Senaste kommentarerna i forumet

Ska jag eller ska jag inte? Ska jag prata med min kärlek om det här? Eller borde jag avsluta relationen o go cold Turky on my own?
Eller ...Ska jag bromsa min egen konsumtion o låta hans fortgå? Hur gör en det?

Ska jag eller ska jag inte? Ska jag prata med min kärlek om det här? Eller borde jag avsluta relationen o go cold Turky on my own?
Eller ...Ska jag bromsa min egen konsumtion o låta hans fortgå? Hur gör en det?

Välkommen hit!

Jag fattar vad du menar med tomhet, den var särskilt uttalad för min del ibörjan av min nykterhet.
Framförallt så fick jag helt plötsligt så mycket ”fritid” upplevde jag. Lite den här känslan av att ”jaha, va ska jag göra nu? Istället?”

Det blir bättre. Man måste se till att fylla den där tomhetskänslan med något annat. Som skingrar tankarna på att det är just tomt. För man bryter ju med sin ”partner in crime” och separerar från sin ”bästa vän”, så det är ju inte så konstigt att det blir jävligt ensamt, tomt och trist.
För mig hjälpte det att ta långa promenader med hunden, netflixa bort ångesten och träna. Och framför allt anförtro mig till väl valda personer i min närhet.

Har du någon strategi för hur du tar dig genom tomheten?

Mod och styrka,
Dee

Tack, miss Hyde! ?

Imponerande resa !

Heja dig

Gör ju att man gärna själv”glömmer” det jobbiga och jävliga.Oftast för att det är så omvälvande att bryta upp, och för att det finns bra stunder också...Vi som även missbrukat alkohol själva, vet att minnet kan vara helt väck långa stunder eller bitvis.Själv har jag ringt många samtal utan att komma ihåg det. Även gjort en massa andra idiotsaker som fallit i mörker..Sen ljuger dom flesta beroendepersoner för att skydda sig och sitt missbrukande....Huruvida Lims partner är en N-person eller ej, är inte jag den som kan avgöra.Men helt klart har han stora a-problem..

Bästa Femina,
Jag har läst i kapp din tråd och inser att du har gått igenom rena berg-&-dalbanan på sistone! Så mycket känslor..! Den där gifte "vännen" som verkar ha slickat i sig av din uppmärksamhet kan dra åt skogen, tycker jag. Visst är det härligt med pirret, spänningen, längtan men lägg hellre energin på att bygga upp relationen med din man. Jag vet att det verkar ha förekommit en smärre istid mellan er - som det så ofta blir i äktenskap där man till slut tar varandra för givna - men när jag läser om att din man handlar mat för att du inte orkar, tänder en brasa för att du fryser... Det är fint gjort. Han verkar trots allt bry sig om dig. Jag ger dig bara råd i all välmening, ta det för vad det är. Bara du själv vet innerst inne hur du verkligen vill leva ditt liv.
Alkoholen är din fiende nr 1 - inbilla dig aldrig någonsin något annat. Om du ger efter "bara på semestern" så har du byggt upp en acceptans, vips tar reptilhjärnan över när suget råkar sätta in efter ett tag (vid jobbiga händelser som en "dumpning") - och då hamnar du på ruta ett igen. Med världens sämsta självkänsla, ångest, skam och skuld... Som sagt, detta är bara sagt i all välmening. Du har så mycket kärlek, värme och klokskap i dig och det gör ont i hjärtat att läsa att du känner dig så ensam. AA är förstås bra, men finns det andra gemenskaper (träning, teater, matlagning, whatever) du kan söka till dig (tänker lite på den där vännen som du kanske bör undvika ett tag framöver för att bli hel igen)?
Så glad ändå att läsa att du har sökt hjälp för beroendet. Du ska se att allt blir bra!
Jag gillar den här versen. Sug i dig av varje ord, Femina:
"Du vet väl om att du är värdefull,
att du är viktig här och nu.
Att du är älskad för din egen skull,
för ingen annan är som du."

