Senaste kommentarerna i forumet

Å va bra du är som har tagit dig los från alkoholens klor. Jag känner igen så mycket av min egen resa i det du skriver. Jag rekommenderar dig dock att våga berätta för någon närstående hur det är med dig. Kanske din bästa vän som du skrev om i det senaste inlägget? Det tog mig ett tag att våga prata med någon men har efter att jag vågade berätta känt att jag har haft väldigt mycket stöd av mina vänner och familj. Framför allt när det är jobbigare perioder. Jag har inte berättat för alla bekanta jag har men mina närmaste vet och det gör verkligen att det är lättare att vara nykter alla dagar och framför allt på tillställningar där det serveras alkohol. Lycka till! Kramar ?

Under semestern började jag traska på fel väg... jag smakade den där första droppen. Droppen blev en hel öl, två öl, en flaska vin, smusslande, gömma, ångest...
Som tur är har mitt arbete mot tillfrisknande gett mig en stabilare grund. Så att jag kan se mina felsteg. Jag stoppar nu. Innan en katastrof-fylla.

Jag är nykter. Tillbaka till rutiner. Imorgon ska jag på en halvdags yoga och meditation. Stilla sinnet, försöker finns ro i NUet igen.
Jag är sugen på alkohol. Nykter TID är det enda som kommer att hjälpa mig. Så jag kör igång igen. Nykter NU!

Nej tyvärr går det inte. Bilen trasig och den han skulle fixa tyvärr så därför blir vi lidande, hoppas han hinner fixa den innan jobbveckan börjar men jag tvivlar.. brukar sällan bli så..

Det händer så mycket i din tråd så jag blir helt snurrig i luvan när jag läser ikapp! Gällande din första mentor, med kontrollen och pekpinnarna, tänker jag att människor tenderar att i all välmening ge till andra vad de själva behöver. Man är sin egen måttstock (som nån tysk filosof konstaterat). Din andra sponsor tycker jag betedde sig högst märkligt. Hur kan en vuxen karl vara SÅ rädd för att stöta och blöta en ”make it or break it fråga” tillsammans? Kanske är han inte tillräckligt mogen i sin egen nykterhet för att vägleda någon? Jag, som ofta är handledare till noviser i mitt yrke, förväntar mig att nybörjare ska vara litet stjärnögda, naiva och oförberedda på verkligheten. Det är därför de behöver varsam vägledning, så de inte ger upp innan de knappt börjat.

Men du håller! Varje gång du knockas av livet och hamnar på rumpan i vägdammet så studsar du upp igen och tar nya tag ? Respect!

Skönt att ha dig här och få några ord med ? Hade en bra kväll jag med, satte mig ner, helt utan strategier. Lät suget dyka upp och gå, och klarade det! Ville knappt gå och lägga mig för det var så skönt att vara ledig från A. Som introvert är det riktigt skönt att kunna njuta av dessa ensamkvällar igen.

Jag har tyvärr under sommarn lyckas dra på några nya partykompisar, det har märkts flera gånger denna veckan. Fyllesms i natt ? jag sov.. Än så länge är det lätt att säga ifrån.

Pratade med min bästa kompis igår, som lite diskret tipsade om en dokumentär om alkoholmissbruk ?. Han vet inte hur illa det är, bara att det är en del.. Fast han har själv en del i bagaget så han förstår nog mer än jag vill förstå ?

Jag tar en lunch med en kusin idag. Mer än så har jag inte planerat. Nu fixar vi lördagen också ?
Kram!

Jaa du, du har sagt hur du känner. Bra. Kan du göra saker själv, och barnen? Att göra det ni tänkt, men utan mannen? Det är ju det råden lyder, tänk mer på dig själv och ta bort fokus från mannen. Handling där du tar avstånd från hans drickande och beteende tar mer än ord.
Det är så svårt, allt runt någon som dricker. Och den som dricker vill ju absolut inte ändra sig för då tar man från dem det de älskar mest.
Hoppas du kan få en bra helg ändå. Styrkekramar till dig?

