Senaste kommentarerna i forumet

Tack Pilla??Har mått jättebra idag med. Så tacksam. Det är magiskt?

Se klart, håller med!?Att se sig själv som i en film i olika scener gör det liksom lättare att känna att man i sanning gör det rätta när man avstår från att dricka.
Hoppas du haft en bra torsdag du med, kram???

Tack Andrahalvlek, den ska jag lyssna på

Så heter AA gruppen jag går till på torsdagar.

Idag har varit en fin vanlig dag. Skjutsade dottern tidigt. ?Tog Musse & Kalle till veterinären för vaccin. ??Hälsade på min mamma. Lagade crepes till middag och åkte på möte efteråt. Gårdagen var en tillfällig dipp men idag är jag förstås tacksam att jag inte föll för frestelsen att dricka A.

Nu dricker jag kaffe och tänker titta på TV4 Play. ☕
Vanligt är bäst! ?

Tack, "Se klart"

Boken ”Skål! Ta mig fan” av Torbjörn Åberg är SÅ bra! Finns som ljudbok på Storytel. Har precis lyssnat på kapitlet om alkoholdjävulen som har fyra superstyrkor: list, tålamod, kraft, och en till som jag glömt ? Min hjärna är lite si och så just nu, den håller på och reparerar sig. Hoppas jag ?

Go girl! Du har ju värsta stödet i din man dessutom. Det är kärlek ❤️

Tror de flesta här tänker en dag i taget. Typ idag är jag nykter.. Blir lättare så.
Jag tillhör inte dem. Slog spiken i alkoholkistan för jag var helt utmattad och kände att det handlade om liv eller död. Det har gått bra för mig. Så glad nu.

Du klarar det på det sätt du väljer. För dig själv och din familj?

Jag är en anhörig som försöker förstå, stötta och motivera, så gott det går....
Kortfattat så är min fråga till er som har haft ett beroende/missbruk: vad blev er vändpunk? Hur insåg ni att ni hade problem och behövde hjälp? Hur kom ni fram till att en förändring behövde ske?

Min situation (och ventilering kring den):
Min mamma över 15 år har haft ett beroende av starka smärtstillande tabletter som hon ätit pga en nervskada. Med åren kom även alkohol in i bilden allt mer frekvent och nu de senaste åren har hon haft ett korsberoende av de båda.
Efter 2 akuta inläggningar på sjukhus under 2019 har hon - enligt henne själv - nu varit helt utan tabletter, läkarana skriver inte ut något åt henne. Men alkoholen är kvar, det vet jag till 100%. Angående medicinen vet jag inte om jag kan lita på vad hon säger.

När jag vardagligen pratar med henne på telefon kan jag tydligt höra att läget inte är bra. Hon skyller på att hon inte sovit på "flera nätter" (en kommentar hon säger varje samtal, vecka efter vecka). Hon säger att hon har värk och även har efterdyningar av en lunginflammation hon hade i höstas (men som hon var helt bra ifrån stundtals).
Jag har dock förstått att sömnrubbningar och även problem med luftvägarna är väldigt vanligt vid alkoholmissbruk. Så återigen känner jag inte att jag kan lita på vad hon säger.
Om jag ställer henne mot väggen och frågar om hon druckit säger hon givetvis att hon inte druckit på "flera månader". Men när jag frågar hennes sambo (som jag tyvärr inte har bra kontakt med) hur läget ligger till egentligen, får jag alltid höra att hon HAR druckit. Nu nyligen har jag börjat fråga om kvantitet och tydligen rör det sig om kring 1L vin på en bättre dag, upp till 3L på en sämre...
Hon vill inte ha hjälp, och har uttryckligen sagt att hon "hellre dör" än att åka in på sjukhus igen där hon var senast (på en akutavdelning där gamla och allvarligt sjuka låg och skrek, kräktes och mer eller mindre väntade på att dö - en avdelning hon troligen hamnade på pga hon själv faktiskt hade dött i ambulansen dit, men de lyckades få igång henne igen....)

Många, både privatpersoner och samtalspedagoger, har sagt till mig att jag har gjort allt jag kan... Att det kanske är dags för mig att släppa taget osv...
Men jag kan inte.
Det bara GÅR inte...
Hon är all familj jag har.... och det gör mig så JÄVLA ont att se henne bara ge upp på allt, skita i mig, skita i hennes sambo, skita i hennes hund som tidigare har varit hennes ögonsten...
Och det enda jag verkar kunna göra är att antingen stå och titta på medans allt sker, eller vända ryggen till och gå därifrån......

Jag ska ta och lyssna på boken du rekommendera. Återkommer med feedback lite längre fram.

