Senaste kommentarerna i forumet

Tycker som Vinäger, att du är så härlig som peppar och stöttar alla! Men att du ska passa på dig själv så att du orkar med. Det är DU som är viktigast.
Jag är också lite hypet och liksom nyförälskad i känslan av nykterheten. Jag ser liksom fram emot att inte dricka. Konstigt nog. Så har jag aldrig känt förut. Men försöker liksom bara hålla kvar den känslan på alla sätt. ”Hjärntvätta” mig själv.
Vet inte vad jag vill säga med det förutom: prioritera dig själv och din nykterhet. Så ordnar sig nog allt annat också.
Kram! ?

För den här helgen iaf...märker att jag har mycket mer tålamod, mer energi och att jag inte är lika lättstressad nu när jag inte dricker...är en fantastiskt skön känsla att komma hem från jobbet och inte vara fullkomligt utpumpad.
I vanliga fall hade jag druckit ikväll eftersom jag är ledig imorgon...men inte ikväll, min man hade gjort kvällsfika åt mig nu när jag kom hem...och jag blev så himla glad☺
Får däremot lite ångest över att vara ledig...märker att jag måste ha lagt upp en plan över vad jag ska göra mina lediga dagar, annars blir jag rastlös och det är då jag blir sugen...så jag håller på att fundera ut vad jag ska göra imorgon...först på schemat blir iaf att kliva upp och se till att barnen kommer sig iväg till skolan☺

Välj din väg och se till att du blir trygg i ditt val. Finns ju inget rätt eller fel, men tror tyvärr att du lever farligt och måste vara extra vaksam om det är värt det.
Många kramar till dig // Strulan❤️?

Tack för kärleken i min tristess! Ni är fina.
Fibblan, jag har också tänkt starta egen kombucha-bryggning, men har hittills inte fått ändan ur... håll mig gärna uppdaterad! Kombucha kostar ju som en bättre flaska vin nästan, så det vore ju toppen att brygga hemma på lite billigt te istället.

I dag har jag inte varit Knaskatten, utan mer Vildkatten. PMS!!!! Har fräst på familjen och fått små barnsliga utbrott med jämna mellanrum under dagen. Grrrr. Irriterar mig på allt och alla just nu.
Har dock varit superproduktiv och använt min ånga åt att rensa ett kaosrum i huset. Har åkt till återvinningen, slängt och lagt upp saker på Blocket. Så. Jävla. Skönt.
Finns det något bättre än att rensa? Känslan av perfekta lådor? Typ inte. Gick alltså total Konmari, men utan hennes milda, älvlika uppenbarelse. Mer Lilla My över mig. Med ett åskmoln över huvudet. Haha!
Hoppas mensen sätter igång nu så att jag blir snäll igen!!!

Men annars ospännande som vanligt. Alkoholfri öl till middag. Jag har typ börjat gilla öl?! Vem hade kunnat ana. Det har aldrig varit min dryck. (Man måste ju dricka så himla mycket för att bli full och då blir jag mätt och kluckig och kissnödig.) Men nu! Nu är det ju rätt så.. gott? Världen är galen.

Tack.

Yes, måndagsångest ska mitt inlägg handla om ikväll. Jag har nog lidit av det så länge jag kan minnas. Det är något wising med mig och övergångar, tror jag. När jag vantrivdes på min dysfunktionella arbetsplats var måndagsångesten så stark att den vanligtvis lamslog mig varje söndag. Ett enda mantra rullade i huvudet hela söndagen ”Hur ska jag ORKA en hel vecka till???” Det är trots allt förståeligt. Men nu, när jag bytt arbetsplats och tycker att jobbet i sig är oerhört spännande, så lider jag fortfarande av ett visst mått måndagsångest och ”hur ska jag orka”- tankar. Så har det nog alltid varit. Och håll i hatten, för nu kommer det übermärkliga - jag får fredagsångest också. Den yttrar sig som en slags rastlöshet och irritation över att ”släppa taget” om jobbet. Bli avbruten av helg. Tappa tråden. Märkligt, eller hur? Innan jag blev ”en sån som inte dricker” hanterade jag båda ångesttillstånden med vin. Vinlullet fungerade som ett slags portal som forslade mig varsamt genom övergångarna. Nu måste jag använda andra strategier. Ikväll varmt bad och spikmatta. Det funkar sådär. Men så är det heller ingen ”ritual” än. Jag tror på ritualer. När de skapats och bibehållits genom upprepning sänder de tydliga meddelanden till det undermedvetna, som gör att man istället för stress känner trygghet. Yes. Så får det bli. Jag ska skapa nya ritualer.

