skrev Jempa123 i Den här gången klarar jag det!

Älskar din kommentar: Tänker inte förhandla med min lilla alkoholröst, utan bara kväva den jäveln.
Passar mig extra bra idag då det känns som om min hjärna för en monolog med mig hela tiden och försöker förhandla.


skrev Jempa123 i Ett liv -om mig och mitt beslut

Kämpa på. Fint att läsa om dina tankar här dagligen. Håller med om att forumet betyder mycket!


skrev Jempa123 i Min resa

Tack Bestämd och Soffi!
Detta är dag 8 för mig. Helgen har känts bra och jag mår på det stora hela bra. Dras dock mycket med tankar på om jag inte någonsin ska börja dricka igen, kommer livet då kännas tråkigt? Inte för att jag har haft tråkigt i helgen, det är ju det som är så sjukt men ändå så kommer tankarna. Försöker lugna mig med att tänka en dag i taget och att jag satt upp en månad som mål för mig själv till att börja med. Lyssnar mycket på alkispodden och känner igen flera av mina beteenden men har ändå svårt att känna stor samhörighet med dem då jag nästan aldrig blivit för full, jag kan sluta en stund in på kvällen när jag dricker, jag dricker sällan mest i mitt umgänge och har mkt sällan minnesluckor. Dock handlar mycket av min tankeverksamhet att jag ville dricka, jag had ekoll på hur mkt andra drack och jag kunde aldrig bara ta ett glas vin för och vara nöjd. Tänker i mina sämre stunder att jag inte har problem ;)) (alkoholhjärnan lurar väl mig) men i i mina bättre inser jag ju att jag har en beroendeproblematik som riskerar att blossa ut till något riktigt otrevligt. Mycket av min självkontroll kommer av att jag har barn och arbetar själv inom socialtjänsten och är uppväxt med en alkoholist. Allt det sammantaget gör att jag kan hålla mig i schack men är det värt det? Att alltid överväga/kontroller/räkna och få ångest? Nej det är det ju inte! Detta eviga fram och tillbaka....antar att ni är många som känner igen er :)

Sen funderar jag på när jag hör alkispodden om nån som drack vin på dagen innan barnvagnspromenader att även om jag tänker att jag aldrig skulle göra något liknande, blir jag lite rädd, kan man bara råka hamna där utan att märka det själv? Ja antagligen. Jaja mycket funderingar såhär en måndag....


skrev Skrållan i Anhörigstöd

Jag har lämnat min man efter att jag också ställde ultimatum. Går och pratar med anhörigstödjare som jag sökte genom kommunen, alt socialen. Man har rätt att få detta. Jag tycker det har hjälpt mig enormt eftersom dom har erfarenhet av vad vi anhöriga går igenom. Jag är även med i en grupp nu där vi är flera anhöriga som diskuterar.
AA-möten har jag inte gått på, men det är nog också bra.
Hoppas du hittar något som passar dig, då jag tror att det är bra att även vi får stöd.


skrev Mirabelle G-S i Hjärnans kamp

Det är rätta takter! Upp på hästen igen bara. Jättebra att du klarar av att stoppa här. Det är bara en helg av många många många helger. Förpassa den till runda arkivet och ta nya tag :)


skrev Mirabelle G-S i Och nu är jag här igen

Nu är jag skapligt nöjd med att jag inte drack på min ilska i fredags. Chefen ringde. Hen berättade om vilka steg och mått hen tar för att lösa problemet med 1) senila snigeln 2) säkerhetsaspekter. ”Så här kan ni bara inte ha det” sa hen. Precis. Tack. Om hen är på bollen och en ljusning finns i sikte förtvivlar jag inte. Dessutom var arbetsdagen relativt lyckad, även fast det är måndag. Nog var det körigt, men inte i närheten av så katastrofal som tidigare veckor. Kanske lossnar eländet litet i taget :)


skrev Talien i Ett liv -om mig och mitt beslut

Jag tänker lite som dig, mina uppdateringar här är viktiga. Har jag varit kaxig på morgonen och skrivit att jag minsann ska vara nykter blir det svårt att förhandla om. Skulle dessutom vara så pinsamt om det inte funkade ? fast jag inte har nån aning om vilka som sitter bakom skärmarna...
Vi tar en till nykter dag ?


skrev Strulan65 i Den här gången klarar jag det!

