Senaste kommentarerna i forumet

Idag är första dagen på förhoppningsvis hela mitt resterande liv som nykter. Skammen att inse att man är alkoholist är ganska stor just nu, men jag biter ihop. Vad är era bästa tips på när livet känns sådär grått och tråkigt som man annars förgyllde med en fylla? Eller är det bara att uthärda ett tag framöver?

Bra att du läst boken, det ska jag också göra. Ett ultimatum kan ibland vara sista lösningen, tänk bara på att du måste vara beredd att ta konsekvenserna. Det är så svårt när den man älskar försvinner och man vill så gärna att han ska komma tillbaka. Men det finns bara en som kan ändra det och det är han själv. Du behöver styrka för det är tufft att genomdriva detta. Jag håller tummarna att allt går bra för dig och att du i första hand tänker på vad du mår bra av? Jag fick ett råd som har följt mig på vägen ” Du kan aldrig vinna den diskussionen ” När jag varit förtvivlad över att han inte lyssnar på det jag säger och kommer med befängda påståenden.

Skjutsade dottern extra tidigt imorse. ?

Idag var jag på Fredagsfrid i kyrkan och denna vecka hade vi qi-gong. ?

#mulletant
Idag hämtade jag boken från biblioteket som du rekommenderade.?

Ber att få önska er en fin helg! ?

Trevlig helg!

Ja Ler du har ju rätt. Och tack ♥️ och tack vinäger, det var snällt skrivet ❤️

Mina känslor svänger hit och dit och jag tycker inte om det!!

Jag har varit sjukskriven hela veckan faktiskt för jag har behövt tiden. Tiden att landa, att finnas för barnen och tiden till att ta tag i det enorma jobbet som varit hemma med allt. Men främst pga att jag är så rädd att krascha.

Denna vecka var verkligen verkligen välbehövlig och jag känner att jag gjort helt rätt. Helt helt rätt.

Nu är det fredag. Förra fredagen flyttade han möbler. Men det var inte förrän på söndagen han sov där. Så detta blir första helgen "ensam". Egentligen borde jag inte känna mig så ensam och ledsen... Barnen är här med sina kompisar och vi har varit hos mannen och haft en härlig eftermiddag i solen. Och även om vi bodde ihop nu är sannolikheten stor att han ändå inte skulle vara med mig. Under de fem dagarna han bott där har han jobbat mycket men också hunnit ha två kvällar av öldrickande med sina vänner. På fem dagar. Och han har en ledig helg nu vilket absolut innebär mer öl. Så istället för att jag sörjer något vi hade för kanske 8 år sedan så ska jag fokusera på vad vi hade för 8 veckor sedan eller för bara 8 dagar sedan. Det är inget att sörja. Men jag gör det i alla fall.

Jag är tacksam över hur bra det går men jag tror också att jag inte kommer vidare. Jag tänker på honom och oss hela tiden nästan. Men jag antar det kommer att avta med tiden. Det har ju som sagt inte ens gått en vecka.

Jag tror vädret som varit idag (soligt och härligt) bidrar till ett vemod i mig. Men jag märker att jag alltid tänker på minnen väldigt långt tillbaka när jag blir såhär. Och det visar ju på att det inte finns så väldigt många fina minnen från en mer nära tid. En del kanske.

Kan också hända att jag mår dåligt nu för att det blir helg. Jag har ju varit ensam mer eller mindre varje helg i flera år. För varannan helg jobbar han och varannan dricker han. Så min ledsamhet är kanske en kombination av sorg över skilsmässan och över hur jag spenderat mina helger så många år. Ledsen.

Jag älskar att våren kommer men får alltid lite årstidsbunden deppighet. Konstigt nog för jag älskar solen och ljuset. Men ett vemod gror inom mig.

Efter så många år ihop är han ändå nån slags hamn för mig tror jag. Även om jag inte vill känna så.

Jag vet inte vad jag ska göra för att vara glad ikväll.

