Senaste kommentarerna i forumet

Har med problem med A och det du har gjort skulle jag med gjort, så börjar idag så får vi se hur det går på stigen /

Har smugit här i flera dagar, läst trådar, begrundat och försökt hitta verktyg för att hålla mig nykter. Jag är kvinna, närmare 40 än 30, ganska glad av mig men med ångestproblematik som jag dövar med alkohol. Tror jag har haft ett riskbruk av alkohol sedan jag var ungefär 25 (alltså över de nio standardglasen man ska hålla sig till som kvinna). Mitt drickande ser ofta ut såhär: Bag in box på fredagen som öppnas och som jag sedan tömmer hela under helgen, ibland kanske jag tom köper lite mer. Gillar inte att bli full och "bete" mig, men dricker på tok för mycket. Ett varningstecken är ju såklart att jag inte heller blir speciellt full när jag suger i mig den där boxen på helgen, berusad absolut, men gör aldrig dumma grejer eller tappar kontrollen. Ibland dricker jag under veckorna också (mer och mer på senaste tiden, allt under täckmanteln mys.)

Nu är jag så fruktansvärt trött på att låta helgerna gå åt till att vara bakis eller dricka vin, att missa livet. Visst, det är superhärligt när första glaset hälls upp och lugnet sprider sig i kroppen, men efter några glas känns det mest sunkigt. Jag vill vara här, med och nu.

Idag är jag på min åttonde nyktra dag, viss rastlöshet i fredags men inte så farlig. Just nu känner jag mig mest spänd på vad som kommer ske kroppsligt och mentalt. Känner mig piggare och gladare men vet också att det kan vända fort. Just nu tar jag en dag i taget och siktar på att vara nykter hela september ut, sen får jag ta ställning igen. Den här tråden startar jag för att jag inser att jag behöver något att luta mig emot för att klara mitt löfte till mig själv. Jag behöver skriva ned vad som känns bra och vad som känns tungt, kanske tom få lite respons :) Hoppas ni vill hänga lite här med mig!

Jag har druckit varje dag utom i tisdags och idag...
nyss slängde jag vinet som fanns kvar och jag har sån fruktansvärd ångest! Inte för att jag slängde utan för att jag inte vet om jag imorgon kommer skynda till systemet igen :(

Fattar grejen, därav nyfikenheten att själv ge mig på det, tror jag..??
Slutade snusa för ca 2 mån. sedan efter 20 års pillande och prillande med den grejen. Trodde aldrig jag skulle klara det! Nu känns det nästan som att allt är möjligt..men har ju också fyllt hålet med annan skit, inte minst sedan jag den 12 aug bestämde att det fick vara nog med alkoholen också.. Är på 28 (-1) när det gäller den grejen. Och eftersom jag märker att jag gärna flyttar runt på osunda beteenden och omåttlighet, skulle jag också vilja göra en rensning och åter ta fatt i känslan av kontroll på nå vis..
visa för sig själv att man är den som bestämmer och inte låta olika känslor styra runt med en. Absolut ha dem som vägledning, men därmed inte sagt att gå med i varenda en..
Får skriva mer om detta i min egen tråd märker jag..☺️. Men ville sagt att jag tror mig förstå, eller åtminstone kan känna igen mig i dina tankegångar..
Kram
/Fibblan ?

Tack för att du bryr dig om hur det gick för mig!
Det gick bra :-), nu har jag tre nyktra dagar bakom mig.
Ironiskt nog blev jag räddad av - morfin...
Min gubbe har nyligen gjort en operation och hade kvar ett morfinplåster, därför kunde han ju inte dricka vin själv. Jag kunde ha delat en flaska med hans vuxna dotter som kom på besök, en det var lätt att tacka nej till det. Blev bara ett lite höjt ögonbryn från särbon, "-Du behöver verkligen inte sympatidricka alkofritt med mig." och en besviken min från dottern som insåg att det inte kommer att öppnas en flaska bara för en person.
Kunde alltså skjuta upp den där "detaljen" med att berätta en vecka och det känns både bra och dåligt...
Att jag klarat en lördag utan en droppe känns däremot superbra!!!