Tack för återkoppling på mitt senaste inlägg. Vill förtydliga att det inte är så illa att jag ställt in en helkväll, utan att det är ett skräckscenario inför framtiden. Bara att tankarna finns där räcker för att göra mig rädd.

I dagarna är det två år sedan jag loggade in här för första gången. Två år. Så många nya bekantskaper och vänner Mycket har hänt, absolut mest positivt, men...

Just nu vet jag varken ut eller in.

Ni som följt mig vet att jag aldrig varken eftersträvat eller trott på så kallat socialt normaldrickande - vad det nu är. Helnyktert är mitt mål, men det verkar vara en utdragen process att komma dit.

Det är nu drygt fyra månader sedan jag av någon outgrundlig anledning avbröt min flera månader helvita period. Sedan dess dricker jag då och då. Vet inte varför, förutom att panikångesten tillfälligt lindras. Men det är nog inte hela sanningen.

Förutom lite för mycket A under en fest, där alla andra - utom två chaufförer - drack minst lika mycket som jag, har jag inte spårat ur en enda gång. Det gjorde jag visserligen inte under ovan nämnda fest heller, det blev vara lite mer än jag tycker är ok.

Vet inte vad jag vill säga med detta, mer än att det för tillfället funkar. Samtidigt är jag medveten om att jag utmanar A-livet alldeles på tok för mycket. Motivationen är inte på topp då A för tillfället hjälper mot ångesten. Jag är rädd för hur framtiden kommer att se ut, men förmår inte sluta helt just nu. Tankarna på att dricka eller inte dricka finns där varje dag, bara det är ju ett bevis på att det är ett problem.

Helgen har i alla varit vit då de aktiviteter vi ägnat oss åt krävt detta. Jag är glad för det. Som jag skrivit tidigare, jag kan ju inte ge upp allt bara för att det inte funkar varje dag. Då går det fort utför.

Mest ostrukturerat svammel nu, känner jag, är trött och ska sova.

Jag har i alla fall inte gett upp.
Det gör jag aldrig.
Bara så ni vet.

Kram på er

Nu gjorde ni mig gott och om ett inlägg blir mörkt...heeey....me like, för jag är både jättemörk och starkt ljus inombords och ibland beige. Döden gör mig mer levande, nedstämdhet o depressiva tankar mer som ovan...likgiltig... Tack Mirabelle ♥️

Kära Vinäger, vad tiden går ? Äldre blir vi och förhoppningsvis lite klokare, friare, mer tillåtande i sinnet. Jag funderar mycket nu vid mitt livs middagshöjd, om jag skulle bryta upp och göra någonting heeelt annat än det jag dagligdags gör i mitt liv...inte riktigt där än, men någonting gror....någonting som vill någonting...”annat” ? och när dessa tankar/känslor knackar på känner jag hopp, för de är fyllda av livslust, det är inte riktigt min vardag just nu... Lever på, så får vi se om någon idé utkristalliserar sig, som möjlig väg till större känsla av frihet och gemenskap...inom eller med något ?

En bra dag blev det och lite ljusare i sinnet ? Kvällar är ofta ok för mig, morgnar med riktigt mörka tankar värst och ja, Mirabelle, då känns döden som en befrielse/lösning/lättnad, mer än motvikt som gör mig levande ? Hoppas ändå på en inte allt för ångestfylld morgon imorgon, men först, lite god natts sömn ?

Tack igen ?

Hoppas du kommer att trivas och få kraft här. Ett bra sätt att få ork, kraft är att skriva här och ta hjälp av självhjälpsprogrammet. Så tryck inte ned dig nu, utan res dig och fortsätt där du slutade// kram Strulan??❤️

Hoppas att du mår lite bättre. ?

Kram

Det finns ett mäktigt djup i dina inlägg som jag ibland uppfattar som vackert. Hoppas att du inte tar illa upp, smärtsam sorg är inte vacker, men dina beskrivningar runt denna är så starka och inger hopp till många. ? Tack!

Kram till dig

Tycker att du gör ett kanonjobb med tanke på att du blir motarbetad av dina närmaste.

Önskar dig fortsatt lycka till. ?

Kram

Tack för att du problematiserar och inspirerar. Du är en förebild. ?

Kram

En "trist" tråd om betydelsen är fortsatt nykterhet är i mina ögon istället en intressant och hoppingivande tråd. Tack för att du fortsätter skriva och inge hopp.

