Senaste kommentarerna i forumet

Nu är jag hemma igen efter testet. Tidig morgon, resväg, två timmars intensivt testande. Nu ligger jag bara i sängen och vilar. Tänker skippa ACA mötet ikväll. ?

Tack #Bestämd för din hälsning. ?

Känner väl igen mig i det här med rutiner. Jag har medvetet av samma orsak som jag försöker hålla lite distans till träningen denna gången inte börjat tugga mina rutiner än. Jag kan bli helt manisk när jag väl kommer in i dom. Vid någon av mina tidigare nykterhetsperioder gjorde jag ett helt A4 med en veckolista som hela familjen skulle följa med allt från städning, handling, matlagning, tvätt etc. Helt galet när jag tar ett steg och sidan och tittar på den med andra ögon...
Just nu får mitt jobb vara den rutinen jag håller, det innebär ju också en hel del andra rutiner som följer med automatiskt med barnhantering och så.

Tycker det låter som ett problem av god sort att din särbo väljer att avstå med dig, se det som att du sparar hans hälsa och välmående också istället för att du missunnar!
Det där med livssituation och ångest är ju också ett givet argument, alkoholen i sig är ju högst ångestframkallande och en av mina största problem och anledning till att jag inte vill fortsätta också. Jag har aldrig skadat någon annan än mig själv med mitt drickande än. Beter mig inte illa när jag är full eller blir jobbig och otrevlig. Tvärtom, ganska lugn, tillfreds och mer positiv och framåt. Inte konstigt man började tycka om den där personen.. Men när ruset försvinner kommer ångesten, oron, ängslan över allt och inget. Man söker med ljus och lykta och granskar olika delar i sitt liv som möjliga orsaker och det sista man vill misstänka är just det, att alkoholen spelar ett spratt med sin hjärna.

Stort grattis till dina 25 dagar! Vilken seger att kommit så långt att du verkligen inte VILL ta ett glas även om du, enligt dina tidigare uppsatta regler, hade fått.
Ta en stor funderare innan, den gången du tänker ska bli ditt nästa glas, om det verkligen behövs. Som jag kände sist jag hade berusade människor omkring mig, förväntningen är minsta halva grejen, när väl drickandet är igång så väger nackdelarna över på ett kick! (Definitivt lika mycket en reminder till mig själv!)

Hej, nu känner inte jag dig, men med träning kan man göra underverk! Kolla in den här appen https://www.forsvarsmakten.se/sv/aktuellt/2016/11/ny-version-av-forsvar…
Du måste grotta in dig i dig själv, du vill sluta, du kan sluta, sluta.
När det känns som värst ta på träningskläder o kör som fan, då rensar du skallen för en stund som kommer hålla i ju mer du tränar.
Är själv militär och använder den, den hjälper iallafall mig.
Lycka till och ge inte upp, nu har du tagit dig så långt att du skriver här, resan har börjat!

Det kändes som min tråd var enbart för mig själv och ingen brydde sig eller läste. Men så plötsligt poppar det upp härlig pepp från er, det värmer och motiverar mig att skriva vidare!
Jag är på hemmaplan en vecka till, skulle faktiskt åkt iväg redan i morgon till annan destination men jag känner mig skör och trött så den resan avbokar jag. Tack o lov att kunna ha den friheten.
Inför nästa långtripp om en vecka känner jag givetvis en viss oro men är så motiverad just nu så det ska gå bra helt enkelt.
Jag löser allt som oftast mitt sug och rastlöshet med träning, oftast tuff, hård träning. Det får mig nöjd och relativt lugn att fortsätta dagen och kvällen utan att klättra på väggarna.
Jag är dels en "kicksökare" Prestations junkie, sällan nöjd med det jag åstadkommer, även om det är grymt bra för det mesta. Piskar gärna mig själv och kräver mer o bättre, till slut kvävs jag av mina egna krav.
Motionen och träningen är ibland kvävande den också, Det kommer tillfällen då jag helt enkelt inte orkar men känner att jag måste ut för att bränna energi.

