Senaste kommentarerna i forumet

Att forumet här är guld värt. Vi hjälper och stöttar varandra för det är en jobbig process att ta sig igenom.
Första veckorna är man verkligen skör och det är så svajigt.
Bara för man hållit i tre veckor så får man plötsligt för sig att jag kanske ändå inte hade några problem...?
Men ack vad fel hjärnan har då!
Tror att det är vissa ahaupplevelser som måste till och att dessa måste komma i någon sorts ordning innan man bestämmer sig och lyckas.
Så kämpa på Sober-October!???
You can do it!

Kramar
???

Bra gjort och för varje dag kommer det att kännas bättre efterhand som du inte dricker.
Skickar dig styrkekramar och hopp❣️
???????

???

Grinar när jag skriver det här. Skäms o är rädd. Jag borde veta bättre än att hamna i alkoholens klor. Och är nu rädd för att förlora hen som stulit mitt hjärta. Därtill så rädd över hur jag skadat mina barn.

Jag förstod att jag hade skörheten i mina gener att utveckla alkoholism efter att ha utrett händelser o depressioner när jag var tonåring. Pappa överkonsumerade. Han funkade i sitt yrkesliv men skavde i vår relation. Som tjugotreåring förstod jag problematiken med att vara ett ”vuxet barn” och valde att sluta dricka alkohol själv; ville inte utsätta mig för risken att utveckla alkoholism. Mitt alkoholintag hade sedan tidiga tonår varit skoj o skönt o jag tålde mycket från början.

Men en är tydligen inte klok genom livet... Maken fortsatte dricka genom åren. Jag unnade honom det men inser nu att det var ett avståndstagande känslomässigt. När mitt äktenskap knakade, när barn o make krävde mer än jag orkade, började jag tillåta mig att dricka igen. Dövade min egen stress med alkohol. Till att börja med här o där. Sedan som fredag- o lördagsmys. Därefter ökade intaget dessa dagar... Upplevde att jag funkade ändå. Gjorde nog det...

Men nu efter skilsmässa o massa annat knasstressrelaterat (som inte är ursäkter men del av min förklaring o historia) har mitt intag ökat till fler dagar i veckan.

Jag har nu, efter skilsmässan, mött en person som jag inte vill förlora. Men som dricker sjukt härliga viner fredag och lördag. Hen säger sig ha det som sin ventil o njutning. Övriga dagar kan hen skita i det.

Jag tror att jag behöver sluta helt. Och jag är livrädd för (jaja; ni vet redan att alkoholen är en skräck att lämna. Men jag har verkligen mött kärlek, omtanke o åtrå i hen.)

Hur har ni andra resonerat o gjort?

Så bra första steg att börja skriva här. Välkommen! Jag upplever att dela med mig av min historia här ger mycket hjälp, mer än jag någonsin trott faktiskt.

Jag har ringt närmaste beroendemottagning och bett om hjälp. Helst skulle jag ju vilja komma och prata med någon typ NU men de kommer kontakta mig om en vecka. En vecka känns oändligt långt. Jag är en sån som vill ha respons omedelbart. Det har väl med belöningssystemet och kickarna att göra. Jag har suttit och googlat hela förmiddagen. Inte ens kommit ur morgonrocken. Känner mig skör...

Skickar jag dig, du starka fina Lim?✨???

Åh, det har du ju rätt i Soffi! En hjärna som inte får klara besked blir ju som ett bråkigt barn.

Rullar in i dag 32 och känner mig beslutsam. Har inte berättat det för er än men i helgen ska jag gå på en stor fest. Vetat om det hela nykterhetsperioden och också hela tiden tänkt att jag ska dricka då, inte massor men något glas. Spårar aldrig ur på fest (fasaden) så det är inte där problemet ligger. Men i alla fall, har nog bestämt mig för att strunta i att dricka. Inte värt det. Vågar inte äventyra nykterheten. Även om det bara blir något glas på festen så vet jag att det kommer trigga ett begär. Jag kommer vilja "dricka klart" hemma i soffan en annan dag. Ingen kommer ändå att bry sig om jag inte dricker. Kan beställa alkoholfritt så kommer ingen att märka något. Fattar inte varför det ens är en grej? Att det ska vara konstigt att jag inte dricker snarare än tvärt om? Eller så är det bara jag som känner mig udda. Ingen annan ser ju den här förändringen som pågår inombords.

Hej Rosé! Ville bara kika in och höra så att du är ok? Kram!

Samma här, dag två i sober oktober. Har också en finns känsla idag.

