Senaste kommentarerna i forumet

Hur mår du idag?
Läst ifatt lite i dina trådar och jäklar vilken kämpe du är??!
Du faller men du reser dig upp - varje gång!
Du är så bra - sluta aldrig försöka!
Nu tar vi en dag i taget som du säger ?! Jag har en hel vecka imorgon ?, men det börjar med sekundrar och minuter.. ?
Hur gick det igår?
Stor kram
/Fibblan ?

hette hästen i Albert och Herbert, Berra!

På tal om TV-historia, så går det en bra dokumentär på SVT Play nu om Lennart Hyland. Bl.a. handlar den om Hylands alkoholism.

Ha en bra söndag Berra!

Vaknar tidigt denna söndag. Försöker peppa mig själv, men det känns ändå tungt att jag trillade dit igår. Eller trillade och trillade. Det var ingen olycka. Jag styrde själv. Jag hade kunnat rycka upp mig och laga mat, istället för att gå till pizzerian när jag hade så starka vin-tankar. Tyngst är ändå att upptäcka att matdemonen finns kvar. Han ligger och lurpassar och väntar på ett svagt tillfälle att drabba mig. Nu vet jag det.

Nykter och nöjd med mig själv vaknar jag till dag 9 ??.
Vi ska åka bort några dagar så nu ska jag snart börja packa.
Men först blir det ☕
Ha en härlig söndag☀️

Kramar
???

Det låter härligt det du beskriver om helgen. LördagsLycka! I mina ögon har du ett rikt liv med familj, vänner, arbete och vila. Nykter Närvaro i Tid och Stund.
Jag behöver också en ’riktning’ när jag skriver. Någon mottagare där ute i cyber space. Till skillnad från dig är jag inte beroende av svar - just nu slår mig tanken att jag är självtillräcklig (låter inte sympatiskt) - jag behöver en mottagare men skriver för min egen skull. Och när jag satt punkt är det liksom klart. Färdigt. Sen får det landa och bara om det landat hårt (blev en hård Brexit) behöver jag ett gensvar. Annars är jag fri sen. Har överlämnat tankarna och orden.
En gång, på den tiden vi ofta delade natten och ångesten du och jag, skrev du att jag är din stjärna i natten. Så vackert sagt. Det glömmer jag aldrig!
Ha en fin dag på höstmarknaden och en skaplig arbetsvecka! Stora kramen och tack för att du finns / mt

..för era uppmuntrande svar, det hjälper mig att vilja fortsätta skriva ett tag till.

Ja här går livet i sin stilla lunk, eller egentligen inte alls, det beror på hur man ser på det.
Vi har vartenda helg uppbokad, förra helgen åkte vi till ett litet gårdshotell frugan och jag med ett presentkort jag hade fått när jag handlade för mycket pengar på ett byggvaruhus.
En helt öde stad där säsongen garanterat var över, vi spatserade helt ensamma på byn en lördagseftermiddag, tror vi mötte bara fem personer på en och en halv timma, två av dem med pizzakartongen i högsta hugg, en med hund.
Roligaste var nog mötet med en skrotnisse som hade sin gård precis utefter en av huvudgatorna, han var glad över en liten pratstund och vi gick runt i hans hus där det fanns en massa antikviteter inom citationstecken.
I mitt huvud rullade bara inledningsmusiken till Albert och Herbert, saknade bara klapprandet ifrån hästen, vad var det han nu hette?

Just nu befinner vi oss som vanligt i stugan, och det har ni nog hört till leda nu, men det är nöstsista gången för i år, om två veckor stänger vi för säsongen, så denna helg har vi traditionsenligt eldad i eldningsgropen, det blev träden som föll för nyårsstormen som fått lämna tillbaka sin koldioxid till luften igen.
Tidigare så hatade jag verkligen hösten, men har med åldern lärt mig att börja uppskatta den, antagligen för att sommaren så definitivt var över.
Nu är det lugnt på ön, inga grannar eller barnskrik, knappt några båtar heller, luften ligger högt och klart och vi är verkligen ett med naturen.
Träden färgar horisonten i alla vackra höstfärger, rött, gult, orange, brunt och naturligtvis grönt.
Det som inte har motsvarat förväntningarna är detta tjat om svampexplosionen, det är knappt mer än en vanlig sommar faktiskt.
Trots idoga timmar i skogen, tror jag bar varit ute i tio timmar på två veckor, och lika besviken varje gång, det blir en svsmptoast till lilla frugan om man har tur, det är hon värd.