Ja, man kan bokstavligen kalla det för ett "andligt uppvaknande" för jag vaknade vid 04.30 tiden och denna tanke kom till mig. Sen kunde jag inte somna om utan kände mig för vaken för det. ?

Det låter hur bra som helst, Pellis ?!
Vi måste var och en hitta det som kan funka för en själv?!
Så många ärliga och kloka tankar om vart landet ligger nu för din del. Och du har klart för dig, vad som är viktiga grundbultar för att lyckas hålla den linje du sätter dig för, där att stärka dig själv är prio ett??! Och under tiden ska åtminstone 60 dagar av nykterhet rulla förbi?!
Vad gott?!
Tydligt och klart! Och så programmet till hjälp med som jag kan tänka mig blir än mer hjälp på vägen att konkretisera saker och ting. Kanske jag också skulle..?, undrar varför jag inte tänkt på det som ett alternativ..
Hursomhelst, det går nog rätt bra nu iaf,
vill jag tro?.

Ha en trevlig kväll Pellis och så startknapp imorgon!
Stor kram?!
/Fibblan ?

Tack Skrållan!
Försökt prata med sambon som nu sover på soffan med hoppande ungar på sig. Jag är bara dum, överdriver och beter mig som en häxa enligt honom! Han har ingen skam i kroppen öht. Försökte få honom att säga sist han däckade på okänd plats ”länge sen” fräste han till svar, påminde honom om i sommar då han sov i bekantas trapp senast och inte kom hem förns sent dagen efter och jag dessutom fick hämta honom. Blir så sjukt besviken! Är dessutom nedlåtande och dumgörande, menar på att han kom ju hem efter hockeyn iaf. Helt hjärndöd! Förstår inte hur han inte kan ha hamnat i fyllecell när han varit så packad på krogen! Han verkar alltid komma undan..

En annan sak är ju att det fanns planer för dagen med lite viktigare insatser och det blir ju lidande tyvärr.. går ut över hela familjen!

FinaLisa?
tack själv ?!
Ja, det kan man kanske tycka är lite märkligt..?Tror jag surfar runt här extra mkt när ngt skaver eller jag känner mig låg, och då kan jag liksom inte låta bli och skriva några rader och skicka med ngn förtröstan om jag kan till ngn annan som också kämpar. Och i bästa fall når lite av det man säger till andra fram till en själv också..??.
Jag är så självkritisk och hård mot mig själv ofta..
Och så har jag ju bestämt mig för att inte dricka och jobbar stenhårt på att göra det till ngt
positivt?! När jag slutade vid årsskiftet handlade mkt om att klara av och räkna dagarna, hade ju det också i mig att det skulle bara vara på detta sätt för en viss period, visserligen rätt lång men dock begränsad period av total nykterhet. Jag försökte såklart efter bästa förmåga då också, och hade inte gjort de jag gjorde då, hade jag inte varit där jag är nu. Och visst har jag koll på hur långt jag klarat hittills, men jag försöker att inte fokusera alltför mkt på att klara än dag till.
Jag samlar inte dagar på samma sätt denna gången - jag samlar liv, kloka beslut, stolthet över dessa, känslor av välmående, och kraft att helt rent hantera det som är allt annat än välmående..
Det är fortfarande tufft emellanåt, men det är som att jag mer och mer landar i "klassikern", alternativet är inget alternativ..

