Senaste kommentarerna i forumet

Tack för kommentarer och läsning.
Precis som ni båda säger finns inga garantier om någonting. Mer än idag då. På sin höjd.
@kaveldun, vad bra att du har berättat för din man, och jag har nog tänkt som du- så svårt att se en utväg annat än att fortsätta dricka, och försöka hålla det under kontroll.
Det jag tänker nu, och detta är verkligen inget som kom på en gång, utan det har tagit några veckor, och det är snarare; whats the big deal?
Hur har jag kunnat vara så fa-sans-fullt jävla rädd för att ens hålla upp en vecka? Hur har jag orkat? Och om nån sa till mig nu att varsågod du får 1,5 glas vin utan att det ”räknas” men inget mer. Nä då skulle jag nog tacka nej.
Kaveldun, vet inte hur det är för dig, men tex konsert har inte varit så svårt, utan snarare långa sittningar på restaurang. Känner mig nästan fastlåst, ofri. Så intressant att samma situation kan upplevas så olika. Beroende på just berusning.
Vad jag känner så starkt nu, (äntligen) är hopp. Hopp om ett annat sorts bra liv, inte lika, men helt klart bra nog. (Bättre säger de som vet, men jag är inte där än.)
Och det är okej, och jag sneglar inte mot någon halvdrucken vinflaska och jag funderar inte över vad jag ska dricka sen; när den halvdruckna vinflaskan är tom. Eller att jag ska sitta uppe ensam när jag föst trött man i säng, ”kommer snart”. Och sedan vara trött intill medvetslöshet på lördag morgon.
Nej, det har inte alltid varit så.
Det har varit perioder, år, m mkt träning eller tonårsbarn som gjort att jag skärpt mig och det har inte varit svårt.
Men en stark känsla jag haft under senaste kanske två åren, är just att detta kan sluta så illa. Att jag inte är rustad för svårigheter. Att jag inte skulle klara en större kris, utan i någon mening gå under. Att jag inte en enda gång kan säga nej eller välja bort.
Det skrämmer mig så oerhört. Och jag har tänkt, att någon gång kommer jag att behöva sluta dricka, jag kommer att vara tvungen.
Och kanske är det nu. Jag vet inte. När jag tänker på att börja om på ”dag ett” om nåt eller ett par år, blir jag mest lite trött. Och tänker att jag borde hugga denna chans jag faktiskt har skapat, åt mig själv.
Långt blev det denna fredagkväll med en tvååring bredvid mig i sängen, som nu sover gott. Bliss eller blessing, vet inte vilket som är mest rätt. Men idag, nykter.

O

Hej fina Ensam ❤️ Jag har inte tittat in på forumet så ofta på sistens, så jag har dålig koll. Men jag är glad att se dig här igen. Jag undrade vart du tog vägen... Det räcker bra att du lovar idag. Idag är allt vi har. Imorgon tar vi imorgon. Kram

Välkommen hit! Starta en egen tråd här så blir det lättare att följa dig.

Läs andras trådar och kommentera, och du kommer också få pepp och råd i din tråd.

Alltså, att läsa era rader, santorini (underbar ö!) och Sisyfos (underbar liknelse, även om jag hoppas att det slutar annorlunda), gör mig så glad. Tack!

Det är sådana här fina ord som sporrar mig att skriva vidare, trots att det inte alltid går så bra (dagens understatement). Att kunna hjälpa andra håller mig uppe, även om det självklart är bra för mig också.

Just nu är det svajigt, mycket mycket svajigt...

Men jag kämpar på...

Trevlig helg på er alla fantastiska människor som håller detta fina forum levande. Ni är så himla bra. Glöm aldrig det.

Kram på er

Vill säga detsamma till dig - fortsätt kämpa! Du har det värsta bakom dig, dricker du nu får du börja om på ruta ett i värsta fall.

Det är egentligen inte du som vill dricka, det är alkoholdjävulen i din hjärna som har börjat skrika och gapa, och förhandla med dig.

Lyssna istället på den del av din hjärna som är stolt och nöjd med framstegen, som för varje dag mår bättre i nykterheten, och som ser fram emot ett ”nytt nyktert liv” utan en massa kaos i tillvaron. Jobb, hem, familj ❤️

Du har hela livet framför dig!

Kram ❤️

Hello! Ny här. Jag är 24 gammal och har druckit sedan jag var 14 och tagit droger sedan jag var 16.

