Senaste kommentarerna i forumet

Hej JoYo!

Trevligt att du finner hopp, det glädjer mig mycket.
Ville bara säge att trots alla år så har jag inte tagit något beslut om permanent nyckterhet, jag tar en dag i taget fortfarande. Men skilnaden nu mot förr är att det går automatiskt.
En dag i taget räcker gått och väl för mig, kanske kan det räcka för dig med?
15 år är trots allt bara flera dagar i rad ?

Jag är stolt över mig själv. Jag är stot över hur jag hanterar kriser. Jag är stolt att jag vågar ge mig på nya saker. Jag är stolt över att jag inte ramlar ner i ett hål och självdör. Jag är stolt över mig själv som nu, fasten det är riktigt jobbigt valt att gå i från mrniceguy.
I tisdags packade jag ihop mina saker från hans lägenhet och tog en Uber hem.
Det räcker nu, jag behöver vara själv. Jag tänker bespara er allt som hänt, för jag har inte varit transperent och mer eller mindre bara berättat om det positiva. För någonstans hoppades jag på att han skulle förändras. Förändras till det han sa han att han lovade, flera gånger. Jag borde ha gått vid första slaget. eller egentligen borde jag ha gått långt innan det. Men jag tappade mig fast. Rädd för ensamheten. rädd för... livet?
Jag har gått tillbaka så många gånger till honom nu, efter varje bråk har jag förlåtit och litat på honom. varför?

Jag kan inte förändra honom.
Jag kan dock utvecklas i mig själv.

Nu med lite distans (ja ifall 72h) utan kommunikation mer än hans snälla och ledsna meddelanden till mig på messenger, så funderar jag på mitt egna beteende. Varför dras jag till män som inte är snälla? är jag lättmanipulerad? tror jag inte att jag förtjänar mer? är det något fel på mig? Är jag felet? får jag dem att bli sådär? sådär... galna?

Mitt inre säger skriker nej. det är inte mitt fel. Jag förtjänar bättre, men jag tror att i min rädsla för ensamheten så låter jag det gå. Jag pushar mina gränser och mitt, tyvärr, empatiska jag ser förbi svärtan i dem. Förklarar varför de är som dem är för mig och för vänner och familj, stöttar och förlåter. Härdar, och lever för de goda stunderna. För de goda stunderna finns ju också. såklart.

Går jag tillbaka denna gången så kommer jag inte förlåta mig själv. Min egna tillit till mig själv försvinner lite för varje gång, vem är jag ens om jag inte kan lita på mig?

Jag lever I ett vacuum från arbetslivet och nu från livet i tvåsamhet. Utan direkt samhörighet till någon eller något. Men jag känner mig inte ensam. jag känner en frihet. För solen skiner och jag har förmågan att trösta mig själv med snälla ord. Jag vet att jag kommer klara detta också, och därför är jag stolt över mig själv.
Nu ska jag gå och simma, och i kväll blir det ännu en bok hemma i soffan. I mitt hem, mitt vackra trygga hem.

Fridens!

Dag 13 inleds idag och redan igår skrev jag en lista över de fördelar jag upplevt med nykterheten hittills. Inte ett dugg futtiga fördelar ? Och jag tänker utöka listan efterhand. Lyfta de positiva exemplen med nykterheten tror jag mycket på.

Vi fixar det här, vi kämpar ihop!

52 dagar i nykterheten!
När ska jag ta ett beslut om ”det vidare livet”? När vet jag att det här håller för evigt? Har kollat tillbaka,,,,hängt här till och från i 3 år och försökt sluta! Den här gången är rekord! Det känns bra nu. Kan jag lita på det här nu? Kan jag lita på mig själv? Kommer jag att sätta värde i mig själv? Kommer jag att hålla nykterheten ”foreverever”? Jag vill!
Jag vill VILL VILL VILL!
?????

