Senaste kommentarerna i forumet

Vilken resa-i resan. Inspirerande för oss som har de här tillfällena framför oss. Tack för att du delar, och välkommen hem så småningom, till en kort månad två!

Jag älskar att springa. Men är så frusen så jag väntar till våren :) Gillar ruset! Jag tränar styrke- konditionspass på gymet däremot.
Har du läst ”Hjärnstark” av Anders Hansen? Efter den fick jag lust att läsa flera hälsoböcker/neuropsykologi! Och förstå vad som händer i cellerna/hjärnan. Så spännande att vi kan forma om oss, inifrån och ut.
Träning är superbra för oss!!

Hej Ensammenintestark!
Vad stark du är ?
Vet du vad jag tänker när jag läser ditt inlägg? Jo, att vi är himla bra på att ansvara för andras känslor,
Jag känner igen mig. Men lika väl som vi behöver dra gräns kring a-bruk så är det kanske viktigt att dra en gräns kring sig själv.
Du gör ju ett gigantiskt jobb här.
Livsviktigt! Prioritera det.
Om nån annan eventuellt skulle ha tråkigt för att du inte tar ett glas, tänker jag att det säger något om hens överläggande av ansvar, och då är det ju himla skönt om du inte tar emot det som inte handlar om dig.
En alkoholfri öl, tack.
Räcker hur bra som helst, testa.
Heja dig!

Jag tror att jag innerst inne vet att jag skulle må allra bäst om jag inte drack mer. Där är jag inte än. Men tankarna har jag, varje dag.
Jag tänkte senast idag på ett tillfälle som jag inte kan kalla minne, men där jag gick över min egen gräns med stora kliv. I december. Det bränner fortfarande och det är bra. Skulle ha det intatuerat men känns inte så fräscht :)
Det finns många skäl att fortsätta med nykterheten och konkret funderar jag just nu på 6 månader.
Kanske klarat jag nykterhet halva året, och lagom drickande halva?
GW light, liksom?
När jag läser din tråd tänker jag att det är lite samma för mig. Har inte slagit i botten (så som den beskrivs) funderar på om det GÅR att sluta dricka då? Motivation, etc.
Men idag är jag helt klart nykter.
Vi kan väl hjälpas åt med funderingar som såna här, framtid och aldrig mer, som känns så läskigt och svårt vissa dagar.
Ha en fin kväll nu!

Grattis till 17 dagar! Jag förstår din oro inför att behöva förklara ditt val. Tänker att du verkar ha en bra strategi inför fredagen med att säga att du inte mår bra av alkohol. Det är främst din sambos kompis om jag förstår det rätt? I så fall tycker inte jag du behöver förklara dig närmre. Kan du be din sambo tänka ut något att säga så att du slipper "försvara" dig om det blir följdfrågor? Din vän kanske det är bäst att förklara för i förväg, innan ni går ut? Om det hade varit min vän och en vän som jag hade känt det besvärligt att förklara för hade jag nog skjutit på "vin" träffen ett tag till jag känt mig mer stabil. Då hinner man fundera lite mer på hanteringen tänker jag...

Bara tankar från mig som du gör vad du vill med.

Kram!

Hej! Har du testat på löpträning? Personligen tycker jag det fungerar oerhört bra vid sug. Kan vara jobbigt att ge sig ut i början men redan efter några rundor så går det lättare och man får snabba resultat vilket gör en glad. Det ger en kick, lite som ett rus fast ett bra rus :) köper man en sportklocka där man kan se sina aktiviteter så blir man ännu mer sporrad och man kan se hur puls mm blir bättre och bättre. Man får allt svart på vitt och det ger motivation. Det har fungerat bra för mig och många andra. Lycka till! :)

Tack! Starkt av dig med! Visst är det en fantastisk känsla när man känner att först kroppen börjar fungera riktigt bra och att sedan huvudet börjar fungera riktigt bra också :) Jag var nere i tvättstugan igår och då stannade jag liksom upp och kom på att jag brukade insistera på att hämta tvätten för då passade jag på att häva en burk 7,5% öl som jag hade ståendes i en skrubb där. Nu när man fått lite distans till A så känns ju detta oerhört märkligt. Jag kan inte förstå hur jag kunde bli så fångad av denna dryck. Det är mkt som "går upp" för en nu när man varit nykter en tid. Har du någon plan för livet efter dessa 3 månader?

