Senaste kommentarerna i forumet

För att hitta ett citat, för jag vet inte vad som ska sägas när livet är så smärtsamt.
Citatet handlar iaf om en kardinal, (fråga mig inte varför jag hade den här boken till hands just nu...) som promenerade längs en flod i Cambridge, och tyckte sig se ett ”filosofiskt bevis” i ett ungt träd:
”På dess sköra och böjliga grenar var nya skott som ivrigt tog emot den vår som var på väg.
När jag stod och betraktade dem slog det mig plötsligt, kraftfullt och utan förvarning som en uppenbarelse, att dessa små skott i sin oskuld och ödmjukhet spelade en roll eller följde en lag som jag ännu inte kände till.”
Du spelar roll. Våren är snart här. ?

Espandrill, vill bara säga att jag följer dig även om jag inte skrivit i din tråd på ett tag.
Kram!

Du nystar Se klart, vissa saker du skriver är absolut klargörande, andra saker ger mig andra perspektiv. Det skönaste av allt är att du känner igen och förstår, för det är läskigt för mig att vara så här labil känslomässigt. Jag är annars den som andra lutar sig mot, saklig och ganska klok.

Jag mår lite bättre nu, har pratat med en familjeterapeut på telefon. Han fick mig att slappna av och inte vara så drastisk i min iver att rätta till saker. Jag ska jobba med att lära mig att leva med katastroferna i mitt underbara liv, eller se det underbara i mitt katastrofala liv.

Inbillar mig en liten kursändring i mina tankar om alkoholen. Jag börjar tycka att det känns mer ok att blicka framåt och tänka på nyktra kvällar. Får nästan lite ångest över tanken på att festa loss, även om jag är rätt så bensäker på att jag kommer att göra det utan problem när läget uppstår och jag gett mig själv tillåtelsen. Men, gläder mig åt att jag inte sammankopplar alkoholfria dagar med att livet är över.

Träffade en vän häromdagen som har samma problem med alkoholen som jag. Hen fick ångest av att höra att jag dragit ner. Jag försökte försiktigt och opräktigt förklara varför jag dragit ner och hur och så vidare. Och mådde så dåligt för hens skull eftersom jag såg jag mig själv för bara två månader sedan, hopplösheten, den avmattade livslusten, oviljan och den upplevda oförmågan att förändra och paniken över avgrunden som närmar sig.

Jag är så glad att jag har tagit tag i detta och kommit så här långt. Jag är på resande fot men i rätt riktning. Jag är glad igen, tycker lite mer om mig själv och idag har det varit sol på blå himmel.

Tack Rosa-Vina för ditt pepp?
Läste ett inlägg av dig Vinäger för några dagar sedan gällande den där dialogen som förs i hjärnan....där den ena hjärnhalvan tänker...”inte ett enda glas idag” och den andra tänker ”jo, men det ju mysigt ...bara idag...imorgon är det nya tag” så har dialogen förts hela dagen...för att hela tiden tänka vinsterna m att inte dricka...jag tror jag kan klara det idag??Har inte jobbat idag och tänkt att jag ska inte göra mig några ärenden in t stan. Nu måste jag in i duschen och när jag väl är på Konserthuset så kan jag nog avstå. Hoppas????

Tänk dig att den där rösten är en liten alkoholdjävul som sitter på din axel och viskar i ditt öra. Vifta bort djävulen och trampa ner den hårt med foten! Låt inte hen påverka ditt beslut att vara nykter ?

Vad annars ska jag skicka till dig?

Massor av kärlek.

Du är inte värdelös. Det är inte du som talar, det är den förbannade alkoholen. Du har visat så många gånger och så länge vilken fantastisk människa du är. Omtänksam och insiktsfull.

Använd de fina egenskaperna till att inse att DU är bra. Du behöver dem nu för att orka bryta det destruktiva drickandet. Det förbannade tvånget vi så väl känner igen.

Vi vill inte, vi mår inte bra av skiten, men vi kan inte låta bli. Just då. Just då går det inte.

Men så...

Plötsligt hittar vi kraften. Den bara finns där. Åh, jag önskar av hela mitt hjärta att den snart finns hos dig. Med dig. Kraften alltså.

Många kramar till dig

Torsdagar har länge varit speciella i mitt liv. Då har jag haft flextid och kunnat bestämma själv hur jag ska lägga upp dagen. Perfekt för en "normaldrickande" människa, men katastrof för oss alkoholberoende. Typ fritt fram redan från lunch...

