Senaste kommentarerna i forumet

Nu när jag rätat ut en del krumelurer i mitt liv så slappnar jag av och blir mer vidsynt.
Det gäller nog att komma upp ur dikena man gräver åt sig själv.

Tack för fina svar mirabelle.
Började skriva ett svar i din tråd efter ditt vinglas.
Men det är svårt att låta bli de goda råden.
Ville väl i stort sett säga:
Du föll och det kanske var ditt beroende som vann.
Var tog du vägen när begäret fick överhand?

När man lyckas hålla sig själv i handen så brukar livet rulla på bättre.
Men ibland blir man ju bara ett redskap och ens egenvärde sjunker.
Och även ambitionen om att sätta sig själv främst.
För just där och då låter det sig inte göras.
För mig är det så enkla käpphästar som möjligt som blir viktiga.

En 20 min promenad.
Ät en frukt
Kolla hur en vän har det.
Eller vad det nu kan vara.
Då blir livsbalansen bättre.
Men ibland så gör man för många avsteg och vips där var diket.

Om din kärna var fördömande tror jag inte du skulle reflektera så som du gör... Blir du lika fördömande mot dig själv när surtanten vinner mark? Jag brukar bli det. Jag tror att mitt fördömande av andra startar just i fördömandet av mig själv, på något vis. Min obarmhärtiga självkritiker spiller över på omvärlden. När jag är nöjd med mig själv är jag däremot väldigt förstående och förlåtande.

Tänker jag så.
Att det är en oförmåga pga trötthet eller utmattning.
Eller en önskan om likformighet så jag slipper anpassa mig.
Men jag tror inte att det är så enkelt.
Kanske jag helt enkelt har en kärna av fördömande som jag maskerar väl?

Tänker jag så.
Att det är en oförmåga pga trötthet eller utmattning.
Eller en önskan om likformighet så jag slipper anpassa mig.
Men jag tror inte att det är så enkelt.
Kanske jag helt enkelt har en kärna av fördömande som jag maskerar väl?

Starkt jobbat?

Det var ett tag sedan och det har hänt en del för dig förstår jag. Både jobbiga och bra saker.
Skönt att läsa att du fått en inre ro, jag tror att du håller på att bli vuxen?
Önskar dig all lycka för det är du värd ???❇️?️?

Kramar
???

Visst är det tufft att leva nyktert när ens partner är aktiv. Jag blir inte sugen på att dricka, bara jävligt irriterad och arg. Den som dricker blir personlighetsförändrad,larvig och jobbig ?. Jag blev likadan, men förut var vi på samma plats. När jag har typ kommit hem full har min man också regerat med irtitation. Det är jobbigt? för den nyktra oavsett vem det är.
Tänker på det sociala arvet. Min mamma började dricka på allvar vid min ålder och varje dag när hon gick i pension. För att stå ut med pappa som söp. Vad är odsen för att jag gör samma val? ?

Jag funderar på, tänk om maken inte vill välja att vara nykter. Hur blir mitt liv då? Jag vet innerst inne svaret men vill inte behöva ta det beslutet. Och vilket val tänker maken ta? Kommer jag oavsett välja mig själv ? Stora frågor....

Grattis till dina tre veckor. Jag har som mål att köra sober oktober. Vill försöka vinna över mina dåliga vanor. Totalt nykterhet är bra för kropp och själ.

Jag tror att din dröm beror på att du fortfarande håller på och bearbetar ditt föredetta förhållande.

Jag glömde att dricka kaffe igår eftermiddag. Brukar hälla i mig minst två koppar under eftermiddagen, och ofta en kopp även på kvällen. Inte igår. Nu har jag fått i mig en redig kvantitet koffein. Den bultande huvudvärken gav med sig :) Tyckte väl det var konstigt att få huvudvärk från helvetet av vinet. Det var ju inte särskilt stor volym jag hällde i mig. Jag antog att jag har blivit überkänslig efter lång avhållsamhet. Men det var nog kaffebrist. Känner igen att vakna med bultande huvud efter stressdagar då jag glömt dricka kaffe. Det är en speciell sorts huvudvärk som bultar i takt med hjärtslagen, som om hjärtat hoppat upp i frontalloben och försöker hamra hål på kraniet ?

...dagarna bara rullar på. Jobbar hela dagen idag. Har nog aldrig varit nykter i 3 veckor förutom när jag varit gravid. Känns fint. Känner hur jag börjar förändra hela mitt tankesätt kring alkohol o vad som är viktigt i livet. Nu kör jag på mot en månad, sen tar jag ett nytt beslut.

