Senaste kommentarerna i forumet

En sista sak vill jag dela med er innan jag kommer behöva lägga mitt fokus på andra saker. Arbetet kräver sin del och även familj och vänner. Jag tittar in när tillfälle ges men svar kommer dröja.

Rätt tidigt i nykterheten började jag göra mig själv till ett offer. Jag ville att folk skulle tycka synd om mig och gärna dalta med mig. Skammen och skulden hade börjat komma upp till ytan, jag hade börjat komma i kontakt med känslor och även förstått hur mycket jag skadat min omgivning utan att jag varit medveten om det.

När jag tittar på det där i efterhand så kan det vara en form av sug eller abstinens. Saker och ting är på väg att räta upp sig. Jag är nykter och dom jag behöver mest har jag fortfarande kvar.

Missbrukspersonligheten letar hela tiden efter luckor och anledningar till att dricka. Rösten iallafall jag hör när han sätter igång är både ihärdig och övertygande. Gärna visas det upp något som romantiserar det hela också.

Det är jobbigt i början men det går också att påverka sina tankar. Det är inte helt lätt men ju mer man tränar desto mer tystnar det i hjärnan och sugen minskar och där någonstans tror jag också att dom riktiga framstegen börjar dyka upp. När jag slutar förminskninga det jag gjort. Jag erkänner mina fel och brister men det viktigaste är att jag ser mig själv inte längre som ett offer och först då växte jag ordentligt.

Detta leder mig in på hur vi påverkas av andra. Oavsiktligt eller vågar vi inte må bra?

Om du precis som jag använder dig av lite andning idag för att försöka ha rätt fokus kan påverka om du vill ta med dig bra tankar och känslor eller dåliga tankar och känslor när du lämnar bostaden.

Man måste bara leda tanken rätt. När jag andats och nollställt mig själv från nattens drömmar och vad som hänt i helgen kan jag välja själv att när tankarna börjar komma igång måste jag leda dom rätt. Alla människor har saker man blir glad av eller mår bra av. Försök vara i nuet och där du är just då. Det som hänt har redan hänt och det kan ingen ändra på. Det är bara nu och framåt som du kan påverka.

Jag undviker som jag skrev tidigare tidningar, nyheter och nyhetsflöden. Det stör bara min balans och istället kan jag titta på en bild på min familj eller tänka på resan vi planerat och ibland räcker det med att stanna vid att jag får åka hem och träffa dom när arbetsdagen är slut.

Jag tar dom positiva tankarna och känslorna med mig när jag åker iväg. Jag ser till att påminna mig då och då. Kanske ler jag också ibland.

Min känsla äger jag och den kan ingen annan ta ifrån mig.

Både i behandling, självhjälpsgrupper och även i möten på mitt jobb märker jag hur lätt människor följer med i en annan människas mående.

När jag drar igång mötet så brukar jag ofta starta med att man får lyfta positivt och negativt om verksamhet och kollegor.

Det intressanta är. Om den första personen pratar om allt det negativa allra först så händer något i rummet. Det fortsätter så. Folk förändras. Man hakar på i en negativ spiral och låter det första ta över även grannens känsla. Den bryts inte förrän någon vänder det hela och glatt talar om allt det positiva först. Endast den personen har sin egen positiva känsla kvar.

Om du ska på ett möte eller träffa någon vän idag. Eller om du är på jobbet. Låt inte andras känslor trycka ner dina. Prata om det som är bra, kommer bli bra och saker som får dig att må bra. Det är väldigt många som gör precis tvärtom. Allt du får höra är det negativa.

Går du på ett möte idag. Försök ta med dig en positiv känsla in och tänk på att idag ska du berätta om något som är bra. Även om delningarna bara blir mer och mer deprimerande så känn med dom men behåll det som är ditt och bryt kedjan om det inte händer före.

Vad skönt att öppna forumet denna morgon och veta att ni finns och tröstar!???
Ert stöd gör det lättare för mig att starta denna vecka som väntar med diverse jobbiga saker att ta itu med.

Kramar
???

För varje dag jag är ren så tänker jag också sundare. Dippar kommer och går sådant är livet och man kan försöka göra hindren till små gupp i stället för bergstoppar och havsbottnar.

