Senaste kommentarerna i forumet

Ja så kan det nog vara. Att vi har svårt att fullt ut leva vårt liv. Men det går framåt ändå. Svårt att släppa taget när man varit ihop i 20 år.
Måste acceptera att nu är det jag som är det viktigaste i mitt liv. Ingen annan.
Tack för tankarna?

”Det som är gjort kan inte göras ogjort.” Exakt så är det. Att slå på sig själv tjänar ingenting till. Tvärtom.

Dag 45 utan alkohol och livet rullar på bra. Tänker mindre och mindre på a, och tillfällen av sug är väldigt få, skönt! Nu börjar dock tankar på hur skevt livet var när man ”gick” på alkohol dyka upp.
Fick tex en påminnelse när dottern (ca 10 år gammal) häromdagen kommenterade att jag ville följa med familjen till badhuset.

”Men pappa, ska du följa med? Va kul! Det har du ju aldrig velat förr.”? Det fick mig att tänka till på saker som jag har försummat när alkoholen var det viktigaste av allt. Ta exempelvis besök på badhus, antingen hade jag alkohol kvar i kroppen och kunde därmed inte köra, och ville heller inte riskera att alkoholen gick ur kroppen på badhuset. Eller så var jag för bakfull och ville bara ligga kvar i sängen tills jag orkade upp för att ta en återställare. Nä, jag struntade helt enkelt ibland att umgås med mina egna barn, för att hellre vara hemma och dricka. Helt sjukt! Detta hade aldrig hänt om det inte vore för alkoholen. Alkoholism är ju klassat som en sjukdom vilket jag numera mer och mer inser.

De gånger jag trots allt följde med på aktiviteter (rätt många som tur är) så var ofta motivationen och glädjen frånvarande. Nu kan man ju tro att tankar på sådant här skulle kunna vara ett skäl till att ta till dricken igen, men så känner inte jag. Vad som är gjort är gjort och kan inte bli ogjort, ingen ide' att grubbla och älta detta.Tvärtom, när sådana här tankar dyker upp så stärks mitt beslut att aldrig börja dricka igen!

Jag ska, får inte och framförallt (viktigaste av allt) vill aldrig ramla ner i alkoholträsket igen.?

/Torn

Tack hörni :)
Insåg just att jag är i fas med månadens datum, dag 19 idag. Det var inte planerat haha.
Idag fick jag en anledning att fira lite och tankarna gick direkt till A. Insåg att det var de värre tankarna då jag helt plötsligt har inhandlat något, så jag ringde min kille och erkände direkt att jag har starkt sug. Det hjälpte eftersom jag vet att jag aldrig skulle dricka precis efter jag erkänt en sån sak till honom. Det funkade nu men jag kan såklart inte förlita mig på det för alltid.
När jag dricker i smyg "behöver" jag inte erkänna för någon annan än mig själv, och min hjärna är expert på undanflykter varför det skulle vara ok att dricka.

Känns bra att säga att jag kommer vara nykter idag och nu är siktet inställt på dag 21, 3 veckor, på fredag!

Åh vad jag kände igen mig i det du skrev. Jag har insett att sluta med allt helt plötsligt inte kommer att fungera för mig, så nu har jag satt upp som mål att denna vecka och nästa får jag dricka en liten vin ons- fre och lörd. Veckan därpå tar jag bort onsdagen kommande två veckor för att sen övergå till endast en dag på helgen. Med det är tanken att vänja mig vid färre dagar och mindre mängd för att sen kunna lägga in längre vita perioder.

Jag tror det är en bra väg du valt, ska själv logga allt här. Ha som mål att ha så många vita dar som möjligt och när jag dricker hålla gränserna! Träna mkt

Det finns en lättnad i det du skriver..Minns mina egna känslor när jag separerat..Klart att lite oro finns med..Men om du tänker efter, så är det ingen som varken super upp eller röker upp era pengar som ska gå till familjen..Jag hade lite knackigt i början..En massa saker som skulle betalas som hade med huset att göra..Sakta men säkert blev min ekonomi bättre..Nu känns det oftast stabilt..Varm kram och ett stort ❤️✨?..För din intelligens och styrka i allt detta du ENSAM, åstadkommit..Du är en stark kvinna!!????

