Senaste kommentarerna i forumet

Så himla bra! Att du redan kommit en bit. Det vore fantastiskt om du hittar en bra terapeut att fortsätta med. Ovärderligt. Jag har liknande problem med självkänsla, oro, vånda över andras tankar, tvång/kontroll... dessa saker behöver vi komma till botten med. För att lösa upp och leva fria.
Håll ut!! Du är på väg!
??‍♀️?

VaknaVacker, de jag har provat och tycker är goda är Captain Kombucha, främst Ginger lemon. Raspberry är ok, men känns lite sötare, så det beror på vad man uppskattar. Det finns flera smaker, men inga som passar mig. Kombucha är inte billig, men jämfört med alkohol, så...

Hej VaknaVacker!
Det är väll lite upp & ner just, men överlag så är det bra..
Har varit grymmt sugen på att ta en öl eller två, har funkat. Men dt är jäklar i det tufft..
Hur är det själv?

En riktigt bra morgon. Är tyst i huset och jag får dricka kaffe i lugn och ro, scrolla igenom diverse internetsidor, tända ett par ljus och fortsätta läsa boken jag beställde efter tips här på forumet: "Tänka klart" av Annie Grace. Har kommit några kapitel in bara men den verkar riktigt intressant. Gäller att läsa sakta och verkligen ta in det som står, är ju annars en snabbläsare men det krävs att man är vaken för att kunna tillgodose informationen på bästa vis. Har höga förhoppningar om att polletten ska trilla ner även för mig.

Har nu gått in i sjunde vita veckan ?. Känns bättre och bättre men dålig sömn, stress och hormoner är mina värsta fiender. Hoppas jag kan luta mig tillbaka på en längre tids nykterhet när nästa attack kommer, tappar ju fokuset helt och litar inte en sekund på mina impulser under de influenserna.

Är nu klart att det blir en skidresa med familjen på sportlovet med. Så here we go again. Borde vara enklare den här gången även om vi ska dela stuga med en annan familj där föräldrarna är glada i alkohol...

Vi har umgåtts mycket med dem genom åren och känner varandra väl. De vet om att jag mått dåligt så klart efter allt som varit och även att jag nu hållit mig från drickandet dessa veckor. Fick ändå känslan att de (mamman som jag pratade med) blev besviken när jag sa att jag tänker vara nykter. Och jag förstår reaktionen till 100%. Om jag hade varit i hennes läge så hade jag garanterat reagerat lika med "och det säger du nu, då kunde vi ha åkt med en annan familj, åh nej, vem ska jag dricka vin med i backen, på kvällarna osv. Hur kul är det att ha en nykter med i sällskapet som ska vara stel och präktig och komma ihåg allt som sägs osv osv..."

Jag vet inte ens hur jag ska hantera hela den här situationen, att framstå som en trist gråsugga som blockerar glädje och förstör andras semester. Jag är också medveten om att de borde dra ner/upphöra med deras eget drickande och att jag nu blir en påminnelse om vad de egentligen borde göra. De vet och jag vet men ändå hamnar skulden hos mig och jag känner den fastän jag vet att jag inte borde.

Det får gå som det går med surheter och besvikelser, jag kommer vara nykter och ha skitkul med ungarna! Blir fylld med sån enorm glädje och värme när jag tänker på dem skrattandes i snön.

Och där kommer hon (den andra mamman) säkert känna sig träffad och tänka "jaha nu ska hon vara en så mycket roligare/bättre förälder med..." Det kommer oundvikligen bli så för jag känner henne som jag känner mig själv. Förhoppningsvis bidrar de tankarna/känslorna till att hon känner nån sorts moderlig tävlingsinstinkt och anstränger sig för att vara en bättre förälder själv. Hoppas m a o på en positiv kedjereaktion. Det kan hända!

Det känns så energikrävande att ens behöva ha såna här tankar inför en semesterresa. Men de är nödvändiga och reella. Dessutom behöver jag förbereda mig mentalt på alla möjliga lägen som kan uppstå. Skillnaden motför förra resan då jag var orolig för att inte kunna hålla mig nykter, är att jag bekymrar mig mer för hur jag ska kunna försvara mig inför andras åsikter. Det har alltså skett framsteg i nykterhetsprocessen.? Men knappast läge att slappna av och tro att jag är immun mot alkoholbegär.