Måndagar har väl egentligen varit en dag jag aldrig varit riktigt förtjust i. Mycket startade då i när söndagsfyllorna började bli hårdare och hårdare. Måndagsångest fick en helt ny innebörd när den oskyldiga återställaren helt plötsligt var en fylla nästan värre än lördagens.

Samma ångest har jag absolut inte nu längre när Måndagen infinner sig och denna rutin som jag nu ska beskriva gör jag varje dag. Jag gör det för att nollställa mig inför den nya dagen. Jag vill inte ha med mig eventuella drömmar eller negativa tankar efter helgen som rubbar och stör mig i nuet.

Jag ställer klockan. Tillräckligt tidigt för att jag inte ska behöva stressa. Idag väckte en katt mig men så går det ibland. Barnen sover fortfarande och min partner också.

Jag lägger undan telefon så att den inte kan störa mig och uträttar eventuella behov innan jag återigen stänger in mig i det tysta och dunkla sovrummet eller annat rum där det är tyst, lugnt och inget rubbar mitt fokus.

Om jag sitter lutad mot väggen och rak i ryggen, stretchar lite eller ligger raklång på rygg varierar dag för dag. Här börjar jag att släppa mina tankar och funderingar. Det enda jag har i åtanke är att jag ska andas både riktigt djupt och sakta. Jag stressar inte. Detta är för min skull. Ingen annans.

Fokuset är bara på nuet. Här och nu. Inget annat. Hur lång tid jag gör övningen varierar. Ibland 15 min ibland 5. Mycket beroende på hur mycket jag har att rensa från natten eller dagarna innan.

När jag känner att det börjar tystna i huvudet och jag har hittat mitt inre och känner att det är just där jag befinner mig så är jag klar.

Jag öppnar sakta ögonen med rätt fokus och med helt andra förutsättningar att påverka min dag.

Efter en övning som denna undviker jag både olika former av nyhetssidor även tv. Skulle också undvika sociala medier då det påverkar oss mer än vi tror. Media överlag vet exakt hur dom ska skriva för att vi människor ska påverkas.

På vägen till mitt jobb försöker jag behålla mitt tillstånd. Om jag märker att jag börjar bli stressad kan jag bara tänka på att andas djupt och lugnt så hittar jag snabbt tillbaka.

Vissa dagar behöver jag gå undan även på jobbet för att återta mer kraft men det är inte så ofta numer.

Har ingen aning om detta funkar om du fortfarande är onykter eller bakfull efter gårdagen men är du nykter kan det definitivt hjälpa.

Den enda frågan jag behöver ställa mig själv innan jag lägger mig kvällen innan är:

Vill jag göra vad jag kan för att påverka morgondagen till det positiva?

...har också undrar hur det gått? Skriver som Knaskatten att det vekar ju vara mycket bra i i ditt liv för tillfället och när du nu dessutom bestämt dig för att följa punkt 1-3 och övriga saker så är du i hamn. Jag tragglar också vidare... Kram

Vaknade nyss med en överväldigande känsla av sorg och förlust. Det blir inte roligt att ta sig genom detta. Jag måste komma ihåg att min vän bara är en katalysator. Det är han som utlöst sorgen men den fanns där långt innan vi två ens träffades. Tårarna rinner. Gud, hjälp mig! ?

Det är oerhört bra att en process har satts igång och du funderar. Bara det kan ju leda till förändringar omedvetet och att man undviker eller förändrar olika saker.

När jag var i samma situation och fortfarande inte hade utvecklat ett starkt beroende sade någon åt mig med hård ton att jag skulle fundera över mitt drickande.

Det blev ingen mer diskussion och just sådana uttalanden kan nog mest förvärra en sådan situation.

Sen dom där tankarna du nämner att livet ska bli tråkigt kommer per automatik när man börjar tänka tanken eller har slutat dricka. Visst. Jag blir inte berusad eller låter något utanför ta kontroll över mig längre. Bara en sådan sak att varje dag veta vart och att jag också vet vem jag valt att sova bredvid är en oerhörd vinst varje gång grej. Men jag har istället lärt mig att umgås, diskutera och även göra dom saker jag vill utan att behöva dricka /droga för att våga göra det. Det är en grym känsla att inte behöva gå tyst en hel vecka på jobbet och stänga inne allt man känner för att sedan släppa ut allt när det blir helg och det ska drickas.

