Senaste kommentarerna i forumet

Hej! Starkt av dig att börja fundera på vad man kan göra åt problemet. Har själv varit i liknande sits och det var verkligen ett helvete att ta sig ur. En öl är för mycket och tusen är för lite för mig, så nu dricker jag inte alls längre. Men jag hade inte klarat det utan psykoterapi, det var där jag verkligen började förstå att jag drack för att döva andra känslor, och när jag fick hjälp att hantera dessa blev det enklare, även om det ändå var extremt tufft. Men min psykolog var ett väldigt bra stöd! Jag hittade en privat psykolog som täcktes av min försäkring. Man kan hitta psykologer bland annat på https://teraply.se/ och psykologiguiden om jag inte minns fel. Går ju också att gå via vårdcentralen, första steget börjar alltid med att kontakta någon och berätta! Hoppas att allt blir bra och du får den hjälp du behöver :)

Sömnen är ju svår och jag har läst alla möjliga varianter på hur det kan se ut. En vecka efter alkostoppet började jag sova bra. Sover bättre än jag någonsin gjort! Men jag tror att min kropp är i chock och behöver sova ikapp. Jag är hiskeligt trött dagtid.
Skönt att kunna unna sig de där "dyra" sakerna... Jag som gått och funderat hur andra har råd med allt ?
Snart två veckor då! Bra jobbat ?

Härligt att höra! Visst är det skönt att vara nykter?! Jag trodde absolut inte att jag skulle må bra av det ?
Jag tror det är bra att uppmärksamma allt det där bra inför de tuffare dagarna. Det låter verkligen som att du redo för det här ?

Ledsen att vara sån men en vana som byggts upp under många, många år går inte bort på en dryg månad. Det är upp och ner ett tag.
Men sen blir det färre sånna dagar och sen ännu färre.
Men bra kämpat (!) och fortsätt kämpa så kommer det att bli bättre än innan. Försök att inte sätta livet på tomgång under tiden. Försök göra annat som gör dig glad de sämre dagarna.

Tack för dina ord o råd.

Det var jobbigt att hälsa på henne idag...det enda hon pratade om var att hon ville följa med mig när jag skulle fara...och hon blev så fruktansvärt besviken när hon inte fick.
Grejen med mamma och hennes sjukdom är ju att hon har noll sjukdomsinsikt...hon lever som i en annan värld.
Så ja, det var jobbigt idag...men jag försöker lära mig att tänka som så att det ändå är för hennes eget bästa som hon är där hon är....och att jag gör mitt bästa.

Men vet inte om jag vågar...
Eller vill???
Må såhär suger verkligen pung påriktigt.
Imorse skakade jag så jag inte kunde hålla i vattenglaset.
Efter ett glas vin gick det över.
Har hållit det på den nivån idag men är ändå rädd??
Är rädd för kramper och Delirium.
... känner ju på kvällen hur det går likt ”elektriska” stötar i huvet och jag vill inte lystna på ljud.

Kroppen avgiftar sig känner jag...

Måste kännas jätteskönt när man har tagit ett beslut som känns bra. Jag har hört att det är mycket prat om gud och jag klarar dock inte av allt det andliga så jag låter AA vara obesökt. Ingen är sämre än att man kan ändra sig.
Sover också dåligt på nätterna och det är ju jobbigt i sig men som du skriver är det ju en stor skillnad att vakna bakis än att man "bara" är trött. En kluven skönhetskänsla.

Hoppas det går bra hos din mamma! Kraaam

Hej,
För min del har det handlat om att just jobba med dessa saker. Att acceptera min beroendesjukdom och jobba med kärlek och tillit till mig själv. Att jag inte är min sjukdom och att jag inte är mina misstag. Naturligtvis är detta inte gjort över en natt men bit för bit så faller det på plats. Det går upp och det går ner men aldrig i närheten så djupt ner som jag var när jag var aktiv i mitt drickande.
Det finns hopp och det finns möjligheter. Att våga njuta i stunder av lycka o glädje och även tillåta sorgen o ilskan har varit nycklar för min del. Jag har varit nykter ett tag men behöver ibland påminna mig om att jag är värdefull och att jag duger precis som jag är. Som mamma, som fru, som syster och dotter, som kollega och som den människa jag är. Nykterheten var starten.