Men jag ska säga att varje kväll under veckan som varit så har jag mått bra. Jag sover ganska gott igen och vi är hela kvällen i vardagsrummet där jag gjort så otroligt fint och mysigt.

Jag tror jag ska pyssla i sovrummet nu och lyssna på någon bra pod. Och tända doftljus. Kanske måla lite på ena väggen som fått sig några skador. Det kan vara klokt att arbeta med de här sakerna som var min målbild när jag bestämde mig för att skiljas. Att ha ett fint harmoniskt sovrum var verkligen en dröm då.

Kram till er alla.

Känslan helt-slut-orkar-ingenting-mer brukar jag också dämpa med vin. Nu måste vi hitta andra sätt att hantera den känslan, men inte dämpa den utan snarare förändra känslan.

Jag tror på mindfulness och min låtlista med sångmantra får mig alltid lugnare. De sjunger på indiska och jag förstår ingenting, men det ska ändå ”läka” hjärnan har forskning visat.

Jo, en sak kan jag. ”Sat Nam” betyder ”Jag är sann”.

Önskar dig en trevlig nykter helg!

Att komma ut som nykterist innebär ju i praktiken att erkänna att man är alkoholist. Förstås. Att man inte kan hantera alkohol på ett normalt sätt. Att erkänna det för sig själv är en sak, men att erkänna det inför andra känns väldigt mycket svårare.

I kväll kommer min yngsta dotter och jag vet att hon kommer att säga ”du får dricka vin mamma”. Det säger hon av två anledningar: 1) hon vet att jag gillar vin, 2) då får hon dricka cola ? Smart tjej!

Jag tänker bara svara henne ”nej, inget vin idag”. Sen upprepar jag det tills hon slutar fråga. Det får ta den tid det tar. Hon kan ändå inte ta in vidden av detta. (För er som inte vet eller har glömt, så har min yngsta dotter en utvecklingsstörning.)

Imorgon kväll kommer äldsta dottern hem till oss. För henne måste jag berätta. Förstås.

HUR jag ska berätta har jag ingen aning om. Jag vet att hon blir glad. Men jag tror att hon är skeptisk inför om jag faktiskt klarar av att vara nykter. Och det kan jag bara visa henne, så hon får tro vad hon vill tills vidare.

Jag tänker inte förbereda något ”allvarligt prat” med henne. Det får bli som det blir - och oavsett så blir det bra ?

Och efter henne har jag inte behov av att ”komma ut” som nykterist för någon annan faktiskt. Resten av min omgivning får märka det själva när tillfälle ges helt enkelt.

Jag är bara halvvägs klar med årsredovisningen till överförmyndarnämnden.

Typiskt nog hade jag glömt att ta med mig sladden till datorn, så det blev ett naturligt slut på den jobbstunden ?

Jag ”hittade” i alla fall de 6 kr som diffade, hurra! Så nu går ekonomin ihop - och en massa utskrifter har jag gjort pdf på. Återstår att efterlysa lite kvitton och fylla i blanketter, och det hinner jag med nästa vecka.

Som vanligt siktar jag mot dead-line, den 1/3 är nästa söndag så fre 28/2 tänker jag lämna in pärmen.

Varje år tänker jag att jag inte ska vänta tills hela året är slut, men ändå sitter jag här med allt i en enda röra på slutet. Jag måste hitta en bättre struktur på något sätt.

Jag hade aldrig varit god man om det inte var min dotter det handlar om. Det vore lika dumt som att jag skulle söka jobb som ekonom ? Nä, skrift är min grej - siffror är arabiska för mig. Jag är dessutom fullständigt oekonomisk för egen del.

Samtidigt är jag väldigt organiserad på mitt arbete, så jag borde kunna få till en hyfsad struktur även på detta.

Men det här är kanske ännu en surdeg som jag faktiskt tar tag i på allvar nu i mitt nyktra tillstånd, och inte bara håller näsan ovanför vattenytan med nöd och näppe.

