Senaste kommentarerna i forumet

Vi har firat, trivsamt och nyktert. Nu plötsligt kommer jag att tänka på att för tio år sen firade jag hans födelsedag med huvudet fullt av planer på att lämna. Dagliga genomgångar(jo, flera) av bostadsmarknaden. Fylld av känslor; ilska, förtvivlan, oro, vankelmod, beslutsamhet.. ibland hopp om ett lugnt, eget liv. Det skulle ännu dröja ett år och tre månader tills jag gick. Det bästa jag gjort!
Livet blir inte statiskt lugnt och harmoniskt trots nykterhet. Fortfarande förändras allt på olika sätt hela tiden. Lugna tider, irriterade tider, besvikelser och utmaningar. Glädjeämnen, förtrolighet... framförallt sinnesnärvaro. Det går inte att grälla med en berusad människa, särskilt inte en berusad partner men det går jättebra att gräla med en nykter... inga hot, ingen risk att åka ut och köra desperat i fyllan.
Vi har det bra idag. Lugnt liv. Nya gemenskaper. Och kärleken mer genuint grundad än nånsin.
Tack forum som varit min tummelplats för tankar, oro, villrådighet och bearbetning under så många år.
Det ÄR möjligt att ta makten i sitt eget liv! Allt gott till dig som läser / mt

att jag inte skrivit och givit mig till känna på så länge! Tack för omtanken! ? Läser här varje dag men är värdelös att dela med mig och öppna upp om mig själv! Har alltid fått höra att jag är ”svår” att komma in på livet och att jag har en stor (för stor) integritet! Vet inte vad detta bottnar i, dåligt självförtroende och dålig självkänsla om jag ska spekulera! Något att jobba med i framtiden! ?? Har tidigare skrivit att jag haft en förmåga att floppa i mina relationer, och förstår så väl att det beror på en jäkla rädsla att visa sig svag, visa känslor och rädd för att bli sårad! Har någon form av känslomässig störning! Just nu ligger allt fokus på fortsatt nykterhet, men detta är något jag behöver terapi för i framtiden! Att vara nykter, nu 29:onde dagen, är fantastiskt! Den förlamade ångesten har släppt helt! Livet och energin återvänt! Lite misstänksam över att det har gått relativt lätt hittills, har i och för sig inte utsatt mig för några festligheter eller AW, men å andra sidan drack jag ju hemma i min ensamhet, inte när jag var ute bland folk. Antagligen är både kroppen och huvudet i chock fortfarande efter A-stoppet! Beredd på jävligare dagar, å då ska det kämpas! Bytt ut mitt vinmantra mot vardagliga ordentliga ? rutiner, något jag tappat på vägen! Talien, nu fortsätter vi! Kram

Jempa123, ja stress och beroende hänger definitivt samman, tog jag inte till A förut så åkte snacksen fram och hamstrandet var ett faktum.

På tal om stress, jag har kommit på, att jag är så sjukt stressad över att jag stressar så mycket. Jag vet helt ärligt inte om det syns på mig att jag är stressad, men ibland säger mina arbetskamrater till mig att ta det lugnt, det händer dagligen när jag tänker på det. Jag är ingen neurotisk person tror jag, men jag vet faktiskt inte.

Just nu så går mycket stress åt denna lägenhet och hur sjukt jävla dyrt allt blir. Renoveringen kommer gå på hälften av lägenhetens köpeskilling. Visst, det kommer höja värdet då jag fick lägenheten till ett skapligt pris, men ändå. Och då är inte badrummet inräknat som också måste fixas framöver.

Ska till terapeuten om en vecka, ska definitivt ta upp detta, har bara sett det tidigare som positiv stress, men det är ju inte sant. Bara för att jag inte känner stressen och ångesten som jag kände för 10 år sedan då jag blev paralyserad (kunde inte röra mig) så innebär inte det att dessa "light-varianter" inte är jobbiga.

Samtidigt som jag ofta känner mig så chill till så mycket så undrar jag om det bara inte är en fasad jag byggt upp att visa för människor runt omkring att jag verkligen inte är stressad och har kontrollbehovet from hell. Jag undrar om det kan vara så att jag har kompenserat så mycket för att dölja det att jag visar det motsatta? Kan det vara så i flera delar av mitt liv? hmm... definitivt!

Sen ska sägas att jag är väldigt varm och kall, svart/vit, jag har inga mellanlägen. Bara för att jag skriver och känner detta i dag, eller denna timme, innebär inte att det är detsamma i morgon. I morgon kan jag känna mig som en chill person. Jag är inte chill!

Jag blir så trött! Så trött att jag går och lägger mig. Natti på er!

