min flexdag, jag lägger upp mitt arbete som jag vill. En förmån för de flesta, men katastrof då A har mig i sitt grepp.

Under eftermiddagen började mitt förråd sina. Jag visste att det inte skulle gå att handla senare. Svårt även i morgon och omöjligt i helgen.

Jag våndades, gjorde mig klar för att gå och köpa mera, klädde av mig igen, förberedde mig ännu en gång, hade till och med skorna på, avbröt projektet... Satte mig bokstavligen på händerna tills tiden för att möjliggöra inköp rann ut.

Nu har jag inget. Så j-a skönt. Jag kan inte dricka, även om ångesten panikrider mig.

Det är över för den här gången. Slut. Finito. The end.

Det är i alla fall vad jag hoppas/vill/tror/önskar...

-----

Tack alla för respons. Skillnaden, jag grät när jag läste ditt fina inlägg. FinaLisa, tack för att du finns. Andrahalvlek, intressant, ska fundera lite. Återkommer med kommentarer både hos mig och er andra när jag orkar. Just nu har jag fullt upp med att bara vara. Vara nykter.

Jag undrar varför jag aldrig känner att jag hittar min plats här i livet.
Kan jag inte bli nöjd?
Saknas den kompetensen hos mig, att vara nöjd?
Jag försöker tänka tillbaka på stunder i livet när jag varit nöjd, när jag har känt att jag befunnit mig på rätt plats i rätt tid, med rätt människor.
Jag kan nog inte hitta en enda självklar period i mitt liv när jag känt att jag varit nöjd.
Hur blir man det?
Hur gör man?
Jag har tydliga mål, eller har haft snarare, med vad jag velat uppnå, och de målen jag satt upp har jag lyckats nå. Det har gått, men ibland har det kostat.
Det har aldrig varit så att jag varit nöjd när jag uppnått dom utan snarare tänkt lite lättvindigt att jag nått dom och att jag behöver sätta nya omedelbart.
Det oroar mig lite att jag inte känner att jag riktigt trivs i min plats och position jag tagit på min nuvarande arbetsplats - jag vet inte riktigt varför jag inte kan vara nöjd, det är ett gäng sköna kollegor som accepterar mig, men det känns inte bra.
Idag fick jag en mindre panikångestkänsla under en pågående diskussion som bara inte ledde någonstans angående en rutin som är så jävla självklar att man gör inom min bransch. Det var otäckt. Jag kunde inte nå den personen som argumenterade emot mig, och hur mycket jag än tycker om henne så kunde jag inte kontrollera hur irriterad jag blev över att hon inte lyssnade på mig, och det hela mynnade ut i någon slags panik när jag enträget försökte hålla emot mina känslor för att inte tappa spåret i diskussionen.
Det vi diskuterade om var en bagatellartad rutin som mynnade ut i ett inferno av argument.
Det är något som river och sliter i mig av frustration ikväll.
Jag känner det nästan som att jag aldrig någonsin kommer att möta någon som förstår mig. Och det tänker jag måste vara ett indirekt kvitto på att det är fel på mig.
Det har inte blivit som jag tänkt mig, jag är inte nöjd, och jag är orolig för om jag kanske aldrig kan bli det.

Tusen tack för alla gratulationer, det värmer!?
Kommer fira med en efterlängtad fisketur i morgon.

Många kramar till er alla fina människor!

är i en väldigt svårt sits och den enda "trösten" jag kan ge är att du inte är ensam !! En bra sida som du som anhörig har mycket hjälp av är "Coaching & litteratur för anhöriga till personer med beroendeproblem". Hennes sista inlägg där är bra !!
Du vet säkert redan att du inte kan "göra" en alkoholist frisk utan det måste komma från alkoholisten själv.

För min egen del var det så att precis allt höll på att haverera för mig , kroppen, jobbet, familjen, huset och inte minst huvudet ! Jag hade sökt hjälp i 10 år, utan nåt som helst resultat, innan jag klappade ihop helt och sökte upp ett behandlingshem. Steget att söka hjälp var mitt och jag kände när jag kom till behandlingshemmet att nu var allt över.

Och ja, du har 2 val......titta på och lida eller se till att du själv får vård och omsorg så du kan skaffa dig ett bra liv. Det låter tufft och ÄR tufft men du måste se till ditt eget bästa. Det är vidrigt att se nån gå under i sjukdomen men det är också en vila för den beroende men du måste få chansen att bearbeta det du är med om. Har du sökt på Al-anon ? Självhjälpsgrupp för anhöriga till alkoholister där man jobbar enl 12-stegs modellen.

Kram !!

Härligt? Så skönt, bra jobbat????