Senaste kommentarerna i forumet

Tack Charlie70?
Det känns gott?

Forumet är ett bra sätt att tvingas sätta ord på vad man tycker, tänker och känner. Och gemenskapen och välviljan är enorm här inne ❤️

Vi är inte ensamma!

Följer dig som du vet och hoppas på att du får en fin dag utan gropar.
Kram!

Har läst delar av dina inlägg. Du är också duktig att sätta ord på det du känner. Tack för att du delar med dig. Bra kämpat! Nykter dag 3 i dag.

Ja, då var det en ny dag och nya möjligheter??Tar en dag i taget??

Kram?

Hej!

Bara undrar hur det går för dig?

Kram?

Men det är stor skillnad på att vilja sluta dricka och att verkligen bestämma sig för att sluta dricka. Jag ville inte tidigare sluta dricka helt, men det spårade förstås ur förr eller senare. Funkade några gånger, men aldrig i längden.

Till slut bestämde jag mig för att sluta helt. Nykter dag 24 idag. Min tråd hittar du under ”Förändra mitt drickande”.

Du kan också!

Och stort tack för att du delar med dig av din berättelse. Du skriver jättebra! Fortsätt skriv, sätt ord på vad du tycker, tänker, känner. Och flytta över din tråd till ”Förändra mitt drickande”, där är det mycket mer aktivitet. Där har även jag min tråd. Nykter dag 24 idag.

Heja oss!

Lättirriterad, det låter inte så bra i mina ögon. Alkohol påverkar ju hjärnan och alla typer av personlighetsförändringar i nyktert tillstånd är nog viktiga att ta på allvar. Sen har det säkert en hel del att göra med att du befinner dig där du är.
Vad kan du ägna kvällarna åt? Ja, det är ju den eviga frågan... och svaret är ju rätt komplicerat. Ibland behöver jag bara vila... och just det har ju varit förknippat med alkohol. Men lösningen är ju då heller inte att sysselsätta sig. Och om man gör det så måste det ju vara att göra något du mår bra av. Kan du göra nåt med barnen? Åka o bada? Läsa bok etc? Gillar du serier? Gillar du och din fru nåt som ni kan göra gemensamt? Lyssna på alkisdpodden kanske? Inte jätteansträngande, men där får man också en del tankar.
Ja, hur som helst. Lycka till nu. Tror att vi kan greja det här.

