Senaste kommentarerna i forumet

Min fjärde nyktra helg, och det börjar kännas som en vana ?

Heja oss!

Det låter som om du har tagit ditt beslut med hela hjärnan nu!

Läs mitt senaste inlägg om just boken ”Tänka Klart” så förstår du bättre vad jag syftar på ?

Och tack för att du delade dina viktiga insikter om detta återfall! Höll på att skriva ”överfall”, det måste varit en freudiansk felskrivning ?

Själv är jag beredd på mitt första återfall. Om det kommer. Jag har kanske också tagit mitt beslut med hela hjärnan ?

Jag behöver skriva av mig. Jag har någonstans bestämt mig för att inte vara nykter på den konferens som jag själv hade anordnat och bokat med mitt företag. Jag visste att denna dag , dag 71 skulle komma och jag har undvikit att skriva om den här på forumet för jag visste att jag inte kunde lova eller ville lova att vara nykter. Just den här konferensen är speciell i den bemärkelsen att det var förlagt till ett destilleri av whisky. Jag vet hur dumt detta är med tanke på att det är jag själv som har föreslagit det. Till mitt försvar så var det bokat redan innan jag bestämde mig för att nyktra till.

Jag har läst boken Tänka klart och den jobbar med tanken av att försöka intala sig om att alkohol inte är något att sukta efter genom att ändra min perception av A. Jag tog det som ett exprimen. Nu när jag provade whisky så försökte jag att tänka på hur illa det smakar, vilket jag även tyckte, så där gick mitt experiment hem. En annan kunskap som jag har lärt mig är att första glaset får ens omdöme att stänga ner och gå hem. De experimentet blev även det bekräftat. Fösta glaset ledde till andra o.s.v. Tyvärr kunde jag inte lyckas intala mig om att vin var äckligt eller öl för den delen. Tror inte att jag kommer att lyckas övertala min hjärna om att uppfatta öl och vin på det sättet. Kvällen slutade med 7 glas och rätt onykter rumlande i säng kl 01:30.

Dagen efter, var precis vad jag kände dagen efter. *Suck*. Hade nästan glömt hur sjukt drygt det är att må skit när jag vaknar. Men skadorna är så mycket mer än bara bakis vilket min nykterhet har lärt mig. Att gå från att vara nykter och må bra, vara skärpt, vaken och alert till bakis, trött och svårt att bilda tankar blir en tydlig kontrast. Den kontrasten såg jag inte när jag drack kontinuerligt för då var trött och okoncentrerad ett normaltillstånd. Nu blev skillnaden tydligt, att mitt drickande dagen innan förstörde konferensen dagen efter. Min leverans var medioker än vad den hade kunnat vara.

Jag har läst att det tar ca 5 dagar innan alkholen är ur kroppen och att biefekterna håller i bra många dagar efter. Jag fösökte vara observant under veckan och känna efter hur jag mår och fungerade. Måndagen kunde jag inte sova igen, vilket jag helt uppenbart kan tillskriva A. Tisdagen var jag trött och okoncentrerad på jobbet, missade möten och att svara på viktiga mail. Onsdagen började suget åter komma tillbaka och känslan av att ta en öl började dyka upp i min hjärna igen. Torsdag gick jag på AW med jobbet och höll mig nykter men jag var bra sugen att bara ta en öl. Men jag vill verkligen inte hamna i samma skit igen så jag höll mig. Idag är det fredag och alkholen från min fadäs är nu ur kroppen. Men jag känner inte samma balans som jag har gjort de senaste fredagarna.

Nu är det helg och jag är fortsatt övertygad om att det nyktra livet är det jag väljer. Jag väljer att se detta tillfälle som något jag kan lära mig ifrån. Det jag har lärt mig är att jag har intet att göra på provningar av A i framtiden för det inte meningsfullt för mig som inte ska dricka mer.

Nu är det dag 76 (-1) som jag är nykter.

Önskar er en trevlig helg.
Kram!

