Senaste kommentarerna i forumet

Grinig, otrevlig, jobbig, gnäller på allt och orkar inget när han är nykter och annars är han berusad och förefaller inte vara så rolig då heller. När träffar du mannen du älskar undrar jag.

Är ingen lätt sak. Men så himla bra och antagligen det bästa man kan göra för sig själv. Det ska bli spännande att fälja din resa. Jag har börjat att jobba med mitt medberoende igen. Kärnan till allt i mitt liv.
kram ☺?

Ojoj, du damp verkligen ner under ytan... Du känner dig skör just nu. Du ÄR skör just nu. Och det måste du få vara. Behandla dig själv lika varsamt som du skulle behandla ett av dina barn, om hen mådde som du gör just nu. Kanske är det vad du ska lära dig här näst? Att verifiera, bekräfta och hålla om din inre trasiga lilla flicka? Försäkra henne om att även om hon gör något fel, så ÄR hon inte fel. Och du, Gud är med dig. Han har lovat att aldrig försaka eller överge dig. Han är med den som tror till tidernas slut. Även om vi inte ser honom. Även om vi inte hör honom. Oavsett hur många gånger vi faller. Det är därför vi sjunger om oändlig nåd, en nåd som är ny var dag. Kram

Skriver inte så ofta i din tråd men läser alltid. Minns att du skrev på forumet när jag började här.
Jag tycket du verkar vara en så mjuk och känslig person och du värnar om din familj.
Att du och din man träffades som tonåringar gör nog att ni svetsats ihop känslomässigt och som efter flera år har övergått att ni mer levt bredvid varandra än med varandra.
Och Lim, det är klart att du känner sorg inför detta att skiljas. Det är ju inte konstigt att tvivla på om man gör rätt när man levt så länge i ett förhållande att det som är dåligt har blivit "normalt" i ens vardag.
Så försök se ljust på framtiden där du och dina barn kan leva i lugn och ro och umgås med vänner som ger positiv energi.
Önskar dig all lycka???

Kramar
???

Och beskriver så himla bra..Jag känner igen känslorna av overklighet och bara gå vidare som vanligt..Med hjälp av många på forumet och i min närhet fick jag kraft att se sanningen..Just att bli lurad och förd bakom ljuset av den som ska vara min kärlek och bästa vän..Jag märkte mer och mer på mina barn hur skevt vårt liv hade blivit..Det gick sakta utför, så man märkte inte förfallet förrän jag lämnade relationen..Lim, du är stark och bra..Hämta kraft från dom bästa dagarna och tillåt dig vila när du behöver..Ilska kan ge energi..Stor varm kram du kloka kämpe❤️

Tack igen snälla ni för all stöttning.

Jag och min man har som sagt knappt pratat. Men igår kväll satt vi tillsammans i soffan. Han frågade om vi ska vara ovänner nu. Jag sa självklart nej. Men att jag inte riktigt vet hur jag ska förhålla mig till honom. Allt är så konstigt.

Jag har ju verkligen tänkt mkt på allt som sårat mig. Grävt i mitt inre. Små detaljer och stora gräl. Svek och brutna löften. Tårar i natten och ensamhet under helger och ledighet. Tänker på hur patetisk och dumpad jag känt mig så otroligt ofta. Förr grät jag ofta över det men jag har lärt mig att förtränga. Men nu sipprar det ut. Alla minnen som jag tillåter komma fram.

Hade vi varit pratsamma och kramiga den här tiden så hade jag inte lyckats plocka fram alla dessa minnen. Men jag behöver det för att komma vidare. Varesig det skulle vara som skilda eller som ett par så måste jag vidare.

Vi pratade allvar igår i alla fall. Han är inte villig att sluta dricka helt. Och jag står fast vid att det är mitt krav. Men han kan inte ens förmå sig att säga att han ska försöka längre.

Jag försökte få ur honom varför han drack ett helt dygn nästan direkt efter han sa att han ska försöka bättra sig och vi skulle se vad dessa 6 månaders betänketid skulle ge. Men jag får inte ur honom några svar direkt.

Han är också helt oförstående när jag säger att han väckt mig så ofta och bråkat. När jag säger att han väcker barnen. Han ser det inte alls som något återkommande eller som ett problem. Men jag sa att jag vaknar på nätterna med enorm hjärtklappning när han är ute på natten.

En del av mig blir så jäkla osäker. Överdriver jag? För han verkar ju inte se problemet alls. Förstår inget av det jag säger nästan.