Måste berätta om mina känslor denna förmiddag.
Jag fick ett e-post meddelande från min chef i morse, kopia till ca 10 pers. i ledning och närmaste kollegor. Han hyllade min senaste produktutveckling så pass, jag trodde det var ironi. Men det var det uppenbarligen inte. Själv är jag givetvis inte jättenöjd med mitt arbete, men OK jag blev givetvis glad och upprymd över hans stora glädje efter att ha kämpat, våndats och oroat mig över att detta projekt jag drivit själv under ett halvår ska bli misslyckat.
Vad fick jag då för omedelbar känsla?
Jo, en enorm saknad efter alkohol, att bli berusad, att förstärka känslan av att ha lyckats! Det blev ett kort, direkt ifrågasättande över varför jag ska försöka sluta när det finns så mycket att fira och fly med alkohol.
Tack och lov kom jag till insikt ganska snabbt och kunde isolera och bryta ner denna märkliga känsla till något jag var tvungen att konfrontera. Kan inte riktigt sätta ord på det. Reptil hjärnan kickade igång belönings systemet och jag inser att tomheten och saknaden efter A kommer finnas kvar länge efter man slutat men att det bleknar ju längre man stannar kvar i nykterheten. Allt är så falskt och farligt för mig med A.
En löptur i höstsolen är vad jag behöver just nu.
Kram och kärlek till oss alla!

GP

Välkommen till forumet!

Det låter som att du under en längre tid haft det jobbigt med en partner som dricker för mycket. Vid något tillfälle valde du att separerar och det innebar vissa förändringar som möjliggjorde att ni åter kunde bo ihop. Nu dricker din partner igen på ett problematisk sätt och du märker att du förändras och du behöver lyfta diskussionen om alkohol igen. Tufft.

Ibland tar det tid innan en tråd får fart men jag hoppas att du stannar hos oss, för att skriva mer eller för att finna stöd i andra trådar. Du väljer förståss det som är bäst för dig.

Varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Vill börja med att säga wow du hade fyra nyktra dagar i kroppen då du skrev. Om du vill berätta gärna hur det går för dig, det är några dagar sedan du skrev här och ibland tar det tid innan en tråd får fart. Du har verkligen klarat av en del tuffa förändringar och jag gissar att du har en del erfarenhet av vad som kan fungera för dig. Berätta gärna.

Välkommen igen och hopp en fortsatt fin vecka
Li-Lo
Alkoholhjälpen

Börja med att säga klart du får skriva här. Ditt sätt att så naket och uppriktigt sätta ord på några av de saker du brottas med nu är säkerligen hjälpsamt för många. Du är inte ensam. Att vara beroende är en skrämmande upplevelse. Denna känsla av att förlora kontrollen samtidigt som en kanske har en helt annan uthållighet eller beslutsamhet gällande annat. Du beskriver så tydligt hur det kan vara för en del, det där att få ett starkt "gensvar" av nikotin, alkohol eller annat. Den där skillnad mellan oss människor. Du har uppmärksammat hur du reagerar och arbetar nu för att hitta rätt sätt att få bukt med din relation till alkohol. Jag hoppas att forumet kommer vara ett stöd nu när du fattat ett beslut.

Mitt i din besvikelse finner du kraft att skriva här. Vilka andra steg kan vara rimliga för dig nu?

Oavsett vad du väljer att göra så är vår förhoppning att du vill dela det med oss, naturligtvis gör du det som känns bäst för dig!

Varma hälsningar & igen välkommen
Li-Lo
Alkoholhjälpen

Har läst och skummat igenom din tråd från början, den glöder av energi och igenkänning!
Det går upp och det går ner, precis som för mig.
Jag följer dig och vet att du kommer lyckas med allt det du tar dig för.
Vi får låta lugnet och glädjen komma till oss utan att jaga de "rätta" känslorna allt för mycket.
Jag känner så väl igen IronWill's beskrivningar längre tillbaka i din tråd om den här tomheten och väntan på "kicken" man fick av alkoholen under de första glasen. Sedan blev/blir det alltid för mig som IW beskrev, fullast, alltid sist i säng, sökandet efter något som aldrig infinner sig, extremaste ångesten dagen efter.
Just nu slipper vi denna jakt och vad är det vi tror oss förlora genom att inte ta första glaset?
Läste också det här med fredagen och få ett bryt mellan gråa vardagen och helg stämmer väldigt väl in på mig. Otroligt mycket handlar trots allt om dåliga vanor som man odlat i 25 års tid.
Dags att bryta!
Dag 13 för mig Fibblan.
Kämpa på, jag följer dig!
Kram GaragePer

Livet blir inte superhärligt bara för att vi väljer nykterheten.Det kan bli tvärtom, ett tag..Men det smarta är du själv inne på..Vill du vara det stupfulla aset? Eller har du andra idéer som verkar mer lockande? Vad drömde du om som barn att göra? Nu har du chansen att göra mycket av det som inte går som aktiv alkoholist..Aa-grupper finns väldigt olika..Har besökt några stycken i olika kommuner..Inget för mig heller..Har dock flera andra människor att prata med om alkohol och dess följder..Vilket är viktigt för mig..Tänk fördelar och nackdelar, för just dig med nykterheten..Listan med fördelar för mig, väger väldigt mycket tyngre med att rata flaskan, än att öppna korken..Styrkekram..

