Senaste kommentarerna i forumet

Så sorglig och naken beskrivning av din uppväxt. Du skriver fantastiskt bra. Många här vittnar om sin/sina förälders/föräldrars missbruk. Jag har också en speciell uppväxt, däremot handlade det mer om psykisk sjukdom och oförmåga. Har skrivit om det och kommer att höra det igen i min egen tråd.

Tack för att du finns här. Du gör skillnad. ?

Så tänker man alltid dagen efter. Nästan alltid i alla fall. Ännu värre är om man tar en återställare, vilket jag gjorde mot slutet.

Men om du verkligen har bestämt dig för att sluta dricka alkohol så tänker du det imorgon, nästa helg och nästnästa helg också!

Skriv här varje dag så ska vi stötta dig allt vi kan.

Jag har idag varit nykter tre veckor, tjoho! Heja mig! Och heja dig!

Visst är det befriande att vara ärlig på forumet åtminstone, Pilla. Är man inte ärlig här ljuger man till och med för sig själv, och då kommer man inte framåt.

Jag berättar för vem jag vill, när jag vill. Jag har ansvar för mitt eget liv, och jag gör det här i huvudsak för min egen skull. Allt som ger energi har jag fokus på, allt annat får vänta.

Att dela på en flaska med sambon en fredag och lördag, funkar då det är en tydlig gräns. Är jag på fest däremot finns inget stop och det slutar alltid med att jag spårar ur. Jag oroar mig i förväg och tänker att ta bilen är en bra lösning för att ”slippa dricka” men sen kommer suget och plötsligt jag har glömt all ångest och pinsamheter så är jag där igen, fullast på festen.
Jag måste göra ett val och sluta helt, jag blir sjuk av att dricka jag kan inte säga nej.

Vad fint att läsa om din pappa.
Jag tänkte igår att det är skönt att inte behöva berätta om detta för min fina pappa som inte heller lever längre och att jag känner skam över inte hans dotter (jag)heller kan hantera alkohol.Det är inte så lätt som jag trodde i unga år.Jag har fått förståelse på den här resan och detta gör mig ödmjuk.
Jag har inte heller berättat för någon.
Därför är det så skönt att läsa här hos dig ?och även öppet prata om detta.Kram Pilla

Vi förstår allihop precis vad du menar. Vi har alla varit där ? Läs och skriv på forumet, låt dig inspireras och sätt ord på dina tankar och känslor inför alkohol. Här finns inga måsten eller tabun, bara omtanke och välvilja ?

Utdrag från ett av mina inlägg från den 4 oktober, 2018:

"Har ibland uttryckt att jag inte borde ha problem, inte borde ge andra råd, inte borde tycka till överhuvudtaget...

... så kommer vi till ämnet Alkohol. Ka-boom! Mitt förhållande till skiten skiljer sig inte ett dugg från de flesta andras här. Man kan kanske få uppfattningen att jag sippar lite för mycket Amarone någon fredags- eller lördagskväll och att det ger mig skuldkänslor.

Fel, fel, fel, som käre Brasse i "Fem myror..." skulle ha sagt. Jag sippar inte, jag super. Sällan Amarone, då ren sprit mycket snabbare ger det rus jag vill åt. I övrigt spelar det ingen som helst roll vad jag dricker, ju högre procenthalt, desto bättre. Läser ibland om att andra endast dricker vin, att de inte gillar öl eller att whiskyn får stå orörd för att den inte är intressant. För mig är all alkohol hot stuff. Tyvärr!

Vid ett par tillfällen har jag skrivit om att jag har svårt att kategorisera mitt drickande. Jag åtnjuter gärna några glas vin eller öl efter en stressig dag, vilket oftast innebär alla vardagar. Jag dricker mig till rejäla minnesluckor emellanåt, särskilt under helger och semestrar. Jag har på senare tid klarat att vara nykter i flera veckor för att plötsligt och helt oplanerat gå in på Systemet och köpa vodka och annan sprit som jag halsar i mig innan jag hunnit hem. Jag fortsätter under en sådan period mitt destruktiva drickande redan vid sjutiden på morgonen och kan hålla på så under flera dygn. Jag har under åtminstone de senaste tio åren aldrig kunnat låta bli att dricka om tillgänglighet funnits.

Vad vill jag då säga med mitt utlämnande inlägg? Jo, att när beroendet väl tagit över är vi alla slavar under lasten. Ung som gammal, fattig som rik, chef som arbetare... Vi pratar om en beroendesjukdom som en del av oss druckit sig till. Inget vi borde skämmas över, men ofta gör vi det ändå. Ännu är ämnet lite förbjudet och därmed stigmatiserande.