Jag smög in här på ”vidare livet”. Efter att ha hängt i ”förändra”.
Efter 52 dagar i friheten (nykter) idag, började jag fundera på när jag tar beslutet om att fortsätta nykter i ”det vidare livet”. Har man inte bestämt sig när man hänger kvar i ”förändra drickandet” forumet? Vad är jag rädd för i beslutet om permanent nykterhet?
Efter att ha läst dina inlägg log jag och känner hopp om framtiden! Man kan fortsätta nykter. Ska ta till mig av ditt sätt att tänka. Särskilt ”kan jag göra nåt åt det? Ja - förändra eller nej - släpp det”.
Gällande meditation! Det tror jag är att få ut nåt mer av livet! Jag tror att i meditationen finns oändligt mycket att hämta! Tack för påminnelsen! Jag behöver meditation i livet!
??‍♀️?

Redan när jag vaknade igår visste jag att det skulle bli en dag där jag drack och så blev det. Idag funderar jag på vad jag kan göra för att ändra min situation.

Jag mår inte bra av att vara så här arg. Jag har skrivit av mig massor här som jag raderat, för att inte röja mig. Det kan bli för lätt att känna igen om någon av kollegorna finns här på forumet.

Tack alla fina som skrivit så uppmuntrande peppande här ovan!

Kram

Jag trodde också att jag kunde dricka ”reglerat”, men tji fick jag. Dag 13 som nykter idag. Låter futtigt lite, men jag samlar på mig nya nyktra insikter varje dag.

Vi gör det här ihop!

Hej Molls70! Vad häftigt att du har lyckats vända skutan så radikalt efter händelsen i januari, då du ramlade och slog dig. Nu har din far gått bort och du oroar dig för att de kontakter du nu behöver ha med din ursprungsfamilj, som kan bli påfrestande för dig, ska göra att du börjar dricka igen för att orka. Klokt av dig att lyfta din oro här! Vilken roll hamnar du i när du är med familjen? Hur skulle du vilja att kontakten såg ut? Finns det någon "lägsta acceptabla nivå" som du kan delta i familjens kontakter (kanske ni t.ex. planerar för begravning nu?), utan att det sliter för mycket på dig själv? Det låter som att du har en god insikt i vad du behöver och vad som utgör en risksituation för dig. Hur kan du ta hand om dig själv i det här - hur kan du hantera stressen på andra sätt?
Med hopp om en återhämtande helg!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Tack för stöttande kommentarer!! Fantastiskt forum!??‍♀️???

Väldigt viktiga insikter har du fått ? Gillar formuleringen ”Känns inte jättestort, men bara rätt.”

Grattis till 8 nyktra veckor och minus 10 kg! Men framför allt grattis till viktiga insikter ?

Så härligt beslut att inte dricka idag! En fin dag att inte dricka! Stå ut första tiden! Sen blir det lättare! När man ser alla fördelar! Finns faktiskt bara fördelar!
Här slåss vi mot samma monster!
??‍♀️?

Skönt att höra av dig// kram Strulan?❤️

Ibland måste man få undra hur allt hänger ihop. Från att ha varit superpigg och tillsynes frisk till totalt sängliggande inom några timmar. Åkte på nån halsinfektion med skyhög feber som gjorde att jag knappt kunde prata. Och om jag nu ska ta allt från början så satt jag och läste boken för andra gången, hade kommit några sidor in och antecknade för fullt när jag tänkte att det var synd att helgen var slut, för jag orkar inte läsa efter jobbet och jag ville verkligen fortsätta.

I vanliga fall när jag har hög feber orkar jag inte ens kolla på tv, den här veckan har jag läst några timmar per dag! Det är inget annat än sensation. Och till detta så tänkte jag att jaha nu går mina kostplaner åt skogen, (försöker gå ner i vikt), för motivationen brukar försvinna med orken. Men nä, har haft stenkoll hela veckan, varit riktigt risig men ändå fungerat. Helt obegripligt egentligen. Och så kommer jag tänka på förra helgens funderingar om att det var synd att helgen redan var slut... Jag ville ju läsa vidare och det gjorde jag. Halsen såg till att jag inte överåt och dieten hölls. Idag är första dagen på benen igen och det hela känns som be careful what you wish for... Kan bara tolka det som att det ÄR meningen att jag ska fortsätta den här banan, att det var en skjuts i rätt riktning.

