Senaste kommentarerna i forumet

Hej, jag blev väldigt sugen på öl igår. Jag satt väldigt länge och dividerade med mig själv om jag skulle eller inte. Pratade även med min sambo om att jag var sugen på öl. Jag bestämde mig för att ta två öl och inte mer. Och så blev det, jag tog två öl och rörde inte mer. Varför vet jag inte, jag bara kände för det. Jag skäms inte och känner inte att jag svikit mig själv. Däremot så ville kroppen ha mer och det skrämmer mig.

Det kanske blir jobbigt men det är bara ta det en dag åt gången och kommer ihåg att du ska vara glad och stolt för varje dag som går som du inte dricker!

Har druckit nästan varje dag allt för länge. Inga jättemängder men ändå alldeles för mycket, sköter jobbet mm men nu känns det inte bra alls...måste förändra eller rättare sagt sluta med A så hur länge vet jag inte men detta är dag 1 på en säkert jobbig period.....

Jag har haft problem förut. Jag skämde ut min kille och han ville göra slut för några är sedan. Jag tog 30 dagar ledigt från drickande. Det gick bra ett tag. Men sedan nu i fredags drack jag för mycket.

Nu mår jag så dålig så. Jag är så ledsen o orolig. Jag kommer ändra mig men det känns för sent. Kommer det bli bättre? Kommer jag mår bättre?

Så klokt och det blir ju så mycket bättre när man tänker så. För då har jag ju själv makten över hur jag vill ha det och vilken typ av vänner jag vill ha.

Det gör ont i mig att du är så nere och känner dig misslyckad och värdelös. Du är en fantastisk person. Hela ditt liv vittnar om det. Ledarskapsroll, vuxna barn som ännu bryr sig, en trofast och älskande man, god ekonomi, djup kontakt med barnbarnen... Inget av allt det kommer gratis. Du har slitit och investerat dig själv för att få allt detta. Tro inget annat. Du lyckas inte hålla dig nykter just nu. So what? Vem skadar du? Jag tror faktiskt att om ditt drickande skadade någon annan så skulle du klara av att sluta. För sådan är du. Det känner jag. Men du klarar inte av att göra det för din egen skull. Just nu. Kanske vore det läge att gå till någon som kan hjälpa dig att reda ut varför du själv inte är tillräckligt viktig för dig? Stora kramen till dig vännen ❤️

Vad bra du skriver av dig här. Får det ur systemet! Ingen kan vara positiv hela tiden, även om det är en stor tillgång hos dig?!
Jag tror verkligen på att göra det du gör just nu. Ut med tankarna, ner med dem på pränt. Och även om allt känns skit just nu, så ser du också allt bra du har, annars hade du inte kunnat räkna upp det här?! Och precis som du säger, har du många goda förutsättningar runt dig. Men oavsett det, är ju inte heller du mer än människa och ångest kommer inifrån..
Önskar så jag kunde göra ngt för dig. Och det jag kan göra är att påminna dig om att du är en fantastiskt VÄRDEFULL person?!
Hejar på dig!
Styrkekramar ?!
/Fibblan ?

jag har slut på de små (visitkortsformatet) "reklamkorten" och skulle vilja ha ett gäng till. Kul om du kan ombesörja det !! Magnus har mina riktiga uppgifter. Tack på förhand !

Känslan av att jag är misslyckad, velig, har dålig karaktär osv sköljer över mig.

Läser om andra som har det tufft, rent överj-vligt tufft till och med. Och här sitter jag och kan inte lyckas bli helvit...

Panikångesten är förstås en viktig pusselbit i tillfrisknandet, men i övrigt har jag alla förutsättningar på min sida och borde (vilket avskyvärt ord!) klara att bli nykter.

Ett lyckligt äktenskap sedan massor av år med en man som ställer upp till hundra vad det än handlar om. Ett bra jobb, som jag trivs med och numera får ha lite lagom ledarskap i (sa ifrån mig en högre chefstjänst innan den knappt hann börja). En numera god ekonomi som resulterat i ett stort fint hus och otaliga resor. Många vuxna barn och flera barnbarn som älskar mig villkorslöst och som gärna umgås med oss.

