Senaste kommentarerna i forumet

Hej på er alla fina,

Fortfarande på resande fot. Just nu i Österrike. Har badat i varma källor och sedan lite massage på det. Det är väldigt skönt för en spänd, gammal kropp. Jag gillar verkligen Österrike. Igår blev det wienerschnitzel i schnitzelns hemland. De vet verkligen hur det ska smaka och köttbiten var som ett "dasslock". Så hälsosamt är det inte men med en redig portion pommes frites så blir det bättre, eller???

Nåväl, jag unnar mig att äta och dricka det jag vill förutom alkohol då. Jag hade en månads nykterhet igår och har alltså tagit steget in i månad 2. Det känns stabilt och jag har faktiskt inte haft en tanke på att dricka. Kanske om jag är helt ärlig att jag under en sekund funderade på en stor öl till den goda maten men tanken försvann lika fort som den kom.

Det hade varit så skönt om jag kunde mota Olle i grind så fort och enkelt även i framtiden. Nu vet jag att det kommer att komma tuffare dagar men jag är tacksam för varje nykter dag jag har. Tillbaka i Svedala på söndag kväll och lite vardagsrutiner igen. Det är inte så dumt det heller.
Trevlig eftermiddag på er alla.

Ja det verkar som att det går utan men min hjärna är förändrad. Innan jag fastnade i detta beroende funderade jag aldrig på a. Fanns inte i min värld på det sättet. I morse, när jag körde sonen till skolan så funderade jag på om jag och sonen ska ha mysiga på lördag. Vi ska träffa goda vänner. Myset innebär att sonen får äta godis och jag får dricka vin?Där ser man.... sånt sysslar min hjärna med kl.9 på morgonen.

Tack för båda era svar!

Ja, vad är en alkoholist egentligen. Jag har alkoholism i släkten, har två morbröder som dött till följd av sitt drickande. Men jag förstår också att det är svårt att definiera vem som har problem eller inte. Framförallt då jag själv är helt nykter och min exman jag levde med i 14 år också var det.

Så det här med alkohol i mitt liv, så här nära är lite nytt för mig. Eftersom nuvarande sambon inte blir elak eller beter sig illa när han dricker så är det inte särskilt jobbigt. Det som oroar mig är hur det påverkar honom rent hälsomässigt, och kommer dricknadet förvärras med åren. Men jag antar att ingen kan svara på det. Den som lever får se helt enkelt.

Jag har inga planer på att lämna min sambo som det är nu. Men skulle drickandet eskalera och det på nåt vis skulle bli ett problem så kommer jag överväga att dra vidare.

Tack snälla Charlie ♥️

Jag velar hela tiden fram och tillbaka kring om jag ska skriva eller inte. Inte för att jag inte vill utan för att jag känner mig så skrockfull. Är rädd att förstöra allt som är på väg åt rätt håll om jag tror för mycket.

Men fantasin skenar snabbt iväg när man gått i 4.5 månader och väntat. När det varit en berg-och-dalbana så länge (det var det ju långt innan jag bestämde mig för att ordna skilsmässa).

Men jag försöker motarbeta skrocken.

Jag tycker att mannen verkar ha landat i det här beslutet nu. Han är glad. Han planerar för flytten. Nu har vi till och med delat upp möblerna. Jag själv har beställt hem lite nya saker jag ska ha sedan när han tagit med sin del. Köpte helt efter egen smak och det var ganska så coolt ska jag säga att köpa något och veta att det är MITT. Tillsammans med barnen förstås men inte tillsammans med en man som spiller öl på grejerna.

Inget är klart än men skulle planerna gå åt skogen nu så blir det verkligen en chock. Då vet jag inte vad vi ska ta oss till riktigt. Till och med mannen är glad för det boende han (förhoppningsvis) får. Han planerar till och med blommor och gardiner och har bett mig fixa blommor åt honom (jag sätter ofta sticklingar osv och har många fina växter). Skulle det alltså inte bli av så blir nog både jag och han otroligt besvikna.

Det känns som att det är för bra för att vara sant. Å andra sidan har det hittills varit för dåligt för att vara sant så lite flyt borde ju vara på sin plats ?