Så klokt att du reflekterat över vad som är rätt för dig. Håller med dig om att det kan födas konstiga tankar ibland när man vacklar.
Så håll din väg, mod, styrka och vilja till dig// kram Strulan??❤️


skrev Sally2016 i Dricker alltid för mycket vid fest

Så var de fest igen, min fest, allt var som vanligt välordnat och fixat in i minsta detalj. Stressade runt hela dagen för att allt skulle gå ihop, alla måste ha kul, de måste bli en rolig fest. Jag tänker under hela dagen, i kväll måste jag dricka vatten och ta de lugnt med alkoholen. Men när jag väl är där så försvinner alla tankar kring att dricka mindre. Jag bara dricker på, tar allt som bjuds. Jag är glad, rolig och sprallig enligt andra. De gör ingenting att du blir lite full du är ju bara glad och gör ju inte någon illa. Men jag gör mig själv illa och mina barn.För när festen går emot sitt slut så är de som all alkohol under kvällen rusar upp från benen och rakt i huvudet. Jag mins ingenting från den sista timmen, väl hemma somnar jag på toaletten och min dotter får dra mig därifrån och bädda ner mig. Jag är så bakis dagen efter, så sjuk och tar mig inte upp från sängen. De är fördjävligt, mina barn ska inte behöva se mig sådan...
Jag har jobbat hårt med att inte falla dit jag nu föll och gjort några gånger senaste året. Jag vill kunna festa men med måtta men hur ska man göra för att inte tappa kontrollen. Kanske som jag gjort under perioder i livet inte druckit en droppe..


skrev Kristina78 i Tar upp kampen

Allt som involverar min mamma har jag inte så mycket emot...hon är tacksam att hjälpa...jag har blivit mamma till min mamma, det är nog hon vill prata med när hon är orolig.
Hur ser fick till att jag klarade förra hösten med allt som hände är för mig ett mysterium...eller egentligen klarade jag ju inte av det så bra...jag drack ju så fort jag fick chansen bara för att döva alla känslor.
Men nu tänker jag som sagt tackla det som livet kommer med nykter.
En sak som jag också funderat mycket över är att mina föräldrar aldrig nånsin försökte sluta...jag tror aldrig som kom till den gräns där dom kände att det fick vara nog.
Dom körde på tills deras kroppar gav upp helt sonika...
Jag tycker främst att det var väldigt orättvist mot mina barn...att dom skulle förlora både mormor och morfar på en månad....det har varit väldigt jobbigt för dom.
Men jag är glad åt att vi har varandra...och jag ska ge dom en glad och nykter mamma☺


skrev IronWill i Hemsk människa.

Kan bara svara för mig och alla behöver nog hitta sin väg. Jag svor att det var slut nu och funderade mycket på alla gånger det gått åt skogen och försökte se det som en kedja i stället för enskilda händelser. Skrev ner mycket om hur jag mådde och hur det kändes och varför jag ville sluta. Jag gick på AA ett tag och läste mycket böcker om alkoholism etc. ”nördade ner mig i ämnet”. Läste vad jag skrivit när jag kände att jag borde ta en fylla”. Tog en dag i taget men tänkte ändå att jag får om jag vill, men inte idag. Det kom i vågor att jag ville supa, festa, fira, belöna. Oftast tyckte jag att det gällde att klara vågen, sen kändes det bättre ett tag. Motionerade mer och försökte tänka hur hälsosam jag är som inte dricker. Utnyttjade till fullo alla fördelar med att vara nykter. Körde bil på fredagskvällar och gick upp tidigt på helgen etc.
Men min motivation var hög. Mycket elände som kulminerade och barnen började undra samt en gnagande känsla att jag höll på att förvandlas till min pappa (ush). Jag hade nog inte så mycket fysiskt sug, men jag vet inte exakt. Mycket vana. Handlar ju om att upptäcka hur man har kul och lever utan spriten.
Läs lite andra trådar för nya vinklar och metoder.


skrev Kristina78 i Hemsk människa.