När jag tänker efter var min egen pappa också rätt avvisande ibland. Han var ganska omogen känslomässigt, auktoritär och skulle alltid "ha rätt". Vi bråkade ofta från det jag kom i puberteten redan vid 12 år tills jag flyttade hemifrån. Jag blev expert på att argumentera under uppväxten. Jag sökte väl hans kärlek och uppmärksamhet till jag tidigt kom på att jag fick det lättare hos andra könet. Särskilt lite äldre män, faktiskt. Herregud, vilka insikter som plötsligt faller framför mig i ett mönster. Jag hade många dysfunktionella förbindelser under uppväxten. Det var inte förrän jag träffade min man på ett tidigare arbete som jag upplevde en stabilare relation. Ojojoj, inte undra på att jag håller på att gå sönder...

Tack, Mirabelle.
Min kära make tände höstens första brasa i kakelugnen i vardagsrummet. Det gjorde han för min skull. Han vet att jag tycker det är mysigt och dessutom har jag känt mig frusen. Mår lite bättre nu. Hoppas jag inte behöver ångra att jag sökt hjälp. När jag ringde frågade de om jag har omyndiga barn hemma t ex. Frågar de män/pappor samma sak, undrar jag? Jag har inget minne av att min man fick den frågan för många år sedan när jag "tvingade" honom söka hjälp...

Tänker att ha tillgång har man ju egentligen nästan jämt genom bolaget eller krogen eller 3,5% på ICA. Men du gjorde inte det. Du e starkare än vad du tror :) Skickar en digital kram med styrka o förhoppning om att du mår bättre imorgon. KRAM

Usch vad jag och stress lirar dåligt ihop. Det här var verkligen ingen drömvecka. Under ett tillfälle idag är jag helt säker på att jag druckit om jag haft tillgång. Nu känns det som tur är fjärran igen. Men note to self: Måste minska stressen. När den här veckan är över ska jag försöka se till att det inte blir så här igen. Har redan en utmattning i bagaget och vill def inte satsa på en till. Man blir sig ju heller aldrig riktigt lik efter att man brakat en gång. Märker att jag har mycket lägre tröskel numer, klarar mindre och måste pausa mellan olika moment.
Men hur som helst, lägger mig iaf nykter och är tacksam över det.

Med ett gympass ?? köpte själv träningskort idag. Nu gäller det bara att ta sig iväg dit. Kanske på lördag när man ändå ska vara pigg och fräsch! 5:e dagen idag 2:a på sober october. Vi grejar detta Mrx?

Men om du helt enkelt tar en pause från tankar runt hans dricka eller inte dricka. Släpp det ett tag och helt enkelt lever lite vid sidan av det hela Prata inte med honom om det, tänk inte på hur du ska hantera det, tänk inte på vilka beslut du måste fatta. Lägg det åt sidan ett tag och fokusera på att göra dig själv glad och nöjd. Då får du hämta lite kraft. Hemskt med dom där dåliga dagarna. Hade en själv häromdagen. Men det brukar komma bättre dagar därefter. Kram ♥️

Har kört ett gym pass i kväll. Nu ligger jag i soffan och är rätt nöjd med min dag. Sober och fin. Fredagens middag är en utmaning för mig vad det gäller alkohol. Samtidigt en liten utmaning som jag ska klara av. Förmodligen blir jag inte lika social utan alkohol i blodet. Men det får bli som det blir. Jag tänker inte bryta min sober october resa.

Ja så är det Troja. Så svårt beslut. Precis som den som dricker måste vi som står bredvid, bestämma hur vi vill ha vårt liv. Även om det tar 1, 2 eller 10 år.
Jobbigt att du har en dålig dag, hoppas morgondagen blir bättre ?

Woooo! ???
Tittar in igen, och nu med en ny milstolpe att hurra för. ?
TACK alla fina som fortsätter att läsa och heja och hurra! Min tråd är ju rätt ospännande numera, och att ni fortsätter att läsa är härligt.
Kramar från kissekatten till er alla! ???

