Senaste kommentarerna i forumet

Har lyssnat på episod 57 och 65 idag. Jädrans bra samtal om alkohol. Ska lyssna igenom samtliga. Igenkänning är stor i alla fall för mig.
/Mrx

På vad han säger. Han visar åter igen på sin egen osäkerhet. Han försökef trycka ner dig i ett desperat försök för att lyfta sig själv. Patetiskt. Du vet sanningen.. kämpa på ?

Ibland måste jag höra saker för att veta att jag tänker rätt, njut i solen 27 grader och blivit både glass och bad ❤️??

dig till ditt nya liv !!!!

Kram !!

skulle jag aldrig någonsin vara i närheten av nåt som ibland kallas "planerat snedsteg/återfall". Jag kan bara se att alkoholen har manipulerat mig till att dricka igen. Har jag lyckats lämna supandet bakom mig så vill jag inte på nåt sätt riskera att gå bakåt igen, därför påminner jag mig om hur det en gång var. Att, som alkoholist, hålla på och lura mig själv med idiotuttrycket "kontrollerat drickande" är bara så fel det kan bli. Det är enbart ett sätt att ljuga för mig själv att jag klarar att dricka alkohol igen precis som att jag helt plötsligt blivit frisk igen.

Utav alla jag träffat så vet jag 2 som försökt gå tillbaka till det stadie som de en gång befann sig i när de var unga och livet lekte. En har dött av alkoholrelaterade skador den andre har jag tappat kontakten med. Jag tycker att det räcker med att läsa runt här på forumet och se alla de som hyser en förhoppning om att kunna dricka kontrollerat. Det går sådär för dem.

Och jag förstår inte varför jag skulle vara avundsjuk på de som dricker ? Jag har ju alla fördelar som finns iom att jag inte dricker !! Kroppen mår bra, hjärnan fungerar hyfsat bra, jag kan göra nästan vad jag vill, jag har pengar över, jag kommer ihåg vad jag sa igår, jag kan njuta av nya saker med alla mina sinnen ! Jag har ännu inte ångrat att jag var nykter igår !!

Jag fick en sån där underbar reminder när Dee beskrev hur det var att få ner första klunken sprit på morgonen !! Bara känslan av att slippa tvinga ner första supen utan att den studsade i magen och kom upp igen genom både mun och näsa är så otroligt skön !! En bra sak att påminna mig om !! Idag är det en dålig start om frukostmackan är en aning torr :-)) Det är skillnad det !

Den som propagerar att alkisar kan lära sig att dricka "socialt" (vilket korkat uttryck!!!) har inte en susning om vår sjukdom !!

Och det är inte fråga om att "våga" dricka igen....det är långsiktigt process som alkoholen jobbar med i din hjärna för att återigen ta makten över dig. Alkoholen ÄR listig, falsk och stark ! Jag kallar det för ett återfall.

Köp en glass, njut i solen och tänk på hur bra du har det idag !

Kram !!

Frågelådan är det bara jag som blir avundsjuk på de som vågar att ta ett planerat snedsteg.
Själv skulle jag inte våga är livrädd att sitta där och kräkas rödvin med ångest monstret hånskrattar åt mig. Men ändå blir jag så jälka avundsjuk på de som vågar. Hur resonerar du när det gäller att gå till ett normalt drickande efter ett missbruk eller riskbruk.
Kram Strulan

Ja men man får välja sina tillfällen och inte lura dig själv att det är lugnt. Typ en gång i månaden eller något...inte hela semestern ?det håller ju inte...

Å Lykke, känner helt igen det där. Nu har jag ju i princip gått och gömt mig, tappat bort telefonnumret så fort någon visat intresse, har inte ens vågat/velat ta steget på en del år. Men har även påbörjat några relationer/dates men sedan ignorerat och låtsats som att telefonen gått sönder för att jag innerst inne varit rädd för att bry mig. Man kan ju inte mista något man inte har.

För mig är det också fokus på A nu, skulle jag få mod till mig med något annat just nu så skulle säkert bara det få fokus och jag skulle avsluta min A-fria livsstil precis som en diet. Och det får inte hända, inte om jag kan bestämma :)

Det gör mig för övrigt ledsen att se att det finns fler som mig, som sabbat för sig själva, men på ett plan (och snälla hata mig inte) så känns det skönt ATT VETA att man inte är ensam i sin ensamhet. Vill absolut inte att någon annan skall ha det som jag har såklart. Så förstå mig rätt.

Men vet ni vad, även om jag nu känner, och framförallt har känt allt detta väldigt länge så känner jag mig sedan jag slutade med A hoppfull. Jag vet inte om jag tror jag kommer få den där sagan, som jag inte ens vet om jag vill ha, men jag ser ljust på framtiden. Jag känner glädje av annat än att få dricka eller känslan av när man vet att man kan dricka. Jag känner mig så fri.

