Senaste kommentarerna i forumet

Bra gjort! Du har klarat dom värsta dagarna. Nu gäller det att du tänker ut en ”nödplan” att hålla ut till du får benat ut dina bekymmer och fått rätt hjälp.
Du skulle ju i vilken annan hotande situation som helst skyddat dina barn, så i detta akuta skede du är i nu med att du vill ta en drink så se alkoholen som barnens största fiende!
Med vilja löser du detta!

Av dig att ta steget och skriva här.
Jag känner igen mig. Och det är ett otroligt tufft liv, det du beskriver.
Men finns ju så mkt bra där, och värt att kämpa för.
Min ringa erfarenhet säger mig att det är för tidigt att diskutera med sig själv huruvida man kan dricka normalt eller inte.
Det absolut viktigaste är att kämpa sig igenom den första tiden. För så småningom ändras perspektivet utan att vi riktigt förstår hur.
Så, ta det lugnt, en dag (eller timme) i taget. Inga framtidsplaner just nu, för om du håller dig nykter idag och vidare. Så är det en framtidsplan om någon.
Läs mycket här, har hjälpt mig massor!

Hej Anna! Bra att du hittat hit, grattis till 4 dagar! De värsta dagarna är över. Det här forumet är en stor anledning till att jag själv nu har varit nykter i 46 dagar. Läsa och skriva här hjälper till mycket.
Känner igen mig extremt mycket i vad du skriver. Har suttit i samma sits. till slut fick det vara nog, och jag ångrar det inte en sekund, mår så mycket bättre nu. En skillnad dock, min fru avslöjade mig ganska tidigt, hittade mina gömmor mm. Jag berättade hur det låg till och hon har stöttat mig till 100 procent vilket har varit en stor fördel.

Sedan tycker jag det är bra att ta det dag för dag, den första veckan var det tom timme för timme som gällde för mig. Tror det är väldigt svårt att komma tillbaka till ett "normalt" drickande. Kan funka för vissa, men jag ser ingen anledning till att börja dricka överhuvudtaget mer. Varför hälla i sig gift liksom, när man mår bättre utan.
Så känner jag nu, men bara för någon/några veckor sedan kändes tanken på aldrig mer ganska tung.

Kram och lycka till!

Jag är 41 år och slutade dricka i augusti...jag har även fått gå en öppenvårdsbehandling där jag bor.
Jag är tämligen säker på att familj vet om att du dricker för mycket,jag trodde inte att mina barn tagit skada av hur jag druckit..men det har kommit fram att jag har sårat dom väldigt mycket.
Det finns ju all möjlig sorts hjälp att få, kontakta sin hemkommun och berätta precis hur det är...för man behöver stöd och hjälp på vägen.
Sen har det funkat väldigt bra för mig att gå på AA, där är det ingen som dömer...Alla är ju där av samma anledning,och dom har väldigt många tips att dela med sig av.
Jag vet hur det är att må skitdåligt över sitt drickande, men det går att sluta...för mig finns det inget annat alternativ än att hålla upp helt och hållet,ett glas skulle bara väcka lusten att dricka mer.
Så håll ut och kämpa på, det är otroligt skönt att leva nykter.

Välkommen hit och tack för din ärliga berättelse om ditt liv. Det är en början till förändring att våga berätta/be om stöd/hjälp.
Jag tror vi är många här i detta forum som känner igen oss. Duktiga, ansvarsfulla kvinnor med jobb, barn och en fantastisk förmåga att hålla näsan ovan ytan o fungera i vardagen trots/eller med hjälp av vår bäste vän och värsta fiende alkohol.
Fortsätt skriv och fråga! Kram

Hej alla!

