Senaste kommentarerna i forumet

Tröttheten kommer och går. I början är det extra jobbigt... kroppen måste lära sig att leva utan giftet. Jag tror att det faktiskt är det naturliga tilllståndet, men vi är så vana vid att dricka när vi är trötta eller extra trötta pga vi har druckit. Även om vi är trötta som nyktra så får vi ändå mer kvalitetssömn när vi sover. ?
Ha en fin dag Soffi

Laddar för ännu ett långt pass på jobbet... det borde vara lugnare idag. Hoppas på det. Jag vred till ryggen på något konstigt sätt i duschen... så nu har jag ryggvärk också. Jag är i alla fall INTE bakis vilket jag är tacksam över.

Hoppas ni får en fin dag! ?

Jättestort grattis till 100 dagar och att du står stark även om det är jobbigt just nu ❤️

Ville bara titta in och säga att jag tycker du är grym! 100 dagar, WOW!

Min app visar nu 100 dagars nykterhet! Helt ofattbart. Idag har jag en arbetsintervju på eftermiddagen. Jag är inte särskilt nervös. Jag lägger all min oro i Guds händer. Det som är meningen ska ske kommer att ske. Känns "lugnt och tryggt".
Nu har klockan passerat tio då det är en liten ljuscermoni i kyrkan. Jag vet att min vän och hans fru är där. Jag är inte där, ska inte vara där och kommer inte vara där mer framöver. Jag förstår honom inte. Varför ville han så gärna att jag skulle komma till kyrkan? Nog för att den är vacker i sin enkelhet, intim och varm atmosfär men ändå. Vad skulle jag dit att göra? Nu har jag senaste två dygnen vaknat och gråtit i vargtimmen. Hoppas det går över snart.
Ikväll är det möte men jag vet att han inte kommer vara där. Han berättade nyligen att han är upptagen med annat just ikväll. Det är nog bra för mig. Känner mig osäker på hur jag kommer att reagera nästa gång vi ses. Saknar honom fortfarande... ? Eller saknar jag illusionen av honom?

Jag skrev nu. Vet liksom inte vad jag ska skriva. Mitt liv tog en vändning när jag började må bra på riktigt. När jag valde andra saker än alkohol. Alkoholen blev liksom utträngd i hörnet.
Träning tjatar jag om men det började där.
Sömn, lägga mig tidigt, se en bra film.
Älskar film! Till film behövs ingen alkohol.
Väljer bort fester. Väljer bort krogen.
Älskar att vara osocial så nära inpå dåligt samvete.
Hösten är här och vill säga till alla som kämpar, se vad som ligger bakom behovet av att dricka? Dålig relation? Jobb man inte trivs med? Uttråkad? Flykt? Osv.
Vet man inte våga ändra vanor, lägg till nya saker! Sitt inte och vänta ut tiden.
Dygnet har 24 h fyll på med energi.
Sedan vila och nya 24 h timmar.
Fredag och lördag kväll ett hitte på att det är dagar som ska firas. Det är bara en dag, 24 h.
Vi är så värda att få ett liv där vi väljer, styr.
Kram??

Idag är jag på dag 10 av nykterhet. På något sätt känns det speciellt med tvåsiffrigt. Nu har jag förvisso inte klarat dagen än eftersom det bara är morgon. Tanken är dock att vara nykter och dessutom är det väldigt bökigt att få tag i något att dricka ändå (systemet är inte nästgårds precis). Men ja, man ska ju aldrig ropa hej såklart.

Inatt drömde jag förresten att jag drack. I drömmen var jag på någon slags tillställning, drack två stora glas rödvin och kom sedan på att jag på så sätt förstörde min dag 10 och fick börja om. Ångesten! Har sett att det är vanligt att drömma om alkohol men på något sätt tänkt att det inte gällde mig. Tänkt: SÅ mycket har inte jag druckit, det är de som druckit mer som gör det. Återigen så visar det sig hur otroligt icke-unik jag är i mitt drickande. Lärdom mao.

