Senaste kommentarerna i forumet

Du är på rätt väg? Kram / mt

Dag 12 som nykter och jag vill också känna tillit till mig själv, att jag klarar av att fullfölja det beslut jag har tagit.

Och jag är också nyfiken på hur resten av livet ska bli som nykter, jag är pepp på att samla på mig nyktra erfarenheter ?

Det första jag skulle ha gjort i ditt ställe är att hälla ut vin och sprit i vasken. Sen skulle jag ha berättat för min man, så att han kan stötta. Och sen skulle jag hängt härinne på forumet massor!

Vi gör det här ihop! Själv är jag på dag 12 som nykter ?

För att jag fått läsa i din tråd.Jag är också ny här och har inte berättat för någon annan än här på forumet om att jag inte kan hantera alkohol.Jag har gjort programmet här och tagit stöd av rådgivare på AH.Nu skriver jag och läser här ,hittills mår jag bra utav det.Det är så befriande att inte känna sig ensam längre./Pilla

Kursat hela eftermiddagen, sen direkt till Maxi och hämta smörgåstårta, städa lokalen, brygga kaffe, och sen årsmöte.

Nu är jag äntligen hemma. Helt slut. Just nu i det här känslotillståndet brukar jag dricka vin. Första gången som suget känns riktigt starkt.

Men jag har inget vin hemma. Dricker en alkoholfri iskall öl, slänger mig i tv-soffan och chillar. Imorgon är jag ledig ?

Gratulerar till 53 dagar i klarhet.
Vilket fint jobb du gör för dig själv och oss andra som följer dig här på forumet?/Pilla

Jag tog Antabus i 6 månader med början för ett år sedan. Jag upplevde samma sak, kunde knappt ta mig igenom en arbetsdag. Dosen i början var 400 mg 2 gånger i veckan.
Jag berättade för sköterskan som delade ut Antabus (Beroendemottagning) hur, som du skriver, förlamande trött jag var. Hon rådgjorde med ansvarig doktor och föreslog att vi skulle halvera dosen till 200 mg med samma intervall.
Det tog 2 - 3 dagar, sedan var tröttheten som bortblåst. Åtminstone den delen som berodde på Antabus. Kanske kan vara något för dig?
Antabus är faktiskt en skänk från ovan när det gäller att låta bli att dricka. Man kan helt enkelt inte ge efter för suget efter alkohol.

Allt gott och lycka till!

Onkel F

...för gott råd. Att ta en dag i taget och se det stora i det lilla...det som pågår just nu. "Gör det enkelt" brukar väl folk i AA säga...
Jag kände också igen mig väldigt mkt i din tråd (!) både vad gäller livssituation (det som är gott ...vänner, roligt/krävande jobb) och förstås tankarna/kampen med alkoholen.
Nej - det ska gudarna veta att det inte är enkelt att dricka sig småfull eller rejält berusad tre ..fyra gånger i veckan. Och ovanpå själva berusningen/fyllan/bakfyllan/ångern....hålla skenet uppe. Stiga upp fastän tillvaron känns som grå aska och badda ansiktet och borsta tänderna och ta sig i tid till arbete och hålla möten. Och se ut som att man har koll på läget och INTE är en alkis...
Jag har nu varit nykter i 11 dagar och det var mkt längesedan........och jag känner redan en förändring i kroppen och knoppen. I nästa vecka ska jag resa bort och gå på jazzkonsert med människor som står mig nära....och jag vill inte dricka då! För varje dag som går så känns det som att ngt växer... (låter kanske fånigt eftersom det är så få dagar än..) men om jag drack nu så skulle jag ju få börja om på ruta ett....så känns det i alla fall. Och jag behöver känna/uppleva att jag kan lita på mig själv nu. Att jag kan fatta ett beslut ...och stå fast.
Jag försöker tänka att detta är ngt spännande....att få undersöka världen från ett annat håll. För mig är ju nykterheten det nya....och drickandet är slentrian...vardag..tristess.
Jag tänker ändå - hoppas - att jag slagit i en sorts botten. För mig var botten inte en dramatisk fylla eller ett stort gräl eller en uppenbar skada.Jag har inte heller människor i min närhet som dricker mkt - de dricker normalt. För mig var botten att vecka efter vecka, månad efter månad, år efter år...dricka alldeles för mkt liksom i hemlighet och vakna svettig och olycklig och frågande inför hur i all världen det kunde bli såhär? Det trodde jag inte...i mig vildaste fantasi...när jag var ung.
Jag vill så oerhört gärna leva.....och leva gott. Inte stort - men gott- med mina nära och kära och vänner...och med musiken som jag älskar och naturen och djuren:-) (låter barnsligt det här...men med åldern är det ju det där självklara och enkla som är fantastiskt)....men alkoholen har långsamt fjärmat mig från allt detta ...och från mig själv.
Ibland får jag en inre bild av att jag är på ett stort nöjesfält...och att alkoholen är den där öronbedövande musiken som min barndoms nöjesfält dominerades av....och allt går runt runt och färgerna är bjärta.
Och så plötsligt släcker ngn ner strömmen och det blir tyst.....och man ser allt med andra ögon. Karusellen står still och man ser skräpet på marken....men också lite av den blå himlen och träden....ja verkligheten. Så kan jag uppleva den nykterhet som nu får en skymt av.
I dag kände jag mig så glad när jag gick en rask promenad på lunchen.
Jag förstår att detta inte kommer att bli enkelt men jag ska verkligen verkligen göra vad jag kan för att komma ur det trista ekorrhjul som alkoholen blivit ....
Tack för din respons och tack alla andra som skriver här.