Jo, då..igår åkte jag dit så det visslade om det...Stressade hem för att hinna svepa några snabba innan resten av familjen kom hem. Fick gömt undan den nyinköpta vodkan och påbörjat middagen när maken kom hem. Då frågade han varför jag har en alkomätare....ehhh...ehhh..Då har jag glömt den på bänken i hallen. Det var inte svårt för honom att lägga ihop 1 och 1, han har kommit på mig för 2 år sedan också men då hittade han flaskor i stället. Jag försökte tappert ljuga ihop nåt som var så dåligt så det finns inte. Besviket sa han: då kan du ju börja med att blåsa i den! Det vägrade jag och sa bara att det behövdes inte för jag hade tagit en öl. Vi pratade inte så mycket mer om det i gårkväll utan vi bestämde att vi tar det idag när det inte är några barn hemma. Har haft ångest från ...hela natten. Han la sig i ett av barnens rum..Vidrig morgon och rädd för hur mycket han kommer försöka tvinga ur mig, kommer han säga ut ur huset, kommer han berätta för "hela världen". Till råga på allt så hade lyckats plocka fram en funktion i alkomätaren där man kan gå tillbaka till alla blås som är gjorda, tidpunkt och dag (shit!!!) Efter en hel del höga diskussioner så sa han -Det är lika bra att ingen av oss dricker, jag har inga problem med att avstå a och så säger vi att vi har bestämt oss för att tänka på hälsa och vikt. Jag har nu anmält mig till programmet på denna sida så vi börja där helt enkelt. Jag sa till honom att jag kan inte klara detta om det måste bestämmas redan nu att det är ALDRIG mer. Mina mål måste vara realistiska SEN kanske det innebär aldrig mer men jag kan inte greppa det just nu. Programmet rekommenderar total avhållsamhet i 90 dagar och det känns realistiskt. Jag är mentalt helt slut och ska bara överleva kvällen och natten...

Har gjort en deal med frugan, jag slutar dricka och hon slutar klaga. Vi får se hur det går från hennes sida, men jag är helt inställd på att klara min sida. Hade egentligen tänkt satsa stenhårt på att gå ner i vikt, men till att börja med så skiter jag i vikten och fokuserar enbart på att inte dricka. Därför ska jag nog unna mig en riktigt rejäl pizza ikväll.

Inte skrivit på länge men håller i. Jag är övertygad i mitt beslut att bli nykter men har senaste veckorna jobbat mer med mitt andra beroende, kolhydraterna. Har ju skrivit en del om det här och förstår mer och mer att allt hänger ihop. Men nykterheten är nummer ett för att lyckas med resten. Lyssnat på tredje upplagan av Sockerbomben av Bitten Jonsson. Den boken kan jag varmt rekommendera till alla beroendepersoner. Bitten är bl.a. nykter alkoholist och boken handlar egentligen om alla former av beroenden även om den riktar sig främst till dem som har problem med mat. Det verkar som att jag blir mer och mer insiktsfull ju fler gånger jag lyssnar på den boken. Kan ta till mig info bättre nu, även om jag inte helt kan identifiera mig med alla delar.

Nu kämpar jag vidare på sjunde veckan. Inte nykter alla dessa veckor, men räknar detta som ett projekt som måste tillåta vissa prickar i protokollet. Helheten är helt annorlunda mot tidigare. Jag förstår varför jag inte kan dricka och har inte den sorg jag tidigare känt för att jag måste bli nykter. Mycket att jobba med på många plan, men känns som att jag är så mkt mer insiktsfull. Vill ju kunna leva många år till och med bra livskvalitet.??

Det kan bara bli bättre från nu och idag är jag nykter?

Ja Lennis, visst gör vi det bra! ? Men jag (pessimisten) vågar inte tänka annat än att detta bara är börja på en ganska ny och skör grund som jag behöver vänja mig vid och utforska med försiktighet.
Jag är rädd, jag kan inte säga annat. Jag vet bara att jag aldrig kan lita på min instinkt. Jag vet inte hur många gånger jag suttit i bilen på väg till jobbet, spelat en bra låt i högtalarna och fått morgonsolen i ansiktet och känt den där fantastiska känslan att vara oslagbar och att nu, NU är det min tur att må bra. Ändå på nått jävla vänster har jag suttit där igen en mulen kväll, nedsjunken i soffhörnet med ett tömt glas.

Men nog tusan har jag kommit längre än någonsin denna gången och bestigit en ny platå! Jag är väldigt lycklig att jag nyss tagit mig igenom ett par veckor av mörker och tyngd utan att släppa mina rutiner och nu är tillbaka med ny motivation. Det har faktiskt aldrig hänt innan. Känner också början på en ny härlig nivå med träningen nu att återhämtningen går snabbare, passen fortfarande hårda men ändå mentalt lättare. Med små justeringar i kosten har den blivit mer behaglig och jag känner redan dagen efter att jag längtar efter nästa pass. Kanske t.o.m att jag börjar skymta lite muskler i spegeln. ?️‍♂️

Så vad än det underliggande behovet kan vara och vad jag själv egentligen tänker om träning som ett livsmål så får jag väl acceptera att den just nu får vara det som är viktigt för mig i livet. Och det är väldigt härligt att känna det, en mening.

Trotts att det känns tufft nu har du bestämt dig för att inte dricka, att visa dig själv att du står över alkoholen låter som något du verkligen vill lyckas med denna helg. Du har skrivit det här som ett steg på vägen i att klara det. Bra gjort!

