Senaste kommentarerna i forumet

Har varit nykter i 25 dagar nu, känns bra :-).

Bestämd: Ja, jätteskönt att ha haft en fin helg utan alkoseghet. Och, ja, jag får dåligt samvete / känner mig missunnsam när andra inte dricker pga mig. Men, var och en får ta ansvar för sig är väl vad jag bör tänka...

Måndag och tillbaka till rutiner, känns också bra. Börjar stå klart för mig att jag är extremt beroende av fasta rutiner, jag blir jättetrött av att hantera oplanerade dagar som på helgen, även om jag har roliga aktiviteter och inget tvång. Det här har jag väl egentligen vetat länge, men blir så tydligt nu när jag inte är avtrubbad. Kan det tom vara en av anledningarna till att jag började dricka regelbundet? Letar fortfarande efter svar på många "Varför?"....

Allt gott till er!

...till en månad och dina fina insikter ❤️? ha en härlig måndag!!!

Välkommen hit till forumet! Väl kämpat med 37 dagar! Du låter väldigt nedstämd... Jag känner igen det hämmade, apatiska och likgiltiga. Sådan blev jag när jag gick in i en depression. Kan det vara så att du är deprimerad? När du tog bort alkoholen mekade du ju med den kemiska balansen i hjärnan. Jag tänker att det kanske blir tjall i hjärnans signalsubstanser... Du kan ju gå till din läkare och be att de gör ett depressionstest? Man behöver ju inte ta mediciner om man är rädd för det. Man kan få motion på recept, samtalshjälp etc. Hoppas du får må bättre snart!

Jag tänker att bara för att man blir nykter så försvinner inte övriga problem automatiskt. Du låter nästan lite deprimerad. Skulle det kunna vara en grej att söka vård och berätta hur du mår? Det finns hjälp att få. När man är deppig är det lätt att känna att det alltid kommer vara så men det är bara hjärnan som ljuger för dig (been there, done that). Själv äter jag antideppressiva vilket funkar för mig, men det där är ju individuellt.

Tror också att vi som druckit är så vana vid omedelbar tillfredsställelse. Man öppnar flaskan och allt blir bra på någon minut. I verkliga livet tar nog tillfredsställelsen lite längre tid men blir då förhoppningsvis i gengäld mer långvarig.

Så var det måndag igen och en ny tuff arbetsvecka väntar, A har varit en ångest dämpare när det är mycket på jobbet men ska klara mig utan just A ☺️
Får satsa på träning som också dämpar ångesten men som ju är desto nyttigare....
Svårt att sova så just nu dödstrött när vänder detta så man kan sova någorlunda normalt igen ?
Önskar er alla en bra start på denna veckan o naturligtvis utan A

Idag är det dag 30, dagen som skulle blivit final på nykterheten. När jag började sluta dricka kändes en vit månad så himla lång och svår. Jag tänkte att jag skulle hålla ut, visa för mig själv att jag inte hade några alkoholproblem. När perioden var slut skulle jag med gott samvete fira med vin.

Så mycket har hänt sen dess. Jag har upptäckt livet igen. Lever mycket mer aktiv. Njuter av att vara nykter och känner inte något stort sug efter att börja dricka. Det jag har satt in i nykterhet har jag fått tillbaka i livskvalitet. Naturligtvis blir livet inte perfekt för att alkoholen inte finns med, men ändå så himla mycket bättre. Så jag fortsätter med en dag i taget. Jag säger inte aldrig mer, bara inte just idag. Är nyfiken på hur livet kommer utveckla sig i nykterhet.

En stor sak att göra och starkt gjort av dig!
Kram!

Jag hinner knappt vara här inne, än vid datorn. När jag går in här på sidan läser jag men ofta hinner jag inte skriva något. Tycker livet bara snurrar på och då inte bara i en underbar härlig cirkel utan också ett ganska tråkigt ekorrhjul. Humöret är upp och ner men även där känns det som man liksom är neutral. Jag försöker och försöker peppa mig själv till att vara 100% kristallvit men inspirationen och energin hamnar på efterkälken när jag inte hinner in är och då känner jag mig utanför och misslyckad.

Trots att jag hatar måndagar känns det skönt att helgen är över för då kan jag fokusera lite mer på mig själv och inte på familjen. Jobb, träning, mat och sömn något jag behöver för att fungera. Läser om att många ska fasta, det skulle jag aldrig klara liksom...jag skulle hungra ihjäl. Jag är tillräckligt hungrig nu och man måste äta för att få energi, speciellt vid ett aktivt liv.