I en plastpåse i hallen ligger mina eldningklöder och luktar f-n, de ska hem och tvättas.
Svågern och jag tog en välbehövlig bastu på eftermiddagen och fick bort röklukten, vi var modiga och tog ett nakendopp från bryggorna i kanske ett fjortongradigt hav, hoppade precis vid badstegen och väl med huvudet under ytan kändes det som tusen nålar på benen, jag "sprang" upp för stegen igen och precis då, när kroppen förstod att den inte skulle dö kommer den där härliga känslan, wow!
Det är lite speciellt att stå på en kall och regnvåt brygga barfota, Linda in sig i en ljummen badrock av tjock frotté, titta ut över havet som nu är grått av regn och med en massa prickar av kyligt regn, horisonten nu inlindad i grått regndis, och man känner att detta, det är att leva en bit mer än det vanliga vardagslivet, och man känner bara en sådan där lycka, det klafsar i trofflorna av vattnet som rinner ner efter benen när vi går alla trappstegen upp till bastun igen och tar en sista uppvärmning innan vi duschar av oss sista röklukten.

Väldoftande påbörjar vi middagen i varsin stuga och möts sedan upp i en av dem för gemensam kvällsmat med minst trettio levande ljus runtomkring oss medans mörkret faller utomhus, nu är det verkligen höst och vi myser så mycket vi kan tillsammans.
Alla fyra somnar sött framför en långfilm på teven som vi alla har sett hela eller delvist förut.
För en timme sedan gick vi ner till vår lilla stuga och kröp in mellan varma täcken, och jag är alldeles för pigg för att kunna somna nu.
Jag får invänta nästa sömntåg som straff för att jag tog mig en liten tuppis framför teven.
Men det är det här som är livet, att kunna ta det lite lugnt och göra som man vill, jobba sig skitig om dagarna, tvätta sig ren och sedan äta god mat i goda vänners lag på kvällen, ganska så anspråkslöst egentligen.

Låter det tråkigt?
Nej inte alls, det är en väldig skillnad mot tidigare då alkoholen ökade stressen hela tiden, man låg nästan alltid i tidsnöd, och jag antar att det var för att alkoholen alltid skulle vara högst prioriterad, man fick stressa igenom hela dagen så att man fick tid till att dricka.
Nu kan jag njuta av tiden som jag har till förfogande, stanna upp och reflektera, är det här bra, och det är det oftast.
Det finns ett lugn inom mig som jag inte har kännt tidigare, och enkla saker har fått mig att finna glädje igen.
Att umgås med de som inte dömmer mig, som bryr sig om vad jag tycker och tänker, att få bjuda på ett ärligt skratt då och då.
Att prata om djupa eller besvärliga ämnen utan att känna skam, att blottlägga sig utan oro.
Och i ärlighetens namn, jag tror att nykterheten har en stor del i det, jag behöver inte dölja en av mina största hemligheter längre.
Inget smusslande och inga lögner, jag lever ett väldigt konkret liv där inget kommer som en besvärande ångest dagen efter.

Är jag tacksam?
Ja det är jag, och tack till mig själv att jag stod ut med allt besvär den omställningen det blev att bli nykter.
Livet är mycket enklare nykter, inget tryck över bröstet om saker som tynger mig, saker som jag har sagt eller gjort.

I morgon är det en annan dag, lika bra som denna, då ska vi gå på höstmarknad, ytterligare en bra sak med hösten.