Kram

Älskar dina positiva inlägg, blir glad av dem. Du är suverän på att uttrycka känslor - ja, även de mindre positiva, vilket jag tror är en styrka.

Tack för all pepp till så många här på forumet. Glöm inte att begränsa dig ibland, om du behöver, du ska i första hand räcka till dig själv. Gör du det smittar det av sig till din familj och om vi har tur, även till oss andra.

Massor med kramar ?

Det är han som vänder sin spegel mot dig. Dålig självkänsla.
Min man gör likadant när han dricker.
Jag är ohygienisk........och kan inte sköta nåt. Kommer från en som inte duschat på en vecka så nej, det är inte oss det är fel på. De ser nog sin egen spegelbild.
Kämpa på och ta hand om dig ?

Tänker att du ändå kommit långt i ditt förändringsarbete. Dina tankar är helt andra nu än för några månader sedan. Du har mycket att bearbeta och en del är extra tufft. Jag tror på dig, du har insikten och har redan hittat andra sätt att ta tillvara nuet på. Använd dem.

Kram

Det verkar vara klassiskt att de ska vara elaka och säga taskiga saker. Det är likadant hos oss och blev som du säger en vändning när jag började protestera och säga vad jag tycker om hans drickande.
Det är väldigt egoistiskt beteende han har mot dig. Både under din cancer behandling där han skulle funnits vid din sida som stöd istället.
Men även att han visar makt i huset är inte okej.
Ta hand om och var snäll emot dig själv för det är du värd?

Det går längre och längre tid mellan dina A-kvällar. För varje gång låter du mer övertygad om att avstå under en lång tid - och gör det också. En dag kanske du helt enkelt inte vill ha mer. Någonsin. Vem vet? I vilket fall som helst, du är grym i ditt förändringsarbete.

Vad härligt det låter, att vara i den fasen av processen där du är nu. Acceptans. Harmoni. Riktigt bra gjort av dig att söka hjälp. Och en eloge till sonen! Den ungen har du lyckats med ?

Igår kväll rammla jag dit igen efter en dryg månads nykterhet. Allt blev kaos som vanligt och nu ligger man här och funderar på det alltid kommer vara så här eller är de någon som har tips eller råd om vad man kan göra för att förbli nykter.? Inser att jag har problem som jag vill komma till rätta med inann jag förlorar sambo, barn å jobb. Känns som jag bara är en belastning för min omgivning eftersom jag bara ställer till det med jämna mellanrum. Tacksam för alla som orkar ge lite tips.

Det är ju tyvärr inte så att allt blir perfekt och jättetrevligt bara för att dom är nyktra. Man tror gärna att det ska bli det. Mitt ex var också hyperaktiv när han var nykter. Satt inte på baken i två sekunder, kunde gå runt med tallriken när han åt. Och att prata ut om allt dåligt som hade hänt under fylla var inte aktuellt. Ville jag det fick jag höra att jag var negativ och istället skulle vara glad åt att hans nykterhet. Dessutom skulle jag istället ägna mig åt att stötta honom. Visst det ville man ju men kan ju vara fint att få lite utrymme för egen del. Stå på dig om att få sova själv, sömnen påverkar en så mycket. Kram till dig

Åh, vad jag kände med dig när jag läste det sista stycket i din text om återfallet. Tyvärr kände jag igen en hel del från min botten i slutet av november förra året. När man känner sig maktlös och har svårt att se en utväg. Tack och lov har vi en egen vilja, även om det känns förtvivlat ibland. Klarar vi det inte själva kan vi söka hjälp. Något måste vi göra. Så där dåligt ska vi inte må.

Ångest är skit. Punkt.

Har du någon medicin eller samtalshjälp mot ångesten? Förutom den egna bedrägliga och högst tillfälliga A-lindringen? Om inte, kanske det är värt att kolla upp.

Önskar sååå att du får må lite bättre snart och att du orkar ta dig ur alkoholens grepp. Som du själv så klokt beskriver hör ju dessa ihop.

Kram till dig ?

Tänk att du hittade mig här inne ändå ? Jag har allt litet separationsångest i detta forumbytande... Men jag tänker att det bara är en tidsfråga innan du och alla andra kompisar också hänger här inne till vardags ❤️ Krrraaaaam

Ja, jag vet men tycker ändå att det är obegripligt hur de kan vara så.
Enligt sjukvården så har han en så enorm förnekelse om sitt missbruk så de vet inte om det är hans personlighet eller en hjärnskada.
Så det är ju klart att då är det kanske inte så svårt att glömma att 2 månader har passerat utan att han fattar det.
Otäckt