Senaste kommentarerna i forumet

Du har hittat hit och startat en tråd. Kanske var det meningen att du skulle fortsätta eller så ville du få igång en diskussion kring ett sådant test eller provsvaren kring det. Hur det än var är du här och skriv gärna igen om du vill så kan vi stötta dig i din förändring.

Varma hälsningar,

Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Men jobbet måste du göra.
Förstår att det är jobbigt, varit där själv. Det suger.
Har du tänkt igenom varför du dricker? Brukar det fallera när ångesten lagt sig?
Hur ser din plan ut? Är det att skära ner eller sluta? Båda kräver mycket motivation.
Det är väldigt svårt att dra ner eller sluta ”lite på känn”. Du måste bestämma en linje och hålla den även när du förträngt hur jobbigt det är att vakna upp och må piss. Även hur det egentligen mest är första timmen eller två som är härliga när man dricker.
Jag har nu varit nykter nästan 500 dagar och det är bra. Riktigt bra. Livet blir inte tråkigare, det är snarare så roligt man gör det. Men framförallt att ens partner blir trygg i att man inte blir Mr Hyde emellanåt är fantastiskt. Den allmänna ångesten minskar också. Jag kunde ibland bli lite orolig även innan jag skulle dricka. En känsla av att ”det här kommer fan inte gå bra”. (Vilket det inte gjorde allt som oftast). Och det är skönt att gå på grejjer nu och veta att jag har koll och kan ha kul. Upp till mig.
Så ta lite nya tag, ångesten går över och du får en ny chans att få det bättre.

Jag känner igen mig i vad du skriver om trötthet och håglöshet.
De första dagarna som nykter var jag förlamande trött, förstod det inte för jag hade ju förväntat mig att vakna pigg på morgnarna.
Men så förstod jag att kroppen behövde kraft för omställningen samt att jag lade enorma mängder tankekraft på att inte dricka och på att stöta och blöta mitt beslut.. Fick också förklaringen här på forumet att tröttheten kan vara ett maskerat sug som sa "Ta bara ett glas så får du energi", typ.
Så försök vara lite förlåtande mot dig själv att du inte orkar så mycket och tillåt dig att vila istället.
Gällande om det är måendet eller alkoholen som är problemet, så ja, vad är hönan eller ägget? Dessutom, alkohol och dåligt mående går ju gärna hand i hand..
Ge inte upp, du klarar det här!
Kram

Kan gå veckor och månader men tillslut saknar jag ruset för mycket. Saknar även ångesten av någon konstig anledning som jag inte förstår. Det är något som känns fel när saker och ting går för bra i livet. När jag har kontroll, jobbet går bra, träningen med och mina relationer. Det blir liksom så himla bra och så vill jag bara släppa loss och bli packad, tappa kontrollen och ge vika för impulsiviteten. Någon som känner igen sig i detta? Och vad gör ni åt det?

Jag känner att jag bara vill sova?
I helgen har jag sovit.
Känns jättekonstigt att jag känner mig så håglös och inte ”företagsam” ?

Vill inte laga mat, städa och fixa ute som jag brukar.
Orkar knappt gå ut med hunden.
Jag har nog en deppression som grädde på moset.

Eller var det depressionen som utlöste återfallet?

Jag har alltid varit den starka.
Så stark genom hela livet, varit den här ”killtjejen” började jobba när jag var 15 och flyttade hemifrån när jag var 17.

Plötsligt föll det tillbaks på mig.
Orolig.
Vad har jag gjort för fel?

Jag tror inte alkoholen är problemet.
Problemet ligger i mitt mående...