Jag vet inte vems röst det är, a-? eller ngn kontrollfreak i mig som gärna vill veta hur länge det här ska pågå. Som att ngt i mig vill ha en tydlig början och ett slut i det här arbetet. Men då bara låter jag de tankarna sväva förbi. För det är inte det, det handlar om. Nu pågår arbetet säger jag tillbaka då. NU är NU och NU är egentligen det ENDA VI HAR. När det gäller alkoholen tänker jag inte på morgondagen och vad det gäller det som varit kan jag vakna på morgonen och känna tacksamhet att jag valde att vara nykter även dagen innan. Och visst är man extra nöjd och stolt om a-?, trots ens övertygelse ändå varit där och pockat på och försökt skapa sig
förhandlingsläge??!
Som igår lite, när jag överraskande hamnade i ett sammanhang, där det plötsligt börjades korkas upp såväl rosé, som prosecco, som öl. Allt väldigt gott enligt mitt "gamla" sätt att se på det..?. För trots jag hade bilen gick ändå hjärnan igång, undrar hur det där rosé vinet smakar, det var ju en ny variant..och det såg ju gott ut. I vanliga fall hade jag tagit en mun, men nu kände jag bara att vad spelar det för roll hur just detta rosé vinet smakar, jag ska ju ändå inte dricka vin mer..så då behöver jag inte veta det "till en annan gång.." s.a.s.
Så nöjd! En liten mun, ett litet smakprov. Helt onödigt. Och jag tror stenhårt på dina ord FinaLisa om att aldrig ta första glaset.
Aldrig sätta munnen till glaskanten, om aldrig för en sån liten sipp..
Dessutom har ju ett glas alltid känts meningslöst, så då kan det ju lika gärna vara..?!

Och som du säger Mirabelle?, inte för inte som uttrycket "sov på saken" fått fäste. Det händer så mkt viktiga saker när vi sover också, så att störa i det med att tillföra gift, så kroppen behöver jobba med det istället..inte konstigt man mår sämre både fysiskt och psykiskt när man är inne i den skiten..

Inte ens på natten, får kropp och knopp återhämtning då. Det kan man minsann påminna sig om när man allt som oftast nu har trubbel med sömnen..dels att det kommer att bli bättre så småningom, men framförallt också att även om timmarna är få, är det 100 ggr bättre kvalité på de stunderna nu✨?!

Phu, det blev långt det här 'a..?
Avslutningsvis -
Heja alla som jobbar på med nykterhet ???!

Och extra kramar till dig FinaLisa som kämpat på ngt så fruktansvärt den senaste veckan?!
Så länge vi aldrig ger upp, finns det hopp⚓?!

Kramar till alla som behöver?!
/Fibblan ?

...på er alla underbara människor som kämpar här inne. Stärkt av mitt beslut att starta programmet gör mig gladare. Jag vet att det finns fallgropar på vägen kommande veckor och det är just därför jag bland annat valt programmet som hjälp och även ER här inne. Bästa kombon! Mitt stora problem är alla människor som lägger sig i mitt liv, jag har skrivit om det förut och skriver det ingen för det upprepas igen och igen och det är dom stunderna som jag alltid blir sugen vin.

Jag måste stärka mig själv där för då kommer allt gå mycket lättare. Som jag också skrivit förut avskyr min man när jag åker iväg och tränar för då försvinner jag ju från hemmet. Är jag hemma så sitter jag ändå ensam i vardagsrummet och slösurfar eller fixar med mat. Mina träningsresultat nu, när jag inte druckit vin på massor av dagar är ju en otrolig skillnad från förut. Läste på nätet några uttalanden från alkoholläkare Sven Andreasson att två glas vin kvällen innan träning är tillräckligt för att störa resultaten. Två glas! Hallå! Två glas är ju "ingenting" för oss här inne. Hur många gånger har man inte sagt och hört andra säga: Näå det var lugnt igår, bara två glas! Nåja tål att läsa om mer. Ska ta fram ljudbok också.

Så mina fina vänner! Ikväll ska jag duka bordet fint. Vi ska ha gäster och jag kommer att smaka vin till det. Imorgon trycker jag på startknappen på programmet. Mitt upplägg blir något omvänt men jag testar något annat eftersom jag gjort dag 1 dag 2 så mycket nu. Har bestämt mig för 60 dagars totalnykterhet, sen räknar jag ned. Min målsättning får inte kännas för oöverstiglig utan relevant.

Ha en fin dag! Kraaam

Jaa så är det InteMera. Nu går jag min väg?.

Det där är så nedrans svårt. Jag vet verkligen inte.

Men vad bra att ha en psykolog som chef, om jag skulle tänka med A-hjärnan skulle det göra mig jätterädd, lätt få för mig att jag blev genomskådad. Men även de går ju att manipulera. Tur att man inte tänker så när man inte dricker, i alla fall inte jag.