Även om jag inte är helvit så kämpar jag på med drömmen om att kunna stoltsera med massor av vita dagar i flera veckor och inte flera dagar. Att ständigt misslyckas är jobbigt men jag får vara nöjd med det lilla. Jag kommer INTE ge upp, det är en sak som är säker!

I grund och botten är jag en positiv/glad och social person som gärna umgås med andra människor. Men varför varför kan man aldrig ses över en lunch på helgen istället för middag? Visst är det fiffigt med brunch? Eller lunch? Då slipper man så mycket att det som är jobbigt och det blir inte så sent.

Som vanligt försöker jag klämma in så mycket känslor som möjligt på de kortaste raderna och då blir det svamligt!

Jag önskar er en fin svamligt måndag :-) Kraaam

Vad bra att du funderar kring barnens bästa. Det är vår skyldighet som föräldrar att ge våra ungar det bästa vi förmår, av trygghet och förutsägbarhet. Jag har själv haft alkoholproblem, även mitt ex..Jag separerade när jag såg klart på vår situation och valde nykterheten. Min f.d fortsatte att dricka..Våra barn tog mest skada av att bo med föräldrar, där dom fick känna skuld och skam pga alkohol. Barn ska ha ett hem som är tryggt, vårt var det också, men bara på ytan. I hemmet fanns alkoholen som förstörde känslan av trygghet och kärlek..Många är de barnen, som sedan i vuxen ålder har men av missbruk i hemmet..Bra att du tar steget till separation..Vi vuxna kan välja hur och med vem vi vill leva, det kan inte barnen..

Skrev på sms till min mamma i går precis vad jag tycker och tänker om hennes alkoholvanor. Jag blev ledsen o arg och tänkte väl inte helt klart.. Nu orkar hon inte prata med mig.. är så jäkla rädd att jag förstört våran relation..
Min mamma dricker vin flera kvällar i veckan, när hon gör de blir hon nästan alltid väldigt berusad och börjar bråka med min pappa o min syster. Jag bor själv inte hemma men märker av detta också..

Vad tror ni kommer hon någonsin kunna ”förlåta” mig för att jag bara var ärlig?
Hon blir väldigt arg om man bara påpekar hennes drickande så nu tror jag att jag kan ha gått över gränsen?

Idag har jag varit nykter i trettiosju dagar. Det är en väldig tomhet inombords. Jag brukar fylla den med sprit men nu återstår bara ett stort vakuum och jag sugs in i det. Det enda vettiga vore förstås att ersätta alkoholen med något meningsfullt men jag klarar inte av det. Jag har blivit apatisk och helt likgiltig. Jag har ingen lust att upptäcka nya länder, lära känna nya människor eller lära mig ett nytt språk. Jag har levt tillräckligt länge. Jag vill bara ligga i soffan och slapptitta på skräp-tv. Jag var på några AA-möten och träffade andra alkoholister. De verkar ha något att leva för, en familj, ett jobb, en hobby. En del av dem har kommit i kontakt med Jesus. De jublar över sin nykterhet, de har blivit kvitt sitt självförakt, de har besegrat en drake. Jag står inte ut med dem. Jag går inte dit mer. Jag står heller inte ut med mitt nyktra jag, inåtvänd, hämmad, inställsam, förlägen, censurerad och allmänt loj. Undrar om mitt sanna jag är det där stupfulla aset som plågar sig själv och sin omgivning. Nej så illa kan det inte vara. Hur länge ska man vara nykter innan man blir människa igen?

Kanske jag skriver för långt och mycket?
Skit samma, dag 12 avklarad.
Klarar det utan Antabus. Kommer hålla garden högt för snart ska jag ut på arbete i två veckor igen.
Södra Europa med möten där jag själv kommer vara i största fokus. Skönt att vara nykter och förhoppningsvis kunna leverera något bra.
Jag är en vanlig snubbe som fått ett bra jobb utan att ha behövt utbilda mig speciellt länge. Genom passion och intresse har jag haft turen att få ett fritt, skapande arbete. Jag tänker inte supa bort det.
GP

...för det är jag ju, ur en tjugoårings perspektiv, och en pojkspolning ur en sjuttioåring.
Så valet är fritt, och med de kärleksfulla undertonerna i forumet så tar jag det som en komplimang, alla gånger.