Jag har tänkt och tänkt, och jag har som plan att aldrig mer dricka, och så är det fortfarande, som Mirabelle skrivit, man behöver inte ha alkoholproblem för att välja att inte dricka. Trots att jag tydligt har det. Men ska ändå utvärdera min nyktra tid efter 100 dagar. Det är ju jädrigt långt tills dess men yeah mej, hoppas innerligt att jag kommer dit. Och jag tror jag gör det faktiskt :)

Vad ger denne man dig egentligen mer än oro och bekymmer? Jag gjorde en lista på plus och minus med mitt förhållande och också en lista på vad jag behöver. Sidan med plus stämde inte ALLS överens med vad jag behöver. Allt viktiga saker jag behöver fanns som saknad post på minussidan. Kanske kan du bena upp ditt liv genom att göra såna listor. Man blir helt geggig i huvudet av att leva i ett förhållande med en beroendeperson. Kram

Jag går hos en terapeut som hjälpt mig mycket! Vi har konstaterat att jag gjort stora framsteg.. men jag tappade bort mig lite nu under semestern. Jag ska till terapeuten imorgon, idag ska jag på yoga och meditation.
Kram

Är lite avundsjuk på er som vågar, men vet att vi alla är på våran egna resa.
Så önskar dig all styrka, mod och vilja att göra dina val som passar din resa??❤️

Har du någon hjälp, jag har fått en terapeut som verkligen hjälpt mig. Har försökt så många gånger och har många långa uppehåll men ändå fallit och börjat igen. Yoga och meditation är underbart och stor hjälp och insett att jag behöver alla delar och hjälp jag kan få.
Önskar dig all styrka, mod och vilja// kram Strulan ??❤️

Denna ångest. Kan bara botas med nykterhet. Jag vet. Ändå dämpade jag allt med ett glas vin igår kväll. Jag hade fortsatt dricka om inte min man tyckte att vi skulle gå från restaurangen. Jag skulle druckit bort mig. Den här kampen avslutas bara med tid, tålamod, träning, lugn, meditation, närvaro i NUet. Jag startar om NU.

Så här långt hann jag inte min förra vända i forumet... Flytta tråden till ”Det vidare livet”. Men nu är jag här. Hej hej alla ? Efter tre månader som heltidsnykter har jag bestämt mig. Nykterheten är min nya livsstil. Jag ÄR verkligen ”en sån som inte dricker”.

I morse så ringde han mig och var som vanligt. Han sa vi hörs... Och han var icke drog påverkad. Han ringde mig senare på kvällen och ville att vi skulle se på film. Jag var hos honom 25 minuter senare, då ville han inte släppa in mig i lägenheten. Jag hörde rösten av en av hans knarkar kompisar. Han sa att han skulle gå och lägga sig och sova. Klockan var typ 18.30. Jag sa åt honom att han skulle sluta ljuga för mig!!! Sedan gick jag min väg innan han hann svara. Klockan 02.00-03.00 något så smsade han hur äcklig jag är, jag sminkar mig inte. Jag duschar inte, jag stinker svett. Jag borstar inte tänderna osv.
Det är samma saker hela tiden, samma upprepning. Min syster är snyggare än vad jag är.
Allt för att trycka ner mig,.....
Jag duschar varje dag, byter underkläder och borstar håret. Det enda jag inte gör är att sminka mig.
Om han vill göra slut så kan han göra det i nyktert tillstånd, och varför smsa mig mitt i natten.
Just nu så går det inte att prata med honom, och jag tänker inte inte göra det heller. Det enda som jag har gjort nu är att blockera honom.
Han kommer att komma krypande när han får ångest. Då kommer jag att sätta ett multimatum jag eller missbrukar kompisen som langar narkotika.
Jag kommer säkert att förlora fighten, men ändå vinna den.

För era peppande och fina ord. Ja hjärnan säger en sak och hjärtat ett annat. Undrar bara varför känslorna sitter så djupt. Känner liksom att den skiten våra killar sätter oss i är ju INTE kärlek. Inte ett dugg. Jag har alltid kännt mig stark och sattit gränser. Aldrig låtit någon köra över mig. Bröt t.o.m kontakten med min mamma som har problem med alkohol. Hur kunde det vara lättare att bryta med henne som är mitt eget kött och blod. Men att bryta med denna manipulativa människa är så svår. Idag är han osams med alla. Både mig och vänner för dom flesta säger vad dom tycker och att dom förstår mig medans han vill höra från dom att jag är elak som lämnar honom. Han har fått ett barnbeteende den som håller med han är bra och resten är skit. Kramar till er ?

Min blir väldigt elak när han dricker alkohol. Kallar mig för fula saker. Det classiska är att jag aldrig borstar tänderna eller duschar...
Fick sådana sms vid 2 eller 3 tiden i morse. Det är jätte jobbigt....

Haha?, ja hur många söndagar har man inte varit på ICA, svettig, yrsel, darrig, ångestfylld, självscannat 3,5 och snabbt ner i påsen för att ingen ska se! Vi glömmer aldrig det här sjuka beteendet, nu finns det i skrift! Så befriande med alla igenkänningsfaktorer!

