Senaste kommentarerna i forumet

Har en sambo med spel och alkoholmissbruk. Han dricker inte varje dag, men tappar all kontroll När han dricker och beter sig som en skit.
Han spelar även bort alla sina pengar.

Lämnar mig själv med vår bebis på 6 månder och tar alltid sina vänner före oss.

Vet inte vad jag ska göra länge.
Idag gjorde han slut. Igen. För jag sa att han inte kunde dra iväg pga jag ligger sjuk och vår bebis måste han ha.

Har en sambo med spel och alkoholmissbruk. Han dricker inte varje dag, men tappar all kontroll När han dricker och beter sig som en skit.
Han spelar även bort alla sina pengar.

Lämnar mig själv med vår bebis på 6 månder och tar alltid sina vänner före oss.

Vet inte vad jag ska göra länge.
Idag gjorde han slut. Igen. För jag sa att han inte kunde dra iväg pga jag ligger sjuk och vår bebis måste han ha.

Skäms inte. Plåga inte dig själv. Du stannade på 2 öl... Bra där! Som att öppna en chipspåse innan maten... Man vill ta mer men ska inte förstöra aptiten... Så man behärskar sig... Bra där ollebulle...

även om jag förstås hade hoppats på att det skulle vara en FinaLisa med motivation och lite mer ork och lust..?.
Men det är såklart förståeligt att du inte har det just nu, med allt som varit..
Klart det tagit väldigt mkt av din kraft, inte undra på att det känns som det gör just nu. Men som sagt; jag är så glad att du hör av dig iaf?! Och det är gott o höra att sonen din blivit hyfsat återställd?.
Vi finns här, oavsett vilka löften du ger eller inte till dig själv ❣️?❣️?! Jag "failade" ju mitt igår. Och har en ny dag 1 idag. Passar ju bra med en krispig fräsch alldeles ny månad att hoppa på det igen på ?! Så om du vill, kan vi hjälpas åt i dragkampen och samla nya friska, vita dagar ihop???!
Tillsammans är vi starkare??!
Du gör det som blir mest rätt för dig, förstås, men fundera på det..??!
Oavsett-
Styrkekramar ?
/Fibblan ?

Jag är trött på att tänka nu...skulle vilja ha något för att stänga av... men det kan jag ju inte. Skulle bara vilja skjuta allt fram lite och bara få vara ok just nu. Men det kan jag inte.

Fel, klart att jag kan... man KAN göra vad fasiken man vill. Men jag VILL inte det, jag vill inte gå bakåt... jag är på väg framåt. Om det inte regnade så förbaskat mycket eller åskade och blixtrade skulle jag bara gå ut och försöka rensa huvudet, ingen mår ju bra av att bara sitta inomhus liksom.

Jag vet att det är allt, detox, alkohol, nya tankar osv. som samspelar i allt detta. Känslorna är stormiga, men jag MÅSTE känna, jag får inte gömma mig. Jag tänker inte gömma mig mer.

Försöker att resonera mig själv och typ flyttstäda mig själv. Som i 4 kartonger. Vad kan jag skänka, vad kan jag slänga, vad behåller jag och "kan jag verkligen laga det där, eller hitta någon som kan så behåller jag det". Det är mina 4 kartonger + en liten burk av saker som jag lägger undan (ni vet den där lådan där allt hamnar i som man inte orkar med just nu) när jag verkligen har tid att ta tag i det.

Ja, motivationen hamnade ju i en svacka igår..ville först inte skriva om det, inte för att jag inte kan stå för det, men för att jag inte orkar med att se det i skrift.. Jag gjorde många bra och övervägda beslut mitt i det, men det känns bara som skit samma ändå faktiskt. Har ju ändå brutit min linje av helnyktra dagar..
Jag vet hur det gick till, vad som hände och kanske finns det en poäng i att skriva ner det här för att ta lärdom av det till en annan gång. Men just nu orkar jag inte. Måste verkligen ta tag i det lilla som är kvar av den här dagen. För som vi alla vet är dagar när vi vaknar efter alkoholintag sega och bortkastade..sådan waist verkligen på energi och livslust.. men jag sa eller gjorde inget jag ångrar idag (förutom själva drickandet då..) Min man var inte hemma och där var väl en av de omständigheterna som först öppnade upp för förhandlingarna i huvudet.. och så tillfället som gör tjuven typ. Det sjuka är också att egentligen var det inte mkt till förhandling igår, jag såg två öl och bar tog dem utan att reflektera mera. Jag valde att stänga av förnuftets röst.
Vi ska ju inte ha ngt hemma!! Jag kan inte hantera det! Eller Jo, i nästan 3 veckor kunde jag det..men inte med krisen som seglade upp. Då blev det för svårt tyvärr?.

