Senaste kommentarerna i forumet

Det blir fram och tillbaka vid en separation..Men du känner din man och vet hur han funkar..Som tur är vet du också hur beroendet fungerar..Du har många ess i rockärmen..Absolut ska målet vara delad vårdnad..Inget är heller skrivet i sten..Allt för barnens bästa, hela tiden..Jag lovar lim, du får styrka och energi på vägen, bara du tar rygg på dom som gjort samma resa med gott resultat..Varm kram❤️

Tack Soffi för dina ord ❤️ Det betyder jättemycket! Känner mig liksom så vilsen i allt det här så det känns till slut svårt för mig att bedöma huruvida hans kontrollbehov är normalt eller normalt under rådande omständigheter alternativt onormalt. Vill inte förstora upp det men inte heller låta mig bli överkörd.

Ja du har rätt, att vara nykter ska man bli för sin egen skull! Och jag är glad att jag inte drack trots att han ändå misstänkte det. Är väl lite barnslig någonstans och förväntar mig liksom beröm för att jag sköter mig trots att det egentligen är en självklarhet att inte dricka på det sättet jag gjorde.

Något som tynger mig idag är alla dåliga minnen som är kopplade till alkohol för mig, dåliga beslut och väldigt riskfyllda situationer som jag själv försatt mig i. Ett under egentligen att jag inte blivit rånad, misshandlad eller våldtagen. Även ett under att jag inte skämt ut mig mer än vad jag har gjort (jag har såklart gjort pinsamheter som jag haft sjuk ångest för men det hade verkligen kunnat vara betydligt värre).

Jag lyckades vara nykter under hela juni och det är ju inte helt bortkastat. Planen var även då att inte börja dricka igen men så sakteliga kom jag in i samma gamla tröttsamma mönster. Började med att jag kände mig tvungen att dricka ett glas i ett socialt sammanhang (var inte redo eller stark nog att förklara min nykterhet). Det hela gick bra och då började jag tänka att jag skulle klara av att dricka socialt och måttligt. Efter en tids accepterat drickande återkom den ångest jag får av även små mängder alkohol. Jag och min pojkvän drack några glas vin varje dag under en semestervecka utomlands. Vi verkade båda intala oss själva att det gick bra för mig men vi pratade aldrig öppet om att jag numera ”plötsligt” drack. När vi sedan kom hem hade jag grov ångest och en dag fick jag plötsligt för mig att handla hem vin och drack upp allt själv vilket såklart inte var planen. Sedan dess har jag inte druckit. Idag är min 19:e dag som nykter och jag försöker använda mina misstag som en nyttig erfarenhet om jag plötsligt skulle få för mig att det skulle vara en god idé att dricka.

men måste ut i några ärenden. Drog på mig vindstället utanpå pyjamasen, ingen som kommer att se det. Tänker inte ta av mig min PJ idag, skiter i det. När jag kommer hem igen ska jag hyra en måbrafilm och mysa ner mig i soffan med raggsockor, ullfilt och en gigantisk balja med te. Ibland måste jag få pyssla om min inte latmask ;)

Behöver ert råd och funderingar kring detta. Jag har varit i kontakt med ett anhörigcenter som tar hand om och ger stöd även till barn med föräldrar som har olika missbruk. Just för sonens skull så vore det bra att ”fånga upp” honom innan hans medberoende blir för starkt. Va där och pratade med dom och allt verkade superbra och de har en minigrupp som han kan få vara med i och som som tror skulle va perfekt hans del. Problemet? Pappans godkännande...det här kommer aldrig gå, han kommer vägra och säga tvärnej till detta. Vad ska jag göra? Hur ska jag göra? Jag känner redan min egna frustration komma över mig pga detta....F-N att han ska sätta käppar i hjulet jämt!

Är impulserna här att få styra upp allt och alla.
Jag vet bäst,fattar ni inte.
Har ni inte bättre förstånd osv.
Viljan att bygga en koja ute i skogen och slippa alla människor och bara behöva ta hand om mig själv och lite djur.
Slippa se allas oförmågor och felaktiga handlingar och slippa känna så mycket som jag känner.
Ilskan när någon gör vansinniga saker.

TYröttheten när jag känner att jag inte räcker till på samma sätt som förut.
Varken för mig själv eller för min omgivning.

Just nu händer saker i min absoluta närhet som är riktigt tungt att vara med om.
Kanske det går vägen,kanske inte.
Men i detta vakuum som uppstår innan man vet är inte rolig.

Och jag går igång på alla cylindrar.
står liksom och brummar redo på startlinjen.
Men stannar där och slösar en massa bensin i onödan på ingenting.

Och i detta,när jag avstår kontroll och medberoende så mår jag ännu sämre.
Går då igång på att försöka kontrollera mig själv och agerar nästan tvångsmässigt ibland.