Låter ju nästintill bisarrt att vara tacksam för en sjukdom men den var medlet för att göra det som är viktigast just nu- fortsätta mitt nyktra liv. Vem vet när jag tagit upp boken igen annars. Första gången läste jag den rakt igenom i vetskap om att jag ska läsa den en gång till saktare och anteckna, det är nödvändigt för att kunna tillgodose mig innehållet på ett djupare plan.

Imorgon är dag 50. Går då in i åttonde nyktra veckan och det känns inte jättestort, mer bara rätt. Har dessutom lyckats gå ner tio kilo under dessa sju veckor och bara det är motiverande i sig. Nu längtar jag efter frisk luft och motion men får ta det lugnt några dagar till men en liten lugn segerpromenad runt kvarteret ska jag unna mig. ?

Önskar en mycket trevlig helg och medvind i seglen till alla här på forumet! ⛵

Godmorgon!

Oavsett om vi är nycktra eller inte, så händer det att livet bjuder på mera känslor än vi klarar av.
Om vi väljer att vara nycktra så har vi kapat en flykt väg, och måste stå mitt i " stormen" utan bedövning.
Det här känns väldigt skrämmande för många av oss.
Vi drabbas av brutna relationer, sjukdom, myndigheter som vi tycker behandlar oss orättvist, chefen är galen, osv.
Jag har stått mitt i " stormen " obedövad mer gånger än jag kan räkna.
Väldigt enkelt förklarat, så här hanterar jag de flesta "stormar"
Kan jag göra något åt situationen?
Om svaret är ja, gör jag det.
Om svaret är nej, släpper det, och fortsätter mitt liv.
Livet är alltför kort, för att man ska ha tid till att stånga sig blodig över saker du ej kan påverka.
Eller oroa sig över saker du ej har makt att ändra.
Att göra detta krävs ett aktivt beslut, som ibland måsta tas flera gånger.
Livet händer varken vi vill det eller inte, men om du går runt och ångrar det förflutna, oroar dig över framtiden, då missar du det.

Min jakt på något mera i livet går vidare, känner mig trygg i mig själv och det kommer att vissa sig.
Jag skall bli farfar nu i vår, det kanske är vad jag väntar på.
Oavsett så glädjer jag mig till det väldigt mycket, och är glad att jag kommer att bli en ung farfar, som kan vara närvarande på alla sätt.

Önskar alla en fin helg!
Mvh Bo

Det är inte du som brister utan det är beroendesjukdommen som tog över ett tag. Nästan alla vi som kämpar har några återfall innan vi förblir nyktra. Jag faller också ibland i drickandet när livet skiter sig. Jag tar ansvar för mina återfall men försöker att vara snäll mot mig själv.

Föresten, hur gick det med utredningen, diagnos? I min familj har typ alla någon npf diagnos (Autism, Aspberger, ADHD, Torettes, Bipolär2, depressioner och missbruk)

Kram på dig!

Era inlägg värmer :)

Har precis funderat på det du skriver Charlie: Visst har du ätit mediciner mot sug också svagis? Kanske något att ta till nu?
Jag har inte tagit någon sådan medicin men funderar på att boka tid och börja. För precis som Vinäger har beskrivit det, jag har lättare att sluta dricka än att bevara nykterheten över tid. Det är nu, efter 2 månader som mina demoner dyker upp och jag får stålsätta mig flera gånger i veckan. Så svaret är Ja, det är nog nu jag ska börja med Naltrexon eller vad det nu finns. Tack för påminnelsen!

Idag jobbar jag hemifrån och det är så skönt. Den där idioten på jobbet är en riktig machoman som känner sig hotad av mig som är nyanställd. Han försöker få kontroll på mig och mina aktiviteter och jag vet precis vad han håller på med. Men jag har gott stöd från chefen och ska helt enkelt försöka undvika personen framöver. Det finns betydligt många fler trevliga och positiva kollegor som jag söker mig till istället.