Efteråt blev det en mil på cykel, i härligt väder, och nu njuter jag av ett varmt bad innan yngsta dottern och hennes pappa kommer. Vi äter alltid ihop när dottern ”byter hem”.

Och från årsmötet igår blev det en hel smörgåstårta över, så jag slipper laga mat både idag och imorgon. Nice ?

Tack Andrahalvlek och Vinäger. Ja, det är något kraftfullt över att kunna ändra en dålig vana, speciellt när det handlar om en beroendeframkallande drog såsom alkohol (vill inte förminska drogen eller beroendet men bara inflika att vi kan ta kontrollen!). Nu ska jag inte ropa hej innan jag har kommit över ån (är detta rätt ordspråk, låter skitkonstigt i mina öron. Jag har varit borta från Sverige för länge, haha), men egentligen finns det väl ingen å med att sluta dricka. Man är ju aldrig "klar", utan man bygger på sin nykterhet hela tiden med återfall, händelser, insikter, erfarenhet och vita perioder. Tillslut så hamnar man förhoppningsvis i ett tillstånd där nykterheten ses som en gåva och det enda naturliga valet. Jag vet inte om jag är där än men jag är nyfiken. Hur kommer jag må vid 3 månaders, 6 månaders, 1 års nykterhet? Jag vet vad alkohol gör, nu vill jag testa utan.

Jaha! Åh, vad glad jag blir. Ber om ursäkt för mitt inlägg då! Ha en underbar dag med ditt alkoholfria bubbel :D

Kom på att idag är det två år sedan mitt första inlägg här.
Fast i det andra rummet, Förändra ditt drickande, och under rubriken "Otroligt"
Så tacksam att jag hittade denna hjälpen och alla fina stöttande människor. Jag har kommit så långt på den vita stigen och är så glad för det. Även om det just nu är ganska jobbigt.
Men det kunde varit värre. Om jag fortsatt dricka som jag gjorde då...
Kramar ???

Mysigt det låter ????

Rosa-vina, vi fick en liknande känsla nästan samtidigt.
Så konstigt, som en blixt slog den ner i mig. Men förmodligen beror det på att jag varit väldigt orolig några dagar.
Jag vill inte hamna tillbaka där jag var därför låtsas jag att den där vinflaskan jag drack i onsdags var en illusion och inte på riktigt..?
Mår ju mycket bättre utan alkohol!!
Hoppas det blir en hyfsad ok helg för dig trots det arga inombords..
Kram???

Idag är en sådan dag när jag hinner tänka och reflektera. Började dagen med att köra föräldrarna till provtagning, faderns körkort förnyades inte så varit en tuff vecka för honom.
Sen ut och handla, passerade en skobutik och hittade just de skorna ? dyra men lyfte blicken när jag stod där med skorna i handen. Mitt över ligger bolaget, klappade mig på axeln och sa de skorna är du värd som låtit bli bolaget??
Mina bilnycklar har varit spårlöst borta i flera dagar, när jag i dag skulle plocka upp hundkoppel satt de fast där.
Just känslan av att slippa harma, reta sig på saker och att goda beslut belönas med bra saker.
Kanske är det inte så men min känsla är just nu att det är så.
För att under året lära sig att tumla innan jag agerar eller reagerar. För känner vad jag vill men mitt ansvar hur jag agera eller regerar på saker runt mig.
Detta har gett mig ett lugn som jag alltid längtat efter.
Så ikväll delar jag och hundarna på en pizza, ser någon bra film och tycker livet är helt ok.
Kram Strulan ?❤️?

Jag har ingen alkohol hemma. Det jag har är en flaska alkoholfri bubbel från Rickard Juhlin. Har redigerat mitt inlägg nu. Ber om ursäkt för otydligheten och tack för uppmärksamheten Wasabi!
I dag är jag nykter!

Man ska inte tänka så mycket, ibland är det bäst att ta vissa saker på volley. Ska man tänka något innan så är det ”det går bra”. Och det tror jag att det gör för dig faktiskt ? Fokusera på ”kökstjänsten”.

