Senaste kommentarerna i forumet

Vad fint att du har hittat hit trots att du bor i Finland. Du berättar på ett tydligt sätt hur det har varit för dig. Du är medveten om att du inte har ansvar i din pappas val och du kan se hur du tidigt fick ta mycket ansvar på grund av att du växt upp med hans drickande.
Nu ser du framåt och funderar på vad du vill ge dina barn i framtiden, när det kommer till värderingar, hur du vill prata med dem om alkohol och hur du ska berätta om din pappas alkoholproblem.

Du är en omtänksam person och det hörs att detta är något viktigt för dig. Att du formulerar här hur det är för dig ger oss chansen att ge dig stöd. När det kommer till barn är det generellt bra att prata ärligt och öppet även om det kanske handlar om ett alkoholberoende. Exakt hur man säger är ju lite upp till var och en, och om man pratar om det också såklart.

Hur mår du själv nu? Och vad behöver du för att få ta hand om dig själv nu i första hand?

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

..och för tröst att jag inte är ensam.
Har läst att många här lyssnar på Alkispodden, ska leta upp den. Sen har jag inte ens tänkt på att man kan sätta på något att bara lyssna på när man pysslar runt. Snacka om att man blivit enkelspårig och bara tänker vin som lösning på det mesta... :-/

Jag ser en del på forumet som skriver: "jag vill kunna dricka 2-3 glas" eller "jag vill kunna ta en öl på verandan" etc. Det är intressant att på något sätt så måste vi alla vara medvetna om vad vi gör på den här sidan, varför vi ens kom in här och vad alkoholen har gjort med oss och våra liv. Att först skriva (generaliserar nu) "alkoholen har förstört relationer/jobb/hälsa/liv" men att sen i nästa inlägg vilja dricka 2 glas vin till helgen. Alkoholen är beroendeframkallande! Det är därför vi vill fortsätta dricka. Jag förstår såklart eftersom jag också tar återfall efter återfall även fast jag vet vad alkoholen gör med mitt liv.

Men att kunna "lära mig" dricka ett par glas låter det som en mardröm, ärligt talat. Jag kommer ALDRIG kunna leva så. Det är allt eller inget för mig. Antingen så tar jag konsekvenserna och försätter dricka som jag gör eller så lever jag ett nyktert liv. Jag har aldrig försökt att moderera mitt drickande för att jag vet att det är lönlöst. Jag dricker för att bli full, det är mitt mål varje gång jag dricker liksom. Tycker inte ens det är särskilt gott. Jag vet att när jag tar det första glaset så kommer jag fortsätta dricka hela kvällen/natten och sen vakna upp nästa dag med en bakfylla. JAG VET att dagen efter är förstörd - varje gång. Ändå så dricker jag för att på något sätt har jag accepterat att det här är jag och såhär blir det. Det är extremt mycket lättare att avstå - även om det också är skitsvårt såklart!

Alla har vi våra personliga resor, jag vill inte trampa något på tårna. Bara något jag tänkte på.

Dag 4 idag... en dag i taget.

Du har hittat hit, kanske läst runt en del och även startat en egen tråd. Bra gjort! Du beskriver en tuff situation du varit i länge, det är tungt att leva bredvid någon som dricker på det sätt du beskriver och dessutom blir elak och ändrar sin personlighet då han dricker mycket.

Det hörs att du är medveten om att du inte vill ha det som det är nu om det fortsätter som det gör, att du inte vill fastna i en relation som är destruktiv.

Du har försökt prata med honom och funderat på andra sätt hur du kan försöka få honom att ändra sig.

Utifrån det du beskriver låter det som du gjort det du kan för att försöka påverka honom. Det är sedan upp till honom om han vill göra en förändring eller ej. Oavsett vad han väljer, hur vill du ha det? Hur ser det ut med stöd och hjälp för dig?

Fortsätt gärna skriva och läsa här, ibland behöver man skriva flera gånger innan man får svar.

Hoppas du hittar något här på forumet som blir hjälpsamt och modigt och klokt att du berättar hur det är för dig!

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Första veckan var jag vinglig, hade yrsel och skakningar, rejäl abstinens. Sen lättade det sakta men säkert. Nu på dag 24. Det kommer mer energi!! Man får stå ut ett tag.
Jag har inte städat eller tvättat utan nåt att dricka på flera år ? De senaste veckorna har jag lyssnat på Alkispodden istället för att ta ett glas till hushållsgöromålen. Det ger ju inte fysisk energi som alkohol... men det ger mental energi, igenkänning och några skratt.
Lycka till ?