G'natt

Berra

Jag har varit på 12-Stegsmöten o AA.
Det pratas mycket om sjukdomen där med. Delat i tre delar
1. Fysiska allergin (likt Jordnötsallergi tål inte nötter tål vi inte sprit. Sätter igång en reaktion och hjärnan o kroppen vill bara ha mer)
2. Mental besatthet. Hjärnan kidnappad liksom o allt planeras, när får vi dricka, när får vi inte osv osv
3. Andlig brist

Stegarbeter har hjälpt mig att hitta vilka känslor jag vill fly ifrån/bedöva. I mitt fall var jag styrd av mycket rädslor. Trodde alla i omgivningen liksom tänkte på min prestation, vad jag sagt, gjort osv.
Nu när jag har det väldigt praktiska i stegen finns liksom inget behov för mig att döva känslorna med alkohol.
Typ lite så.
Någon sa det ganska bra. ”Its not a drinking problem, its a thinking problem”.

Själva sjukdomsbegreppet är knepigt tycker även jag. Tror jag haft det där hålet i mig typ genetiskt från födseln men druckit mig till det fysiska och kemiska beroendet.

Sorry om detta inte följer exakt beskrivning på 12-steg och är lite av en blandning utifrån personlig erfarenhet men jag instämmer med föregående talare. Testa på, vad kan hända? Om det inte är för dig finns ju både alkoholen och alla övriga alternativ kvar? :)

Kan tillägga att jag var galet mycket ateist när jag kom in till AA. Kallar mig inte religös nu heller iofs men börjar nästan förstå eller känna av det här flummiga med andlighet. Utan att känna mig hjärntvättad eller att det är en sekt.

Nu är det dags att knyta sig! Haft en mysig dag och fått massor gjort (herrejösses vad mycket tid det måste ta att dricka?) Hjärnan har iof gjort små framstötar idag: "vore det inte mysigt med ett glas rött?", "Ska jag aldrig mer få?" osv. Så fort de tankarna kommer försöker jag känna ångesten, komma ihåg hur jobbigt det är att vakna bakfull med äcklig smak i munnen. Nä, nu är jag trött så det flimrar framför ögonen. Somnar nykter och tacksam.

Men precis! Min största skräck har varit att bli sjuk och blicka upp på bistra läkaransikten som frågar om det är så att jag dricker för mycket. Lite det kanske beror på att det finns en sån skev syn på vem som är alkoholist. Vet inte hur jag ska uttrycka mig för att inte låta som jag ser ner på de som hamnat i utanförskap för det gör jag inte. Men i alla fall, de flesta ser ju på en alkoholist som den fulla gubben som skriker åt folk på stan eller tanten som ser sliten ut och luktar sprit i mataffären. Då tänker alla genast: "sån är inte jag!!". Men grejen är ju att många alkoholister är vanliga människor som sköter jobb och hem och aldrig luktar sprit. Det är ett folkhälsoproblem och borde inte vara något att skämmas över. Stigmat gör ju att folk inte vågar söka hjälp.

Ja, när man lever som jag brukar beskriva det, -på "alkoholdrift" så behöver man väl aldrig fundera så mycket över sin fritid. Den löser sig själv genom själva alkoholen och saker som kretsar kring just förtäringen av den.
Jag har ju en rad av nyktra försök senaste åren och kanske äntligen sett en röd tråd i mina misslyckanden som jag för första gången gjort annorlunda nu. Just det - att sänka kraven, på riktigt!
När man slutar dricka så är det för många en ny energi som växer upp och det är ju inte konstigt man tror att man bara gör rätt när man suger tag i den som en livräddningsboj som skickar dig ut i ett nytt hälsosamt liv. Varje gång har jag startat med träningsprogram och dieter för att snabbt kunna sysselsätta mig och man äntligen känner energin att ta jag i alla förlorade år. Med kicken av träning och hälsosam mat är det inte svårt att kasta sig ur minnena av alkoholens lyckokänslor och tro att ingenting kan stoppa dig. Men verkligheten kommer ikapp! De största kickarna av träningen avtar och stunderna då jag behövt mitt rus har inte försvunnit, bara dövats av andra kickar.

