Senaste kommentarerna i forumet

Haha, jamen precis så! Priset är att man får stanna kvar och stressa ihjäl sig ;)
Kram Mirabelle!

Men usch... Snacka om att sätta sina arbetstagare i en omöjlig situation. Och den som kan trolla med knäna och leverera det omöjliga utan invändningar får den stora ”äran” att vara kvar efter ”effektiviseringen”. Offentlig sektor i ett nötskal. Hoppsan, jag är visst också bitter ? Kram till dig iaf

Tack för din kommentar. Jag förstår absolut vad du menar. Det heter väl typ "dry drunk" på engelska. Jag ska försöka jobba med alla sociala situationer och försöka njuta av dem utan alkohol. Enligt mig är det lättare efter typ några veckor nykter då det känns mer naturligt men vissa saker kan jag göra såklart - typ gå ut och äta, gå på konsert osv. Klart man inte ska sitta inne och sura bara för att man är nykter ;) som du säger så romantiserar man alkoholen men sen leder det ändå alltid till skit och så ångrar man det.

Idag har varit en riktigt jobbig dag. Jag är stressad över det nya jobbet, trodde faktiskt inte att det skulle vara så intensivt och jag jobbar ändå deltid. Men det är 7+ timmars pass och oftast utan paus eller lunch... och vi springer fram och tillbaka mellan patienter och ska städa och organisera emellanåt. De anställde mig och 3 andra personer på samma gång så vi är liksom alla nya och har inte lärt oss rutinerna än. De förväntar sig att vi ska veta allt efter bara några gånger. Tydligen så har vi inte gjort ett bra jobb för att chefen har sagt åt oss att vi måste skärpa oss... de kommer tydligen sparka en av oss om en månad eller så när de flyttar lokal, så de kollar vilka som levererar. Typ Hunger Games eller? Kul att veta att man kan bli av med jobbet - jättekul verkligen. Nästan så att man vill sluta direkt. Jag gör mitt bästa, vad mer kan jag göra? De kanske inte ska ta in så många patienter på en gång då. Fan, jag är bitter idag men jag ska inte dricka idag i alla fall.

Nu ska ta en kopp te och läsa min bok. Försöka glömma dagen...

Det lät faktiskt som en bra tanke, en dag i taget. Tack för att du kommer med klok input :)

? var det ”Skål, ta mig fan” så hade han formulerat det där med en dag i taget ganska bra. Och det var att man får dricka. Inga förbud. Men att man väljer att inte göra det med jämna mellanrum (eller varje dag). Då känns det inte lika oöverstigligt. Jag har varit nykter i snart 500 dagar men kan fortfarande inte ta in ”aldrig mer” eller resten av livet. Jag skjuter bara fram mitt drickande. Och jag får ju om jag vill. Ingen som kommer kunna stoppa mig.
Men alla måste testa sina sätt så kör som tänkt. Hoppas du hittat det som funkar för dig!

Nu har jag varit på ACA möte igen. Det är spännande för vi ska starta en steggrupp vid sidan av ordinarie möte. Det ser jag fram mot.
Min vän (jo, vi är fortfarande vänner) och jag har pratat idag med via sms. Lite lustigt att allt han klagat på hos sin fru plötsligt inte var så illa som det låtit... Sen vet jag inte vad han inbillat sig. Att jag vill gifta mig med honom? Jag tog ner honom på jorden lite och sa att jag mest varit ute efter en flirt. Annars tror jag hans uppblåsta ego skulle stiga till skyarna! Men mest av allt är att han bara velat "hjälpa" mig med sin långa erfarenhet! Ursäkta mig? Jag har aldrig efterfrågat hans s k "hjälp". Verkar jag extra hjälpbehövande på något sätt? Jag är ganska orädd som person. Jag har inga problem med att gå till nya ställen, möta nya människor, prata på möten osv. Så hans helgonlika bortförklaring faller liksom platt. Men, vi tjänar inget på att diskutera det, någon utav oss. Jag låter honom slippa förlora ansiktet och bara låter det passera. Han får tro det om han mår bättre utav det. Jag blir bara lite besviken. Jag trodde han var mer utav en man än så. Fegt att inte erkänna att hans stora intresse för mitt välbefinnande var helt kyskt och utan egen vinning. Puh!