Jag är uppvuxen i ett hem där alkoholintaget var nästintill obefintligt. Fick predikningar om hur farligt alkohol var. Har aldrig sett mina föräldrar påverkade. Första fyllan hade jag som 15-åring, pga kompistryck. Festade vid enstaka tillfällen, men blev yr och sluddrig redan vid små mängder alkohol och utan lyckorus. Dessutom fick jag barn som ung och därmed blev alkohol en ickefråga för mig. Levde mitt drömliv i en trygg och kärleksfull relation med två barn, hus, hund, Volvo och stadig ekonomi. Var med i en olycka och blev funktionshindrad. Ett funktionshinder som inte syns utanpå, men som påverkade mig och mitt samliv stort. Gick in i en djup depression, där jag tillslut ville avsluta mitt lidande för gott. För min man och våra barns skull bestämde jag mig för att kämpa. Började med en sekund i taget, en minut, en halvtimma, en timma... Fick många mediciner för att kunna komma vidare. Morfin, stesolid, sömntabletter, antidepressiva tabletter och ångestdämpande medicin. Blev utredd för MS och grät när jag fick besked att det inte var det jag drabbats av. Läkaren trodde att det var av lättnad, men jag var ledsen för att inte mitt liv skulle ta slut, utan att jag skulle måsta fortsätta kämpa. Under läkarbesöket fick jag tydlig information om att inte blanda alkohol med de mediciner jag åt, eftersom det skulle innebära fara för mitt liv. Jag såg en ljusning. Kunde jag helt enkelt supa ihjäl mig? Då skulle jag ju inte avsluta mitt liv med vett och vilja, utan sakta kunna bryta ned min kropp.. Jag var utan energi och livslust och såg plötsligt en lösning. Vad jag inte hade räknat med var alkoholens effekt. Plötsligt gjorde ett vinglas att jag orkade le, ta för mig saker, fixa middag till familjen och baka. Jag orkade med besök av grannar och i takt med att de positiva effekterna ökade, ökade också intaget av alkohol. Small ofta, låg å kräktes över toan, men lyckades hålla fasaden uppe. Familjen trodde att det var medicinerna som påverkade mig. Lyckades dölja vinpimplandet i kaffemuggar med lock, intag i källaren, garaget, på skogspromenaden osv. Såg till att dricka offentligt med måtta och vid lämpliga festliga tillfällen. Åren gick å, så en dag insåg jag att livet inte var så hemskt ändå. Bestämde mig för att jag ville leva och tänkte att det var medicinerna som gjorde mig beroende av alkohol. Trappade ned medicinerna å märkte att de negativa effekterna av alkoholen minskade. Vid det laget drack jag en vinflaska per dag. När jag var fri från medicinerna bestämde jag mig för att börja försöka jobba, för att i allafall bidra ekonomiskt till familjen. Det blev en tuff kamp, men eftersom jag behövde kunna köra bil, så slutade jag dricka på veckorna. Tog ett halvår att komma upp i heltid å i och med jobbet, så stärktes min känsla av att vara värd någonting å kanske kunna lyckas. Dock tog jobbet all energi, så för att orka städa, diska, umgås med familjen och vänner, så drack jag vin. Fick verkligen positiva effekter av alkoholen å kände att så här kunde jag leva mitt liv. Var aldrig onykter på jobbet och körde aldrig påverkad, men all annan tid så kretsade mitt liv kring vin. Rött, rosé eller vitt spelade ingen roll. Hittade på alla möjliga anledningar att dricka vin, antingen åt vi en god middag som krävde vin, eller, så firade vi något, eller så var det för att kunna sova eller ta det lugnt efter en hektisk dag. Så tog min son lämpen, å började be om att vi skulle ut och övningsköra. Många gånger duckade jag med helt logiska anledningar, men de gånger jag druckit vin till middagen, så var jag ärlig. Så en dag sa han till mig - Mamma du är ju alkoholist. Jag skrattade å sa, det är jag ju inte. - Jo, du dricker vin mitt i veckan. Där började jag fråga mig. Dricker jag för mycket? Intalade mig att jag inte gjorde det, eftersom jag jobbade heltid, höll hem och barn hela och rena, samt väldigt sällan var bakis. Jag hade ju faktiskt slutat med alla mediciner och levde ett hektiskt liv. På helgerna åkte vi till stugan å då drack jag ofta upp en 3L box vin fre-sön. Såg alltid till att vara nykter vid tolvslaget på söndagen. Min man var så glad att jag skrattade igen å orkade så mycket, så han klagade aldrig. Kanske levde i förnekelse.. Provade dricka mindre i perioder, men då slutade det alltid med att jag kunde ligga en hel helg framför ipaden och inte orka någonting. Därmed var det bättre med alkohol. Jag kunde ju inte vara alkoholist? Ingen sa ju något. Jag hade inte en enda sjukdag pga baksmälla.. När en familjemedlem blev sjuk å det krävdes att jag kunde köra oavsett tid på dygnet, tänkte jag inte på annat än då jag skulle få dricka den där vinaren. Deppade. Inte för att min familjemedlem var sjuk, utan för att jag inte fick dricka vin. Just nu har jag insett att jag är alkoholist, att jag vill leva och att första gången jag frågade mig om jag drack för mycket, så visste jag redan svaret. Frågar du dig om du dricker för mycket, så är svaret ja! Oavsett påverkan på livet. Ställer du dig frågan, så är det för att du gör det! Mängden är inte alltid svaret. När å varför dricker du? Kan du gå ut på fest å ha kul nykter. En alkoholist är inte alltid någon med nedsatt njurfunktion, många sjukdagar å irrationellt beteende. På tre veckor har jag druckit två vinare. Mitt mål är att bli helnykterist, å min största utmaning är att hitta glädjen i vardagen å roliga aktiviteter, samt att orka. Bryta mönster och att kunna åka till stugan å njuta av ledighet utan vin. Hitta tillbaka till familjen å vänner. Mitt funktionshinder har jag kvar, men varken det eller alkoholen ska få bryta ned mig. Jag är älskad och värdefull. Både min familj och världen behöver mig. Varmt lycka till med er insikt och alkoholfria liv! ❤️

Det som är poängen är ju att man lyckas nå det mål man satt upp. Dricka måttligt eller inte alls. Det är ju olika det där.
Hoppas du haft en bra dag idag ?

Ja..ni är ju så goa...ja imorgon är det nya tag igen!!

I alla dessa år har folk frågat oss: ”Hur orkar ni?” Då brukar jag svara att vi har ju inget att välja på, vi måste orka - och då gör man det.

Sen brukar jag också säga: ”Det finns inga garantier för någonting här i livet, men vi kan vara rätt säkra på att T varken blir knarkare eller kriminell.”

Då brukar folk hålla tyst.

Nu när jag läst mer på sidan (va lite nere sist), så lät pm som lite fel,
bara en som insett att man dricker för mycket. ;-(

Kanske inte att minnas.
Men att behålla som bevis på att livet är föeänderligt!
Idag träffade jag min mkt gamla och skröpliga pappa, hade lovat att hjälpa honom m några saker.
Det var en stund mindfulness att vara bara med honom. Glädjas åt att han finns en stund till.
Vi har haft en knölig relation men nu känns den slät och fin och enkel.
Han kramade mig hårt och pussade mig på kinden när jag gick. Jag tänkte att den här kramen kommer jag minns hela livet.
Jag är nykter idag och det känns självklart, imorgon ska jag knyta ihop några olika trådar med visst mått av strategiskt tänkande. Så skönt att inte vara en promille bakis då.
Kram till er alla som gör mina nyktra dagar lättare.