Jag har aldrig förut pratat med någon om mitt alkoholmissbruk. Jag har väl egentligen knappt erkänt att det är ett missbruk det rör sig om fast jag vetat det mycket väl... Senaste glaset vin tog jag i söndags. Innan dess har jag druckit varje dag, minst en liter vin om dagen, väldigt ofta mer. Ibland en kvarting gin eller vodka och vin. Mitt liv har kretsat kring inköp av alkohol och att åka runt till olika systembolag och handla för att de inte ska tycka jag köper för mycket. Jag har haft ångest på lördagen över om jag har tillräckligt med alkohol hemma eller måste ge mig ut under någon förespegling och smygköpa. Jag har druckit redan på morgonen ibland och ofta längtat efter att alla ska gå och lägga sig så att jag kan dricka ifred.
Jag har gömt alkohol hemma, i garderober och väskor och försökt dölja drickandet för min man och mina barn 6 och 7 år. Jag vet inte om jag har lyckats, de har aldrig sagt något men de måste väl ha märkt att jag varit påverkad tänker jag och det känns så fruktansvärt att tänka på. Jag har gått som i en dimma det senaste halvåret. Jag och mannen har sett filmer på tv som jag inte minns att vi sett för jag har varit för full. Barnen har sagt saker till mig som jag uppenbarligen svarat på men inte kommit ihåg dagen efter. Otaliga gånger har jag fått höra från man och barn -Men det berättade jag ju igår!
Jag har druckit mycket länge, det vill säga mycket med mer normala mått mätt som mycket vin och sprit på helger (min man gillar också alkohol men på ett mer rimligt sätt) men det senaste året har det helt eskalerat och senaste halvåret har det varit katastrof. Jag har dock hela tiden kunnat sköta mitt jobb som är väldigt avancerat.
I helgen fick jag dock nog. Jag är så oerhört trött på att må såhär och jag är så rädd för min hälsa. Är 40 år och är så rädd att levern tagit stryk och att jag snart ska dö på grund av alkoholen. Jag är så rädd att lämna mina barn. De blir också allt större och kommer garanterat snart märka hur jag dricker och må dåligt över detta...
Har nu varit nykter i fyra dagar och de första var hemska. Jag mådde så oerhört illa, kräktes och sov ingenting alls. Jag har också svettats igenom tre ombyten per natt, vaknat helt kall och blöt i sängen. Otroligt läskigt...
Nu sitter jag här en ledig dag och det finns kallt vin i kylen och sprit i skåpet. Ångesten och suget är olidligt, bara ett litet glas tänker jag, men då vet jag ju hur det slutar...
Tänker också en hel del framåt, måste jag alltid avstå från alkohol eller kommer jag kunna dricka någon enstaka gång då och då utan att hamna i missbruk igen? Mycket tankar och frågor... Tacksam för råd och tips och pepp...

Ja, det känns som en bra utgångspunkt. ?

Det gör jag. Alkohol är det värsta som finns. Just nu har jag sånt hat mot det. Den har förstört min familj. Förstört min mamma. Är innerligt trött på alkohol.
Jag fortsätter att göra som jag gjort. Jag ska göra allt jag vill fast utan alkohol. Det är min strategi. Samt att bygga upp min självkänsla. Öva varje dag att jag duger som jag är. Stå upp för mig själv. Och långsamt blir det bättre. Om jag jämför med förra året så är jag enormt mycket bättre. Jag tänker inte bli som min mamma. Eller min gudfar. Sen kommer det alltid finnas alkohol omkring en men det är bara att acceptera. Jag dricker inte. Inte just nu. Vad jag gör om 10 år eller 20 år funderar jag inte på utan nu fokuserar jag på ett liv som jag skapar. Som JAG vill ha. Det är ett liv ihop med min sambo. Hans barn. Ha roligt. Det är ett tufft arbete men i slutändan värt det. Allt går att förändra. Man kan få det liv man vill ha. Men det kommer inte till en. Sen dricker min man mycket. Men det är hans beslut. Vi har alkohol hemma. Och det har vi haft sen jag beslöt mig för ett vitt år. Det går bra. Tänker inte ens på att vi har det hemma.
Jag vill kunna vara runt det. Därför har jag varit det sen dag 1. Sen tar det energi men det blir lättare och lättare. Tar nog ett tag innan polletten helt fallit ner. Men jag ska nå dit. Hjärnan är långsam ibland. Jag kommer att fortsätta skriva här för att dels påminna mig om hur det varit, dels för att få pepp och givetvis peppa andra. ? En dag i taget och vips så når man sina mål. Men det yttersta arbetet ligger hos en själv. Det är en viktig insikt. Allt man behöver kan man få.
Just nu upprepar jag för mig själv att jag är nykterist. Flera ggr om dagen. Ska göra det i 40 dagar. Det ska bli intressant och se vad som händer i hjärnan.
All kärlek till er. Vi kan nå allt vi vill bara vi har tillit?❤️ Och lite hjälp på vägen ❤️?