Jag vet inte om den splittrade och trasiga barndomen spelar in. Kanske, kanske inte.

Vet bara att jag just nu känner mig helt värdelös.

Förlåt för ett deppigt inlägg. Mitt oftast positiva jag har tagit semester och jag vältrar mig i självömkan. Det lär ju knappast hjälpa, men just nu är allt bara skit. Orkar inte kommentera så mycket, utan hoppas på växeldragningen.

Tack för all respons på inlägget om beroende. Glad om det kan få någon att tänka till.

Kram på er

tillbaka till AA och till detta forum !
Jag kan inte läsa mig till i din text att du nu gör något som helst fel ! Fokusera på ditt eget mående och ta en dag i taget så kommer det att gå bra !
Kram !!

Här kan du bolla ideer och känna igen dig i väldigt mångas situationer. Som jag exempelvis, sitter i samma sits som du med en man som inte dricker under veckorna men jag gör det mer än gärna. Var också hos läkare förra året men blev oerhört kränkt när hon tog ett CDT.

För mig funkar det inte att köra halvdant. Min läkare frågade mig vilka dagar jag ville ha som vindagar. Onsdag, fredag och lördag svarade jag, tämligen rimligt bland mina vänner men sen blir det ändå inte så i verkligheten.

Det är så svårt att bryta ett mönster, jag har hängt här inne i snart 4 år och misslyckas gång på gång men jag får vara glad för det lilla. Har alltid rivstartat med för höga krav på mig själv.

Ta idag, ny krispig fräsch månad, 1:a september som en nystart. Läs här inne när suget kommer, tillåt dig att deppa, tillåt dig att bli arg...förhoppningsvis stärks du lite på resans väg.

Välkommen igen och grattis till att du tagit klivet in här!

Varmt välkommen till forumet!
Det var en okunnig läkare du mötte. Din reaktion är helt begriplig. Man föreslår inte antabus direkt till någon som erkänner att de är lite orolig över sin A konsumtion!
Enligt mina referensramar dricker du inte särskilt mycket, men vi är alla olika individer. Och det är också hur och varför man dricker. Dra ner medan du kan. Fortsätter du och ökar konsumtionen blir det svårare, till slut omöjligt. Kanske skulle du prova Alkoholhjälpens eget program?
Ha en fin dag! ?

Grattis till dina 30 dagar! Nu blir det bara bättre... ?

Starkt jobbat till 30 dagar och så skönt att känna en kontroll även om du är runt A.

Sen det där med tråkighet, jag förstår precis, men kan inte det vara okej... att få vara lite tråkig, eller inte så avslappnad kanske man också kan säga. Bättre än att vara högljudd, gapig och sluddrig ändå :)

Kram

Jag upplevde samma sak för ett par veckor sedan. Gråter för minsta lilla. Får insikt efter insikt om mig själv och mitt liv. Det är "känslofasen" du hamnat i eller som min f d sponsor kallade det, "Den stora islossningen". Gråt på. Själv gråter jag hela tiden. Läkande och förlösande. Vem har tid med A när så mycket händer inuti? Vår nya, spännande resa har just börjat! ?