Talien, Jempa123 och Soffi: Tack för att ni tittar in och säger fina och kloka saker ❤ Här tickar dagarna på. Jag mår bra? Är lite förvånad faktiskt, att dryga två veckors nykterhet kunde göra att jag hamnade på en helt annan plats mentalt. Jag är lugnare, snällare, piggare och gladare. Om jag hade vetat...
Så klart är jag fortfarande väldigt skör i min nykterhet men ändå rätt lugn. Samtidigt pockar en liten röst: Kan man få må så här?
Trots alla positiva känslor finns också lite ångest och rädsla hela tiden med. Det är så ovant! Jag är van vid att vara ängslig, orolig och deppig. Det är liksom ett helt nytt tillstånd detta. Men jag är tacksam och glad över att vara nykter. Så himla skönt att inte se fram emot nästa gång jag får dricka vin, så skönt att inte känna ett sting av dåligt samvete när jag fallit till föga och gått till systemet. Så skönt att kunna vara den här personen för min sambo: där, hel, pigg och glad.

Träffade en kille i somras. Första gången jag var hem till honom, skulle vi kolla på film. Jag var nykter (dejter kan jag vara nykter på, det är viktigt för mig).
Han frågar: Vill du ha nåt att dricka? Jag har inge alkohol, jag dricker inte så mycket.
(Han öppnar kylen, tittar in)
Han fortsätter: Alkoholiserad.
(Va??! Tänkte jag... säger man så? Alkoholiserad. Vilket udda ord att beskriva sig själv på..?)
Jag (lite trevande..): Vaaa sa du?
Han (tittar fortfarande i kylen): Cola zero. Det är vad jag har.

??
Undrar varför jag hörde fel...?!
Vi sågs ett par gånger men blev ju inget... kanske var jag lite småkonstig, mitt uppe i ett missbruk.
Nu, drygt 2 månader senare har han börjat försöka ta upp kontakten igen. Väldigt fin, charmig och omtänksam. Jag kommer att ha jättesvårt att säga nej till honom om han fortsätter... men jag tror egentligen inte att det är bra för mig. Jag har fått för mig att han är en player. Byxorna på ett år va?! Hoppas han tystnar bara så slipper jag ta ställning..

tack för att du tog dig in i min tråd!

Bästa sortens humor ? tätt följt av när folk ramlar och slår sig ? Kan vi enas om att jag slipper känna mig eländig när jag slutar ta mitt jobb på så blodigt allvar ?

...först får man börja med att inte dricka sen får man ta det andra. Tycker du visat att du är stark och beslutsam och då kommer det andra komma tids nog :) Jag dricker också alkoholfri öl men klarar då också att sitta med andra som dricker alkohol (i mindre mängd) utan att känna sug. OM det är "fel" då får det vara det. JAg tänker att prio ett är att inte dricka alkohol och när det är stabilare över tid så kan man börja granska och utvärdera sina vanor...?

nåt att använda : https://www.al-anon.se/ ?

snigeln"......hahaha !!

kommer längst om man skyndar långsamt !
Vi har haft åratal på oss att nå botten i vår sjukdom och tyvärr är det inte en quickfix att återgå till ett "vanligt" liv...vad det nu innebär.
"Ta det lugnt" står det på 3 skyltar utefter vägen till det behandlingshem som jag tillbringade en månad på. När jag åkte där första gången trodde jag att det bara var vanliga, vänliga, trafikvarningar innan jag lärde mig den djupare meningen.

Ibland behöver jag tid på mig för att fatta !

Ta hand om dig !

vi får följas åt och kämpa på :) vad är ditt mål?

...så hade jag valt ett nyktert liv utan önskan om att dricka framför ett kontrollerat drickande. Är dock orolig för att jag "alltid" kommer längta efter alkohol om jag är nykter...sjukt att jag oroar mig för detta efter 8 dagar :)) jag menar jag har ju inte ens gett det någon tid alls.

Gillar din liknelse! Mycket träffande.
Hoppas du haft en bra dag!

Tack, kloka Bestämd! Ja, jag måste ge det här tid, jag har så lätt för att försöka skynda på allt.. samtidigt som det känns som jag stått på ett ben ganska länge nu för att jag inte törs ta hela steget...
Trots allt tumult i skallen och rädslan jag kände i morse så blev det en riktigt bra dag, troligen för att jag åkte och tränade för att få stopp på skallen och lite distans till mig själv. Lite lustigt nästan att jag inte har haft ett uns av sug efter a, så jag nattar nykter även idag :-).

Försöker aktivt intala mig att det är ett gift. Vi dricker bensin. Än så länge funkar det, men är bara på dag 46. Om du åker på tjejresan och är nykter, tänk så fräsch du är när du vaknar på morgonen. Hur du kommer att komma ihåg allt du sagt och gjort. Inte ha kemisk ångest. Inte må dåligt. Du fixar det! ?