Det är märkligt, trots att jag inte har träffat er alla i verkligheten så känns det som ni har ett ansikte hos mig.
Avbildat i era skriftformer utifrån mina egna livserfarenheter, och vem vet, jag kanske kommer bli djupt besviken på mina egna uppmålade fantasier om vi träffas i verkligheten.
Adde som jag har träffat irl blev mjukare och rundare (no ofense Adde), som ibland kan använda spetsiga ord i sina meningar.
Men när man ser glimten i ögat och leendet så förstår man att tillsammans med dialekten så blir han inget annat än en brummande björn.
En sådan som man gärna kramar.

Att kunna läsa mellan raderna ör svårt, att tyda andemeningen beroende på vem det är som skriver.
Det ör alltid lättare att läsa ett inlägg om man har läst om personen tidigare, man knyter ihop trådarna och får en följetong.
Och att man känner för innehållet, att det berör en, att texten talar till mig, en igenkänning.
Så visst får vi våra favoriter på forumet, inget snack om det, men det betyder inte heller att vi inte bryr oss om andra.
Sedan finns det de som dundrar in på forumet och ställer krav, hjälp mig, nu!
Att försiktigt försöka tala om att förändringen ligger hos en själv, och det finns ingen underverk eller piller som tar bort alkoholism på ett huj.
Att sluta dricka alkoholen handlar om så mycket mer som är involverat i våra liv, tankegångar och tankesätt, rutiner och vanor.
Det finns ingen knapp som man kan trycka på så är problemet borta, om man tänker att man inte får dricka alkoholen så är man lite snett ute, tankarna måste ligga i att man inte längre VILL dricka alkoholen, då går det lättare.

Övertygelsen kommer inifrån djupt inne i själen, inte av påtryckningar utifrån, man gör det inte för andra, utan för mig själv.
En stark övertygelse slätar enklare över andras tjat om att göra dem sällskap med att dricka, jag fungerar bättre utan alkoholen.
Med tiden ser man andra saker, allt är inte så jäkla kul när man dricker, det ser man bäst nykter.
Alkoholen stökar till det på kontoret , fuckar upp ens hjärna och man gör saker som man egentligen inte vill, alkoholen styr ens liv.
Att ställa sig högre i rang än alkoholen betyder att man tar kommandot över ens tankar, nu bestämmer jag vad jag ska göra!
Och att envist hålla kvar vid dessa tankar, aldrig släppa på omdömet och låta sig berömmas med en berusning.
Jag berömmer mig med en härligt god räksmörgås, svampomelett, godis, choklad, eller vad som helst så länge det inte innehåller alkohol.
Det blir inte roligare med alkoholen, man bara inbillar sig det, skratten blir inte alltid ärligare utan mest flamsiga.

Och man blir inte tråkigare på festerna när man är nykter, man blir ärligare och ser verkligheten.
När folk är fulla och odrägliga är festen över och man kan gå hem med lättat hjärta, för något mer intressant lär inte hända, om man inte vill se slagsmål, svartsjuka och andra tråkigheter.
Det mest läskiga i det hela är att jag var en del av det där förut och var drivande till att det alltid skulle finnas med alkohol vid alla tillfällen.
Jag var förd bakom ljuset och nu är det så pass påtagligt att man behöver solbrillor i sammanhanget.

Det är söndagsnatt och jag gör som jag brukar, hänger lite på forumet, försöker sammanfatta veckan som gick.
Och jag är trött i både kropp och knopp, och veckan har som vanligt varit väldigt intensiv men också fått tid till rekreation i helgen.
Det är viktigt att kunna blanda allting så det inte blir enformigt och uttjatat.
Jag har fått umgås med de som betyder mest och förgyller min tid bäst, familjen och vänner.
En blandning av toppstyrda arbeten och eget frivilligt kroppsarbete, jag har fått varit arg, ledsen, glad, uttråkad, sprallig, galen och tokig.
Och vet ni, utan att behöva bedöva eller berömma mig med alkoholen, jag är fri att få kunna uppleva det på egen hand.
Och jag får konfrontera mina egna känslor på direkten, och inte i ångestkval dagen efter...

Så vecka som gick har varit....super!, och då på ett bra sätt!

Tjirp!

Berra

Första veckan avklarad, snart är du tvåbent igen! ????