I dag är det torsdag. Jag planerade som vanligt. Slutade tidigt, redan strax efter lunch. Åkte och handlade, parkerade utanför köpcentrat med Systembolaget närmast entrén. Precis som vanligt alltså.

Körde hemåt med en upprymd känsla inom mig. Bar in kassarna med ett leende på läpparna. Plockade in varorna medan jag letade rätt på bästa Spotify-listan. Loggade in och höjde volymen på märkeshögtalarna (jäkla bra köp). Placerade alla tulpanbuketter jag köpt, i olika vaser och på strategiskt vackra platser i mitt hem.

Allt som vanligt, alltså.

Plockade fram finaste vinglaset, snurrade foten mellan mina fingrar. Kristall är så vackert. Hällde upp den ljusrosa drycken och njöt av färgen. Bubblorna gjorde effekter mot solljuset ute i uterummet. Jag öppnade upp en av dörrarna och njöt av den de varma strålarna.

Smuttade förväntansfullt på drycken och konstaterade än en gång:

Kombucha är gott och många gånger ett fullgott alternativ till alkohol. I alla fall i dag. Och i dag var det viktigt att det var just det. I dag...

En dag i taget.

Länge leve Kombuchan.

Kram på er, bästa vänner ?

Andrahalvlek, Ensammenintestark och Se klart: Tack för pepp, det betyder så mycket. Särskilt när jag så kaxigt skriver att jag tror att det äntligen är över, men så... Den där A-djävulen är inte att leka med. Det är därför jag vill att alla ska sluta innan hen tagit över helt. För en dag blir det så om vi fortsätter. Det är oundvikligt. Tyvärr...

Nurture: Nja, tror att det för mig var tvärtom, återfallet sköts upp tack vare forumträffen. Det var nog planerat långt innan jag själv var medveten om det, men min förväntan inför träffen höll undan det. Efteråt släppte allt, men för min del hade orden ingen betydelse. Tack för att du trots allt tror på mig. ?

Kram

Hej och tack för svar.
Jag fick ingen mer abstinens än att jag hade svårt att somna de 2 första nätterna.
Sov kanske bara 1-2 timmar de nätterna innan det var dags att sticka till jobbet.
Drömde lite mysko drömmar när jag väl somnade, det var allt jag kände av typ.
Hade dock sett till att äta ordentligt och dricka mycket vatten och få i mig bra med B-vitamin innan jag slutade.
Kände dock att man fick mer energi sen när man varit nykter några dagar.
Tror det var rastlösheten som gjorde att man "ville ha nåt att göra", när man fick mer energi.
Blir till att ta det nyktert idag igen och se gårdagen som ett olycksfall i arbetet med att bli nykter.
Tror att jag ska försöka ut och promenera om rastlösheten sätter in igen.
Det SKA gå denna gång!!!

Dessa dagar har det varit värre. Och jag vet inte vad det beror på. Jag har energi. Jag är inte lika trött längre. Men ändå diskuterar huvudet med mig. Hjärnan har liksom inte fattat än att jag inte vill ha någon alkohol. Jag klarar mig bra utan den. Den är inte bra för mig. Ändå tänker jag på den. Kan det vara så att jag tänker på den för att min mamma dricker varje dag nu i princip och går o oroar mig? Jag hatar det förbannade giftet och det borde förbjudas!

Jag tror det är väldigt viktigt att inte glömma. Tvärtom. Varje gång vi ”glömmer” eller ser mellan fingrarna med sådana saker förvanskar vi verkligheten. Jag tror att vi måste se sanningen, hur ful den än är.

Obs: Ha inget vin hemma!

Helt obegripligt. Men jag kunde inte somna igår kväll. Och plötsligt hade jag gått ner för trappan och hällt upp resterna av den vinbox vår gäst i helgen druckit ur. Kanske 4 dl. Och jag drack vinet. Jätteäckligt. Och gav egentligen varken berusning eller ro att sova. Tankarna var typ jag kan inte somna, sambon inte hemma det är lika bra att dricka upp resterna av vinet???

Vet inte vad jag ska tycka om detta. Vill glömma men samtidigt ta fasta på vad ovärt det var. Adjävulen är så lömsk. Gav mig liksom inte en chans att stoppa.

Ska ta extra propavan ikväll så jag inte hamnar i ett sömnlöst läge igen. Förutom hunger så är sömnlöshet en trigger.

Jag är förkyld och sliten. Att arbeta inom sjukvården kan verkligen vara spännade, roligt, givande men även så sjukt jobbigt.
Det verkar som att jag får ta en dag i taget även där.