... du skriver Andrahalvlek.
Så många bra och viktiga tankar.
Jag har haft mkt kontakt med annorlunda personer, i familj och på arbete. (Skriver lite kryptiskt/konstigt nu pga vill ej bli för personlig) men det märkliga är ju att omgivningen ofta har svårare med acceptans än de som är berörda.
Vilken fin mamma din dotter fått!
Jag håller med dig om ok/lättnad, att slippa a, för det mesta. Men vi är alla olika, och inspirerar förhvis varandra med olika synsätt.
Tack för att du finns här!

Mirabelle, Stormenlilla, FinaLisa, Pellis och Vinäger - ?! Tack fina ni för påhälsning i min, verkligen inte så aktiva tråd och för små gulliga och peppande ord ??! Man kan ju undra varför man egentligen skulle ta paus från denna härliga gemenskap som ni ? och förstås fler med er erbjuder..??..?!

Men jag står nog fast vid mitt "titta inom koncept" ett tag till. Tyvärr har det inte bara varit faktorn "hälsan tiger still" sedan jag sist hördes av..men dysterheten har lättat och såklart har det också att göra med att jag avhåller mig från alkohol..☺️?. Nu är jag på rätt spår igen ?️???!

Ska man sammanfatta tiden jag inte varit aktiv här, så kan man väl säga att jag druckit som folk gör mest (alltså som de, som man tror och/eller åtminstone utåt, verkar kunna hantera giftet..). Hållit mig vit veckorna och druckit ett par glas vin på middagar och dyl. på helgerna.

Egentligen skulle man kunna säga att jag druckit på ett sätt som jag hade en förhoppning om i början på förra året. Men som ni också vet är det inte längre min målsättning ☺️. Jag är fortfarande inriktad på att bli FRI på riktigt! För det är jag inte så länge jag bjuder in till dans med a-?..

Även om det varit skönt att "va som alla andra" ett tag, vet jag att det inte håller i längden för mig och därför har jag brutit helt med den lismande a-?. Jag säger inte en gång för alla. Lovar inget i förväg. Tar det dag för dag och just nu går det riktigt bra ??❤️!

Tittade in lite här och var innan jag "gick in till mig" och har förstått att fler av er stött på bakslag. Men som vanligt är ni helt fantastiska på att plocka upp tråden igen??! Heja er??! Och jag avslutar med dina ord Vinäger
- Vi ger aldrig upp?!
Nu kör vi så det ryker och möter våren ? klara i kropp och knopp ?☀️☑️ !

Varmaste kramar!
/Fibblan ?.

Njuter av dina betraktelser och tar till mig dina råd som ligger inbakade i dessa// kram Strulan ❤️??

Du är inte ensnam, 2 föräldrar som drack för mycket, en har gått bort, själv dricker man för mycket, men i morgon.... blir allt som vanligt. Du får gärna pm mig, en öl för mycket ikväll för att skriva, tog, nog ca 10 min att skriva detta, och jag skulle aldrig söka professionell hjälp..har ju inga problem...

Min pappa erkände aldrig att han var alkoholist. Men det var han, och det sa jag till honom - och andra.

En annan sak kom jag på. Det mänskliga psyket funkar så att man väldigt snabbt glömmer det allra jobbigaste. Minnena raderas liksom, eller bleknar i färgerna åtminstone. Jag tror att det är ren överlevnadsstrategi.

Så innan du glömmer för mycket kanske du ska skriva ner så mycket du kan komma på att han har gjort på fyllan och pga sitt missbruk. Så att du kan påminna dig själv, och bli mer rakryggad i din sanning.

Alla har olika sanningar, allra helst efter en separation. Men var och en äger rätten till sin egen sanning.

Ska kolla den!
Gillade verkligen ”tänka klart”, kanske var det du Wasabi som tipsade mig om den också. Lånade den på biblioteket men ska beställa och läsa om.
??‍♀️?

Du klarade ju två dagar! Toppenbra! Nu får du sluta gnälla på dig själv faktiskt. Säger som VaknaVacker: Bara att ta nya tag ju :-)
Kram!

Både för dig och din fru förstås ? Men om läkaren säger att det ser bra ut så ska du tro på det. Just nu, här och nu ser det bra ut. Punkt.

Oron är förstås jättesvår att släppa, det är nog nästan omöjligt att släppa den helt. Men du kan få den att lätta lite med hjälp av yoga eller mindfulness-träning. Funkar faktiskt!

Och att skriva om oron är också bra. Antingen här eller i en dagbok. Om din fru vill prata om det så ska ni göra det, men annars får du respektera att hon inte vill prata om det.

Och du kan också praktisera samma kloka tänk som med nykterheten - en dag i taget.

Kram ❤️

Helgen avklarad, idag avklarad. Inget sug alls och allt känns toppen. Tänkte skriva det här, så kan jag läsa det sen när allt inte känns bra och jag blir törstig. Det kommer jag bli för eller sen.. ??‍♂️

Läs och skriv här på forumet så ska vi stötta dig så mycket vi hinner. Använd forumet som självterapi, tvinga dig att sätta ord på vad du tycker, tänker och känner.