Hej,
Jag är tillsammans med en underbar man sen 2 år tillbaka och vi bor ihop.
Men när han dricker är han inte lika underbar. Han vet inte sina begränsningar och han blir ofta otrevlig och dryg mot mig.
Vid 3 olika tillfällen på en ganska kort tid har vi blivit ovänner för att jag känner mig tjatig och nonchalerad när han har druckit. Vid alla tillfällena har vi varit bortbjudna och det har varit fri tillgång till alkoholen. Vid ett tillfälle hade jag en väldig mensvärk och det visste han om och han sa att vi inte skulle stanna så länge för han ville att vi skulle ha en mysig kväll i soffan, bara jag och han. Det slutade ändå med att tiden gick och vid flera tillfällen frågade jag om vi inte kunde åka hem och han svarade "snart, jag ska bara dricka upp". Han både drack upp och fyllde på. Jag dricker sällan och är ofta den som kör. Denna kvällen hade även hans föräldrar åkt med oss. När vi senare hamnade i en diskussion så skyllde han på dom och sa att de ville inte åka hem så tidigt. Jag anser att man får anpassa sig efter den som kör om man vill ha skjuts. Två timmar efter att jag frågade första gången åkte vi äntligen.
Andra gången var vi hemma hos en kompis till mig, det var första gången de träffades. Han började ta några öl redan innan vi kom dit. Sen drack han och jag märkte hur han blev allt mer högljudd och hamnade på en annan nivå än de andra. Jag bad honom dricka långsammare, men icke... När jag tyckte att det var dags att åka hem, för vi skulle hämta våran hund hos min syster så sa han ok, "ska bara gå på toaletten" Det tog en bra stund så till slut gick jag o letade efter honom. Då hittade jag honom utanför huset med några andra och de hade bestämt att vi skulle stanna längre. När jag försöker säga emot så är jag den som är tråkig. Senast igår var vi hos ett par vänner och drack kaffe. Jag hade hoppats på att det skulle vara en visit på någon timme, jag hade nämligen dagen innan varit hos läkaren för luftrörskatarr och var inte jättepigg. Men så bjöd de på öl och då visste jag hur det skulle bli. Han kan inte säga nej och han dricker fort och det fylls hela tiden på. När vi hade varit där i 3 timmar började min hosta dra igång ordentligt och jag sa att vi får snart åka hem så jag får ta min medicin. "Absolut" svarar han och fyller på. De satt och rökte vid en köksfläkt men ändå spred sig röken i resten av köket och jag mådde väldigt dåligt av det. "Snälla kan vi åka nu, jag måste ta min medicin" bad jag men han bara ignorerade. Istället började vännerna tjata om att "nä ni ska inte åka hem". Och då är det precis som att han vill inte vara tråkig och säga nej. Ytterligare 3 timmar senare åker vi hem...
När jag försöker prata med honom om det idag när han är nykter så blir han arg och tycker att jag överdriver. Gör jag det? Vet inte hur jag ska agera när det blir så här. Jag brukar inte ha svårt med att säga ifrån men det är helt hopplöst när han är full för han blir så fruktansvärt otrevlig och blir ofta väldigt elak. Nästan alla bråk vi har haft har varit när han är full, så jag försöker att undvika att ta en diskussion med honom då.
Tips, råd på vad jag kan göra?

Jag kommer inte att försvinna helt - jag tittar förstås in ibland! Men inte när jag känner mig lite skakig eller ynklig eller så. ?

Vad skönt ändå att du kunde berätta för din sambo. Det tar så fruktansvärt mycket på krafterna att ljuga, skapar mer ångest. Fattar att det tar emot att berätta för läkaren men samtidigt kan du ju få hjälp då. Jag tycker du ska göra det så att du slipper bära detta ensam.

Hoppas du har rätt.. Har försökt skriva och få stöd här förut, det har inte hjälpt.. :(

Ville bara säga välkommen till forumet. Vad bra att du är här! Det är en fantastisk hjälp mot något bättre ?

Har märkt hur otroligt viktiga för mig mina uppdateringar här på forumet är, en på morgonen och en på kvällen. De får mig att hålla fast vid mitt löfte till mig själv. Vaknade nöjd om än lite mörbultad efter en natt med skräpig sömn. Kom inte till ro, hade lite ångest och vaknade sen någon gång i timmen. Tror min hjärna är sysselsatt med att bearbeta den här nykterheten jag håller på med. Det är lite som att trippa ut på okänd mark. Jag vet att det kommer att vara bra för mig, men på ena sidan av den där marken finns min inbodda, lilla, trygga stuga och på andra sidan finns ett finare hus utan läckande tak och med golvvärme. Jag vet att jag kommer att ha det bättre i det finare huset, men i den lilla stugan har jag ju bott så länge. Konstig liknelse kanske? Men det är det närmaste jag kommer.
Idag tänker jag i allafall vara nykter.

Tycker du tänker klokt om du berättar för läkaren, det gör att du kan få hjälp om du behöver.
Hoppas du får en fin dag// styrka till dig ??❤️

Började dagen kl 5 imorse. Gick förbi soffan och tänkte lite drömskt att "däääär ska jag sitta med en ööööl ikväll". Det ska jag ju inte.

Är jättetrött!! Tar visst på krafterna det här trots att det går rätt bra. Har ett riktigt drygt arbetspass idag dessutom, 11 timmar och knappt nåt att göra ?, det är ett sånt där stå-ut-pass...