Att du tvivlar på ditt eget minne, din egna upplevelser... Det är bara ett bevis på hur skadlig relationen är för dig. Din man är manipulativ. Han utsätter dig för narcissisternas favorit-strategi - gaslightning. När offret reagerar/agerar lyckas narcissisten få offret att ifrågasätta sin verklighetsuppfattning och tro att de egna känslorna är irrationella. Ett citat från queenbeeing.com ”Gaslighters make You feel crazy because they act like your reactions to their abuse is not rational ”

Du är inte galen. Du är inte överkänslig. Dina minnen är verkliga. Dina känslor är befogade. Dina upplevelser är verkligheten. Hans oskyldiga uppsyn är en medveten, manipulativ lögn. Kram!

absolut är det, det?! Och jag tänker som du numera, det blir tåg (bättre av flera skäl..☺️) eller flyg utan?!
Också så färdig med att hälla i mig gift! Nu vill jag ta hand om såväl kropp och knopp på bästa sätt. Fastan är väl också en liten växel i det hela. Två dagar kvar, sen kommer det bara rena produkter in..! Det är tanken iaf..?! Ekologiskt only! Mer vegetariskt! Synd bara att eko kostar så mkt mer..?.
Avslutar denna dag 10 och 3, med att nöjt konstatera att jag fixat denna dagen också?!
Kram till alla som behöver ?! Och en extra till dig FinaLisa för fortsatt gott jobb?! Tvåbenta och stadigare ?!
/Fibblan ?

Kram till dig underbara kvinna, mitt i hormonsnurror och mörka tankar ❤️ Låter oerhört skönt med retreat. Det kanske är så att du behöver fundera ikapp, kring alla trauman i ditt liv. Gå igenom sorgeprocessen istället för att trycka undan den. Om du fastnar i att älta kan det kanske vara bra att söka samtalshjälp. Du är klok. Du känner gränsen mellan sunt och osunt. Kram

Jag trodde jag skulle fixa det, men sen rann bägaren över när min kärlek lämnade mig, inte pga av alkoholen då. Men det blev för mkt o ensamheten gick inte längre att hantera. Men det kom som en käftsmäll o jag gav upp två dagar innan jag nått 2 hela månader nykter, nu ligger min medalj oöppnad en i låda, jag har sjunkit så långt ner nu o vet ej hur jag ska ta mig upp. Jag trodde verkligen jag skulle klara det men nu känner jag mig bara så otroligt värdelös o misslyckad. Vet ej längre vilket som va värst, att försöka klara av att vara nykter eller att jag börjat dricka igen. Jag har typ aldrig riktigt gått "all in" förr på detta sätt (utan droger, a o annat) men kanske också därför det tar hårdare på mig än vad jag trodde. Jag är så vilsen!

Vissa dagar känns det så tomt utan alkohol som idag. Inte för jag vill dricka för det vill jag verkligen inte. Känns bara tomt.

Intressant läsning, som vanligt, i din tråd. Socker triggar a-sug... För mig är det nog tvärtom, när jag tänker efter. Jag tror att mitt a-sug faktiskt ofta är kroppen som skriker efter energi, kolhydrater, kalorier. Det var nog också en anledning att det blev som det blev i lördags. Inser att jag har magrat av under en tid. Det blir så när jag är upptagen och i gasen. Hungerkänslor försvinner helt. Tappar helt aptiten på lagad mat. Och nu har jag pinnat på i 190 knyck sedan början av augusti... Kanske dags att ta semester och äta ikapp ? Nästa gång jag blir halvgalen av a-sug ska jag iaf försöka tvinga i mig det som här i huset kallas ”riktig mat”. Ingen Nicks kexchoklad. Ingen energybar. Ingen knäckemacka. Något tillagat som innehåller typ en halv ko, alternativt gris...

Jag har varit nedstämd, lite apatisk, mörka tankar om nu och framtid. Känner en stor oro och ilska. Plockade fran Al-anons bok, En dag i taget och lyssnade sen på medberoendepodden. Nu när jag är nykter börjar allt jag stängt av att komma ikapp. Min barndom, mitt barn som dog, mina missfall, mamma som söp sig till döds, min bror som tog livet av sig. Det är mer men orkar inte plocka fram mer. Funderar på vad jag ska göra nu. Åka på ett retreat? Gå på Al-anon möte eller söka hjälp igen?
Imorgon är en ny dag. Kanske det är mina hormoner som spökar idag?

Dålig dag