Senaste kommentarerna i forumet

Nu har du klarat 5 dagar och är dessutom krasslig, bra jobbat! Det vore väl synd att bryta den sviten? Ta en dag i taget så fixar du helgen också. ?

Tack andrahalvlek!

Jag ger det ett försök iaf. Nu har jag 9 av 10 nyktra dagar bakom mig.

Jag tänker att jag borde klara det för att jag inte varit ”så djupt nere i skiten”. Men sen tänker jag på alla de gånger jag varit berusad ensam med barnen, handlat vin på lunchen och smygstartat på jobbet, försovit mig, mm. För mig är det ensamdrickandet som är det största problemet men också det jag tycker om. Men även jag blir lätt för full på fester och skämmer ut mig.

Skönt att vakna utan illamående imorgon iaf!

Här är en till Kaveldun. Som ofta tänkt som du att jag har ett till jobb, och som du, alltid levererat och i någon mån då över-presterat, som att simma med tunga stenar runt fötterna. Som att Ingen Ska Kunna Beslå Mig Med att inte fixa detta, oavsett omständighetens. Allt gilla för andra men inte för mig.
Sorgligt att tänka på och något att fundera över, vad en sån bestraffning haft för syfte.
Det berör mig mycket, att du känner igen dig. Tänker att det är något så viktigt att inte känna sig ensam, och udda. Det är en stor sak med detta ganska enkla forum. Man skriver och tänker och delar, och just nykterheten här är ju något mycket fint,
Vad vill jag? Stor fråga och den känns oroväckande nog ny.
Även om min omgivning aldrig skulle beskriva mig som varken velig eller osäker. Men lite samma där tänker jag. Stränga regler.
Ska straxt sova efter en bra dag. Den har glimrat till och skickat mig små meddelanden om vägen framåt,
Kram Kaveldun och alla som kämpar men också glädjs åt nya dagar, ikväll, nykter. (Minns inte om jag sagt det.)

Både till jobbet och din rakryggade inställning till nykterheten ?

Idag var jag väldigt pigg och energisk på jobbet, fick mycket gjort. Sista halvtimmen dippade jag rejält energimässigt. Kände mig helt tom - inte minsta kraft fanns kvar i mig.

På väg till bilen tänkte jag ”för att dämpa den här känslan brukar jag dricka vin.” Mest som ett konstaterande. Det var så jag gjorde tidigare.

Sen åkte jag hem, värmde upp lite mat, slängde mig i tv-soffan och surfade på mobilen, drack mjölk och iste. Det funkade det också!

Och jag kommer tidigare och tidigare i säng har jag märkt ?

Sådär ja, nu har jag köpt mig ett kombinerad gym och badkort.
Måste träna simning innan Vansbroloppet och att gymma är alltid kul och nyttigt. Känner mig riktigt nöjd ?

Känner mig klarare i hjärnan på många sätt men feber och förkylning gör mig ändå seg.. undrar om det hjälper eller stjälper min nykterhet?

Å ena sidan vill jag inte dricka eftersom jag känner mig som en påse skit ändå, å andra sidan kan jag lika gärna dricka eftersom jag inte får uppleva den där nyförälskelsen i nykterheten så många pratar om..

Känner inget sug efter alkohol men inte heller någon större rastlöshet. Märkligt ändå. Räckte det verkligen bara med att bestämma sig på riktigt och skriva ner tankar i ett anonymt forum? Eller är det nu jag sänker garden och förstör allting?

Som sagt, helgen blir kanske en svårare utmaning. Känner viss stress. Om min pojkvän kommer hit så kanske jag vill dricka för att vara glad och social osv, men om han inte kommer hit så kanske jag vill dricka bort ensamheten? Är lite nervös.

Dag 5 strax avklarad, dags att släcka lampan.

Skrivet den 7 november 2018:

"Starka och sårbara
Lite så sammanfattar jag oss här på forumet. De flesta av oss har ett hyfsat jobb, inte sällan med en ledarfunktion. Vi har förhållandevis lätt att uttrycka oss i skrift. (Det är en ren fröjd för en gammal svensklärare att läsa inläggen här jämfört med till exempel Expressens kommentarsfält.) Vill poängtera att jag aldrig skulle drömma om att se ner på någon som inte uttrycker sig korrekt. Forumet är till för att skriva ner sina känslor och jag själv njuter av att kunna slappna av och inte behöva leverera grammatiskt perfekta inlägg.