När jag fattade beslutet om helnyktert igen så hade vi en hel del hemma, som min man då gömde undan s.a.s
Så sjukt - men det är bra att jag skriver det för det är verkligen ngt annat att få syn på det och formulera både sitt eget och andra i ens närhets agerande..väldigt tydligt att jag är hooked och att jag nu såklart fortsätter min nyktra bana och mitt beslut att förbli det. 3 veckor imorgon var inte tillräckligt som mantra..och jag kan skriva mer om hur jag behöver göra vid nästa liknande tillfälle, för att inte hamna där igen.. kanske borde tvinga mig till det nu..?, men som sagt just nu behöver jag nog fortsätta med "söndags sysslorna..".
På återseende/återhörelse..??
Kram
/Fibblan ?

Jag blir så imponerad och inspirerad när jag läser ditt inlägg! Du "bara" möter de olika känslolägena med acceptans och tillförsikt ?! Otroligt bra jobbat! För det där kommer verkligen inte gratis. Tack vare att du ger dig själv tillåtelse att bryta ihop som igår eller som idag, där du återigen tar dig själv och dina känslor på allvar. Idag är det minsta möjliga av måsten som gäller.
Fortsätt ta det lugnt och ta hand om dig - Du gör det så bra??!
Och grattis till dina alldeles snart 2 veckor ?!
Kram
/Fibblan ?

När jag påtalade vid hämtningen att han luktade av alkohol fick jag till svar att det blivit lite sent igår kväll. Kan tilläggas att han festat med sin 18-årige son (från en tidigare realation) som även han har drog- och alkohol poblem. Nu sitter jag med hjärtat i halsgropen och har svårt att både formulera mig här samt tänka klart tills att jag vet att hon är hemma igen.
Kan jag hålla henne kvar med anledning av att han luktar? Hur ska jag kunna avgöra om han fortfarande är berusad eller ej. Själv känns det väldigt främmande att hämta ett barn när man stinker alkohol. När finns det någon som hjälper oss? soc verkar tycka att det är ok att han har henne så länge han inte är full och att det är jag som ska kunna avgöra det. Kan tilläggas att de under ett av mötena i samband med orosanmälan själva påtalat för honom att han luktat men att de inte agerade trots att han var där själv med vår då 1 åringa dottter (han var pappaledig) så nej mitt förtroende för soc är helt bortblåst det ända de gjort är att svika en mamma som ber om hjälp för sitt barn.

Det låter som att helgens "bravader" verkligen lämnat spår efter sig..och även om det är smärtsamt och man bara vill ifrån den där skammen som härjar runt i en, så är det trots allt just den som också verkligen motiverar dig till att NU ta ytterligare tag i och komtroll över alkoholen. Du har redan sökt mer hjälp också. Så det låter som att du verkligen gör vad du kan nu för att få till en förändring ??! Klart man blir både förbannad och ledsen på sig själv, men de där borde-tankarna leder sällan till ngt gott..
Jag vet inte om din kille vet vad som hänt nu och om det känns kört mellan er pga av det som hände..(?) Och du behöver svar eller berätta. Men jag tänker att för din egen del är det aldrig försent! Och förmodligen inte er emellan heller, beroende på vilka steg du tar nu..?
Vad är det för känsla som du vill komma över? Det jag kan säga som kanske kan ge lite förtröstan är att ALLA KÄNSLOR kommer och går. Så starkt som det känns nu kommer det inte alltid att göra!
Kämpa på - häng på i helvita dagar och allt kan bara bli bättre?!
Kram
/Fibblan ?

Jag vet inte längre vem som ska hjälpa oss. Idag har jag fått skicka iväg min 2 1/2 åriga dotter med hennes pappa som kom 1 1/2 timme för sent om som var indräkt i alkoholånger. Vi har varit hos socialen orosanmälningar finns och ändå så lämnas vi gång på gång utan insats med hänvisning till att för närvarande har han inget pågående missbruk då han lyckats hålla upp under utredningsperioderna men alltid börjat igen när de avslutas. Jag ger inte mycket för soc kompletens inom alkohol och drogmissbruk då de blev alldeles förundrade efter att jag ringde dem i samband med att de i vårdnads, boende och umgängesuredningen föreslagit att hon sås måningom skall kunna komma att börja sova över hos sin pappa. Jag informerade dem om att det tar över 1 år innan kroppen slutar reagera på absitensen från alkohol och droger något de var helt novisa om. Så nu tvingas jag skicka iväg en liten gång på gång trots att hennes pappa både skakar, svettas och inte vare sig kan hålla det han lovat eller tider. Skickar jag inte iväg henne kommer de säga att jag förhindrar umgäget mellan far och dotter. Vem räddar våra barn? Jag känner mig helt maktlös och vet inte längre vem som hjälper mig att skydda min dotter. /Hjälp