Tack för era tankar. Jag har kommit till den punkten att jag inser att jag dricker för mycket, fortsätter jag så här kommer det bara att eskalera tror jag. Finns många orsaker till att jag har hamnat här jag är idag, många har alkoholproblem i släkten, drabbades av oro/ångest/panikångest 2012 vid separation ( den är dock mkt bättre nu men i början drack jag nog för att det fick mig att känna mig lugn) oro för min son 16 år som har stora problem med ADD,dyslexi och depression mm. Jag är nog inte kraftigt beroende men det finns risk att jag hamnar där om jag inte tar tag i detta, samtidigt känner jag att jag inte vill sluta helt, därav min fråga. Jag undrade om det fanns någon här som har lyckats med det och hur de i så fall har gått tillväga. Sen är det säkert väldigt olika från person till person. Tack för att ni finns här

Ja vi vandrar på olika vägar och jag återkommer till, har nog skrivit det förut, att vi anhöriga tror vi vet vilken väg som vår partner i mitt fall min son ska vandra. Måste nog släppa taget och lita på att den andre hittar sin väg. Att känna den tilliten är fantastiskt och det innebär kanske att lita på en högre makt och samtidigt inse sin egen begränsning. Kanske inte acceptera men förlika oss med att en del människor överlever inte eller väljer att avsluta sitt liv. Vi har en del att jobba med vi anhöriga. Tror många gånger, gäller nog mig själv, att det finns en rädsla eller oförmåga att leva sitt eget liv.

Super!
Ska kolla dom ??

Hej Lee!

Jag har varit i en situation som liknar din innan jag dowskiftade. Jag lider med dig och hoppas att du kan förändra din arbetssituation så du kan återfå din balans. Bra kämpat igår, vilket tufft jobba att stå emot som du gjorde mot suget som övermannade dig nästan. Lägger in lite länkar här nedan.

Kim Nilsson är min favorit när jag behöver få stillhet i mitt inre. Sök dig fram och hitta dina favoriter.

https://www.youtube.com/results?search_query=guidad+meditation+svenska+…

https://www.youtube.com/user/NKIM74

https://www.youtube.com/results?search_query=Guidad+trumresa

https://www.youtube.com/results?search_query=gong+meditation

Lycka till
Kram!

Nya tankar och perspektiv öppnas upp efter en tid av nykterhet. Skrev just i en annan tråd att jag kanske borde ha en ADHD-diagnos och behandlas för det...men jag vet inte om det skulle förändra något i mitt liv nu. Det är intressant med diagnoser eftersom det är först när de är till nytta för oss om de blir meningsfulla.

Inser i alla fall att jag definitivt har självmedicinerat med alkohol. Det blir så tydligt eftersom jag i princip aldrig haft några problem med att dricka för mycket i sociala sammanhang. Men när jag kommer hem efter ett sådant måste jag dricka för att kunna varva ned och somna. Nu ligger jag vaken i flera timmar innan jag somnar och det är faktiskt ett problem för mig. Ett problem som jag behöver hitta en lösning på.

Så jag ska prata med en läkare om saken så får vi se var det landar.
Ha en fin nykter dag alla vänner härinne!
Kram
svagis

För mig har det fungerat bra med realistiska mål. I början handlade det om att sluta dricka helt en period. Jag drack ons, fre och lör varje vecka. Mådde otroligt bra av min nykterheten. Började sedan dricka lite mindre mängd fre-lör. Fungerar rätt bra men det blev lätt lite för mycket och då kom ångesten tillbaka. Drog ner konsumtionen till typ 0 igen. Visst kan jag uppskatta lite alkohol ibland om jag kan undvika praktfyllorna. Jag har enormt många fler vita dagar i ryggsäcken tack vare forumet. Jag loggar alla alkohol jag dricker här på forumet. För mig är det en del av kontrollen över mitt drickande. Jag bokar oxå gympass tidigt på helgerna som jag inte dricker. Har insett att det är otroligt skönt att börja lördagen med en timmes spinnig kl 09. För två år sedan skulle troligtvis sovit bort hela lördagen och vaknat med prakt ångest. En dag i taget ?
/Mrx

Tack Javelin, Pi, Knaskatten, Sisyfos och Adde ♥️ Så fint att läsa era hejarop.