Kram från Soffi

21 dagar är lång tid, jag vet inte vad det är för fel på mig. Men efter att jag slutade röka för ett år sen, och nu slutat dricka, relativt enkelt så ville jag utmana mig själv och mitt största missbruk genom mitt liv - mat.

Detoxen handlar om att äta flytande föda i 3 veckor, ca 800kcal/dag, det är inget jag kommit på själv utan följer en regim. Vill bevisa för mig själv att jag har viljan och faktiskt kan genomföra något jag bestämt mig för. Det är skitjobbigt men att kunna klara något tufft kommer bevisa för mig att jag kommer kunna klara vad än jag tar mig för. Svårt att förklara.

Lovar att återkomma efter i morgon för att se vad jag fått för insikter och hjälpmedel.

Jag tror som IW, att du inte ska vara så hård mot dig själv. Du skriver "misslyckad" och sen räknar du upp allt du lyckats med. Du är ju fantastiskt bra! Att du sen inte kan sluta dricka borde inte överskugga allt det andra... Nu vet jag inte i vilket stadium ditt drickande befinner sig just nu, om det är några öl på helgen eller på handspritnivån, men om det inte är värre än att din vardag fungerar så kanske du ska sluta slå på dig själv just nu. Jag tror att såren från barndomen gör att man inte riktigt kan "vila" och könna sig trygg, att allt ordnar sig. Då blir drickandet en flykt... in i dimman där man slipper tänka, där hjärnan kan sluta gå på högvarv, där man bara kan få "finnas till".. utan krav.

Hoppas du får en fin söndag och ge gärna ifrån dig ett livstecken!

Kramar

Men Jasmine, det låter ju som att det går väldigt bra för dig ändå? Så många glada nyheter! Så mycket bra i ditt liv!
Att du drack för mycket igår, ja, det är en sak som inte är bra förstås - men det blir inte bättre av att klandra dig själv för det. Dra lärdom av det istället.
Jag har ju själv kommit fram till att jag i mitt liv faktiskt inte ska ha alkohol. Alla regler jag satte upp för mig själv tidigare... Det funkade inte för mig. Dels fick jag ägna så mycket energi och tankekraft åt att följa dem och sedan misslyckades jag gång på gång - vilket ledde till att jag bara mådde sämre och föraktade mig själv för att jag inte kunde hålla mina löften.
Men kanske funkar det för dig? Vi har alla olika vägar. Det borde ju i alla fall vara lättare för dig nu när så mycket annat är bättre i ditt liv än vad det har varit tidigare.
Men vill också utmana dig lite: skulle det vara så förödande för ditt sociala liv att inte dricka...? För mig har det hittills fungerat så otroligt mycket bättre än vad jag trodde att det skulle göra. Men jag är bara i början av min resa.
Tror att det är superbra att du är inne och skriver här hela tiden. För dig själv mest, men också för mig. Jag har saknat dig!
❤️❤️❤️

Heeeej! Min gamla kompis härinne. Åh.❤️
Så glad jag är över att du tittar in och skriver. Men så tråkigt att höra att du skulle behöva styrka just nu. Det låter jobbigt. Försöker skicka över lite till dig och hoppas att den kommer fram!
Jag känner mig faktiskt stark just nu - stark i nykterheten inte minst. Men jag är också väldigt ödmjuk inför att det kan ändra sig närsomhelst. Jag måste vara på min vakt och se till att styra tankarna så att de inte börjar dras över mot att romantisera och längta efter alkohol. Jobbar aktivt med att hjärntvätta mig själv, och hittills går det bra.
Hoppas att allt snart känns lättare även för dig Jasmine!

Ja, din tråd ÄR en fri och trygg plats. Du är helt anonym och ingen dömer dig. Vi vill dig bara väl. Så skriv, skriv, skriv! Det kan hjälpa så mycket att få ner saker på pränt. Att tvingas formulera ting som man helst bara vill förtränga. Sätta ord på skiten och få det svart på vitt.
Du har verkligen gjort allt. Du har varit den stabila och den trygga, den som håller upp ordningen och vardagen för dina barn. Men du kan inte skydda barnen från att väckas mitt i natten av en pappa som kommer hem full så länge de bor ihop med en pappa som kommer hem full - och som inte ens ser problematiken i det dagen efter. Du och barnen är värda trygghet. Och du är värd någon som gladeligen drar hela lasset när du är sjuk, istället för tvärtom.