Det finns bara energigivare. Läste det någonstans, minns inte var, men tycker det var så bra. Min tolkning är att man har ett val när någon vill ha ens energi. Får dom den är dom ingen energi tjuv utan det var jag som frivilligt gav. Fick ett sms igår kväll från en kompis som jag känt sedan jag var liten. Alltid känt att jag inte får något endaste lilla utrymme, tänkt j-vla energitjuv om henne, blir helt matt och nedstämd när jag har pratat med henne..eller snarare lyssnat på henne eftersom man knappt får en syl i vädret. Hon skrev igår kväll "känner att du undviker mig, stämmer det?". Kände att jag behövde sova på saken så det gjorde jag. Kom fram till att jag faktiskt inte undviker henne aktivt utan helt enkelt väljer andra vänner nu. Vänner som vill ge och ta, lyssna på varandra mm. Tyckte det var lite intressant att det kändes så för henne. Och lite intressant att jag själv hade "undvikit" henne utan att tänka på det egentligen. Senaste gången jag pratade med henne var på min födelsedag i somras. Hon visste att jag var på mobilfritt spa den dagen ändå hade jag fyra missade samtal från henne. Ringde upp när jag var klar och hon sa snabbt grattis och började genast spy sin galla över allt och alla. Hennes mamma var dum i huvudet, hennes man troligtvis psykopat mm mm bla bla me me! Och nu detta sms från henne som också egentligen bara handlar om henne och hur hon känner. Ännu en människa man har försökt förklara sina behov för tusentals gånger utan att få gehör. Så vad svarar man? Skrev helt enkelt "Nej" som svar. Orkade inte ännu en gång förklara, gjort det redan. "Nej" för att det är sant, jag undviker henne inte, vi går bara inte på samma väg längre.

Jag vet nog innerst inne hur dumt detta med detox är, men just den saken ligger på ett annat plan. Det är jag ganska säker på, om jag ska vara helt ärlig med mig själv. När jag hade störningar i mitt ätande (eller jag inte alls åt) så var det alltid för att tillfredsställa någon annan, jag hatade att vara hungrig och må piss. Nu är det bara för mig.

Jag lovar att jag skall göra detta med de bästa av intentioner. Eller hur man nu ska säga. Saken är just den att jag behöver ha kontroll kring vad jag äter, det största problemet för mig är när jag inte har kontroll, eller snarare släpper all kontroll och bara äter som om maten skulle ta slut från jorden.

Jädrans vad mycket jag håller på med och tänker på nu. Detta tror jag är ett sånt tillfälle då en del börjar dricka igen, fundera på omvägar kring det. Jag vågar ju aldrig säga hur jag känner i morgon men i dag kan jag med hela mitt hjärta, kropp och själv säga att det är 0% möjligt för mig att dricka. Drickat för mig längre bort från mig själv och den människa jag nu håller på att upptäcka.

Tack, snälla ni! Ja, man tar en dag i taget. Ett steg i taget. ?

...här har du en som läser alla dina fina inlägg även om jag inte svarar alltid. Du beskriver dina känslor så himla bra och fint. Tror det är en bra terapi att hänga här inne. Jag tappar fokus när jag inte hinner gå in och läsa och skriva. Skör, fin, stark, klok, bestämd, känslig - jag är verkligen imponerad av dig! You go girl!

Vilken jävla (brukar inte svära men detta tillfälle kräver det) dag jag hade i går.

Jag har hamnat i någon sorts identitetskris, mer vill jag inte berätta. Och det kom som en blixt från klar himmel. Jag tror jag mår bra annars. När jag vaknade kände jag som mig själv igen men orkar bara inte tänka på det där andra, för jag vet inte var jag ska börja. Jag har några vänner jag kan tala med om detta faktiskt, då de varit i samma sits. Och de är nog mina bästa vänner. Men vi bor inte nära varandra och detta vill man ta öga mot öga.

Ni behöver inte oroa er för mig ang. detta. Det är inget som är fel, det är inget traumatiskt som hänt mig förr el. dylikt. Mer bara en uppenbarelse och att pusselbitar och händelser har lagt samman för att visa ett mönster. Ett mönster som är större och häftigare än min ensamhet till och med, eller vem vet.. kanske en underliggande förklaring, på något omedvetet sätt.

Har fått för mig att allt detta startade med att jag fick ett rejält slag i huvudet i onsdags, fick ett tungt fallande objekt i huvudet, efter det så har jag bara fixat saker, sett saker.. inte syner eller så. Men det känns som att hjärnan gick i fel takt och efter smällen hoppade den "tillbaka" till rätt takt. När jag läser detta så ser jag hur sjukt det ser ut, jag VET att det inte är möjligt och att detta bara är min hjärna som vill få till en förändring på något plan och använder detta tillfälle som en ursäkt.