Jag ska kasta sååååå mycket grejer. Rensa skåp utan dess like och äntligen få plats.

Jag kommer förmodligen spendera för mycket pengar men just nu får det vara så. Jag måste göra hemmet till mitt eget. Kan inte ha alla minnen sitta i tyger och mattor. Måste få en frisk start. Något nytt i varje rum tycker jag i alla fall skulle kännas härligt. Alltså en del grejer köper jag ju nytt för att mannen ska ta med vårt gemensamma så jag okynneshandlar inte bara.

Nu vill jag bara få goda nyheter. Det är så jobbigt att vänta och inte veta om hela drömmen ska rasera snart igen. För det kan den verkligen göra. Det har hänt flera gånger hittills i letandet efter boende. Det har varit så nära flera gånger...

Kram kram ♥️

Precis, vi måste hushålla med energin. Vad ska prioriteras. Var ska energin läggas? Just nu har jag ingen ork att bjuda hem folk. Börjar mer kännas som ett ”borde”. Kanske därför jag druckit vid sådana stressade onaturliga situationer. Jag umgås gärna med människor! Men jag är ganska känslig och snäll. Jag har inte alltid ork och energi för alla slags personligheter. Behöver umgås med jordnära vänliga människor.
Ska gå en konstkurs med start i veckan. Ser fram emot att skapa. F-n vet vad som kommer ut ur mitt inre!?? Men ska bli roligt att få omvandla energin till något synbart!
??

Vad är en alkoholist? Spelar det någon roll för dig vad han kallas? Det finns nog folk som kan klassas som alkoholister men som inte dricker så ofta, och samtidigt andra som dricker ofta men inte är alkoholister. Du skriver att han inte blir elak, inte berusad men att han dricker ofta. Stör det dig? Är det ett problem för dig? Isåfall får du ju ta ett beslut och antingen säga till honom att dra ner på drickandet, eller så får du lämna honom. Men på beskrivningen jag får från dig, om han nu inte smygdricker, så har jag svårt att se att han skulle vara "alkoholist", men han ligger nog i riskzoonen.

Men oj vad mycket inspiration det finns i den här tråden. Och Grattis till 4 veckor och 5 kg! Är själv inne i femte veckan och jag kan inte låta bli att undra hur mycket förändringar som skett inuti kroppen, det yttre är så klart glädjande med. Tog faktiskt några före-bilder när jag slutade dricka och började med mer hälsotänk... Mår illa när jag ser dem, vilket vrak alltså. Har lite fler kilon jag vill bli av med men de flesta har nog alkoholen stått för så det löser sig säkert med tiden.

Humöret... ja det går upp och ner men överlag så har precis alla aspekter i mitt liv blivit bättre utan alkohol. Det är egentligen det enda jag behöver minnas när beslutsamheten börjar vackla.

Ja tyvärr, är han inte alkoholist så lär han blir det. Att dricka varannan dag är inte okej och inte heller att börja dricka på eftermiddagen. En fråga du bör ställa dig är om du vill ha det så här. Vad är "normalt" att dricka och där tänker vi kanske olika. För min del tycker jag att man dricker inget i veckorna utan i undantags fall och det kan vara kanske om det är fest av något slag dvs huvudsakligen tillsammans med andra. Öl eller vin till maten på fredagen eller lördagen kanske, men även helger utan alkohol ska finnas. Så tycker jag. Att han har allvarligaj problem, vilket även kommer att bli dina problem så småningom, tvivlar jag inte på. Ledsen att behöva säga det. ❤

Nu har jag läst hela din tråd, och det som verkligen poppar upp som utomstående är hur mycket allt (precis allt) handlar om honom.

Du är inne på att du är beroende av honom, och ja. Det är du nog. Det bästa med beroenden är att de går att bryta.

Har du funderat på att gå i terapi? Eller har du någon utomstående att prata med som du kan bolla det du skriver här?

Han är beroende av alkohol, och han kommer välja den före dig. Vilket han gjort gång på gång på gång på gång på gång. Vilket suger. Åh det suger så hårt Troja. Men du förtjänar bättre än att ha detta beroendet.