Stämmer medberoendeproblematiken är densamma oberoende vad det handlar om och psykisk sjukdom och missbruk går ofta hand i hand. Vi kan pröva droger och alkohol, men en del fastnar i det och där fyller det en funktion. Livet blir helt enkelt bättre än vad det var tidigare , men snart blir effekten det motsatta. Så ser jag det. Tycker därför att missbruksvården och psykiatrin ska ha samma huvudman. Inte som nu då det ofta är ett krav på drogfrihet för att få hjälp av psykiatrin, men för att kunna vara drogfri behöver man hjälp av psykiatrin

Hm. Det är just det, att nu är vi i ett annat state of mind än när vi var dimmiga i huvudet av missbruket så nu kan vi sätta foten i och skapa lite välgörande och befriande konst vare sig vi går kurs eller ej? Lycka till???

Japp, även om det går sakta så är jag idag säker på att jag har nån bacill. Halsen känns lite sårig, lite rethosta och allmänt ur form. Jag skippade kvällens möte. Jag ska dock strax åka och hämta dottern från jobbet men då sitter jag ju i en varm bil så det ska jag väl orka. Det var länge sedan jag var sjuk men baciller finns ju överallt. Det känns bättre att veta att mitt mående varit lågt pga baciller (som är övergående) än att jag blivit deprimerad utav andra orsaker. Kram på er! ?

Orkade inte skriva nåt i morse, känner mig helt urblåst i hjärnan. Därmed inte heller så många läsvärda inlägg vare sig här eller i nån annans tråd. Men så tacksam för att kunna läsa och bli motiverad av vad andra skriver. Nu på fredag troligen en utmaning. En kompis till min sambo ska sova över. Jag vet att han är väldigt intresserad av alkohol. Jag tänker inte köpa hem alkohol, men möjligt att sambon gör det. Men jag känner oroväckande lite oro för att dricka a-fritt. Detta att fronta med att man inte vill ha alkohol känns som ett elddop som man måste igenom. Troligen kommer denna person att fråga/ifrågasätta varför jag inte dricker. Men kommer i så fall säga att jag inte mår bra av alkohol och väljer att avstå. Samma sak när jag ska ut med en vän som nog förutsätter att vi ska ”ta ett glas vin”. Hur gör man? Ska jag tala om i förväg att jag inte kommer att dricka alkohol eller bara beställa afritt och låtsas som ingenting? Känner mig inte redo för att säga som det är. Men troligen blir vännen obekväm om jag inte dricker?

Idag var ännu en dag nykter och jag är så glad att ha klarat mig så här långt. Känns som att oddsen för att falla tillbaka blir lägre och lägre ju längre tid som går.?

för era fina kommentarer och pepp ♥️ Blir så glad och stärkt! Kram

Skönt när bitarna faller på plats och insikter kommer till dig. Vad bra att din son har släppt sekretessen. Det underlättar enormt att kunna prata med den anhörigas kontakter inom sjukvården. När jag anslöt mig hit till Forumet var det på grund av mitt förhållande med en alkoholist. Efterhand kom insikten om hur min uppväxt med en mamma som lider av psykisk sjukdom har påverkat mig. Jag stannar också kvar här. Tror att medberoende problematiken är densamma oavsett vad den kommer sig av. Kram till dig, du är också en riktig hjälte ♥️

Äntligen förstår jag efter alla dessa år. Min son är stundtals psykotisk. Jag har sett det som social fobi och så har han själv velat framställa det. Kontaktade hans terapeut på psykiatrin angående anhörigsamtal. Min son har brutit sekretessen så det är okej. Berättade för honom att jag upplevde en försämring hos min son. Först nu har jag stundtals upplevt honom som psykotisk med förföljesemani. Terapeuten tyckte han var bättre för förut hade han barrikaderat sig i sin lägenhet och inte gått ut. Detta hade jag tolkat som sociala problem och var går gränsen? En obehaglig sanning jag fått veta, men det ger samtidigt ett lugn. Nu vet jag vad det handlar om och jag ska få hjälp med hur jag ska bemöta honom. Så skönt när bitarna faller på plats. Det är så symboliskt. Brukar köpa pussel till jul och det ger mig ett lugn. Bitarna faller även där på plats. Idag handlar problemet om psykisk sjukdom inte droger i första hand och kanske bör jag byta forum, men detta är jätte jättebra så jag stannar.
Kram på er alla hjältar ❤