Men bra att hen ser att du behöver bromsas upp, även min chef brukar påpeka att man måste ta det lugnt, men hen har inte insyn i mitt arbete, ingen vet hur mycket jag gör - för det är bara jag som gör det och har kontroll. Allt funkar bara, på de flesta andra platser funkar det inte.

Om jag får några tips ska jag gladeligen dela med mig :)

Det har varit och är en pågående period, som, om jag får leva till dess jag blir gammal, kommer att vara en period jag minns och ser tillbaka på som en av de faser i livet som varit och är tuffast. Att bli mamma åt en förälder.

Och jo...Jag har druckit några gånger på det...vilket så klart inte gjort något bättre eller lättare, förutom i stunden. Jag hade lika gärna kunnat gått till vårdcentralen och bett om lugnande, men har ingen lust att bli beroende av eller börja längta efter piller också.

Läste i din tråd Vinäger, funderingarna, valen, förhållningssättet och alla fina relationer du knutit här. Bra där! Min tråd har inte den skjutsen och jag inte heller den närvaron, så jag blir inte så stärkt av skrivandet här nu som förr, men det går ju alltid att läsa ?

Min plan är att gå upp nu, ägna dagen åt att hjälpa andra och aftonen åt att vara nykter oavsett om jag är ensam eller ej. Att vara det, är alltid enklast för mig, hur jag än ser på det.

Vila i soffan en fredagskväll är underskattat! Gjorde samma som du, tillsammans med en påse wingummi och detta forum, där jag läser och läser! Då är vi igång på sjätte dagen, vi väljer att inte döva oss idag! Vill leva fullt ut och känna ALLA känslor, även de mer mörka och dystra. Din ”nyförälskelse” i nykterheten känner jag också?! Lite pirr i magtrakten att det faktiskt går att förändra sitt mående om man ger sig fan på det! Trodde länge att jag var ”dömd” till ett liv i ständigt ångestpåslag, skam, självhat osv, att man inte var värd mer! Efter bara 5 dagar har dessa känslor lättat (naturligtvis inte försvunnit helt) och man känner hopp! Hoppas du får en fin och rofylld lördag! Själv ska jag unna mig lite shopping och lunch med min dotter! ?

Så smärtsamma tankar Skrållan! Men också så sant allt det du skriver. Han valde sin väg, nu får du välja din!

En månad höll nykterheten. Några gånger har han haft de tydliga tecknen på han vill dricka men har klarat av att låta bli. Men idag möttes jag redan vid frukost av en man med suddig blick och lite för hög röst. Som vanligt säger jag inget om nåt av det till honom, hans kamp och hans val. Jag hittar på annat med barnen idag och åker till lägenheten med dem. Som oftast verkar det vara jobbstress som han försöker dämpa med drickandet. Man kan helt enkelt inte lita på en alkoholist, så fort livet blir lite kärvt åker flaskan fram som snuttefilt. Men jag kan rycka på axlarna åt det, jag har mitt eget boende dit jag kan åka och behöver inte vara kvar och se på hur dagen utvecklar sig utan kan göra mitt eget program. Känns både jobbigt, för att han inte håller det han lovar, men skönt att jag inte flippar ur ändå när han som väntat bryter sitt löfte.

Ha en skön lördag alla ni som kämpar därute!