Jag hoppas du förstår att det jag skriver skriver jag i all välmening, för jag har varit där du är nu. Och det finns ett bättre liv. Ett liv där du inte behöver vara hans mamma eller oroa dig eller låta så många tankar och tid gå åt honom.
Tänk vad du skulle kunna göra med all den tiden? Hur utvecklande det skulle kunna vara. Att det finns andra människor där ute som tid och energi skulle kunna gå åt för att växa, resa och bli älskad tillbaka nyktert.

Jag skriver sällan i trådar, men jag önskar dig verkligen verkligen modet och styrkan att välja dig själv först.
Du förtjänar att vara lycklig.
Det är svårt, men det är värt det.

Massor med mentala kramar ?

Härligt att läsa ditt inlägg Rolf! Små steg för vem som helst men gigantiska kliv för oss här. Kram.

Om någon har tankar eller insikter om detta, tar jag gärna emot.
Jag har instinktivt jättesvårt för ordet kapitulation. Jag VET att det i dessa sammanhang är ett sorts styrke-ord, men jag har svårt att förlika mig med att kapitulera. Inför något öht.
Jag läser, förstår, att kapitulation inför A är att acceptera sjukdom och därifrån navigera på ny kurs.
Men jag lever med tanken att det är JAG och ingen annan som bestämmer,
Jag läste någon som skrev ”när kommer min nyktra dag nummer två” och min instinkt säger: När DU bestämmer dig.
Jag har hela livet tänkt att inget annat än mina egna beslut styr mitt liv.
Jag har väldigt svårt att ”tänka om”, jag känner mig inte styrd, även om jag ju uppenbarligen dricker mer än jag vill.
Och nej, precis. Det känns inte alltid som ett eget beslut. Så kanske är jag också i kön för kapitulation?
Funderar mycket på det här. Kan gärna utforska både andlighet och högre makt.
Men kapitulation- känns svårt,
Glad för input av anykind!
Kämpar-onsdag och helgen rycker närmare. Har gjort en lista på vad som funkat bra och mindre bra dessa helger,
Ska hålla mig till det som funkat bra.

Grattis och grattis till insikten om att ta det ett steg i taget.
Jag märker också att de här festerna/mingel mm tar mycket energi som jag måste hushålla med. Man vill leva precis som vanligt. Men allt är inte som vanligt och det kräver viss respekt.
Jag läser och lär! Kram.

Jaaaaa ^^ jag sitter och kollar runt lite på diverse saker :D kanske dags att ta detta där körkortet äntligen?

Sjukt spännande att ses. Jag är jätte nervös... ?
Kram❤️

Hej! Jag träffade en man i somras som jag nyligen flyttade ihop med. En helt fantastisk man som har många fina sidor. Men hans drickande bekymrar mig. Jag frågade honom rakt ut en dag om han har problem med alkoholen och han bara tittade sårat på mig som om jag sagt något riktigt elakt. Grejen är den att jag själv aldrig druckit och är kanske heller inte rätt person att döma on någon dricker för mycket eller inte.
Nu när vi bott ihop ett tag märker jag att han dricker ungefär varannan dag. Ibland bara några öl. Ibland öl, vin och några drinkar (sprit blandat med Coca-Cola). Han blir aldrig särskilt berusad, beter sig inte illa på något sätt. Men jag får känslan av att han har ett behov av alkohol. Han början ofta sitt drickande på eftermiddagen. Dricker lite i taget, under flera timmar. Ibland har det hänt att han häller ut första ölen och säger att det smakar illa just den dagen och håller sig till kaffe istället. Så vad säger ni, bor jag ihop med en alkoholist?

Vissa människor blir aldrig bakfulla.

Du går nykter och ödmjuk på den smala vägen och väljer själv hur du vill leva ditt enda liv - beundransvärt <3
Kram
svagis

men tror det är dag 48 i min nykterhetsresa. Det går, men jag tror det är för att jag tänker "en dag i taget..." och vägrar bygga upp varken oro eller förhoppningar inför framtiden. Jag vänjer mig steg för steg och lär hjärnan ett nytt sätt att tänka och sånt tar tid!