Hej molls 70
Läste din tråd , grattis till en snart en månad?✨ jag fick precis som du ett uppvaknade med att min son fick se mig full minns inte ens hur vi kom hem med taxi:( detta va i fredags , så jag är ny här! Blir inspirerad av läsa så många man känner igen sig i!
Hur gick de gå på den rom provningen du skrev om?
Kram på dig

Här har du startat en ny tråd i forumet "Det vidare livet". Du har klarat en månad snart och ser och känner skillnad från hur det var på botten som du skriver. Du bokstavligen fick en synlig skada och samtidigt som du tar hand om din insida ser du hur denna svullnad läker utanpå. En belöning i sig av det jobb du lägger ner låter det som. Bra jobbat minst sagt! Fint att du delar med dig här. Berätta gärna mer hur det går för dig och vad som hjälpt dig såhär långt att det går såhär bra som det gör, du inspirerar!

ps. ibland tar det tid innan någon svarar här och det är för det är många inlägg och skriv gärna flera gånger då så hamnar ditt inlägg bland de senaste igen.

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

att bli förkyld. Eller kanske du glider iväg mot ett återfall, du brukar säga att du inte räknar dagar. Låter bra att du noterar ditt mående och din känsla. Jag önskar dig insikt och kraft att göra goda val, val som gör dig gott.
Varm kram / mt

Här om dagen deltog jag i en föreläsning rörande en massa olika ämnen som berör medmänsklighet och omtanke. Ett ämne som avhandlades var hur man ska agera vid misstanke eller vid det faktum en kollega är drog/alkoholpåverkad.
Så fort det ämnet togs upp sköljde en våg av skam och skuld men även sorg över mig.
Jag är idag oerhört tacksam över min tillryggalagda tid jag har i bagaget som nykter alkoholist, jag är stolt över mig själv men tycker det är otroligt pinsamt att berätta något så privat om mig själv till andra och väljer verkligen med omsorg vilka jag yppar min sjukdom och mitt tillfrisknande för.
Även om min tid som jag har nykter är flera hundratals dagar, blev jag plötsligt alkisen i rummet just där och då, som hade dubbla påsar med den starkaste mintsmaken på tuggummit i fickorna jämt, tuggandes på ibland 4 tuggummin samtidigt i käften, som hela tiden tänkte att jag måste ha en redig och klar skärpa i blicken och dölja att mina händer skakade genom att ha dom i fickorna, och den som smygdrack på toan ur PET-flaskan i väskan för att det var en överjävligt dålig dag och som såg sig själv i spegeln och hatade varenda atom av den spegelbilden som stirrade tillbaka på mig, med ett slitet ansiktsuttryck och allt annat än den där klara och rediga blicken.

Mitt hjärta bankade innanför, mina händer började skaka, paniken grep tag i mig och jag kände hur jag rodnade när föreläsaren tog upp ämnet - så skuldbelagd är jag att min kropp fysiskt reagerade med en ångest innan jag ens hann lyssna på vad som sades.
Sjukt.
Varför är det så mycket skuld och skam som ibland hindrar min tankebana av mod och styrka att flöda fritt i min hjärna?
Jag tänkte jag skulle gå i terapi detta år, hos en privat aktör eftersom jag inte vill ha något journalfört mot sjukvården - kanske jag kan komma loss i min ibland omedvetna skam med hjälp av terapi.
Skammen är inte alls så påtaglig som den var i början, men den ploppar upp när jag minst anar det och det är obehagligt att tappa kontrollen över känslorna ibland.

Alkoholism är ju en sjukdom, som vilken annan kronisk sjukdom som helst.

I dag har jag lunchat med en god vän. Berättade för henne vad som hänt, att jag är permanent nykter och att jag ville berätta för henne i eget förebyggande syfte. Det gick också bra. Hon hade stor förståelse för varför jag använt vin som avkoppling. Hon la nästan orden i min mun. Att jag har slutat dricka gjorde hon ingen affär av öht. Precis som det ska vara. Skönt! Nu har jag inte så många fler som jag har direkt anledning att berätta för. Skönt också att ha ett litet "gäng" runt mig som säkert kan bidra om jag hamnar på villospår. Om inte annat kan de ju påminna mig om varför jag har slutat. Det vet ju de 4 nu.
Kram!