Soffi, jag blir nästan lite fnissig. Inte för att tomhet är kul på något sätt, men för att jag känner igen mig SÅ mycket! Kan aldrig vara lagom. Första koppen morgonkaffe är ju så god så då dricker jag fyra stora muggar. Började lyssna på ljudbok här om dagen. Tänkte ett skönt sätt att koppla av, en halvtimmes boklyssning vid sänggående. Klipp till: klockan är 04.00 och jag har lyssnat klart på nästan hela boken. Börjar springa, springer varje dag trots otränad och får ganska ont i knäna. Så där fortsätter det i en oändlighet. Klurar precis som du på vad tomheten beror på, varför jag nästan aldrig bara kan vara.

Dag två är här. Normalt inga problem då mina fyllor vanligtvis är fre, lör och sön med baksmälla på måndagen och då ibland en återställare på eftermiddagen för att få avtändandet lite lindrigare och slippa huvudvärken. Så skedde nu i måndags också. Igår nykter och jag har bestämt mig för att det ska jag vara idag också. Kaffet smakade gott i morse, sovit gott hela natten och mackan som jag åt när jag kom till jobbet satt som en smäck. I samband med alkoholintag smakar det aldrig med kaffe, macka eller mat överhuvudtaget och sömnen uteblir eller blir kortvarig. Känner mig stark och motiverad nu, men prövningarna kommer, det vet jag. Då känns det bra att hänga här på forumet och bli inspirerad av er andra <3

Att vara hemma sjuk är inte att leka med, nu mår jag bättre i dag, men tar det ändå lugnt hemma så jag verkligen blir frisk-frisk. Har inget direkt sug, men en känsla av att jag vill unna mig. tror det är känslan av att vara hemma flera dagar som jag känner igen. Drack ju inte när jag var sjuk men på lov och semester blev det ju alltid mer. Det känns lite som att något fattas. Det visar verkligen hur viktigt rutiner är.

Sedan har jag även ätit lite godis, inte hutlöst mycket, men jag tror helt ärligt att det kan trigga min nykterhet. Allt hänger samman på något sätt. Hade inte ätit något socker (direkt) eller onyttigheter förrän förra söndagen (på länge), och det är efter det som jag har känt den här dragningen till A igen.

Men är mitt liv verkligen värt att leva utan socker och utan A!? Nae... jag önskar jag var ett träningsfreak som fick kickar så, men jag är inte det. Avskyr att träna, har ofta inte ens ork att gå i skogen, som jag gillar bara jag väl gör det. Men jag vet att allt hänger samman. Om jag skulle träna, gå i skogen och inte äta socker så skulle fokus skifta och A skulle bli mindre viktigt och inte dra i mig så mycket, men då måste man ju ha ork och ha en vilja att lyckas och vara lycklig. Jag tror helt ärligt att jag saknar den biten. Ja har ett självskadebeteende som inte innebär att jag fysiskt skadar mig, jag sabbar medvetet eller omedvetet för mig själv för att jag inte förtjänar eller är rädd för att lyckas.

Oj, vad det blev uttömmande och svamligt. Orkar inte ens korrekturläsa det.

Väljer att inte dricka i dag, istället vet jag inte vad jag ska göra faktiskt.

Så himla skönt att se dig där framme på den vita vägen?
Det peppar mig att hänga med, bara så du vet?

Kramar
???

Tvåbenta och stadiga är vi nu tillsammans ?
Heja oss????
Kramar
???

Stort grattis från mig också! Jag vet hur det kändes för jag var där nyss! ?

God morgon #Rosa-vina
Tack för ditt inlägg. Jo, jag har sovit inatt, på soffan intill maken. Nu är huset tomt och tyst. Maken är på jobbet, dottern likaså och sonen ute på praktik. Det är bara jag och ångesten hemma. Jag har nog hunnit bli nykter nu men mår verkligen inte bra alls. Jag skäms för mig själv och mitt beteende. Jag känner mig förlamad. Vet inte ens hur jag ska orka typ duscha, gå ut, leva. Jag har ett sånt stort svart känslomässigt slukhål inom mig, från uppväxten, tonåren och mitt vuxna liv att det känns nästan omöjligt att orka med.