Skjutsade dottern imorse. Med risk för att låta tjatig så betyder det mycket för mig att vara nykter och ha möjlighet att gottgöra henne bara en liten, liten del utav den enorma skuld jag bär på. ?

Idag lyste ångesten äntligen med sin frånvaro! Den kanske tyckte jag fått min beskärda del för denna gång... Känner mig otroligt lättad. ?

Åt sushi till lunch. Älskar sushi! ?

Ikväll var jag på möte igen. Helt underbart! Tack, gode Gud, för AA. Jag känner nytt hopp! ?

Har snart klarat två månader utan alkohol. Min pappa som var alkoholist gick bort förra veckan. Vi hade ingen bra relation under min uppväxt o jag hade mer eller mindre brutit kontakten med honom. Men det som stressar är all kontakt med min ursprungsfamilj nu. Vi faller tillbaks i gamla roller när vi ses. Många offerkoftor o "duktiga jag" o viljor hit o dit. Försöker hålla mig utanför så gott det går men känner mig skitstressad nu. Rädd för att falla tillbaks till flaskan för att orka igenom det. Samtidigt som jag vet att det skulle göra allt ännu värre.

Det låter som att du har gjort flera kloka saker för att ta hand om dig själv på sistone. Du är modig och stark i en jobbig situation! Vad bra att du berättade för din mamma så att du kan få bo mer hos henne nu, det låter ju inte som att du och din bror kan få någon ro att klara av skolan och fokusera på era egna liv när ni behöver förhålla er till pappas och plastmammans fester mitt i veckan...? Skönt att det kändes hjälpsamt att läsa här, fortsätt gärna med det och skriv gärna en egen tråd om du vill så att vi kan fortsätta följa hur det går för dig!
Allt gott,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Hej GaragePer! Vad härligt att läsa om att du har lyckats bryta återfallet och de destruktiva tankarna som plågade dig i förra veckan. Redan på dag 8, grattis till det! Det låter verkligen som en häftig resa ni är på med många vackra intryck under ytan, som du nu kan njuta av med full skärpa utan alkohol. Hoppas att du tar med det här på din lista över styrkor, att kunna bryta ett återfall och att fokusera om från tankar på att ta sitt liv till att fortsätta njuta av en härlig resa - det är sannerligen en riktig bedrift!
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & anhörigstödet

Jag tycker att du har en bra plan.

Du har gjort ett bra jobb och du är en kämpe! Fint att höra din uppdatering och jag hoppas att du får behålla ditt hopp länge. Ta hand om dig! ❤️

Kram!

.

Är ju min ömma punkt och mina känslor för allt som rör henne är min absolut största trigger....det vet jag.
Pratade mycket med drogterapeuten och sedan på eftervårdsmötet,det är så otroligt viktigt för mig att få prata om hur jag känner.
Jag är stolt över mig själv för att jag lyckades ta till en annan strategi den här gången...brukar oftast gå runt och våndas i tystnad, men igår var det så nära så jag kände mig tvungen att ringa till någon.
Utan behandlingen och min drogterapeut så hade jag nog gett efter...så jag har dom att tacka för så himla mycket...men idag känns det bättre iallafall...jag fortsätter att ta en dag i taget.