Det är så lätt att tänka tror jag att när man klarat de första dagarna och känner ork och motivation komma tillbaka, att det är dags att vara hård mot sig själv för alla gamla misslyckanden och ta igen alla dåliga val, "nu ska jag bli bra på allt"
Denna gången har jag stannat upp, hejdat mig från att kasta mig ut i löpspåret och istället börjat låta mig känna de dåliga dagarna och acceptera dem och det är just då det är dags att vara snäll mot sig själv och sänka alla krav! Istället fundera på vad jag verkligen VILL göra idag och inte så mycket på vad jag BORDE bara för jag har ork igen. Det är inte säkert man vet vad man vill än, men det kommer!

Ikväll bjöd vi spontant in två av mina bröder på middag. Den ena var gräsänkling och den andre har nyss blivit singel. Vi alla drack alkoholfritt för det var det jag hade hemma och vi plockade fram ett gammalt bords-hockeyspel jag inte kört på säkert ett decennium. Vi hade URKUL och blev som barn igen allihopa, mina barn var såklart också med och fick sköta varsin spak, ingen ville gå och lägga sig.
Nu har dock gästerna lämnat för en stund sedan och alla i familjen utan jag har gått till sängs. Fick precis ett sånt jättesug att gå upp i tid imorgon och köra in till gymmet igen. Ligger ju mindre än 10 min bort nu! Tänk så lugnt och skönt det måste vara en söndagsmorgon?
Då vet man att det är rätt, när man nästan blir lite pirrigt glad av en sån tanke.

Som den sköna Ole Bramserud säger, "Livet är fullt av möjligheter Stig Helmer!"

Åh, det låter ändå mer praktiskt när städningen tar bort suget. Ytterst osmidigt att längta efter flaskan så fort man öppnar städskåpet ?

Så ledsen att du behövde känna så. En av de farligaste grejerna runt alkoholmissbruk tycker jag verkar vara skammen. Egentligen ska man ju inte behöva känna skam eftersom det faktiskt är en åkomma som alla andra. Jag har tom valt bort att söka vård för andra tillstånd eftersom jag är så rädd att bli påkommen.

AAs första steg handlar om att erkänna sin maktlöshet inför sjukdomen "kronisk alkoholism". Boten, däremot, utgår från gemenskapen i AA samt hjälp utav en "högre makt starkare än vi själva" samt en inre storstädning. Jag tycker du ska sluta spekulera och istället prova att gå dit. Lycka till! ?

Jag mår så dåligt idag. Jag blev jättefull med jobbet fast jag visste att det var en dålig idé pga tidigare jobbfester. Jag raggade på en kollega, berättade saker jag inte skulle säga, har minnesluckor och var nog uppenbarligen väldigt full. Idag vet jag knappt hur jag ska våga gå till jobbet..

Men vad jag har förstått det som så ser typ AA alkolismen mer åt det religösa hållet typ som det är något fel man gör eller gjort och att man då ska förändra sig själv och sitt tänkande för att då bli en bättre mänska pga av dina dåliga val? Lite att be om ursäkt för vem du är o dina val du gjort. Välja att tro på något då större, istället för att mer förstå o lära sig mer om sitt faktiskta beroende??

Medans länkarna ser det som att Alkolismen är en sjukdom som vi ej kan hjälpa oss fått och då försöka lära sig att förlåta sig själv och förstå det ej är ditt fel. Men lära dig att hantera det o förstå att en gång alkolist alltid alkoholist o då oftast är det att du ej mer kan dricka ett eller två glas för då trillar du dit.
Men att det aldrig är ditt fel o du helt enkelt då kan försöka lära dig hantera det o leva med det o då stötta varandra med olika erfarenheter, tankar o känslor.

Jag läste AAs tolv steg o kände det blev för mkt Gud, tro o högre makter för att då ej vara religösa, medans länkarnas sju steg mer kändes logiska för JUST MIG då som mer tror på att det skulle va en sjukdom än ett dåligt val?

Uppskattar att ni dela tankar.