När min kära make började dricka i smyg så isolerade han sig från mig och barnen. Jag kämpade med näbbar och klor för att allt skulle bli bra igen men det gjorde mig bara uppgiven, ledsen och arg. Han hanterar sina känslor med vin och under åren blev det bara en kamp att nå fram till honom känslomässigt. En kamp jag förlorade. Han stötte bort mig för att få dricka i lugn och ro. Jag kände mig ensam och ledsen. Sen kom min diagnos. Avvisande är fysiskt smärtsamt. Jag fattar att "min vän" utlöst samma känslor som har med mig, inte honom att göra. Först en fin vänskap, värme, förståelse och kommunikation som övergick i längtan, förhoppningar, besvikelse och avvisande. Jag fattar inte hur jag ska kunna bli hel i mig själv när jag aldrig varit det tidigare? Men jag fattar att jag inte längre tål A. Det gör bara allting värre.
Solen skiner lite nu genom mitt fönster. Jag måste orka, för barnens skull. För allas vår skull. Jag känner inget sug efter A. Jag bryr mig inte om att det finns massor utav A hemma. Det är inget problem. Det är jag som är problemet.

Har en fin känsla även idag. Alkohol tankar har inte stor plats i min hjärna. Jag börjar mer och mer förstå mig själv. Höga krav och många måsten samtidigt är inte bra för mig. Vad är det värsta som kan hända om taggar ned lite mentalt i vardagen. Kanske jag bara är lite rädd för själva förändringen. Kanske allt flyter på ännu bättre om jag lyssnar mer på mitt inre jag

Du är grym! Fantastiskt bra jobbat?!
Håll i, du fixar det här, ta sikte på ? dagar nu, de alldeles inom räckhåll och sedan vidare mot nya mål..?!
Hejar på dig!
Stor kram
/Fibblan ?

Känns bra att skriva här ? ja te finns ju i massa goda former o pajar inte sömnen o kan tom vara nyttigt ???

En liten milstolpe, att hänga upp sin nyktra tillvaro på ?!
Dag 3, vad gäller min fasta som jag håller på med. Vaknade med lite ont i magen faktiskt. Bättre igen nu. Frusen igår när jag skulle lägga mig. Nu har man iaf liksom kommit in i det och resten av dagarna kommer gå som en dans..✊?.

Önskar er alla en fin nykter onsdag☀️!
Kram
/Fibblan ?

Jag hoppas att du fått sova inatt och att du känner dig bättre än igår. Det finns alltid anledningar till att dricka eller att inte dricka. Tyvärr missar man själva livet när man dricker och är avtrubbad. Den vila och ro som alkoholen ger är också den som förgör oss. Så som jag har druckit på min sorg och använt mig av den för att kunna dricka :( Jag kan också känna mig ensam, men att dricka gör det bara värre då alla känslor förstärks. För mig hjälper meditationen att komma till ro.

https://www.youtube.com/watch?v=6ghDFrh8nE8
https://www.youtube.com/watch?v=vvcrkj4a800
https://www.youtube.com/watch?v=voIccKhY9Bg

Var rädd om dig
Kram

Jag ska leta reda på böckerna på biblioteket, om de finns där? Sist jag sökte fanna inte en enda vettig bok om beroende, men de kanske var utlånade redan? Jag gillar poddar och det finns ganska många olika beroende, både på svenska och engelska. Jag tror också på att typ programera om hjärnan och alkoholhjälpen (som faktiskt är vi), böcker och poddar med andras historia är för mig ett bra stöd.
Kram

Tack ni fina ? Jag känner mig värd glädjen men inte helt bekväm ?
Jag inspireras ju också av de som mår bra. Och de som kämpar genom motgångar. Det är ju det vi gör här va?! Inspireras, stöttar och lär oss ?

Soffi du beskriver det så himla bra....jag är precis likadan dvs aldrig lagom.
Jobbar som en galning, tränar som vore besatt o naturligtvis drick fort o mycket...precis som du skriver om tomhet, att man har ett behov att vara fylla denna tomhet o jag har såååå svårt för att göra inget, rastlöshet, ångest.
Kan känna att istället för att träna på gymmet, springa långt i skogen kanske man skulle träna på att möta tomheten se den i vitögat o göra inget....
2 litet te är ju lite småroligt tycker jag...många kisspauser blir det ☺️

att inte dricka på känslan och att din vilja var starkare att inte dricka.

Jag har också vänner som gått för tidigt och några av dem har druckit för mycket. En av mina vänner fick en massiv hjärtinfarkt före 55 års ålder, efter ett julbord. BiB, rökning och övervikt var en stor orsak till hens förtidiga död. Visst är det omskakande och så sorgligt. Jag tänker att alkohol ofta är orsak till för tidig död och att jag kan välja att leva mer hälsosamt, för att leva.

Jag är så glad för din skull att du är på en bra plats i livet. 1000 tack till dig för all suport och värme Fina Lisa