Senaste kommentarerna i forumet

Hur konserten var verkar helt underordnat ? Helt rätt prioritering - att vara fortsatt nykter är viktigast ?

Betyder inte att man inte kan ”fega ur”, utan att det är ju att göra det som går i linje med beslut som gör en gott. Jag tycker det är ganska coolt att vänta 38 dagar med att kliva in här ?
Tack för att du läser min tråd, blir väldigt glad! (Och lite rörd)

JoYo, precis som du skriver,
Vardagslunken utan tråk-gnället.
Skön temperatur, inga solskador, inte så stormigt.
Jag röstar för vit helg! Börjar med fredag, så långt kan jag definitivt sträcka mig :)
Och vad härligt att följa din tråd, särskilt som du är steget före!

Toppen ju Varafrisk! Ett viktigt steg på vägen :-) Hur var konserten då?
Kram!

Yes, jag fixade att inte köpa någon alkohol idag inte ens på Konserthuset före konserten!! Känner mig så nöjd???

Jag vågar absolut inte riskera mitt ”tillfrisknande” med att dricka alkohol i helgen. No way ever never!

Det funkar ?

Funkar ej..

Varför kommer inte hela mitt inlägg upp?

Jag är i Sverige för tillfället, det har varit fullt upp och har handledsinflammation i båda handlederna?pga för mycket mobilanvändande. Detta är är anledningar till min frånvaro härifrån. Har undvikit att använda telefon så mycket som möjligt.

Vilket fall som helst, det går inte 100% enligt plan. Hade en kväll med 4 glas vin kvällen innan jag åkte till ??. Sen valde jag att ha vinkväll på lördagen med min vännina i Sverige. I övrigt inget. Bor på ett ställe som varit väldigt kopplat till a tidigare. Har inte druckit en droppe här trots att jag blir bjuden nästan varje kväll. Det är jag mycket nöjd med?Är inte heller speciellt sugen. Just nu är jag inte speciell orolig. Är mycket nöjd med att vakna utan baksmälla. Mår bra i övrigt. Även min pmds lyser med sin frånvaro.

Nu behöver jag vila min handled så inflammationen läker (är bättre idag).

Tack ni fina som peppat mig?Kommer art stanna kvar här för jag tycker detta forum är toppen.

Ha en fin kväll?

... kan vi börja gilla den där vardagslunken? Rumstemperaturen?
Där är lugnet. Jag börjar gilla grejen. Fatta att i jakten på ”helg” finns stressen. Det är rätt skönt med lugnet och tråket?
Inget dividerande. Nykter helg, va!??

Vahh? Vad hände? 44 dagar?

Jag? Som snubblat omkring på botten av ångest. Trodde väl inte att jag skulle må såhär bra?

Ni som är i början! Det finns hopp! Håll ut!

Visst kommer tankar på alkohol. Suget kommer. Men det går över. Och kommer alltmer sällan.
Jag är livrädd för alkohol! Jag vill gärna fortsätta vara nykter. Jag vill inte ner till botten av ångesten igen.

Tack snälla ni som svarat mig, som peppat och stöttat!
Ni är ovärderliga!

Nu ser vi fram emot en nykter helg! Visst?

????

För förståelse, kramar och lyckönskningar ??❤️!
Jag tittar in ?☀️☑️!
Massor med kramar ?!
På återhörelse!
/Fibblan ?.

Alla sätt är bra utan de dåliga? Jag har ju inte varit i den här situationen förr därav mina funderingar kring festen. Är dock så nöjd nu när jag har lyckats bryta mitt destruktiva förhållande till alkoholen och har kommit fram till att jag bryr mig inte vad vänner/släkt tycker/tänker. Hade jag fortsatt att supa så hade jag troligen dukat under inom en inte allt för avlägsen framtid. Har bla haft en konstant molande värk under höger revben det sista året. (japp, levern såklart)
Värken försvann efter två veckors nykterhet. Du skriver att jag är ett föredöme Se klart, tack! Men vi får se efter festen, kanske fegar jag ur. ? Har följt "Knyttets sång" sedan dag 1 och har fått mycket inspiration där. Åter igen tack, och lycka till med kampen mot A !