Det var tänkvärt skrivet av dig?
Vakna Vacker!Tror jag kan räkna till 40 dagar i denna genuina värld som jag befinner mig i just nu?

Helt övertygad om att tiden är en viktig faktor i vår nykterhetsprocess. För varje dag vi vinner över alkoholen, kommer vi närmre det liv vi vill leva. Ett liv fritt från sug och fullt av upplevelser i ett klart tillstånd. Nu ska du ju se klart också i dina nya brillor! En dag i taget.

Skönt att inte bli proppmätt ju! Jag har också påbörjat projekt hålla igen på maten lite. Det gjorde jag i dag genom att beställa pizza (:D) till lunch - men inte äta upp hela. Alla sätt är bra eller hur?
Kram!

Hoppas hoppas hoppas att det blir så nu! Det låter helt underbart att du äntligen kan få göra hemmet till ditt och att du slipper all denna enkelriktade hänsyn. Härligt!
Och visst är det okej att få unna sig lite nytt och fint. Det behöver du och det är du så värd.
❤️?

Du är så stark och modig!
Bra att rensa upp och bearbeta det som gör ont. Då blir det mycket lättare att bygga nytt.
Försoning är bra för båda parterna.
Lycka till dig och din familj ?
Kram ?

Det går alldeles utmärkt att vara alkoholfri i fjällen och ha kul! Trodde aldrig jag skulle skriva de orden efter bara några dagar men det är så befriande att kunna göra det.

Jag försöker ha inställningen att det är en sorts utbildande resa. Att lära mig att uppskatta allt på riktigt, utan alkoholeffekt. Det jag märkt hittills är att jag värdesätter andra saker som tidiga morgnar, vacker natur och att iaktta andra människor. Tidigare har allt på ett eller annat vis handlat om alkohol och med den försvann det perifera synfältet totalt. Ibland såg man ju knappt den som satt framför en... Nu SER jag igen och det känns som en evighet sen sist.

Mitt bästa tips är att ta med nåt du kan lyxa till med, i mitt fall en svindyr hårinpackning. Ta med en bok, tidning du vill läsa, några drycker du gillar, jag tog med thé och kombucha t ex. Den "guldkanten" alkoholen stod för kan bytas ut mot annat. Det sitter i huvudet "bara"... Eftersom du ska ha barn med dig kanske ett nytt spel kan vara nåt att ha med? Sen törs jag lova att se glädjen, genom nyktra ögon, hos sitt barn som leker i snön/åker skidor eller vad hen tjoar av, är ren lycka, och så blir man rätt hög på att vara en stolt nykter mamma, du fixar det här!!!

Allra gladast blir jag över att du är glad för att du är du!
Äventyrslustan som du känner, kan du använda till att upptäcka dina mönster, dina reaktioner, dina känslor och din vrede. Med din fasansfulla bakgrund, är nog de där inre vajrarna tjyvkopplade lite varstans. Missförstå inte, du har tjuvkopplat dig till att utvecklas till en bättre människa än vad din mamma lyckades med (och hon hade säkert sina randiga och rutiga orsaker till varför hon blev som hon blev) och det är en sjujäklarns överlevnadsprestation, hörrudu!

Jag har förstås inte en susning om hur man tjuvkopplar en bil på riktigt - men jag har ju sett coola filmer! - men om nu den där nödvändiga nyckeln saknas, men samtidigt är så envis att man SKA framåt, så är kanske alkoholen är den där skiftnyckeln eller micklet med trådar under ratten. Jag rättfärdigar inte alkohol som verktyg, men man kan kanske göra det begripligt. Begripligt att det var den enda rimliga lösningen - då. Inte nu. Så tänker jag för mig själv, som inte varit i närheten av dina erfarenheter som liten, men som ändå haft så svårt att hitta rätt.

Nu önskar jag dig en alldeles underbar resa, geografiskt, sinnligt och mentalt!
Go get your life, GP!

Kram,
Gojan