Mitt hem känns så hemtrevligt. Det luktar inte alkohol eller cigaretter. Det doftar gott från mina doftstickor och doftljus. Det är precis så härligt som jag önskat. Det är luftigt och rent och det känns som ett helt nytt hus!

Mannen hade kompisar hos sig igår så vi var inte där nånting jag eller barnen. Nu på morgonen kan jag föreställa mig att det ligger en eller två bakfulla män och sover på soffan hos honom. Det är en SÅDAN LÄTTNAD att allt det där sker utanför mitt hem. Det är så otroligt skönt.

Jag kände mig lite låg igårkväll. Eller tankarna snurrade och jag kände en oro över hur allt ska gå. Antar att jag väntar mig ett bakslag snart eftersom det har gått så bra hittills. Men jag ska försöka att inte ta ut det i förskott. Jag är van vid att hela tiden tänka på hur mannen ska må och hur han ska bete sig osv. Väntar ilska från honom men jag kanske gör det i onödan. Han har ju redan upplevt fördelarna med att bo ensam med tanke på hans kväll med kompisarna igår. Det var nog jätteskönt att inte jag tassade runt där.

Häromdagen när jag var hos honom så drack han faktiskt en öl i köket. Det var en ovan känsla att inte bli så besviken och irriterad. Nu tänkte jag bara att det är hans hem och hans val. Och både jag och barnen skulle snart hem till oss. Samtidigt blev jag ju lite häpen... Men så länge det inte är fylla med barnen eller öl hemma hos mig så ska jag verkligen släppa det.

Det känns så rätt allting i alla fall. Jag mår superbra av att inte dela hem med honom längre.

Handarbete är ju, för mig i alla fall, mest förknippat med vinterhalvåret :) Men jag kör på med min stickning :)
Kram
svagis

Jag har och har i princip alltid haft den där känslan av att det inte riktigt är till nån hjälp att prata med mina närmaste... i alla fall inte om mående. Att prata om när och varför jag dricker är egentligen ännu värre för det förstår jag inte ens själv och det blir helt obegripligt för andra. Du skriver att du ”vill skynda på processen” hos terapeuten för att inte ta upp för mycket tid. Intressant, tycker jag, för jag är ju lite likadan. Vill inte ta upp för mycket tid. Men jag går också omkring med en känsla av att jag måste klara mig själv och bära några andra också. Så har det alltid varit. Ibland vill jag bara att någon ska ta hand om mig, samtidigt så skulle det aldrig fungera. Jag vill ju styra själv.
Nu skriver du också att du inte kan ägna dig åt mindfulness för att du inte kan andas och det är väl så till en början. Du skriver att du har många negativa känslor om dig själv. Jag brukar förtränga mina misslyckanden (ja, inte särskilt bra jag vet), men i de perioder bär det går bra, när livet är bra, när jag är nöjd, så kan jag titta tillbaka på hur det var och dels ”smaka på” hur det var och samtidigt känna att det finns en distans till då. Då blir den ångesten lättare att hantera och den blir också hanterad, lite i taget, ingen brådska.
Skönt att du kommit en bit på vägen och det blir bara bättre.