Åh du, jag vet och känner igen mig mycket. Med alkoholen fick jag plötsligt energi, lugn och struktur i huvudet. Saker jag stirrat på med missmod hela veckan blev plötsligt gjorda. Jag märker dock att nu när det börjar närma sig två veckor så blir jag sakta piggare och mer initiativrik. Sen tror jag också att det finns en annan aspekt: Vi luras att tro att alla andra har så mycket energi och klarar så mycket eftersom alla bara visar en tillputsad bild på Instagram osv. Sanningen är nog att de flesta har dåligt med energi efter en arbetsdag.

Va bra du har det, du är ju definitivt bäst på det du gör på ditt jobb ??
Har hänt mycket i den här skallen de här första veckorna. Hittar lite av mig själv, och kommer väl hitta mer och mer hoppas jag.

Angående att känna sig värdelös.. I vanliga fall dricker jag på det, och låter känslorna eskalera eller förträngas. Kanske också komma på nån briljant idé på fyllan hur jag ska lösa eventuella problem ?

Men som nykter känns det där onödigt. Var mest ett konstaterande av hur jag kände igår och jag orkade inte ens älta det med mig själv. Och rätt vad det var, lite senare igår kväll började jag förstå var känslan kom ifrån..
Igår pratade jag och en kollega om situationen på jobbet och jag både berättade om vissa saker jag var osäker på och påpekade några ohållbara situationer vi står inför. Och hux flux satte hon sig ner och fixade och planerade om. För hon höll ju med mig. Även fler kollegor har reagerat på hur det ser ut så fler var med på tåget.
I och med dessa ändringar så här jag fått det mycket enklare (och ett par fördelar) och det får mig att känna mig värdelös... Någon annan var räddaren i nöden medan jag bara tog emot dessa positiva förändringar... Jag har oerhört svårt för att be om hjälp och ta emot hjälp kan jag ju erkänna.

Ser jag LOGISKT på vad som hänt här så kan jag se att de flesta faktiskt fått det enklare ?. Rätt man på rätt plats och bra för verksamheten! Min roll fick ju ändå vara att peka på vissa brister medan någon annan fixade lösningen, och resten var på. Bra samarbete ändå!

Lite enkel vardagsmagi, som har utrymme att ske när inte alkoholen styr, istället är mitt fokus på det jag har framför mig. Livet är inte alltid lätt. Men när det ÄR lätt kanske jag istället ska glädjas åt det, tacka och ta emot ?
Dag 24 blir nykter ?

Ett bra beslut att ta tillbaka kontrollen och ett lika bra beslut att söka sig hit :-).
Jag är ganska ny här, men har redan fått massor av tips genom att läsa och uppmuntrande kommentarer från andra i samma läge hjälper verkligen!
/Soffi

Tack för svar Fenix.
Helt sant att man mår lika dåligt oavsett om man dricker eller inte. Den ångestdämpande effekten, är väldig, väldigt kortvarig!
Jag är också så otroligt trött på att gömma mig och göra allt som går för att dölja. Jag har alltid varit livrädd för att bli genomskådad. Så jag kommer försöka vara väldigt mycket mer öppen med detta framöver. Alla som står en nära lär ju ändå ha begripit sen länge. Kvinnan jag delar mitt liv med har definitivt fattat problemet.

Efter otaliga försök inser jag att jag kanske behöver be om hjälp om jag inte fixar det denna gången!

Jag gör mycket gärna denna resa tillsammans med dig Fenix.

Hälsningar
/M

Var nykter även igår så nu är jag inne på dag sju.
Vaknade tidigt i morse och var hyfsat pigg men låg kvar en stund och funderade över livet och det mönster som jag nu så tydligt kan se. ÅNGEST!
Skriver ner det här så att jag inte ska glömma vilken sorglig figur jag blivit...
Jag är nästan alltid trött, har inte lyckats komma tillbaka helt efter en utmattning för nästan två och ett halv år sedan. Drack normalt, dvs 2-3 glas/helg, under första hälften av sjukskrivningen, sen har det bara blivit mer och mer. (från tidigare "perioder" vet jag att jag får energi av a)
Jag har nu oftast inga problem att klara allt som är inbokat varje dag, det är när jag kommer hem på eftermiddagen/kvällen som jag har skaffat mig ett rent sjukt beteende. Jag ser allt som behöver göras hemma men orkar inte... så jag tar ett glas vin för att få energi. Får energi och börjar pyssla med något typ städa, tvätta, fixa. Det går bättre och bättre för det går ju alldeles utmärkt att smutta på ett glas vin (eller två) till medan man hänger tvätt. När jag är klar och känner mig nöjd så fyller jag vinglaset igen för att sätta mig i soffan och slappna av, man blir ju så härligt avslappnad av ett glas. Kollar på TV eller läser en stund, sen tar jag ett glas för att kunna sova.
Det har alltså blivit ganska många glas varje em/kväll... först för att få energi, sedan för att koppla av och sist för att sova. Fy f-n vad sjukt!! Det läskigaste är bara att jag trott mig ha kommit ur utmattningen för jag har varit pigg på morgnarna och dagarna.
Nu har jag alltså slutat dricka och jag är helt utan energi igen.
Idag hade jag bara förmiddagen uppbokad och kom hem för en dryg timma sedan. Sitter nu handlingsförlamad och tittar på röran jag ställt till med senaste veckan då jag inte druckit och alltså inte orkat göra något hemma utan bara gått och lagt mig tidigare och tidigare... MÅSTE städa, men jag orkar inte och jag vill verkligen inte ha nå't att dricka.
Vad gör man som nykter för att få energi?