Sen är jag självklart mer närvarande för dom som behöver mig mest också. Både i känsla och i sinne. Innan var det mest kroppen eller skalet som var här men inget mer.

Helt rätt. Förminska målen lite. Tänk inte på vad som ska hända om 50 år. Det är ditt liv och du ska må bra. Det finns nyktra gemenskaper och även självhjälpsgrupper. Du är inte ensam och det finns faktiskt fler än du som både beslutat sig och också lever nyktert.

Tack för din fina kommentar. Jag tänker jättemkt just nu o processar mina tankar. Funderar över vad som eg får mig att tveka, varför jag eg eventuellt vill fortsätta dricka. Detta forumet känns så bra, att man kan läsa om att man inte är ensam o att man kan få input. Du har helt rätt, man kan bestämma sig för en liten bit i taget ?

Mycket egentid och även ganska lång sovmorgon den första dagen på nya veckan gav utrymme för både tankar, diskussion och reflektioner i massor. Det är lätt att man dras med i era olika poster här på forumet när man själv känner att man är i balans och har orken. Att alla dagar skulle vara såhär är något jag bara kan drömma om men något som också slår mig är att under min tid i missbruket hade jag inga sådana här dagar alls. Jag är inte säker på att jag ens visste att dessa dagar fanns.

Man önskar att det bara kom en manual skickat på posten där allt står hur man ska göra för att lyckas bli nykter och drogfri. Att ta bort drogen ur ens liv är ju självklart det allra viktigaste men det är också bara det första du ska göra.

Jag vet människor som valt att sluta på egen hand. Man är någonstans för stolt att söka hjälp trots att man förstått att man måste sluta. Man klankar ner på alla metoder som erbjuds och talar ofta om att dom ska klara sig själv. Troligen har dom flesta inte någon ordentlig sysselsättning när ett missbruk gått så långt.

Så. Säg att det är imorgon och "Laban" ska nu äntligen sluta dricka och droga. Abstinensen väcker honom tidigt och ångesten lär vara påtaglig då han förmodligen kört som hårdast på slutet innan det är dags.

Det många gör fel här är att man låser in sig där man bor, man drar gärna för både persienner och gardiner och såhär kan det se ut i väldigt lång tid.

Visst. Varje nykter dag är en bra dag men det handlar också om att man måste jobba med saker för att komma tillrätta med saker. En del jag pratat med har inte lämnat sitt hem på flera veckor. Man har fått hjälp att handla osv och isolerat sig själv helt och hållet.

Det finns inga rätt och fel men jag skulle säga att denna behandlingsmetod inte finns med på någon topp 3 lista när vi granskar sådana. Mer ofta än sällan går det bra så länge isoleringen fortsätter men när han eller hon sedan utmanar sig själv och går ut leder det till återfall för inte en enda förändring har gjorts. Inte på långa vägar.

Skulle denna behandling hjälpt någon ber jag om ursäkt men dom jag mött har inga positiva erfarenheter av det.

Det finns hjälp i våra kommuner och den som behöver ha hjälp kan också få det. Våra behov ser olika ut och dom olika behandlingsformerna är inte jättemånga men det finns lite olika alternativ.

En annan minst lika viktig sak är: Vill du sluta eller gör du det för någon annans skull?

Kampen måste tas och jag hoppas att du gör det för din egen skull. Man kan komma på andra tankar under en behandling men man är rätt avtrubbad och inte helt redo om man är där mot sin vilja.

När man ska ta hjälp är ju också en enormt svår fråga. Hur många ggr har jag inte hört en som dricker alldeles för mycket för sitt eget bästa säga: "Jag har både partner, hus och barn kvar och sitter inte på någon parkbänk" någonstans på vägen har man alltså flyttat sina gränser längre och längre. Man sårar, ljuger och bedrar. Men huset är kvar så personen i fråga är inte en alkoholist. Försök att ha lite mer självinsikt än så och försök titta på både beteenden och vad det är som styr ditt liv och dina beslut.