Han sa att tiden som är kvar till han flyttar ska han sköta sig och inte störa mig. Han sa förlåt för allt han gjort (fastän han inte förstår vad han gjort?)...

Jag är så ledsen idag. Tror det är för att vi pratade igår. Och jag känner att det är jag som bryter upp vår familj fast jag samtidigt vet att jag inte skulle gjort det om han bara kunde ge upp alkoholen.

Jag lider av att vi varit tillsammans sedan jag var tonåring och det kanske kommer en tid när vi inte pratar ens.

Sorg sköljer över mig när jag tänker på allt vi gjort och alla drömmar vi haft och uppfyllt ihop.

Men... Han kan inte välja mig framför alkohol. Det gör så ont att bli bortvald för en sån grej.

Jag drack förr men inte alls som han. Och jag vet inte om det är normalt eller vanligt för en alkoholist att på riktigt välja alkohol såhär istället för att försöka göra familjen och äktenskapet helt igen? Är det nån som vet? Varför gör han såhär? ☹️ Jag kan inte greppa det...

I alla fall. Efter igår så hamnar jag i en sån svacka. Vet varken ut eller in igen.

Han visade mig några lägenheter igår och pratade om vilken soffa han ska ha. Jag kunde knappt svara för jag vill säga "men snälla inte ska du väl flytta! Du ska ju sluta dricka och bo kvar" Orkar inte med allt. Orkar inte tänka på att han ska bo nån annanstans. Samtidigt som jag ju vet att så länge han dricker kan jag inte bo med honom.

En helt knäpp sak är att jag tycker det varit så lugnt. Att han inte druckit osv. Men i själva verket drack han i torsdags. För 6 dagar sedan alltså. Och då väckte han oss. Så vi klev upp kl 4 pga oron vi kände i magen.

Att jag tycker att 6 dagar är lång tid är ju i sig själv sjukt. Och det ÄR lång tid för honom. Nästan så jag undrar om jag räknat fel. Jag har ju lite släppt kontrollen.

Märker att jag saknar att vara kärleksfull. Men jag lägger band på mig. Det är så viktigt att jag visar med handling vart jag står i allt. Man får inte mig om man dricker. Men jag saknar närhet och ömhet. Saknar att skicka sms och hjärtan.

Å det var bra att jag skrev nu och faktiskt räknade efter och fick påminnas om att sist han drack och kom hem supersent och väckte oss var så nyligen. Det ÄR inte jag som hittar på saker.

Eftersom att vi verkar leva i olika verkligheter kanske det är ännu viktigare för mig att försöka stanna i min känsla. Jag är så nära på att försöka släta över allt igen. Allt för att slippa gå igenom allt det här. Vad är det för fel på mig? Varför slätar jag alltid över allt. Hur kan jag tänka 6 dagar efter hans nattliga fylla att vi kanske inte borde skiljas trots att mitt enda krav är att han inte dricker. Hur kan jag ens tänka tanken?

Jobbigt är det just nu i alla fall. Men det är ändå som att jag innerst inne inser att det är oundvikligt. För jag biter ihop på ett sätt jag inte brukar. Jag står fast på ett nytt sätt. Och varenda gång min man söker kontakt som om det vore som vanligt så stoppar jag det och påminner om det vi pratat om. Förr i tiden lät jag det bara vara då. Stoppade huvudet i sanden och låtsades som att allt var okej.

Just idag känns dock allt fel. Att stanna är fel. Att skiljas är fel. Inget känns bra i magen alls. Undrar när jag ska bryta samman? Mitt liv är svårt på fler plan dessutom. Detta är inte mitt enda bekymmer...

Klagosången slut för nu. Hoppas ni andra mår bra ♥️♥️

är så jäkla stark! Även i ens eget huvud tycker jag. Kommer ofta på mig själv att när jag tänker på alla möjliga trevliga sammanhang så tänker jag också på alkohol. Varför kan man inte umgås/göra saker utan?

Här är en till som inte kan vara lagom :) Allt eller inget, av eller på. Men tycker ändå att jag bättrat mig hyfsat...samtidigt så är det ju jag och jag gillar också den sidan av mig själv, att jag kan all-in i något och verkligen uppleva det till 110 (om jag nu är nykter dvs...) svår balansgång det där, vilka delar man ska dämpa och vilka man ska spara :) Sen tänker jag att man får kanske ta det stegvis, att just nu i början av nykterheten så kan det ju va ok att dricka 10 liter te, för uppenbarligen ger det dig också insikter :))
Lite svammel men hoppas du får en bra onsdagskväll!!

att kunna parera de små stressmomenten. Att reda ut dem innan det blivit nån stor grej, för jag tror nu att det där vinglaset på sikt får de där småsakerna att växa.