En tuff dag för dig idag. Så fint att du i en stund av skörhet så tydligt väljer alkoholfrihet. Starkt. Vila, ska bara vila skriver du. Gott.

Blir lite nyfiken på vad det innebär för dig. Om du vill och orkar berätta så gör gärna det. Vila är ett intressant ord, vila från vad, vila kropp, tankar, känslor. Någon sa till mig en gång att promenera var ett sätt att vila. rörelsen framåt ledde till en rörelse inåt. Så var det för den.

Vad vila än är för dig så önskar jag dig ro idag.

Varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen

Finaste Mirabelle. Jag vet att du fixar detta, trots "snedsteg", för egentligen så spelar det ju ingen roll om man skulle ha ett "snedsteg" någon gång var 100:e dag, så länge man lär sig något av det, och inte fortsätter som förr. Det får man ju inte säga till någon såklart ;) men tror man ska tänka så när det väl kommer. För det gör det nog för oss flesta. Att räkna med att sedan du startade för över 100 dagar sedan så drack du lite en dag. Det är en jävla vinst. Du kan fortfarande va en sån som inte dricker :)

Inomhusgolf? Kan du inte köra det, finns ju simulatorer :)

Ångestdag, vet precis varför. Huvudvärk, hemma från jobbet. Så har inte måndagsångest såsom många andra, har sjuk-ångest :(

Suget håller på att ta över, men jag kämpar emot. Det får bara inte vinna.

Vila, ska bara vila.

Väljer att inte dricka i dag, istället hoppas jag på att jag kan kurera mig och bli kvitt ångest över att inte vara på jobbet.

En av de sista helgerna jag var ut söp var på en uteservering med mina vänner, och det hände nånting. Alla skrattar ihop till nån fjantig grej, även jag, men jag "delar" på mig. Ser allt utifrån, uppifrån eller från sidan... mitt i en superdunderfylla... Jag skrattar men kan för allt i världen inte tycka att det är kul. Jag fortsätter hela kvällen att skratta med de andra men det tar emot. DET ÄR INTE ROLIGT. Det är patetiskt.

Nu har jag fixat 6 veckor. Det här är första gången nånsin i mitt liv som jag försökt sluta dricka, jag har aldrig tänkt i banor av vit helg, vecka eller månad. Det jag däremot har gjort är att försöka dra ner på intaget lite då och då. Funkar inte.
Eller min främsta kamp, den som pågått länge, många år: Att bli lycklig! Nytt jobb, träning, kärlek, intressen, kost och vitaminer mm. Den där "lyckan" som skulle få mig till att dra ner på drickat till ett normaldrickande i sociala situationer.
Jag har ju förstått i många år att jag druckit för mycket men jag har aldrig trott att själva drickandet har varit grundproblemet.

Den där kvällen på uteserveringen har satt sina spår, jag är fortfarande "delad". Alkoholistjaget och det riktiga jaget. När suget kommer räcker det med att jag föreställer mig en öl vid min sida så *Poff* så är suget borta. Det där fejkade och patetiska skrattet fastnar i halsen. Jag kan för allt i världen inte ens romantisera alkoholen!
(Än...)

Jag har inte tänkt hålla mig nykter en månad eller tre för att sedan göra en ny bedömning angående alkoholen. Redan dag Ett kände jag att det här ska vara för resten av livet, en dag i taget. Övermäktigt kan tyckas, men jag var redan delad i två: den som fejkskrattar och den som borde kunna skratta på riktigt. Att dricka är sorg och att vara nykter skulle kunna vara lycka.

Ja. Jag är på dag 43, jag vet. Det kommer säkert en dag när jag börjar ifrågasätta detta val. Men jag gör allt redan nu för att vara beredd. Om jag faller SKA jag upp igen.

Min önskan just nu är inte längre att BLI lycklig. Det är att VARA lycklig. Och det kan jag endast vara nykter. Så även denna dag blir... *trumvirvel*...
Nykter ❤

Hihihi..?, ja det är väl en risk för det.
Har bara gjort det vid ett tillfälle tidigare, och då gick det ju bra. Och viktuppgången därefter hade nog alkoholen ett finger med i..?
Men nu är det slut med det iaf ju??!

