Senaste kommentarerna i forumet

Skrev tidigare ett inlägg med rubrik "helgerna är värst".. mina helgen är nu lugna och jag har tid för återhämtning.. Jag har var mer social med andra människor än jag vart på flera år då jag var isolerad tillsmammas med honom. Jag sträva efter en färändring, Jag fick den. Trots tragiskt slut för min älskade. Försöker verkligen se framåt och ta mig framåt. Om det är någontig jag fått iden här tragiska situation vi levt i så är det styrka. Inte mkt runt om mig som skulle kunna bryta ner mig nu.. så sjukt att den styrkan finns. Vissa dagar vill man lägga sig ner och ge upp men sen fortsätter man kämpa.. ?

Jo jag vet, men har typ varit nykter 80-90% av tiden senaste året. Senaste fyllan va tre dagar, så jag borde inte va så jäkla trött längre.. visst drack som en galen alkis dom där tre dagarna. Men men får iaf va glad jag inte är bakis ?

Tack Charlie70 jag har sovit gott inatt! Men, jag vaknar som oftast väldigt trött...å m huvudvärk. Jag tänker att jag spänner käkar och jag snarkar. Det blir värre när jag har druckit alkohol. Jag har även min övervikt. Behöver ta kontakt m tandläkare och bör nog även göra en sömnregistrering men har inte riktigt orkat ta itu m det. Men känslan i kroppen att inte ha druckit en droppe alkohol och dessutom inte haft så mycket sug har varit det allra bästa??

Kram..ska skriva lite i din tråd?

Sömn och nykterhet. Din kropp läker!
Kram!

Tre nyktra helger på rad ????
Nu gäller det att hålla i det flowet och sätta nya rekord. Sover som en stock nu, men många konstiga drömmar. Och sådär sjukt trött på morgonen, trots jag sover 8-12 timmar ?‍♂️

Boken Se klart som i en liten ask eller hur??
Vad härligt! Heja dig? Låter bra med terapi. Skall se om jag kan hitta något. Det knäppa med mig är att det är supernoga med kemin. Har så svårt att öppna mig. Brukar vara den som tar hand om andra... så det kan bli så att terapeuten får gå på terapi hos mig?
Ha en fin dag??

När jag separerade från barnens pappa hösten 2013 gick allt i ett rasande tempo. Allt praktiskt skulle lösas. Flera månader senare grät jag hejdlöst, med hjälp av musik faktiskt. Jag spelade låtar som betydde mycket när vi träffades 24 år tidigare. Och grät och grät och grät.

Jag ville absolut inte att vi skulle bli ihop igen. Jag sörjde det fina vi hade i början, jag sörjde att vi inte skulle bli gamla ihop, jag sörjde ensamheten - som ändå alltid är bättre än att känna sig ensam i tvåsamhet!

Efter det började vi bygga upp en ny typ av relation. Vi har kanonbra kontakt. Bjuder varandra på middag varje fredag när dottern byter hem. Finns för varandra i vått och torrt. Som en riktigt bra syskonrelation helt enkelt.

Håll ut - det blir bättre! Och det är sunt att gråta och sörja. Att inte göra det är mycket värre.

Kram ❤️

Hoppas allt gått bra. Jag lider med dig då jag själv blivit ”hotad” med anmälan från en person på den mottagning jag går till vilket kändes fruktansvärt bara det. Man går ju dit för att man är motiverad att få hjälp och ändra vissa beteenden. Någon du knappt träffat kan ju inte veta något om dig öht. Jag kände precis samma som dig - kommer aldrig mer söka hjälp utan ljuga och säga att jag mår bra nu. För mig är alkohol (vin) mitt sätt att varva ner efter oro och stress när barnen lagt sig. Tack och lov fick jag träffa en bra psykolog som verkligen förstår och som ser att jag alltid sätter barnen i första rummet och inte gör något som går ut över dem. Men trots det har jag blivit rädd. Däremot har jag kommit i kontakt med soc i ett annat sammanhang där det rört en familj i min närhet som blivit anmäld felaktigt av utomstående - i den specifika situationen har soc varit jättebra, bara försökt hjälpa familjen på alla sätt och inte splittra någonstans. Så min bild av soc har ändrats i och med det, men självklart beror det på vilka man möter. Alla är människor som agerar olika och gör olika bedömningar även inom en och samma myndighet.