Ikväll blir det isté och På spåret = fredagsmys <3
PS. Charlie, jag tycker också att vi ska träffas IRL. Det vore så himla kul att ha lite virkjunta :-D
Kram
svagis

Måste bara skriva ner så jag minns hur underbart det är att träna.
Rensar hjärnan och så härligt trött efteråt ?? efter ett riktigt stenhårt pass känner man bara ett stort lugn efteråt! Stressad ner till gymet o kör ett hårt pass o kom tillbaka som en ny människa samma för oro irritation. Kör 4-5 pass i veckan blir som ett gift för kroppen att få men mår så bra av det ??
Tror jag har någon släng av adhd hjärna som behöver lugnas med det o får lugn då!! Skönt att ha hittat det på allvar!
Behövs för vikten med men den kommer nog åka med av farten. Inte helt vit men håller mig till fredag o lördag o så länge det funkar så känns det som jag är i harmoni med det.
Styrkekramar till den som behöver o ha en härlig helg ??

Det är så viktigt det du skriver, Vinäger. När jag började läsa härinne för läääänge sen så blev det också som någon bekräftelse på att det nog inte var så farligt med mitt drickande... andra drack ju betydligt mer och betydligt mer destruktivt. Att jag då drack lite nästan varje dag, och även ibland drack i smyg eller på natten, det var ju ändå inte som att hälla i sig en flaska vin per dag.... eller dricka dig sjukt full flera dagar i rad, eller... Just i det här sammanhanget ska man nog ta sin oro på allvar - hänger man härinne så bör man dra ner på sitt drickande och absolut inte flytta fler gränser. Det finns en anledning till att man hittade det här forumet.
Jag har lite samma erfarenheter som Vinäger över hur snabbt gränser kan flyttas och normaliseras i ”huvudet” och det är så oerhört läskigt. Det sista man vill är att den här skamliga sanningen ska bli upptäckt och att nära och kära ska bli lidande. Och trots det så balanserar man där på en lina. Just nu går det bra och jag kan t.o.m göra piruetter, men för säkerhets skull så har jag både skyddsnät och säkerhetslina på den här gången. (Läs tagit hjälp och slutat dricka).
Vinägers tråd är alldeles fantastisk eftersom hon ger den osminkade sanningen om hur jobbigt det är med allt detta beräknande och kalkylerande och smusslande och pusslande och sen när det går åt fel håll. Det är så oerhört starkt av dig att berätta, Vinäger. För det är vem som helst därute som bär på den här tunga bördan. Vi är så otroligt många härinne som har bra jobb och välordnade liv. ”Lyckade” Men det kan ändras snabbt. Så sluta i tid, ni som nu jämför er och tänker att det kanske ändå inte är så farligt.

Hej min vän, hoppas du mår bra. Jag föll precis innan nyår och skämdes så för att komma in igen. Men nu är jag här. Hoppas få en uppdatering från dig hur du mår.

Kram

Nya tag. Har startat en ny tråd. Känner att jag behöver börja om resan (då jag fallit) men att ha denna tråd som en reminder. Att jag faktsikt kan detta och är stark.

Och tack alla som bryr sig. Jag har känt mig som en svikare mot er och en dålig människa så har inte ens kunnat gå in här och kika. vilket såklart är så fel.

Kram och kom igen

Okej, det tog att komma tillbaka hit. Men jag vet att nu är lika bra som sen, då det verkligen kan gå snett.

Jag var och skrev dagligen här förra året, höll mig nykter i nästan 6 månader och sen kom en konflikt och jag föll. Till en början var det lugnt, klarade att inte dricka så mycket och gjorde det endast på helgen. Men efter ett tag blev det mer och mer och de senaste veckorna har jag druckit fler dagar än jga inte har (även om det inte varit supermycket jämt).

Förra gången så sa jag 0 eller hundra, svart eller vitt.. och jag visste att det var så. Men jag hade alltid en tanke om att jag kanske var den där % som faktiskt kunde lära sig att dricka måttligt. Nu vet jag att så är det INTE.