Igår kände jag mig osäker på mina känslor när vi springer på varandra nästa gång, förmodlingen på onsdag. Det gör jag inte längre. Jag har inget att skämmas över. Jag går med huvudet högt. Jag har varit ärlig hela tiden. Jag har mer "stake" än vad han verkar ha! Sådana sidor han uppvisat nu är direkt avtändande. Det kan inte vara lätt att i den åldern bli jagad av en massa yngre kvinnor som är ute efter hans kropp och lura den oskyldiga stackarn in i syndens näste! ?

Han bor i egen lägenhet och det gör även jag, det händer att vi träffas, han vill fortfarande gärna komma till mig och att jag skall planera saker för oss båda.
Men på detta halvår har jag skilt mig, skaffat andra intressen, träffat nya vänner (de gamla gemensamma har jag gett upp hoppet om, de tycker att jag borde hjälpa honom ännu mer än vad jag gjort, som om jag vore livegen).
Jag tänker att livet är för kort för att levas insnort i en missbrukares garn, bättre att klara sig själv och att kunna planera för sin egen tid!
Ibland känns livet ensamt, men oftast fungerar det ganska bra. Ett halvår är ur ett livsperspektiv en ganska kort stund, så jag hoppas att det fungerar ännu bättre om ett år!

Ta hand om er därute! :)

Äntligen!

Orkar inte skriva så mycket nu, förklarar mera senare. Vill bara att ni ska veta att jag mår mycket bättre och försöker göra förändringar i mitt liv.

Alltså, att läsa era kommentarer gör mig så oerhört glad. Finner nästan inga ord - och det är inte likt mig... Snacka om att få pepp när man bäst behöver det. Vilken förmån att få tillhöra er och vara en del av detta fantastiska forum.

Ni är så himla bäst - med gemensam kraft lyckades ni rädda mig ännu en gång. Love you all. ?

PS. Jasmine, lite extra fint att få höra ifrån dig just nu. Välkommen tillbaka. ?

Kram på er

Ångesten, missarna, känslorna. Så kan du återskapa dem när det börjar kännas som det ”nog går bra den här gången”.
Jag har en fin dagbok full av elände som jag kan ta till när jag börjar undra varför jag slutade. Har hjälpt flera gånger.
Men alla har sina trix.

Jag har haft flera 1-3 månaders vita perioder. (Hjälpte föga) Satt hemma och ”höll ut”. Och det är svårt då att lära sig att känna nån glädje utan alkohol. För att verkligen uppleva det måste man försöka leva som vanlig men utan spriten. Först när jag valde bort A helt så var jag tvungen att leva fullt ut nykter. Det är en annan grej än att ”hålla ut”. Klart jag känner glädje även utan. Men man är ju indoktrinerad till att tro att man inte kan gå på krogen eller fira midsommar utan artificiell glädje. En stund, sen rätt verklig ångest en mycket längre stund. Och så fort man är på benen så börjar det om. Visst sållar man bort lite alkoholförväntan och lugn som kommer efter första två glasen. Men sen, ärligt, är det inte mest bara att hälla i mer för att desperat uppnå den där första känslan som är grejen? Sen kommer fyllesnacket, flörtandet med kollegan, fylleilskan, de korkade idéerna och flera påfyllningar. Allt som man sen ångrar eller i alla fall inte minns med glädje. Men det känns ju kul då...
Så man kanske får rannsaka sig själv lite kring vad lycka och glädje egentligen är. För mig är det glädje att aldrig skämmas mer, alltid välja själv hur mycket kontroll jag släpper, sluta fundera på om jag kommer bli lika patetisk som farsan, inte bli lika patetisk som farsan och vakna utvilad och redo varje dag. Det gör mig glad :)

Edit: Jag har haft riktigt kul ute på stan helt nykter också (med lite träning) det är ibland som att stämningen och de andras avslappning smittat av sig så att man nästan känner sig lite påverkad. Kanske är nån sorts ”muskelminne” som kickar in.