Att dela en gemenskap är det finaste som finns ?

Och att skriva är väldigt bra självterapi. I mina svåraste stunder har jag alltid skrivit dagbok för min egen skull eller bloggat, och genom bloggen har jag haft möjlighet att interagera med andra.

På samma sätt funkar det här forumet för mig. Jag tvingas sätta ord på mina känslor och tankar, och genom att läsa vad andra skriver väcks nya tankar och känslor hos mig.

Det känns som vi tar oss igenom det här svåra gående hand i hand ?

Ikväll var det sista träffen på Livsstegen. Lite vemodigt men samtidigt har vi, i vår grupp, en sådan tur att vår engagerade präst äskat pengar så vi får åka en fredag till lördag till Sigtunastiftelsen utan kostnad om tre veckor. Där ska vi vandra, yoga och ha workshop om "write to self", ett slags eget skrivande som terapi. Är inte vi lyckligt lottade, så säg? Vilken fantastisk förmån! Jag mår redan lite bättre.

Det jag lärt mig under denna period med Livsstegen är att jag mår bra utav liknande sammanhang. Att delande berikar oss och vad mycket kärlek och acceptans man upplever i det äkta mötet med varandra. Hur olika liv vi än har så liknar vi alla varandra inuti. Våra rädslor, våra känslomässiga sår, våra förhoppningar. Jag är oerhört tacksam att ha fått tillhöra den här gruppen. ?

Idag kände jag ett sug efter vin, men jag tror att det var en känsla som kom på ren reflex.

Idag slutförde jag en arbetsuppgift som pågått ett tag. Sen höll vi en jobbintervju som kändes riktigt bra. Sen tillät jag mig själv att gå hem en timme tidigare för att jag hade ”jobbat så duktigt”.

Och då kom tanken som en blixt: ”Det vore ju så gott med vin nu när jag har varit så duktig”.

Jag tvärstannade både i steget och tanken. Var fan kom det ifrån? Varför ska min ”duktighet” gå hand i hand med vin?

Men jag kan nog fan dricka vin för att både höja och dämpa varenda förbannade sinnesstämning. Vid tråkigheter likväl som festligheter.

Varenda sådan situation och känsla måste jag framöver ”ladda om” i nyktert tillstånd.

Det låter jävligt övermäktigt och jobbigt faktiskt. Men det finns inga genvägar, det är bara att tugga i sig. En dag i taget. En situation och känsla i taget.

Ungefär som med sorg. Man brukar säga att det måste gå ett år, och man måste genomleva alla högtider, innan sorgen kan kännas hyfsat hanterbar.

Sorg har vi alla i någon form tagit oss igenom - och då klarar vi bannemej av att ta oss igenom den första och värsta fasen i vårt nyktra liv också. Och vi sörjer ju på ett sätt att vi inte kan dricka ”normalt”.

Jag punkterade tanken om vin direkt. ”Nej, glöm det!” Och jag känner mig fortfarande nöjd med dagens jobb ?

På mindfulness-träningen i vilorummet idag var jag ytterst nära att slockna och hamna i ”mellanlandet”. Jag har sovit ca kl 01.30-06.00 i natt. Tjoho!

Det tyder på att min hjärna börjar varva ner. Ångesten som brände och stack i huden i början veckan är borta, liksom ”orosklumpen” i magen.

No way ever never att jag skulle riskera detta ”tillfrisknande” genom att dricka alkohol i helgen.

Om ångesten och oron och nedstämdheten kommer tillbaka så ska det åtminstone inte bero på att jag har börjat dricka vin igen. Nope. Jag har bestämt mig.

Och det är stor skillnad på att vilja låta bli att dricka, och att verkligen bestämma sig för att låta bli. Tror jag.