Svälj stoltheten och be om hjälp. Alla kan vi behöva det någon gång i livet. Vissa mer andra mindre men låt inte just stoltheten bli det som hindrar dig. Instanserna har tystnadsplikt och dom man träffar där bär på precis lika mycket skam även dom. Träffar man någon där man går på samtal eller i behandling så är ju även dom där av samma anledning.

Sen en sista grej är också att man måste försöka få en egen uppfattning om vad just du behöver och vill. Lyssna och reflektera över andras tips men låt dina egna känslor ta beslut.

Godnatt!

Det finns absolut inget rätt och fel i hur du än handlar i detta läge och det är något du själv måste ta ställning till.

Men... Man ska ha rätt många saker i åtanke och någonstans måste man ha i bakhuvudet att saker och ting kan gå snett.

Att för en missbrukare fly över hela landet kan givetvis vara bra i ett syfte. Man bryter ett mönster och tvingas till en nystart. Det kan låta jättebra och det är en förändring men om jag ska utgå från mig själv så innebar dom flyttar jag gjorde att jag fick bort mitt fokus. Jag slapp ta tag i mitt problem och det gick ofta rätt fort innan man hade samma kontaktnät och var igång lika hårt igen. Det var bara staden som hade bytts ut. Ansiktena också. Jag var densamma och körde lika hårt. Oftast ännu hårdare. Jag hade ju trots allt varit nykter kanske ett par veckor i samband med flytten.

En missbrukare är som dom här ovan säger expert på att manipulera och även se till att fokus riktas åt annat håll. Man skyller ofta på andra och egentligen vadsomhelst för att slippa prata om det egentliga problemet.

Jag hoppas verkligen att det löser sig på allra bästa sätt för er bägge och att oavsett vad ni väljer att göra väljer det rätta.

Du gör helt rätt som iallafall tänker och även diskuterar kring det hela.

Med beroende i släkten så är det ju faktiskt bevisat att vi har lite lättare än dom utan samma gen att utveckla ett beroende. Vi behöver helt enkelt inte jobba lika hårt som dom innan det eskalerar.

Idag väljer jag att leva nykter och har efter det insett att mina problem med alkohol började väldigt tidigt. Jag drack inte varje dag men varenda gång jag drack så var det på tok för stora mängder.

Det betydde inte att jag ställde till problem med våld, att jag blev elak eller gjorde bort mig men jag drack ändå oftast mest och senast.

Ett problem att förhålla sig till alkoholen handlar ju inte om hur många ggr man fått skämmas eller blivit gripen av polisen. Dricker man nästan varje gång mer än man tänkt och har svårt att sluta så är ju risken stor att det också helt plötsligt börjar ske med jämnare mellanrum och man dricker fler och fler dagar per vecka.

Det dröjde dock många år till efter 18 års dagen innan mitt drickande tog ordentlig kontroll om mig. Jag såg det inte själv och tyckte att det var naturligt att dagarna per vecka jag drack bara ökade och ökade.

Det kom smygande och var inget jag ens tänkte på. Om någon frågade så fanns det alltid något att skylla på.

Vart jag vill komma är att du gör helt rätt som stannar upp lite och tänker till. Tänk inte hela tiden så stort. Du behöver inte tänka för hela livet framåt. Då låter det så jobbigt och det känns lika jobbigt.

Ta varje dag för vad den är. Ingen kan säga vad som är rätt för just dig och lycka till!

Läste o kände mkt igen mig. Uppvuxen med en alkoholiserad mamma som gjorde bort sig. Så det är den bilden jag har i huvudet och så är inte jag. Men IOM att tankar på alkohol upptar mkt av min tid så fattar jag att det inte är sunt o att jag dricker mer än vad som är ok ur ett riskbruksperpsektiv.

..oavsett vilka förhållningsregler du kommer fram till passar dig bäst?! Vi hade ju lite kontakt där i våras och det glädjer också mig att det är så mkt som är till det bättre för dig?!
Jag är lite inne på Knaskattens linje. För mig blir det bara jobbigare att försöka hålla en måttlig nivå. Även om det är tufft emellanåt, underlättar det på ett sätt att inte förhandla..
Har en resa framför mig dock som jag inte vet riktigt hur jag ska göra med än..får stöta och blöta det i min tråd..
Hursomhelst, härligt att se ditt namn lite här och var igen?!
Kram
/Fibblan ?