Börjar känna en lockande känsla av att förändra något. Utvecklas och gå framåt. I fyra veckor har jag dagligen påminnt mig om vad som varit och försökt njuta av Nuet. Men framtiden då? Vad vill jag med livet? Hur ska jag göra för att fortsätta trivas med nykterhet?
Jag har ingen större brådska framåt, men nog vill jag ha något att fokusera på, drömma om och sträva efter... risk att jag blir uttråkad annars när denna nyförälskelse jag känner nu börjar lätta, och då kan det gå på tok. Tror jag ska sätta mig ner med detta senare i vecka när jag är ledig. Har några idéer redan...

FYRA veckor klara ?
Dag 29 fixar jag också, kaxig och nyförälskad som jag är ?

Hej Jempa123! Ville bara önska dig en fin måndag och gratulera till veckan :) Hoppas att allt är bra?

Jag har ju skrivit lite om att jag känner en liten ångest, fick tom för någon vecka sedan en panikattack (mild, men ändå). Jag tror att det är exakt just detta det handlar om. Något har man ju täckt över med alkoholen. Jag vet att jag har obearbetade trauman som jag inte tagit i utan druckit istället.
Just nu tänker jag dock lite såhär: Prio ett måste få vara att hålla mig nykter. Tids nog får jag tid att arbeta mer med mig själv också. Just nu får det vara ok att jag byter ut alkoholen mot något annat. Att jag t.ex. fredagsmyser med läsk och godis istället för med vin. Ok att jag gör ungefär samma saker, men förändring måste få ta tid. Låt det få ta tid Soffi, använd ditt eget råd (bästa rådet jag fått ?) Hur skulle du ta hand om henne som känner sig lite rädd just nu?
Kram

Dagen har börjat ganska bra.
Skakig såklart men det känns bättre.

Nykter än sålänge.
Det känns bra.
Har tränat lite också... fått bort lite stress ur kroppen.
Nästa vecka har jag tid hos läkaren igen.
Funderar på att lägga fram allt där också.

Läkaren och sambon.
Det får räcka så.

Munnen luktar helvete idag.
Det är inte tänderna.
Det kommer liksom ”inifrån”...

Som att kroppen renar sig själv.

Mitt ”vinschema” säger 5 glas idag.
Tänker hålla det idag med.
Men tänker vänta ut det.
Hålla mig till efter 12 i allafall, det är min nya gräns för att dricka.
Håll tummarna för mig idag.

Dagen har börjat ganska bra.
Skakig såklart men det känns bättre.

Nykter än sålänge.
Det känns bra.
Har tränat lite också... fått bort lite stress ur kroppen.
Nästa vecka har jag tid hos läkaren igen.
Funderar på att lägga fram allt där också.

Läkaren och sambon.
Det får räcka så.

Munnen luktar helvete idag.
Det är inte tänderna.
Det kommer liksom ”inifrån”...

Som att kroppen renar sig själv.

Mitt ”vinschema” säger 5 glas idag.
Tänker hålla det idag med.
Men tänker vänta ut det.
Hålla mig till efter 12 i allafall, det är min nya gräns för att dricka.
Håll tummarna för mig idag.

Åh vad fint att du tar det så. Var lite rädd att någon skulle tycka att jag tar för lätt på det, att det verkar för enkelt. Vad jobbigt att dagen börjat lite skakigt. Ska in och läsa din tråd nu ?

Känner så väl igen mig i det du skriver...jag har också sårat som jag älskar mest, många gånger.
Och för mig fanns det bara ett alternativ...att sluta dricka helt.
Jag blev bara deprimerad och ledsen av att dricka...såg ingen glädje i att leva.
Men nu när jag hållit upp i några veckor så mår jag mycket bättre...det här är ett fantastiskt forum för dom som vill sluta, man får väldigt mycket stöd och hjälp av dom som varit eller sitter i samma sits.
Så kämpa på☺