Kram
Ellan

Jag vill nog lämna min man men har svårt att se ett liv utan barnen på halvtid. Samt mest svårt att leva med att inte veta om han missköter dem på sin vecka. Kan ni som gått igenom detta skriva nåt klokt?

Tack Strulan
Jag kunde betala på krogen med swish, måste ta bort swish i dag

Har ni tänkt på att det bara visas en massa skit på teve den här tiden på dygnet?
Skit som får en att må ännu sämre.
Malou efter 10 tar verkligen upp dom riktigt deprimerande frågorna.
Lyxfällan på 3:an
Sofias änglar på 5:an....

Är det för att jaga upp mig ur sängen eller är det bara för att jävlas?

Tack för att du svarat i min tråd. Min nystart har ju verkligen gått sådär, de där ölen jag var helt säker på att jag kunde ha i skåpet kunde jag tydligen inte alls ha i skåpet. Reptilhjärnan övertalade mig att det blir lättare att vara nykter utan dem, sagt och gjort nu är de slut. Ingen större möngd men ett misslyckande, igen.... Nej jag är fast besluten så dags att köra idag igen, vill verkligen inte fortsätta såhär. Fet, seg, plufsig och uttorkad. Hosta som inte ger med sig och ont i ryggen.

Hoppas det går bättre för dig Katarina.

Hej! Förstår känslan. För mig har det verkligen hjälpt att tänka en dag i taget. Tänk inte alla helger i hela livet, tänk bara att du ska klara just den där helgen du har framför dig, sen får du se hur du gör. Bestäm dig för att du ska ge dig själv bara en enda nykter helg. Allt eftersom alkoholen släpper greppet runt hjärnan kommer det att kännas enklare och enklare.

Tack fina! Dina ord värmer massor. Är så glad att ha er här, mina forumkompisar ?

Idag är en lite stressig dag, en sån där dag när jag mycket väl har kunnat ha boxen som slutmål sen. Ska ut på resande fot och då har alla regler om bara på helgen ofta raderats för mig, antar för att jag frångått vardagen. Idag kommer det inte att bli så, är inte det minsta sugen. På de här dagarna har jag lärt mig att den riktiga avslappningen faktiskt ligger i att vara nykter.
Funderar också ganska mycket på hur det kan vara så lätt den här gången (ropar inte hej, men ändå)? Gud vet att jag försökt vara nykter förut. Det enda jag kan komma fram till är att jag helt enkelt är redo den här gången. Grämer mig också lite eftersom allt som behövdes tydligen var två veckor för att alkoholen skulle släppa lite av greppet på min hjärna. Känns lite som jag vaknat upp ur en förtrollning. Förut trodde jag att alkohol var det enda riktigt roliga som fanns. Nu ser jag plötsligt hur mycket fint och kul som finns runt omkring mig.

Grattis till 30 dagar! Vad underbart! Känner igen mig i det du skriver om att plötsligt vilja göra saker och förverkliga drömmar. Tycker det är så fint att känna att något annat än alkohol känns roligt.

Åh, hoppas huvudet känns bättre snart och att dagen blir bra ändå ? Har också tänkt på det där, suget kommer liksom i vågor och vid vissa tidpunkter. Klarar man bara att surfa över en sån våg så blir det lättare sen.

