Senaste kommentarerna i forumet

Håller med! Klart den inre latmasken ska pysslas om! Den är det enda husdjur jag har här hemma, och den är mig så otroligt kär ;) Vad härligt att du fick så trevligt med vännerna :)

Ojojoj Femina... Nu fanns det massor att läsa i din tråd. Vilka jobbiga känslor du brottas med. Säkert var han smickrad av din uppmärksamhet. Vem hade inte blivit det, liksom. Sedan använde han sitt konsekvenstänk när han blev tvungen, pga att du talade klarspråk. Bra att ni inte drog ut på så-hemligt-att-det-nästan-är-overkligt-flirtandet. Du lade korten på bordet. Han drabbades av den kalla verkligheten. Du går vidare och slipper ödsla mer tid än nödvändigt. Som du skriver, vad ska du med en gammal gubbe till. Kram

Tack för ditt inlägg ❤️ Ska försöka ta till mig det du skriver. Allt beror väl på låg självkänsla tror jag, men det är ju lätt att skylla på också. Min sambo har stöttat mig så mycket på alla sätt han kan men tror aldrig han sagt typ ”vad bra att du inte dricker, bra jobbat”. Han säger mer ”du kan inte dricka” och ”du får inte dricka”. Blir en form av negativ förstärkning. Men det är inte hans fel, han har gjort allt han förmått på sitt vis. Jag måste tänka i positiva banor och inte bara ”får inte dricka, får inte dricka”. Försöker jobba med att se det som att nykterheten är en slags present till mig själv, att det är något positivt och inte en uppoffring. Om man går omkring och tänker att man går miste om mycket när man inte dricker blir det helt fel. Att vara nykter ger energi, öppnar nya dörrar etc.

Jag erkänner för min sambo att jag är en alkoholist, det gjorde jag inte innan. Men han verkar tycka att jag lovat samma saker alldeles för länge med samma otillräckliga resultat. Jag går under om han lämnar mig. Älskar honom mer än mitt eget liv. Känns dumt att utrycka sig så men det är så jag känner. Han är mitt allt.

Tack o välkommen själv.

Måste säga att läsa här o lyssna på alkispodden gör mig motiverad o får mig att inse att även om mitt drickande inte lett till några allvarligare konsekvenser så har jag många typiska missbruksbeteenden. Det gör också att jag tänker att dricka måttfullare skulle uppta allt för mkt tid o tanke för mig o att det nog är bättre att avhålla mig helt.

Grattis!! Jag är inte helt frammevid beslutet än men har inte druckit sen i lördags och har inga planer på att dricka den närmsta tiden. Plöjer alkis-poddens avsnitt o känner igen mig i långt o mkt vilket gör att beslutet att sluta helt blir klarare o klarare i huvudet...

Jag läser ikapp litet här... Det som slår mig är att du verkar vara så hård mot dig själv. (om jag tolkar in för mycket ber jag om ursäkt). Det finns liksom den undertonen i dina inlägg. Du tar på dig skulden för sambons mående och liv. Känner dig misslyckad för att du inte ”lyckats hålla honom lugn”. Du känner dig larvig som skriver svar i andras trådar... Vem har lärt dig att allt som händer under solen är ditt fel och att du bör känna skam och skuld för allt möjligt och omöjligt? Den personen har i vart fall gruvligt fel! Det är storsint av dig att du månar om sambons mående i den process du går igenom med dig själv, men hans beteende (kontroll, kasta saker, vredesutbrott) kan aldrig någonsin vara ditt fel eller ditt ansvar. Jag lovar. Och jag är säker på att alla svar du orkat skriva i folks trådar har värmt mottagaren. Ibland tycker vi olika. Ibland ger vi knasiga råd som inte funkar. Det viktiga är att när du svarar i någons tråd känner sig den personen sedd och lyssnad på. Kanske är du den enda människan som sett och lyssnat på flera dagar. Kanske var det just ditt svar som värmde såpass att den personen orkar kämpa litet till. Sträck på dig och håll huvudet högt. Du gör något bra. Och du är nykter. Bra jobbat!

Hej igen Troja. Det är jobbigt och känslomässigt när man ska ta beslutet att lämna någon man har känslor för. Jag kämpar ju också. Men jag vet att jag inte blir frisk förrän jag lämnat och släppt mannen. Och jag är ju på väg åt rätt håll tror jag.
Vet inte om jag frågar det, men har du gått och pratat med någon om din situation? Det kan lätta. Man kan få många goda råd.
Har just nu varit och pratat och det känns så skönt.