Jag hann precis med det jag hade tänkt mig idag innan kursen. Bam, ända in i kaklet och knappt en minuts marginal.

Nu kurs i eftermiddag, årsmöte ikväll, och ledig imorgon ?

Jag tittar in ibland och läser på forumet. Fortsätt kämpa alla som väljer bort alkoholen. Låt bli första glaset så förblir du nykter.

Nuigen för att du delar med dig
Lisbeth för dina kloka ord
Jag känner så väl igen mig. Jag genomdrev en separation som var ett helvete, han sökte hjälp och var nykter ett år som bara blev bättre och bättre. Han gick på behandling 3 timmar / vecka varvat med AA. Han blev trevlig och lyssnade på mig, borta var elakheterna och den vidriga människan. Vi köpte ett hus tillsammans igen och sålde våra lägenheter. MEN nu är han tillbaka igen! Han kan kontrollera alkoholen, och på denna skidresa har han inte varit full enligt honom. Men jag och dottern ser hans grinighet. Idag blev det konfrontation! Jag är så förtvivlad och anklagar mig själv för att jag var så dum och släppte in demonen i mitt liv igen! Jag ville bara skriva av mig min förtvivlan till en som är i samma sits, hur går det för dig/er? Jag ska börja läsa boken nästa vecka för att få distans

Lim .. Härligt att få positiva rapporter från dig och ditt ” nya” hem .. ❤️ .. Hmm , ang din ex man så måste du försöka släppa greppet om honom .. han är inte ditt ansvar längre , utan han måste själv klara sig på egen hand. Han måste ta konsistenserna för sitt eget liv .. och förstå att barnen kanske inte kommer att trivas hos honom om han är bakis och hemmet i en enda röra ? .. Nu är det dags för honom att växa upp ..!! Njut nu av ditt rena fina hem .. där du och pojkarna kan leva precis som Ni vill ❤️Stor kram ❤️

Blev inspirerad av Rolf att skriva en lista över vinster med min nykterhet.

Jag behöver ta mig tid att reflektera och vara tacksam för vad jag har uppnått hittills. Kanske kan det hjälpa någon annan att ta steget också ?

Dag 12 har jag hittills upplevt följande vinster med att vara nykter:

1) Jag sover så mycket bättre. Somnar lättare, sover fler timmar, och vaknar inte flera gånger per natt.

2) Min ångest har försvunnit nästan helt, och jag känner ett större lugn och ro, och här-och-nu-tänk.

3) Min hjärna känns ”skarpare” när jag slipper jobba bakfull flera dagar per vecka.

4) Jag har tagit tag i flera ”surdegar” på hemmaplan, vilket gör att jag känner mig så nöjd med mig själv.

5) Jag har sparat en hel del pengar, alkohol är dyrt. Pengar som jag ska spara undan och använda till roliga saker.

6) Jag slipper oroa mig för att jag luktar bakfylla. Jag är själv väldigt doftkänslig, och stanken av bakfylla tillhör de allra värsta ?

7) Jag känner ett lugn i beslutet att sluta dricka. Det är inte ”på prov”, det är för gott. För varje nykter erfarenhet jag samlar på mig blir jag mer stärkt i mitt beslut.

Blir så glad för din skull ? Du har verkligen gjort enorma vinster i ditt nyktra liv. Att göra en sådan lista, ta sig tid att reflektera, hjälper både en själv och andra.