Känns som ganska enkla önskningar jag har, samtidigt undrar jag om jag ska våga tänka framåt redan.. men jag kan inte låta bli ?
Jag är ju faktiskt glad över att jag inte önskar mig kunna "socialdricka" med mina vänner i framtiden, det är inte ett mål för mig, det finns inte i tankarna alls (i så fall är den ju en superdunderfylla jag önskar mig, om jag ska vara ärlig ? annars kan jag vara nykter). Jag har "missat" några fina människor innan vi ens byggt upp en vänskap på grund av att jag känt mig så obekväm med mitt alkoholintag (då har jag hellre suttit hemma ensam dyngrak, tydligen...). Jag är glad att det är DET jag saknar och önskar mig, fin vänskap.

För övrigt är jag aptrött och har varit drygt en vecka. Tar rejält på krafterna det här. Sover så fort jag får chansen. Lättirriterad och dåligt tålamod. Ont i ryggen har jag också. Men det är ändå så värt ❤

Känner inget sug efter A under veckan längre men på helgen är frestelsen så stark att det kryper i kroppen. Ta hand om er alla. Kram

Blir så glad när jag läser din text. Det känns liksom igenom allt du har skrivit att du har ett lättare sinne. Och ja, så jäkla skönt att slippa hålla på: Jag hinner till systemet innan de stänger om jag skyndar mig, mellan det och det mötet, på förmiddagen, på eftermiddagen osv i en himla oändlighet.

Jag träffade en kär gammal vän igår. Vi gick folkhögskola tillsammans i 20-års åldern, runt första perioden jag sökte hjälp för drickandet (gick sådär).
Vi brukade gå hem till honom efter skolan, köpa varsin tetra. Ibland satt vi hela nätterna. Och vi var liksom nära varandra som att vi var varandra, rakt in i själen, delade allt det där äckliga inuti som man tror man inte kan dela.
Vi har inte setts så ofta genom åren, för att det ju blir så.
Idag är vi tio år äldre, har familjer, och är nyktra. Sitter vid mitt köksbord och äter kaka till kaffet. Det känns lite absurt och visst nånstans kanske lite sorgligt; jag kommer aldrig läsa min dagbok för honom igen, och förmodligen aldrig släppa in någon där han var. Men mest känner jag mig väldigt lycklig över att se honom såhär. Det har äntligen lugnat ner sig lite i honom, han är pappa ut i fingerspetsarna, make med hela hjärtat, han är närvarande, ibland lite glad.
Och jag undrar om det finns en chans att det där kanske också är jag. Om mitt förflutna sneglar på mig och kan se någon som har slutat fly, slutat göra illa sig själv, slutat ge sig rakt in i det djupaste mörkret så fort tillfälle ges.
Kanske.

Men jag vet att ingen sån finns.
Dag 11 idag. 2-siffrigt. Vaknar tyvärr inte alls pigg och med huvudvärk. Jobb väntar hela dagen och kvällen. Så idag är det inte svårt o inte dricka men hade inte gjort det ändå. Har märkt att mitt sug ofta kommer på eftermiddagen, som en tanke om belöning på kvällen. När väl kvällen e där så känns det inte alla lika jobbigt.

Ha en fin onsdag allihopa ??

Det brukar finnas morgonyoga, vattengympa, bra lokal massage och annat trevligt att unna sig. Njut av dina dagar och ha det bäst på din semester.

Känner ett lugn i mig efter mötet igår...det fram emot mötet imorgon faktiskt.
Nog för att det känns nervöst att dela med sig av dom egen historia, men vi sitter ju i samma båt.
Det var nog det jag har saknat så länge, en grupp med människor att prata med.
Däremot är jag jättetrött idag, har sovit oroligt inatt...och idag måste jag åka till min mamma och lämna pengar.
Men jag tar hellre trötthet än att vakna bakfull, så jag ör ändå tacksam.
Det enda jag kände lite avog inför igår det var allt prat om Gud...jag är ingen religiös människa, men jag antar att vi alla hittar en sorts högre makt som vi tror på till slut..så jag ska ge det tid.