Jag dricker oxå av tristess, att ha nåt att göra. Att unna sig...känner oxå igen hur man sakta flyttar fram gränserna för vad som är ok i mängd. Jag vill inte heller tänka aldrig utan tänker inte just nu. Så får man se sen. Vet inte om du sett den sidan på Facebook o instagram, alkoless. Tipsar om den ???

Idag är jag helt nykter. Det har jag varit i många år nu och känslan just idag är att jag vill fortsätta vara det. Det är inget jag egentligen behöver fundera på nu. Det känns självklart.

Medans jag fortfarande var aktiv så började jag väl någonstans i bakhuvet inse att det var dags att förändra mitt leverne. Givetvis hade jag folk runtomkring mig som hjälpte mig att förstå det och jag mådde ju allt utom bra.

Jag åt inte bra, jag mest bara drack dagarna igenom och använde andra olika droger för att inte storkna helt. En sak mot ångest och ofta något annat för att orka mer.

Trots detta såg jag mig varken som en missbrukare eller alkoholist. En viktig del i det hela är dock att alkohol alltid varit huvudproblemet. Det andra användes främst för att underlätta eller göra så att jag klarade att dricka ännu mer.

Jag kommer aldrig glömma mitt första möte med vården. Hur stolt som helst var jag för att jag skulle gå dit. Jag hade iallafall gjort något. Så kändes det. Jag stålsatte mig så mycket jag bara kunde och hade full koll på vad jag skulle säga. Jag skulle aldrig i hela mitt liv sluta dricka, jag skulle återta kontrollen över det.

Sagt och gjort. Jag upprättade en plan i samråd med den jag träffade. Vi bestämde hur mitt drickande skulle se ut dom kommande veckorna. Vi kom överens om hur många tillfällen jag skulle dricka på och även hur många öl jag skulle dricka vid dessa tillfällen.

Jag minns fortfarande hur bra det kändes när jag gick ut. Jag tog iallafall ansvar sade jag till mig själv och jag trodde nog att detta skulle funka.

Veckan gick, jag följde planen och mängderna till punkt och pricka. "Jodå. Det går så otroligt bra" sade jag varje gång någon frågade trots att jag höll på falla isär varje gång burkarna började tog slut. Dessutom fick man dricka mängden så jävla fort det bara gick för att överhuvudtaget känna lite pirr i kroppen.

Det var bara en pers och en vecka full av ångest och lögner för mig själv att det gick så bra. Det blev bara en vecka. Veckan efter var jag tillbaka på noll och då skulle jag ju dessutom ta igen allt jag hade missat. Katastrof.

Jag tror någonstans att har inte ett beroende blivit alltför starkt och om inte beroendet har tagit full kontroll över ditt liv så kan du fortfarande återta kontrollen och dricka mindre men gränsen är hårfin och ska man göra det handlar det om full ärlighet mot sig själv. Börjar man rättfärdiga saker som händer och tummar på regler är man definitivt på hal is.

Något jag tänker på ofta är att man kan börja med att kolla om man klarar att vara nykter. Sätt upp ett mål och se hur det går. Längden är väldigt olika för alla men sätt ett rimligt mål så att du inte sätter ribban alldeles för högt och känner dig misslyckad om du inte klarar det.

Om du nu klarar målet. Försök tänka på hur du tänkt, kännt och mått under tiden. Många säger att man mått hur bra Som helst trots att man haft ångest, svettningar och suttit på sina händer för att inte skaka sönder. Ärlighet!

Dela ditt mål med någon här på forumet om du inte vill göra det med en vän eller partner. Följ gärna upp om dagligen till personen och återigen. Ärlighet. Personen här känner dig inte och vet inte vem du är.

Hoppas någon antingen får en tankeställare eller kanske iallafall börjar ifrågasätta en del.

Mörkertalet är enormt. Problemen mycket större än vi någonsin kommer förstå. Och behöver ni få ur er något eller vill säga något så använd mer än gärna tråden.

Du kan läsa mer om mig i min tråd, tror jag har fått med de viktigaste bitarna ? Men kort: dricker mest på helger, bara vin men kan lätt sätta i mig en box på 2-3 dagar, alltså för mkt. Under sommaren har det eskalerat en del och blivit i veckorna också. Dricker helst hemma och har svårt att stoppa då. Tillsammans med andra är jag måttlig pga något slags starkt överjag plus livrädd att tappa ansiktet. Typ så ?