Tack för att du är ett bollplank miss lyckad. Det känns så skönt att veta att du gjort samma resa.. ♥️

Jag har tänkt på att jag måste sluta tänka "tänk om" eller "om bara"... Tänk om livet var si eller så. Tänk om min man förstod mig och kunde bli den partner jag behöver. Det är när jag tänker så som jag fastnar i det och försöker lösa allt i min hjärna. Försöker önska allt så mycket i hopp om att det ska slå in. Det är utmattande att befinna sig i den tankevärlden. Och meningslöst.

Igårkväll var han så fin. Han städade och lagade mat och han var nyrakad och snygg. Vänligare än vanligt och liksom mjuk. Borde inte skriva det ens för det är exakt såhär jag alltid gör. Börjar se det med ömma ögon. Se på honom som en pojke nästan.

Men stopp nu. Igår förmiddag när vi pratade om allt sa han förlåt. Jag sa att det inte ändrar något. Då sa han att han inte brukar göra dumma saker och "jag har ju sagt förlåt!". Då förstod jag att han sa förlåt för att bli sams men inte för att han anser att han har gjort fel.

Vi kom överens om att ansöka om skilsmässa. Jag sa att för min del handlar det om att välja mig eller alkoholen. Han kunde inte välja mig. Han sa det inte så men när jag tydliggjorde mina krav så sa han att vi kan skiljas. Men han ville inte tro på att det är pga alkoholen. Han tror mig inte. Det blir tydligt hur han inte ser sitt problem då om han inte ens förstår efter alla år av vädjan från mig om att han ska sluta.

Det gäller att vara starkare än vad jag egentligen är. Inte börja inbilla mig att han är en annan man än den han är. Jag kan rentav börja inbilla mig att han är såsom jag alltid drömt om. Börjar tänka att jag kommer bli ensam nu. Som om jag inte redan är det?

När han städade igår var det första gången på flera månader. Det blir så fel om jag luras att tro att det är sån han är! Jag vill ju så gärna det att jag bara vill gråta nu. Snart blir jag ensam hemma några timmar. Då ska jag gråta ut.

Skriver nog snart igen. Har så mkt inombords men det är svårt att formulera.

Kram till er som läser

Ultraljudet visade att det var tvillingar och jag bröt på riktigt ihop. Detta var tametusan en pers folks. Men jag vet vad som är rätt för mig. Just nu är det inte barn som ska ta min prio. Det hade varit orättvis mot mig, barnen och mrniceguy. Dålig start på livet lixom.

Hade glömt hur ont en abort gör, men det gick bra. Det ondonda tog 7h och nu några dagar efter är jag lite mör i kroppen men känner mig helt okej.
Det är en frihetskänsla att åter igen ha makten över min kropp.
Jag fick inget nytt preventivmedel utskrivet så jag lär ju bli nunna, iallafall tills jag fått ner mitt blodtryck. Hur tusan det nu ska gå.
Men det ska gå. Det är dags att på riktigt sluts röka och börja tappa kilon igen. Fungerar inte det så får jag sluta på min voxra (ett tag iaf tills de skriver ut mina pringar igen). Att det ska vara så jävla komplicerat.. ?‍♀️

Hade en grym arbetsdag igår. Jag har växt fruktansvärt mycket i min roll. Snart är det bara en månad kvar på provanställningen och jag ber till ödet att övergången till tillsvidare kommer ske smärtfritt. De säger att de är väldigt nöjda med mig. Men ni vet, katastroftankar och osäkerhet finns alltid nära i bakhuvudet när grundstommen är osäker. Det kommer nog bli bra.

Nemas alkoholos så långt ögat kan nå för mig. Det är skönt. Sömnen fungerar så mycket bättre nu. Jag tror att det är en av de större pusselbitarna till att jag klarade mig igenom denna krisen relativt oskadd.
Det var en pers, men jag klarade det med.
Hade jag valt att dricka mig igenom krisen hade det antagligen påverkat mer än bara mitt psyke, typ som jobbet och relationer.

Är fortfarande fruktansvärt tacksam över vart jag är i livet. Det är roligt att leva.

Fridens ?