Och ser också det och ska avstå det.
Katten på råttan,råttan på repet...

Så nu är jag då i ett vakuum av ett vakuum.
Dvs göra ingenting åt allt som jag vill och kan göra för att underlätta eller styra upp saker.

Svårt,tungt och nödvändigt.
Men friskare än mitt tidigare beteende,även om det inte alls känns så friskt på insidan just nu.

Tack för dina ord i min tråd. De värmde ska du veta ❤ Känner igen mig i dig också, just det där med att klara sociala sammanhang men dricka för mycket hemma. För mig handlar det mycket om att inte tappa ansiktet. Om jag aldrig är den som spårar ur eller blir för full socialt kan ingen märka något. Det är ett försvar.
Ibland kan jag tom känna mig konstigt självgod och duktig när jag håller den fasaden, men tänk om de visste.

Starkt jobbat med 4 dagar.

Jag är också rädd... rädd för att misslyckas igen. Rädd för att Inte känna glädje i livet utan alkoholen - inte kunna klara mig utan den och att det är försent (det är aldrig försent!). Men det är okej att vara rädd. I början så fokuserar jag mest på att lägga vita dagar bakom mig och skapa en nykter vardag. Att lära mig handskas med sug och sociala situationer. En dag i taget...

Lycka till!

Jasmine, jag tänker inte att jag ska ha egen vårdnad. Jag har en tiltro till att han ska kunna ta hand om dem också. Jag vill absolut inte dra igång en vårdnadstvist. Barnen har rätt till oss båda och barnen är bådas barn som vi älskar. Sedan får vi se hur det blir. Det känns så overkligt att tänka i dessa banor ens... Beroende på hur det kommer fungera får jag se... Hoppas verkligen han kan steppa upp som pappa. Men jag har svårt att se hur han ska klara ha dem varannan vecka med tanke på hans arbetstider och "fritidsintressen".

Knaskatten, ellerhur? Han borde kunna se att jag behöver stöttning och hjälp när jag är sjuk åtminstone. För barnens skull om inte annat.

Tack miss lyckad för råden. Jag har laddat inför detta så himla lång tid nu. Men vet fortfarande inte om det kommer att bli av... Hoppas jag lyckas stå på mig.

Min man sökte kontakt igår kväll. Låg med mig och barnen i sängen och tittade på en film. Han verkade lite ledsen. Och då kickar mina moderskänslor in. Jag måste stoppa dem för han har ju själv valt det här. Valt att såra mig hela tiden. Han har verkligen inga faderskänslor för mig om man säger så.

Jag måste vara stark. Jag måste göra det här för min skull. Vore jag min egen dotter hade jag aldrig låtit mig själv leva såhär.

Igår i sängen låg jag och tänkte på de senaste åren. Alla gånger han tvingat upp mig mitt i natten och jag hjälplöst fått följa med för att inte väcka barnen. All respektlöshet. Allt tvång och all förnedring han utsatt mig för. All otrygghet. Alla svek och all egoism. Istället för att tänka på hur ledsen han ser ut ska jag tänka på hur ledsen JAG är.

Tack för citatet! Det tar jag med mig.

Jag är ny här sedan några dagar, bara 4 dagar nykter i bagaget - och RÄDD fast jag inte riktigt kan förstå det...

Nu har jag skrivit till henne och sagt som jag känner. Det gick jättebra och hon var väldigt förstående över detta. Vi kommer ha en fortsatt bra relation men utan pappaaspekten. Fattar inte att jag inte gjort detta tidigare, det var ju så enkelt. Man ska alltid se till sig själv och göra det man själv kommer må bra av. Tack för ert stöd, det hjälpte mig att bara göra det!

Tack till dig, DenObekväme, för ditt inlägg. Jo, jag har mycket att bearbeta både från uppväxten, tonåren och nutid. Just nu har jag lugnat ner mig lite. Fick ett samtal imorse och ska på intervju för ett deltidsjobb imorgon så helt plötsligt fick jag lite annat att tänka på. En timme i taget... ?

Du ger mig lite hopp om att det går över om jag kämpar vidare :-)

I helgen har vi haft gäster norrifrån och det har varit fullt upp med måltider och allt som kommer till. Jag hade lite funderingar på hur jag skulle hantera mitt icke drickande och vad jag skulle säga. När vi strålar samman brukar det alltid vara en massa Cava och vitt vin från det att vi träffas som välkomsdryck och så trallar det på tills det är dags att säga godnatt. Fast det finns en skillnad. De andra slutar när de började känna sig berusade men jag ska alltid ta några glas till.