Jag blev ännu mer ledsen nu när jag läste ditt senaste inlägg. Tror med det du beskriver att skilsmässa blir ett bättre alternativ. Så sorgligt. Jag hade det inte hälften så jobbigt som du, men känslan att vara ensam med allt och inte bli sedd knäckte mig i mitt äktenskap. Tyvärr fick jag inte vårdnaden om barnen då pappan varken missbrukade eller slog dem (tydligen det som krävs för att barnen ska få bo med den förälder som tagit allt ansvar). Barnen har bott hos oss varannan vecka, men jag har fixat en del även på hans veckor. I ditt fall tror jag du kan få vårdnaden, men skriv ner allt som händer i dagboksform om det blir någon konflikt.

Fina du, vi finns här för dig! Lyssnar och skickar omtanke..❤️

… tänker jag idag... Och du FinaLisa har så mycket omkring dig att något löfte just nu blir väl bara en ytterligare belastning. Jag skrev några löften idag, men de känns livsnödvändiga;).

Önskar dig en fin söndag!

Kramar ❤️

… tänker jag idag... Och du FinaLisa har så mycket omkring dig att något löfte just nu blir väl bara en ytterligare belastning. Jag skrev några löften idag, men de känns livsnödvändiga;).

Önskar dig en fin söndag!

Kramar ❤️

Så bra att du drar i handbromsen innan vardagen raseras. Jag känner igen att det är helgen som är svårast i början av nykterheten. Mitt råd är att du bryter ditt beteendemönster helt. Om du är van att åka direkt hem efter jobbet och sjunka ner i soffan tex, gör tvärtom. Ta en lång promenad, eller boka dejt med en kompis, eller kör ett pass på gymmet, eller skriv in dig på en matlagningskurs just fredag kväll, osv osv. Du kommer fixa detta ? Lycka till!

Väldigt bra råd. Det kanske kan vara en bra idé att skriva till henne istället. Vi brukar chatta med varandra så det vore inte konstigt. Då kanske jag kan skriva att jag inte vill att hon hör av sig när det är sånna där akuta tillflällen och jag kan tipsa om jourhavande medmänniska istället. Och verkligen förklara för henne att jag mår så dåligt av allting och jag tycker jag är värd bättre.

Inatt spårade allt ur igen. Pappas och hennes plan var att åka till staden där jag bor (de bor i en annan stad men pappa har ett hus här), så de åkte hit igår. Deras plan var att de skulle bjuda mig på middag idag. Jag hade redan sagt till henne tidigare i veckan att jag inte räknade med att de skulle bli någon middag eftersom det inte går att planera någonting med pappa. Men det är klart att man har hoppet i bakhuvudet. Håller dörrar öppna osv. Vilket ju också är dumt eftersom jag hade kunnat planera in någonting annan där. Iaf så vaknade jag av flera meddelanden på telefonen inatt från henne, där stod det att pppa hade spårat ur totalt och hotat henne. hon hade ring till polisen och grannen för att hon var så rädd och sen hade hon åkt hem till sin stad. Det stod att jag skulle ringa så fort jag vaknade. Jag orkade inte göra det eftersom jag själv har det jobbigt med mitt egna privatliv just nu (min kille gjorde slut för en månad sen). Så det jag gjorde var att jag skrev till henne "Jag är inte alls förvånad, hade inte räknat med att de skulle funka" "Bra att du åkte därifrån". Nu sitter jag här och har ångest över att jag inte har ringt upp henne och pratat om det. Och också för att jag känner mig taskig mot min pappa som inte undrar hur det gick inatt med polisen och allt. Men jag orkar inte, det är inte mitt ansvar. Även om jag får vet hur allt ligger till så kan jag ändå inte göra någonting åt situationen.