Behöver kramar just nu...
Det är så tråkigt att min starka övertygelse om att aldrig mer dricka alkohol rubbades i förrgår.
Så igår blev det ett planerat och ganska sansat återfall.
Vill verkligen inte hamna i samma sits som förra gången.då tog det 9 månader att komma tillbaka.
Nu försöker jag förtränga det som skett och låtsas som att det bara var en mardröm...?
Den tomma vinflaskan åkte ut tidigt imorse. Det finns inga spår efter någon alkohol alls...
Ge mig kraften och styrkan tillbaka!!!??

Kram ?

Hej Kristina78! Jag ville bara uppmärksamma storheten i ditt senaste inlägg. Hur du så klarsynt la märke till att kommentaren från din mamma, att det var du som hade valt att hon skulle bo på ålderdomshem, triggade igång en längtan efter att dricka, men istället för att sätta dig i bilen till bolaget så stod du ut i obehaget en stund och ringde sedan en god vän istället. Toppenbra strategi! Den där kopplingen mellan negativa känslor och impulsen att döva med alkohol kommer att blekna och bli svagare med tiden, för varje gång du väljer annorlunda så får du nya, bättre erfarenheter!
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Jag har tidigare inte vågat pratat med någon, jag ville inte prata illa om honom och så skämdes jag. Jag berättade för min mamma igår för han var ganska elak när jag kom hem efter skolan, ( det var jätteskönt att berätta för nån) hon blev arg och ledsen tror jag. Jag ska bo hos henne mer nu, hon skällde på pappa och det verkar som han tog det till sig. Men jag vet inte om han gjorde det på riktigt och kommer ändra sig. Jag hoppas att det blir bra nån gång snart. Dem här sidan hjälpte jättemycket när jag kunde läsa om alla andras historier. Tack

Nu ska jag gå på ett pass core på gymet. 30 min styrka. Inget pulshöjande idag. Känner stress.
Ha en fin torsdag! ???‍♀️

.. blir nästan lite avundsjuk när du beskriver din lätthet till alkoholen. ?Jag hoppas att jag kommer dit också! Hejar på dig!

Det är ganska typiskt, det har jag sett och förstått under åren här, att många lyckade välfungerande personer i hemlighet kämpar med alkoholproblem. Det blir extra skamligt på nåt vis.
Intressant det du beskriver, hur snabbt det går från bruk till missbruk. Håller med. Plötsligt blev det mer och mer för att snart bli varje dag. Ofattbart egentligen! Det blev normaliserat på samma gång som man mer än väl visste att det var sjukt. Mitt drickande kunde pågå ganska ostört eftersom maken jobbade borta i veckorna. När han hade ledigt fick jag smyga och på helgerna var det ju ”normalt”. Du och många andra beskriver så målande detta smygköpande, gömmande och planerande. Inte klokt alls.

Bra att du är på gång igen. Det är verkligen hemskt så beroendeframkallande detta är. Många fastnar.
Bara det senaste dagarna har jag läst att Brad Pitt, Bradley Cooper och Ben Affleck varit alkoholister. Man är i fint sällskap;)

Ha det så bra!

Din styrka är din vilja och du är fantastiskt envis!
Så, jag upprepar: go get your life - på din viljas villkor!
Kram,
Gojan

Hej,
Försöker att lägga om mitt liv med inget.
Jag har börjat med Antabus o blir så förlamande trött.
Är det verkligen så här i början?

Tack för att ni skriver och läser.
Ibland är det här som ett ständigt lärande, där stödet från er och forumets är livsviktigt.
Är stolt över att göra detta tillsammans!

Charlie och andrahalvlek, ni förbättrar min dag ???. Får mindre ångest när jag läser era kommentarer?

Tänker ta nya tag och se framåt. Sömnen väl är ett problem för många här. Jag vet att jag borde hitta andra sätt att sova som är mer hållbara än propavan. Alkohol är ett uruselt alternativ. Hade säkert varit bättre att ligga vaken hela natten. Men det verkar som att min friska dela av hjärnan och inte funkar som den ska på natten. ?