Tack för ditt svar. Fick i höstas kontakt med en tjej vars mamma är psykiskt sjuk via ett forum jag är medlem på. Det var med hennes hjälp jag började fundera över detta. Innan levde jag i tron om att allas föräldrar drack. Förra veckan tog jag mod till mig att berätta för några vänner, något av det jobbigaste jag gjort helt ärligt. Skammen är stor. Blev även så en dag att min kompis pappa tvingades köra hem mig då mina egna inte kunde köra... Kunde inte sluta säga förlåt, sa det säkert 10 gånger. Har fått ett telefonnummer till en kurator, men vågar inte ta kontakt...
Har planer på att flytta på deltid för gymnasiet nästa år, men är oroligt för min lillebror då. Då blir han ensam med våra föräldrar. Dessutom är han hemmasittare sedan 2 år och under utredning för npf... Så är massa stohej där också. Måste berömma dig för att ha varit nykter oxå, och hoppas du kan fortsätta med det <3

Åh vad bra med kortet! Sånt borde jag ha oxå och öka på må gott hormonerna! Tack för inspiration?
Hoppas du mår gott och inte är alltför törstig Kram

I boken ”Tänka klart” av Annie Grace läste jag igår om spontan nykterhet. Med det begreppet menas att man återhämtar sig från sitt alkoholberoende utan någon formell behandling.

Författaren påstår att i USA är de personer som blir spontant nyktra 4-7 gånger mer framgångsrika än de personer som genomgått den mest traditionella alkoholbehandlingen inom AA. Så få som var femtonde person inom AA förblir nykter över tid.

Författaren, liksom jag, blev helt förbluffad över dessa siffror ? Hur kan det vara mer effektivt att sluta dricka huxflux än att genomgå ett alkoholbehandlingsprogram? Och varför är inte detta allmän kännedom?

Författarens teori är att det beror på kognitiv dissonans, vilket är en mental stress som uppstår när en person hyser två motstridiga värderingar, viljor, eller idéer samtidigt.

Hon liknar det med att du ser en godisskål på bordet. Du vill äta lite godis, men du har lovat dig själv att gå ner i vikt. Du upplever en inre kamp, en mental stress.

Du vill inte äta godiset, men samtidigt hyser du starkt begär. Det är väldigt svårt att vara harmonisk och lycklig när vi gör något som en del av vår hjärna ogillar.

I fallet med alkohol blir konflikten både fysisk och psykisk eftersom alkohol är en beroendeframkallande substans, som hela tiden gör oss sugna på mer alkohol.

När du inte dricker pågår en inre konflikt mellan det fysiska suget och din vilja att inte dricka. Läggs faktorer som försämrad hälsa och havererade relationer ovanpå detta blir den inre konflikten ytterst smärtsam.

Författaren beskriver att hennes pappa slutade att dricka spontant, många år innan hon själv föddes. Hur gick han tillväga?

Jo, när han tog beslutet så hade han för länge sedan insett att alkohol inte hade något positivt att ge honom. Han hade insett det med hundra procent av sin tänkande hjärna, och han gav inte utrymme för minsta tvivel. Hela hans hjärna valde att sluta dricka, och på så sätt fick han slut på konflikten och uppnådde sinnesro.

Annie Graces pappa uttryckte det själv så här: ”Jag insåg att det inte var bra för mig, så jag bestämde mig för att sluta. Jag har aldrig tittat tillbaka.”

Otroligt intressant! Och så skönt att få veta att det faktiskt går att både bli och förbli nykter helt på egen hand - om man har rätt mindset ?

Jag säger det rakt ut bara...Ja, de dricker på tok för mycket. Jag brukade vara en sån mamma nämligen? som drack vin varje dag...
Du behöver stöd och hjälp av någon, du ska inte behöva bära detta inom dig. Mina barn är inte jättemycket äldre än dig och de har aldrig vågat säga något, den som till slut bröt isen var min nya man...vilket jag tackar för. Jag har nu varit nykter i 22 dagar...
Finns det andra anhöriga du kan prata med? Kurator?
På den här sidan hittar du många kloka ord från andra i din situation men även hur vi som har ett beroende fungerar.
Kram ?

Vaknat vacker och stark som en björn idag?

Massor att göra på jobbet så dagen gick i ett huj.
Ute i solen när arbetsdagen var slut tänkte jag på, att hade jag fortfarande druckit hade jag åkt och köpt 2,5 flaska vin... kanske whisky och åkt hem och förstört min kväll.

Tänka sig, tionde helgen utan alkohol och utan att bedöva hjärnan, marinera den i alkohol så den krymper på sikt...

Gott att vara nykter. Så tacksam för det!

Önskar er alla fina en mysig kväll???