Jag berättade innan de kom att jag inte dricker längre. Att jag sedan lång tid varit rädd att mitt drickande plötsligt skulle bli ohanterligt. De visste att jag brukar ta några glas för mkt men vet inte att jag även druckit för mycket, när det inte varit fest. När sorg och ångest ridigt mig och vinet givit mig lindring. Jag känner att jag faktiskt inte behöver lämna ut mig helt. Det räcker att de nu vet att jag slutat att dricka för att jag är alkoholkänslig och att jag alltid har varit det.

Jag hade jätteroligt, skrattade och pratade som aldrig förr. Jag var helt avslappnad och focuserad på mina vänner, på ett helt nytt sätt. Den stress jag upplevt tidigare då mina tankar varit på vinet (och hur jag ska få mer då de andra dricker så sjukt sakta) fanns inte längre. Jag drack alkoholfria bubblor och sen en alkoholfri öl. Senare gick jag över till Ramlösa Mango. Det känns som en befrielse, att veta att jag kan vara på fest och ha så roligt nykter. det gjorde mig inget att de andra drack sin Cava/vin. Det går att leva nykter!

Idag är jag trött och jag och hunden tog oss en sovmorgon, för det regnar ute och är mörkt. Min app säger 55 dagar idag och jag vet att jag måste vakta min nykterhet. Att aldrig ta den för given, för det är lätt att falla. Jag är tacksam för mina nyktra dagar och mitt liv som nykter. Jag har även givit utan att förvänta mig något tillbaka. En helkroppsmassage (olje och Thaimassage) på 90 minuter till en vän som hade värk i höfter och axlar. Det gav mig glädjen att få ge.

Kram på er

Ta inte på dig ansvaret för hans kontrollbehov! Det behovet är hans problem.
Ja, du har svikit honom många gånger tidigare säger du, men, det ger honom inget frikort för den sjuka kontroll han utsätter dig för nu.
Du tar ansvar för dig själv nu, genom att inte dricka, det är ju jättebra och starkt. Den matchen är nog för vem som helst, inte ska du ta över hans problem också?

Det finns så mycket i det du skriver som får larmklockor att ringa hos mig. Jag har själv levt ihop med en man med stort och eskalerande kontrollbehov och det höll på att sluta riktigt illa. Ska inte belasta dig med det, och jag vill inte övertolka det du skriver.
Men snälla, ta kontakt med någon professionell som kan hjälpa er. Och om han inte vill följa med på det, så gå iväg själv och prata med någon som kan hjälpa dig med hur du kan hantera din situation.

Och du, du hade inte alls "lika gärna kunna dricka i helgen". At sluta dricka gör man för sin egen skull, för att själv må bättre, så känn dig stolt över att du inte drack!!!
Med värme och omtanke!
/Soffi

3 veckor klara, inne på dag 22 ?

Börjar känna igen mig själv... Var på lite festligheter i helgen, jag drack alkoholfritt. Jag hade JÄTTETRÅKIGT! Inte på grund av alkoholbristen utan för att jag inte trivdes. Jag har lite svårt för folk, introvert ensamvarg som hatar kallprat... åren med alkohol har ju hjälpt mig stå ut med sånt. Dags för mig att prioritera om lite, jag behöver ju faktiskt inte gå på fester som jag vet på förhand inte är min grej. Får fokusera på att hänga med dom jag vet att jag trivs med istället.

Under åren med alkohol har jag känt mig så oerhört ensam!! Nu, när jag varit nykter har kvällarna varit lite tråkiga men det har inte känts så där obehagligt ensamt! Jag trivs ju ensam!! Alkoholen har lurat mig fullständigt. Dags att njuta av min egentid ?

Dag 22 blir även den nykter och jag ska hitta tillbaka till mig själv ❤

Jag läser dina kommentarer Bestämd och gud så väl jag känner igen mig i dina känslor och tankar. Jag började min resa genom att följa rekommendationen att man ska vara nykter tre månader. Men jag har insett att just tänkarna på den mållinjen är min farligaste motståndare. Det är bara att inse att jag måste vara nykter på heltid, så jag har ändrat min målsättning till att vara nykter tills vidare, så länge jag bara kan. Jag har bokat en resa nästa år och då vet jag att det kommer bli svårt, men jag tänker att jag får ta det där och då och fokusera på nuet. Jag har börjat tänka på min resa som ett pussel, där nykterheten är den stora och centrala biten i mitten av mitt pussel. Jag fyller på med bitar som hjälper den stora biten att ligga på plats. Bestämd, jag önskar dig lycka till och du ska veta, du har inspirerat mig att tänka om och tänka nytt. Tusen tack! Du, och alla ni andra betyder sjukt mycket.