Japp, precis som jag känner (är på min femte dag). Glädje känner jag nog lite, men mest trots "-Som att jag inte skulle kunna sluta? Ha!" Men det är bara ett försvar mot att jag känner mig så liten, så liten..
Men glad blir jag i alla fall av att fler har hittat hit så att jag inte behöver känna mig så förtvivlat ensam.
Så varmt välkommen!

Jag är också väldigt ny här men upplever redan att det finns så mycket stöd och klokskap att hämta på forumet.

Att vi alla sitter i samma båt/är i samma situation och kan ge varandra råd. Visst, en del har kommit längre andra lika nya som jag (jag har kortare tid som nykter än du). Jag har läst en massa trådar för att hitta tips och råd och kände från början att jag inte kunde svara för att jag är så färsk. Men så dyker det upp inlägg som berör och jag kan inte låta bli att svara på. Alla, inkl du och jag, har ju erfarenheter med sig från livet och olika synvinklar på olika frågeställningar. Som jag ser det är det det som man kan bidra med samtidigt som man själv får stöd och hjälp.

Nu känner jag mig lite fånig för att jag skriver så mycket svar på andras inlägg, delar med mig av tips och råd fast jag själv är i en likande situation... vill inte att någon ska tro att jag tror allt för gott om mig själv. Men att ge andra råd hjälper även mig (kanske egoistiskt men sant). Har ingen bra dag idag...

Jag får också sådana tankegångar efter att jag druckit alkohol ett tag, vet till slut vaken upp eller ner och hela livet känns så märkligt på något vis! Du är inte ensam! Rekommender alkispodden och vissa avsnitt av fyllepodden är bra tycker jag!

Finns det någon vän eller familj som du lan prata med? Kanske någon som kan komma hem och bo med dig medan det är som värst? Det du upplever borde hå över på några dagar men det finns som sagt abstinens som är direkt farlig och skadlig för kroppen. Bra tycker jag att du sjukskrev dig, man är inte i varken fysiskt eller psykiskt skick att jobba när man mår så, försök att vara snäll mot dig själv och ät och drick bra saker, ta vitaminer. Kanske komma it på en promenad om du orkar?

Jag har legat på MINST en liter vin Per dag!!
När jag försöker trappa ner så svettas jag som ett djur på natten!
Känner konstiga ryckningar i kroppen....
tänk om jag får DT??(
Jag är rädd här!

Och så står man där...
med vaggande glas i grillens sken.
- vad trevligt!
- vad fin du är ikväll!

Allt ska vara så jävla socialt.
Hatar det.

Sjukskrev mig idag.
Fick läkaren på vårdcentralen att tro att jag var ”utbränd”.
Det kanske är både ock.

Men känner att jag måste bara vara hemma för att rida ut det här

Ja... Ibland önskar man såklart att man haft alkolås och alla möjliga skydd på allt man äger för att slippa all den där ångesten när man knappt vet vad man sagt och gjort.

Månaders fylla är inte att leka med när man druckit hårt i många år. Fortfarande är mitt råd. Beroendecentrum eller sjukhuset borde kunna hjälpa dig en natt åtminstone. Ångestdämpande kan också vara bra om du nu beslutar dig för att kliva av.

Dag 1 det känns som både läskigt och sorgligt med blandning av glädje att tagit steget att välja bort Alkoholen

Tack snälla ni <3
Även fast det inte är ett misslyckande så kan jag inte låta bli att känna mig själv ”misslyckad”
Jag har gjort så mycket dumt under mina ”fylleperioder”
(Varför finns det inte alkolås på mobiltelefoner)
Jag har väl supit ohälsosamt i 10 år kanske?
Men dom senaste månaderna har varit förjävliga.
Var och varannan morgon, så ligger jag och funderar på vad jag sa igår... vad skickade jag för sms... och vem ringde jag???

Det stoppar inte med en flaska vin utan snarare en halv BIB...

Det är bra att du sätter ord på det du känner och upplever just nu. Vi är nog ganska många inne på detta forum som varit i precis samma situation. Det lustiga är att hela situationen ger mig kalla kårar för jag känner hur jag hade det precis just då jag med.

Det är inget vidare att rida ur den abstinensen själv då det kan få komplikationer. Jag var också för stolt, förnekade in i det sista men dagen jag rev murarna och tog steget är fortfarande det bästa jag gjort.

Om det finns ett beroendecentrum där du bor är iallafall mitt råd att du ringer dom så kan dom hjälpa dig.

Ett samtal kan det vara värt. Du ska inte känna skam för att du tar ansvar!