Vill avsluta detta maratoninlägg med att inge hopp. Det går att sluta dricka, det finns massor av fantastiska människor här på forumet som visar att det faktiskt går. På riktigt. För vem som. Oavsett problematik. Jag är på väg, men ännu inte riktigt där jag vill vara. Men jag kämpar, precis som ni. ♡"

-----

Tack, Varafrisk, för din kommentar. Visst är jag mindre aktiv på forumet - speciellt i andras trådar - när det inte går så bra. Men brukar gå in och trycka små uppmuntrande hjärtan här och där. Som sagt, ni är så himlans bra.

Kände att detta med att kategorisera ibland är viktigt. Lite periodare emellanåt, även om det inte heller stämmer till hundra. Från i onsdags kväll har jag hinkat i mig extrema mängder. Det var längesedan det var så mycket. Hoppas att jag som vanligt snart vaknar upp och bara vet att det är över - åtminstone för den här gången.

Kram på er

Sovit 10 timmar, svårt att fatta att jag är så trött, fortfarande.
Hållit mig till mitt röda a-fria vin i helgen, en knapp halv flaska har gått åt, tänker att det är normal-beteende/drickande.., iofs känner jag nästan ingen som dricker så lite.
Dagar liksom tuffar på, denna helg slås jag mest av att jag ”hunnit med” ungefär det jag har föresatt mig. Att jag förhvis inte har en lång svans av ”borde ha hunnit”-grejer med mig in i veckan. Jag tänker att jag självplågat mig själv med denna otillräcklighet, så länge.
Så en viktig insikt är att det går att leva livet så att en också är hyfsat nöjd med sig själv.
Det är nytt. Så många år av att hela tiden- inte vara nöjd!

Nu kör vi så det ryker eller hur? Så härligt att vi är ett gäng tillsammans med målsättningar runt alkoholen. Heja oss!?????

Haha nej, är ingen nybörjare. Men krigar på så gott jag kan, är ganska nöjd med senaste året. Om jag slår ihop antal dagar jag druckit, så är det nog på en ”normal” nivå. Men vill ändå ner på noll, för när jag väl trillar dit. Då blir det direkt 2-4 dagar, morgon till kväll med ofantliga mängder alkohol. Sen mår jag skit, när jag bryter fyllan.

God morgon och tack för alla kommentarer i tråden, jätteintressant ämne med drömmar.

Se klart: Får ju gratulera tillbaka, du är ju snart "i mål". Spännande att se hur du resonerar efter dessa månader.

Torn: Verkligen intressant med drömmönstret. Verkar vara ett samband med var i nykterhetsprocessen du befunnit dig. Om du inte läst Tänka klart så skulle jag rekommendera dig att göra det. Beskrivningen av hur det undermedvetna påverkar oss är oslagbart. Att drömma att man dricker utan att bli berusad känns rent spontant som att det undermedvetna redan accepterat att alkohol inte ger nån njutning i det långa loppet..?

VaknaVacker: Grattis till 9:e helgen!!! Samma här om jag räknar lördagar.. Jag hade inte heller drömt om alkohol tills den här bomben slog ner. Har en hel del annat i livet som jag inte har riktigt kontroll över och kanske hänger drömmen ihop med det?

Andrahalvlek: Håller absolut med om det undermedvetnas roll i våra drömmar. Har funderat en hel del på att vara sann mot sig själv och inser att jag på sätt och vis lämnat dörren på glänt, genom att inte berätta för någon (förutom er här på forumet) om mina planer om ett nyktert liv. Har sagt att jag ska vara nykter till sommaren och ta ett nytt beslut då. Kommer inte heller säga att jag är nykterist eller att jag aldrig mer ska dricka alkohol. Ser inte poängen för egen del att lova så stora saker. Har däremot full förståelse att det är en metod som fungerar för andra. Förbud är förenat med katastrof för mig så det är bara att glömma. Och ordet aldrig ger mig en sorts emotionell svindel eller vad man ska kalla det, så det vill jag verkligen undvika.

Tidigare har jag satt ett år som nykter tidsgräns och det havererade rätt fort då en massa saker inträffade. Kändes inte så bra inför de jag berättat för och nu smyger jag fram gränsen istället. Först sa jag att jag skulle hålla mig ifrån a ett tag, sedan ett par månader, nu fram till sommaren. Hoppas väl på att bygga upp ett förtroende inför mig själv med. Att det blir enklare med tiden och svårare att bryta en lång nykterhet med ett plötsligt infall..