IW och Lim❤️..Mannen jag precis träffat verkar både rolig och intelligent..Viktiga egenskaper tycker jag. Precis som du skriver Lim så vil jag också känna trygghet i livet..Det existerar inte hos någon som dricker, just pga att kontrollen hos personen försvinner..Vi är säkert extra känsliga pga vår erfarenhet..Helt rätt IW så är det kul att dejta någon..Jag sållar dock väldigt..Vill inte träffas bara för sakens skull, utan alkoholkonsumtionen hos mannen är prio 1..Sen ska ju mycket annat matcha också..Tack för att ni skriver och ger mig stöd, även i Kärlek?

Tack snälla Jasmine ♥️♥️ vad fint av dig att skriva till mig ♥️

Ja visst är det tungt att dra hela livets lass själv. Så fel ?

Kom på att jag vill skriva ner lite mer av det som sker nu och min tråd är en trygg plats. Vill se till att inte förtränga saker. För det är jag expert på eftersom det varit min överlevnadsstrategi så länge.

Min man kom hem full kl 3 på natten på onsdagen. Han skulle vabba med våra sjuka barn dagen efter så jag klev upp och påminde honom om detta och frågade om jag skulle vabba istället. Han blev så arg och väckte barnen. Han höll oss vakna i minst en timme. Han hann lugna sig och börja prata om depression osv. Jag sjukskrev mig dagen efter och blev även sjuk på riktigt eftersom mina barn smittat mig. Min man pratade som vanligt om skilsmässa under denna natt.

Dagen efter sov han halva dagen. När han varit vaken ett tag på kvällen gick jag till honom och ville reda upp natten. Jag sa att det inte går att vara pappa och vabba och dricka till 3 på natten och väcka alla i huset. Förväntade mig ånger. Men han sa att det var mitt fel att han blev arg när jag klev upp för att påminna om vabben. Jag skulle inte lägga mig i. Och han sa att han får vara ute hur länge han vill och jag ska inte säga nåt om det. Då sa jag att jag inte vill leva mer honom mer. Någon timme senare sa jag att jag ska ordna skilsmässan. Han sa okej.

Dagen efter pratade han inte med mig. Jag var sjuk. Han stack ut kl 14. Kom hem 5.30 på morgonen full. Väckte mig och ville prata. Han sa "vill du skiljas?! Jag har en depression". Jag sa att jag inte tänker prata nu men gärna imorgon.

Så kom morgondagen (igår). Jag ignorerade honom. Han kom fram till mig och sa att vi inte behöver vara osams fast vi ska skiljas. Jag sa okej men det kändes som du var arg imorse. Han sa att han inte var det.

Och nu är det idag.

Han kanske har en depression. Men då är den skapad av alkoholen. Och det kan inte åter igen vara en ursäkt för att jag ska stanna. Är han deprimerad måste han börja reda upp sig själv. Jag har funnits vid han sida genom allt och hoppats på bättring men det finns alltid ursäkter för honom att vara destruktiv.

Han spelade också bort pengar denna månad. Pengar som han skulle ge mig till räkningar. Så jag har betalat allt helt själv denna månad. Han spelade alltså bort mina pengar indirekt.

Jag gör alltså redan allt hemma. Samt betalar allt. Och förtrycks av honom. Är det så konstigt om jag vill skiljas ?

Jag ska fortsätta skriva ner allt skit från och med nu. Det är ju nåt fel på mig som slätar över allt hela tiden pga min rädsla för konflikter. Pga min rädsla av inte vara med mina barn. Pga moderskänslor för min man som inte kan vara vuxen.

Han har aldrig spelat bort sådär mkt pengar förut. Men som med alkoholen kommer väl även det snart bli normalt och drabba mig?

Nu är det stopp!

Tack Sanningen, för dina varma uppmuntrande ord i min tråd. Det är väldigt terapeutiskt att öppna sig här på forumet och skriva ut de där sanningarna man knappt vågar erkänna för sig själv. Att få varmt, respektfullt bemötande i gengäld stärker otroligt. Man vågar tänka ännu fler tankar till slut, och älta bort några demoner till.

Adde, yes sedan de släppte ut kreti och pleti på banorna är golf definitivt en riskfylld äventyrssport ?