Tack för ditt svar! Har inte riktigt tänkt på det så och det vart ju väldigt klart då!

Hoppas det blev en riktigt mysig helg! Det blev det säkert?! Och troligtvis inte hemma ännu.
Jag ville bara säga med att jag förstår hur du resonerade innan trippen..jag hade förmodligen tänkt likadant, även om jag skulle önska att jag tänkt som Knaskatten föreslog.. Har också en grej om ett par veckor, som jag skulle behöva bolla kring..?, men jag tar det i min tråd sen☺️.
Nåväl, huvudsaken är att du för din del kan känna dig nöjd och som sagt. De nyktra dagarna bakom dig är ju heller inte bortspolade för att du nu tog det här beslutet?! Det viktigaste är ju bryta snabbt igen, så man inte hamnar in i en massa vidare förhandlingar..

Ny dag idag?!
Vitt fr.o.m nu igen! (?)
Oavsett, hejar på dig?!
Kram
/Fibblan ?

Blev så berörd av ditt inlägg där du beskriver ensamheten, att du inte vågar släppa in någon i ditt liv för rädslan att bli lämnad, kom ett par tårar hos mig! Har också varit i en destruktiv relation som ”förstörde” min förmåga till kärleksrelationer senare i livet. I våras träffade jag en man och det kändes så rätt och riktigt, vi träffades under några månader. Men vad händer då? Jag får för mig att detta är för bra och att han säkert när som helst kommer att vilja avsluta relationen, det är då bättre att förekomma än att förekommas, och avslutar det hela själv! Hur FAN är hjärnan ihopkoppad? I mitt fall, inte helt rätt! Det var inte heller den första relationen jag sabbat ?! Har fattat att här krävs terapi, men första prio är min nykterhet! Hoppas du får en fin födelsedag! Imponerad av alla dina nyktra dagar, otroligt bra kämpat! Kram?

Det här var mååånga år sen för mig också..
Jag hade faktiskt en skittråkigt kväll igår. Men jag var nykter ?
Det bästa igår var känslan av stresslöshet, jag behövde inte hetsa kring a, allt fick ta sin tid liksom.

Den här dagen hade i vanliga fall varit jättejobbig för mig. Vaknat bakfull och funderat hur i h-vete ska jag göra nu? Ska upp tidigt imorgon så ska det drickas bör det bli folköl under dagen, somna tidigt så jag orkar upp imorgon... ? sjukt.
Men så blir det inte.
Nykter söndag ❤

Och tack för det här forumet!
Att vi kan få dela med oss i både motgång och medgång - det är en tillgång ?!

Haft två fantastiska dagar med positiv energi och är nöjd med att jag valt att lägga den på helt rätt saker för mig. Äntligen kommit igång lite med träning också. Nu gäller det att hålla i även
detta??!

Funderat lite under morgon/f.m. om den här känsligheten jag har är lite hyper nu, och om det kommer lägga sig till mer normalt efterhand som jag lägger dagar av nykterhet bakom mig..?. Vad tror ni? Det är ju positivt att när det är just positivt, så blir det också stort och fantastiskt! Men som nu under morgonen, så har den varit stressig och högljudd (motsatsen till vad man önskar av en söndagsmorgon alltså..?) och nu känner jag mig helt slut i huvudet redan..
Nåja, jag ska nog kunna hämta hem under dagen..?

Ha en skön söndag☀️!
Kram
/Fibblan ?

Den frågan funderade jag mycket på med min f d man som också var helgsupare.
Efter att ha hängt ett tag på det här forumet och fått massa kloka råd och läst andras historier insåg jag att jag ställt fel fråga.
Frågan var inte om han var alkoholist, utan var min gräns gick för vad som var OK för mig.
När jag vände på det så, blev det enklare för mig att reda ut tankarna.

Tack Mirabelle, tack Skillnaden, tack Knaskatten.

Visst är det jobbigt att tänka på och ha i sitt liv, ensamheten. Men den är en vardag och jag tror att jag har "fördelen" eller om det är en nackdel, jag vet inte, att jag också är ensambarn själv. Så när jag var liten vande jag mig att vara ensam och få som jag ville. Saknade det inte då, och vet inte om jag saknar det nu.

Men nu känner jag att ensamheten har fått ta lite mycket fokus några dagar. I dag är faktiskt min födelsedag och det är just dessa dagar som man verkligen märker att ensamheten sitter bara i hur jag känner det. Jag har ju så många fina människor runtomkring mig som bryr sig, som tycker om mig, som säger grattis. Ett grattis på facebook är ju guld värt. Så det ligger fokus på i dag, att försöka vara tacksam för de vänner och bekanta som jag har, för allt bra som jag vågat bygga upp ändå.

Så bestämmer att även i dag blir en dag utan A, istället ska jag uppskatta alla fina omkring mig :)