Slutat själv...nådde min botten och insåg att alkohol betydde mer för mig än make och barn och insåg att något behövdes göras.
Jag läser väldigt mycket om allt som är alkoholrelaterat...jag vill lära mig och förstå.
Sen för att sysselsätta mig så det jag mycket film...går på bio...ut på promenader...allt annat är bättre än att dricka anser jag iaf.
Sen är vi ju alla olika, vissa behöver hjälp av andra...och andra vill hålla det mer för sig själv...


skrev solomone i Anhörigstöd

Hej

Jag är ny här och funderar lite på det här med anhörigstöd. Vilket är bäst, hur söker ni stöd? Behöver jag ens stöd?
Jag har hängt ihop med min särbo i snart 3 år och jag bor växelvis hos honom dvs när jag inte har mina barn hos mig.

I helgen brakade allt ihop utifrån att jag fick nog och ställde ett ultimatum, mig eller alkoholen.

Utifrån det så har jag varit med på beroendecentrum och min särbo har bestämt sig för att inte dricka mer. Går på Antabus from idag.
Jag dippar lite i tilliten till allt och skulle gärna se att han även går och pratar med ngn om ångest och oro men hur mycket ska jag tjata om det tro?

Sen är det jag som anhörig, vad är bästa stödet för mig? Vad har ni för erfarenheter, ska jag jag vara delaktig och gå på AA anhörigmöten eller finns det andra möten som är bättre eller räcker det med att jag kan prata med ngn som jag har förtroende för om än vän.


skrev Ensam1984 i Det är min tid nu!

Sitter på jobbet och har lyckats få en paus.

Jag är en sån jädra stressmänniska. Det är helt sjukt, jag stressar och oroar mig i onödan, samtidigt är jag utåt relativt chill.

Just nu känner jag mest för att ta mitt pick o pack o dra hem, få vila, men måste vara tillgänglig på jobbet med ju.

Väljer att inte dricka i dag, istället är jag stolt för att jag gått ner 6kg på 2,5 vecka. ? välbehövligt och mycket kvar.


skrev Azalea i En fortsatt kamp

Måste vara en härlig känsla att du äger din tid och vilja själv.
Du har gjort ett fantastisk jobb och lyckats med att lämna. Nu har du dig själv att ta hänsyn till bara och tiden att njuta av livet.
Kram i massor till dig Skrållan


skrev Ullabulla i Min sambo nonchalerar mig när han druckit

Det jag läser in är en väntan från din sida.
En väntan om att han ska sluta dricka,en väntan att han ska vilja åka hem.
Och i det så mår du förstås dåligt och känner dig ej lyssnad till.
Men vad skulle hända om du helt enkelt reste dig upp och sa,nu åker i alla fall jag.
Du får gärna följa med,men annars får du ordna med egen skjuts hem.

Hur skulle det kännas för dig?
Det svåra är ju just som anhörig att acceptera att de inte druckit klart när man själv ser att så är fallet.
Om man har ett alkoholproblem,eller helt enkelt inte riktigt kan sätta stopp när man väl börjat så lyssnar ofta den personen inte.
Då är ju drickandet slut,just när det börjar vara så trevligt..

Vi som skriver härinne har alla olika lång erfarenhet av att leva med eller ifrån en som dricker för mycket.
Vi är i olika stadier av att acceptera läget,eller kämpa med att hitta kraft för att lämna relationen.

Läs runt och ta till dig det som passar dig.
Det brukar vara en hel del aha upplevelser i början när man läser och tar till sig.


skrev nystart i Nystart Version 2

Ja det gick ju sådär med sommar semester och allt. Ingen ide att rada upp alla missöden, men nu får det vara nog med detta. Dags för en nystart igen då jag helt tappat kontrollen över drickandet. Har gått upp alldeles för mycket i vikt, tappat tröningen helt då jag dragits med en envis hosta (som säkert skulle försvunnit om jag slutat dricka). Har inga problem att hålla upp några dagar, ingen abstinens och då påpekar ju reptilhjärnan att det finns inga problem och så kör man på igen. Kör en dag i taget nu, måste vara nykter idag, måste ju börja någon gång och idag är en bra dag att börja ett nytt liv.


skrev Rosette i Nystart

Det hörs att du reflekterat över detta med alkoholen en längre tid och du bunkrar dig med mera motivation genom att skriva och läsa här.