Den närmsta tiden kommer bli apjobbiga, det vet jag. Men jag måste göra detta för min hälsa, mående. Ja för allt. Instant gradification hjälper ju inte.

Jag är så rädd att någon ska komma på eller se vilken nolla och vilket skämt jag är som måste dämpa ångest, ensamhet och hjärnan genom att dricka.

Men jag vet också att när jag hade varit nykter förra gången, ja efter några veckor, någon månad... då mådde jag generellt väldigt bra. Det går upp och ner men jag hade mer ork. Det vill jag.

Jag vill inte slänga bort mitt liv, håller på att få andra saker utrett också.

Jag vill inte gömma mig, stänga in mig - det är farligt för mig.

Så, i dag väljer jag att inte dricka, istället ska jag organisera grejer i lägenheten.

Fina ni ? vilket stöd man har. Kram?

Ditt inlägg satte spår hos mig. När jag ditt inlägg kände jag att jag gärna skulle träffa dig IRL. Vara din kompis i verkliga livet. Drömde i natt om att vi bodde grannar. Jag gick i sömnen, behövde gå på toaletten. Men i stället för att gå på min egen toalett gick jag in till grannens toalett - din :D. Din ytterdörr stod öppen så det vara bara att att gå in. När jag var klar stod du där utanför. Du var inte ett dugg förvånad över att din okända granne lånade din toalett på natten. Nej, du var oerhört välkomnande och blev glad! Ungefär som om du väntat på mig.

Vad gör vi för analys av detta svagis? Märkligt detta med drömmar, jag som"aldrig" drömmer något har nu drömt en andra gång under min nykterhet.

Försovit mig i dag så nu blir det racet här!
Kram!

Din historia delas av så många här, vilket iaf jag haft hjälp av. Även jag är en av dem som smusslat, druckit då jag varit ensam och hållit ”lagom nivå” inför barnen, men druckit mer ohämmat när ingen annan ser. Även jag har ett krävande jobb och har levt ett till synes ”normalt liv”. Men jag har numera insikten att vi är väldigt många med ett på ytan välfungerande liv men ett inre kaos på grund av alkoholen.

Igenkänning gör att man känner sig mindre ensam. Och en insikt av att det finns en annan lösning eftersom faktiskt så många här upptäckt ett bättre liv utan alkohol. Det gör en mer hoppfull.

Det är verkligen till stor hjälp att skriva och läsa här inne. Mig har det betytt allt för. Jag är också en av dem som mörkar för resten av familjen, så är ensam i detta projekt. Men just därför är detta forum så fantastiskt.?

Jag önskar dig ett varmt välkommen hit och hoppas att gårdagen gick att genomleva. Min erfarenhet är att fjärde dagen brukar vara tuff, alkoholhjärnan vaknar liksom till liv och undrar var alkoholen tagit vägen och börjar tjata i huvudet extra mkt. Men det blir bättre efter det! Önskar dig all lycka till! Detta gör vi tillsammans???

Ja, vinäger det är verkligen sant att det inte finns nån logik i sjukdomen. Annat än att adjävulen hittar alla möjliga vägar att övertyga om att alkohol löser våra problem. Och i mitt fall är kanske natten en svag punkt då garden inte är uppe lika mkt som under dagen.

Jag vet att det inte borde finnas nån alkohol i huset, men har inte erkänt för min sambo hur det ligger till. Han dricker i princip ingenting, men de flesta flaskorna är hans. Den alkohol som finns är dock mestadels utspädd med vatten av mig för att inte trigga drickande?.

Jag kan iaf konstatera att en natt utan sömn är en stark trigger som jag måste vara vaksam på och förhålla mig till.

Idag är det dags för femte fredagen utan alkohol. Det känns för närvarande inte så svårt. Har hittat en god alkoholfri IPA och ska ha en lugn kväll med sambon. Tror det ska gå bra. I morgon slipper jag vara bakfull och kan hjälpa dottern att flytta??