Men för att återgå till att vara sann mot sig själv, så är jag väl medveten om mitt problematiska förhållande till alkohol och även att jag aldrig kommer kunna, eller vilja, dricka begränsat. Tror den sista biten för att riktigt stänga dörren är tid. Nykter tid, som blir ett kvitto på att jag gjort rätt val och faktiskt klarar av detta. Längtar efter en tid där min nykterhet är självklar även för andra i min omgivning. Utan att stämplas som nykter alkis eller annat. Bara att jag är en sån som inte dricker, för hälsan skull, för att jag mår bättre av att inte hälla i mig gift men (och här kommer kruxet) att jag kan ta mig en drink om jag känner för det. Men att jag så klart inte kommer att göra det. Jag vill äga friheten till min livsstil och inte känna att en del personer går och väntar på att jag ska misslyckas. Vill inte ha blickarna på en middag som kollar om jag ser dödligt sugen ut på ett glas vin. "Vad jobbigt hon måste ha det som inte får dricka eftersom hon har ett förbud.." Inga förbud, inga misslyckanden, bara en sjujäkla karaktär som tackar nej. Frågan är bara när min inre personliga dörr stängs helt. Kanske efter ett halvår, eller ett år? Har ingen aning men som när jag slutade röka skedde det över tid och plötsligt var det bara självklart, tiden hade gjort sitt, hoppas samma sak händer nu. Nya nervbanor som inte väljer alkohol.

Herregud vad långt det blev men det var nog viktigt att bena ur detta för mig själv. Känns riktigt bra och renande.

Andrahalvlek! - Exakt så - ”socialt experiment”.. det är faktiskt lättare att vara nykter om man ser på allt med nyfikenhet! ?
Jag känner mig ganska säker i att jag inte kommer att dricka, dessutom kör jag för att säkerställa det. Så jag har inte behövt tänka på grupptrycket. Men hur hanterar jag den? Den kommer att komma, till våren, närliggande uteserveringar med promenadavstånd. Jag har tänkt att börja berätta att jag inte dricker. Sen. Av nån märklig anledning har jag inte vågat ”jinxa” nykterheten genom att säga att jag inte dricker, eller byta forum till ”det vidare livet”. Så hur säker är jag på min nykterhet? Jag vet att den är skör och måste vårdas.
Hur tänker ni andra? Blir man nånsin säker? Jag är säker i nuet. Jag vill vara nykter och älskar mitt nyktra liv. Men hur kan jag ta steget till nykterist? När är man det?

Vaknavacker - ”Tänka klart” har hjälpt mig mycket!
Gällande terapi.... kemin är lite svajig i början men i mitt fall utvecklades ett förtroende för terapeuten. Hon är så olik mig men jag litar på henne, hon är klok och har alltid belägg för vad hon säger och gör. Jag har sett resultat. Ibland får man ha tålamod. Jag jobbar också med rådgivning till människor ? och har fått jobba fram ett förhållningssätt, att backa, stilla mig, lyssna in, inte ha brått att få säga mitt. Jag har lärt mig massor av den här människan som jag initialt kände avstånd till. Ge terapi en chans! Som ett experiment!☺️
???‍♀️?

Vet inte men har för mig att du är lite som jag att när det inte går så bra blir du tystare här på forumet. Stämmer det? Jag tror på dig...å tillsammans tar vi en dag i taget??Säger jag som inte klarar mer än en ynka dag då och då?..fast idag blir det den andra dagen??
Önskar dig allt gott..stor varm kram?❤️

.

Härligt med 10 veckor. Grattis???

Inte lätt när man vill jobba och inte pallar egentligen och ekonomin inte räcker till. Hm... men hälsan går först?

Ha en finfin söndag o kram??

Läste tillbaka lite i din tråd Allterbra och ser att du verkligen inte är någon nybörjare på att kämpa för nykterhet! Bra jobbat med tre veckor oavsett!
Kram!

Vad du kämpar?å Grattis igen t 10 veckor?

Skönt att din flicka fick färdtjänst så att ni kan komma ut lite grann. Förstår att det blir tufft m ekonomin om du är heltidssjukskriven men det är kanske värt det så att du kan få må/bli bättre. Tänker att utmattning tar sin tid. Var själv för tolv år sedan sjukskriven...jag brukar säga att jag gick inte helt och hållet i väggen men blev väldigt vidbränd. Känner fortfarande av det när jag hamnar i stress. Risken om man inte lyssnar på sin kropp är ju att man kan få stanna hemma så mycket längre.
Nu låter jag väldigt duktig inte min mening utan bara omtanke. Jag har full förståelse för att det är stressande m ekonomin.
Tänker även att det påverkar dig mycket när ditt barn dippar...hur barnen mår påverkar ju ens egna mående så oerhört starkt.
Hoppas ändå att ni får en fin söndag??