Den stanken är sjukt jobbig. I vårt fall är det inte bara han utan även sovrummet som stinker under suparperioderna.
Jag har alltid flyttat till ett annat rum men nu känns det som både han och rummet är infekterat trots att han inte dricker just nu.
Jag har tappat alla känslor och påminns på nåt sätt alltid och kan inte glömma hur det var.
Jag drar mig längre och längre bort och han förstår inte varför.

Hur är din situation? Du behöver inte berätta men är nyfiken på att höra från andra som
liknar en själv ?

Det är nog bäst att begränsa träffarna till det nödvändiga angående huset.
De spinner gärna sin spindeltråd runt en och plötsligt kan man vara intresserad igen.
Nordäng67 har rätt i att han trivs ju fint med att kunna få allt men samtidigt få umgås med alkoholen i lugn och ro .
Gör det som din magkänsla säger dig och lita på dig själv, ingen annan bestämmer över dina beslut.
Kram från Azalea?

Hoppas att han inte heller kan sova och att han har dåligt samvete. ?

Slutsats: Han är inte värd mig.

Nu känner jag lite ilska mot honom också. Han borde väl fatta att jag inte tycker det är så kul att sitta och konversera med han och hans fru. Verkar som han njutit lite av att känna sig som tuppen i hönshuset. Sen har han ju uppmuntrat mig hela tiden. Främst via vår sms konversation men också att sitta bredvid mig på möten och uppmuntra mig att träffa honom i kyrkan. Helt blind/döv och korkad kan han inte vara. Han har nog känt sig smickrad och njutit av min uppmärksamhet. Sen fegar han ur när det börjar brännas lite... ?

Känner igen mig mycket i ditt sätt att beskriva ditt drickande, liksom kontrollerat. Har heller aldrig gjort bort mig och ställt till scener, gillar inte att bli för berusad men dricker ändå för mycket. Ska bli roligt (eller roligt?, men du fattar) att följa din resa :)

Det vi någonstans kommer till hur mycket vi än vrider på det hela är att det är väldigt svårt att förklara hur man fungerar i ett missbruk för någon som inte vart i ett eller på något sätt fått hjälp med att förstå det eller iallafall bli lite mer införstådd i vad ett missbruk handlar om.

Sen handlar det inte om att du ska dra allt. Han måste vilja och våga han också. Du ska inte bära det du gör på dina axlar och framförallt inte just nu.

Mitt råd återigen. Ring socialtjänsten direkt imorgon bitti. Vill ni fortsätta tillsammans så måste ni också kämpa tillsammans. Ingenting i en parrelation är bara den ena partens ansvar.

Det kan också finnas nyttiga föreläsningar på Youtube tex som berör detta ämne.

Min erfarenhet är att det bara ställer till det att ha kontakt. Ni har ju inte barn ihop så du kan ju egentligen göra precis som du vill/känner. Det är ju det där att dom vill låtsas som det regnar.. medans dom fortfarande dricker. Blir ju lite som att din man får det bästa av allt: han får dricka nu när han bor själv, han har dig och äta ihop med även om ni inte bor ihop OCH han behöver inte ta konflikter runt sitt drickande längre. Perfekt liksom. Så hade vi det också en period. Den stora förloraren var jag. Jag hade lämnat på grund av hans drickande men fortsatte träffa honom trots att ingen förändring skett. För mig blev det fel och smärtsamt. Känn efter vad som blir bra för dig själv i första hand, inte hur det blir för honom. Och tänk långsiktigt. Man känner sig ju lite ensam emellanåt, lätt att ta till nödlösning som dövar ensamheten för stunden men bara ökar den på sikt eftersom man får svårt att ta sig vidare. Kram till dig

Ingen klandrar dig alls här inne alla förstår! Alla kämpar med samma sak o jag precis som du sätter inga löften som man sen kanske bryter o så känns det skit. Hellre inga löften mer än vad man tänker själv (men behöver inte sättas på pränt). Du har så mycket runt dig så ta det som det kommer försök att må så bra du kan mitt i allt då blir det bäst! Skickar massa styrkekramar till dig ??