Jag går själv i dom tankarna, vill dra ner. Max dricka så jag aldrig upplever bakfyllans vidriga tryne mer. Haden vit månad i höstas, det fick mig att värdera nykterheten längre innan jag började igen. Sen eskalerade det givetvis rejält övef jul och nyår med efterdyningar. I söndags satte jag stopp, nu tänkte jag köra vitt en månad o sen ta det dag för dag. Tror inte på att sätta för tuffa mål i början

Vilket fint namn!
Välkommen att skriva här, gör precis som du vill. Här finns väldigt lite måsten,
Jag kikar in innan rask promenad (10 000 steg) till jobbet, jag känner igen mig så mycket i ALLT du skriver att vi kanske ses o korridoren på mitt kontor.
Skriver mer och ska ”svara” på några av dina tankar. Tills dess, pröva nykterheten, bara en dag i taget. Kram!

bara av det jag drack i fredes så har ångesten släppt som igår först. Jävla skit är det! Men idag mår jag bra. Glad och lugn och så vill jag fortsätta? massa kramar och tack för allt stöd

Ja vi kämpar på se klart???Förutom avsteg för en vecka sedan har jag 30 dagar som nykter. Det känns väldigt bra, men det känns som att det stora jobbet börjar nu, för jag måste hitta andra sätt att nå lugn och välbefinnande. Jag har länge haft en teori om att jag har problem med låga serotoninhalter. Jag har hela mitt liv sökt efter tröst och belöning och en känsla av att något saknas och har lätt att hamna i depression. Kanske något jag har gemensamt med många andra alkoholister? Jag vet att det måste finnas annat som får mig att må bra. Tänker försöka med ett försiktigt gympapass i helgen. Förutom motivation har jag haft problem med en muskelinflammation sedan i höstas så la ner all träning i november. Men ska försöka nu igen. Vet att det får mig att må bättre, men måste tänka på att inte låta det bli till överdrift, då blir jag bara skadad.
Jag har även en idé om att plocka fram symaskinen. Har tidigare gillat att sy. Även att måla. Ja, det finns ju faktiskt många saker att byta till från alkohol och kolhydrater?.

Hoppas alla får en bra onsdag. För mig blir den nykter???

Det rullar på här. Inte druckit något och inget sug. Så har det varit dag efter dag en tid nu. Behöver göra en liten notering här så jag inte glömmer bort att det kan bli annorlunda precis när som helst. Träningen är igång. I går och i dag är det vila från den. Bara två möten denna vecka, ett utvecklingssamtal och så mitt samtal på habiliteringen i dag. Därutöver lite telefonerande med skolorna, men inte så intensivt som det kan vara. Får inte förta mig med träningen och jag måste också ha tid att bara sitta och glo. Det ska jag göra i eftermiddag innan flickan kommer hem från skolan. Ljuset som kommer tillbaka nu är ju bara helt fantastiskt. Känns som om livsandarna återvänder. Virkningen har legat på is. Den vill jag komma tillbaka till.
I dag är jag nykter!
Kram alla!

Starta gärna en egen tråd så att vi kan följas åt på vår resa! Dag 11 för mig idag ?

Får också ångest av alkohol. Inte bara dagen efter-ångest, utan en ångest som håller i sig i flera dagar, påverkar min sömn osv.

Jag tror att det är en hjärnkemisk ångest som beror på att alkoholen fuckar upp hormonerna serotonin och dopamin.

Som en födoämnesallergi typ.

Hej och välkommen hit! Använd forumet som en dagbok, och skriv av dig allt vad du tycker, tänker och känner. Det fungerar som självterapi, att tvingas sätta ord på vad man känner.

Jag har också försökt att dricka reglerat. Funkar ett tag, aldrig i längden. Så nu slutar jag helt. Dag 11 som nykter idag.

Jag kom till en gräns då jag tyckte att nykterhet var enda lösningen eftersom alternativet, att fortsätta dricka, var hundra gånger sämre.

Och det tar olika lång tid innan man kommer till den gränsen.

Varmt lycka till!

Varafrisk, det blir nog inte denna sommaren för min del. Har redan en målarkurs på listan.
Men absolut att jag ska anmäla mig vid nästa bästa tillfälle!
Kram ?