Hur du känner. Tjejerna bjöd in till aw på fredag men jag konmer nog inte att delta som det känns nu. Man får välja bort vissa saker till en början. Ohh vad pepp jag blev. Vi stöttar varandra?

20 dagar som nykter känns riktigt bra
Tycker jag börjar känna en viss stolthet över mig själv och börjar faktist känna att det finns ett liv utan alkohol. Mönster har brutits och en viss stolthet inför mig själv börjar växa och det känns som jag börjar bestäma över flaskan.
Nykter Alkolist känns helt rätt?

Tack för era svar till mig!??

Idag är jag nykter. Och igår lördag, var jag också nykter. Min man och jag har båda druckit för mycket och har haft lätt för att ”bara ta ett glas vin” mot allt, tristess, stress etc.. igår förmiddag föreslog jag för min man att vi kan köpa hem vin till kvällen ... att jag vet att vi borde sluta men suget är stort... Han hjälpte mig genom att ta beslutet ”nej, nu räcker det!”. Så vi var nyktra igår, mår mentalt mycket bättre idag. Och har lättare för att ta nytt beslut om nykterhet. Som att jag väntat på ny styrka för att sluta. Det blir aldrig bättre tillfälle än NU.
Jag är sjukskriven på 25% pga stress, den tiden ska jag ta för friskvård. Ska ta hand om mig själv. Fokusera på allt som tar mig tillbaka till den friska vägen. Yoga. Meditation. Träning. Läsa.
Jag är säker på att jag lyckas ta mig hela vägen. Upp igen. Nykterhet är det enda sättet att må bra. Välja nykterhet. Varje minut.
?

Nu har jag identifierat ett problem som måste lösas. Jag har blivit av med min främsta strategi för att mota bort vin-suget på helgerna. Pga regn, rusk och tilltagande kyla kan jag inte spela golf. Det är golfen och andra utomhusaktiviteter som håller både matdemonen och alkojäveln stången. Klart det blir problematiskt när vädret sätter stopp. Bekymmersamt att jag inte känner inspiration vad gäller de inomhusaktiviteter som brukar leda till ett flow där tid och rum slutar existera. Jag upplever en blockering vad gäller skapandet inom musik och bildkonst. Kanske går det att häva den.

Ledsen stjäl, nu kör vi sober oktober. Vi peppar och stöttar varandra för att lyckas. Jag ser en farlig situation för min del nästa fredag. Jag och frun ska på middag där det serveras alkohol. Jag vet att det är lätt faller i en sådan situation. Jag ska vara på min vakt för jag vill klara sober oktober.
En dag i taget ? nu kör vi ända i kaklet ?

Min tråd låg så långt bak så jag sög inte att du skrivit i den ??
Jobbfronten är lite jobbigt...allt var klart jag sa att jag ville sluta - då kommer motbud med bättre på alla delar jag ville på nuvarande jobb ? så slutändan blir att jag stannar med roligare uppgifter bättre lön, mer frihet att jobba hemma i veckorna. Alltid någon som blir förbannad o det kommer det nya stället att bli men aja...suck...
Ja jag har haft min vinhelg fredag lördag - däremellan varit ute igår i skogen o plockat svamp (massor) o idag klämma in en fotbollsmatch med sonen. Idag ännu nöjd med att ingen vill höra något svar från något av bolagen i helgen (potentiellt nya o mitt nuvarande ??
Vad jag ställer till det..men nyttig erfarenhet antar jag ?
Fasta ja har du redan börjat?? Jag måste köpa mitt kit o sen köra osäker på om jag klarar 5 dagar ?? tror jag försöker med ett tre dagars (o fegar såklart lite - typiskt mig) men kan inte se hur jag ska klara fem dagar med bara juicer?? Tre låter rimligt kanske ? körde nutrilette en månad för massa år sen det var tufft riktigt tufft så någon gång tog jag en macka eller lite sallad höll på att bli galen. Så jag antar att jag kan ?
Ska köpa ett fastekit o kör i veckan tänker jag är för feg eller rädd att misslyckas kanske...med det med?...
Hoppas du har en toppenhelg!! En vecka idag bra jobbat Fibblan ???
Heja dig heja mig o heja alla andra som fortsätter att försöka på sina sätt hela tiden! Vi ger aldrig upp!! Styrkekramar till dig!! ?? ta hand om dig - ska köpa mitt fastekit nu men vill gärna höra om du börjat??

Är på sober october?? nu jäklar kör vi eller hur???den ångesten blir jag gärna av med!! ha en fin söndag?