Jag vill ju leva men har svårt med balansen mellan vitt och svart.
Behöver lite hjälp just nu om jag ska fortsätta leva eller inte.
Fy fan vad jobbigt i mitt sinne.
GP

Hej Sassenach. Hur är det idag? Du fick väldigt fina reflektioner igår av Se klart. Hoppas du har haft möjlighet att läsa dem.

Det låter som en väldigt knepig situation att jobba med beroende och samtidigt brottas med det själv. Eftersom möjligheterna till stöd kan kännas begränsade i din situation så vill jag tipsa om att du förutom forumet även har möjlighet att få stöd av rådgivarna här på Alkoholhjälpen genom att skriva en fråga till dem eller anmäla dig till programmet. Du kan även prova och ringa till Alkohollinjen om du även skulle vilja prata.

Varma hälsningar
/magnus
alkoholhjälpen

Hälsan är guld värd!Va roligt att det såg bättre ut med diabetes,o lever o njurar.Du är ju en av oss Gustav och jag tycker 3,5 vecka är jätte starkt ?/Pilla

Så länge man har vetat och känt att man dricker fel. Att alkoholen styrt ens liv. Jag har också anteckningar från långt tillbaka. Tror jag kände redan från början att mitt drickande inte var normalt, fast jämfört med de sista åren var det ganska beskedligt. Man tycker det skulle varit enkelt att se det men inte. Beroendehjärnan är så manipulerad. Vi får vara glada att vi är nyktra nu helt enkelt.

Att läsa din positiva inställning till att må bra och ta hand om sig?/Pilla

Får säga detsamma?
Jag prövade i höstas att dricka normalt efter en tids uppehåll men
Det blev pannkaka.Så nu avstår jag helt.Igår kände jag sorg över att det är så.Ibland kommer sådana känslor.Jag kände även sorg över att när jag drack så mycket vin och inte hade kontroll över det.

Då är vi på väg,andrahalvlek?/Pilla

Får säga detsamma?
Jag prövade i höstas att dricka normalt efter en tids uppehåll men
Det blev pannkaka.Så nu avstår jag helt.Igår kände jag sorg över att det är så.Ibland kommer sådana känslor.Jag kände även sorg över att jag drack så mycket vin och inte hade kontroll över det.

Då är vi på väg,andrahalvlek?/Pilla

Fem månader sedan jag drack. Nu på resande fot, full i en vecka. Planerar ofta hur och när jag ska ta mitt liv, så skoningslöst som möjligt för min familj. Dö i en drunkning när jag dyker, uppäten av en haj kanske? Jag frågar mig, vad är fel på mig? I vilket fall som helst så går det snabbt från toppen till botten.
Kärlek från GP

Du har hittat hit och börjat läsa och även startat en tråd, bra gjort! Du är igång i din förändring. Det brukar kunna ta ett tag innan man lärt sig hitta här på forumet och bland alla flikar, bra att du frågar när du undrar!

Det låter som att det som är mest hjälpsamt för dig nu är att aktivera dig med olika saker, lite av att "lägga till en vana" snarare än fokus på att ta bort en vana (alkoholen).

Fint att ha dig här och hoppas detta blev ett svar i sig att ditt meddelande gått fram och att du "gör rätt"!

Varma hälsningar,

Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Har också lurat mig själv massor av gånger. Men har nu insett att det funkar inte att dricka normalt för mig. Tanken på aldrig mer är tuff, är inte heller där ännu, men känns som jag kommer närmare och närmare.
Tänker att, vad är det för fördel med att kunna dricka normalt? Mår ju mycket bättre när jag inte dricker alls.
Sedan har jag ju, än så länge ska tilläggas, inte drabbats av någon större ångest/depression. Du klarade ju 44 dagar, grymt starkt! Förstår att det känns tungt nu, men kämpa på, du fixar det!

Kram

Ska flumma vidare lite nu men att stå i duschen efter ett löppass...

Jag mår aldrig så bra som efter ett träningspass. Visst, kroppen är skönt trött men mitt ”State of mind” är enormt!!! Bara positiv och euforisk med livsglädje.

Den exakta motsatsen ger alkoholen mig dagen efter...

Träning är viktigt som komplement för att klara sig ifrån alkoholen om ni frågar mig.

Den är livsviktig för ett bra liv helt enkelt. Blir galen av att det inte ingår gratis träning på företagen. DET skulle staten spara många miljarder på!

tack!!! Vad det värmer att ni skrivit till mig❤️Jag blir kvar oavsett! Mitt beslut att förändra mitt drickande står kvar trots lite fall på vägen. Skriver mer senare❤️