Och, Grattis! till god sömn - såå skönt!

… anses det ofta konstigare att inte dricka än att dricka.
Ibland tror jag tom att överförfriskade får mer överseende än en nykter ("Är du gravid? eller Var du verkligen tvungen att ta bilen idag?.... ).
Helt sjukt!
Gå dit och drick alkofritt som du vill och bara höj ögonbrynen och se riktigt förvånad ut mot dem som är klumpiga nog att fråga. Det brukar funka ;-).

Var hos honom för första gången idag...och herregud vilken omtumlande upplevelse?
Han vill ju veta hur jag tänker i olika situationer och hur jag ser på mig själv....han verkligen utmanade mig att riktigt tänka efter.
Jag brukar ju som inte fundera så mycket saker jag gör...jag bara kör på...så det krävdes en hel del från mig.
Kände också att jag hela tiden försökte svara rätt....vet inte varför jag är så rädd för att göra fel. ...men jag ska nämna det för honom nästa vecka.
Var helt slut när jag hade varit till honom...så jag somnade direkt jag kom hem, men nu sitter jag och peppar inför kvällsjobb, vi skulle tydligen få in 5 nya boenden idag så det blir nog en intressant kväll.
Hoppas ni andra får en awesome kväll med mycket mys och feelgood❤

Men, vad jobbigt att redan nu börja oroa sig för en tillställning som ligger typ sex veckor bort. Inte så att jag inte förstår, jag hade kanske också oroat mig långt innan.
Försök att se att du kan vara en del av gruppen oavsett vad du har i glaset och försök att släppa det just nu så att det inte förstör ditt "en dag i taget" redan nu.
När du väl kommer dit kommer du att ha styrkan av tid i ryggen så att du kan fatta ett välövervägt och bra beslut.

Vinäger och Mrx, tack för "bekräftelsen" :-) Samtidigt som jag bara skriver vad jag känner så blir jag själv lite orolig över min växande självsäkerhet med nykterheten, den är livsfarlig, det vet vi. Risken är stor att sänka garden och börjar bete sig "som vanligt" igen för man inte är på tå. Ska man ändra sitt beteende så behöver man aktivt leda sig själv till rätt beslut många gånger om dagen annars är det lätt att man börjar gå åt samma håll som man alltid gjort igen helt omedvetet. Men nog om det, uttrycket "inte måla fan på väggen" gillar jag mycket. Gnäll och oroa inte en massa så länge allt känns bra i själen.

30 dagar är det sagt vad som än händer.. och än sålänge har inga hinder uppkommit för det. Men jag har redan börjat märka lite funderingar som uppkommit angående vad skall hända sen? Grejen är, det kommer hända en stor grej i mitten av november. Vårt pågående s.k "stora projekt"... Det är inte helt offentligt än, snart.
Det är sjukt faktiskt, precis som den här reklamen från systembolaget när de sitter runt ett bord och äter kakor. Det här bekymret med att andra förväntar sig att du ska dricka och man nästan känner ett ansvar att göra det för att inte göra dem obekväma. Precis som du, Soffi, skrev med din särbo och vinflaskan.
Vid de här tillfället kommer jag, utan att kunna göra något åt det, att vara mitt bland flera andra människor som dricker, som är där just för min skull dessutom. Jag kommer vilja vara en del av det för att stunden ska kännas fullständig. Som det är nu så kommer jag den dagen att dricka till 90%. 10% säger att om jag anstränger mig riktigt hårt och hittar rätt inställning innan denna dagen så kan jag vara nykter och lyckas det en sån dag kan det bli ett statement för livet.

...ordentligt till den där elakingen att -NEJ, det blir ingen öl!
Gör sedan något som uppmuntrar den snälle på vänster axel att distrahera dig från suget.
Håller du ut så lovar jag att du vaknar till sol imorgon.

..på ett skratt.
Humor och igenkänning är absolut isbrytare för mig för att kunna närma mig mitt problem.
Inte för att jag hade ambitionen i morse att vara rolig, men nu kan jag se att det är ju ganska komiskt; jag behöver sluta med alkohol men inser att jag nog behöver hjälp först när jag dricker för mycket - te!!!