Oj, intressant, jag hade ingen aning om att suget kan maskera sig. Tidigare erfarenhet för mig är att jag brukar bli TÖRSTIG, alternativt få en molande huvudvärk som jag naturligtvis vet med vilken medicin den ska behandlas...
Men då får jag väl bara utöka beredskapen.
Gårdagen gick bra, om än i ett töcken. Det jobbigaste var nog att någon hade lagt extra bly i vikterna på gymmet, inte den typ av humor som jag uppskattar, men men, det var väl inte så farligt.
Sen var jag faktiskt hjälpt av tröttheten också. Tog mig igenom ett möte av värsta sorten (ni vet ett sånt där utan tydlig agenda, utan tydliga beslut, utan effektivt tidsutnyttjande, mer som en lååång fikastund där alla får säga sin åsikt oavsett om det har med saken att göra eller inte) utan att ens orka bli irriterad, och ingen märkte nog (?) att jag heller inte orkade bidra eller styra upp mötet som jag brukar göra.
Hade en flyktig tanke om att ett par glas vin vore gott när jag kommer hem, men väl hemma stöp jag i säng vid halv nio!
Idag är jag inte alls lika trött, även om jag inte riktigt kan använda ordet "piggare".
Så full av tillförsikt att det här kommer att bli en bättre dag, så säger jag "Välkommen dag sex!"

Jag tänker ibland bokstavligt på den berömda botten. Ibland behöver man komma dit för att få fäste att sparka sig upp. Var botter är verkar vara väldigt olika för oss. Idag har Expressen en artikel om medberoeende och jag funderar på hur det kan utvecklas senare till eget beroende. Jag har haft stort stöd av beroendemottagningens medberoendegrupp och senare återfalsprementionen, för att tillfriskna.

Att läsa de olika trådarna här och skriva ger mig både kraft och energi att vilja fortsätta min nyktra resa. Jag säger inte att alla dagar är lätta eller roliga, men även en nykter skitdag är bättre än en bakisångestdag.

Jag har nu börjat att sörja min mamma (som dog i januari) och hon upptar mina tankar. När jag drack blockerade jag mina känslor och var mest arg på henne som söp ihjäl sig. Nu när jag tänker på henne ser jag henne som den person hon var, innan hjärnskador och alkoholdemens. Jag saknar henne jättemycket och har förlåtigt. Jag vet att hon inte valde alkoholen och valde bort mig. Hon kunde inte annat då alkoholen tagit över hela hennes liv. Det sista året låg hon i sängen och drack, för att benen inte längre bar henne. Hon använde sugrör då händerna skakade så hon inte kunde hålla glaset. Epilepsianfallen kom tätare och tätare, tills hon kom in i status epilepticus. Den sista månaden låg hon på sjukhus, döende. När hon dog efter en lång kamp höll jag hennes hand. Jag är glad att jag var med henne under hennes sista tid (jag var på sjukhuset i veckor). Det har faktiskt hjälp mig mycket. Jag tror på riktigt att det har hjälp mig att bli nykter. Jag känner mig fri nu.

...med pratandet, mycket kommer att ge sig när det gått ett tag. Grattis till alla dina nyktra dagar förresten! Tror det kommer att bli så mycket bättre när du slutar tänka på hur din sambo/man mår. Tänk på dig själv hur duktig du är! Förlåt men jag känner igen mig så mycket i hur du skriver om den du älskar dvs sambo/man. Många här inne har så förstående och stöttande män/kvinnor men jag har inte det. Jag har en man som inte är intresserad av att umgås med mig bara när han själv vill och på hans villkor. Annars sitter han gärna nere på sitt kontor i källaren. Vad har hänt då? Jo mitt enda sällskap har ju varit att ringa och prata med mina väninnor samtidig som jag smuttat på vinglas och rökt. Ohållbart men den bistra sanningen. Han blir irriterad, jag blir irriterad och så är snöbollen igång.

Vi kvinnor eller iaf jag har en förmåga att vilja ordna upp allt direkt och sen gå vidare. Min man behöver vara lite "grumpy" ett tag. Han säger inget som är onödigt att säga utan bara praktiska saker.

Ja nu blev så att jag skrev om mig själv i din tråd men jag ville bara förklara hur jag tänker. Jag tänker alldeles för mycket och ofta så lägger jag mig i underläge. Känner mig kuvad liksom. Jag e inge bra, jag är inge snygg, jag kan ingenting... osv osv

Vi får vända på det! Grymma är vad vi är! Kram på dig!

Härligt att läsa att du har fått kraft till förändringar i ditt liv och att du mår bättre.