Stort tack för dina tips och råd.
Uppskattar det verkligen.
Ta hand om dig

Jag förstår att du kan känna ett ansvar för att stötta henne. Samtidigt kan du ju inte vara den som tar emot all hennes ångest så att du själv mår dåligt.
Det finns ju jourhavande medmänniska att ringa och hon kanske kan ringa dit när det är akut och så kan ni prata när det har lugnat sig lite.
Om det känns jobbigt att säga, kanske det skulle kännas enklare att skriva ett mail och sen prata om det när hon läst ditt mail.

Starkt gjort InteMera!!!
Så bra att du tar hand om dig själv och låter honom ta konsekvenserna av sina handlingar!

Jag säger bara WOW! Du har 37 dagar och verkar så stark! Jag önskar att jag hade lite av din styrka just nu... och lite av den där goda pastan att äta till lunch ;)

Kramar!!!

Tack för att ni finns och tack för att ni bryr er och kommenterar trots att jag själv har varit usel på det senaste tiden. Ser att det nästan var en månad sen jag skrev och därefter har det hänt mycket... Jag har slutat med sletrianvinet och godiset på kvällarna, fått ett nytt jobb och fördjupat min relation till den man jag har träffat samt inte släppt in min mamma på något plan. Allt väl kan man tro.... Förutom att just idag är jag så fruktansvärt besviken på mig själv, så otroligt less på att vara så idiotisk. Och varför nu denna ångest? Jo, igår var jag på 40-års firande (middag) med några vänner och hade laddat med alkoholfritt bubbel eftersom jag hade mina barn hemma. Skönt med en nykter kväll för att vakna pigg på söndagen. Och hur blev det? Jo, jag ligger här i soffan med jordens huvudvärk och är dödstrött, önskar bara att dagen ska vara slut så jag kan gå och lägga mig. Idiotiskt som sagt... jag tycker inte ens om att dricka (för mycket) på fester. Och barnen då? Jo, igår innan middagen bestämdes det att de skulle sova hos varsin kompis, så jag hade inget "ansvar" att komma hem till och då kan man ju ta ett glas vin... eller två? Suck. Jag blir så trött på mig själv.

Nu är det så här att jag skriver i tråden "Förändra ditt drickande" och har insett att jag inte kommer att bli nykterist. Nu kanske ni slår bakut, men faktum är att det skulle få för stora konsekvenser på mitt sociala liv och jag orkar inte med det just nu. Däremot kan jag dra ner drastiskt på mitt drickande och det kommer jag att göra. För nu lovar jag er på forumet och mig själv att:

1. Sluta med att dricka vin ensam för att ångesten sliter sönder mig (alkohol kommer inte att hjälpa!)
2. Aldrig dricka mer än 2 glas vin de dagar jag har barnen (bara vid tillfällen då vi är på middagar med andra)
3. Alltid vara nykter när mitt äldsta barn är ute på kvällarna så att jag kan hämta henne eller hennes kompisar om det händer något

När jag följer 1-3 så kommer jag såklart automatiskt att slippa dagar som den här när jag bara vill lägga mig under ett täcke och låtsas att jag är någon annanstans.

Nu ska jag rapportera varje dag så jag inte slipper undan ;). Jag vill verkligen förändra mitt drickande... och mitt liv... I det sistnämnda har jag redan lyckats med att ta mig ur ett destruktivt förhållande, fått ett bättre jobb, ökat min träning och distanserat mig från min mamma (som bara gör mig ledsen). Nu är det bara det "enklaste" kvar... att minimera vinet...

Knaskatten, Vinäger, Mirabelle, FinaLisa, Miss Hyde, Denhärgången- tack för att ni finns❤️! Nu ska jag titta runt och se hur ni mår....

Kramar!

Ha en fin söndag !

Det har du rätt i. Man behöver absolut inte blotta allt och kasta ur sig allt på en och samma gång och det där måste man försöka väga av litegrann.

Det kan vara lika jobbigt att säga för lite. Då har spänningarna börjat komma och du har byggt upp något innan och när stunden väl är där så har egentligen inget skett och inget förändrats.

Jag är rätt nyfiken på hur det gick. Om du känner att du vill och orkar får du jättegärna dela.

Just den där förnekelsen rentav lögnen för sig själv är egentligen helt bisarr. När polletten trillar ner är det hur uppenbart somhelst hur man egentligen levt. Men då man lever i sin lila bubbla ser man inte alla fel man gör.