Men, som sagt, vi är ofta högpresterande och har mycket att leva upp till. När vi inte riktigt orkar döljer vi det på olika sätt. Kroppen kan säga ifrån genom att vi upplever ångest på olika sätt och i varierande grad. Och sedan kommer vi till den där alkoholen... Vår gemensamma nämnare. Vår vän och fiende, vår tröstare och ångestskapare, vår räddare och förgörare.

Till slut går det inte längre, det är då vi förhoppningsvis hittar hit och kan diskutera, stöta och blöta våra tankar och problem.

Vet inte om jag har sagt det mer än tusen gånger förr: Tack för att ni finns och på olika sätt håller forumet vid liv. ♡"

-----

När det inte går så där himla bra håller jag en låg profil. Läser en del gamla inlägg och konstaterar än en gång att jag skrivit en del kloka saker genom åren. Tvärtemot vad man kan tro, med tanke på hur oklokt jag agerar just nu.

-----

Tack igen för alla inlägg.

Längtar så till den dag jag är fri.

Tills jag är fri

Fri

Kram på er alla kämpar

Idag känns det som om söndagens återfall bara var en filmscen, en återblick på hur det kunde se ut förr, innan jag lovade mig själv att leva nykter. Och den filmscenen känns redan avlägsen. Jag har ju både Syster Anna och Forskaren vid min sida för det mesta, mina inre coacher eller alter egon som brukar kliva fram och stoppa mig när jag drömmer om en flaska vin för att fira något.

Idag har jag anledning att fira, men konstigt nog kände jag inget sug alls på hemvägen från jobbet. Fick besked att den permanenta tjänsten är min och dessutom frågade min nuvarande chef om jag skulle vara intresserad av en ledarroll på vår sektion, dvs. ett chefsuppdrag. Känns lätt overkligt men han sade faktiskt det! Jag är rädd om mig själv och ska bara njuta av glädjen av att vara fast anställd igen, lite drygt ett år efter att jag blev uppsagd från min förra arbetsplats. Fy satan vilken stress jag känt över osäkerheten - men ikväll har jag andats ut och känner mig bara stolt och nöjd :) Så jag firade med isté framför TV:n!

Vi kan, Vi vill och Vi törs - kom ihåg det alla som läser detta inlägg.
I söndags tog jag ett återfall - idag är jag rakryggad och beslutsam som om det aldrig hänt. Men det HAR hänt och jag ska lära mig av det. Ikväll är jag nykter och det gör inget om det tar 3 timmar att somna, jag är NYKTER!
Kram
svagis

Hur har du det? Äh det vet jag nog - du sitter i favoritfåtöljen, spik nykter :-D Kanske virkar lite...?

Nu ska jag skriva ett par rader i min tråd :)
Kram
svagis

Bra jobbat! Grattis till ditt nyktra liv!
Jag kan också vara lite sådär...dra mig undan....men numera så delar jag med mig härinne och det hjälper verkligen <3 Har längre än 10 veckors nykterhet nu med undantag för ett återfall som jag tog i söndags så det är bara några dagar bort, men konstigt nog känns det långt borta redan. Mitt nyktra liv har liksom "tagit över" märker jag och fördelarna med en nykter lite småtrist vanlig kväll har liksom blivit det nya normala i mitt liv. Det är så skönt!
Kram
svagis

Spontant känns det jättelänge till den 1 juni. Pallar din kropp och psyke det?

Vägen till beslut måste få ta den tid det tar helt enkelt, och det tar olika lång tid för olika individer.

Ett sätt att börja är att begränsa sitt drickande. I antal glas, bara dricka vissa dagar osv. Verkligen sätta gränser - och hålla dem.

Lagom tuffa gränser så man faktiskt klarar av dem. Då stärks självkänslan ”Jag klarade det!”

Att hela tiden känna sig misslyckad är inte bra för självkänslan, även om man hamnar där väldigt lätt.

Och man kan analysera sina triggerpunkter. Själv drack jag ofta på känslorna glädje/fest, trött, ledsen, uttråkad.

Du verkar dricka för att orka vardagen. Finns det något annat du kan göra för att orka vardagen? Delegera visst ansvar till din man? Dina barn? (Beroende på hur gamla de är förstås.) Finns det saker i vardagen som du kan sluta helt med?