Min lista är inte jättelång än, dag 11, men för mig är vinsterna helt enorma ändå.

Så otroligt glad för din skull ?

Kram ❤️

Ja miss lyckad, från och med nu får han dricka och röka på sin egen bekostnad. Jag slipper dessutom titta på.

Han bjöd över oss att äta igår. Det var inte diskat eller städat och han var bakis. Det kändes faktiskt inte så kul att vara där ens. Men för barnens skull stannade jag för hade jag gått hem hade de viljat följa med mig. Här i ligger en svårighet... Barnen vill vara där jag är. Men detta hoppas jag kan ändras successivt men det kräver arbete av mannen. Vi får se om han är villig att lägga ner det arbetet.

Det blev oerhört tydligt att min fina ordning hemma nu verkligen har mycket att göra med att han har flyttat ut. Röran som brukar ligga på mitt vardagsrumsbord och disken som hopat sig i köket står nu hos honom! Hos mig skiner diskbänken. (Jag kommer inte alltid ha en skinande diskbänk, just nu är jag nog bara så lycklig över att kunna ha det så rent att jag beter mig lite pedant).

Jag önskar nästan att jag inte gick dit igår för nu tycker jag synd om honom som ska bo sådär. Men jag måste få in det i mitt huvud att han väljer att ha det så. Och uppenbarligen inte bryr sig. Det är bara JAG som mår dåligt av att det är så stökigt. Han kommer säkert göra jättefint i helgen och det är bra för honom att inse vad mycket som krävs för att ta hand om ett hem.

Började titta på saker att köpa till honom för att han ska få det lite mer praktiskt. Direkt tar jag på mig ett ansvar att fixa det. Han bad mig ta dit min dammsugare och då blir jag irriterad. Han har bott gratis här i 4 månader men inte sparat undan en tusenlapp till en dammsugare ens. Den jag har är det jag själv som har köpt. Ska jag börja släpa den hem till honom? Nej! Men istället börjar jag googla på att köpa en åt honom. Fast han har sparat typ 15000 kr sista månaderna på att bo gratis. Jag antar jag känner någon slags skuld nu och vill åtgärda det. Men jag måste försöka låta bli.

Det var förresten massor av ölburkar i en öppen påse i hans kök. Han hade ju gäster kvällen innan. Usch det var så deppigt.

Nästa gång jag går hem till honom tänker jag inte stanna om det känns som en av hans bakisdagar. Han beter sig inte normalt då. Och dessutom somnar han! Då har vi det bättre hemma hos mig.

Nu har jag lärt mig att jag måste öva på att sätta gränser nu för vårt umgänge. Jag vill inte behöva möta det jag flytt från. Bakfylla, en sovande man och stök. Kan inte fatta att det var i mitt eget hem som jag mötte det för bara en vecka sedan ? uschhhhh

Jag förstår verkligen din panik mitt i natten. Har själv legat sömnlös och vridit mig runt, runt i panik SÅ många nätter ?

Är bara så innerligt glad och tacksam över att jag under mina perioder med svåra sömnstörningar aldrig har tagit till alkohol som medicin mitt i natten åtminstone.

Tvärtom har jag under mina svåraste ångestperioder alltid låtit bli att dricka helt. Min upplevelse är nämligen att ångesten förvisso dämpas tillfälligt av alkoholen, men att den sedan kommer tillbaka etter värre.

Det är precis som om ångesten blir ackumulerad, och sen exploderar. Och jag har hellre lite lägre nivå av ångest hela tiden, än att den ska försvinna en stund och sedan explodera. Märklig logik kanske, men så har jag tänkt i alla fall.

Tricket med sömnen för mig är att inte bli för uppvarvad generellt. Och där har mindfulness och yoga hjälpt mig oerhört mycket.

I början är man rastlös som fan, men med mycket träning under kanske 2-3 månader så hjälper det faktiskt.