Du har klarat mycket redan och det i sig är bevis på att du kan om du bestämmer dig. Hoppas du kommer på sätt att fokusera på annat än det som tynger dig, att du kanske kan uppskatta tiden med dig själv och såklart att du kommer fortsätta gå åt det håll du vill med alkoholen.

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Ingen ide att tycka synd om mig, jag har satt mig i denna sitsen själv. Jag måste lära mig att hantera livet utan alkohol. Kan jag inte hantera min fru måste jag flytta eller kasta ut henne, inte supa.

Jag har funderat på just den boken förut, kanske skulle slå till.

Där gick hela min helg åt helvete. Är deppig, ledsen och vill bara gå och lägga mig.

Tänker ändå inte dricka. Jag vill bedöva känslorna och få tiden att gå snabbare, herregud det vill jag verkligen! Men jag vill inte dricka, det kommer inte vara värt det och det kommer inte få mig gladare ändå.

Imorgon är jag ensam, resten av veckan också. Det är väl bara att vänja sig.

Tack gros19. Ja, anhörigprogram tror jag skulle vara bra för mig och dottern. Ska titta mer på det, tack för tipset. Jag håller på att läsa Craig Nakken tack vara ett tips härifrån. Även om jag gått i en anhöriggrupp så tycker jag att den belyser beroende på ett mycket bra sätt, det som jag hunnit läsa.

När jag tittar tillbaka så borde jag förstått att detta låg på lut att han inte var fri! Men jag ville så gärna ha ett hus, ett liv tillsammans och en samtalspartner, bo tillsammans med pappan till mitt barn. Allt detta ligger bakom plus att jag inte var redo att vara ensam. Men kan nu känna en styrka i att om detta går åt skogen har jag gjort allt som står i min makt för att få detta att fungera, då vet jag det. Jag kan vila i det och känna att det blir bra hur som helst, kommer jag på nu medan jag skriver. Vill inget hellre än att ha ett liv med den nyktra, trevliga inkännande, artiga och omtänksamma mannen. Men jag kan inte ha ett liv med en aktiv alkoholist (även om han bara dricker ibland). Orsakar vår separation "tillräcklig stor själslig smärta" för att han ska bli nykter eller rycker han på axlarna. Framtiden får utvisa och under tiden försöker jag undvika konflikter och undersöka möjligheter framåt.

Tredubbel kommentar där?Får lära mig att bara trycka en gång på "spara...

Dina ord värmer och peppar mig. Jag har bestämt mig. Ska lyssna på boken. Jag orkar inte ha det så här längre.
Grattis till dina många nyktra dagar!!
Kram miss Hyde

Jag har läst här hos dig idag,
Beundransvärt med listan du gjort!
Super bra gjort av dig Zero i 60 dar!?från Pilla

Känner igen mig! Man får vara glad att man hittar hem ibland ?
Men det är ju angenäma problem tänker jag...med tanke på vad jag utsatt andra för på fyllan??‍♀️

Lyssnar just nu på ljudboken ”Skål! Ta mig fan” av Torbjörn Åberg. Den ger mig aha-upplevelser på löpande band. Tror den skulle ge dig detsamma ?

Vilken syn det måste varit ?

Det är då man inser att man behöver rensa i sin kalender och låta kropp och knopp vila och läka i lugn och ro så mycket det går.

Jag säger helt fel ord ibland, glömmer totalt vissa saker jag sagt och gjort. Får sätta larm i mobilen på typ allt viktigt. Ungefär som när jag var utmattad ?

Jag är precis som ullabella beroende av min Karl! Jag går och väntar på att få träffa honom före allt annat! Vill min son komma så styr jag in det när jag vet att jag och särbon inte kan träffas.

Nu jobbar jag på att få ett eget liv och sätta mina behov främst. Hakar han på så blir jag lycklig!

Såg nu detta!
Och jag kan bara försöka förklara att hela mitt liva har varit med alkoholister och därför har jag blivit en hjälpare och kanske enbart det!

Jag har aldrig stått upp för mig själv och mina egna behov och känner mig enbart trygg med personer som är som missbrukare.

Därför är ju mitt sätt att vara dåligt för mig för jag sätter alltid andras behov före mina!

Min alkis är oxå en jättefin person men hans hjärna är övertagen av alkoholen och gör därför val och beslut som är präglade av hans missbruk. Jag tror han älskar mig men inte mer än alkoholen tyvärr.

Så ett försök till svar är att om du hjälper och månar mer om andra så du blir att må dåligt! Då är du som jag illa ute! Tyvärr

...både mentalt och fysiskt... men lycklig! Det är viktigt att påpeka?
Men visst är det ett heltidsjobb att vara nykter, tänka nyktert och fatta beslut som hjälper mig i nykterheten.
Gick som i en dimma till bilen imorse, ställde in väska i passagerarsätet fram och gick runt och satte mig i bilen. Undrade vem som flyttat sätet och varför det var så dunkelt??....jag hade satt mig i baksätet????skratta så jag grät ...Hahahaha och det värsta var att folk såg mig gå in och dra igen dörren?asså jag dör? så jag fick kliva ut ur bilen och låtsas ”fixa” nåt i baksätet☺️?
Ha en fin dag alla krigare! ?