Helgen har inneburit en del diskuterande med mig själv och även en massa självrannsakan.
Tankarna på A har kommit lite titt som tätt. ..men jag är stolt över att jag istället för att ge efter valde att verkligen fundera och stå emot.
Jag är nog i läget just nu där jag verkligen inser att jag är alkoholist på riktigt....att jag är ordentligt sjuk och att det här med att hålla mig nykter kommer att kräva en massa jobb och är något som måste tas på fullaste allvar.
Jag kontaktade min hemkommun tidigare i veckan...så imorgon ska jag träffa en kvinna där och göra upp en plan och diskutera vilken hjälp jag behöver.
Jag är stolt över att jag vågade sträcka ut handen och be om hjälp...och självklart är det skrämmande också...men jag klarar inte det här på egen hand.
Berättade även för min andra dotter att jag har börjat gå på AA och att jag inte tänker dricka med....att få se hennes lyckliga min värmde mitt hjärta så fantastiskt mycket...mest som jag tycker är ledsamt är att båda mina döttrar har sagt att så himla jobbig var du inte mamma....inser ju att jag dragit med dom i ett medberoende...och jag hoppas dom känner att dom inte behöver försvara mig längre.
Jaja. ...många djupa tankar så här på en söndagsmorgon...jag hoppas ni andra kämpar får en underbar söndag☺

Jag provade och blev besviken. Det är bara att resa sig, borsta av sig dammet och gå vidare. Kram

Jag blir alldeles tårögd av ditt kärleksfulla svar. Ångesten lättar litet. Jag tror att min styrning mot disaster började redan när maken kungjorde att han skulle resa bort igen. Jag blir überstressad av att ”bli lämnad själv med allt”. Det är rent nonsens. Nu är ungarna rätt stora och rediga, diagnoser till trots. Den här stressreaktionen är nog en kvarleva från den hemska tiden några år tillbaks. Då reste maken väldigt mycket i jobbet. Han var aldrig hemma en hel vecka i sträck. Kvar fanns jag och försökte rodda jobb och flera ungar som krisade rejält. En av dem som krävde passning dygnet runt pga självskadande och suicidbenägen. En annan med stora sömnsvårigheter. En utåtagerande. Och så de olika skolorna som ringde och ringde och ringde om allt som inte funkade. Jag blir helt matt när jag tänker tillbaka. Och så blir jag trött på min hjärna som vägrar fatta att det är onödigt att gå upp på stressvarv deluxe. Den tror att något hemskt ska hända för att jag inte räcker till, fast jag pratar förstånd med den. Jag räcker ju till nu faktiskt. Det är kanske det jag ska ägna denna ångestridna söndag åt. Övertala hjärnan om att släppa det som har varit.

Nu har du prövat och bara att gå vidare// kram Strulan ??❤️

Inte en men två drakar som ligger på lurpass..det är INTE lätt. Men visst, som du säger så klokt och ser när du blickar tillbaka på senaste dygnet, att stannat hemma till varje pris, hade förmodligen gjort susen för då, men precis som du beskriver så var hjärnan inställd på disaster. Jag känner igen detta så väl! Tyvärr. Man hamnar in i ett state of mind som är så jäkla svårt att bryta på egen hand.
Du paralyserad , barn som måste ha mat och maken iväg, begynnande och tilltagande vinsug under dagen. Det var många små bäckar av omständigheter och så blir de till en flod och så brister fördämningen..?.
Klart att det känns tungt som bara den i dag.
Känner så med dig?❤️!
De där demonerna..och att matdemonen också fanns kvar, är det som känns tyngst idag om jag förstått rätt?..
Men dessa två imbiciller livnär varandra
Så nu tar vi varandra i handen och hjälps åt få dem båda ur vägen igen ?!
Du fixar det!
Tror på dig!
Stor Kram
/Fibblan ?

Snabbt in och hejar på dig vinäger! Du ger tamefan aldrig upp, det är värt mycket.
Utan humor hade vi dött, keep the göteborgsvitsar alive?

Det fantastiska som skulle hända om jag drack vin... Hmmm... Guldkant på tillvaron kanske? Men nä. Det blev ingen guldkant. Vinet jag drack fick mig bara att sukta efter mer. Och den förbannade matdemonen slog klorna i mig. Idag vaknar jag alldeles för tidigt, med ångest och huvudvärk. Värdelöst. Min app säger att det har gått 119 dagar sedan jag blev en sån som inte dricker. Jag börjar inte om, utan räknar 118-1.