Fortsätt läs och skriv här, sätt ord på dina tankar ?

Det ska bli spännande att följa dig!

Idag har jag funderat en hel del på AA och tolvstegsprogrammet. Jag lyssnar ju mycket på Alkispodden, och där vurmar de väldigt mycket för just tolvstegsprogrammet.

Budskapet är att man måste jobba med sig själv hela tiden, och att den gemenskap som AA står för är så viktigt just för nykterheten.

Fyra veckors semester, utan att gå på möten, hade tydligen gjort en av poddarna till en ”oskön snubbe”, värsta griniga Ove-gubben. Efter flera års nykterhet.

Först tänker jag att det är lätt att sitta i Stockholm och vurma för AA-möten. Där finns en hel del grupper att välja på om man säger så. Här i min hemstad finns en enda grupp, och jag är livrädd för att gå dit. Jag känner garanterat någon!

Om jag inte ens har velat berätta för mina alla närmaste att jag numer är en nykter alkoholist så har jag inte lust att berätta för ytligt bekanta.

Där finns kanske folk jag känner via jobbet, kanske föräldrar till barnens kompisar. Jag har ingen aning, och vågar inte ta reda på det. (Funderar på att kanske åka på ett möte i grannstaden. Inte funderat klart än dock.)

När jag lyssnar på Alkispodden får jag nästan intrycket att AA är det enda sättet att bli varaktigt nykter. Att det är snudd på omöjligt att bli nykter, och fortsätta vara nykter, utan AA.

Jag är dock ingen person man säger ”gör si och så” åt. Jag kan inte ens följa ett vanligt recept fullt ut ? Jag vill ha ramarna - sen vill jag utforma innehållet på mitt sätt. Och det blir alltid bra. Faktiskt. På den punkten har jag god självkänsla.

Så AA känns inte klockrent för mig faktiskt. Jag får lite sektvibbar. Jag gillar inte flockbeteende - kissar en ko så kissar alla.

Och att jag skulle lägga mitt liv i en ”högre makts” händer känns helt befängt. Jag tror på min egen förmåga - och tror jag på något annat så är det ödet. Men jag tror inte på någon ”högre makt”, om inte ödet räknas som det förstås.

Jag tänker att det här forumet ger mig flera saker som AA skulle kunna ge mig - gemenskap, dela mina erfarenheter, ta del av andras erfarenheter, och möjlighet att jobba med mig själv och min egen nykterhet genom att vara aktiv och både skriva och läsa på forumet ofta.

Jag tänker också att boken ”Tänka klart” verkligen får mig att tänka nya tankar och ifrågasätta mina fördomar. Och det finns en massa annan litteratur på samma tema, youtube-filmer etc.

Så jag tänker att jag kanske på egen hand faktiskt kan jobba med tolvstegsprogrammet - i en form som jag själv utformar efter mina behov. Ungefär som när jag lägger till och drar ifrån ingredienser i ett recept ?

Jag förstår att man med tiden blir mindre aktiv här på forumet, om nykterheten fortskrider år efter år och man tänker allt mindre på den.

Men jag ska verkligen försöka fortsätta att skriva/läsa regelbundet. Det här forumet får bli mina ”möten” helt enkelt.

Jag säger inte att jag aldrig kommer att uppsöka AA. Jag blir kanske värsta nykterhetsfundamentalisten i slutändan. Men då har jag ju bara ersatt en besatthet med en annan. Besattheten i alkohol övergår till en besatthet i att prata, tänka, agera i nykterhetens namn 24/7.

Jag vill ju leva ett vanligt liv - skapa plats för andra intressen och upplevelser.

Jag känner precis som dig en stor oro. Men jag vägrar att tro att det är kört! Nej, inte kört för varken dig eller mig om vi lär oss att ta hand om oss själva.

Imponerad, 19 dagar idag!! Tack!