Mitt missbruk eskalerade radikalt och frivilliga insatser var inte tillräckliga...tog för många och ”allvarliga” återfall så tillslut var det ett faktum. Jag fick LVM (tvångsvård för missbrukare). Tvångsvården gäller i 6mån och jag har lite drygt 2mån kvar. Har fått komma till öppnare former (först är man helt inlåst, på SIS-institution) och kommer verkligen inte överens med personalen som jobbar i helgen. Har som sagt ett sååå starkt sug och vet dessutom att en av tjejerna jag delar hus med har vodka...varenda jävla minut känns som en timma. Är så nära att bara skita i allt och fråga om jag kan få dricka med henne. Jag har på söndag varit nykter i 5mån. Snart varit drogfri i 2mån (tog återfall inne på låst avdelning...trots att det ska vara omöjligt att få in något där med alla säkerhetsrutiner), men det känns så hopplöst med detta jävla sug. Det som hindrar mig framförallt just nu är att jag INTE vill in på låst avdelning igen...och så blir det om jag torskar! Tankar? Tips? Stöd? Någon som också har eller har haft LVM... hur har ni hanterat situationer likt den situation jag beskrivit ovan?

Fortsätt kämpa alla krigare!

Fredagskram :)

Grymt bra kämpat! Det kommer att bli lättare och lättare för varje dag.

Försök att djupandas, då lättar ångesten lite. Andas in och räkna till 3, håll andan och räkna till 4, andas ut och räkna till 5, håll andan och räkna till 6.

Försök att repetera några gånger, och lägg handen på magen så att du känner hur den fylls med luft.

Läs andras trådar härinne, och känn gemenskapen. Du är inte ensam! Vi är många som sitter i samma båt.

Kram ❤️

Nej det är inte lätt, men så skönt när man slipper se en man som är full och dryg. Min man valde ju inte mig, utan ett liv där han kan fortsätta dricka.
Och jag bygger mitt eget liv. Har barn och barnbarn, släkt och vänner som backar upp.
I kväll är jag själv, och njuter faktiskt av det. Äter gott och har tänt ljus.
Känner att livet är bra, fast det inte blev som jag tänkt mig.

Vilken fin inställning! En dag i taget. Ok, varför skynda! Skönt. Jag lutar mig tillbaka, är nykter ännu en dag!
Du är klok!
??‍♀️?

Fortfarande nykter. Dag 5. Tufft även idag. Mannen är ute med våra gemensamma vänner, jag valde att stanna hemma vilket också är en utmaning med skåpen fulla med alkohol. Känner mig irriterad på barnen och har kort stubin, stackars ungar...
Jag brottas också mycket med ångest. Är så van att döva den, döva den tills jag slocknar. Jag bär med mig oerhört traumatiska upplevelser av övergrepp från min barndom som jag druckit bort. Nu finns inte den flyktvägen längre vilket känns oerhört tufft... vill bara domna bort kropp och själ...
Tänkte på det när jag körde hem från jobbet idag att det kändes så sjukt att inte åka förbi ett systembolag på vägen hem. Jag vet exakt var alla systembolag i vår storstad ligger. Jag för mentala noteringar om vart jag varit de senaste gångerna och roterar bland dem för att inte väcka uppmärksamhet. Allt jag tänker på på systemet är att de tycker jag är en äcklig alkis (vilket iofs är sant) och att de säkert pratar om mig.
Fredagkväll och ingen alkohol... vet inte när det hände sist. Det är säkert över ett år sedan.

Den var fin att läsa - din lista.
Ja - att människor behöver varandra och att man tillsammans kan göra så mkt mer än vad man klarar av på egen hand - blir tydligt här.
Att vara alkis ( jag väljer att kalla mig det.. så trött på omskrivningar:-) är att vara ensam....
Ensam i ånger och i skam och på ngt sätt även när man dricker....ensam i det där laddade begäret. När övriga var nöjda...ville jag har mer - men det måste jag dölja.
Det är fint att kunna skriva öppet här. Och somna nykter.

Jag försöker så gott jag kan att undvika alkoholen men det e sjukt svårt mellan åt. Och jag har många minnesluckor ibland efter jag druckit och gör min kille orolig för mig. För han tycker it om när jag dricker.