känner igen mig i mycket av det du skriver. Känner nu att jag spelar rysk roulett med mitt liv, och alkoholen måste bort. Finns inget positivt alls längre utom att jag somnar snabbt beroende på att jag nästan druckit mig medvetslös. Jag mår ju lika dåligt vare sig jag dricker eller inte, så varför fortsätta? Börjar inse att alkohol inte ger mig något alls längre. Jag dricker också starka starköl och har en skaplig övervikt. Vi tar tag i detta nu och följs åt! Min resa får börja i morgon eller övermorgon eftersom jag har saker uppbokade.
mvh Fenix

En fråga, 2-3 glas eller en halv flaska vin - räcker det i ärlighetens namn? Varför ta det första glaset? Testa och utmana i hur kul det kan vara utan. Du behöver ju inte vara alkoholist eller absolutist för att välja att inte dricka...

Oj vad jag skriver här, men jag upplever att det hjälper mig att hålla fast vid mitt löfte. Iallafall, i hela mitt liv har jag varit urdålig på att känna förväntansnjutning, sådär som många andra verkar göra. Jag vill istället ha omedelbar tillfredsställelse, något alkoholen bistått med. Detta innebär bla att jag är dålig på att spara, dålig på att se fram emot något, dålig på att vara i nuet. Ju mer jag har druckit, desto mer rastlös tycker jag att jag har blivit: Bäst att ha kul nu för man vet aldrig vad som händer imorgon.

Med lite klarare ögon ser jag nu att jag har missat så mycket roligt just pga detta. Innebär såklart inte att jag inte fortfarande är rastlös, men iaf liiite bättre.

Heja oss! Idag ska vi vara nyktra och känna verklig lycka :)

Efter ett ganska långt liv där alkoholen spelat en stor och ofta positiv roll har jag så bestämt mig att på allvar överta kontrollen över mitt liv. Jag har de senast två tre åren glidit in i ett dagligt drickande. Jag ägnar halva dagarna åt att planera kvällens drickande och hela kvällarna åt att genomföra det. Jag sover dåligt och min livsglädje är bara ett avlägset minne. Det är mycket jag har att finna vägen tillbaka till.

Nej, jag hade inte trott att det skulle gå så bra faktiskt...har försökt flera gånger och fallit tillbaka när jag försökt att börja dricka normalt....så den här gången är det totalstopp.
Läser ju boken Skål ta mig fan...och där skriver han att dom alkolist så kan man aldrig lyfta det första glaset...så det försöker jag att leva efter.
Sen älskar jag att läsa och fördjupa mig om olika saker, så just nu är det alkolism och annat alkoholrelaterat som jag läser om, det hjälper mig mycket för att hålla mig nykter☺

Hej alla! Har varit här under många alias de senaste åren! Sist som Zorro. Länge sedan nu så mina vänner från den tiden finns kanske inte kvar, men det hade varit roligt om så var fallet.
Mitt problem är precis som tidigare, att jag har en enorm konsumtion av starköl. minst 7,5! 2 flak i veckan och under senare tid har jag haft problem att få dem att räcka till söndag. Viktuppgång, taskig ekonomi, ångest och panikattacker är sådan som blir resultatet. Jag inser att jag måste göra ett nytt försök att komma ifrån detta. Jag inser att jag är alkolist!
Mitt förra användarnamn, Zorro, var väl valt. Jag döljer mig bakom en mask. Har väldigt svårt att tänka mig ta hjälp. Inser dock att jag kanske måste det nu!
Som så många andra här, har jag ett fullt fungerande socialt liv med bra jobb. För väldigt många kilo och år sedan var jag mycket aktiv. De senaste åren har det varit ett oöverskådligt hinder att ta tag i någon ting alls! Ångest som närmar sig panikattacker varje morgon. Vill egentligen bara dra i mig ett par öl och somna om!
Livet fungerar inte längre helt enkelt!
Börja komma upp i de åren då man funderar över hälsan också.
Detta är dag nummer ett och oroar mig för de kommande dagarna. Hur mycket abstinens kommer jag att få? Hur ska jag förklara att jag mår skit på jobbet? Kommer oron, ångest, paniken lägga sig och efter hur lång tid?
Inser att jag har några tuffa dagar framför mig och därefter ett tufft liv! För jag kommer aldrig att kunna bli en normaldrickare.