Min hjärna var inställd på disaster ikväll. Det blev vin på lokala pizzerian. Ingen drängfylla, utan en lätt salongsberusning. Jag hann tänka idag att jag har matdemonerna under kontroll. Det var länge sedan jag brydde mig. Nå, allt som behövdes var litet vin. Fingrarna i halsen. Skickade desperat meddelande till maken (långt bort på tjänsteresa). Han blev förstås orolig och ringde upp. Känner mig litet lugnare nu, men fortf gråtfärdig och helt jåvla misslyckad.

Jag dricker på tok för mycket och har väl gjort det enda sedan jag var 14-15 (är 25 idag). Vet inte riktigt hur det här ska hjälpa mig men i dagsläget är jag beredd att prova på lite vadsomhelst. Bor regelbundet utomlands och reser mycket vilket inte direkt hjälpt mitt drickande. Alkohol går i släkten och drack med familjen som tonåring, antar att det var där fröet såddes.

Har så många andra saker jag vill ta tag i, som att bli författare, lära mig en kampsport, bestiga berg, skapa karriär, dyka med valar. Listan kan göras lång. Alkoholen sätter stopp för alla dessa planer. Det är helt sjukt; man är ju medveten om hur jävligt det är men ändå fortsätter man att dricka skiten. Jag har identifierat mina svagaste stunder men har så sjukt dålig på självdisciplin!

Antar att en av de största problemen är att alla socialiserar sig med alkohol. Jag har kul när jag dricker och träffar nya människor nästan varje dag. Ska inte ljuga, det finns ju en anledning att folk dricker. Jag älskar barmiljö. Jag tror det är ett inlärt beteende att alltid bruka någon form av drog i sociala situationer (allt från cigaretter, kaffe, alkohol och väldigt sällan andra substanser). Jag upplever att jag har dåligt självförtroende och väldigt rastlös i nyktra diskussioner. Jag vet att det är patetiskt, speciellt som man, men vad fan; det är ju sant haha!

Vet som sagt inte riktigt vad jag ska få ut av den här gruppen men eftersom jag inte är i Sverige har jag inte tillgång till terapi eller liknande och jag tänker inte lämna mitt drömliv enbart på grund av alkoholen. Jag uppskattar verkligen min livsstil (resandet alltså), alkoholen är det enda som hindrar mig från att blomma ut. Nu har det även börjat märkas fysiskt. Blir obarmhärtigt bakfull så att man skäms inför folk. Känner att det börjar ta på utseendet också. Från att tidigare ha ganska skarpa ansiktslinjer har man fått ett "moonface". Huden ser trött och "plufsig" ut. Inte kul alls. Jag har alltid varit rätt självsäker i mitt utseende men nu har det vänt. Jag måste lösa det här jävla problemet innan det är för sent. Nästan alla i min släkt har dukat under för alkohol och droger.

Jag säger det igen: ingen aning hur det här ska hjälpa mig men vart skönt att få "skriva av sig". Jag ska försöka kolla andras trådar också. Ha en fin kväll allihop och hoppas innerligen att ni tar er ur alkoholträsket om ni också står och trampar i samma gyttja. Ligger i "bakisvåndor" efter ett 3 dagars-race och klockan är liksom 8 på kvällen. Känns inte fullt normalt. Puss och kram/V

Jag vet att folket är på kalas, och jag är inte bjuden. Och det gör ingenting. Jag har väl inte aktivt direkt tagit avstånd från scenen, men mina prioriteringar har varit och är på annat än glitter, gemenskap och kalasande.

Jag vet inte riktigt när själva övergången från rädslan att missa saker försvann. Men det lockar inte mig på samma sätt längre.
För mig är det viktigare med att laga matlådor, inreda, sova i tid och fan spara pengar. Idag har jag och min far suttit tillsammans och pratat pensionssparande, aktier och olika räntor. Jag vill lära mig allt.
Det är dags för mig att tänka på sådant nu, för jag kommer (förhoppningsvis) bli gammal. Det ger mig ett litet lyckorus att kunna tänka så, att ha så god tro på framtiden.

Jag måste vara svintråkig som gått från det jag var till vem jag är idag, för vissa.

Det är lördagkväll och jag sitter redan nybadad i pjamas i min nya extreeeeemt sköna soffa, tvättar en tvätt, lyssnar på lugn musik med vovven sovandes brevid mig. Jag har en bok som jag vill och ska läsa i kväll.
Jag är själv, men inte ensam.

Jag har kommit i ordning ordentligt i lägenheten nu. Jag älskar den. Säger fortfarande hej och klappar snällt på väggen när jag kommer hem.

Tack ödet. Tack fan ❤️

Får nog nöja mig med att - som vanligt - tacka för alla svar. Era ord betyder mer än ni kanske anar

Mrx, tack för utmaningen, får se hur det blir. Ibland är det naturligt vitt under lång period, men om det inte infaller just nu, hänger jag gärna på.

Är en person med mycket humor och anses rolig och charmig bland vänner, men får sällan chansen att visa det här. Antingen är jag tyngd av det allvar som A ger eller så törs jag inte skämta då andra mår dåligt. Ändå är jag helt klart den typen som tror att humor räddar mycket av vardagsproblemen.

Satt och läste tillbaka i min tråd och hittade litel matnyttigt där. Fasen, jag har ju skrivit en hel del klokt, svårt att ta in med tanke på hur oklokt jag beter mig. Hm... Kanske ska summera mina inlägg och ge ut i bokform. De som misslyckas gång på gång lär ju få igenkänning i alla fall

Tycker att jag aldrig kommer framåt, bara harvar på månad efter månad. Men så kanske det får vara. Har iaf betydligt fler vita veckor emellanåt än när jag började skriva här för drygt två år sedan.

Just i dag blev det både vinfrukost och en avslutad BiB på mindre än två dygn. Knappast något att vara stolt över. Köper i vanliga fall tetror (ja, det blev terror igen av autocorrecten, IW), då de både är lättare att kontrollera intaget genom och framför allt har mindre volym att knyckla ihop när man ska göra sig av med skiten.

Avslutar väl ännu en gång med min dåliga ordvits:

Vad blir man om man super i smyg?
-
-
-
-
-
-
Hemlighetsfull ?

Kram på er

...så kan man ju känna o det är ok. Men tänk att det inte ska hända idag ivf :) och fundera på hur du skulle må imorgon om du gjorde det. Är det värt det? :) känns ibland som man längtar efter en romantiserad bild av det och i vetkligheten suger det rätt orderntligt. Skickar lite pepp o en stor kram!!

En kamp men också en seger? Så vad var det för fantastiskt som skulle hända om du fick vin. Antar att du inte skulle dränka snigeln i det, kanske skylla på snigeln ?
I vilket fall starkt jobbat???// kram Strulan

? Det var en väldigt rolig beskrivning iaf, även om det måste vara jobbigt att leva med surtanten gläfsande i bakgrunden hela tiden... Du får mig att fundera över när jag själv tenderar att bli fördömande... Det är nog när jag är överväldigad och utmattad som jag surnar till och tänker att alla som inte tänker som jag gör tänker fel.

Du har nu tagit ett första steg och kanske fått den första insikten.
Alla gör nog på olika sätt, men att erkänna att du har problem är det första steget. Finns ett bra självhjälpsprogram här på AH där kan du också få kontakt. Kram Strulan ??❤️

Alltså fy faen vad jag vill dricka!

Jag vill festa, jag vill dricka mig redlös. Känner nästan att kroppen skriker efter det, men vet ju att det är huvudet som spelar spratt.

Tur att systemet är stängt, för att dricka sig driters på 3,5:or är inte min grej. Så det är ju en bra sak, men kan inte tänka på något annat än att dricka. Det har ju snart gått 3 månader och ett tag var det ju så enkelt... why god why?

Bäst vore om jag bara kunde gå och lägga mig och sova, men klockan är visst bara 16.30 så är väl tvungen att vänta några timmar till :(

Vinäger, jag utmanar dig i att haka på min sober oktober resa. Jag vet att du förtjänar att må bättre än vad du gör nu. Du har skrivit så många kloka och bra inlägg här på forumet. Jag vill verkligen försöka peppa dig till att stanna kvar här. Snart kanske det är dag för en Irl träff igen. En dag i taget. Kämpa på???