Senaste kommentarerna i forumet

Skriver av mig

Har tänkt en hel del på han och andra som har sina dagar då de anser sig "duktiga" att istället för att dricka starköl dricka folköl. Kan vara två dagar med starköl och en dag med folköl... den dagen kan man få höra att de anser sig nyktra!!!!

Mitt ex han kan dricka så. Han har setat kvällar med folköl. Då kunde han festat dagen innan.
Jag anser att det bara är att minska
problemet fast det ändå finns där!

Om någon dricker folköl varje dag varvat med vin o starköl då är den alkoholist.

Jag har sagt flera gånger att jag tycker det är märkligt att inte kunna ses utan alkoholen.

Det hela har gått så långt att jag skulle kunna säga att hör av dig när du vill ha en ren dag.

Eller ses med andra någon dag jag vill ta en normal aw.

Jag måste ha acepterat folkölen pga att det var ett sätt att minska volymen. Men det fortsätter!! Inte en dag utan alkoholen....

Söndag eftermiddag och jag känner mig lite slö. Men tänk vilken skillnad det är att komma hem och känna sig slö och nöjd efter att ha gjort saker och umgåtts med vänner, istället för att ha segat halva dan för att jag drack igår och redan nu öppnat söndagsflaskan för att "söndagar är så meningslösa"...

Reflekterar lite över gårdagskvällen. Åt i vanlig ordning middag med min särbo, när jag kom dit så var han sugen på vin och ville vi skulle dela en flaska eftersom det nu gått så lång tid efter hans operation att han får ta ett glas. Fastän jag sagt att jag inte dricker nu för att det blivit på tok för mycket det senaste så har han uppenbarligen tolkat det som att jag avstått i sympati med honom de senaste veckorna.
Jag tackade nej och plockade fram min alkofria vinflaska och sa att "du får gärna dricka vin, det stör mig inte det minsta, men jag väljer alkofritt". (Ja, alltså, jag har ju satt ett mål i programmet här på sajten att jag FÅR ta ett par glas fredag och lördag kväll, men jag vill verkligen INTE HA, är inte sugen!!!!)
Han undrade igen "men varför då?". Jag förklarade igen att jag druckit för mycket och att jag dessutom kommit fram till att min svåra ångest (jobbig livssituation som ger ångest och som han känner väl till) och alkohol inte går ihop.
Naturligtvis propsade han inte på att jag skulle dricka då, men han tog ju naturligtvis inte heller något vin själv heller då fastän han ville ha, för det finns ju inte i hans sinnevärld att öppna en hel flaska till sig själv hemma en lördagskväll.
Hur man än vänder sig så har man rumpan bak..
Jag har ju inte helt bestämt mig för att aldrig dricka mer, utan dividerar fortfarande med mig själv gällande "socialt normaldrickande", vill alltså inte säga till särbon mer än att jag inte dricker just nu... Helt uppenbart har han inte en aning om vad jag menar när jag säger att jag druckit på tok för mycket, nånstans trodde jag ändå att han måste ha märkt att jag ibland var klart onykter en vanlig vardagkväll när vi pratat på telefon. Icke, tydligen.. (ja, jag har ju alltid haft en gräns att inte svara i telefon om jag druckit mer än en flaska vin, för "då märks det", men det måste väl för sjutton ha märkts även då?)
Dessutom, jag vill inte att han ska behöva avstå vin till middan bara för att jag inte dricker. Hmm.. ska jag köpa med halvflaskor till honom?
Att jag skulle ta ett glas för "hans skull" finns faktiskt inte på kartan. Ska jag ta ett glas någon gång igen ska det vara för att jag vill och har planerat det samt är på rätt humör. Dvs inte dricka för att vara någon annan till lags eller för att passa in, inte dricka på jobbiga känslor och absolut inte dricka ensam.

Dessa reflektioner kommer först nu, vi hade en helmysig kväll som alltid :-), vilket gör det både lättare och svårare. Vi behöver ju inte dricka för att ha mysigt tillsammans. Samtidigt, han vill ha den där guldkanten och han har definitivt inga problem att hantera a så jag vill inte hindra honom från att ta ett glas eller två.

Ska inte göra för stor grej av det här, skriver mest för min egen skull, jag tänker och får distans när jag skriver, dessutom kan jag gå tillbaka och kolla vad som varit "problem" under olika perioder.
Kan jag också få inspel utifrån om hur man hanterar petitesser som stundtals blir stora frågor så, ja, varför inte!