Hej! :) Vad tråkigt att du känner dig trött idag. Har dock förstått så mycket som att det är väldigt vanligt med trötthet och sömnstörningar när jag läst här, men att det går över relativt fort. Den stackars kroppen blir väl helt förvånad när den inte får sin vanliga alkohol och hjärnan behöver tid att läka. Jag är nio dagar nykter och kan väl inte påstå att jag känner mig speciellt energifylld nu men ändå lite bättre dag för dag tror jag :)

Nej, jag menar inte alkoholen och suget efter den, jag är fullt medveten om att den kan ställa till med ett h-vete framöver.
Jag är så in i bänken TRÖTT idag! Det var jag inte beredd på...
Har fyra nyktra dagar bakom mig, är speciellt stolt över att jag klarat en nykter helg :-). Har inte ens känt något sug efter att dricka och är glad över att inte ha behövt ta någon riktig match - än.
Och så vaknar jag idag och kan knappt hålla ögonen öppna och huvudet är fullt av bomull, eller nej, nåt lika luddigt fast tyngre.
Förstår inte hur jag ska orka det jag har planerat idag och är faktiskt också lite rädd för att luddet i huvudet inte ska klara att fatta rätt beslut idag.
Jag tillhör dem som mycket sällan blivit bakfull, trots att jag druckit så att jag borde ha blivit det. Idag har jag nog nå't som liknar en bakfylla trots nykterheten.
Jag skriver mest för att jag själv ska minnas, men, om någon läser och har samma erfarenhet så får ni gärna dela.
I de flesta trådar jag läst så hör man ju mest "- Så skönt att vakna pigg och klar eftersom jag inte drack igår.."

.och beundran.
Jag är ju ny här, som du sett, och har kollat runt en hel del och sett att du är väldigt aktiv och stöttar många inkl mig.
Så läser jag det här, att du själv är nykter sedan flera år. Jag drar slutsatsen att du är här enbart för att hjälpa andra.
Vet inte vad jag ska säga som kan beskriva hur beundransvärd jag tycker du verkar vara!
/Soffi

Han pratar inte med mig förutom när han är arg, vet inte om han vill gå och prata med någon, han vet nog inte själv. Känns nästan som att jag lika väl hade kunnat dricka i helgen för han tror ju ändå det. Känner mig så kränkt eftersom jag faktiskt inte drack. Så sorgligt samtidigt eftersom jag så många gånger har druckit tidigare och sedan ljugit om det.

Ska gå till AA idag, har varit där lite till och från men aldrig riktigt känt att det varit min grej. Känns alltid som att jag inte har lika stora problem som vissa av dem som är där, att jag är annorlunda, bättre. Fast så är det ju verkligen inte.

Funderar även på att köpa en sön där alkomätare, det känns mer ok än att han ska lusläsa mina konton.

Jag är också ny här sedan några dagar. Känns så bra att se och läsa att jag inte är ensam.

Så varmt välommen!
/Soffi

Tack snälka du för hopp och kloka ord :) Mer initiativrik längtar jag verkligen efter. På senaste har det känts som om mitt initialmotstånd nått nya höjder.

Jag tänker också lite så, att om jag håller ut och jobbar med mig själv hela september så kanske jag har en annan inställning till att dricka när månaden är slut.

Nu går jag in i dag nio och känner tillförsikt. Så här länge är det hundra år sedan jag var nykter. Som längst brukar det bli 4-5 dagar, alltså alla vardagar utom fredag men på sista tiden är nog också fem dagar ett undantag. I sommar har det oftast bara gått två eller en dag innan jag druckit igen.
Men nu är det alltså dag 9 och idag tänker jag vara nykter.

Tack för tips! Ska kolla upp :)

Ja, för mig är det som det är livsfarligt att ha tråkigt och alkoholen är en sån lättillgänglig biljett från tristess. På senaste har dock guldkanten försvunnit lite för mig. Det är som känslan av lite lyxigt har ersatts av att det känns sunkigt, antagligen pga att det blivit för ofta.

Sitter och funderar en del nu på morgonen, färgade håret och klippte mig igår, och jag kom på att det är flera år sen jag gjort det.
Har haft väldigt dålig självkänsla senaste åren och jag har nog hatat mig själv under åren som jag har druckit, mitt drickande har nog varit ett sorts sätt att straffa mig själv
Så att vakna en morgon och vilja göra sig fin är en väldigt välkommen men ovan känsla.
Märker också att det speglar av sig på min familj nu när jag mår bättre, tycker alla är lite gladare.
Jag är väldigt glad att jag tog beslutet att sluta, jag tänker kämpa för att fortsätta hålla mig nykter...för det känns verkligen som att det är först nu som jag har börjat leva...vill ta igen så mycket som jag har missat under åren när alkoholen har fått styra...nu vill jag ta över ratten och bestämma själv☺