Skrev tidigare ett inlägg med rubrik "helgerna är värst".. mina helgen är nu lugna och jag har tid för återhämtning.. Jag har var mer social med andra människor än jag vart på flera år då jag var isolerad tillsmammas med honom. Jag sträva efter en färändring, Jag fick den. Trots tragiskt slut för min älskade. Försöker verkligen se framåt och ta mig framåt. Om det är någontig jag fått iden här tragiska situation vi levt i så är det styrka. Inte mkt runt om mig som skulle kunna bryta ner mig nu.. så sjukt att den styrkan finns. Vissa dagar vill man lägga sig ner och ge upp men sen fortsätter man kämpa.. ?

Jo jag vet, men har typ varit nykter 80-90% av tiden senaste året. Senaste fyllan va tre dagar, så jag borde inte va så jäkla trött längre.. visst drack som en galen alkis dom där tre dagarna. Men men får iaf va glad jag inte är bakis ?

Tack Charlie70 jag har sovit gott inatt! Men, jag vaknar som oftast väldigt trött...å m huvudvärk. Jag tänker att jag spänner käkar och jag snarkar. Det blir värre när jag har druckit alkohol. Jag har även min övervikt. Behöver ta kontakt m tandläkare och bör nog även göra en sömnregistrering men har inte riktigt orkat ta itu m det. Men känslan i kroppen att inte ha druckit en droppe alkohol och dessutom inte haft så mycket sug har varit det allra bästa??

Kram..ska skriva lite i din tråd?

Sömn och nykterhet. Din kropp läker!
Kram!

Tre nyktra helger på rad ????
Nu gäller det att hålla i det flowet och sätta nya rekord. Sover som en stock nu, men många konstiga drömmar. Och sådär sjukt trött på morgonen, trots jag sover 8-12 timmar ?‍♂️

Boken Se klart som i en liten ask eller hur??
Vad härligt! Heja dig? Låter bra med terapi. Skall se om jag kan hitta något. Det knäppa med mig är att det är supernoga med kemin. Har så svårt att öppna mig. Brukar vara den som tar hand om andra... så det kan bli så att terapeuten får gå på terapi hos mig?
Ha en fin dag??

När jag separerade från barnens pappa hösten 2013 gick allt i ett rasande tempo. Allt praktiskt skulle lösas. Flera månader senare grät jag hejdlöst, med hjälp av musik faktiskt. Jag spelade låtar som betydde mycket när vi träffades 24 år tidigare. Och grät och grät och grät.

Jag ville absolut inte att vi skulle bli ihop igen. Jag sörjde det fina vi hade i början, jag sörjde att vi inte skulle bli gamla ihop, jag sörjde ensamheten - som ändå alltid är bättre än att känna sig ensam i tvåsamhet!

Efter det började vi bygga upp en ny typ av relation. Vi har kanonbra kontakt. Bjuder varandra på middag varje fredag när dottern byter hem. Finns för varandra i vått och torrt. Som en riktigt bra syskonrelation helt enkelt.

Håll ut - det blir bättre! Och det är sunt att gråta och sörja. Att inte göra det är mycket värre.

Kram ❤️

Hoppas allt gått bra. Jag lider med dig då jag själv blivit ”hotad” med anmälan från en person på den mottagning jag går till vilket kändes fruktansvärt bara det. Man går ju dit för att man är motiverad att få hjälp och ändra vissa beteenden. Någon du knappt träffat kan ju inte veta något om dig öht. Jag kände precis samma som dig - kommer aldrig mer söka hjälp utan ljuga och säga att jag mår bra nu. För mig är alkohol (vin) mitt sätt att varva ner efter oro och stress när barnen lagt sig. Tack och lov fick jag träffa en bra psykolog som verkligen förstår och som ser att jag alltid sätter barnen i första rummet och inte gör något som går ut över dem. Men trots det har jag blivit rädd. Däremot har jag kommit i kontakt med soc i ett annat sammanhang där det rört en familj i min närhet som blivit anmäld felaktigt av utomstående - i den specifika situationen har soc varit jättebra, bara försökt hjälpa familjen på alla sätt och inte splittra någonstans. Så min bild av soc har ändrats i och med det, men självklart beror det på vilka man möter. Alla är människor som agerar olika och gör olika bedömningar även inom en och samma myndighet.

Kramar till dig och hoppas verkligen du blivit bra bemött!