Allt gott till er denna nyktra söndag :-)

Du ska absolut vara stolt över dig själv som klarat 20 dagar, brutit mönster och börjar kunna bestämma över flaskan.
Det är ju bara du som gör jobbet och alltså du som ska ta åt dig all ära!
Jag kan bara gratulera!

Så kul att läsa att det är full fart med positiva aktiviteter i ditt liv!
Bra också att du lyckas frammana tankar på ångesten när det ljuva lilla glaset med rött lockar. En bra strategi som fört dig ända till dag 29 så här långt, övertygad att den också kommer att hjälpa dig till många fler nyktra dagar.
Hejja!

Är jättetuffa att klippa.
Det måste få gå gradvis i takt med att man är mogen.
Känsla måste vara ikapp förnuftet.
Annars blir det typ lösa skott.
Bra jobbat☺

Tre veckor är jättebra och att tänka sober oktober ovanpå det är ju ännu bättre.
Starkt, jag tror på dig!

Insåg hur längesen det var jag var inne på alkoholhjälpen. Detta forum som blev den knuff jag behövde ut i fortsättningen av livet. Jag får inte glömma hur mycket det hjälpe mig i början av nykterheten.
Så många förändringar har skett sedan jag slutade dricka. Jag bytte jobb. Jag separerade från ett 11 år långt förhållande. Jag flyttade till en annan stad. Att resa har blivit min grej. Jag gör det så långt jag har pengar, semesterdagar och kattvakt. Taiwan om en månad. Det hade jag aldrig vågat göra om jag fortfarande drack. Jag litade inte på mig själv då. Nykterheten har gett mig ett helt annat driv i livet.
När jag läser på forumet blir jag glad över alla bekanta namn som fortfarande kämpar, men jag får klump i magen över alla trådar jag följde som bara slutar tvärt. Jag vet inte vad som hände, men det ligger nära till hands att tro att situationen blev sämre. Det påminner mig också att jag aldrig är säker. Jag får inte ta min nykterhet för given, även om den känns stabil just nu.
Ta hand om er därute. Kämpa på. Ni är fantastiska. ❤

Jag har läst "Sluta döma och hitta glädjen i livet" utav Gabrielle Bernstein. En bok om hur vi alla, mer eller mindre medvetet, dömer andra och oss själva och hur dömande är motsatsen till acceptans och kärlek.

Sen har jag läst "Hjärnstark" utav Anders Hansen. Han är ju med på TV nu också. Den handlar om hur otroligt viktigt det är med vardagsmotion för vår hjärna och vårt välbefinnande. Lättläst och en "ögonöppnare". ?

Sitter för mig själv på hotellbalkongen..Ser ner över havet och känner mig tacksam..Livet rullar på i ganska snabb takt..Tar man inte vara på sitt liv, så tar gärna sämre val över..Jag har lärt mig att numera välja med omsorg av det goda och friska i livet..Bra vänner, umgås med släktingar som berikar livet, och jag berikar deras, god och nyttig mat, inga överdrifter, lagom är bäst..Faan vilken tur jag har..Kunde varit betydligt sämre..Solkram??

Jag tror inte chansen är stor att jag oplanerat skulle dricka, för även om jag har en en romantiserad bild (en nidbild) av att dricka just nu i mitt huvud så är känslan och tron på att inte dricka större. Men problematik just nu är att jag tänker på det för mycket, inte som de första veckorna då all tid gick åt att omprogrammera hjärnan från att ständigt vara på alert efter alkohol. Men tänker för mycket på.. men om... kanske kan jag... om 2 månader så kanske.. nyår?

Gick in i min nykterhet med idén om allt eller inget, där är min konflikt nu. Jag vet innerst inne att det fortfarande är så, men undrar om jag har för få kickar i mitt liv i övrigt att jag saknar det, eller just det ultimata unnandet...att jag vill sabba för mig själv... kände inte så här förut, i början eller under de 2,5 första månaderna, det är just det som stör mig. Men jag kör på som vanligt, överlever... men är ibland tveksam till om jag lever...

Väljer att inte dricka i dag, istället vilar jag hela dagen, kikar på serier och ligger på soffan med värmefilten.

Vad härligt att läsa att du tar hjälp. Modigt och klokt! Det är verkligen en svår kamp det här och ensam är inte stark i dessa fall :)

Berra för dina texter och dina tänkvärda ord om det nyktra livet. Läser alltid dina inlägg, men kommenterar långt ifrån alltid. Nu gör jag det:-)

Vad fint och starkt att söka hjälp. Är så imponerad av din vilja och beslutsamhet ?

Grattis till tre veckor! Så grymt!???