Det enda man vet om framtiden är att man inte vet något om den....brukade en kollega till mig säga ibland.
Det låter fint med a-fritt bubbel och soffa. Själv har jag ätit god mat och druckit vatten och berättat för min man att jag inte kommer att dricka på tre månader. Det kändes ganska odramatiskt. Jag har inget sug alls ikväll ( men ska ha semester nästa vecka och gå på jazzklubb..och det blir en utmaning)
Det jag vet om min framtid är ju ändå att jag har...:eller har skaffat mig ..ett rejält problematiskt förhållande till alkohol. Och det kommer jag ju att behöva förhålla mig till hela livet. Ett tag tänkte jag att jag var/är så gammal att jag kunde acceptera ngn sorts alkoholism de sista 25-30åren,
Vilken sorglig tanke! Och några 25 år hade det knappast blivit heller. Nu hoppas jag på något helt annat....kanske att genom detta steg också komma vidare med annat.
Men nu ska jag inte gå igång i din tråd:-)....hjärnan är ständigt på språng..men hjärtat och kroppen säger stopp.
Ha en finfin fortsättning på fredagskvällen ...och vad framtiden har att ge får vi - förhoppningsvis - se.

på huvudet och få pizza........livet som hund hos dig måste vara gött !

Hej Lilun!

Förstår att livet känns tungt just nu, men det kommer inte alltid vara så, tro mig, jag vet.
Om du ger dig själv tid, kommer du att se dinna intressen ändras.
Motion är ett utmärkt sätt att skingra tankarna på, räcker fint med promenad.
Kanske försöka träffa andra nycktra alkoholister?
Och det finns ingen skam i det här, du ska vara stolt som tagit det här jätte stora steget mot ett nytt liv.

Önskar dig lycka till, och finns här på forumet om du vill prata.
Mvh Bo

.

Det var ju av ren och skär omtänksamhet du gjorde ditt inlägg Wasabi! Du ska inte be om ursäkt alls! Det värmer att känna att du och ni andra genuint bryr er om hur det går för oss här på forumet.

Kommer just från ett lugnt och stillsamt jympapass med fokus på stretch. Klockrent för mig i dag. Tror jag kan säga nu att "Jag är sann" Andrahalvlek :-)
Kram!

Tack! ? Och grymt jobbat du med!
Nu njuter vi av en fin, nykter helg!

Det finns inga garantier för någonting här i livet. Men just idag är jag trygg i mitt beslut att sluta dricka alkohol ?

Heja oss!

Svinbra jobbat! Själv är jag på 13 nyktra dagar. Känns lite ovant så här fredag kväll, men det känns bara bra samtidigt. Jag är trygg i mitt beslut.

Heja oss!

21 dagar! ?
Inte vågat skriva det än för ikväll var det nära. Väldigt nära. Sjukt att min hjärna tänkte att jag ska fira det med att förstöra allt.
Men ikväll är jag nykter och imorgon är en ny dag. ?

En stund i soffan efter lång dag, och vecka (även om den varit bra)
Dricker a-fritt bubbel, helt ok och jag gillar att ändå få hälla upp något som inte är läsk.., vet inte om det är ok för alla men för mig funkar det bra, och dricker aldrig a-fritt på vardagar.
Idag har jag funderat i lite vidare perspektiv. Ang nykterheten alltså.
Jag tycker de senaste två veckorna varit enkla. (Utmaning imorgon m middag ute.) Överlag mår jag väldigt bra, men funderar inte ofta på framtiden. Men när jag gör det, växlar tankarna mellan att det nog är helt ok/skönt att vara utan a. Den andra tanken är att det inte verkar klokt. Nästan knäppt. Orimlig tanke.
Ja, jag kommer därför inte ta några mer vidsträckta beslut idag än att vara nykter ikväll.
Tacksam att sug och överlevnad dessa veckor varit rimliga.
Ingen fjärrstyrning, ingen oro att det ”bara ska hända”. Men såklart väldigt mkt jobb med tankarna, beteenden, psyket. Mycket hjärn-träning, mycket vilja.
Fortsättning följer.
Kram alla kämpar på AH den 21 februari 2020.

Idag är första dagen på förhoppningsvis hela mitt resterande liv som nykter. Skammen att inse att man är alkoholist är ganska stor just nu, men jag biter ihop. Vad är era bästa tips på när livet känns sådär grått och tråkigt som man annars förgyllde med en fylla? Eller är det bara att uthärda ett tag framöver?

Bra att du läst boken, det ska jag också göra. Ett ultimatum kan ibland vara sista lösningen, tänk bara på att du måste vara beredd att ta konsekvenserna. Det är så svårt när den man älskar försvinner och man vill så gärna att han ska komma tillbaka. Men det finns bara en som kan ändra det och det är han själv. Du behöver styrka för det är tufft att genomdriva detta. Jag håller tummarna att allt går bra för dig och att du i första hand tänker på vad du mår bra av? Jag fick ett råd som har följt mig på vägen ” Du kan aldrig vinna den diskussionen ” När jag varit förtvivlad över att han inte lyssnar på det jag säger och kommer med befängda påståenden.