Jag ser att du har flera trådar och ibland är det lättare att följa en person om man håller sig till en eller några stycken, du gör ju det som passar dig såklart. Kanske var detta en liten extra nystart och en specifik fråga efter personers erfarenheter av campral.

Ibland behöver man skriva flera gånger innan svaren kommer som du kanske redan märkt. Klokt att samla på sig andras erfarenheter!

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet


skrev Rosette i Att stå fast vid ultimatum

Nu har ni kommit till ett beslut och det känns bra för dig, du längtar dit.

Du håller på gränser och är tydlig med att det är drickandet du sätter emot när du står upp för att han får gå när han druckit. Du har också varit ärlig med honom och dig själv. Klokt att du ser att det är hans val att göra förändringen och att du behöver fylla på din egen energi.

Han har möjlighet att få stöd och hjälp och har till viss del tagit emot den nu, ofta tar det tid innan man hittar rätt och det är vanligt att förändringar går lite krokigt samtidigt är det hans resa och att du är tydlig brukar oftast vara hjälpsamt också för den andra. Jättebra.

Fint att du är här skriver och berättar. Hoppas du hittar mycket som blir hjälpsamt!

Varma hälsningar,

Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet


skrev m15 i Hemsk människa.

Jag vill leva i harmoni med min man. Jag vill kunna vakna på morgonen och känna att jag inte har någon ångest. Jag vill sluta helt, de verkar inte fungera på annat sätt är jag rädd..
Hur gjorde ni? Fick ni hjälp eller gjorde ni allt på egen hand?


skrev Rosette i Hjälp mig

Du har tagit steget att starta en tråd här på alkoholhjälpens forum. Bra gjort. Precis som Lonely Man här ovan undrar jag hur du har det och hur det ser ut för dig. Berätta gärna lite mer, om du vill, så kan vi lättare förstå hur det är för dig och ge stöd utifrån det.

Varma hälsningar,

Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet


skrev Rosette i Gå vidare från partner som väljer alkoholen före

Du startade en tråd i sommras och nu är du tillbaka, situationen har förändrats. Din partner har gjort slut och du funderar över hur du ska kunna släppa dina tankar och din oro kring hans val att fortsätta dricka alkohol. Att du funderar över om han dricker mycket nu eller inte är helt normalt, ni har levt tillsammans och såklart går det inte över på en dag. Du skriver att du inte kan berätta sanningen om hur det varit, det låter besvärligt att känna att du inte kan det- trots det gör du det här så ett steg är taget, jättebra! Finns det någon mer plats, person eller liknande där du skulle kunna göra det? Du beskriver också att du önskar att du kunde få lite bukt på din oro och dina tankar kring hans drickande, återigen att skriva och läsa här är ett sätt att göra det på men det finns mer hjälp att få om du vill ha den.

Det finns möjlighet att gå och prata med någon, vända sig till anonyma självhjälpsgrupper eller kanske ringa till Alkohollinjen 020-84 44 48. Vad tror du själv skulle passa dig?

Fortsätt oavsett gärna skriva och läsa här, det låter som att du är medveten om att du behöver lägga mer energi på dig själv. Jättebra att du berättar här så vi kan ge dig stöd.

Varma hälsningar,

Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet


skrev Strulan65 i Det var ett tag sen men försöker trappa ner.

Vad kom först hönan eller ägget, spelar nog ingen roll. Men i mitt fall är det en blandning och depression och ångest har lättat sen alkoholen försvann.
Hoppas du hittar ditt sätt att klara livet utan att fly in i dimman, jag har fått hjälp av en alkoholterapeut som är så viktig för mig. Där får jag hjälp att sortera och hitta nya sätt// kram Strulan


skrev Grönt gräs i Hjärnans kamp

Slappnade av och vips var ett slag förlorat. Alkohol både fredag och lördag. Superångest, oro och dåligt mående blev konsekvensen. Känns som ett självskadebeteende för att kunna slå på mig själv. Att jag skall påminna mig om mina fel och brister och inte rusa från dem? Upp på hästen igen för alkohol är inget som funkar eller skall brukas av mig.