Frågade dom om just d för att sa nämligen att han kommer att motsätta sig det här direkt...vilket nog alla ändå tycker är fel att han gör då det ändå handlar om sonen och inte om honom i sig. Men de sa bara att då kunde de bjuda in honom o prata möjligheter...jo tjena som att d är enklare då eller?
Jag vet inte, allt är så känsligt nuförtiden...vi kan liksom inte prata knappt förrän det blir bråk på nåt håll......ohållbart jag vet, men tror bådas bägare har tippat

Den här dagen har flutit på bra, fast vardagarna är generellt inte så laddade för mig (förutom under ledighet). Jag har ägnat dagen åt att gå en promenad i regnet, baka bröd, tvätta, hänga på forumet och städa.

Lyssnade på alkispodden med Rebecka Åhlund igår. Då talade hon mycket om det där att alla tror de är så unika: "Just jag behöver det där vinet som ventil annars fungerar jag inte" osv. Det slår mig bara att vi alla är så otroligt ounika i detta. Därför vet jag också att även jag skulle komma till den punkten då jag drack varje dag om jag fortsatte som jag gör. Visst, jag tror att det är osannolikt nu, men det har nog alla trott en gång, även de som sitter på parkbänken.

Hej! Tack för dina tankar. Jo, det är ju just det jag befarar också, men jag måste ändå ha ett översiktligt mål, kan inte ha ett berg av oändlighet framför mig. Kommer dock att se till att vara förberedd när september är slut. Laddar med massor av fakta, rannsakar mig själv och försöker hitta balans.

Första sexpacket gick på mindre en timma. Lätt att få tag på alla tider och gömmer man bara burkarna så ser det inte så farligt ut inför andra.
Utstuderat beteende för att kunna dricka mycket utan att sticka ut. Sorgligt

Checkar in för att rapportera att det inte finns ett dugg att rapportera! ?
Tack Lennis! Jag känner mig faktiskt duktig och bra. 40 dagar i morgon, herregud! Så länge har jag inte varit nykter sedan jag var gravid. Och längre ska det bli. ??

Ändå skönt att veta att det inte var du som orsakat måendet igår. Hoppas att du mår bättre idag! Du är så grym!
???

Liknande situation, dryckesmönster och även en ökande kärlek till folköl. Folköl är skit. Man lär sig dricka fort och mycket vilket i mitt fall bland annat orsakade problem när jag drack starkare saker.

Är att de ger en falsk känsla av kontroll (”jag klarde det och har därför inte problem”)och själv har jag varje gång gått ut hårt och eventuellt även eskalerat efter en vit period.
Men det är en bra kick-off och rening. Och så hinner du får lite nyktra ögon på det hela. Prova gärna att leva som vanligt men minus alkohol. Lätt att sitta hemma och ”stå ut” under perioden, men det visar inte riktigt hur det är att leva nykter, då man inte kommer undan sociala tillställningar. Men kanske var lite försiktigare i början så du inte utsätter dig för mer än du klarar. Låter som du resonerar väldigt klarsynt.
Grattis till 8 dagar!

Tack för pepp och kloka ord. Jag är nyfiken på aa, men samtidigt rädd. Tror nog att jag kommer söka mig dit vad det lider. Känner inte på något sätt att det eg skulle vara jobbigt att höra av mig till mina vänner. Det är heller inga personer som umgänge med innebär alkohol, men som du säger ska jag nog ge mig själv några veckor. Just nu tittar jag mycket inåt
och kommer till massa nya insikter hela tiden. Egentligen är det inga komplicerade saker, men ändå har jag inte sett sambanden förut. Det är som jag haft en slöja för ögonen.

Tänk att det ibland är så svårt att veta vad man vill. Ibland är det så svårt när man bara får bestämma själv. Vill jag träffa mannen eller vill jag inte? Jag har nog kommit fram till att jag kommer må bättre om jag inte träffar honom. Det kommer bli lättare när jag har min lägenhet och jag kan låsa om mig. Mitt alldeles egna.
Känner mig lite starkare i dag, och har varit och pratat med anhörigstödjare. Bollat med henne fram och tillbaka. Det känns bra.
I kväll ska jag träffa vänner. Ska bli kul.