Fan i dag är det otroligt sug efter alkohol
Vet ej i gentligen varför det ända jag tänker på är öl öl öl kämpar på hoppas
Kunna utstå den lille elakingen på höger axel som sitter och försöker övertala mig att bara ta en bara en liten?

hehe Mirabelle, jag menar inte att skratta, man din berättarförmåga är så underbar och komiken får en ju att känna att man sitter precis bredvid och rent ut sagt garvar ikapp när de där icke önskvärda sakerna sker såsom borttagning av ansiktsmask/vaxningskit. Vilken pärs - jag vet PRECIS hur det kan vara. Rosa barnrumpa brukar vara det jag associerar mitt face med när det sker (hemskt att man aldrig lär sig, det har hänt fler gånger än jag skulle erkänna för någon annan än dig) ;)

Tack för orden. Ja, visst är strategier bra att ha! Jag laminerar mina med, för hand med fästande plast. De håller ju bättre.
Wow - säger jag till dina "92 nu tror jag" - dagar. GRATTIS! Jag ser fram emot att kunna säga det. En dag i taget tycker jag låter bra. Det är ju det vill vill, lägga en dag efter oss utan alkohol. Modigt av dig att åka på kryssning, tror inte jag hade velat. Vissa saker känner jag har "fallit bort" som aktivitet. Visst är det roligt att umgås men vad göra på en kryssning? Några gånger tidigare då jag valt att vara chaufför till en fest, för att undvika att dricka, har jag blivit stående och observerat vuxnas beteende med a i blodomloppet. Många vuxna vågar inte erkänna att de dricker för mycket. Vi erkänner. Det är bättre utan. Jag är lyckligt lottat som fått den insikten.

Ja, man förändras som person när man säger Nej till något, visst är det spännande! Jag skulle hellre lära mig segla än att åka på en kryssning. Tänk om jag skulle tycka om det? Tänk om jag skulle tycka mer om mig när jag gör något jag inte brukar göra. När jag utforskar andra aktiviteter, i andra miljöer och tillsammans med andra människor än de jag är van att träffa, kanske jag känner annat?

Att skriva här varje dag och få stöttning av alla underbara i samma sits är orsaken till att jag inte druckit på 92 dagar. Det är ovärderligt.

Hänger på sober october, men tar det en dag i taget :)

Har bra kontakt med ex-svärmor..Hon är ledsen och arg..Nu har hon fått rollen som anhörig, eftersom jag lämnat exet, och barnen tar lite avstånd..Jag försöker förklara för ex-svärmor att det inte hjälper att ge sin son utskällningar, utan att hon måste försöka med ett konstruktivt samtal med hennes a-beroende son..Hon orkar inte dalta säger hon..Det är fult, men jag nästan småler..Hon har under alla år aldrig skällt eller tillrättavisat sonen för hans beteende..Tvärtom var det enbart mig hon gav telefonnummer till alkoholhjälpen. Hon kanske tyckte att jag var den som kunde ta emot hjälp? Det är väldigt synd om anhöriga till a-beroende..Både små och stora..

Hej Cinna. Vilka superbra strategier du har. Att skriva lappar med positiv tankeställare är ju briljant. Det ska jag också gör, sen ska jag laminera dem och lägga dem i en jättefin burk, så jag kna ta en så fort jag känner att jag behöver. Hade själv en lapp i min plånbok (när man hade såna) efter att jag gick i KBT för många år sedan. på lappen stod det bara "Vad är det värsta som kan hända?". Det passar ju inte riktigt lika bra in på detta då, haha.... mer som en uppmaning lol.

Men vad starkt av dig att ha fixat 19 dagar, jag är på 92 nu tror jag, och det har gått i vågor för mig. Vet att jag skulle må bäst av att aldrig mer dricka, att jag är maktlös. Men tar ändå en dag i taget, det är därför det funkar. Säger jag aldrig mer så är det bara en trigger, men om jag tänker att jag får faktiskt dricka, fast jag väljer att inte göra det i dag så känns det inte lika hopplöst.