Måndag 16/9-19 kl 08:57.
Nu är jag 28år och ändå inte vuxen.
Tårarna bränner bakom ögonen när jag skrivet det här.
I lördags, som så många fler lördagar och söndagar vaknar jag med ångest. I lördags var den sämsta dagen på väldigt länge.
Fredags feeling = vin feeling. Helst i massor. Så mycket att jag sitter och vräker ur mig all skit som finns över den jag älskar mest. Så mycket att jag vaknar och minns inte vad jag sagt eller gjort. Ser bara ett krossat hjärta på den jag älskar mest.
Han är inte värd mig. Ingen är värd mig.
Funderade en och två gånger på om världen vore bättre för alla runt omkring mig om jag inte fanns. Känner mig så äcklig och värdelös.
Varför kan jag inte dricka som vanliga människor? Varför kan jag inte sluta efter ett glas?
Det jag undrar mest är om jag någonsin kommer bli frisk från det här..
Jag behöver hjälp. Hjälp med att sluta dricka på riktigt och hjälp med att dra ett streck över det som varit som jag inte kan påverka.
Jag är slut som människa och vill helst inte ens gå upp ur sängen. Jag är ett skal..
Vill inte, orkar inte, kan inte.. Snälla någon, hjälp mig..

Det där är inte ok, blir så arg när jag läser det.
Detta skall du inte tolerera, sätt dit honom. Ta hjälp av chefer, facket är ju olagligt på alla sätt.
Många kramar och styrka till dig// kram Strulan??❤️

Tänk att du så lättsamt kan säga "Idag har jag såklart också varit nykter", trots att det är läskigt med förändring.
Det får även mig lite lättare i sinnet (min dag har börjat sådär :-/)
Stort tack för det!

Ha en bra dag!

Dagar blivit till månader och livet rullar på som nykter.
Draken sover men jag vet att den finns där och att jag kommer leva med den i bakgrunden resten av livet. Att jag bara är ett glas ifrån helvetet, så länge jag kommer ihåg det så är det lättare.
Att påminna mig om var resan startade utan att älta, utan ta med lärdomen till nästa etapp.
Är nu i fasen ta tag i saker utan att fly, sörja de som försvann när resan började för några gjorde det.
Massa känslor och minnen som poppar upp som jag måste igenom, ta ut trollen i solen så de försvinner.
Är så tacksam för terapeuten som hjälper mig, min egna lilla grupp som jag byggt av kloka människor som hjälper och stödjer.
Så idag väljer jag att vara nykter vad som än händer// kram Strulan ??❤️

Till att börja med: Tack för fina kommentarer och för att ni tycker jag är stark!
Ja, jag känner mig stolt, söndagen var också nykter så två helger avklarade vid det här laget :-).
Men, jag är också rädd, jag börjar förstå att det här handlar om något helt annat än vad jag var inställd på från början.... Och jag vacklar...

Igår eftermiddag var planen att mysa framför brasan med en (eller flera) alkofri öl och en film, det var ju perfekt väder för det. Tog en öl, tände brasan och började leta efter en bra film. Men så var det en lite röst i bakhuvudet som påminde om att flera här skrivit om att bryta beteendemönster. Det enda som jag gjorde var ju att ta bort alkoholen, allt övrigt samma som innan.
Så, jag gjorde en kopp te, satte mig framför brasan, struntade i filmen och lyssnade på alkispodden istället. Minimal förändring, ja, men i alla fall någon förändring.
Jag lyssnade på flera avsnitt och det var flera saker de sa som slog an något inom mig, kände att det startade nån form av tumult i hjärnan med osorterade tankar, tänkte att jag var för trött och gick och lade mig.
I när jag vaknade i morse var min första tanke: -Vänta nu, vad var det de sa om skillnaden mellan spritfri och nykter? Kan jag alltså inte bara byta ut spriten mot (för mycket) jobb, träning, mat, sömn eller något annat??? Helvete! Vad har jag gett mig in på?
Blotta tanken på att börja släppa fram känslor och se dem får något inom mig att blotta tänderna och morra dovt.. Peta i känslorna och ta reda på vad som ligger bakom - varelsen sliter i kedjan och gör utfall. Nej, bäst ändå att döva känslorna på något sätt för att inte släppa loss något som inte går att hantera.. Eller inte...

Vet sedan tidigare att jag är totalt dysfunktionell när det gäller att hantera mina egna känslor, vet också att det härrör från min barndom, redan då förbjöd jag mig att känna vissa känslor, varför är oklart (naturligtvis har jag aldrig petat i det), jag hade en trygg och bra barndom.

Dag tolv börjar inte så bra...
Men det är i alla fall dag tolv!! :-)

Tror många liksom jag gillar måndagar med dina betraktelser, det ingår i min rutiner.
Så snälla fortsätt med det, viktigt att få veta att livet är bra efter år av nykterhet// kram Strulan❤️❤️❤️❤️❤️