Kramar till dig och hoppas verkligen du blivit bra bemött!

Missbrukare eller inte är det ändå en katastrof. Ut med honom så snabbt som möjligt så känner jag spontant. Det är en man med stora, stora problem som du kommer att ta över om du inte håller honom på avstånd. Absolut inte bo ihop och absolut inte någon inblandning i hans ekonomi - den får han sköta på egen hand. Att röka 3-5 ggr på en vecka och dricka en hel del ser jag som ett missbruk, förmodligen är det kanske även mer än du vet om. Finns det något som är bra? Han uppskattar att vara med dina barn, men han är fortfarande ansvarslös med missbruksproblem. Håll honom på avstånd är mitt råd och låt honom ta ansvar för sitt liv. Vad som sedan sker med er relation får tiden utvisa. Du ber om råd och detta är mitt. Bra du skrev! ?

Även om du satt en tidsgräns kan mängden koffein påverka sömnen. Och det påstås att koffeinet kan påverka sömnen 16 tim senare.

Men man får ta en strid i taget. Viktigast först - vara nykter!

Var och en gör som man själv vill! Vi vill bara ge vår input på saken. Om du jobbar med alkohol förstår jag att du måste lära dig att ha det i din närhet.

Samma här egentligen, men jag sätter en tidsbegränsning, aldrig koffein efter kl 15:00. Jag har haft sömnproblem sedan tonåren, provat mediciner och även använt alkoholen för den saken..

Jag är nog ganska van vid att ha saker hemma jag själv gillar men inte vill äta, så det kanske underlättar för mig. Men sedan jobbar jag också med alkoholservering de dagar jag jobbar kväll. I mitt yrke innebär det att jag tex kommer gå på vinprovningar och liknande, så jag känner att jag måste ha ett hälsosamt förhållande MED alkoholen.

Kanske kommer det att fungera, kanske trillar jag dit om och om igen och då får jag prova ett nytt tillvägagångssätt.

Jag har försökt sluta dricka förut som jag gissar att många andra här också har. Men jag har alltid tänkt att jag ska trappa ner. Nu tänker jag istället att jag ska sluta helt, bryta ovanan och sedan långsamt återintroducera alkoholen med ett mer hälsosamt tänkande..

Kanske inbillar jag mig och bara är rädd att släppa alkoholen? Jag vet inte men jag känner att den här gången fungerar det mycket bättre än tidigare försök.

Tusen tack för era tankar och erfarenheter, kanske låter som om jag bara säger emot och avfärdar direkt men jag uppskattar verkligen all input :)

Både med barnen, jobbet och utmattningen ? Och sen orkar du ändå titta in hos oss alla och sprida glädje och pepp ❤️

Stort grattis till 10 veckor! Grymt bra jobbat ?

Och det låter klokt med sjukskrivning på heltid, åtminstone några veckor.

Viktigast först - vara nykter!

Tre koppar innan kl 12.00 är min ”kaffekvot”. Annars går det ut över sömnen. Hur är din sömn?

Själv vaknade jag lite tidigare än planerat. Behövde gå på toa. Det är det där bubbelvattnet jag drack när vi kollade på mellot i går.... Här regnar det och är riktigt skitväder. Hoppas på att få med mig flickan till vårt lokala badhus i dag.

Kram!

Dricker alldeles för mycket kaffe och funderar på om jag inte hela tiden jagar någon slags ”effekt”.. koffein gör mig ju också uppåt och har ändå en viss ”berusning”. De här tre dagarna har jag verkligen druckit mycket mer kaffe än innan, starkare kaffe.

Jag har inte godis och kakor hemma. För jag känner mig så väl själv att jag vet att om tröttheten, nedstämdheten och ledsenheten kommer till en viss gräns så rensar jag rubbet i jakt på socker.