Jag har lagt en stund idag på ett läsa de trådar som kommenterat mitt första inlägg och det är så mycket som jag känner igen...jag är så full av beundran att ni tagit steget och ni är kämpar. Jag säger varje morgon att nu får det vara slut..vaknar vid 4 med alltid samma ångest...det är redan kört!..hur kunde jag hamna här?..hur kan jag göra så här mot min familj?...hur ska jag kunna se mina barn/min pappa.. i ögonen och berätta när följdsjukdomarna från mitt missbruk träder fram? Ja, jag har druckit även ikväll men jag är inte på något sätt full, det blir jag aldrig. Jag "hanterar" mitt missbruk på ett "snyggt" sätt (patetiskt). Jag kan dricka mycket men har också nått en hög toleransnivå och det märks inte i all familjekaos som det normalt sätt är på kvällarna med mat, läxläsning, tonårsbråk och tonårsråd, lägg sedan till maken som också vill få sin stund att hinna prata med sin fru. Jag tar två snabba groggar bara för att orka.. Känns hemskt att bara skriva detta, det finns så många som klarar detta varje dag utan att ens fundera på ett glas vin eller en GT MEN jag måste ta detta för att bara klara en vanlig kväll med familjen. Jag vet att jag har allvarliga problem men jag klarar inte att tänka att jag aldrig mer ska få dricka ett glas vin, öl, bubbel eller GT. Jag tänker att jag i första hand skulle kunna sätta ett mål, 1 juni åker vi utomlands med bästa vänner, hade jag bara kunnat få "vara med" den veckan så tror jag att jag hade klarat att hålla upp. Är det ett knäppt sätt att se på saken eller är det ok? Tack för era fina meddelanden det värmer/Rosa

.....hej igen
Känner igen mig i så mkt av det du skriver.
Hur kunde jag jobba så mkt? Och varför började jag dricka på ett problematiskt sätt?
Hörde ett intressant samtal som några chefer hade - och som lyfte det faktum att man fokuserar så mkt på leverans - och brist på leverans - när man misstänker missbruk av alkohol.
Men många som dricker presterar väl. Kanske presterar de ’ för väl’ för att kompensera för alkoholen?
Jag tänker att det varit så ( ofta ) i mitt fall.
Jag har liksom haft två jobb - ett krävande verkligt och ett ( hemligt) som handlat om att dölja min alkoholkonsumtion...
alltid leverera, stiga upp tidigt osv.
Att sluta dricka är ju ( också) att börja lyssna inåt.
Vad vill jag? Hur mkt vill jag jobba?
Att tänka dessa tankar ( utan skuld och behov av att dölja ngt) är nytt och stort

Tack Andrahalvlek! Ja den listan ska jag aldrig glömma. Känns bra om det är någon som man hjälpa lite på traven till nykterhet. Lider när jag ser någon här som desperat vill bli fri från alkoholen. Minns ju hur man själv hade det.

Ha en bra kväll!

Hej Se Klart

Loggar in och blir så glad över att se att din kommentar.
Jag har varit på resande fot och även haft gäster som stannade i nästan en vecka - och jag har inte tagit mig tid att logga in här.
Och det är dumt! Jag har flera gånger varit väldigt nära att dricka ...att bara ta ett glas och ’glömma’ varför jag fattade beslutet att vara nykter i tre månader.
Tror att det är fåfänga som hindrat mig - mer än något annat.
Jag vill inte dricka eftersom det påverkar min kropp så mkt.
Men själen?
Jag har liksom observerat/registrerat mina tankar utifrån ...och tankarna skrämmer mig. Hur nära jag är att glorifiera alkoholen och underskatta problemen.
Och detta att inte skriva här - inte ta hjälp . Det är också ett mönster.
Att kräva av mig själv att jag ska klara allt på egen hand. Att aldrig be om hjälp/ta hjälp.
I går åkte mina gäster och nu är jag här igen.
Jag behöver vara här - läsa, skriva, tänka. Ta del av era erfarenheter - och ta rygg på er.
Så dumt att inte fortsätta skriva....jag måste öva mig i att berätta hur det är - ups and downs...
Nu är det tisdag kväll - en vanlig kväll utan alkoholdimma....varken särskilt lycklig - eller olycklig.
Den är.

Idag dansade jag i en, för mig, ny kyrka. Jag har alltid tyckt om att besöka kyrkor. Jag tycker alla är vackra, på sitt sätt. Ofta föredrar jag det enkla framför det pampiga, pråliga. Att dessutom få dansa i kyrkorummet ger en annan känsla. Man får liksom inta rummet, äga utrymmet, ta plats med hela sin kropp och själ. ?

Hade dessvärre räknat lite optimistiskt men jag tackar ändå o förskott! Kram ?

.