Kanske du kunde fråga centret hur dom brukar göra i sådana fall, vart man kan vända sig för att sonen ska få sina rättigheter tillgodosedda när pappan inte vill kännas vid problemet? Du kan inte vara den första som kommer till dem och ställer frågan. Men ja tyvärr generellt ska bägge godkänna om vårdnaden är delad, hur fel det än blir många gånger i just dessa fall.

Gratis till dina dagar!
Verkligen. Jag hoppas nog att du någonstans stärks av varje dag som går och du stannar kvar i din nykterhet.

Det är fortfarande tidigt men varje dag som du övervinner är ju faktiskt en vinst. När man ligger på sådana mängder som du pratar om på slutet så är det nog dags att försöka bryta mönstret och det gör du nu.

Helgerna rullar på, allt ser likadant ut och alkoholen kanske bara ger en mer och mer ångest. Det är helt enkelt inte värt det.

Jag kan rekommendera dig att iallafall ge AA några chanser. Du får träffa nyktert folk som precis som du sitter i samma båt.

Dina gamla vänner ska du nog vänta lite till. Få några nyktra veckor kanske. Man stärks av att vara nykter. Sedan kanske inte det där samtalet känns så jobbigt som det kan göra just nu.

Med darrande händer står jag och klämmer ur de sista dropparna ur veckans vindunkar.
4 blev det denna gång.
Lite lustigt ändå.
Jag - en kvinna i karriären, står och sörplar bag-in-box och tar en folköl som återställare för att jag är rädd att få kramper?
För att jag druckit för mycket....

Har helt och hållet abstinens...
Jag har googlat...

Men hur allvarligt är det?
Hur långt har det här gått??

Sommaren har varit en långvarig fylla för mig.
Varje dag. Trots att jag jobbat, ingen semester.
På nätterna nu vaknar jag genomdränkt i svett...
Drömmer konstiga drömmar.
Men bara när jag försöker trappa ner.

Idag har varit en nykter dag tills nu.
Jag har ju bara en hiss ner till bottenplan och sedan är det gatan över till ”gröna skylten” ...
Jag vet att det finns hjälp att få, men vågar inte riktigt?
Dömande människor som ska granska mig.

Här är jag nu, i forumet för alkohol beroende.
Känns konstigt, naket, men samtidigt skönt att få skriva av sig.

Med darrande händer står jag och klämmer ur de sista dropparna ur veckans vindunkar.
4 blev det denna gång.
Lite lustigt ändå.
Jag - en kvinna i karriären, står och sörplar bag-in-box och tar en folköl som återställare för att jag är rädd att få kramper?
För att jag druckit för mycket....

Har helt och hållet abstinens...
Jag har googlat...

Men hur allvarligt är det?
Hur långt har det här gått??

Sommaren har varit en långvarig fylla för mig.
Varje dag. Trots att jag jobbat, ingen semester.
På nätterna nu vaknar jag genomdränkt i svett...
Drömmer konstiga drömmar.
Men bara när jag försöker trappa ner.

Idag har varit en nykter dag tills nu.
Jag har ju bara en hiss ner till bottenplan och sedan är det gatan över till ”gröna skylten” ...
Jag vet att det finns hjälp att få, men vågar inte riktigt?
Dömande människor som ska granska mig.

Här är jag nu, i forumet för alkohol beroende.
Känns konstigt, naket, men samtidigt skönt att få skriva av sig.

Skriver av mig

Jag vet att jag inte kan släppa honom.
Det som känns mest är att om jag gör det kommer han söka en ny. Jag är absolut inte redo för att få veta om och när han vart med någon ny... inget han gör på en kort tid men eftersom han lever som han gör, är ute o dricker, träffar likasinnade eller tjae... de är ute den dagen han är så är det lättare att gå hem med någon på fyllan för han.

Jag måste vara beredd på det om jag sätter gränser för hur vi ska ses. Ses vi utan fysisk kontakt så kommer han söka det på annat håll, och det är just där skon klämmer... jag klarar inte det!!!!

Men jag är trött på hur han är o lever.
Jag vill ha ett rent liv och han vill ha ett ohälsosamt. Jag har vänner som dricker som han men det påverkar inte mig på samma sätt eftersom det inte är känslor och fysiskt mellan oss. Att ha det så med han, det skulle jag vilja ha men då måste jag acceptera att han är med nån ny...

Som det är nu är det bara han och jag som har fysiskt, och det finns inga andra och det har vi sagt att ingen vill ha det med någon annan och det skulle vara som att vara otrogen då. Vi har lovat varandra att hålla oss till varandra även fast vi inte är ett par utåt

Att du är här igen visar på en vilja bara det. Hoppas du fick det break du behövde och att du inte känner att det var förgäves.