Får försöka ha ett fågelperspektiv på den här resan. Det är en sak vi gärna gör varje år och då även en punkt som ska hanteras, liksom högtider, myskvällar, grillfester mm. Det kommer att bli ett "första nyktert" av allt med alla känslor, funderingar och oro. Tack för det här forumet som hjälper mig att ventilera dem och sätta ord på sånt som maler i innanför. ?

Och tack till Se klart och Andrahalvlek för era inlägg och tips. Fy f-n vad vi är bra som verkligen strider för ett bättre liv! Det gör vi alla härinne på ett eller annat plan. ?❤

Charlie, många långa år av dividerande med sig själv, ofta efter minnesluckor och ångest efter utekvällar. Det långvariga slentrian-drickandet som tar över mer och mer då det inte är så många utekvällar nu för tiden, är lättare att vifta bort. Men det är lika destruktivt för måendet. Mitt första mål är att hålla uppe helt mån-fre nästa vecka. Jag lovade min terapeut det och det är lättare att hålla löften till andra än sig själv.

Kram

God morgon och tack andrahalvlek. Bra idé med kökstjänsten. Jag är inte helt oäven i köket så då blir det aningens lättare. Tänkte att jag skulle skissa lite på någon form av meny så att jag får annat att tänka på. Till huvudrätt blir det nog oxkind, som jag gjort några gånger. Får koka en hel dag i lergryta med en massa godsaker och en flaska rödvin. Blir otroligt mört och brukar vara uppskattat. Till det lite stampat mos. Problemet är att få tag på råvaror. Jag bor på landet så jag får se om man kan beställa i den lokala affären.

I natt jag har jag sovit som en "medvetslös" och jag har förmodligen väldigt mycket sömn att ta igen. Just nu vräker regnet ner och jag tror inte att det blir så mycket utomhusaktiviteter. Måste lära mig att ta det lite lugnt emellanåt. Det är också en form av "träning".

Ha nu en fin lördag allihopa i ruskvädret.
Tjalle

Jag känner igen mig i så mycket du skriver JoYo och det låter så klokt att skynda långsamt men det är så otroligt svårt. Mindfulness är något av det värsta och mest ångestframkallande jag vet (kan inte andas om jag försöker mig på någon dylik aktivitet). Jag har också stressat fram massa diagnoser och i princip lagt orden i munnen på den terapeut jag träffat ett tag nu för att bli klar snabbt och inte vara till mer besvär. Vi har kommit en bit på vägen och nystat i mitt inre en del - mycket handlar om väldigt låg självkänsla, orimlig prestationsångest, överdriven oro kring andras tankar om mig och en del tvångstankar. Han har hjälpt mig få upp ögonen för hur hårt jag slår på mig själv (i princip i varje mening jag säger...) vilket jag inte såg innan. Så en liten bit har vi kommit men jag skulle behöva verktyg för att hantera det framåt. Nu ser jag men vet inte hur jag ska hantera det. För mig har även detta känts som ett misslyckande men jag ska försöka se på det långsiktigt. Tyvärr får jag snart inte gå till terapeuten längre och dessutom verkar vi inte komma så mycket längre. Jag vill hitta en bra terapeut att bekosta privat, annars känns det jag påbörjat ogjort.

Kram

Det är bara att skriva på! Något svammel såg jag inte susen av i ditt inlägg. Läs och skriv. Som flera många redan sagt här så är vi många här som fattar precis hur du har det. Att dra ner eller att sluta helt och dricka tar tid av förberedelser. I bland lång tid kantat av återfall. Jag har bestämt mig för att sluta helt efter hundratalet försök att dra ner under 10 år. Inte värt att hålla på att dividera med sig själv om alkohol eller inte. Lättare att bara säga nej tack så kan fokus ligga på det viktiga i livet i stället! Mina tankar bara.
Charlie

Jag läser i ditt inlägg att du redan har flera strategier ju! Slå bort tanken på vin när den kommer. Tänka cafe i stället för pub osv.