Kram ❤️

Hur är det med dig, Nystart?
Jag har tagit hjälp, tog en massa prover på alloholmarkörer men inga gav utslag. Men jag har inte druckit så ofta på senare tid heller så det var väl som det skulle. Det finns väl några prover (CDT )som visar hur konsumtionen sett ut den sista tiden före provet som jag har jag förstått det som. Det värdet ska normaliseras under en inte allt för lång tid tror jag. Och det finns några prover som är väldigt specifika på alkohol, men nåt sånt tog inte jag.
Googla alkoholmarkörer så får du mer info än du behöver. Hoppas att du får ordning på det här nu. Och att välja att inte gå till läkare för att det kanske kan synas på prover är ett mycket dåligt val tyvärr.

Jag har också oerhört mycket sömnstörningar i mitt bagage tyvärr. För min del handlar det mycket om att inte bli för uppvarvad generellt.

Kul att du tittar in. Hur har det gått för dig och ditt växthus.
Du har ju ett sånt härligt rivigt sätt att skriva på. Allt tycks gå snabbt på något sätt. Hoppas få läsa mer.

Kram!

Du är ju full av insikter om dig själv så det här kommer att gå bra trots lite minus i protokollet. Jag tror på dig!
Charlie

Så hände det igen. La mig för sent, för låg dos propavan, vet inte varför men låg sömnlös till kl 02 och då upprepade jag förra veckans beteende. Gick till barskåpet och drack tillräcklig mängd för att jag skulle somna. Har verkligen inga svar på varför detta kunde hända. Jag ville verkligen inte dricka och det var inget planerat. Min friska del av hjärnan hade ingen att sätta emot. Inga jättemängder men tillräckligt för att jag fem timmar senare känner mig darrig och har huvudvärk.

Det är konstigt för jag har upplevt det lättare på vardagarna nu med mindre sug i mina triggersituationer på eftermiddagarna och när jag lagar mat. Så varför förstöra för sig själv såhär?

Vet bara att jag inte vill att det ska vara såhär. Vill vara nykter och vill inte dricka. Idag fortsätter jag med det jag verkligen vill. Ha ett nyktert liv.

Vi blev oroliga för dig här. Skönt att höra att du är på banan igen!

Ursäkta ett lååångt inlägg, men jag känner så väl igen mig i din beskrivning och önskan.
Jag har hängt här i många år och har fortfarande inte svaret på frågan om det går... eller det har uppenbarligen inte fungerat för mig. Det finns två ”kickar” man får när man gömmer och smygdricker. Man gör nåt ”busigt” och man får ett rus. Jag vet inte vilket som ger mig störst kick.
Min sambo upptäckte min vingömma för flera år sedan och då hade jag verkligen börjar bli orolig för min konsumtion. Då var det en lättnad för att jag slapp låtsas att jag kunde dricka normalt hemma. Efter det drack jag bara i sociala sammanhang under en längre period och det var aldrig något problem, men sakta sakta så smög sig helgvinet in och inte en lång stund efter så det var det återigen vin i garderoben. Har aldrig återgått till daglig konsumtion efter det här men periodvis blir det värre. Eftersom sambon är uppmärksam så blir det också väldigt svårt att smyga. När jag dricker blir det också större mängder än tidigare, vilket är oerhört dumt. Det fanns eller finns andra här som har lyckats kontrollera och jag tror att det kan gå, men vi har passerat ett antal gränser vi som befinner oss här och många använder alkohol för att medicinera. Det gäller att hålla koll tror jag och att hålla veckokonsumtionen väldigt, väldigt låg. Och högst 2-3 glas per gång men då under låååång tid på en kväll. Men det där beror ju på hur det har sett ut innan, vad du får för effekt och vad du vill ha för effekt när du dricker. De som har bestämt sig för att helt sluta (och lyckas) verkar ibland må bättre än vi som försöker bli ”normala”. Min syn på ”normaldrickande” har också förändrats radikalt under de här åren, till enbart socialt och väldigt lite åt gången. Det är fortfarande mitt mål, men funkar det inte nu så slutar jag. Det upptar för mycket tid och energi och får dåliga följder de gånger det blir för mycket även om det aldrig är ute bland folk.