Glömde skriva att jag som brukar äta en "skogshuggarportion" av mat som jag älskar igår lyckades säga: "EN raggmunk och TVÅ bitar fläsk" i lunchmatsalen (som serverar denna rätt varje tisdag). Och jag blev mätt! Men inte proppmätt :) Kände mig ändå väldigt glad att kunna äta min favoriträtt istället för att köra någon stenhård regim och avstå helt och hållet.

Idag ska jag hämta mina nya progressiva glasögon :) Sen ska jag sätta mig på biblioteket och försöka formulera ett par meningar i min artikel så att den blir publicerad nån gång. Ännu en vanlig dag fast ändå ovanlig eftersom jag är NYKTER - och jag älskar mitt nyktra liv där jag kommer ihåg, sover gott (när jag väl somnar) och jag iakttar kroppens läkningsprocess och känner mig TACKSAM <3
Kram
svagis

Det låter ju tokigt att säga Bra till att du tar tillbaka snuset i ditt liv men jag känner igen mig så väl i ditt dilemma. Snus är nästan den bästa "snuttefilt" som finns....den går att ha med överallt, använda utan att någon störs (i princip) och för mig är det fullt tillräckligt att avstå från alkohol just nu. Samtidigt blev jag tvungen att se över hur många kalorier jag äter per dag eftersom mina knän vägrade fungera pga artros så jag har nu både alkohol och i viss mån kalori-intag att tänka på, men jag fokuserar på alkoholen och gör så gott jag kan med maten.

Kram
svagis

Bra kämpat Rolf!

Känner igen mig med det med humor. Istället för fylla och fyllesnack och fyllegarv som jag var bra på söker jag nu äkta känslor och humor och skratt. Som när man var barn och hängde på rummet hos en kompis och asgarvade åt löjliga saker.

Bra jobbat - fantastiskt skönt att du har skapat en erfarenhet av nyktert AW att falla tillbaka på :)
Kram
svagis

Bra artikel i DN i dag om alkoholens verkningar.

Har nu avverkat en AW och en hotellnatt utan en droppe A. Så skönt. Saknade inte ens alkoholen. Möjligt saknade jag barhäng men o andra sidan så är jag glad att jag sov tidigt.

Kram på er.

Tjenare!

Kort historia, varit här för sex år sedan. Livet funkat ok men sakta lurat mig själv att jag kan kontrollera A. Det kan jag inte och i Fredags var det sista gången som jag drack nervgift. Detta är nolltolerans från och med nu och jag ska inte ens fundera på nåt glas hit och dit. Är så trött på skiten.

Det jag känner jag skulle vilja är att ha en okänd som har liknande problem som mig som jag kan maila och ev ringa ibland.

Mitt typ av problem är:
Inget på vardagarna men när man väl drack så fanns inget slut förrens blackouten infann sig.

Har ni tips om detta finns eller om någon här vill ställa upp? Så mycket historier här och jag känner igen mig i det mesta och att även att alla som skriver verkar vara riktigt smarta och bra människor trots sina problem.

Vad tror ni?

Fick min dotter berätta hur det varit för henne medans jag drack...och fy tusan vilken käftsmäll jag fick.
Att få höra att mina barn varit rädda för mig och hatat mig gjorde så fruktansvärt ont,hade jag inte riktigt accepterat att jag var alkolist innan så här jag gjort det nu.
Jag har haft ett sånt sjukt beteende när jag har varit full...det är sorgligt att barnen har fått leva med det under så lång tid...är väldigt tacksam över att jag har slutat.
Den här behandlingen är både det bästa och det värsta jag har gjort
..många jobbiga känslor som har kommit fram och som jag har börjat bearbeta.
Och det är ju det jag behöver göra för att fortsätta hålla mig nykter....sluta grubbla och älta och istället prata om hur jag känner..och framför allt att tillåta mig att känna.
Idag ska jag berätta för min dotter hur det har känts för mig medans jag drack. ...bliŕ en tuff dag idag också, men det är jag redo att ta.

Du är grym som står emot. Bra jobbat. Du frågade vad jag äter i en annan tråd. Allt som går att äta är svaret. Försöker undvika saker med socker i, men äter sånt om det finns framför mig och jag tycker tillräckligt mycket synd om mig själv. Innan jag slutade snusa åt jag aldrig sött, var inte sugen. Har ikväll bestämt mig för att börja snusa igen!