Jag rullar på just nu. Vet inte om du har läst min tråd? I vilket fall har jag mycket tankar kring barnen, särskilt det ena, som jag dricker på. Det senaste är att jag försöker jobba på att släppa de tankarna efter kontorstid. Precis som jag gör med jobbet. Vila och ta pauser är en annan strategi. Stressen är inte vår vän i arbetet mot ett nyktert liv. Jordnötter och bubbelvatten går det åt mycket av här nu. Jag har pratat med några vänner. Sagt som det är, även berättat lite om mina mörkaste erfarenheter av alkoholen. Fått enormt fint gensvar från de jag berättat för. Börjat träna. Börjat virka. Ja, det är mycket jag jobbar med. Det gör säkert du också, bara det att man inte alltid tänker på allt man egentligen gör. Sätt det gärna varenda strategi du kommer på, på pränt här på forumet. Hjälpsamt för dig själv framförallt men säkert även för andra!
Kram!

Tack för ert engagemang! Skönt att det finns folk som bryr sig om främlingar. Jag känner mig alltid som en som inte får gnälla (när jag försöker prata om dessa saker med mina närmaste så känns det som att ingen riktigt svarar, nästan en overklighetskänsla - hittar jag bara på eller tycker de jag är tjatig/gnällig? Det kanske inte är så allvarligt? Det finns miljarder människor i världen som har det så mycket svårare osv osv). Det känns bra att bara kunna skriva utan en dömande ”lyssnare”.

Jag går på alkoholmottagning men tyvärr har det ännu inte hjälpt mig att dra ner på drickandet. Min största ångest/panik slår ju till när jag inte är där och det är i dessa stunder som jag får ett desperat behov att prata med någon. Men då finns det aldrig någon där. Jag ska försöka använda detta forum för att skriva av mig i dessa stunder.

Strax innan jul fick jag rätt kassa värden på mina alkoholmarkörer vilket på något sätt blev ett bevis för att jag faktiskt dricker för mycket, på riktigt. Även om man redan vet det så får man det svart på vitt. Efter lite julledigt klarade jag en hel vit vecka och var väldigt stolt. Så snart jag berättat den glada nyheten för min kontakt på mottagningen så gick jag hem och firade med ett glas vin. Så himla puckat, klart man vet det. Men det hjälper inte att man vet. Alkoholen är en så stark magnet - när man ska fira, när man är stressad, när man är orolig, när man är deppig...ja ni vet ju. Hur som helst så slog slentriandrickandet igång igen och de senaste veckorna har jag kännt mig väldigt sliten. Det tar ut sin rätt att jobba hårt, ta hand om barn och sedan varva ner med några glas för mycket varje kväll.

Det här blev ett svamligt inlägg. Men som många av er tipsade om så bara skriver jag. Det gör att jag åtminstone får ur mig några tankar som svamlar runt i huvet.

Tack för att ni finns där ute!

46 dagar i friheten! ?

Idag svarade jag en ny människa här på forumet. Mitt svar blev en lång sammanfattning av min lilla kamp.

Jag kopierar in en del av mitt svar här, för att sammanfatta och påminna mig själv:

Jag är 40 år, med hög prestationsångest på alla sätt, tre barn, man, hus, bra jobb, hela fasaden.
Under min fina fasad döljer sig fruktansvärd ångest och trauman.
Jag har druckit mycket och destruktivt. Galet, destruktivt, men ingen har fattat, bara trott att jag ”inte tål alkohol så bra”. Försökt sluta många gånger med viljestyrka ”nu jävlar ska jag inte dricka”.
Och fallit tillbaka lika många gånger. Huvudsaken är att viljan finns där. Man får resa sig och söka nya strategier. Jag har läst massa böcker, hjälvhjälp, neuropsykologi. Mindfulness, träning, mm. För ett år sen fick jag kontakt med en terapeut som jobbar med alkoholmissbruk. Vi började nysta. Och nysta. Det gick upp och det gick ned med måendet och drickandet. Nu, efter ett år hos terapeuten har jag kommit en bra bit på vägen inifrån, och lyckats vara nykter i 46 dagar nu. Med liite viljestyrka men mest lust att ta hand om mig själv, att inte vara destruktiv, inte gå ”all in” i allt. Vi har verkligen grävt på djupet och gått igenom mitt liv. Jag har förändrats. Blivit mera jag. Och mindre ”vara perfekta fasaden och till lags”.

Jag inser äntligen att det inte finns snabba fix i livet. Jag har varit snabbast med allt, väldigt effektiv, så pass att jag försökt analysera fram en diagnos.?
Vi ska tillåta oss att vara långsamma, ha långsiktiga mål, inte få panik och fixa oss själva här och nu. Tillåta oss att känna alla känslor, våga vara i obehaget, lyssna inåt. Varför reagerar kroppen? På vad?