Hej,
Hoppas att det kan hjälpa att jag skriver av mej lite här. Förra veckan hade jag lite för mycket omkring mej vilket gjorde att hag struntade i saker som får mej att må bra, träning, promenad etc. det fick stå åt sidan så på kvällen upptod då stort sug efter alkohol som jag gav efter till. Två dagar med måttligt drickande - halv flaska vin. Sen uppehåll tre dagar sen för att jag var ensam. Tömde allt som fanns i min sons skåp under 3 dagar. Det fanns en hel del och jag jobbade inte, gjorde inget än sov o drack o råkade slå sönder några saker i huset. Skrämde livet ur mina vuxna barn och levt med en ångest dom senaste tre dagarna som har varit så svåra att ta mej igenom. Är igenom det värsta nu men så ledsen och livrädd för mej själv. Jag dricker inte varje dag utan får såna här totala explosioner ungefär två gånger om året. Detta har nu pågått säkert under 15 år när jag räknar noga. Och varje gång samma katastrof. Total kaos med att göra imgivningen, arg, ledsen, förtvivlad och mej själv känna mej helt värdelös. Sedan en fin period tills nåt triggar mej, kan vara en fest där jag tar ett glas, det går bra sen nåt till nån vecka senare. Aa under några månader sen nej nu behöver jag inte det här längre o plötsligt där igen. Känner nu stor hopplöshet och rädd för hur länge jag ska klara nu innan samma visa kommer igen och nån gång kommer jag nog att skada mej allvarligt o då är det kört. Men å andra sidan man ska väl inte ge upp?

Så viktigt och så skönt att höra att det är så det känns! Ja, alltså det kan man kalla pärs det här.. så hemskt att stå brevid sitt barn som lider, och t.o.m mkt o mödan.. blir så upprörd varje gång jag hör om människor som inte får rätt dos smärtlindring.. det var ju allvarliga grejer det här..så jag får står lättnaden både för er bredvid och för honom själv när ni nu fick så bra bemötande och ngn som förstod?!

Det är med att dagarna inte håller en obruten linje, är inget att hänga läpp för, tycker inte jag heller. Du har fortfarande gjort dina 23?!
Och du ger allra upp?!

Ha en fin solig och nykter dag ☀️?!
Stor kram!
/Fibblan ?

Vi fortsätter i ensamhetens tecken.

För att utveckla tankarna från tidigare. Jag vet att alla människor förtjänar att vara älskade, även jag såklart. Jag är ingen hemsk människa. Men så fort någon kommer nära mig så ryggar jag tillbaka. Så har det nästan alltid varit, ja eller sedan jag hade ett MYCKET destruktivt förhållande för 12-14 år sedan. Det är ju så sjukt länge. Jag kan inte släppa de orden som jag fick till mig då, att en annan människa kan säga sånt.

Och det var inte bara det, jag är då dödligt rädd för att bli lämnad. Men om man inte har någon nära sig, då kan ju ingen lämna dig, eller hur!? Det känns så sjukt att ens skriva ut de innersta känslorna.

Känner att jag inte har kraft för att klara svek, den gången för 12-14 år sedan så tog det 7 år innan jag kom över PERSONEN, men känslorna av att inte vara tillräcklig, att inte vara perfekt, sitter kvar. Att själv bli tvingad att ljuga för alla runtomkring och befläcka min egna karaktär för att inte mista en person, som ändå inte ville ha mig. Jag hatar mig själv ibland för att jag tillät det.

Känslorna av svek och att bli lämnad vill jag aldrig känna igen. Men vill jag inte känna dem på bekostnad av att alltid vara ensam? Väger känslan av kärlek över vågskålen jämfört med känslan av svek. Jag tror inte det. Jag vet ingenting!

Har ju varit ensam så länge, har inte haft ett förhållande, vet inte ens hur man förklarar för en normalt funtad människa varför. Jag är ju inte helt knäpp, eller är jag just det? Är jag andrasortering? Det måste ju vara ett fel på en person som mig, jag vet att jag skulle tänka det.

Just nu, är det fokus på mig. Det finns inget annat alternativ. Men jag har alltid tänkt att OM jag någonsin skulle skaffa en datingapp eller försöka ge mig ut , eller svara på ett meddelande om någon visar intresse, så behöver jag först bara... gå ner 10kg, sluta röka, måla om i sovrummet... osv.

De senaste månaderna, eller kanske månaden har jag funderat än mer på allt detta. Och varför inte jag kan ha det som alla andra. Varför inte jag kan älska och älskas. Hela tiden så har ett talesätt varit i mitt huvud som IronWill skrev i början av min nyktra karriär: "man kan bli omtyckt eller beundrad för sin yta av fullständighet, men man blir älskad för sin ofullständighet". Jag har nog aldrig fattat just det, allt har ALLTID varit yta för mig och man måste vara perfekt för att någon ska vilja ha än. Sen att jag inte behöver någon som är perfekt, det spelar ingen roll. Hur kunde huvudet bli så skevt - jo genom den där relationen tror jag.