Men känner igen känslan av att inte få vara som alla andra när man umgås i alkohol-sällskap, jag åkte ju på en kryssning nykter med tjejkompisarna. Jesus kristus, det gör jag aldrig mer. Haha.. jag var tråkig, alla andra var jobbiga... men hade ändå trevligt med de jag var med, men nästa gång... inte på en fyllekryssning. Börjar acceptera att jag faktiskt inte är så där sprudlande och socialt eftertraktad som jag är med A i min kropp, och det är okej. Det är ju mig! Måste i alla fall försöka älska mig själv, annars kommer ju ingen annan kunna göra det.

Kram

Nej jag kan inte få han nykter. Han blir irriterad bara att va utan i någon dag.

Jag är inte där än, har inte bestämt mig. Gör jag det måste jag förstår att jag aldrig kan gå tillbaka o grina o vilja ha han. Det är ett livsbeslut och tar en stund att ta ?

Hej Fibblan! Läser din tråd från 20 september och du är inte ensam.
Det är klart det är möjligt att inte dricka a över huvud taget! När jag känner suget nu, tänker jag på att det är gifter vi har hällt i oss. I mitt fall tänker jag även på hur jag förstör min kropp & knopp. Jag förstår dina tankar inför resan som du gjorde och jag gillar inte heller att flyga. Jag är flygrädd och har behövt a för att klara av det. Tills nu. Antingen klarar jag det eller så åker jag bara dit jag kan ta tåget till. Heja heja!???

Tack Fibblan för stödet.
I dag är en bättre dag men tankarna på a har tagit sig in i huvudet och det gillar jag inte. Det mal även på hur många dagar utan a som gått. 19 dagar mal det på. Bara 19 dagar, känns som 19 år har gått. Tiden går sakta, känns det som. Tänk när jag kan konstatera att nu har det gått 19 veckor eller nästa mål, 19 månader!
I dag regnar det ute och jag har tagit fram pyssellådan.
Jag håller på att göra mig ett bokmärke med personer som målmedvetet idrottar/idrottat och lyckat nå sina uppsatta mål. Mitt bokmärke kommer även innehålla dem som lyckats ta sig ur ett missbruk eller aldrig någonsin druckit a.
Det är lätt för mig att känna oro för vad jag istället ska göra när jag går på fest eller går ut och äter. Jag kommer inte kunna göra som mina vänner, bekanta eller släkt. Vem kommer jag vara?
När jag nu gör mig en "bild" att alla människor dricker inte a och många når sina uppsatta mål, tänker jag att jag kan ha roligt ändå, så bokmärket blir en hjälp. Ett mentalt stöd. Jag vill ju inte längre ha det som jag haft.
Jag har valt bort många kemikalier när det gäller tvättmedel, matvaror, kläder men tanken på att jag har hällt i mig det istället är nästan skrattretande. Hur klokt har det varit?
Som ett stort "monster" ser jag på a, att det väller över en och får en att strunta i att vara sann mot sig själv och andra, och att ta hand om sig själv och ta reda på: vad är det jag saknat? Vad vill jag framöver? Jag är beredd att omvärdera hela mitt liv. Jag är beredd att flytta om det är det som behövs för att jag ska må bra. Jag är beredd att byta jobb och intressen och vänner. Jag kommer göra det som krävs när den tiden kommer. Jag börjar smått och lär känna mig själv. Treva mig fram och sen... släpper jag fram ångvälten - när jag vet vad jag vill. Jag känner en styrka som svischar förbi som inte är riktigt nåbar än. Snart.

Tack, FinaLisa! ?
Jag verkar ha nått en ny personlig botten. Säkert nyttigt och lärorikt inför framtiden. Just nu är det bara ångest och tårar. Jag har varit lite högmodig. Känt mig som alkoholist "Light". Men, som min första sponsor brukar säga när jag berättade att jag inte känner igen mig i andras delningar om behandlingshem, tvångsdrickande osv så sa hon "inte ännu". Så sant. Jag måste få stopp på karusellen innan det blir helt ohanterligt. Som första steget i tolvstegsprogrammet. "Vi erkände att vi var maktlösa inför alkoholen - att vi inte längre kunde hantera våra liv." Jag inbillar mig fortfarande att jag minsann kan dricka under rätt omständigheter som Greklandssemestern. Och det gick ju. Tills jag blev övermodig och drack i samband med minnestestet. Total kontrollförlust. Jag vet ju aldrig innan när jag kan spåra ur. Hade jag haft lite självinsikt hade jag förstått att det var helt fel tillfälle att dricka.
Å, vad klockan går sakta... Jag har åtminstone klätt på mig nu.