Vi måste ta våra egna steg mot nykterheten. Ge dig tid! Se tillbaka, den långa tiden av missbruk, behöver lång tids läkning och återhämtning i lugn och ro.

Igår hade jag sug efter alkohol. Jag stannade i känslan. Lät den vara där. Den gick över. Som en våg av lust att slappna av, dämpa obehag i kroppen, bli lite fnissig. Jag vet att fnissigheten knappt infinner sig mer av alkohol. Kanske i 10 minuter. Sen skulle sjukdomen ta över. Meeeer, meeer, begäret skulle ta över. Galenskapen skulle svälja mig. Mitt jag skulle sjunka djupt ner i svart helvete av ångest.

Dit vill jag aldrig mer. Det är inte värt 10 minuter av fniss eller dämpning.

Det finns så mycket annat som ger långvarig skön känsla i kropp och själ.

För mig är det träning, konst, promenad.
Vad får dig att njuta i själen?
???‍♀️?

Läser om min dröm igen. Tänker att det kanske är så enkelt att min nya vän är Jag själv? Coolt att drömma i så fall. Att jag känner lycka och samhörighet med mig själv. Bättre kan det väl knappast bli tänker jag....

Lite tråkigt i dag då min 14-åring blivit sjuk. Vi har sedan länge planerat gå på matinéshow i dag. Det har blivit mitt sätt att få egna stunder med 14-åringen. Att boka oss då och då på något kul som bara vi gör. Men det funkade inte i dag alltså. Nu fick jag med min granne i stället. 80 år och nybliven änkling. Blir trevligt det med.

Positivt i dag: Jag är trött i musklerna men har inte ont efter mitt extralånga spinningpass i går. Jag är inte sugen på vin. Det var ett tag sedan nu. Jag kommer vara nykter i dag. Känner stor frihet i det nyktra livet! Ser fram emot mellot tillsammans med barnen i kväll.

Fredagsmyset nuförtiden består mer eller mindre av att jag dör i soffan och i stället längtar till lördag morgon. Orkar knappt titta på TV ens. Jag och flickan kom i säng tidigt. Har sovit gott och länge. Nu te och apelsin för mig. Flickan äter pasta som är en vanligt förekommande frukost här hemma. Spinningpasset ger sig tillkänna så tillvida att jag har trötta muskler, men inget annat. Känns bra att jag inte tagit i så jag får ont. Då går ju allt i stöpet för ett tag. Nu hoppas jag att vi här på forumet får en fin lördag!
Kram!

Tack detsamma?
Hoppas du kan göra fler framsteg med ångesten. Den har så stor betydelse för livskvalite'n. Ge dig inte bara. Finns det metoder du inte provat som kan hjälpa?

Skönt du kan välja, dricka eller ej! ?Hade ovanligt mycket sug på alkohol igår. Inser det var det vackra lite vårlika vädret. En trigger förstås.
Men jag mår bra, tack! DU är grym ju, nu kör vi så det blir som vi tänkt???

Hej Charlie!
Har ingen riktigt ännu förutom att jobba bort tanken när den kommer. Det kanske är en strategi? ?
Jobbar aktivt varje dag med böcker och poddar om beroende ,det hjälper mig .
Tänkte på sportlovet åka bort och tänkte ta tåget . Första tanken : mysigt, läsa bok och sedan gå till resturangvagnen och köpa rött vin... kan nu känna huuuuur gott d skulle vara o sitta skönt o låta berusningen komma och titta ut genom fönstret !
Istället för att surfa vidare på den tanken försöker jag slå bort den och byta ut vinet mot kaffe o njuta av det ..

Fick en aha grej häromdagen . Var ute o gick o tittade in på ett café o tänkte att d skulle vara mysigt o sätta sig och ta en fika . "Vanliga jag " brukar titta in på barer och tänka vad mysigt och ta ett glas vin.
Jag tror att jag kommer få andra aha upplevelser ju längre tiden går utan alkohol. Vill byta ut tanken : åhh sol, sitta på uteservering o dricka rosé mot : åhh, sol, sitta på kajen och äta glass ?

Hur går det för dig Charlie?
Kram !