Det är i alla fall nästan alltid min utgångspunkt, att ”det går bra”. Gör det inte det får jag hantera det då, på volley!

Jag läste boken av Craig Nakken som nu är utgiven som Beroendepersonligheten (med något kapitel som är uppdaterat och den har fått originaltiteln översatt istället för Jaget och Missbrukaren). Jag tackar för tipset för den förklarar mycket som gör att jag får distans till vilken sjukdom jag slåss mot! Igår ringde jag till Alkohollinjen för första gången och fick stöd i att jag ska lita på min magkänsla kring gömmandet, ljugandet och undanflykterna. Allt sådant vet jag ”med hjärnan” men mitt hjärta har lite svårt att hänga med. Igår kväll skrev jag en intresseanmälan på en möblerad lägenhet som hyrs ut i andra hand i fem månader som jag fick besked om idag att jag får om jag vill ha. Oj, vad fort det gick! Jag ska prata med min man idag kring möjligheten att han vill leva nykter med mig. Jag har ingen tro på att han kommer att välja det alternativet eftersom det är mitt fel att han måste gömma alkohol, som han menar. Det andra alternativet är att jag flyttar 1 april så får han leva ensam ett tag och fundera över vad han vill.

Vill inte komma med pekpinnar här men såhär skrev du i inlägget innan det senaste: "Inte druckit något och inget sug. Så har det varit dag efter dag en tid nu. Behöver göra en liten notering här så jag inte glömmer bort att det kan bli annorlunda precis när som helst." och det verkar det ju ha gjort nu eftersom du vill "unna dig" vin. Du kommer inte må bättre av vinet, det lugnar en stund (cirka 20 min) sen vill hjärnan ha mer och mer och det kommer bli stressande istället för lugnande. Fundera över hur du kommer må efter ett, två, tre glas. Hur kommer du må imorgon? Är det värt det?

Gårdagen blev för mycket för mig. Jobb, träning och konsert på kvällen. Inte bra för utmattningen. Helt slut i dag. Känner mig bakfull. Har druckit litervis med vatten. Nu är jag hemma från jobbet. Ska ligga på sofflocket till träningen i kväll tillsammans med en kompis. Helgen måste fokuseras på att göra så lite det bara går. Nu måste jag helt enkelt få glotid. Och ja, jag är sugen på vin. Solen skiner, det är fredag. Konserten i går startade det hela. Har en flaska alkoholfri Rickard Juhlin i kylen som jag faktiskt tänker öppna i eftermiddag. Den får man unna sig i sådana här lägen tänker jag. Tack för era kommentarer Vinäger och svagis!
Kram!

Först tack vinäger för kommentar. Du behövs här.
Som jag skrev om tidigare kommer frugans syskon med make/makar imorgon. Det är verkligen inget jag ser fram emot. Känner mig som en social analfabet och gruvar mig å det värsta. Jag har alltid haft två alternativ tidigare för hur jag ska bemöta situationer som denna. Antingen "flyr" jag iväg någonstans, rent geografiskt eller också stärker jag mig med några glas och "härdar ut"......

Att helt plötsligt möta detta helt nykter, dessutom att för min frus skull vara lite extra "vänlig och tillmötesgående" är en uppgift som heter duga. Rent fysiskt yttrar sig problemen att jag blir spänd i hela kroppen, ont i nacken och huvudet etc, med andra ord jag mår skit....

Det vore så himla enkelt att "stänga av där uppe" och ta ett par drinkar när gästerna kommer. Det hela blir, åtminstone till en början, så mycket enklare och lättare. Det är dock otänkbart denna gång. Jag vill absolut inte riskera att jag "förstör" ännu en födelsedag nu när vi har folk hemma hos oss.