Hej! Har den senaste tiden börjat fundera över när det räknas som att närstående dricker för mycket. Mina föräldrar dricker nämligen varje dag, men enbart vin för det mesta. Det blir flera glas per dag, kanske 3-4 boxar per förälder och vecka, är det för mycket? Mamma somnar i soffan så gott som varje kväll, och ska hålla på att ställa märkliga frågor. På pappa märks det inte lika mycket, mer än att han bli impulsiv och störande. Men liksom de dricker ytterst sällan före klockan 6 på kvällen. Men högtider och liknande, framför allt med mammas sida av släkten brukar sluta på alla möjliga kaotiska vis. Kan beror på att så gott hela mammas släkt har alkohol problem.
Är uppväxt med detta så det är väldigt normaliserat för min del. Går nu i nian och har funderat över detta ett bra tag nu. Ett tag mådde jag väldigt dåligt över det och tappade matlusten, men det är bättre nu.
Men åter till ämnet, klassas det som att de dricker "för mycket" eller har jag bara övertänkt allt?

Tack för vad du skriver, du kan nog ha rätt delvis. Jag försöker fråga henne varje dag vad jag kan göra för henne, men kanske inte tillräckligt? Har inte tid att skriva mer just nu men käkade en ostmacka när jag normalt brukar ta ett glas, jag tror mycket av mitt drickande handlar om att jag är hungrig och har förväxlad hungersug med alkoholsug. Räknar med att vara nykter resten av kvällern också.

Så kämpigt med ångest. Hoppas du mår lite bättre nu ikväll. Så bra plan?Heja dig?

Vill bara säga hej och att jag saknar dig här????

Jag förstår precis hur du känner rörande träningen. Den ger kraft och energi att klå alkoholens ockrop i bästa fall - hellre beroende av något bra som bygger upp än något dåligt som bara bryter ner och ger ångest. Jag hejar på dig.

Finaste Vinäger, beundrar dig otroligt mycket. Du är så klok, så stark. Det är underbart att läsa dina rader igen.
Största kramen miss Hyde

....på tråden?
Jag känner ingen sorg längre, eller just nu ska jag tillägga...
snarare en enorm sinnesro, jag var på begravning idag och hade inte ångest inför att köra bil hyfsat långt själv, träffa människor jag inte känner eller sånt som vanliga människor gör i vardagen som ger mig panikångest med frossa och illamående...
Jag är stark, lyssnar inte på den osäkra haggan på axeln som inte tycker att jag duger eller som tycker jag borde etc etc....
Jag har tagit kontrollen över mitt eget liv för första gången på säkert, ja, sen tidiga tonåren kanske.
Jag måste inte vara nykter, jag VILL vara nykter?? Det är en jävla skillnad måste jag säga...
Samlar verktyg just nu för att ha om jag sviktar, så många verktyg som möjligt....tänker att om jag får en skruv är det ju sjukt dumt att bara ha en såg ??‍♀️
Mina verktyg just nu är HÄR hos er, poddar, litteratur, träning etc.
Vill tro att jag gjort den 180graders vändning som krävs??
Tänk inte för mycket på framtiden, tänk att Idag ska jag vara nykter⭐️
Ha en fin kväll vänner ???

Härligt Javelin, helt rätt inställning!?
Tack för din grattishälsning på min 60-dagars dag!
Hoppas du får sova gott i natt och slippa kvällsångesten.

Kram

Första gången jag träffade min psykolog var våren 2007, via Företagshälsan. Jag hade fått min diagnos utmattningsdepression. På första mötet hade jag inte sovit på fem veckor. ”Väck mig inte om jag somnar.” Där började vår resa ihop.

När behandlingen var avslutad fortsatte jag besöken hos henne, men med glesare intervaller. Då fakturerades det som coachning, och min arbetsgivare betalade även fortsättningsvis.

När jag mått sämre i perioder så har jag snabbt kunna växla upp till behandling och ökad frekvens igen.

Senast jag var utmattningsdeprimerad och hemma sjukskriven på heltid i tre månader var våren 2018. Och samtalen efter den sjukskrivningen har pågått fram till december 2019. (I början varannan vecka, mot slutet var sjätte vecka.)

I februari i år skulle vi återgå till coachning fyra gånger per år, men när hon såg och hörde hur jag mådde då sa hon direkt: ”Det här är behandling.”

Idag sa hon: ”Nästa gång vi ses i början av maj så kan vi kanske kalla det coachning, för du mår verkligen mycket bättre.”

Det finns ingenting hon inte vet om mig, mina barn, min separation, mitt destruktiva dejtande, om mina arbetsuppgifter, mina chefer, kollegor osv.