Fibblan, det låter härligt! Du verkar verkligen på gång. ??????
Jag har haft en lugn och skön helg. Lite nice att det var så grått och trist väder... har mest varit innekatt, lagat en massa god mat, hängt med familjen och kollat film.
Och druckit kombucha och tonic.
Bättre kan det knappast bli! Snart två månader nykter här, och det känns som det nya vanliga. Känns nästan som att det har varit för enkelt, liksom. Är ödmjuk inför att alkoholrösten inuti kanske snart vaknar till liv, men just nu känner jag mig stark.

...att hitta glädjen över småsaker i vardagen. Så himla fint! Man får njuta av det. Önskar en bra start på veckan ???

Grattis och kram även från mig. ♡♡♡

"förstå varför jag inte skall stänga av utan fortsätta till det liv jag vill ha." De där orden var betydelsefulla för mig. Klickade till på hjärnkontoret ? Det är ju just det jag sysslat med! Tryckt på off hela tiden och sen inte fattat varför livet inte funkat i avstängt läge.

Hur funkar det att vara en periodare?
Jag misstänker att min man är det. Han dricker som besatt under 1 vecka, 3 veckor men även upp till 2,5 månader i sträck. Äter inget, gör inget mer än köper nya flaskor när de gamla är tomma. Äter i stort sett ingenting under dessa perioder.
Hur klarar man sig?
Kan man komma ur detta beroende?
Hur ska jag som anhörig klara av att växla från "nirmalt" liv till totalt kaos.
Hoppas någon jan hjälpa mig att förstå

Ville bara skicka lite värme och hoppas att du mår ok trots test. Din tråd här har hjälpt mig mycket ?

Vad härligt det är att känna sig trött efter en fin helg, snarare än efter för mycket vin ? Fattar grejen med särbon och vinet, men samtidigt kan ju inte du ta ansvar för om han ska dricka eller ej. Han är ju fri att ta ett glas om han vill och du är fri att inte göra det. Ibland tror jag att vi som har..ehm..ett lite mer passionerat förhållande till vin än andra tycker att det är mer av en grej om någon väljer bort det för vår skull. Vi får dåligt samvete. För den som inte har lika starka känslor så kanske det bara kvittar. Rätt säker på att din särbo inte grämde sig över det där förlorade glaset vin. Han tyckte nog bara kvällen var lika mysig som du :)

Grattis till dina dagar och härligt att du mår så bra// Strulan

Jag var med på anhörigvecka på Nämdemansgården. Det var med blandade känslor jag åkte dit. Men det var en otroligt bra vecka då man fick dela så mycket av samma erfarenheter i en mixad grupp av beroende och medberoende.
Jag lärde mig så mycket under denna vecka och rekommenderar det starkt.
Vi bär på mycket känslor och behöver all hjälp att få ordning på dem.
Hoppas du hittar något som kan hjälpa dig framåt.
Kram Azalea?

Åh vad fint att ni bestämt er för att göra det här tillsammans. Det gör min partner och jag också. Är i precis samma situation: Han har inga direkta alkoholproblem men har liksom hängt på mig (inte i samma mängd och takt dock). Tror iof inte riktigt att han fattar att jag har alkoholproblem på riktigt även om jag uttalat det till honom. Kanske gör det ont att se? Har inte skrivit så mycket om min kärlek på forumet just för att jag har dåligt samvete, men ska ta tag i det också. Hursomhelst, heja dig! Så jäkla fint att det går bra för dig ?

Hade någon slags ilsken dipp på förmiddagen men den botade jag ganska effektivt med träning. Har också upptäckt nya känslor. Det var så längesedan som jag riktigt såg fram emot något som inte innehöll alkohol. Nu kan jag plötsligt känna pirr över mysiga vardagssaker. Det är en känsla som jag sällan har haft sen jag var barn. Tänk att under vinälskaren bodde en ganska aktiv, påhittig och glad människa? Jag som undrade om jag skulle klara min ångest utan alkohol och så har ångesten minskat istället.
Nu låter jag kanske överpositiv och som om allt är så himla enkelt för mig, men riktigt så är det ju inte heller. Rätt som det är dyker den upp, alkoholrösten. Den är listig och lockar och pockar på helt nya sätt. Det är som att alkoholen inte riktigt vill släppa taget. Försöker tänka på att jag lagt så stor del av mitt liv på att dricka, längta till att dricka eller vara bakis att det inte är konstigt att tankarna spelar mig spratt. Det finns ju trots allt något tryggt i det invanda och något läskigt i det nya. I mitt fall är det ju dock det invanda som verkligen är farligt.