Jag tror att på många sätt har jag samma behov som ett autistiskt barn. Man brukar tala om tillvarons tre pelare. Tillvaron ska vara 1) Begriplig 2) Hanterbar 3) Meningsfull. Jag måste förstå mitt sammanhang, min roll i sammanhanget, och vilka krav som finns på mig i sammanhanget. Jag måste ha tillräckliga resurser (energi, kunskap, tid, verktyg mm) för att kunna svara mot kraven som ställs. Jag måste känna att min roll i sammanhanget är meningsfull, att sammanhanget skulle vara sämre mig förutan.

Nu skriver jag, tillslut, mina första rader här på forumet. Har vart inne här och spanat i omgångar under åren. Men inte känt att det skulle ge något. Vilket jag nu, när jag skriver handlade om rädsla. Rädsla för att erkänna mitt missbruk.
Har nu gett upp om mina fruktlösa försök att minska alkoholintaget på egen hand i vrån.

Har sambo, barn, bra jobb etc. som många andra här på forumet.

Men dricker bort allt detta utan att kunna stoppa det.
Snittar väl Alkoholintag 1-3 gånger i veckan, hemma. Då jag bara vill vara själv i mitt rus.
Skulle säkerligen dricka varje dag om inte min sambo skulle vara här och ”förstöra” min alkoholistplaner. Men också ångesten som infinner sig dagen efter.
Har gått över till folköl i större mängd för att själv kunna känna mer acceptans i mitt drickande.
Mycket självförnekelse och tomma löften de senaste 10 åren.

Känner mig ganska obekväm att skriva om mig själv, och jag vet ännu inte hur jag kommer nyttja min tråd. Första tanken var att utsätta mig för det obekväma samt att kunna föra någon form av dagbok, med förhoppningsvis stöd av andra i samma situation.
Min sambo har gjort allt hon kan, men det är bara jag som kan förändra mig själv.

Långt inlägg, men jag hoppas ni vill följa min långa resa.

Dag 1

Jag tror att det enorma suget efter snacks har sin naturliga förklaring. Din kropp skriker att 800 kalorier om dagen inte räcker. Jag vill bara litet försiktigt påpeka att den har rätt... Starkt begär efter salt och fett är kroppens skyddsmekanism. Men jag vet det är viktigt för dig att klara av din detox, så jag ska inte tjata. Ok, jag tjatade just, men bara litet. Kram vännen!

Och jösses vilken kvinna, rätt person på rätt plats. Orkar knappt skriva något nu för jag är så dränerad, men ack så glad att jag tror jag har hittat rätt.

Kom dit, vi pratade om diagnoser, min trötthet och kom in på behov. Hon frågade om alkohol och jag sa att jag inte dricker mer och att jag drack på känslor innan, inte på ett bra sätt. Ska berätta mer för henne en annan gång om hur mycket jag drack, nu hade hon läkarens uppgifter som var ungefär halva sanningen.

Hon radade upp alla behov en människa har och när hon kom till relation så började jag stortjuta, såklart. Hon hittade den ömma punkten efter 30 minuters samtal. Jag ville inte ge det direkt.

Så nu ska jag tillbaka nästa vecka och har fått massor av självskattningsfrågor om ADHD och Autism, så vi får se vad det säger. Har ju lite av allt såklart. Det är mer för att vi ska kunna bygga strategier sen såklart, det ställs ju inga diagnoser. Jag funkar ju för bra för det.

Fick inga verktyg, bara en fråga (förutom självskattningsfrågorna), till nästa gång ska jag fundera på: "Vad behöver du för att må bra"

OMG det är ju den största och minsta frågan i hela världen. Min hjärna går igång på sånt, vill skriva en novell om det. Men det är ju inte syftet, men när man är en person som har väldigt lätt att se saker objektivt och analysera sig själv så känns det istället övermäktigt. Vad behöver jag för att må bra? Jag behöver inte alkohol och cigaretter, det är jävligt sant i alla fall.

no.1 är nog just nu att jag behöver vara nykter

Vad behöver ni?