Ja, jag är kaxig ? Om det är det som krävs så är jag det ?

Det här är ett väldigt snällt och tillåtande forum - och viljan att peppa och trösta varandra är enorm. Få hjälp, och ge hjälp vidare - som ringar på vattnet.

Det är också skönt att kunna ”prata” om det öppet, med likasinnade. Jag är verkligen inte redo för att prata med någon om detta IRL än.

Jag måste bli mer trygg i min nykterhet först. Måste nöta in bra argument för att kunna möta alla tänkbara reaktioner, positiva som negativa.

Men just nu vill jag lägga all min energi på att fortsätta vara nykter, dag efter dag, och med det som grund sedan må så bra som möjligt med hjälp av positivt tänk, motion, mindfulness, och att skriva/läsa här och lyssna på Alkispodden.

All-in som sagt, det är jag det ?

Jobbar natt just nu och trivs faktiskt riktigt bra, då jobbar jag mina timmar och försöker inte täcka alla vakanser som blir på dagarna.
Jobbar, gör så gott man kan sen går man hem och sover.
Hinner träna innan jobbet och hjälpa mina föräldrar.
Så vem vet kanske så jag skall lägga upp det. Bästa hade ju varit om man kunde jobba bara två nätter i veckan. Men får räkna på det om det håller ekonomiskt.
Så nu ett gympass för att sedan dra till jobbet, livet rullar faktiskt på utan drakar och strider// kram Strulan ??❤️

Minns att jag skrev ett citat förut som jag tycker stämmer in på så mycket.

"You can't keep dancing with The Devil and wonder why you're still in hell".

Menar inte att han är djävulen. Men alkoholen är det och den som väljer det framför en är inte någon vidare danspartner...

Hejsan.

Ännu en dag till ända. Är så trött. Fysiskt och psykiskt.

Har ju glömt att fira min egen 3-årsdag som nykterist. Har gått 3 år och 3 dagar nu sedan mitt livs bästa lyckade beslut. Tänk om jag vetat då vad de kommande tre åren skulle innehålla.

Jag är säker på att om jag fortsatt dricka så hade jag inte kunnat skiljas. Det hade inte gått att kräva en nykter man om jag själv drack. Inte ens om jag hade druckit bara lite. Argumentet håller ju inte om man själv inte lever som man lär.

Jag har haft orsak att skiljas förut också. Och till och med tagit steget två gånger förut. Men då drack jag. Och det förstör ens egen tro på sina egna känslor och tankar. Det är väldigt lätt att avfärda sina egna mycket sanna tankar när man är fylld av skuld och skam.

Men det är jag inte nu och tack vare det så har jag stått på mig.

Tyvärr börjar jag bli ordentligt förkyld så jag orkar inte så mycket och kanske inte kommer det i helgen heller. Mannen är ledig imorgon så det kan hända att han dricker ikväll. Men då kan jag åtminstone tänka på riktigt att det är sista gången som han gör det samtidigt som han delar hem med mig.

Hoppas på att orka en del i helgen och kanske möblera om lite. Känner mig försiktigt förväntansfull inför detta nya kapitel även om jag inser att det kommer vara svårt också många gånger.

Men det räcker att läsa bakåt i min tråd för att inse att en värre framtid väntar om vi inte separerar.

Läste lite igår och kastades tillbaka till paniken jag känt så ofta det sista halvåret. Panik över allt från boende till ledighet, från städning till vakna nätter, från sjuka barn till dålig stämning. Hatet jag känt när han fyllepratat i telefonen mitt i natten. Mina snabba hjärtslag varje gång jag hör hans nycklar i dörren. All stress som antagligen leder till en för tidig död om jag inte kommer ifrån det.

Han är fortfarande blind inför sina egna beroenden. Samtidigt som mina ögon är helt öppna. Den krocken är skoningslös.