Just nu känns A som mitt minsta problem, och vet att jag inte borde skriva av mig här pga. det men förlåt mig, jag bara måste få göra det. Behöver just nu inte att någon läser utan det är mer som en dagbok. Men så får det vara tills någon säger till mig.

Väljer att inte dricka i dag heller. Istället ska jag ta mig en långpromenad, förbereda för nästa vecka och försöka att bara slappna av

Ja, jag känner mig faktiskt stark och stabil. Det är ungefär som när jag gjort slut/separerat och gått vidare. Jag har lämnat när detvar dags, när relationen var över. Nu har jag gjort slut och lämnat alkoholen. Vi är liksom färdiga med varandra och jag går vidare i mitt liv med nya vänner. Vänner som inte är så stökiga och styrande över mitt liv. Nu vill jag bestämma och ha kontroll. Jag är trött på att vara utsatt för olika konstiga händelser och dessutom må som skit. Nä nu äe det min tid, mitt liv, min framtid och där ska ingen annan komma och stöka.

Önskar er alla en härlig söndag!

Är ditt starkaste vapen. Naltrexon tar udden av ditt sug, med din vilja och önskan att sluta dricka är viktigast. Det går att dricka på Naltrexon men det tar udden av kicken. Sen kan vi reagera olika som på de flesta mediciner. En del tar Naltrexon varje dag, andra när de kännes sitt sug eller om de ska vistas i moljö med alkohol.

Att du är här, visar att du vill sluta dricka. Läs och skriv hät på forumet, det tar bort ditt focus från sug och tankar på a.

Heja dig!

Jag tycker att du var både modig och stark inför dina vänner. Modig som berättade och stark som klarade hela kvällen. Jag tänker att vi sprider ringar på vattnet, liksom de som gått före oss i nykterheten.

Idag kommer du att vakna nykter och nöjd. Var stolt och sträck på dig som katten du är och håll svansen högt idag <3

Usch, har ju insett att jag har problem .
2-3 glas vin per dag 5-6 dagar i veckan.
De senaste 2 åren, jag ör beroende. Kan känna suget efter en arbetsdag, att unna sig glas vin i soffan och varva ner.
Ständigt så är det vinglas i diskmaskin som påminner mig om att det gått för långt, det är vin för ofta.
Vad hände för 2 år sedan? Är så orolig för min hälsa på riktigt. Magont magkatarr tror jag och orolig för min lever.
Droppen kom i veckan ..när min sambo frågade om han kunde ta glaset och sätta det i disken. Men jag sa att jag skulle ha ett glad till . Ok ,svampen. sa han och gick.
Oj, det gjorde ont på riktigt. Han dricker aldrig i veckorna som jag gör. Vi dricker 1 flaska tillsammans på helgen till en middag, helt ok. Men jag dricker mer, ofta ett glas när jag lagar maten.
Jag vill inte dricka på vardagar ... jag behöver bryta mönstret men vet inte hur..
Jag har problem, men skäms!
Jag erkände för En läkare förra året att jag var orolig för mitt drickande, han föreslog antabus . Jag fick ” du ör alkoholist känsla ” och fick panik och ångrade direkt att jag äns sagt något.
Men jag står och stampar jag kunna dricka men måttligt inte i veckorna, ör det ens möjligt nu?

Du behöver professionell hjälp. Den situation du befinner dig är farlig och självklart ska ingen behöva leva som du har det. Han ska bort från ditt liv så snart som möjligt. Kanske dumt, men finns möjlighet att du bor hos någon annan tills vidare. Han kanske förstör ert hem då, men det gör han ju ändå. Var rädd om dig du förtjänar något mycket bättre och ta emot all hjälp du kan få.