Vad roligt att det håller i sig för dig också! De vita dagarna får bara rulla på!
Antar ditt härliga förslag om fortsättning på de sköna vita dagar denna veckan med☑️?!
Stor kram
/Fibblan ?

Jag har haft liknande mönster även om jag inte hamnat i totalt kaos. Jag kunde helt enkelt inte sluta dricka. På slutet blev ett glas till många glas på kvällen. På morgonen kräver kroppen och hjärnan mer av giftet (alkoholen) för att inte hamna i en helvetes abstinens. Dricker för att vara normal liksom.
Man brukar beskriva sjukdomen i tre delar,
Fysiskt allergi - dvs kroppen vill bara ha mer efter substansen tillförs systemet.
Mental besatthet - allt handlar om när man får och inte får dricka osv
Andlig brist - den här biten är svår att förklara.
Jag själv har nu lyckats bryta mönstret och snart 8 månader nykter genom att först få hjälp av vården med avgiftning följt av antabus flera månader för att tvinga mig att bryta. Sen har jag börjat med AA och 12-steg. Min lösning och mångas lösning verkar vara just 12-steg för långvarig nykterhet. Annars kämpar man sig mest igenom en vit period liksom tror jag.
Måste vara fruktansvärt att vara anhörig till en missbrukare. Jag märkte hur min hjärna ändrades och inser nu hur sjuk jag var. Allt var andras fel osv.
Som anhörig har jag inga direkta tips och råd förutom kanske det trista att det inte spelar någon roll vad man gör, tror verkligen att viljan att sluta måste komma på riktigt inifrån den sjuka. Verkar vara så i alla skrifter, böcker och erfarenheter.

Ville också bara titta in o lyckönska inför resan?! Förstår att det kommer bli en utmaning, men precis som du säger. Att du är nykter och varit det i snart två veckor kommer innebära att du levererar bättre! Hade en sådan diskussion i annan tråd, hur det känns så ovant i början att inte ha den där dagen-efter-känslan i kroppen när man jobbar.. men är såklart oerhört tacksam för varje dag jag vaknar utan just den. Dag 8 för mig idag, så första veckan avklarad ☑️!
Hade en månad ca dessförinnan men föll just på utlandsvistelse..
Som sagt, svårt. Men det går! Och du har klarat det förut, så du kommer fixa det igen?! Och återigen nu har de iaf två veckor och mer än det kanske, när du åker!
Riktigt bra jobbat! Och som du säger så finns det inget alternativ. Du vill leva! Välja livet och ta vara på och göra det mesta av det. Både vad gäller jobb, familj och egen hälsa!
Fortsätt som du gör! Hejar på dig?!
Kram
/Fibblan ?

Fortsätt vara snäll mot dig själv även på jobbet i veckan så kommer den att gå galant. Jag tror tom att huvudvärken kan minska då?!

Tänk att kunna gå tillsammans och hjälpa varandra på denna gropiga väg. Det är ju toppen!

Skickar med dig styrka till din kommande resa.
Du klarar det!

Säger som Bestämd, en bra tanke som klickar till och hjälper en att förstå hur viktigt det är att inte stänga av.
Utan leva på riktigt och inte med bedövningsmedel.
Önskar dig en fin måndag☀️

Kramar
???

Efter vad jag läst så är det mycket individuellt när sömnproblemen släpper och man blir piggare. Vissa sover gott efter bara några nätter, jag är på dag 25 och det har inte släppt helt än, även om det blivit bättre. Tror dock att mina sömnproblem beror lika mycket på att jag ännu inte hittat alternativa sätt att hantera jobbiga saker som jag tidigare dränkt.
Tycker det låter jättebra att som du köra på med träning, som du skriver så dämpar det ju ångest plus att det gör en trött så att man kanske fortare sover bättre.
Önskar dig all lycka denna tuffa arbetsvecka!

60 vita dagar idag!! Grymt!! ???
????
Ha det så fint och belöna dig med något riktigt kul idag?

Kramar
???

Häftigt att passera målsnöret och känna att nu fortsätter jag "av bara farten" mot ett nytt bättre liv.
Du är fantastisk!

En ny orörd vecka som ska fortsätta med vita sköna dagar?

Förstår att du är i startgroparna för en fastekur. Det kan vara skönt efteråt när man tappat lite vikt men jösses vad lätt man går upp igen?
Då om inte förr måste man vara stenhård för att inte falla in i frosseri ?
Iallafall när det gäller mig, har noll impulskontroll när jag är hungrig?
Men håller tummarna för att du ska lyckas??

Kramar
???