Tack för ditt svar andrahalvlek.

Använder mig dagligen av meditation, och tycker att det hjälper mig.

Jag är fullt på det klara med att situationen är extremt, och att det är mycket begärt att inte oroa sig alls.
Men alla råd och tips är väldigt välkomna.
För ju stabilare jag är, ju mer nytta kan jag vara för min fru.

Och det är ju faktiskt sant, just här och nu ser det faktiskt bra ut.
Du ser, jag fick hjälp. Hade själv inte tänk på det så.
Tackar!!

Mvh Bo

Ja andrahalvlek jag gör ju så att jag läser min tråd ibland. Då påminns jag. Och blir lite extra tacksam över att jag tog steget tillslut.

Ledsen att läsa att din pappa var alkoholist ☹️☹️ hoppas du bearbetat det ❤️

Tänker ofta på när jag brukade göra olika slags kalkyler för mig själv. "Om jag stannar med honom i fyra år till så hinner äldsta sonen bli 13" tänkte jag då för ett år sedan. Och sedan tänkte jag att yngsta sonen vore för liten så 4,5 år då.... Kunde direkt känna en lättnad för att jag hade ett årtal samtidigt som det kändes så långt.

Trodde inte då att jag skulle komma till den punkt jag tillsist kom till ändå.

Tror jag luras lite att tänka att alkoholen inte är ett problem nu eftersom att jag inte sett honom dricka eller vara berusad sedan han flyttade. Tror sista gången var för tre veckor sedan på torsdag. Men jag har ju mött honom bakis ett par gånger och det är trist det med.

Men det är verkligen så bra att vi flyttat isär. Jag tycker barnen haft mycket mer kvalitetstid med sin pappa. Även jag har haft det. Vi umgås på ett helt annat sätt nu. På det sätt jag önskade förut när vi bodde ihop men som helt enkelt inte gick. Det är mycket mycket bättre och vi träffas utan irritation och besvikelse. Jag är avslappnad och inte på min vakt som när han bodde här.

Herregud alltså nu fick jag en sån skön känsla i bröstet över hur bra det är just nu. Kanske är det inte lika bra imorgon eller nästa vecka men precis nu kändes det skönt allting.

Det är en lättnad att inte sitta och vänta och oroa sig över en full man. Hur kvällen än blir så är det inte hit han ska om han dricker. Det kommer antagligen inte ens påverka mig om han dricker ikväll för jag kommer inte veta det. Det är ju så skönt!!!!

Jag känner dock mig själv och jag kan lika gärna gråta massor om någon timme. Men även om jag skulle göra det så finns lättnaden där också samtidigt.

Kram alla ❤️

Trots din uthållighet och omsorg för familjen och relationen så når du inte fram till mannen på det sätt du önskar. Du visade enorm styrka och mod tidigare när du drev igenom skilsmässan, och även om det fick positiva effekter i förhållande till mannens drickande under en period så är du nu i ett läge som du känner igen från tidigare, ett läge som skapar förtvivlan i dig. Trots det är du fortsatt stark, blickar framåt och funderar på en ny plan. Du vågar också tänka tanken att den nya planen behöver fokusera på ditt och dotterns välmående, snarare än på att påverka mannens alkoholvanor.

Du skrev i januari om två "livlinor" du skulle utforska, nämligen anhöriggrupp och samtalsterapeut. Blev något av alternativen den livlina som du hoppats på? Finns det något annat som skulle kunna vara hjälpsamt för dig i att sortera tankarna just nu?

Varma hälsningar,
Kristoffer
Alkoholhjälpen och Anhörigstödet

Vill bara skicka dig styrka. Så tungt för dig att du redan lämnat en gång med allt vad det innebär för att åter behöva ta samma beslut igen.

Förstår att du vill låta dottern göra klart högstadiet och ordna med andra praktiska saker innan du lämnar.

Min snart exman och jag separerade en gång för tre år sedan ungefär. Sedan fick han en ny chans nykter. Efter några månader drack han igen och han är fortfarande "i samma återfall" lite drygt 2,5 år senare.

Det verkar som att vissa kommer till (en halvdan) insikt kring sitt alkoholberoende men sedan tycker att den insikten är som en gratisbiljett till att dricka igen. "Kan jag sluta såhär länge betyder det att jag kan dricka normalt".

Hoppas du kan få en fin vår trots alls.