Visdomsord från dig bo1995! Härligt att du kommer in här i forumet med dina magiska 15 år av perspektiv. Uppskattas!
Charlie

Se klart! Du räknar upp flera grejer som du njuter av i ditt inlägg. Det är bra att lägga fokus på dessa ting. På en mer övergripande nivå finns ju det där med att du alltid kan vara klar, ren och ärlig i dina möten med familjen, inklusive barnbarnen. Oslagbart tänker jag! Det du saknar inom ramen för den s.k. "vanans makt". För att vi ska ta makten över vanan behöver vi tid. Men allt det där et jag att du vet. Kanske mest bara pratar för (och om) mig själv här :D
I vilket fall: Kram!

Se klart! Du räknar upp flera grejer som du njuter av i ditt inlägg. Det är bra att lägga fokus på dessa ting. På en mer övergripande nivå finns ju det där med att du alltid kan vara klar, ren och ärlig i dina möten med familjen, inklusive barnbarnen. Oslagbart tänker jag! Det du saknar inom ramen för den s.k. "vanans makt". För att vi ska ta makten över vanan behöver vi tid. Men allt det där et jag att du vet. Kanske mest bara pratar för (och om) mig själv här :D
I vilket fall: Kram!

Jag förstår din känsla av att vilja ha snabbare hjälp, snabbare kommunikation.
Jag är 40 år, också hög prestationsångest på alla sätt, tre barn, man, hus, bra jobb, hela fasaden.
Under min fina fasad döljer sig fruktansvärd ångest och trauman.
Jag har druckit ungefär som du. Galet, destruktivt, men ingen har fattat, bara trott att jag ”inte tål alkohol så bra”. Försökt sluta många gånger med viljestyrka ”nu jävlar ska jag inte dricka”.
Och fallit tillbaka lika många gånger. Huvudsaken är att viljan finns där. Man får resa sig och söka nya strategier. Jag har läst massa böcker, hjälvhjälp, neuropsykologi. Mindfulness, träning, mm. För ett år sen fick jag kontakt med en terapeut som jobbar med alkoholmissbruk. Vi började nysta. Och nysta. Det gick upp och det gick ned med måendet och drickandet. Nu, efter ett år hos terapeuten har jag kommit en bra bit på vägen inifrån, och lyckats vara nykter i 46 dagar nu. Med liite viljestyrka men mest lust att ta hand om mig själv, att inte vara destruktiv, inte gå ”all in” i allt. Vi har verkligen grävt på djupet och gått igenom mitt liv. Jag har förändrats. Blivit mera jag. Och mindre ”vara perfekta fasaden och till lags”.

Vad jag vill säga med mitt långa svar är att jag inser äntligen att det inte finns snabba fix i livet. Jag har varit snabbast med allt, väldigt effektiv, så pass att jag försökt analysera fram en diagnos.?
Vi ska tillåta oss att vara långsamma, ha långsiktiga mål, inte få panik och fixa oss själva här och nu. Tillåta oss att känna alla känslor, våga vara i obehaget, lyssna inåt. Varför reagerar kroppen? På vad?

Jag ber om ursäkt om mitt svar är helt fel. Jag har bara ditt inlägg att utgå ifrån och min egen erfarenhet.
Önskar jag kunde förmedla mitt budskap snabbt och enkelt. Men alla vi måste ta våra egna steg mot nykterheten. Ge dig tid! Se tillbaka, den långa tiden av missbruk, behöver lång tids läkning och återhämtning i lugn och ro.
Häng kvar här! Ett steg i taget!
???‍♀️

Tack knaskatten och miss lyckad ♥️♥️

Jag vaknade alldeles för tidigt imorse. Gick ut med hunden och drack en kopp kaffe. Sedan började jag packa saker som ska till mannens hus. Gick dit med saker också efter att mannen åkt till jobbet.

Jag ska försöka uppbåda lite ork till att fixa här hemma men först måste jag nästan vila lite. Är ju förkyld mitt i allt.

Vi umgicks allihopa i mannens hus igår. Åt middag tillsammans där. Kändes bra att vi gjorde det som en familj. Barnen tyckte till och med att det var riktigt mysigt.

Han är inte färdigflyttad än och han sov hemma hos mig inatt. Tar det successivt. Det är ju faktiskt ganska sorgligt. Mannen skojade och frågade om jag var glad men då sa jag faktiskt att jag är ledsen. Kändes lägligt att erkänna det. Han är inte ensam i sorgen över vår skilsmässa även om det här är vad jag vill.