Oj, lite sent hej till dag 29. Kände mig lite sur och tvär men tog en löprunda (!!!) så nu är humöret bättre. Inget speciellt annars förutom att jag fortsätter vara nykter.

Idag blockerade jag äntligen mitt ex på mobilen mm. Efter att först ha hört av sig väldigt intensivt under ett par månader har det varit tyst som i graven i några veckor. Kan man ju tycka är bra. Går inte blunda för att jag undrar varför han inte skriver. Så det bästa är att inte veta helt enkelt om han hör av sig eller inte. Var faktiskt riktigt skönt att ta det steget. Låter som en liten och lätt sak att göra men för mig har det känts omöjligt. Fram till idag. Nu är det gjort och jag tror att jag nu kommer att sluta lägga tanke och energi på honom. Hoppas det i alla fall.

Bra jobbat!!! Kommer ihåg själv hur långa de första 20 dagarna kändes för mig.
Heja dig

Det blev nog för många avsteg från mina livbojar, allt det där man gör för att ta hand om sig själv och leva i balans. Tror jag måste skaffa fler livbojar, sådana som funkar även helger då jag är ensam med allt ansvar hemma. Enkla saker, som att dricka en kopp te och öva på att vara helt mentalt närvarande i den lilla obetydliga handlingen.

Fint att du lyckades reda i krumelurerna. Då går nog surtanten och drar nåt gammalt över sig på obestämd tid ?

Nu när jag rätat ut en del krumelurer i mitt liv så slappnar jag av och blir mer vidsynt.
Det gäller nog att komma upp ur dikena man gräver åt sig själv.

Tack för fina svar mirabelle.
Började skriva ett svar i din tråd efter ditt vinglas.
Men det är svårt att låta bli de goda råden.
Ville väl i stort sett säga:
Du föll och det kanske var ditt beroende som vann.
Var tog du vägen när begäret fick överhand?

När man lyckas hålla sig själv i handen så brukar livet rulla på bättre.
Men ibland blir man ju bara ett redskap och ens egenvärde sjunker.
Och även ambitionen om att sätta sig själv främst.
För just där och då låter det sig inte göras.
För mig är det så enkla käpphästar som möjligt som blir viktiga.

En 20 min promenad.
Ät en frukt
Kolla hur en vän har det.
Eller vad det nu kan vara.
Då blir livsbalansen bättre.
Men ibland så gör man för många avsteg och vips där var diket.

Om din kärna var fördömande tror jag inte du skulle reflektera så som du gör... Blir du lika fördömande mot dig själv när surtanten vinner mark? Jag brukar bli det. Jag tror att mitt fördömande av andra startar just i fördömandet av mig själv, på något vis. Min obarmhärtiga självkritiker spiller över på omvärlden. När jag är nöjd med mig själv är jag däremot väldigt förstående och förlåtande.

Tänker jag så.
Att det är en oförmåga pga trötthet eller utmattning.
Eller en önskan om likformighet så jag slipper anpassa mig.
Men jag tror inte att det är så enkelt.
Kanske jag helt enkelt har en kärna av fördömande som jag maskerar väl?

Tänker jag så.
Att det är en oförmåga pga trötthet eller utmattning.
Eller en önskan om likformighet så jag slipper anpassa mig.
Men jag tror inte att det är så enkelt.
Kanske jag helt enkelt har en kärna av fördömande som jag maskerar väl?

Starkt jobbat?

Det var ett tag sedan och det har hänt en del för dig förstår jag. Både jobbiga och bra saker.
Skönt att läsa att du fått en inre ro, jag tror att du håller på att bli vuxen?
Önskar dig all lycka för det är du värd ???❇️?️?

Kramar
???

Visst är det tufft att leva nyktert när ens partner är aktiv. Jag blir inte sugen på att dricka, bara jävligt irriterad och arg. Den som dricker blir personlighetsförändrad,larvig och jobbig ?. Jag blev likadan, men förut var vi på samma plats. När jag har typ kommit hem full har min man också regerat med irtitation. Det är jobbigt? för den nyktra oavsett vem det är.
Tänker på det sociala arvet. Min mamma började dricka på allvar vid min ålder och varje dag när hon gick i pension. För att stå ut med pappa som söp. Vad är odsen för att jag gör samma val? ?

Jag funderar på, tänk om maken inte vill välja att vara nykter. Hur blir mitt liv då? Jag vet innerst inne svaret men vill inte behöva ta det beslutet. Och vilket val tänker maken ta? Kommer jag oavsett välja mig själv ? Stora frågor....