Hälsningar
/M

Och det tidigt.
Jag och dom var kring 40.

Javisst är det underbart att äntligen få känna sig lycklig☺
Jag har djupt olycklig under tiden jag drack...och det inser jag nu.
Nu kan jag äntligen se positivt på livet igen, och jag hoppas verkligen att det förblir så.
För visst kommer det upp och nedgångar...men jag tror att man är bättre rustad för speciellt dalarna när man inte väljer att gömma sig bakom ruset.
Idag ska jag också vara nykter☺

Min far och farbror dog i min ålder av alkoholrelaterade sjukdomar.
Kör antabus, campral, naltrexone, stesolid.

Men har problem. Är periodare.

Idag tänkte jag tanken att jag kanske kan överleva med att röka gräs nån gång i veckan istället för att ha det som nu.
Jag har ett väldigt starkt sug som jag då och då inte kan stå emot....

Jag hittar den inte...
Heter den missbruks podden tro?
Må gott

Vet du, jag tänkte precis som du förut. Ska det bara vara måndagar och tisdagar nu? Det är ju suuuupertråkigt! Men vet du vad: det är bara alkoholen som snackar. Livet var svinkul när du var barn innan du började dricka. Rolighet har ingenting att göra med alkohol! Du behöver bara rensa ut den känslan ur din kropp och få bort de tankarna ur huvudet. Hitta något annat som är härligt! Ge det lite längre tid!
Och lääääääs. Jag tjatar, men läs "this naked mind". På riktigt! Den är så värdefull.
Mina fredagar är skitmysiga nuförtiden. Jag göttar mig i att vara en bra mamma, en fräsch och härlig fru... Och jag sitter och smuttar på god kombucha och tillåter mig kanske att äta lite mer chips eller godsaker också. Med tanke på hur många kalorier jag sparar in på alkoholen jag inte dricker....
Kram!

Du har varit nykter en längre tid och beskriver att det inte fortsatt gå som du vill.
Berätta gärna lite mer hur det är för dig just nu, vad som skulle vara hjälpsamt för att kunna fortsätta på det spår du själv valde, om du vill. Att skriva här var kanske ett steg på vägen mot det.

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Fint att du är här och skriver och läser, kanske som ett steg i att börja ta mer hand om dig oavsett hur han väljer att göra en förändring eller ej. Jag ser att du startat flera trådar och har fått mer respons i dina andra. Det låter som detta är något hjälpsamt för dig.

Vet inte hur det är för dig, för många anhöriga är det vanligt att fokusera ibland kanske lite för mycket på hur det går för den andra personen, att ens mående är är helt avhängit av det. Många är då hjälpta av att försöka jobba med att hitta sätt att oavsett hur det går för den andra börja stärka sig själv, tillåta sig själv att må så bra man kan på olika vis. Hur tänker du kring det?

Bra att du är här, modigt och starkt att du tar steg att berätta hur det är utåt.

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

och sätter igång olika proseccer i oss, här på forumet. Jag får också insikter och hjälp av att läsa era trådar som öppet och naket skriver om tankar och kampen mot beroende. Det verkar som att många av oss har ett medberoende i botten och jag antar att statistiken visar detsamma.

Tack Femina, Kristina78, Mirabelle G S och Fina Lisa för era inlägg. De värmde verkligen och tårarna kom nerför kinden, så jag kunde inte ens se texten. Tack. ??????

Fina Lisa, du får skriva hur mycket du vill på min tråd. Jag hoppas innerligt att din son får stöd att bryta sitt läkemedelsberoende och jag beklagar att du förlorat en syster i beroendesjukdom. Min yngsta syster är också beroende av läkemedel för att orka leva. Varje morgon tar hon en hel arsenal med piller för att hålla sig frisk. Utan dem skulle hon inte orka leva och vi är tacksamma att hon finns kvar hos oss. Mamma fick henne sent i livet och hon är jämngammal med mina barn. Jag har varit som en extra mamma för henne.

Jag hamnade på ett program på SVT och hann se kort en intervju med Anna Takanen. Hon har skrivit en bok som kommer ut nu i höst och andra/tredje generationens krigsbarn. Jag tror att den är jätteintressant för oss som har den bakgrunden. 16:12 min in i programmet

https://www.svtplay.se/video/23469738/sverige/sverige-sasong-22-avsnitt…

Jag har nu sett/lyssnat på hela intevjun och det var så starkt känslomässigt. Jag ska köpa boken så snart den kommer ut 18/10.

Önskar er en fin onsdag!