Spänd som en fiolsträng gick jag på yoga igår. Lite lättare i kroppen och inställd på en mjuk och skön dag gick jag hem och bröt ihop. En liten skitsak som dök upp i huvudet.
Efter ett tag börjar jag inse att den lilla skitsaken funnits hela livet och förmodligen påverkat mig mer än jag tidigare trott. Tänker inte ta det nu, lite pinsamt på ett sätt. Önskade igår att jag ville dricka ? Sjukt. Men eftersom jag faktiskt inte ville så lät jag bli.

Idag är jag slut. Vill ingenting. Ska bara försöka göra det viktigaste idag. Vet att jag bara brukar må sämre när jag går emot min känslor, så en lugn dag får det bli. Tänker inte skynda mig, hetsa eller forcera nåt.
Imorgon kommer jag att vakna med 2 nyktra veckor bakom mig ??

Min motivation har krympt ihop till en liten skrutt. Ingen ork, ingen lust.
Känner ingenting, all min energi gick åt att stötta sonen och hans akuta behov.
Nu när han har blivit hyfsat återställd så är ju det skönt för mig också men jag tappade på något vis kraften för egen del.
Får ladda upp batterierna återigen och återkomma om ett tag.
Inte för att jag vill dricka, är trött på det också men vill ändå vara fri från min eget löfte ett tag om det nu skulle bli så....?

Ni alla kämpar därute, ni är värda så mycket lycka och livsglädje!!
❣️?❣️?❣️?❣️?❣️

Ha det så fint nu så hörs vi om bara ett litet tag?

Det är så svårt. Jag vill umgås med folk ibland och det slutar alltid med att dricka någonting. Det kommer vara jobbig men jag kommer klara det. Jag måste. För eget hälsa och mitt förhållande.

Men samtidigt så känns det som att det är för sent för att fixa mig själv. Jag borde ha försökt mer innan det här hände känns det som. Jag visste sedan några år tillbaka att det var ett problem.... Men hur kommer man över en sådan känsla? Kommer man någonsin över det?

Jag vill bli bättre, men jag är så fylld med skam fortfarande. Det är pinsamt, mest, och även efter 24 timmar känns det inte som det går över, trots att jag vet jag mår bättre nu än igår.

Men jag kommer att sluta dricka. Idag har jag sökt även andra typ av hjälp förutom här på AH och jag har även tänkt söka mig till KBT. Det här kommer aldrig jag låta hända igen. Nu är det mest att överleva de här dåliga känslorna så att jag kan fokusera att bli bättre.

Tack för ett fint välkommen :) Det behövde jag verkligen. Jag har varit så nere idag och arg på mig själv. Det känns bättre nu när man vet att det finns folk som bryr sig och tror på en.

Jag ska landa i det som hände igår så får jag sortera tankarna. Jag kände liksom att jag ville ha en känsla av kontroll. Klarar jag det? Eller var det en bortförklaring för att kunna bli lite tipsy? Ville jag bara varva ner? Tyckte jag helt enkelt bara att det var gott? Ville jag ge mig en klapp på axeln?

Jag har ju börjat jobba igen, kan det vara därför? Hmm, tankarna är många. Eller var jag bara normalt sugen så att säga? Hmm.

Idag fick jag ingivelsen att vara med på gudstjänsten i kyrkan, trots att jag visste att min vän inte skulle vara där. Eller kanske därför. Jag behöver sinnesro och läkning för egen del. Det är en fin mindre kyrka med enkel arkitektur och en familjär stämning.

Sen vill jag berätta något för er. För nästan ett år sedan skrev jag om hur chockad och ledsen jag var över min allra äldsta väninna sen 44 år tillbaka. Vi har inte haft kontakt sedan dess. Men hennes pappa är kyrkvärd i den här kyrkan.
Nyligen bad jag till Gud för henne och i början på veckan träffade jag hennes pappa i kyrkan. Jag bad honom hälsa henne från mig och samma kväll fick jag ett sms. Vi bara utbytte några ord men det känns bra och förhoppningsvis hittar vi snart tillbaka till varandra. Gud hör bön. ?

Är du ett vuxet barn? Vuxet barn till missbrukande/dysfunktionella föräldrar? Då kan det vara så att du ska fokusera på det så kommer nog det här med A förbättras automatiskt. Sök på ACA eller vuxet barn på internet och du kommer snabbt se om det passar in på dig.
Kram, ?