Tack för alla fina kommentarer och för att ni förstår hur jag resonerar. ??
Jag tror verkligen på att den där alkoholrösten blir mindre och mindre när man låter bli att lyssna. Så nu kör jag ignorera som strategi. Sätter händerna för öronen och säger TRALLALALALAAA. ?
I dag är jag trött som en riktig katt efter nattsuddet igår. Har druckit iskall, bubblig Ramlösa till middagen - så gott! - och ska försöka komma i säng tidigt.

Jag har precis samma diskussion med mig själv som du. -Jamen såå illa har det aldrig varit för mig, aldrig blivit "för full", aldrig gjort bort mig fatalt osv, jag har nog inte så stora problem. Och det ska man ju vara oändligt tacksam för tänker jag! Att man kommit till insikt innan det går käpprätt åt h-vete och faktiskt inser att det inte är sunt att dricka så ofta som jag gjort iaf och speciellt att alkoholen är på väg att ockupera hjärnan helt med allt planerande.
Så jag säger grattis, och strongt av dig att se och hantera problemet "tidigt"!

Vad är det som gör att man tillåter sig att låta något kidnappa ens hjärna? Det började med utmattningssyndrom och depression. Har lett till självmedicinering av alkohol. Alkoholintaget har ökat och ökat. Till slut var det inte bara vid deppighet utan även vid andra tillfällen. Nu måste jag kämpa mig ur det här. Känner att det inte går längre. Men hur ska jag göra för att inte Skiten ska kidnappa min hjärna? Tanken går ju från en sekund till en annan

Är du kvar? Hur går det för dig? Saknar dig här ?

Sov kasst i natt. Vilket påverkat dagen på jobbet, direkt har tankarna på alkohol kommit fram.
Vilket är rätt tungt.
Förra veckan var ju rätt kaotisk med alla beslut och erkännanden, vilket ganska naturligt slår tillbaka.
Känns skönt att kunna prata med chefen på jobbat, tacksam för det stöd jag får.

Tog mod till mig igår och gick på ett AA möte, vilket var nervöst.
En konstig upplevelse som jag inte riktigt vet hur jag ska förhålla mig till. Var skönt att prata med människor med samma problem, men uppbyggnaden av mötet var udda. Gjorde mig ganska obekväm och osäker på om det är något för mig. Mycket snack om gud etc, som jag har svårt att förlika mig med. Är mer intresserad av personlig utveckling och att bryta mönster.
Tydligen så är det bra att gå ofta, vilket blir svårt med familjen.
Men jag har lovat mig själv att ge det en chans ett tag, prova nya saker då de gamla ej har funkat.
Så ska dit ikväll också.

Lever vidare nykter en dag till.

...skulle vara intressant och höra från någon som varit nykter typ 6 månader, ett år eller så. Hur länge tänker man så? Alltid? (hemska tanke) Nu är jag bara på dag 8 men satt och funderade på det idag....

Tack för att du frågar Skrållan?
Jag har det rätt oroligt och skäms lite över mig själv.
Fakta är att:
Han har är inne på 7:e nyktra veckan nu.
Jag får nycklarna till lägenheten på onsdag.
Han fick ett jobb idag som är i 2 månader.
Mina känslor:
Sjukt nervös över lägenheten, typ kommer jag ha råd och sånt( vilket jag har egentligen)
Känns hemskt att jag smugit med den bakom ryggen eftersom han inte vet om den.
Känns som jag överger en som har problem, fast tur han har jobb nu lite.
Rädd att jag inte kommer att klara av allt känslomässigt när jag flyttar.
Rädd att tappa ansiktet inför alla fina människor runt mig om jag inte lämnar.

Så jag mår inte toppen just nu. Allt kretsar kring detta och ibland , skäms över att skruva detta, så önskar jag han började supa på onsdag för då hade det blivit så mycket enklare. Att liksom få ett kvitto på att man gör rätt.
Det är så mycket enklare att vara bestämd när jag är förbannad istället som nu när allt låtsas vara som vanligt.
Han har fortfarande inte sökt någon annan hjälp eller stöd förutom antabus, som jag inte har koll på ifall han tar.
Är sjukt stolt över dig Skrållan som fixat det? ( och lite avundsjuk ? )
Stor kram till dig?

Tankarna på ”bara två glas vin” dyker upp vid alla möjliga och omöjliga tillfällen. Varje gång har jag valt nykterheten, men vissa gånger är det mer arbetsamt än andra... Jag börjar surna till över att det är så. Ska man aldrig få vara ifred?

Heja dig som kommit så långt :) Undrar hur det kommer vara för mig om/när jag kommer dit. Stress och oro känner jag igen. Undrar om det inte är ganska vanligt vid beroendeproblematik? Att man har haft behov av att lugna sig med yttre substanser?