Jag har köpt nya saker till mitt vardagsrum. Mitt vardagsrum. Mina favoritdoftstickor från rituals. En ny möbel. Mannens garderober är nästan tomma. Det är dags för mig att ta plats i mitt eget hem och i mitt eget liv. Alltid med barnen vid min sida ❤️

Jag kanske ordnar en plats för meditation. Jag kanske köper ett staffli och börjar måla tavlor. Vem vet? Jag kan göra precis vad jag vill. Jag kan somna på soffan utan att oroa mig för att en full man ska komma hem mitt i natten och tro att det betyder att jag vill umgås/bråka. Friheten är enorm. Ja det kommer vara tomt ibland. Men jag ska lära mig att fylla tomrummet med saker som läker mig själ. Mitt och barnens hem ska fyllas med ljus och harmoni. Då kan vi orka med de problem som säkerligen väntar framför oss. För jag skiljs inte från en lycklig man just nu. Men jag hoppas att även han hittar ett liv som passar honom.

Kram till alla kämpar därute. Ge inte upp.

.. är nog det nya.
Härligt att läsa om dina tankar, och skönt att stå ut med förvirringen. Jag skulle tro, kanske, att det är en förutsättning för ett spännande liv. Jäklar vad mycket förvirring mellan stunder av klarhet, och då menar jag inte enbart den som är orsakad av vindrickande. Som jag har i fickorna. Men jag står på båda benen, och ungefär som du, en resonabel klippa med en insida som ett tivoli vissa dagar.
Med många kulörta lyktor iofs.
Fortsätt skriv om ditt förändringsarbete, hoppas jag!

Gulliga Andra Halvlek för kommentar och pepp. Ja, visst är det en kämpig årstid och blir inte bättre för att allt börjar blomma för tidigt...
tror som du att många av oss här varit dåliga på att vara i de trista känslorna. Går ju alltid att justera med ett glas. Otaliga är ursäkterna att dricka; mörkt, kallt, tråkigt, trött.
Har nu parerat en riktigt kass start på veckan, men nu är jag ute på andra sidan för denna gång.
Idag har jag känt mig väldigt stark och gått med stora kliv, även om jag inte är på överdrivet gott humör.
Det hjälper mig mycket att både läsa och skriva här. Som ett nätverk i Den Hemliga Historien om nån minns. Fint och snällt. Finns inte överdrivet många såna platser.
Kram varenda en som kämpar i med- eller motgång, jag har för avsikt att vara nykter idag. ?

Jag har själv svårt att tänka mig att lägga kort på bordet just nu, i något sammanhang, men vi är verkligen olika och du verkar känna att detta är rätt väg. Jag är på något vis ”skör” i min nykterhet. Nästan som när man träffat en ny partner och vill vara hemma själva de första månaderna ? Lite knäpp liknelse kanske, men ibland är det som något jag behöver vara försiktig med, och tror jag skulle ha svårt att argumentera etc med andra.
Däremot tycker jag att du är modig, och ett föredöme. Hoppas festen blir precis så bra som du önskar!

Du mår verkligen inte bra just nu, du är insiktsfull och medveten om att du kan må både som du skriver "svart och vitt". Du skrev detta vid 13 tiden idag, kanske har ditt mående ändrats något sen dess? Hur mår du nu?

Du ska inte behöva må såhär dåligt och det finns hjälp att få, du tog steget att skriva här som en del i att försöka ta emot den hjälp som finns. Bra gjort verkligen! Vi finns här och försöker stötta dig på det sätt som går över nätet.

Du har tidigare nämnt att du haft mediciner som varit, om jag förstod rätt, för tillfällen då du mår som sämst. I och med det kanske du fortfarande har kontakt någonstans där du känner att du skulle kunna ta kontakt igen?

Tveka inte att kontakta 112 om du blir orolig att du faktiskt skulle kunna göra något för att göra illa dig själv, eller en mobil akutenhet eller liknande.

Skicka oss gärna en liten uppdatering om hur du har det.

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet