Senaste kommentarerna i forumet

Åh vad roligt med hundvalpen! Bra tajmning?
Heja oss i nykterheten?

Tack för era svar!!?
VaknaVacker - jag vet inte vad för slags terapi hon använder men samtalsterapi inom beroendevård. Kbt? Dbt? Ska fråga henne!
Hon har hjälpt mig enormt! Jag har gjort förändringar jag var livrädd för förr. Har lite lättare att sätta mig och mitt värde främst. Vågar ta fler beslut utifrån mina känslor istället för att ta hänsyn till alla andras åsikter. Men har mycket kvar att jobba med

Igår var jag ute. Folk dricker, de flesta mycket. Jag tycker att vi beter oss pinsamt i vår kultur. Vuxna människor, ”gamla” människor, föräldrar till barnens skolkamrater. Vinglar och skriker och beter sig buffligt. Varför gör vi så? I vardagen är vi städade och lite stela....men med sprit i kroppen ute på krogen som marionettdockor vars trådar släppt. Fladdrar med armar och schluddrar och tror att vi är roliga, snygga och tuffa. Varför har jag ens gillat det där? Att bli totalt hjärnskadad? Mitt sällskap drack, 4 glas vin under middagen, sen ytterligare nåt glas vin och en drink i baren efteråt. Samtalen var faktiskt helt ok under större delen av kvällen pga det kloka sällskapet... men alkoholen fick deras ögon att liksom hamna lite snett och trött och orden kom inte längre så flytande utan munnen trögade ut allt lite grötigare och tydligen skulle allt sägas högt och skrattandes.
Jag drack cola och ramlösa. Det fanns inga roliga alternativ. Servitrisen skulle återkomma med namnet på det alkoholfria vinet men glömde bort mig. Mitt sällskap var roligare.
Jag hade en trevlig kväll som kunde förevigas på instagram. Men alkoholen hade inte behövts.
Min man sover än. Hör att han andas tungt. Jag ligger här, tycker att det är sorgligt att vår kultur innebär missbruk. Att våra barn ska in i den livsstilen?
Jag är glad att jag fick en ny chans att ge mina barn en chans. Jag vill gärna visa dem att jag njuter av livet fullt ut! Nykter såklart! Allt är mer njutbart som nykter!
61 dagar!
Heja alla! Vi kör på!
??‍♀️???

Vilken bra lista. Dom första fyra stegen gör jag också på automatik, det är sen jag fastnar. Mitt steg 5 är liksom "ge upp hela livet och födas som en ny person".
Jag känner mig tacksam över denna händelse nu. Det blev ett så väldigt konkret tillfälle att observera mitt mönster. Kanske universum gav mig precis vad jag behöver.
Jag tror att roten kanske är en nedärvd brist på självkänsla. Min mamma (som är en superhjälte) har växt upp i misär, och saknar grundtrygghet i sig själv. Jag tror du har alldeles rätt i att jag behöver efterforska. Jag letar efter konkreta, tydliga mönster att peka på. Det är svårt, suddigt, kladdigt. Men kanske lyckas jag pussla lite i taget såhär.
Stor kram till dig, önskar dig en fri och stark vecka!

Saknar också dig Fibblan - Forumets Glitterpinne! Nu är jag inte själv så aktiv men försöker hålla koll på mina kära forumvänner! Kram

Jag har laddat med chokladkakor som tröstesnuttis när jag får sug. Det lindrar och jag känner mig nöjd. Tänker att jag får ta en sockerdetox senare när jag är stabilare.

Bra att du lyckas mota bort den där lilla röda skiten som envisas med att kika fram. Vi tar en dag i taget och de vita perioderna blir längre och längre, tjoho. Vilken vinst :) Sänder en syberkram till dig FinaLisa <3

Fröet, vad skönt med goda nyheter!
Glädjs med dig och att du mår bra!
Kram ?

Jag känner mig som när jag var liten och hade lyckats med nånting som jag kämpat
med, just nu denna tidiga morgon?
Men jag är fortfarande på väg....
Jag vill fortsätta må bra,känna mig stark,frisk,alert,fräsch,ärlig ,klartänkt och det gör jag genom att fortsätta ta hand om min själ,mitt lilla Pilla, och sköta min nykterhet med jobb jag behöver göra varje dag för att hålla mig ifrån vinet.Skriva och läsa här på forumet?vilken härlig plats detta är med en massa kloka, erfarna ,intelligenta personer som hjälper o stöttar mig i detta.Tack igen alla som skrivit i min tråd och alla som delar här i sina trådar?Pilla

Saknar dig, hur är läget? ???

Har läst ikapp mig lite och vill skicka en stor styrkekram till dig.?
Hoppas du får en fin söndag!
???

Igår när jag kom hem var rastlösheten lite jobbig, men det är ändå tur att jag jobbar 13h pass den här helgen, både igår och idag. Mindre tid att dricka på.

Igår var suget där men helt klart hanterbart. Idag är Systembolaget stängt. Men jag har faktiskt alkohol hemma, både öl, vin och sprit. Min tanke är att jag måste kunna vara i närheten av alkohol utan att dricka. Kanske är det dumt och jag överskattar min förmåga men jag vill iallafall försöka på det här sättet. Än så länge går det bra.

De fysiska symtomen är inte så påtagliga som jag trodde. Händerna darrar lite men mest känns de ”varma” och nästan lite svullna. Av någon anledning är jag röksugen också, fastän jag aldrig varit rökare (feströkt men väldigt sporadiskt)

Ångesten kommer väl och går antar jag, men idag är den inte här ännu. Stämplade in på jobbet kl 5 och hållit mig sysselsatt. Förstår inte hur jag egentligen har klarat de här arbetstiderna och samtidigt druckit två flaskor vin varje kväll? Ibland mer!

I torsdags röntgades min bukspottskörtel och den är helt återställd ?? ?
Även lever, mjälte, njurar och binjurar har normalt utseende?
Tacksam över att jag har en så fin och stark kropp ??

Andra goda nyheten är jag jag har fått jobb, utan att söka. Två olika företag ringde inom några dagar, så det var bara för mej att välja ?

Glad och tacksam att jag har flyt nu och skönt att ha varit mellan jobb under mina första nyktra månader. ??

Önskar alla kämpar en fin och nykter söndag ?

Tack för dina ord! Det betyder så mycket att andra läser, känner igen och känner med en. Jag har alltid känt mig förlöjligad när jag försökt ta upp mitt mående, till och med nu när jag faktiskt äntligen får hjälp. Dvs inte av psykologen utan de i min omgivning som vet. Det ska alltid berättas om andra som ”mår dåligt på riktigt”, ”som verkligen har anledning att vara nära att gå in i väggen”, ”som verkligen haft det tufft och skulle behöva hjälp” osv. Det får mig att känna mig helt overklig och känns tungt. Igår bestämdes ett slutdatum för min psykologkontakt och jag känner mig ledsen. Han/samtalen har kommit att bli min trygghet.

Tack för dina ord. Senaste veckan har jag varit låg. Förstörde lite för mig själv också i ett av de få sociala sammanhangen jag har utanför jobbet. Framställde mig som en väldigt osympatisk person. Gör så ibland för att andra ska ”fatta hur värdelös jag är” och ta avstånd. Sen skäms jag efteråt. Men jag har hållit mig från vinet hela helgen (2 dagar...) vilket alltid är nåt. Loggade in här efter ett par veckor och blev glad att två okända själar ägnat mig en tanke. Tack!

Hej rosa elefant,
Jag vet inte om detta är ok (är ny på forumet) men ditt inlägg påminde mig så mycket om min sambo att jag gärna vill fråga hur du lyckades sluta? Jag förstår att beslutet måste komma från personen själv, men kan inte låta bli att söka hopp och inspiration (som ditt inlägg gav mig) medan jag väntar på den insikten- väl medveten om att den kanske aldrig kommer.
Trots att jag dagligen följer ett beroende på nära håll kan jag inte förställa mig vilket helvete det måste va att leva med. Grattis (om man kan säga så) till dina 3 månader och hoppas det känns lite lättare för varje dag som går.

”No matter how bad you feel, alcohol will only make it worse.”

?? Kom ihåg det här, Wasabi. Alkohol är inte en lösning, utan ett problem.

Uppväxt som jag är i en dysfunktionell familj så tänker jag väldigt sällan på min pappas alkoholism och min uppväxt, och pratar om det ännu mer sällan. Då har det knappt hänt. Inbillar man sig själv.

Men jag har aldrig skämts över att berätta att min pappa var alkoholist. Då skäms jag betydligt mer för att jag också har blivit det ? Har man upplevt det så nära borde man springa åt motsatt håll liksom.

Men jag måste nog ta den tjuren vid hornen också, och berätta för mina närstående. Även om det inte är panik alls med det. För många kan det ta flera år innan de vågar ”komma ut” med hela sanningen. Jag har ingen skyldighet att prata öppet om det.

Men här på forumet vill jag skriva om det - för att jag behöver tänka bakåt och minnas.

Viktigast först - vara nykter!

Doktor Mikael i Nyhetsmorgon:
https://youtu.be/wWSKsIKNnNk

Om hjärnans belöningssystem och postakut abstinens:
https://youtu.be/OqUg9ehXiYw

Återfallsprevention, att lära sig att se sina egna tidiga symtom:
https://youtu.be/HfrUgyHmQ2g

Om acceptans, och mindfulness för sugsurfande:
https://youtu.be/HfrUgyHmQ2g

Så skönt du fick ordning på det? Fick rådet av läkaren att bara tvätta underlivet med vatten, absolut inget annat och efter det har det blivit mer sällan för mig med uvi. Sedan är jag känslig för stress och vätskebrist... så då kan det komma. Så för dig med?
Hoppas du kan sova gott. Kram?

Så sorgligt med din pappa. Tack för delar, känner stor empati❤
Jag hade tur i och med att min pappa slutade dricka i tid och jag har honom kvar i livet men gammal och sjuk nu.
Lagt mig i sängen nu. Så skönt, är så trött. Så skönt vi är nyktra fina du! ???

Sorgligt med din pappa Andrahalvlek❤️ Och vilken jobbig uppväxt du haft. Tänk vad den j•••a alkoholen ställer till det. Förstår att du känner dig stark i ditt beslut att inte dricka mer. Även jag blir ännu mer motiverad efter att ha läst din historia. Tack för att du delar med dig.

Kram/Torn

Jag tog 1 liter kokt vatten, 1 dl rött te, en stor matsked honung och blandade i en bunke. Lät svalna. Hällde genom en sil ner i en flaska och ställde i kylen några timmar.

Spetsar vid servering med ingefära/citron-shot för att få lite hetta. Jättegott! Gör en ny sats av båda delar imorgon. Jag ska låta tet dra ännu längre för mer smak.

Ingefära/citron-shot gör jag genom att riva 200 g ingefära och koka upp i 1 liter kokt vatten. Sen får det stå och svalna några timmar. Sen blandar jag detta med saften/fruktköttet från 2-4 citroner, och häller på flaska och ställer i kylen.

På tv ikväll bjöd Andra Chansen på den allra bästa showen i årets melodifestival, tack vare alla gamlingar ?

Förstår dig gumman! Levt med en kille som rökt på sen han var 16 år tills han dog som 31 åring.

Det farliga i det här är det inpulsiva livet. Du vet aldrig vart vägarna leder. Så länge han "bara röker" kanske det känns rätt ofarligt. Men om man röker så är man ständigt i kontakt med den undre världen. Den världen har mkt annat att erbjuda. Min kille sa alltid att han ALDRIG skulle röra kemikalier och att han alltid bara skulle röka.

Det slutade att han blev narkoman med huvuddrog opiater i tablettform. Och dog pga andningsdepression. Skulder över öronen. Även satt mig i skuld som jag som medberoende kommer betala av många år efter hans död.

Det är farligt för dig vill jag bara säga. Kan inte säga att din kille slutar så illa. Men när du berättar så känner jag igen rätt mkt och för mig blinkar lampora stark rött ljus. Speciellt då du har barn involverade.

Jag kunde inte rädda min kärlek trots att vi hade 15 år ihop. Kärleken var stark men drogen starkare..

Tänk en gång extra innan du sitter i en väldigt tuff situation men mkt känslor och ett djupt medberoende.

Kram ?

Antingen stannar du och undrar om han någonsin kommer att förbättra sig. Under tiden smyger han som du skriver och din tilit för honom ligger på 0% hela tiden. Åren går och problemet fortsätter. Du ägnar mestadels av ditt liv till att förändra en annan människa och att tänka OM han bara.......

Eller så tar du tjuren i hornen och väljer dig själv först. Genom att lämna ger ju den andra en andra chans att förändra och förbättra samtidigt som du får andrum och vila upp dig. Lägger du bollen i hans händer istället för att hålla den tunga bollen själv så kommer du förmodligen må lite bättre. Man behöver aldrig stänga dörrar eller sluta med ett bråk. Utan bara säga att vill du leva med mig så måste du ta tag i dina problem först.

Lättare sagt än gjort. Och du vet aldrig hur det slutar. När man väljer att lämna så måste man vara redo på att det oxå kan spåra ut mer än vad det gör i dagsläget. Men lever du? Eller lever du för någon annan?

Kram ?

Tack Andrahalvlek för ditt svar och pepp?
Ja nu ikväll känner jag mig riktigt stolt över att jag klarade av att vara alkoholfri denna lördag???

Bra sagt. Önskar bara man förstog varför det händer. Ja jag tror aldrig jag kommer att läka från det här. Han var mitt allt, mitt liv. Svårt att förklara men jag tror verkligen vi var själsfränder. Vi träffades av ren slump när vi var 16 och kärleken har vart lika stark sen dess. Om han inte hade gått bort skulle jag aldrig kunna lämnat honom och gjort slut. Hur mkt han än sårat mig tror jag. Jag gick emot min egen vilja när jag flytta själv. För jag fatta att nått måste göras även om jag var rädd för detta. När jag väl tänkte lite på mig själv så dog han. Så sjukt.

Gullit att du tänk på mig tack! Det värmer. Nej det är nog inte så konstigt 3 månader är ju inte lång tid trots att det känns som en eviget just nu. Hoppas med jag hittar min väg. Väldigt svårt bara när man sett den vägen med någon som inte längre finns. Men en dag i taget. Finns bara en väg. Och jag ska leva och göra allt vi båda drömde om att göra tillsammans.. hoppas ni mår bra. Kram ?