Ni har rätt som skriver att jag måste tala med någon om detta, för även om jag vet var det kommer ifrån, så vet jag inte hur jag ska ta mig vidare - om det nu är det jag behöver. Ska ju till en kurator om ett par veckor, så vi får se om jag även kan ta upp det då.

När jag tänker på detta och ensamhet, min vänskap med A. Jag tror faktiskt inte att A och jag hade en vänskap. Jag tror vi hade en kärleksrelation. A lurade in mig i en falsk känsla av att bli omhändertagen, älskad, räcka till för stunden. Så varför skulle jag då behöva en fysisk person?

Nu blev det väldigt mycket på en och samma gång. Vill återigen tacka för svar, att få små tips, andra infallsvinklar är ovärderligt. Det är just det som får mig att gräva lite djupare. Om jag bara kan få verktygen att sedan klättra upp ur hålet och skåda det uppifrån så kanske jag har en chans att göra en karta av det och förstå hur jag tar mig igenom detta.

I dag väljer jag att inte dricka, istället ska jag måla, mysa med hund och umgås med mina päron

Välkommen hit. En bra början att skriva här. Jag förstår att så hör kan du inte ha det. Tänker att en början att verkligen prata med honom nykter, om hur du känner. Och speciellt så här dagen efter. Du kan ju inte bestämma åt honom att sluta dricka, men du kan säga hur du upplever allt.
Jag har lämnat min man p.g.a. all fylla på helgerna, och ibland på veckorna.
Jag har ju inga småbarn som du har. Men jag kände samma som du, vill inte sitta och vänta på en man som ska bli nykter. Finns så mycket roligare saker att göra i livet.
Men som sagt fortsätt att skriva hör, då du kan få många goda råd.

Jag har redan druckit min ranson. Jag lägger ut en del matbilder på fb och numera syns en alkoholfri öl ofta med i bakgrunden. Än sålänge har jag inte fått frågor på det.

Heja dig Knaskatten, vi tar en dag i taget och aldrig första glaset!

Jag hade en väninna som sa till mig när livet var som svårast -det blir bättre sen.
Fina Lisa och Mirabelle G S, det kan bli bättre. Tonåren är en så svår tid och med psykisk ohälsa är det än svårare. Idag såg jag att en vän fyller jämna år och mår jättebra nu (hen ville inte leva som tonåring). Min syster mår idag bra (hon är Bipolär och har varit på botten) och det är jag så oerhört tacksam för. Det kan bli bättre.

Tack Knaskatten <3

Idag skiner solen och skogen lockar. Jag hoppas att jag vågar mig ut, även om björnjakten börjat. Det är lätt att drabbas av björnskräck och då skyndar jag mig hem. Nu behöver jag kaffe. Kaffe och min ingefärs och citrondryck, det är mina gudadrycker nuförtiden.

Sober appen säger 1 månad, 9 dagar och 10 timmar. Skönt att den har koll åt mig :)

Välkommen och grattis! En hel vecka är ju superbra och vad skönt att du vågat erkänna både för dig själv och någon annan.

En dag i taget är det bästa enligt mig själv. Försöka hitta den djupare anledningen till typ varför man inte städade utan ett glas vin. Vad det är som känns/kändes som det fattades utan. Det är ju en sjukdom, men om man finner orsaker så kanske man ser hela mönstret och kan hindra sig själv i framtiden tänker jag. + att man faktiskt mår bättre av att vara ärlig mot sig själv. Skriva här har hjälpt mig ofantligt också, som en dagbok.

Kram

Du borde heta "Smarta Knaskatten" nu för tiden?
Så härligt att du står då stadigt på nyktra ben!
Just att i olika alkohol sammanhang ha styrkan kan ju vara lite trixiigt men har man som du redan tydligt och klart sagt att du slutat dricka underlättar det för en själv också.
Så du är en förebild ?
Trevlig helg☀️

Kramar
???