Man KAN ta x glas men VILL helst ha fler. Förr eller senare så vill man mer än man kan. Det har varit så i 100% av fallen när jag ”dragit ner”. Antar att de som inte har problem, eller inte så stora, har lättare att bara ta nått glas och sen känner de att det är lagom. De känner kanske sin gräns tydligare.
En eller två är bara lite lätt uppvärmning för mig. Och efter en eller två måste man ju kämpa hårdare med ett handikappat konsekvenstänk. ”Äh bara idag”, ”En gång är ingen gång”. Sen blir det lätt ”Bara i helgen”. Eller ”Bara den här veckan” för att kanske landa i ”Bara på semestern”.

Tack för ditt svar ? precis vad jag behövde höra ?

Bra kämpat, visst är det skönt att piggna till och tänka klart. Se ljusare på livet och må gott.
Lycka till vidare på din resa ?

Idag är det tredje söndagen i rad som jag är nykter, jag känner mig ganska stolt och väldigt glad över att jag tog beslutet.
I överlag känner jag mig betydligt piggare, mer skärpt...kroppen känns inte riktigt lika pluffsig, och jag har mycket mer energi.
Men den största vinsten än så länge är faktiskt att jag känner mig glad....innan jag slutade dricka var allt verkligen becksvart....såg inget positivt i någonting...
Lever enligt regeln att dom alkolist så kan man aldrig lyfta första glaset...jag tänker inte heller lura mig själv, jag vet hur otroligt lätt det är att bara ge upp och börja dricka igen...men just nu trivs jag väldigt bra med att vara nykter☺

Är vad denna dagen kommer att handla om..
Jag tar initiativet att vara nykter, att fortsätta investera i min hälsa genom att inte tillföra nikotin eller alkohol. Helst skulle jag äta lite nyttigare..kanske ska växla upp jag med med en fasta fr.o.m imorgon (försent idag..för många goda rostade mackor har redan slunkit ned..?) var ju på G med träning med.. men förra veckans chockbesked gjorde att det kom ur sina gängor. Det var mig det och mina initiativ..
Knaskatten, du har ju så rätt! PRATA med varandra - det är det vi måste, men jag väntar liksom in honom. Vill att han ska ta initiativet till det..Men tiden tickar på och nu är det bara en halv dag kvar innan allt måste in i de vanliga rullorna igen..
Kollade också upp lite "hjälp-alternativ". Kom inte ihåg i vilken tråd det var men det verkar vara ett gemensamt drag hos många som tagit till alkohol som medicin, att allt ska man klara själv..
Uppenbarligen behöver vi ju hjälp, annars hade det väl inte gått så här..
Ska försöka tänka extra på dina sista rader också katten -att jag är värd ett bra nyktert kärleksfullt liv..
Tack för dina ord?!
Kram
/Fibblan ?

Förstår att du blir rädd. Så tror jag det skulle bli för mig också, om jag drack ett glas vin av någon anledning. Jag är säker på att jag skulle kunna stoppa efter ett glas. Men hur länge? Begäret efter mer skulle vakna, och förr eller senare skulle kontrollförlusten drabba mig. Så jag väljer att avstå det där enda glaset.

Femina. Det är precis det. Wow.

Och så mycket jag kommer på, har ju skrivit här förut att jag inte haft några större problem när jag gått ut. Det är inte sant. Jag har nästan aldrig gått ut så det var inte största problemet men av de 3 senaste gångerna jag var ute onykter så fick jag en gång inte komma in på klubben för jag var för full, andra gången blev jag utslängd. Spydde inte eller hade mig men de hade ju inte fel i att jag var full. Tredje gången var jag med en vän som blev aspackad och då tyckte jag hon var så bedrövlig och pinsam att jag inte ville bli detsamma, utan tog hand om henne. Men HALLÅ liksom.

Men har ju bara varit ute några gånger per år så därför har jag inte sett problemet, har jag bara varit ute och ätit har det kanske inte varit något problem, men gud. Varför Ensam, varför?

Du kommer absolut må bättre...är inte alls roligt att vakna dagen efter och inte minnas saker man gjort på fyllan.
Så blev det varje gång när jag drack, så jag bestämde mig för att det gick räcka nu.
Det är jobbigt i början, sen kommer det säkert svackor där man tycker att man borde få dricka som alla andra, jag har iaf insett att jag inte kan göra som alla andra, och att jag mår så mycket bättre av att vara nykter.
För mig funkar det bäst om jag sysselsätter mig när jag blir sugen på att dricka...jag ser på film, läser eller så får jag ut med hunden.
Hopas det går bra för dig☺