Kram

God morgon!
Härligt att du känner att det blir en bra dag :-).
Klart att du vill ordna upp allt med din sambo, det ska ju kännas mer än bara ok i ett parförhållande.
Om du är osäker på om han vill gå och prata med någon eller inte så har han kanske heller inte fått något konkret att ta ställning till?
Prova att boka en tid. Sen kan du fråga honom: "Vi har en tid hos en parterapeut på onsdag kl 16, vill du följa med?" Då kan han bara svara ja eller nej. Blir svaret nej så går du ensam utan att göra för stor affär av det (terapeuten kommer att förstå, inte ovanligt att någon kommer ensam).
Så tänker jag, men du gör naturligtvis som du själv känner är bäst!
Kram!

Den kortvariga lyckan ska ställas om till långvarig lycka nu. Jag tycker dock att jag har hamnat efter så många här inne och ligger i bakvattnet. Det tar på mitt självförtroende faktiskt. En flodvåg av misslyckande sköljer över mig men jag ska upp igen. Det är så roligt att få skriva Grattis till alla och jag ser framemot när jag kommit en bit på vägen igen att få lite ryggdunkar och Grattis jag också. Men än är jag inte värd det :-)

Nu har jag bara ett blankt schema framför mig sånär som ett bröllop jag ska gå på. Det bröllopet ska jag köra bil på för jag vill sova hemma i egen säng och inte på hotell. Brudgummen är dessutom nykter alkoholist så det är verkligen ingen som ifrågasätter mitt bilkörande. Jag har inga problem med att ta bilen tycker det är så oerhört skönt.

Hjärnan ska ställas in på total vilja att hålla sig undan vinet. Min kropp tål inte vin, den mår så dåligt, från topp till tå. Jag har sen, mina 12 dagar helt utan vin, druckit ett par gånger. Inga större fester, var ju till och med på en kräftskiva och körde bil vilket var oerhört skönt men söndagen efter den tänkte jag: mm lite vin till maten skadar ju inte eftersom jag var så duktigt igår. Jag hatar måndagar, sover alltid dåligt natten mellan söndag och måndag oavsett vin eller inte. Har det slunkit ner når glas så är sömnen katastrofal.

Det är morgon, det är dag 2 och jag bestämde mig att inte ha nedräkning utan samla dagar. Jag läste om Ironwills tankar om när han hade nedräkning att allt kändes som en enda tråkig väntan tills han skulle få dricka igen. Eller jag uppfattade det så iaf. Helt rätt.

Ha en fin underbar dag! Kram!

Grattis! Jag har förstått att det blir lättare och lättare att avstå ju fler veckor och dagar man samlar. Grattis igen!

en härlig kväll med dina vänner. Ja visst är det svårt ibland (ofta) och veta vad man vill! "Lyssna på din magkänsla" är något man fått höra många gånger under livet. Jaha men den säger ju två saker..minst? Dock har jag märkt att om man ger sig själv tid och känna/tänka innan man agerar så är det lättare att veta vad man vill. Och att prata med sig själv på samma sätt som man pratar med andra man anförtror sig till. Tidigare kastade jag mig på telefonen och ventilerade med någon kompis om det var något. Gör jag faktiskt aldrig längre. Visst kan man prata och anförtro sig men på ett helt annat sätt nu. Jag pratar mer om vad jag HAR kommit fram till än vad jag SKA komma fram till. Skönt för dig med din alldeles egna bostad. Kram till dig Skrållan, du är så modig ♥️

10 veckor av nykterhet. Har det hänt sen jag var 14 år? Det var då jag tog min första fylla minns jag, men drack inte ofta fram till 18 års ålder, så kan faktiskt ha varit sen 18 års ålder då. Men 10 veckor borde vara något sorts rekord. Det är i vilket fall lång tid och väldigt bra för hela min kropp och knopp.

I dag åter jobb, har som vanligt lite för mycket att göra men ska försöka att andas och inte stressa delux. Ska försöka sluta jobbet skapligt i dag, de nästkommande 2 dagarna är maxade från morgon till kväll så då behövs det återhämtning redan innan det.