Av samma anledning har jag absolut inte alkohol hemma. Jag vågar inte riskera någonting. Och har jag inget hemma måste jag gå på krogen om suget blir starkt, och det kräver mer av mig och förhoppningsvis hinner jag sansa mig med mitt intellekt då.

Grattis till dag 3! Nu är de värsta dagarna över, kan nog vara bra att vara sysselsatt med jobb, rastlösheten blir mindre också. Jag ville inte ha någon alkohol hemma de första veckorna, hittade en "bortglömd" gömma på typ dag 8. Dom ölen hällde jag ut i vasken, och det kändes faktiskt väldigt skönt att göra det. Men det är säkert olika från person till person. Är på dag 55 i dag (tror jag) ,märker att jag inte räknar dagarna lika noggrant mera, får kolla i almanackan då och då :) Kanske dags för mig att gå över till veckoräkning.

Men kör på dag för dag Blondinen, du klarar det ! Man mår så otroligt mycket bättre utan alkoholen.

Kram

I dag är vi ett gäng som firar 10 veckor! Grattis till oss och alla andra som kämpar! Jag mår bra. Har barnen nu. Det har varit sportlovsvecka och vi har haft det bra. Saknar skidresan som vi kunde göra när vi var gifta. Nu har jag varken bil eller pengar. Men det finns annat man kan göra. Färdtjänsten flickan fick för någon vecka sedan har ju verkligen givit oss en väg ut ur lägenheten. Helt plötsligt kan vi bada, åka på Bounce och göra annat skoj. Vilken livskvalitetshöjning Deluxe! Just nu känns tiden då vi satt hemma hela dagarna och flickan skrek på Roblox som väldigt avlägsen. 14-åringen har tyvärr ett rejält dipp nu. Onormalt trött, dag efter dag. Han har varit hos läkare och tagit en del prov så arbete pågår med att kolla upp vad detta kan handla om. Jag själv tycks inte bli så mycket bättre i utmattningen. Eller så går det så långsamt så jag inte märker förbättringen. Funderar på om jag behöver vara heltidssjukskriven en tid igen. Gör ont i plånboken men en realitet är att jag faktiskt inte kan sköta mitt jobb just nu. Försover mig. Missar möten, även sådana jag kallat till själv. Glömmer det mesta. Kan inte läsa, förstå och dra slutsatser av underlag. Nä, jag är INTE mig själv alls.... SUCK!

Positivt dock att jag inte har något sug för tillfället. Det var några dagar sedan. Känns bra och naturligt att vara nykter så länge inte suget infinner sig. Mitt huvudsakliga argument - att aldrig visa mig berusad för 14-åringen igen håller liksom i sig. Det gäller. Det räcker att jag tänker på det tillfället för att jag ska känna att det är bra nu.

Kram!

Håller verkligen med dig, det här forumet är fantastiskt ❤️

Stort grattis till 65 dagar!

När jag är riktigt stabil i min nykterhet ska jag också gå på krogen och nyfiket studera det där ”sociala experimentet” som jag själv varit en del av.

Givetvis har det hänt att jag har varit nykter i sådana sammanhang tidigare pga bilkörning eller graviditet. Flera gånger faktiskt.

Jag minns tex en personalfest, då jag var gravid med yngsta dottern, som var den roligaste av alla personalfester under mina 28 år på företaget. Personalfest för mig har annars förknippats med megafylla och dito baksmälla. Men på den festen var jag hundra procent närvarande, och hade svinroligt. Men som folk betedde sig ?

Jag minns också en hemmafest i närtid då jag körde bil, men ändå blev lika uppsluppen och glad och pratsam som fyllan brukar göra mig, till en viss gräns. Jag minns att jag tänkte där och då ”jag beter mig ju som om jag har druckit några glas vin, konstigt.”

Jag har inga problem att festa utan alkohol. Jag är typ född supersocial, med eller utan alkohol. Sällskapet och situationen är viktigast för om jag ska släppa loss och ha svinroligt.