Nu är det bara att ta en timme i taget. Koncentrera sig på "kökstjänsten" som någon rådde mig till. Om frågan kommer om varför jag inte dricker något med A i så tar jag det lite på volley. Orkar inte hålla på att förbereda mig för det också. Nåväl, gästerna åker nog vid lunch på söndag så om två dygn blir det väl lugnt igen.

Jag har druckit så många år att jag inte riktigt vet hur man umgås helt nykter. Visst har det hänt men jag har då alltid känt en irritation inombords, tyckt att det varit jobbigt när alla andra blivit salongsberusade (en mild västanfläkt mot min egen berusning, dock), tycker inte att folk har något vettigt att säga, tiden släpar sig fram etc.. Ibland frågar man sig hur det kunde bli så?? Jag har inget svar men nu är det dags att möta verkligheten nykter och slippa tankarna på var jag har mina små gömmor så jag kan ta mig några extraglas mellan maträtterna....Usch...

Nåväl, solen skiner idag och jag satte mig i ett vindskyddat hörn en timme och bara njöt... Härligt. Jag längtar till våren.
Trevlig helg på er alla
Tjalle
PS. dag 48 idag...

Rosa-Vina, utredningen har dragit igång men den går segt. Har pratat med sjuksköterska och läkare nu i utredningssyfte men har psykolog kvar och lite till. Så vi får se. Det är ju Autism (högfungerande) och ADHD som jag utreds för men läkaren konstaterade även att jag har viss social fobi och ev. PTSD. Men inget jättesynbart. Just nu är fokus på NPF. Så jag vet inget ännu, tankarna kring det har lagt sig men det har varit mycket stress kring det.

Det är ingen ursäkt, en orsak till varför alkoholen fick ta plats igen kanske. För alkoholen är en belöning i form av att huvudet stängs av, att känslorna förtrycks och lyckoruset (om än för bara några timmar) infinner sig i den euforiska känsla och komfort som alkohol ger mig.
Men det är ju bara på fake, som jag sagt så många andra gånger. Bara fake. Och jag vet ju att jag inte vill leva fake. Jag vill orka, jag vill VILJA göra annat än att sitta hemma i min ensamhet med min bag in box.

Andrahalvlel, dag 13, det är ju grymt. Inget tji. TJOHO skulle jag säga. Tänk om man var där, vad stolt jag skulle vara.

Jag vet inte om det var optimalt att sluta i dag, fredag (ja, ni vet allihopa) men och andra sidan, så är detta kanske den ultimata dagen att börja.
Tanken på att inte få dricka igen skrämmer mig så sjukt mycket, jag kan bara lova att jag inte gör det i dag men vet att ingen förändring kommer ske om jag inte väljer detta varje dag. Men just nu får jag bara vara lycklig om jag fixar dagen.
Det kommer bli mycket skrivande nu i början, men det behöver jag. Så småningom kommer jag skriva hos andra mer också men just nu handlar det bara om att överleva. Nya strategier, ta till gamla strategier för att få bort tankarna från A.

Och jag älskade att vara nykter när jag väl kom över den där tuffa starten. Att vara nykter var det bästa jag varit med om. Men hatar man sig själv (innerst inne) och inte tror man förtjänat det bästa så förstör man för sig själv. Det är jag expert på. Men jag måste resa mig och försöka bättre. Slutar jag att försöka så är livet över.