Inte en tanke på A, eller jo, jag måste erkänna att jag i går kväll funderade på om jag kunde testa någon gång att dricka i sällskap. Om jag kunde vara den där som klarade det, det gick ju så lätt att sluta så jag har säkert inga problem, alla runtomkring mig som reagerar på att jag inte dricker förstår ju inte varför. MEN jag vet ju att dessa tankar ska komma, det har kommit lite sporadiskt förut, men denna gång var det liiite mer. Med all vilja i mig så ska jag jobba mot detta, för jag har inte läst om en enda person som klarar att dricka måttligt efter att ha missbrukat innan. Och om det nu finns några procent som faktiskt klarar det, hur länge klarar de det? En vecka, en månad, 2 år? Jag behöver inte dricka vare sig jag är alkoholist eller inte. min kropp mår bättre av att inte dricka varför ska jag då hälla i mig gift? NEJ! Bara för att det är kutym enligt samhället och att A innehar massa mysighetsfaktorer - NEJ!

I dag väljer jag att inte dricka, istället fortsätter jag att inpränta i huvudet att jag faktiskt kan välja att inte dricka, vare sig jag är beroende eller inte.

Uppe tidigt idag! Känns som att det kommer Bli en bra dag! Känner mig stark i att avstå! Kändes ok mellan mig och sambon igår, han säger inte så mycket men verkar lite mer uppåt. Från att säga att allt är fruktansvärt och svart är han nästan som vanligt igen. Men han verkar inte riktgt vilja gå och prata med någon heller... blir så osäker. Vill ordna upp allt!

Endera kan du hänga här, jag är inne på forumet några gånger varje dag så svar får du garanterat...sen om det är så kloka svar är ju en annan fråga☺
Tycker det är sjukt hur mycket alkoholen förändrar och förstör för en, var ju bara tanken på nästa fylla som fanns i mitt huvud förut...barn och make fanns som bara med i bakgrunden.
Nu när jag varit nykter att tag så här saker ändrats drastiskt..tror att det handlar mycket om självförakt när man dricker som mest, och att man dricker för att döva känslorna, jag har haft jöttesvårt att sova i flera år...
Och drack för att kunna sova, nu förstår jag att det var alkoholen som gjorde att jag inte kunde sova ordentligt...men det är klart att nykterheten är annorlunda för alla...första tiden kan ju vara fruktansvärt jobbig för en del.
Än hur det är så vill jag inte tillbaka☺

Tack Rosenhill för ditt inlägg. Jag vaknade nyss med en känsla av sorg och tänkte genast på min vän. Tårarna rinner igen. Det är klart att jag varit både sarkastisk och egoistisk i mitt tidigare inlägg. Försvarsmekanismer kallas det. Dessutom är det här forumet min ventil.
Ja, det gör ont när knoppar brister... ?

Jag är rätt ny här, så vet inte riktigt hur det funkar.
Vill diskutera och skriva av mig med andra i samma sits.
Ska jag starta en egen tråd eller hänga på här?

Så underbart att kunna glädjas åt andra saker än alkoholen!
Jag vet inte när jag färgade håret senast, målade naglarna, sminkade mig, eller ens rakade benen..
Förstår inte hur min man stått ut...
Jag har trott att han inte märkt något, jag har druckit i smyg, och han har inget sagt... Men häromdagen grälade vi om något, minns inte vad det var. Men han tappade besinningen och skrek: du och din jävla ALKOHOL!!!
Jag är nykter nu, och kan som vanligt inte sova...

Du kan vända dig tiil kommunen eller socialförvaltningen. Dom har ofta olika former av behandling och där ansöker man även om att få åka till ett behandlingshem om man har behov av det. Kostar en hel del så de flesta kan inte betala själv. Givervis kan hon även gå på AA möten. Dom brukar ha öppna möten någon gång i månaden alla få komma dit då även du om du vill veta vad som händer på AAs möten. Annars finns alanon för anhöriga. Hoppas det blir en förändring.

Du beskriver allt väldigt bra. Man förstår verkligen AAs syn på alkoholism att det är en familjesjukdom. Jag hade nog försökt hitta någon alanongrupp där du kan få bekräftat hur sjuk man blir som anhörig. Du har insikt men behöver ju också göra en förändring. Att leva med en aktiv missbrukare är varken bra för den fysiska eller psykiska hälsan. Var rädd om dig.