Men jag behöver bli mer stabil i min nykterhet först. Stabil nog att hundra procent veta och känna inifrån och ut att jag inte kan dricka ett enda glas, för då är det kört. Stabil nog att stå emot grupptrycket. Stabil nog att argumentera för min nykterhet om jag måste.

Hur argumenterar du om din nykterhet i sådana sammanhang JoYo?

Och sen tror jag att alkoholfri öl är det enklaste att få på krogen. Men man måste kolla på etiketten så de inte tagit fel styrka på ölen!

När jag var på en musikfestival i somras tog den alkoholfria ölen slut efter halva kvällen. Många körde förstås bil, men det fanns säkert många nyktra alkoholister på plats också. Medelåldern var rätt hög, jämfört med andra musikfestivaler. Till nästa sommar hoppas jag att de breddar utbudet och har ett större lager.

Tack FinaLisa för din hälsning?

Drack inget igår och vaknar med en helt annan känsla inom mig?
Tror på att det ska bli en fin söndag??
Önskar även dig en fin söndag och alla andra här på forumet???

Verkligen tajming?
Skönt att få flytta lite fokus från sig själv. Tredje nyktra helgen⭐️Och igår var vi faktisk ute med ett par vänner och åt och jag brydde mig inte om alkoholen andra drack!
Märkte att jag upplevde maten och smakerna på ett helt annat sätt! Det lär mig att känna tacksamhet för det lilla?
När dagen är över summerar jag 17 dagar i nykterhet?
Heja oss???

Jaa, tack andrahalvlek ❤️ jag försöker tänka på de här små positiva viktiga sakerna. Förut var det min dröm att ha det såhär. En dröm som kändes ouppnåelig.

Men... Igår var jag så ledsen. Hade först en jättebra dag med bio och fika på stan och solen sken och barnen var glada. En härlig dag. Men sedan när vi kom hem blev jag så ledsen. Grät massor. Grät ute på hundpromenaden, grät när jag kom in. Grät till och med framför min ena son för jag lyckades inte sluta.

Jag hade ett doftljus tänt på soffbordet med samma doft jag alltid hade när min äldsta son var nyfödd. Då grät jag ännu mer.

Sedan försökte jag visualisera hur det skulle varit om mannen var här. Och då var ju det första jag tänkte att han skulle förmodligen inte vara hemma utan med kompisar ute. Jag hade inte ens varit i vardagsrummet eftersom att rummet var hans när han bodde här. Vore han hemma hade vi nog inte varit i samma rum ens.

Men ja. Jag var så ledsen och jag blir lite ledsen nu också. De saker jag sörjer nu har jag sörjt förut också även när vi bodde ihop. För jag var ju så ensam i vårt äktenskap. Men nu är det ju på riktigt. Jag är ensamstående. Jag har ingen vuxen att dela vardagen med. Och jag har alltid tänkt att det är bättre att vara ensam själv än ensam i ett förhållande. Och det är nog så. Men just nu är jag kanske i ett stadie då allt börjar sjunka in.

De sista två veckorna har ju ändå varit händelserika. Hans flytt var ganska spännande och det blev ett projekt att göra fint i både mitt och i hans hem. Allt var nytt, intensivt och jag antar jag var rätt fylld av adrenalin. Jag var sjukskriven en vecka också och då fixade jag hemma och det var rätt så kul på ett märkligt sätt.

Men nu har vardagen kommit. Jag har gjort klart hemma. Jag jobbar igen. Ekorrhjulet fortsätter att snurra. Och då kommer känslorna över mig. Sorgen över att vi haft som ett projekt ihop och nu är det slut. Nu ska jag finna min roll som ensamstående mamma. Visst finns han där för oss och för barnen men jag bor ensam med mina barn.

Nu gäller det kanske att tillåta mig att sörja men samtidigt vill jag inte hamna i en depression eller så. Måste hitta en balans i mitt liv. Och jag måste lära mig att gilla min vardag utan stora projekt och stormiga känslor. Måste lära mig att leva utan dramat. Det jag längtat efter men inte vet hur man gör.

Kram ❤️