.. helgen på intågande.. alltid en speciell känsla eftersom det är då alkoholen tagit mest plats. Även om jag druckit på vardagar också. Men helgen har varit för att fira helg. Men jag firar helg nu också. Men med alkoholfria drycker och god mat. Lite finare kläder. Jag är fortfarande i det stadiet att jag måste ha något att göra. Och sån har jag alltid varit. Kommer till insikt om mina beteenden varje dag. Från när jag var liten. Alltid känt att jag är annorlunda. Men alltid velat hjälpa mina medmänniskor. Få bekräftelse och kärlek. Och jag har alltid jobbat med människor. Och kommer nog göra på ett eller annat sätt. Men det blev för mycket av det också och jag gick in ett beteende där jag tyckte synd om mig själv. Varför ser ingen att jag mår dåligt? Jag har pendlat i vikt sen tonåren. Jag har spytt upp mat för att gå ner i vikt( som tur är har jag inte fastnat i det) det jag fastnade i var i träning och enorm kontroll på vad jag åt. Det var i gymnasiet. Har även varit besatt av pengar. Pga av att jag råkade ut för blufföretag. Har aldrig haft en bra ekonomi. Jag liksom, det löser sig, man måste ha kul i livet. Oavsett om det var kläder, saker, m.m.. självmord har alltid funnits i mitt huvud. Och av denna tillbakablick på mitt liv och trauman jag varit med om så har jag kommit fram till att allt ligger i en jäkligt låg självkänsla. Tagit efter beteenden från folk som jag sett upp till. Även om jag mått dåligt av det. Men det är så det varit. Jag har anpassat mig för att folk ska tycka om mig. Likadant med alkohol. En kompis sa att en gång att jag blir roligare när jag fått i mig lite. Mitt ex jag hade tyckte jag blev snällare och foglig när jag drack. Och tyckte gott och väl att jag kunde ta ett glas varje dag. Trots att han visste om min mammas alkoholproblem. Och till slut blev det mer och mer. Han tryckte ner mig ordentligt i skorna samtidigt som jag försökte hjälpa honom med hans problem. Blev medberoende där också.
Jag har mycket att arbeta med. Men det går framåt. Och det kommer vara ett arbete varje dag för resten av mitt liv. Men det kommer bli lättare. I mitt fall beror inte allt på alkoholen. Inte i grund och botten. Och tror inte att det gör det i någons fall oavsett vilket beroende man har. Det är känslorna och demonerna man inte vågar möta. Och i det stora hela så handlar det om självkänsla. Och den går att förändra. Man kan förändra allt i sitt liv. Det är helt fantastiskt! Men det tär på mig emellanåt. Frustration och avundsjuka. Ibland svartsjuka. Mycket varför. Varför har alla andra det så lätt? Men det är faktiskt ingen som har det lätt i livet. Alla har vi våra problem. Och så länge vi finns där för varandra och stöttar så kan vi gå hur långt som helst.
Blev lite långt inlägg.. men tacksam för all läsning och feedback. Jag skriver mest för mig själv. Men alltid roligt om man kan hjälpa någon annan eller få själv få tips på sina texter.
Önskar er en underbar helg?

Ta små steg! Trappa ner stegvis, att sätta för stora mål gör risken större för återfall. Träna, försök prova ut vad du kan mata ditt belöningssystem med ist för alkohol. Sätt långsiktiga mål, vad vill du med dig själv? Vad vill du med barn/ man?
Jag har valt att inte sätta högre mål än dag för dag. Du löser detta med rätt fokus, tänk FAMILJ

Tack Bo för att du delar med dig av din visdom.

Som vanligt, tack för dina rader och för att du bryr dig.

Det går upp och ner, mest ner tyvärr. Dricker fortfarande dock, men känner att jag börjar kunna kontrollera det bättre även om det fortfarande är för mycket. Var ute och reste nyligen och stod emot frestelsen att hälla upp dricksglas med whiskey i loungen, för mig är det iallafall ett steg framåt.

Men med frun har jag nog nått en ny botten, det värsta är att hon anser sig helt utan ansvar. Var ute och körde bil och hon tappade förståndet helt och började gapa och skrika på mig medans jag körde, till slut blev det för mycket då jag inte kunde koncentrera mig på att köra längre så knuffade undan henne varpå och attackerade mig fysiskt vilket slutade med rivsår och blåmärken. Inte ens det fick henne att fatta, det vara bara mitt fel för att jag hade knuffat undan henne och hon till och med anser att det var jag som började. Orkar inte längre, men måste få bukt med alkoholen först och främts och sedan när jag kan peka på att det inte blir bättre kan jag ta nästa steg.