En enda sak känner hon dock inte till. Mitt destruktiva alkoholintag.

Inte heller idag valde jag att prata om det. Istället pratade vi om mindfulness, här-och-nu-tänk, gränssättning, sömnrutiner, vikten av vissa jobbrutiner, viktig återhämtning - det vill säga alla dessa pusselbitar som behövs för att jag ska må bra ?

Min nyktra resa fortsätter jag helt på egen hand - tillsammans med er ❤️

Plötsligt idag, då jag satt i väntrummet hos psykologen, så kom den till mig. Min förklaring till varför jag inte dricker alkohol längre.

En förklaring som dessutom är sann. Hela sanningen behöver ingen veta, i alla fall inte förrän jag känner mig mogen för det.

Min förklaring när någon frågar blir ungefär så här:

”Jag har slutat dricka alkohol. Nu under klimakteriet har jag stora besvär, både fysiska och psykiska. Jag har läst, hört - och nu också upplevt - att besvären lindras om man undviker alkohol. Så jag slutade. Och jag mår mycket bättre.”

Och det är sant att mina klimakteriebesvär (nattliga svettningar, vallningar, generell oro, sömnstörningar etc) har avklingat nästan helt de senaste veckorna. Ökad mängd träning bidrar nog också till detta.

Hej
Många sover mycket bättre efter bara några dagar/veckor utan alkohol.
Men jag vill också säga att om man inte får ordning på sömnen så tycker jag man ska söka hjälp.
Det är nämligen också något vi verkar ha gemensamt/ att inte be om hjälp. Vi ska klara allt, särskilt eftersom vi dricker. Ett lämpligt straff, att inte behöva andra...
Sömntabletter är inget att glädjas över, men sömn är urviktig- för att vi ska orka vad detta stora beslut kräver av oss.
Och vet du, jag tänker att just nu behöver man inte tänka så mycket på vad man vill eller inte ska.
Bara enkelt: idag dricker jag inte.
Kram!

bra Charlie! Tänker en del på alkohol, men inget sug egentligen. Kollar på min app och nu 104 dagar, känns konstigt att det gått så lång tid utan A. I går var vi ute och åt med två vänner och sedan revy. Skrattade mig hes åt Fredrik LIndström, han är suverän på scen. Blev så glad när jag tänkte på att hela kvällen var så bra som den var utan A, hade inte tillfört något som helst utan bara lett till problem.

Jag har läst hela din tråd Vinäger, jag tror du fixar det den här gången ??

Hejsan. Hur länge ska man orka! Är en tjej med två underbara barn och en man som jag älskar och hatar på samma gång. Tror ni förstår vad menar. Vad gör man för å hjälpa sin man?? Han dricker varje helg men kan även hända i veckan ibland. Rädd att någon ska få reda på detta. Alla är glada att det äntligen dags för helg men inte jag.

Jag oroar mig alltid för något. GAD om ni känner till. Det varierar vad jag oroar mig för. Just nu är det sonen och saker kring honom. Det kan vara sjukdomar, framtiden eller vänner (tycker de om mig?)

Jag går redan på SSRI sedan flera år. Alkoholen har varit ett sätt att slappna av. När jag dricker minskar oron och jag får en paus i tankarna. Dock vaknar jag ju med samma oro men också med ångest över att jag druckit.

Det är skönt att inte dricka men jag längtar efter en paus just nu.

Idag åkte jag på fredagsfrid igen i kyrkan. Härlig vårsol som lyser idag! ☀️
Snart ska jag åka iväg till Sigtuna och spendera närmaste dygnet med min Livsstegsgrupp. Vi kommer nog ha ett fullspäckat program ikväll och imorgon tillsammans. Det ska bli kul! ?

Välkomna hit båda två, Motstjärnorna och Villvarafri ? Här på forumet sitter vi alla i samma båt, och har tagit oss olika långt på vår resa. Själv är jag nykter dag 27 idag. Har tidigare försökt begränsa mitt intag, men det funkade inte. Förstås. Sluta helt var enda sättet.

Slutligen vill jag ge er ett boktips: ”Skål! Ta mig fan” av Torbjörn Åberg. Finns som ljudbok på Storytel. Lyssnar på den just nu, och ibland känns det som han beskriver MITT liv ?

Att likheterna mellan oss problemdrickare var så stora visste jag faktiskt inte.

Läs och skriv massor på forumet, i med- och motgång. Det funkar som självterapi - man tvingas sätta ord på vad man tycker, tänker och känner.