Nu rinner mina tårar. Jag kastas tillbaka till minnen kring när vi flyttade ihop. Vi hade framtiden framför oss och jag var så otroligt lycklig. Så kär och så glad. Jag är glad för de minnena. Glad över att jag också varit lycklig med honom.

Hoppas vi kan fortsätta umgås såhär. Hoppas vi kan vara vänner. Hoppas han kommer att trivas i sitt nya hem.

Finns mycket värme här. I bland kan det ta en stund innan responsen kommer bara. Goda råd har du redan fått av de andra! Hör av dig igen!
Charlie

Det här forumet är verkligen bra. Jag hade ett behov att träffa andra som vet vad en själv går igenom, men lyckades inte finna det förrän jag hittade detta forum. Idag har jag mer en önskan om att träffa andra med samma erfarenheter som kämpar med medberoende då jag önskar ge något tillbaka. Det får ske organiskt. Jag ville chansa om just du bodde i närheten. Dessutom använder jag inte sociala medier längre.
När det gäller medicinfriheten så har det tagit en massa år att komma dit och det är inte tack vare vården att jag fann den vägen. Däremot så har jag ett mycket bra samarbete med min psykiater och jag tar alltid medicin vid behov.
Om du en dag vill sätta ut dina antidepressiva, så behöver du ha en plan för det med uppföljning med din behandlare. Ville bara vara tydlig med det. Det vet du säkert.
Jag har fått tillbaka mitt liv. Skillnaden idag och när jag behövde medicin är att jag har lärt mig att säga nej, nej till det som inte är hälsosamt för mig och det är oerhört mycket, men idag är det ingen uppoffring. Jag behöver inte träffa människor som får mig att må dåligt. Det handlar om hur jag vill leva. På det sättet har jag blivit min bästa vän. Jag ser det tydligt när jag möter en gammal bekant som pratar på ett sätt där livet bara handlar om karriär och det materiella, att synas och vara delaktig genom att göra som alla andra i den umgängeskretsen. Tänker på min tonårstid. Jämförandet. Det är inte att leva för mig. Jag är så tacksam för att jag blev sjuk, så att jag fick lära känna mig själv.
Jag tänker att på detta forum så lärde jag mig att jag behövde ta en paus från medberoendet och det gick bra. Jag fick tips om att testa och känna efter. Just de orden som jag kan säga till andra om mindfulness, men som jag själv inte visste hur jag skulle göra. Så jag provade att inte ha kontakt och jag landade så tydligt i att jag behövde bryta kontakten och även mejla pappan och informera om det. Det blev ett tydligt avslut.
Då förändrades allt igen. Det är nu jag fick mitt liv tillbaka på riktigt. Det är nu jag kan leva i nuet. Det är nu jag vill laga mat till mig själv. ordna det fint hemma, köpa hem blommor igen, meditera varje morgon och landa i beslut, förändringar och riktningar i livet.
Jag behövde det tydliga avslutet. Kanske du kan prova ta semesterdagar eller veckor och se vad som händer då. Göra något du tycker om som du inte gjort på länge.
Kram till dig!

Har du ju redan fått av två kloka personer. Här finns mycket hjälp att få, men vi är alla lika här, vår expertis är våra egna erfarenheter.
Jag vet att konsulenterna här är tillgängliga för frågor/kontakt via programmet. De har ju detta som profession.
Vi andra är vanliga, ovanliga människor som delar att inte hantera alkohol så som vi önskar.
Här finns alla sorter, även Högpresterande, duktiga, framgångsrika, lyckade- finns gott om. Samma människor är snåtrasiga, ledsna, ibland uppgivna.
De allra flesta av oss tar en dag i taget, välkommen, och skriv, skriv, det hjälper och lindrar.

Hej! Är ny här och har levt med en man som är beroende i 23år. Nu har jag själv beroendeproblem med. Någon som har erfarenhet med detta? Kram

Jag är här och hälsar på.Skriver i en annan tråd?,Jag har precis börjat min nyktra resa och måste säga,vilket hopp du ger mig.Och vilken förebild.
Jag behövde läsa det du skrev i ditt inlägg om hur man kan tänka.Det är så sant och klokt.
Grattis till 15 år av frihet!/Pilla